Jaktkritikerna anmäler SVT:s jaktprogram

Till Granskningsnämnden för radio- och TV.

Programverksamheten ska bedrivas opartiskt och sakligt.

Enligt Granskningsnämndens hemsida ska opartiskhet innebära att "kontroversiella ämnen eller händelser inte får behandlas på ett ensidigt sätt " och att saklighet innebär "uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas".

I programmet "Jakt" den 25 september i SVT 2 är inte någon av dessa båda punkter uppfyllda.

Jakt är ett kontroversiellt ämne och stora delar av Sveriges befolkning accepterar inte jakt. Programmet behandlade jakten på ett ensidigt sätt.

Inget nämns i programmet om det stora lidande och plåga som djuren utsätts för genom den omfattande skadskjutningen som sker i all jakt. 15 - 30 % av djuren skadskjuts vilket innebär att 100 000-tals djur plågas i onödan. Även i älgjakten, som kanske är den bäst utförda jakten, skadskjuts 17% av älgarna var av 4% aldrig återfinns efter sökandet av de skadade djuren (enl. Jägareförbundets egen undersökning). Många älgar har säkert fått skador som läker men vi är övertygade om att många får handikappande men som gör det svårare för individerna att överleva i den hårda värld som naturen utgör. För varg- och björnjakten är skadskjutningen än mycket värre. Inget av detta nämndes i programmet.

Vid björnjakten som skildrades gjordes inga försök att undersöka om honan (av storleken kunde björnen tas för en hona) hade ungar. Dödandet av honor med ungar är ett jaktbrott.

I programmet diskuterades aldrig varför jakten bedrevs. Ingen reflektion över det meningsfulla i att döda en levande varelse. Ingen empati visades utan jakten skildrades enbart som ett stort nöje. Det var stötande och obehagligt att se jägarna skrattande vid de döda djuren. På detta sätt var programmet korrekt då de skildrade jägarna som de är men jaktens etiska konsekvenser och nackdelar för djur- och naturvänner diskuterades aldrig. På detta sätt var programmet vilseledande då väsentliga uppgifter utelämnades.

Programmet var alltså en ren propagandafilm för jakt. För att väga upp detta program bör en timme på bästa sändningstid ägnas åt de väsentliga nackdelar för djuren och för oss som är djurvänner som jakten innebär.

För styrelsen

Hans Ryttman, ordförande