Björn Ranelid: Vargen bjuds aldrig till människans domstol

Kriget har kvar alla tänder i munnen förutom visdomstanden.

Tunga bombplan bryter tystnaden i fåglarnas bibliotek.

Stridsvagnar som rullar på heden ber inte liljor om förlåtelse och kanonerna blundar aldrig på sitt enda öga.

När blommorna blir galna och fåglarna faller döda till marken är det hög tid att naturen håller domstol och rådslag med människan. Rådjur, älg, lo och björn för skogens talan, men vargen blir inte bjuden.

Nästan alla människor i Sverige dör utan att ha sett en varg i fritt tillstånd. Grimma föddes i en lya i Nordre Ulvsjön i Norge. En dag började hon sin vandring över gränsen till Sverige och vidare mot Värmland innan hon kom till Tyresta nationalpark och dess omgivningar på Södertörn.

 

Därmed har Grimma med sina egna tassar skrivit under sin dödsdom i människans rike. Ingen har sett henne angripa barn, kvinna, man eller husdjur. Hon slår rådjur, vildsvinskultingar och harar för sin överlevnad.

Jägarna uppvaktar länsstyrelsen i Stockholm och de spelar på ett finstämt instrument som ljuder av människornas rädsla i trakten där Grimma lever och rör sig i markerna. Den fridlysta vargen går inte fri när makten gillrar sina fällor med undantag i konventioner och naturskyddslagar.

Grimma har levt i två år och nu söker hon en hanne att para sig med och bilda familj. Det går inte många vargungar på tio miljoner människor i Sverige.

Det sammanlagda antalet vargar i Sverige får rum i en skolsal där kloka viltvårdare hade kunnat hålla lektioner i respekt för djur och natur. Vem har förvandlat vargen till människans fiende i en jägarexamen?

17 000 jägare har registrerat sig för jakten på vargar i riket. I kriget mot hundens broder och urfader vill man även upphäva allemansrätten. Markägarna har lika litet att sätta emot som när staten håller gruvdrift och söker malm och guld.

Två av Grimmas helbröder är skjutna och döda. Det skedde under en så kallad skyddsjakt. Det begreppet tolkas uteslutande ensidigt till människans fördel i dessa fall, ty vargen kan inte be om nåd och kräva rättvisa. Alla nämndemän i domstolen går på två ben och de kan tala, skriva och besluta i helt egen sak.

 

Vargen måste förlita sig enbart på sina sinnen, men skyttarna har till sin hjälp hundar med kameror, kikare och GPS som söker fienden på fyra ben. Jägarna rör sig i närheten av svampplockare och människor som springer och går i skog och mark.

Människorna förgriper sig på jorden, luften som de andas och vattnet, men rådjuren värmer marken när de lagt sig att vila. Domherren lägger sitt röda bröst mot snön som smälter. Tysta och mörka nätter ylar vargarna på Skansen, så att det hörs över Djurgårdsslätten och bort mot Östermalm. 

Grimma har stundom sin tassemark inom synhåll för människan. Hon har inte angripit hundar. Bilar och annan tung trafik rullar på vägarna vid Södertörn. Mälarens vatten är vidsträckt och djupt. Kanske anar hon farorna. I varje fall har hon ingen talan gentemot jägarna. Avtryckarfingret och ögat i kikarsiktet är obarmhärtiga när skytten får korn på sitt byte.

Tjuvjägare skyr inga medel när de söker sina byten. Ingen kan förneka att djur har hängts och torterats. Förgiftade kadaver har lagts ut för att locka varg och lo. Villebråden har dött i åtlar och andra fällor.

 

Naturen är aldrig ond eller god. Fiskarna i havet skänker människan föda och jorden och marken ger henne skördar av spannmål och andra grödor, men ingenting av detta är gott i sig.

Endast människan av alla varelser kan tillskrivas det goda och det onda och det är hon själv som råder över och bestämmer vad som skall vara det ena eller det andra.

Vargen är det mest kosmopolitiska av alla rovdjur på jorden. Den lever i alla världens språk och människor har ständigt gett den nedsättande smeknamn. Dess päls har beskrivits som gråblek eller smutsgul till färgen. De snedställda ögonen är som is i tonen.

Vargen anses vara monogam och paren håller antagligen samman livet ut, men hanarna kämpar våldsamt om honorna. Parningstiden varar från slutet av december till mitten januari.

Vargen lever i arktiska köldtrakter, täta skogar och heta stäpper och den har genom århundradena anpassat sig till skilda natur- och klimattyper. Storvuxna skandinaviska vargar når nästan 150 centimeter i längd och lägger man till svansen så blir det ytterligare en halv meter. 

 

Grimma lever som ensamvarg i Tyresta nationalpark och markerna däromkring. Hon har aldrig hört en godnattsaga och hon har ingen moder, fader eller syskon som kan trösta och leka med henne i sin närhet.

Klockan klämtar för Grimma. Jägaren som skjuter henne kommer nogsamt att skriva ner och minnas den exakta tidpunkten för offrets död. Det blir en trofé i samlingen.

Nu råder juletid på jorden och Grimma vandrar i marker där människan inte vill ha henne. Hon är dubbad till att vara villebråd och fredlös. Jägarna bildar drev och skall fälla henne.

En grimma är ett bindsle för hästar och andra djur som fästs kring nacke och nos. Det begreppet blir härmed ett namn på den unga vargen. Det är ett vackert ord som trotsar människans avsikt att fånga och tillintetgöra en levande varelse som är en fiende enbart i den ena partens kikarsikte.

/Björn Ranelid, december 2017

Texten som PDF.