Jaktkritikerna var en av de organisationer som drev frågan om licensjakt på varg hela vägen till kammarrätten – och fick rätt. Domstolen stoppade jakten i samtliga län eftersom beslutsunderlaget inte uppfyllde de krav som ställs i lag och i EU:s art- och habitatdirektiv.

Domen blev en tydlig markering: skyddet av en hotad art kan inte åsidosättas av politiska ambitioner eller bristfälliga bedömningar.

Avgörandet är principiellt viktigt. Det visar att rättsstaten fungerar som en nödvändig broms när myndigheter riskerar att fatta beslut utan tillräcklig vetenskaplig grund. För att licensjakt ska vara tillåten måste det klart och tydligt kunna visas att jakten inte äventyrar artens gynnsamma bevarandestatus. I det här fallet kunde det inte visas – och därför stoppades jakten.

Risk för inavel

Den svenska vargstammen är liten, genetiskt sårbar och hårt pressad. Forskningen är entydig: små och isolerade populationer löper betydligt större risk att drabbas av inavelsproblem, sjukdomar och minskad reproduktionsförmåga. När stammen hålls på en låg nivå ökar risken för att negativa effekter förstärks över tid. Det handlar alltså inte bara om antalet individer, utan om populationens långsiktiga livskraft.

Att tillåta omfattande jakt på en redan liten och genetiskt svag stam innebär därför betydande risker. Det finns en reell risk att vargen på sikt försvagas så mycket att dess överlevnad i Sverige hotas. Att medvetet hålla populationen nära en nedre gräns lämnar dessutom små marginaler för oväntade händelser, som sjukdomsutbrott eller illegal jakt.

Hotar med tjuvjakt

Vissa jägare har hotat med att ta saken i egna händer, det vill säga att tjuvskjuta vargar. Det vore förödande och måste tas på största allvar. Befintliga revir och deras individer behöver ett starkt och konsekvent skydd.

Samtidigt har landsbygdsminister Peter Kullgren signalerat att regeringen vill fortsätta driva en politik som syftar till en mindre vargstam. Kritiker menar att en sådan inriktning riskerar att stå i konflikt med både vetenskapliga rekommendationer och Sveriges internationella åtaganden om att säkerställa artens gynnsamma bevarandestatus.

Detta visar kammarrättens dom:

Kammarrättens dom visar varför lagstiftningen finns: för att säkerställa att kortsiktiga politiska prioriteringar inte går före vetenskap och internationella åtaganden om biologisk mångfald. Sverige har enligt EU-rätten ett tydligt ansvar att inte försätta skyddade arter i en situation där deras långsiktiga överlevnad riskeras.

Frågan om vargens framtid handlar ytterst om vilket ansvar vi tar för naturen och kommande generationer. Domen är därför inte bara en juridisk framgång för Jaktkritikerna, utan också en påminnelse om att skyddet av hotade arter måste vila på försiktighetsprincipen, vetenskaplig kunskap och respekt för lagen.