Refresh loader

Hermelin

Home > Hermelin

Hermelin

Hermelin, (lekatt, ibland vessla lokalt) Mustela erminea (Linné 1758) är ett lekfullt, intelligent, snabbt, rörligt och mycket nyfiket litet rovdjur.

Den närmaste släktingen som lever parallellt i samma biotoper är den mindre, något kortare och lättare vesslan som ofta kallas småvessla eller dvärgvessla Mustela nivalis. Denna saknar hermelinens svarta svasstipp.

Hermelinen tillhör ordningen Rovdjur, Carnivora. Familj är Mårddjur, Mustelidae. Underfamilj är Mustelinae.

Hermelinen på andra språk

Norge: hermelin röyskatt, Finland: kärppä, Danmark: Laekatt, Island: hermadur, hreysiköttur (saknas). Tyskland: hermelin, England: ermine, stoat.,Frankrike: hermine, Spanien: armiño (finns i norr).

Minskat i antal

Enligt rödlistan som publiceras av Artdatabanken vart femte år klassas hermelinen som LC, livskraftig. Man vet dock inte hur många hermeliner som lever i olika län och biotoper. Artdatabanken grundar sig endast på att det sköts ihjäl 6000 hermeliner årligen på 1950-talet. Artdatabanken säger att hermelinen på längre sikt minskat i antal åtminstone i jordbrukslandskapet.

Jaktkritikerna stoppade allmän jakt

Jaktkritikerna med jordbruksminister Margareta Winberg (S) fick bort hermelinen från allmän jakt år 1999. Naturvårdsverket och jägarförbunden försökte åter få allmän jakt på hermelin (och ekorre, enkelbeckasin) i de nya jakttiderna som gäller från 1 juli 2021. Jaktkritikerna med flera stoppade de vidriga förslagen på allmän jakt. Men Naturvårdsverket tillåter ”skyddsjakt på eget initiativ – hermelin som kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet får jagas”. Naturvårdsverket tillåter även fångst av 50 hermeliner årligen för forskning i sex år från 2019 fram till och med 31 december 2024. Många hermeliner dödas i mink- och mårdfällor.

Hermelinens utseende

Hermelin i sommardräkt. Foto Peter W Erikson Godin

Hermelinen väger från 75 gram upp till 445 gram, och har en svanslängd på 5,5-12,5 centimeter. Rysslands hanar väger 134-191 gram, Englands 200-445 gram, enl. A Bjärvall. Hanen kan vara dubbelt så stor som honan.

Enligt andra uppgifter väger hanen ofta mellan 260 och 450 gram, medan honan väger 90-150 gram. Kroppslängden är 16-29 centimeter, svansen är 8-12 centimeter. Hermelinen är oftast större i norr och mindre söderut.

Oftast syns de fem tårna med klor i ett tassavtryck/spårstämpel, de är 2,5 centimeter stora. Honans spårstämplar är svåra att skilja från småvesslan nivalis och hanens liknar dem från iller och mink.

Hoppar långt

Hermelinen hoppar kort och längre och långt, ibland upp till metern. Oftast ses parspårssprång speciellt i snö och i växande gräs. Hermelinen har även något som kallas för spårgrupper där man ser tre eller fyra tassar, som ofta avsätts på is, skare och naken jord. Klorna sätter synliga avtryck. Ofta syns bakom trampdynan även häldynan. Men hermelin och småvessla missar inte att kika in i håligheter. Det finns mycket nyfikenhet i spårens framfart.

Sommarpälsen är brun ovan och på sidorna, buken och delar av benen är vita oftast med vackert gul ton. Gränsen mellan det bruna och gräddvita är oftast helt jämn till skillnad för vesslan/ småvesslan Mustela nivialis som också saknar den svarta svanstippen. I snöfria områden och i södra Sverige blir den sällan vit och är därför brun året runt.

Vid snö och kyla blir hermelinen helvit, förutom svanstippen som är svart året runt. Sällsynt saknas den svarta spetsen. I kortlekens kungakragar är det vita hermeliner med svart svanstipp. Några veckor kring snösmältningen är hermelinen både brun och vit på rygg och sidor, likaså när snön och kylan kommer.

Vid snö och kyla blir hermelinen helvit, förutom svanstippen som är svart året runt. Foto: Alexander Ratov / Pixabay

Var och hur lever hermelinen?

Hermelinen finns i arktiska, subarktiska och nordliga tempererade regioner i Nordamerika, Europa och Asien. I Sverige finns den i hela landet inklusive på Öland, med undantag för Gotland där den är utrotad. 

Hermelinen lever i många biotoper ända upp på kalfjället. Kulturlandskapets stenmurar, diken och naturskog med mycket gömmor och bytesdjur är vanliga. Honornas hemortsområden är 5 – 10 hektar och hanarnas 15 – 40 hektar. Storleken på områden växlar med födotillgång och årstid. En hermelinhane kan ha fem kilometer stenmur som hemområde, medan hermelinhonan endast har dryga kilometern.

Natt- och dagaktiv

Hermelinen är natt- och dagaktiv. Den jagar i sorkgångar och håligheter, lever mycket under snötäcket som ger skydd och gnagare. Hermelinen är även en duktig klättrare.

Den parar sig på sommaren från maj till augusti. De äldre honorna parar sig först. De 4-8 ungarna (5-12 ungar A, Bjärvall och Staffan Ullström 1985 W&W) föds i april till juni, kanske juli. Hermelinen har fördröjd fosterutveckling. Efter fyra kanske ibland redan efter tre månader blir ungarna självständiga från mamman. Gnagarfattiga år föder inte honan sin kull.

Hermelinhona, dräktig. Foto: Per Karlsson

Hermelinen har omkring 16 olika läten. I naturen blir hermelinen sällan över sex år gammal. I skyddad miljö blir hermelinen över tolv år.

Vad äter hermelinen?

Hermelinen äter vid brist på bytesdjur frukt, bär och andra växtdelar som inte är vedartade. Den äter annars gärna gnagare som lämmel, sork, möss, råttor, bisam och sumpbäver. Hermelinen äter även fåglar, hardjur, daggmask, insekter, groddjur, även fisk. Spillningen är ofta en halv centimeter i diameter och 3-5 centimeter lång med utdragen spets och ibland vriden. Den har olika färg och fasthet beroende på val av byte. Det syns ofta hår i avföringen.

En hermelin kan ta stora byten, till och med större än sin egen storlek. Foto: Peter W Erikson Godin

Hermelinens fiender är andra större rovdjur som rovfåglar, ugglor, räv och fjällräv.

Stockholm, Jaktkritikerna maj 2021

Artikeln ägs av Richard Dehnisch, föreningen Jaktkritikerna och detta skall uppges vid citat, utdrag ur detta arbete. Föreningen Jaktkritikerna eller författaren ska tillfrågas vid delning av artikeln.

Translate »