SVT: s välgjorda och intressanta statistik om älgjakten, som visar hur den ekologiska balansen sats ur spel. En älg om den får leva sitt liv fullt ut kan bli upp till 25 år gammal, men denna statestik visar att den svenska älgstammens medelålder ligger på något över 2 år. De älgar som har turen att nå en ålder av 6 år är lätt räknade.
Se länken Jaktkritik där Hans Ryttman, före detta universitetslektor i genetik och statistik, skriver:
“Jägarnas “förvaltning” som de ofta pratar om har ingen biologisk eller vetenskaplig grund. Det är därför som älgstammen ser ut som den gör med alltför få äldre tjurar, för få tjurar över huvudtaget och alltför många kor som aldrig blir betäckta.Vår fauna har aldrig fått sköta sig själv på ett naturligt sätt vilket gör att den inte är i balans. Men så vill ju inte heller jägarna ha den”.
Rennäringen har fått för stort inflytande över Sveriges rovdjurspolitik. Myndigheterna måste även ha en toleransnivå gentemot rovdjur, skriver Margareta Sturemyr i föreningen Jaktkritikerna.
I SVT-programmet Uppdrag granskning om ”Rovdjuren och rendöden” får rennäringen komma till tals och framföra klagomål över de förluster de lider på grund av rovdjurspredation. Björnen är ett av de rovdjuren som enligt renskötarna dödar flest renar. Enligt Sametingets statistik uppskattas björnens predation på ren till mellan 3.500 och 7.500 dödade renar per år. Det är dessa siffror som länsstyrelser i de olika länen förhåller sig till då de beslutar om licensjakt på björn.
Ovanstående siffror låg till grund för länsstyrelsens i Jämtlands län beslut om licensjakt på 100 björnar 2018 – detta för att uppnå förvaltningens syfte att minska skador orsakade av björn för rennäringen i Jämtlands län och nå riksdagens målsättning om maximalt 10 procents förluster inom rennäringen på grund av rovdjurspredation. Renskötarna i programmet hävdar att förlusterna är större. I Naturvårdsverkets databas Rovbase framgår det att antal renar som dödades av björn i fjol var totalt sex stycken och i Jämtland hade ingen ren dödats av björn.
Uppgifterna om rovdjursdödade renar (SOU 2012:22) är osäkra. Underlaget är ovetenskapligt och siffrorna för rovdjurspredation är extrapolerade utifrån rennäringens krav att ytterligare decimera rovdjursstammarna. Rennäringen kompenseras via skattemedel med stora summor, 107,9 miljoner kronor under 2016. I programmet nämns endast bidrag upp till 50 miljoner kronor. Det ersättningssystem som finns i dag följer direkt av rovdjursförekomst och medför att ersättning utgår oavsett skada på ren.
Ersättningssystemet ska vara förebyggande. Det är dock fullt möjligt att ersättning betalas ut för ett rovdjur som sedan ändå skjuts, detta omintetgör systemets förebyggande effekt. Myndigheterna måste kunna se båda sidorna av detta problem, alltså även en toleransnivå gentemot våra björnar, lodjur, vargar, järvar och andra robdjur. Rennäringen har redan fått alltför stort inflytande över Sveriges rovdjurspolitik. Samebyarna ersätts för varje dokumenterad järv- och loföryngring med 200.000 kronor.
Föryngring av varg inom en samebys betesområde ersätts med 500.000 kronor. För björn och kungsörn gäller en arealbaserad ersättning som utgår ifrån storleken på samebyns barmarksbete. Förekomst av björn ersätts med totalt 1,5 miljoner och örn med 1 miljon kronor.
Sametinget administrerar utbetalningarna av rovdjursersättning. Ersättningen är baserad på en beräknad kostnad för varje art. Samebyarna deltar aktivt i inventeringsarbetet och utser så kallade rovdjursansvariga. Sametinget fördelar de medel regeringen anvisar till respektive sameby för samebyarnas medverkan.
Det vetenskapliga upplägget när det gällde att redovisa siffror för rovdjurspredation, var i programmet mycket godtyckliga. Med tanke på att rennäringen själva styr över uppskattningarna av rovdjurspopulationerna, ligger det nära till hands att länsstyrelserna “gör bocken till trädgårdsmästare”.
En ny lagstiftning när det gäller ”toleransnivån för rovdjursdödade renar” skulle medföra att de så kallade miniminivåerna för rovdjursstammarna, som är lagstadgade enligt ett riksdagsbeslut 2013, inte längre kommer att gälla fullt ut.
Jaktkritik Publicerad 2018-10-26 Hans Ryttmans blogg
Jag hör på radio att Jägareförbundet uppmanar jägare att skjuta fler kalvar än normalt då många är magrare nu i höst än andra år på grund av torkan i somras. Torkan gjorde att betet var sämre än annars och kalvarna fick inte sitt behov av näring tillgodosett. Den mindre vikten (ca 10%) skulle kunna innebära en sämre överlevnad och även ha effekter senare år.
Detta låter förnuftigt men grundar sig på dålig kunskap. Jag är övertygad om att ingen jägare kan se skillnad på en normalviktig kalv och en som väger 10% mindre. Jakt är en slumpmässig handling och alla individer behandlas lika. Men min kunskap av kvantitativa genetik så vet jag att ett artificiellt urval är mycket svårt och det behövs noggranna mätningar och att åstadkomma någon effekt på avelsarbetet.
Jakten drabbar alla lika och något urval sker alltså inte. Det vettiga vore i detta fall att låta alla kalvar leva och att naturen skulle göra urvalet för att gynna de kalvar som hade tillgodogjort sig tillräckligt med föda och/eller varit mer anpassade till ett lägre födointag.
Jägarnas “förvaltning” som de ofta pratar om har ingen biologisk eller vetenskaplig grund. Det är därför som älgstammen ser ut som den gör med alltför få äldre tjurar, för få tjurar över huvudtaget och alltför många kor som aldrig blir betäckta. Vår fauna har aldrig fått sköta sig själv på ett naturligt sätt vilket gör att den inte är i balans. Men så vill ju inte heller jägarna ha den.
Det finns mycket inom jakt som skulle behöva analyseras av psykologer.
I andra förskolor bjuder man in förskolebarn till etiska möten!
Bodil Halvars-Franzén har skrivit en hel avhandling om Barn och etik – möten och möjlighetsvillkor i två förskoleklassers vardag.
Där lyfts förskolan fram som en arena där samhällets etiska värden förmedlas och konkretiseras. Men vad menas egentligen med etiska värden och hur tar de sig uttryck i förskolans och skolans värld? Följande berättelse visar hur ett etiskt resonemang och handlande kan utspela sig mellan barn.
”Under en utevistelse fångar ett av barnen i S-skolan en groda vid bäcken. Gemensamt förhandlar sig gruppen fram till att den som hittat grodan har vissa rättigheter, som att bestämma grodans namn och hur den ska tas om hand på helgerna. Snart uppstår också diskussioner kring vad en groda behöver och hur den vill bli behandlad. En flicka säger att grodor inte gillar att man rör vid dem och en pojke säger att de inte klarar sig utan sällskap. Det får till följd att barnen fångar två små grodor till. Alla tre får flytta in i ett nyinrättat terrarium på skolan. Efter någon dag upptäcker några barn och pedagogerna att grodorna inte verkar äta och inte hoppar de heller. Frågor kring grodornas trivsel dyker upp. ”De saknar nog sin familj”, säger en flicka. ”De skulle hoppa och äta om de gillade att vara här”, säger en pojke. Barnen enas om att det bästa är att släppa ut grodorna vid bäcken igen. För grodornas skull.”
”–Det kom fram så mycket i de mötena. Där blev etiken konkret och begriplig, säger Bodil Halvars-Franzén som hoppas att förskollärare och lärare kan känna igen sig i det hon beskriver.”
Snabböversättning (Eva Stjernswärd) Schweden: Jäger ausser Rand und Band 9/ 2018 i Wild Beim Wild
Sverige: landet för jägare utan rim och reson
Långsamt men säkert monterar nu jägare ner bilden av Sverige som ett föregångsland för djurskydd. Trots EU:s lagar för att skydda lodjuren har svenska myndigheter gett efter för jägarnas tryck och medgett licensjakt på lodjur, till och med under deras parningstid. Redan 2017 blev lodjuren med sina ungar massakrerade av troféjägare.
Även Sverige har fallit i händerna på ”Jägarmaffian-utan-rim-och-reson” som inte bara visar hat mot rovdjur utan ohämmad girighet efter dödande och troféer. Precis som med maffian handlar det om pengar. Jaktföretagen frodas i Sverige och jakt bjuds ut internationellt. Vi har även skrivit om varför Norge jagar sina vargar.
De rödlistade lodjuren jagas av specialimporterade hundar. De dödas när de försöker rädda sig upp i träden. Honor och ungar elimineras skoningslöst såsom är troféjägares högsta dröm även om man företrädesvis skyller på att lodjur tar ren.
Sveriges Hobby-jägare har infiltrerat politiken och marknadsför sina militanta intressen ända in i Riksdagens jaktklubb.
Trots tamdjursägares generösa statliga ersättningar för att acceptera förekomst av rovdjur, dödas björn, varg och lo.
Ett barbariskt fall av jaktbrott i Norra Sverige uppdagades efter ingripande av 40 poliser och noggrann kartläggning. Björnar och lodjur hade filmats under misshandel och tortyr. Åklagarens 23 åtalspunkter resulterade endast i dom om jaktbrott inte djurplågeri. Flera av de skyldiga var renägare med lokalpolitiska positioner.
Djurskydd versus jakt. Modiga jaktmotståndare som försökte övervaka vargjakt i Västmanland och Dalarna blev angripna av hobbyjägarna. En 17-årig flicka blev våldsamt angripen av maskerade och militanta rovdjursjägare. Naturligtvis koncentrerade main-stream media rapportering mest på ”störande av jakt” – i stället för dödande av djur och övergrepp mot oskyldiga människor som ville rädda vargarna.
Istället för att följa miljöministern i Rumänien, som en förebild som förbjöd all troféjakt 2016, faller Sverige under jägarmaffians förtryck och utlyser ständigt nya licensjakter. Sverige som likt Rumänien har tillräckligt stora naturområden för att vårda den ekologiska balansen genom att rovdjur och bytesdjur skyddas utan mänsklig jakt och satsa mer på fredlig samexistens med tamdjursägare, godtar Sverige istället troféjakt. WWF, med bland andra en jaktmonark som hedersmedlem, förblir tysta.
Jaktkritikerna utgår ifrån Naturvårdsverkets egen formulering att björnen liksom de andra stora rovdjuren är fridlysta. Jaktkritikerna anser att Naturvårdsverket med rätten att delegera till länsstyrelser om att besluta om skyddsjakt och licensjakt, medverkar till att gränserna för vad som gäller undantagstillstånd från Art- och habitatbestämmelserna ständigt flyttas fram, till nackdel för de jagade rovdjuren. Att låta lokala, ofta kortsiktiga intressen styra omfattande beslut som jakt på rödlistade rovdjur, oavsett argumentering, försätter faunan i ekologisk obalans, och minskar det gemensamma ansvaret för återstoden av jordens vilda däggdjur. Forskare citerade i tidningen The Guardian 2018, visar ett tydligt budskap; av jordens däggdjur består 96% av människan och tamdjuren – endast 4% är vilda däggdjur. Den biologiska mångfalden är alltså sedan länge hotad av mänsklig aktivitet och jakt.
Naturvårdsverket skrev 2017 på sin hemsida ”De största hoten mot vilda djur och växter idag är förändringar av arternas livsmiljöer, överexploatering och olaglig handel…Våra vilda djur behöver engagerade ambassadörer – idag och imorgon – som samarbetar världen över för att stoppa den pågående utrotningen av arter.”
2018, efter vinterns oresonliga jakt på varg och lodjur utfärdar Naturvårdsverket/länsstyrelser nu licensjakt på björn, med tillåtelse att förfölja dem med jaktens kamphundar, lura med åtlar, skjuta med halvautomatiska kulvapen, och som stimulans till ortsbefolkning tillåts åter troféjakt och att man skapar undantag från bestämmelserna i CITES som förbjuder handel med utrotningshotade arter.
284 fridfulla björnar i 7 av Sveriges län, vars liv bjuds ut till trofé- och nöjes jakt fr o m 21 augusti 2018
Jaktkritikerna anmäler sig härmed att vara alla jagade djurs ambassadörer.
Blodtörstigt kräva skyddsjakt på varg Publicerad: 2018-05-23
Det är förnuftsvidrigt att begära att regeringen ska beordra Länsstyrelsen i Stockholm att bevilja skyddsjakt i Sjundareviret. Länsstyrelsen följer de fastställda lagarna för skyddsjakt. Eftersom fårägaren i Molstaberg inte har följt de direktiv som ålagts honom har han själv åsamkat sina fårs död och borde i stället åtalas för djurplågeri.
När vargen ”tar får”, som i det aktuella fallet, beter den sig helt riktigt och den lever enligt sin natur. Djurplågeriet som dessa får utsattes för är fårägaren skyldig till eftersom han struntat i att vidta de åtgärder som länsstyrelsen ålagt honom. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) tänker överklaga länsstyrelsens beslut till Förvaltningsrätten för att tillstånd till skyddsjakt ska beviljas. Man borde ha informerat sig om att det krävs att vissa villkor är uppfyllda. ”Det skall inte finnas någon annan lämplig lösning …” som det står i 23 paragrafen i jaktförordningen. I detta fall hade åtgärder som stängsling kunnat förhindra vargattackerna. Det finns en uttalad nonchalans bland många tamboskapsägare mot både sina egna tamdjur, men också mot de vilda djuren som oftast får plikta med sina liv när händelser som denna inträffar. Vi kan inte ha en rovdjurspolitik som styrs av enskildas intressen. I dag utfärdas i princip var och varannan vecka nya skyddsjaktsbeslut på olika arter som varg, lo, och björn. Oftast behövs det bara ett telefonsamtal till länsstyrelsen i det län där jakten önskas. Skyddsjakten är många gånger över inom några timmar eller någon dag. I de flesta fallen är skyddsjakten begärd i preventivt syfte. Rovdjuren har alltså ännu inte orsakat någon skada. Denna skyddsjakt sker kontinuerligt på landets rödlistade rovdjursarter. Annons: I Länstidningen Södertälje intervjuas regionchefen för LRF och anhöriga till fårägarna på Molstaberg säteri. I artikeln nämns att man i en petitionslista samlat in ungefär 3.400 namnunderakrifter, där man kräver att regeringen ska kliva in och beordra länsstyrelsen att bevilja skyddsjakt. Att fortsätta driva detta ärende verkar blodtörstigt eftersom stängslingen nu är gjord och ingen ny vargatack har skett. Länsstyrelsen i Stockholm har skött ”Molstabergfallet” exemplariskt. Att försöka få dem att ändra sitt beslut är i högsta grad olaglig myndighetsutövning. Trots att riksdagen beslutat att Sverige ska ha livskraftiga rovdjursstammar balanserar dessa i dag på gränsen för gynnsam bevarandestatus. Orsaken är enligt Naturvårdsverket att 15–18 procent av djuren dödas genom illegal jakt. Därför är det av största vikt att alla följer de regelverk som kan förhindra att vargen kan komma åt tamboskap eftersom det då oftast slutar med att vargen mister livet. Länsstyrelsen skriver i sitt beslut att ”vargen har ett strikt skydd enligt EU:s direktiv”. På Naturvårdsverkets hemsida står det att EU ställer krav på att Sverige och alla andra medlemsstater ska se till att arter och livsmiljöer som omfattas av art- och habitatdirektivet bibehåller en gynnsam bevarandestatus. Den biologiska mångfaldens dag inföll den 22 maj och här måste våra rovdjur också vara representerade. Mångfalden av vilda djur på vår jord är vårt gemensamma arv. Alla ni som skrivit på petitionslistan för att få till stånd skyddsjakt – ompröva er natursyn! Hjälp i stället till att förvalta och bevara vår vilda fauna.
Om skribenten
Margareta Sturemyr Sekreterare i föreningen Jaktkritikerna.
