Över 1,2 miljoner vilda djur dödades förra året i Sverige – i snitt cirka 3 500 djur per dag. Totalt rörde det sig om femtio arter, där både däggdjur och fåglar ingår. Det visar siffror Jaktkritikerna sammanställt från jaktsäsongen 2023/24.
Dödade däggdjur i jakt 2023/24
Bland däggdjuren dödades till exempel över 100 000 rådjur, över 30 000 harar och mer än 18 000 grävlingar.
Dödade fåglar i jakt 2023/24
Totalt drygt 787 000 fåglar dödades i jakt, bland annat mer än 49 000 ringduvor, mer än 29 000 grågäss och över 38 000 kråkor.
Idag tillåts jakt i cirka två tredjedelar av Sveriges 30 nationalparker. Jaktkritikerna uppmanar därför Naturvårdsverket att backa: ingen jakt bör tillåtas i den blivande nationalparken Bästeträsk på Gotland.
Jakt tillåts i två av tre nationaparker
Sveriges nationalparker är våra finaste och mest skyddsvärda naturområden. Från början rådde ett självklart förbud mot jakt i nationalparkerna – men i dag tillåts jakt i majoriteten av dem. Trots att jägare bara utgör en liten del av befolkningen har deras intressen fått ett allt större genomslag i förvaltningen av skyddad natur.
När nu en ny nationalpark planeras i det unika området kring Bästeträsk på norra Gotland, är det avgörande att vi går tillbaka till grundprincipen: nationalparker ska vara fristäder för djur och människor – utan jakt. Men dessvärre vill Naturvårdsverket tillåta jakt i parken, något P4 Gotland rapporterat om.
Vill inte mötas av jägare med vapen
– Vi som är emot jakten är i klar majoritet och vill kunna vistas där utan att mötas av skällande lösa hundar och beväpnade jägare, säger Christina Åkerblad, aktiv i Jaktkritikernas lokalavdelning på Gotland.
– Om jakten förbjuds ökar vi möjligheterna att få se de vilda djuren och fåglarna för människor som besöker nationalparken. Dessutom slipper man problemet med bly från ammunition som sprids i miljön, fortsätter hon.
Jaktkritikerna ifrågasätter också hur det kan vara förbjudet för besökare att bryta en kvist – men tillåtet att döda djur. Det sänder fel signaler om hur vi värderar livet i våra mest skyddade naturområden.
Skriv på för ett jaktfritt Bästeträsk
Hjälp oss göra Bästeträsk till en nationalpark fri från jakt. Skriv under våra namninsamlingar:
Återigen jagas säl i licensjakt i svenska vatten. Jakt på gråsäl får ske i länen längs Östersjön och totalt får 1000 gråsälar dödas. Naturvårdsverket tillåter även så kallad skyddsjakt på tvåhundra knubbsälar och tvåhundra vikare under 2025 och början av 2026.
Två jaktperioder
Jakten delas in i två perioder.
• Period ett, länsvisa kvoter, 20 april – 20 maj och 6 juni – 14 september 2025. Jakten fördelas länsvis för en jämnare spridning mellan länen.
• Period två, gemensam kvot, 15 september 2025 – 15 januari 2026. De kvarvarande kvoterna slås ihop till en gemensam nationell kvot.
Minska trålfisket istället
I beslutet står att säljakten bedrivs för att ”förebygga och förhindra de skador som säl kan orsaka på småskaligt yrkesfiske och på känsliga fiskbestånd”. Istället borde våra politiker och myndigheter anstränga sig mer för att minska det skadliga trålfisket som tömmer havet på fisk.
Jaktkritikerna är starkt kritiska till all säljakt och i synnerhet till jakt på säl som befinner sig i vattnet. Detta då riskerna för skadeskjutning är betydande. Säl i havet är ett rörligt mål där den guppar på vattnet. För att få in en direkt dödande träff måste sälens hjärna, vilken är mycket liten, träffas. Risken finns att sälen istället blir skadeskjuten och inte dör.
Hälften försvinner
Cirka 50 procent av sälar som det skjuts mot försvinner i havet. Hur kan man veta om sälen är död eller ej om man inte kan hitta den och bärga den? Sälar kan hålla andan och dyka. De kan föras bort med strömmar och vara mycket svåra att hitta och avliva.
Observera här att Jaktlagen kräver att påskjutna djur eftersöks och avlivas om skadeskjutna. Detta är många gånger inte möjligt vid jakt i havet. Jakt på säl bedöms av veterinärer som djurplågeri. Säljakt måste förbjudas!
Jaktkritikerna har som enda förening i Sverige överklagat jakten på säl. Bli medlem och ge oss ditt stöd.
Den första mars startar licensjakten på våra vackra, rödlistade lodjur. Jakten är en nöjes-och- troféjakt då det inte finns något annat, rimligt skäl till jakten. Lodjuret gör knappas några skador på tamdjur och de är inte heller farliga för människan. Därmed finns inte rimliga skäl till jakt. Som toppredator håller lodjuret hjort- och rådjursstammarna friska genom att ta de svagaste individerna och begränsa djurflockarnas storlek. Ytterligare en effekt av detta kan vara att det blir färre trafikolyckor (färre rådjur) och mindre skador på skog och jordbruksmark.
Lodjuret viktig för biologisk mångfald
Lodjuret är även viktig för biologisk mångfald. Resterna från lodjurens måltider blir mat till mindre rovdjur, fåglar, insekter. På sikt blir det även näring till svampar och växter. Många är de svenskar som älskar lodjuren och drömmer om att en dag få se ett livs levande lodjur och landsbygdsbor känner sorg över att lodjuren jagas och dödas.
Lodjuret kom till Sverige samtidigt som människan
Det viktigaste skälet måste ändå vara att lodjuret har rätt att leva och existera. Och då inte bara på gränsen till att bli allvarligt hotad. Vilda djur måste få leva och existera i rikliga antal. Lodjuren kom till Skandinavien samtidigt som människorna vandrade in i efter den senaste istiden för 10 000 år sedan. Dom hör hemma här. Men vi har begränsat dom alltför kraftigt.
Jägare – en resursstark lobbygrupp
Men nu är ju jägarna är en högljudd lobbygrupp, trots att de bara består av knappt tre procent av Sveriges befolkning. Många politiker jagar också och har det som hobby. Vi som vill minska jakten och skydda lodjur och andra vilda djur måste kämpa vidare och vara än mer högljudda.
Jakt med lösa hundar och tjuvjakt
Den första mars, mitt i lodjurens parningstid släpps jakthundar lösa i den svenska naturen. Bara det att man jagar ett vilt djur i deras parningstid är helt absurt. Och jakt med lös hund är något Jaktkritikerna vill förbjuda helt. Måste man absolut jaga med hund så går det bra med hund i koppel. Hundarna jagar lodjuren tills dessa klättrar upp i något träd eller gömmer sig in en klippskreva. Lodjurshonan har vid tiden för jakten sin årsunge med sig. När lodjuret väl är “fast” i trädet – hundarna håller vakt nedanför – kan jägaren på nära håll skjuta ner det försvarslösa lodjuret. En grymhet som många svenskar inte känner till. Hundarna som far runt i naturen kan även börja jaga andra djur, “fel” djur. Det har även hänt att lodjursungar blivit bitna och skadade av jakthundar. Denna jakt är tillåten mellan 1 och 31 mars i södra Sverige och fram till 15 april i norra Sverige och den kallas alltså licensjakt. Myndigheter har bestämt vilka antal lodjuren får finnas i och resten får alltså jagas och skjutas. Baserat på antalet familjegrupper 2023/24 uppskattas det finnas cirka 1 738 lodjur i Skandinavien. Ungefär 1 276 av dem finns i Sverige. Det är verkligen inte många. för ett så pass stort land som Sverige. Utöver den lagliga jakten förekommer även illegal jakt på lodjur, dels på grund av de ses som ett hot mot tamdjur, dels för deras fina päls. Sedan snöskotern kom har den typen av tjuvjakt varit väldigt effektiv, uppskattningsvis dödas mellan 100 och 150 lodjur illegalt i Sverige varje år.
Rovdjursstängsel kan skydda tamdjur
Det är ovanligt att lodjur skadar stängslade tamdjur i södra Sverige, men det kan hända om det finns brist på annan föda. I takt med att jakten ökar och vi människor exploaterar mark kan rovdjuren få svårt att hitta föda. Då kan det hända att tamdjur ses som lätta byten. Rovdjursstängsel, ett stängsel som ger en elektrisk stöt, är ett förebyggande medel som kan användas. Tamdjurshållare får bidrag från sin länsstyrelse för att köpa in rovdjursstängsel och det finns föreningar som kan hjälpa till med att sätta upp stängslen. Lodjuret ses förstås även som en konkurrent till de mänskliga jägarna, om bytesdjuren. Och därför kan jägare vilja få bort lodjur.
Bli medlem i Jaktkritikerna och ge oss ditt stöd! Djuren behöver dig!
”Den kraftigt ökande populationen av varg, och i viss mån även lodjur, hotar nu löshundsjakten. Framför allt på grund av att hundar inte kan arbeta självständigt med acceptabel säkerhet, men även genom att viltstammarna avsevärt decimeras.”
Detta står att läsa i Jakt & jägare 11/12. Artikeln är skriven av tre förtoendevalda i Jägarnas Riksförbund.
Jaktkritikernas mening är att varg och lo reglerar bytesdjuren på ett bättre sätt än vad människan gör. Men jägare vill inte dela med sig av bytesdjur till rovdjuren. Och man vill av bekvämlighet kunna släppa sina hundar lösa vid jakt. Något som inte behövs. Det går utmärkt bra att jaga med hund i lina, om det nu måste jagas.
Vi konstaterar att vilda djur i Sverige är rättslösa. Vilda djur måste ha rätt att leva i fred i naturen, utan att stressas av lösa jakthundar och jägare. Alla människor i vårt land som älskar varg och lo – ska de inte få möjlighet att uppleva dessa rödlistade, vackra vilda djur?
Det märks att vi har jägare i riksdagen.
Artikeln i Jakt & jägare, som är skriven av tre förtoendevalda i Jägarnas Riksförbund, avslutas med följande text: ”Sammantaget har vi därför som organisation tagit ställning för att jakt efter rovdjur ska vara allmän, precis som för andra jaktbara arter, och i förlängningen tror vi att en vettig samexistens mellan varg och människa, i den landsbygd som vi har haft ett antal decennier och nu känner, saknar förutsättningar.”
Vidare bör nämnas att i slutet av november två av våra rödlistade lodjur dödats i Småland i samband med löshundsjakt. Det ena lodjuret som vi skrivit om tidigare sköts i så kallad ”skyddsjakt” efter att det försvarat sig mot tre lösspringande jakthundar. Lodjur nr två sköts därför att det påstods ha ”attackerat” en jakthund. Alltså en P 28. Men självklart försvarar sig ett lodjur mot en lös hund som stressar det. Det är hittills bara jakthundar som hamnat i slagsmål med lodjur. Alla kan ju förstå varför det är så – jakthunden stressar och stör lodjuren.
Att jaga med snara är en grym jaktmetod som i Sverige får användas för att jaga räv och ripa. Snarning av räv är endast tillåtet i de fyra nordligaste länen. Dessutom måste jägaren genomgå en kortare utbildning för att få sitt fångstkort. Ofta anläggs en åtel tidigt på hösten för att rävarna ska veta var det finns mat när vintern kommer. När snön fallit kan jakten med snara börja. Jägaren lägger upp ett skidspår eller trampar ett spår med snöskotern runt åteln, minst ett par hundra meter från åtelns mitt. Snarorna placeras sedan i ett rävspår som används ofta, några tiotal meter från skidspåret.
Så fungerar snaran
En fotsnara fungerar på så sätt att en tunn inplastad vajer drar åt kring rävens ena framtass då den trampar på snarans trampplatta som jägaren har dolt i spåret. När räven fastnar kan den rusa i väg med snaran en bit, men den stannar då snaran blir för tung eller om släpankaret fastnar mot någon trädstam eller i annan vegetation. Räven avlivas sedan med ett finkalibrigt kulvapen mot huvudet. Vittjning av snaran måste ske minst två gånger per dygn, i gryning och skymning
Stort lidande för snarad räv
Att använda snara för att fånga rödräv innebär en utdragen död och stort lidande för räven, vilket inte är förenligt med 27 § jaktlagen (1987:259) som föreskriver: ”Jakten ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande.” Om räven fastnar strax efter att snaran kontrollerats vid till exempel skymning betyder det att räven får vänta åtskilliga timmar på att bli dödad. Nyligen hittades en järvtass i en olaglig saxfälla i norra Sverige. Järvhonan som fastnat i fällan hade bitit av sig sitt eget ben. Vem vet om inte en räv som fastnat i en snara gör samma sak? I alla händelser måste det innebära en olidlig stress och ångest att sitta fast med benet i en snara i många timmar.
Jakt med snarad är dessutom inte selektivt. Det betyder att både friska och sjuka, unga och gamla rävar kan trampa i snaran. Man kan alltså inte med bestämdhet förutse vilket djur som trampar i snaran. Idag kan flera olika snarmodeller användas som fångstmetod i de fyra nordligaste länen. En motion har lagts i år om att förbjuda fångstsnara.
Hos Jägarförbundet Mitt Norrland kunde jägare vintern 2023 gå en kurs i hur man snarar räv. Detta för att “bli en effektivare rävjägare” som det stod i annonsen. Jaktkritikerna tycker det är hemskt med denna förföljelse av räven.
Jaktkritikerna ville se ett förbud mot all jakt med snara.
Vill du bli medlem i Jaktkritikerna? Ju fler vi blir desto mer inflytande kan vi få. För 250 kr/år får du vår fina medlemstidning fyra gånger per år. Du kan även bli stödmedlem för 30 kr per år, utan tidning. KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM
Några händelser den senaste tiden belyser väl hur utsatta de vilda djuren i naturen är på grund av den jakt som bedrivs och i synnerhet jakten med lösa jakthundar.
En lodjursunge blev så illa biten av en jakthund att den måste avlivas
En björn stressades i idet av en skällande jakthund, rusade ut och sköts av en jägare
En lös jakthund jagade en älg utför ett stup
Det är inte första gången vi läser om djur som blivit bitna av jakthundar. Ändå beskrivs det i jaktpressen som att en “slump orsakat att hunden och lodjuret var på samma plats”. Men, om det inte finns en lös jakthund så blir ingen lodjursunge biten. Det räcker nu! Jaktkritikerna kräver att jakt med lös hund förbjuds. Ska det jagas så kan det ske med hund i koppel. Dessa händelser är förmodligen toppen av ett isberg. För, i naturen finns oftast inga vittnen. Jägare har dessutom själva diskuterat frågan i jaktpress om de tillfällen när hundarna jagar fel bytesdjur, eller jagar för snabbt.
En lodjursunge blev så svårt av en lös jakthund att den fick avlivas. Det skedde under älgjakt i Krokoms kommun. Hundföraren ringde själv efter polis då det inte var jakttid på lodjur och då lodjur är statens vilt. Det blir inga rättsliga efterräkningar för den jakthundsföraren. Läs mer här: Lodjursunge dödad av jakthund
Lös jakthund skrämde fram björn ur dess ide, jägaren sköt björnen. En jägare hade en elvaårig son med sig i skogen. Han hade tagit med sig pojken på älgjakt. Den lösa jakthunden skällde utanför björnens ide. Björnen rusade såklart ut och pappan/jägaren sköt björnen för att skydda pojken. Läs mer under länken här: Jägare hade litet barn med på jakt – Sköt ihjäl björn som väcktes i idet
Det är endast jägare som “råkar ut” för liknande händelser. Personer med vapen i skogen som upplever sig bli “attackerade” av björnar. Men varför händer detta inte oss andra som vistas i skogen utan vapen? Björnar utsätts för stor stress under björnjakten. Då vistas jägare och lösa jakthundar i skogen. När björnjakten sedan är avslutad fortsätter jakten med lösa hundar, men då efter älg. Dessa jakthundar med sitt skällande och springande i naturen stressar de vilda djuren, även björnarna. Vem vet vad denna björn upplevt tidigare i höst … Och varför i hela friden hade jägaren ett barn med sig på jakt? Så borde det inte vara. Barn borde inte invigas i och bevittna detta dödande av djur. Dessutom vet vi ju att det skjuts fel då och då under jakter. Det skjuts mot cyklister, joggare, fågelskådare, andra jägare. Det har även skjutits och dödats fel djur; Hästar, ponnyer, tjurar, mm. Nästa gång kanske det är ett barn som träffas av en förlupen kula?
Samtliga tidningar som rapporterar händelsen har valt en rubrik som säger att en björn attackerat en elvaårig pojke och att pappan dödat björnen. Vi är naturligtvis glada att varken pojken eller pappan skadades, men björnen hade inte heller behövt dö. Den blev stressad av en lös jakthund som skällde och därför rusade den ut för att försvara sig. Om hunden inte varit lös hade detta förmodligen inte inträffat. Om barnet inte varit med på jakt hade den aldrig blivit utsatt för någon risk. Ansvarig för händelsen anser vi är jägaren som hade sin jakthund lös i skogen. Jaktkritikerna är starkt kritiska till denna skuldbeläggning av vilda djur som tidningar i deras rubriker och artiklar bidrar till. Man borde istället titta mer på de vilda djurens situation, varför och mot vem måste de försvara sig?
Jakthunden Oda jagade ner en älg för ett stup. Hon föll även själv ner men överlevde. Lösa jakthundar måste förbjudas. De utsätter vilda djur för stort lidande. Även hundarna kan drabbas på olika vis. Man är väl inte rädd om sin familjemedlem om man släpper den lös i skogen att utsättas för allehanda risker? Läs mer om det här: Jakthund jagade älg mot stup
Bli medlem i Jaktkritikerna och ge oss ditt stöd! Ju fler vi blir, desto större inflytande kan vi få: Klicka här för att bli medlem
Jaktkritikernas lokalavdelning på Gotland kämpar för att den nya planerade nationalparken Bästeträsk ska bli fri från jakt. Något många tror vore självklart. Men så är det alltså inte. Läs Christina Åkerblads rapport från Gotland här!
Ja till jaktförbud i den kommande nationalparken Bästeträsk på Gotland
”Det är de finaste och mest värdefulla delarna av det svenska landskapet som bevaras och skyddas som nationalparker. Skyddet behövs både för naturens egen skull och för människans. Nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få.” Detta skriver Naturvårdsverket och menar då exempelvis att det är förbjudet att bryta en kvist i nationalparken men att jägarna får fortsätta att döda djur. Dessutom med hjälp av lösspringande hundar.
Naturvårdsverket, länsstyrelsen i Gotlands län, Havs- och vattenmyndigheten och Region Gotland har tagit fram ett förslag till en ny nationalpark på norra delen av Gotland som föreslås få namnet Bästeträsk nationalpark. Den blir cirka 7 000 hektar stor och invigs under 2026.
Det blir den andra i ordningen på Gotland. Den första som bildades redan 1909 är Gotska Sandöns nationalpark där det faktiskt fortfarande är totalt jaktförbud.
Vi vet sedan tidigare att vår chans att påverka jaktfrågan handlar om att ge sig på syftet med nationalparken.
Förslaget till syfte lyder som så: ”Bevara ett unikt mosaiklandskap på kalkberggrund med dess hällmarker, alvarmarker, våtmarker, sötvattensmiljöer, skogar och grunda havsmiljöer, samt områdets upplevelsevärden i väsentligen oförändrat skick.
Nationalparkens syfte föreslås uppnås genom att:
• inte tillåta exploatering av eller skadegörelse på mark och vegetation
• förhindra störning av djur och av upplevelsevärden
• genomföra ändamålsenlig skötsel för att bevara och utveckla områdets naturvärden
• genomföra lämpliga åtgärder för att tillgängliggöra nationalparkens upplevelsevärden för allmänheten”
Nationalparkens syfte föreslås uppnås genom attbland annat förhindra störning av djur och av upplevelsevärden
Man kan ju tro att den andra punkten tydligt talar mot jakt, men som det är i majoriteten av våra nationalparker och naturreservat, så gäller ”förhindra störning av djur och upplevelsevärden” endast allmänheten. I föreskrifterna står det också oftast att det är förbjudet att jaga, men det gäller endast 97 procent av befolkningen det vill säga allmänheten. Läser man vidare i föreskrifterna så kommer det oftast generella undantag och nästan alltid gällande jakten. I exempelvis Gotlands 156 naturreservat är det endast inskrivet jaktförbud i två. I Gotska Sandöns nationalpark är det lyckligtvis totalt jaktförbud men i Sveriges 30 nationalparker tillåts någon slags jakt i cirka två tredjedelar.
I slutet av detta år kommer en andra remiss gällande föreskrifter och skötselplan. Hela processen är försenad och det beror främst på att staten har stött på patrull när mark ska köpas in.
Sedan förra året har lokalavdelningen på Gotland rustat till strid. Vi har startat en namninsamling på nätet – skrivunder.com. Den går lite trögt så vi måste hitta en bättre variant framöver. I augusti 2023 startade vi en namninsamling på Öster i Visby centrum. Där var vi minst en gång i veckan fram till mitten av december och samlade namn och pratade med folk. De flesta hade ingen aning om att jakt är tillåten i våra naturreservat och skrev gladeligen på för ett jaktförbud i den kommande nationalparken.
Christina Åkerblad, Jaktkritikerna på Gotland
NATIONALPARK BÄSTETRÄSK
Här råder naturens egen ordning.
Här fälls inga träd, här skjuts inga djur.
Här lever allt efter sin egen förmåga till anpassning.
När naturen har sin gång och alla arter får klara sin
anpassning och överlevnad, är det inget nytt experiment.
Så har det varit i miljontals år, ända tills vi klåfingriga
människor började störa naturens lagar.
Vi har en hel del att lära!
Så vandra här, iakttag, njut och lär!
Ta gärna bilder, men inte växter, och stör inte djuren!
Jakttiden 21 augusti – 15 oktober är hänsynslös och skadlig för hela björnstammen
Jaktkritikerna anser att tidpunkten för så omfattande jakt i stor skala, i landet på så många som 486 björnar är respektlös och bryter mot både skyddsdirektiven och jaktlagen. Att utsätta så många individer för förföljelse, störningar, lösa aggressiva hundar och jakt under björnarnas allra mest känsliga förberedelse inför vinterdvalan är synnerligen oetisk. Den livsviktiga tiden för björnarnas fettlagring och födointag är juli till oktober. Beteendeförändringar och stress drabbar alla björnar under en så lång tid som jakterna varar, dessutom fortsätter jakt på älg med i princip samma hundar långt efter att björnarna ska sökt sina iden.
Hanar går senare i ide än honor, i slutet av oktober. Det innebär att 65 % av hyperphagia-perioden för honor och ännu mer för hanar, störs av jakt och hyperaktivitet med hundar! Björnar som är beroende av att hitta föda under dagstimmar med ljus ska leva på vegetabilier och bär under denna tid för att öka i vikt. Björnen måste vara aktiv 12 timmar/dag under hyperphagia-perioden för att tillgodogöra sig tillräckligt med mat, liksom att vila mitt på dagen. Den mesta aktiviteten är i gryning och slutet av dagen. Björnarna störs alltså i sju län denna känsliga tid.
Vilka sidoeffekter medför jakten för överlevande jagade björnar som inte hunnit öka den kroppsvikt som behövs för att överleva vinterdvalan, som i nordiska ekosystem är så lång som 5-7 månader? Björnhonor som ska föda ungar i idet och björnhonor med ungar ska lagra tillräckligt med energireserver även för dessa. Man kunde nästan tro att det finns en strategi att jaga så hårt i flera månader så att det drabbar honor överlag.
Slutligen anser Jaktkritikerna att licensjakten är oetisk – och år efter år bryter mot bestämmelserna i art- och habitatdirektivet, artikel 16.1:e om undantag för jakt ”…under strängt kontrollerade förhållanden, selektiv och i begränsad omfattning.” Det är uppenbart att brott mot skyddsdirektiven begås varje år, liksom mot länsstyrelsens licensjaktbeslut, utan att jaktledare/jägare identifieras och stängs av för fler björnjakter. I stället kan jaktföretag och troféjägare lugnt räkna med länsstyrelsernas generösa kvoter varje år.
Allt igenom är beslutet om björnjakt oetiska, öppet djurfientliga och genomsyras av ett förakt för de levande djurens livsmönster och rätt till ett liv för sin egen skull.
Två lösa hundar jagar björnen
Amerikanska plotthundar är stövare för rovdjur. I nordamerika jagas björn, vildsvin, puma, lodjur, bobcat, tvättbjörn och ev också prärievarg med hjälp av plotthundar. Björnjägare i Sverige gillar plotthundar för att man anser att de är mycket effektiva. Ofta släpper jägare två plotthundar efter en björn och hundarna jobbar då tillsammans för att ställa björnen. För en björn måste det vara oerhört stressande att utsättas för dessa starka och tuffa hundar. Det finns även forskning som visar att jakthundar stressar björnar under jakt. Det är norska forskare som kommit fram till detta. Deras försök visar att hundarnas beteende är avgörande för hur stressad björnen blir. Användning av två hundar stressade mer än en ensam jakthund. Resultaten av forskningen presenterades i ett pressmeddelande från NINA (Norsk Institutt for naturforskning). Två hundar jämfört med en gav högre hjärtfrekvens även om björnen stod helt i ro vilket tyder på att två hundar är mer mentalt stressande för björnen. Däremot var det hastigheten på björnen som påverkade kroppstemperaturen. Björnars artspecifika värmekänslighet innebär livshotande överhettning vid stress. Trots detta skickas aggressiva hundar försedda med högteknologiska jakttillbehör (GPS, filmkameror, mikrofon) mot björnarna under långa perioder.
Björnarna försöker komma undan sina plågoandar, ibland genom att klättra upp i träd eller ge sig ut i vattendrag för att försöka simma ifrån hundarna.
Björnar jagas 1/3 av sin vakna tid.
Björnen är en allätare och äter det som finns tillgängligt under olika perioder. Den lever till stor del av rötter, örter och bär. Ibland behöver den dock mer protein och då kan såväl myror som älg och ren stå på menyn.
I augusti-september är björnen mycket hungrig och äter då mycket bär, främst blåbär och lingon men även kråkbär. Den äter då två, tre gånger mer än normalt. Den behöver äta mycket för att lägga upp ett fettlager så att den klarar sig under tiden i idet. Fettlager som den bygger upp motsvarar 30-35 procent av kroppsvikten.
Vanligtvis ligger björnen i ide från slutet av oktober till i månadsskiftet april/maj, längre i norr och kortare i söder. Då äter och dricker den inget alls, utan lever på sina fettreserver. Den kan under ideperioden tappa 20 – 40 % av sin kroppsvikt.
Björnar är beroende av sin syn under dagtid för att hitta bär som sin huvudsakliga föda under hösten, men måste ändra sitt beteende och leva i skräck för jägare och hundar och ägna sin dyrbara vilotid att söka mat andra tider på dygnet.
När björnjakten är slut fortsätter jakten med lösa hundar men då efter älg. Detta innebär en lång period av störningar i naturen. Störningar under den tid som björnen behöver lugn och ro för att kunna äta upp sig inför vinterdvalan.
Den här perioden är livsavgörande för att björnar ska klara övervintringen i idet. Honan ska inte bara klara sig själv utan också föda nya ungar.
I augusti-september är björnen mycket hungrig och äter då mycket bär. Den behöver äta mycket för att lägga upp ett fettlager så att den klarar sig under tiden i idet.
Troféjakt på svenska björnar måste förbjudas
Brunbjörnen lever normalt i 25 till 30 år, men kan i fångenskap bli upp mot 50 år. Många björnar lever dock inte så länge, på grund av skyddsjakter samt licens- och nöjesjakten. Licensjakten är starkt kommersialiserad, och lockar även många utländska jägare. Dessa jägare betalar stora summor till jakträttsinnehavaren eller markägaren för att få tillgång till att skjuta ihjäl björnarna. Detta tillvägagångssätt är mycket liknande den nöjesjakt som utförs i Afrika, där jägare, bland annat från USA och Sverige, på samma sätt betalar stora summor för nöjet och statusen det innebär att skjuta djur som lejon och noshörningar. De björnar som skjuts nu kan alltså hamna på någon jägares golv eller hängandes på väggen, eller rent av uppstoppad. Jaktkritikerna vill självklart att troféjakt på svenska björnar förbjuds.
Efter att ha jagats, kanske av två lösa hundar skjuts björnen och omvandlas till någons glädje till en trofé.
