Refresh loader

Skadeskjutningar

Home > Skadeskjutningar

Skadeskjutningar

Närbild av älgkolgko

Det som gör jakten till Sveriges allvarligaste djurskyddsproblem är skadskjutningen. Skadskjutning innebär ett stort lidande för djuren. Bukskott leder till plågsam bukhinneinflammation, smärtan från sönderskjutna mjukdelar och ben är stor medan långsam blodförlust leder till svaghet och successivt nedsatt allmäntillstånd.

Vi bedömer att 100 000-tals djur skadskjuts varje år och utsätt för lidande fullständigt i onödan. Jakten i Sverige omfattar ca 1 miljon djur och då vi vet att skadskjutningarna ligger på mellan 15-60 % blir antalet skadade djur oacceptabelt stort.

Vi vet genom undersökningar att t ex älgjakten orsakar ca 14% skadskjutning (1,2) och då menar vi de djur som påskjuts och sedan måste eftersökas innan djuret säkert kan dödas. I en annan undersökning visades att ca 60% av äldre sädgäss hade hagel i kroppen (3). När snarade norrlandsrävar undersöktes fann man att 39 % hade skottskador. Mellan 7 och 21% av rävar som man enbart undersökte enbart ben och huvuden på var allvarligt skadade och då utgör ben och huvud bara 20 % av träffytan på en räv (4). Amerikanska studier visar att ca 30% av påskjutna änder som man bevisligen träffat inte återfinns. (8) Det finns ingen anledning att anta att förhållandena är annorlunda i Sverige.

Skadskjutningsfrekvensen vid de båda genomförda licensjakterna på varg var mycket omfattande. Under 2010 års vargjakt konstaterade Statens Veterinärmedicinska Anstalt att det avlossades minst 84 skott mot de 28 dödade vargarna, varav 55 skott (65 %) träffat djuren och 54 skott inte hade träffat inom det område som normalt leder till en snabb död eller inte träffat alls (5) Av de skott som träffade djuren var 31 skott = 37 % dödande, dvs de träffade vitala delar på djuren som leder till en snabb död. Under 2011 års jakt avlossades totalt 53 skott mot de 19 vargar som dödades. Av dessa träffade 29-30 (55-57 %) skott djuren men endast 20 (38%) träffade vitala delar på djuren, dvs skott som normalt leder till en snabb död (6).

I en rapport från Grimsö Forskningsstation anges att bland 87 vargar som obducerats i Sverige perioden 1980 – 2007 hade 10 (=11,5 %) stycken gamla avläkta skottskador som de överlevt och inte hade med deras död att göra. Men alla vargar har naturligtvis inte påskjutits. I rapporten anses 136 vargar tjuvjagats och att det under tiden som undersökts hade funnits 400 vargar. Om 11,5% har gamla skador skulle 45 vargar (11,5% x 400) ha skador. Då 136 vargar försvunnit (tjuvjagats) och 45 har skador blir det 181 vargar som dödats eller har påskjutits och skadats. 45 vargar av de 181 innebär att 25% var skadskjutna. (7)

Källor

1. von Essen H. och Ericsson, G. 1999. Älgjakt och skadskjutning under den första älgjaktsveckan 1998. Viltforum 2 1999.

2. Ericsson, G. & von Essen, H. 2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Proceedings of the 24th Int Congress of Game Biologists pp 55-63.

3. Jönsson B., Karlsson J. and Svensson S. 1985. Bean Goose (Anser fabalis) wintering in Sweden. Viltrevy Swedish Wildlife Research nr 3 Vol 13.

4. Englund, J. 1979. Skelettskador hos räv. Svensk Jakt 1979/3: 160-163.

5. Slutrapport från SVA:s undersökningar av de 28 vargar som fälldes under licensjakten 2010, Arne Söderberg, Erik Ågren & Carl Hård af Segerstad, Obduktionsutlåtanden, 28 licensjaktvargar 2010Bilagor.

6. SVA:s undersökningar av vargar fällda under licensjakten 2011. SVA:s rapportserie 18, 2011-04-07Bilagor.

7. Liberg, O., Sand, H., Wabacken, P. & Pedersen, H.C. 2008. Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen. Rapport från Grimsö Forskningsstation och Viltskadecenter. 42 sidor.

8. RSPCA Australien

Translate »