På de jagade djurens sida
för de vilda däggdjurens och fåglarnas talan i jaktdebatten.
Vi är en ideell djurskydds- och naturvårdsorganisation som arbetar för förändringar av den svenska jakten i en riktning som svarar mot en modern och upplyst syn på levande, kännande varelser.
LÄGESRAPPORT JAKTKRITIKERNA GOTLAND – 17 NOVEMBER 2018
Stövar SM för harhundar är avslutat för den här gången. Det blev inga protester ute i skogarna runt Vrigstad i Småland. Våra jaktmotståndarvänner hann inte mobilisera sig den här gången. Däremot uppmärksammades tävlingen av lokaltidningen Vetlanda-Posten med tre artiklar. Kontakt och diskussioner med en massa människor på jakt efter rätt person är också ett sätt att väcka debatt och att informera om vad som pågår i våra skogar. Vi skrev protestbrev till sponsorer och framförde kritiken muntligt till desamma och även till Djurens Rätt, SVT Jönköping och P4 Jönköping. Jag kontrollerade med Jägarregistret vad som gällde för tävlingsdeltagarna och det är så att vid all jakt måste det statliga jaktkortet vara med. Skulle polisen kunna vara med vid tävlingsstart och kolla detta? Jag ringde polisen i Eksjö som slussade mig vidare till Sävsjö. Nej, de hade ju inte resurser för en sådan kontroll. Synd! Det hade ju varit bra om någon/några hade kunnat anklagas för jaktbrott.
Även om tävlingen är över så kan man ju protestera i efterhand. De sponsorer som stack ut mest var Vetlanda och Sävsjö kommun, Dina Försäkringar Sydost och AniCura Läckeby djursjukhus. Efter en fråga till dem om varför de sponsrar djurplågeri så slingrade sig alla utom kommunchefen i Sävsjö. Han skulle verkligen tänka till vid nästa förfrågan om sponsring av en sådan här tävling.
Hittills har vi protesterat mot SM-tävlingar för stövare men det rysliga är att det finns så mycket mer man kan reagera emot. Här är en lista över vad som pågår, det mesta i det fördolda för oss jaktkritiker.
Utdrag från Svenska Kennelklubben:
Det finns många olika typer av jaktprov. Alla är arbetsprov för att se om hunden klarar av en viss uppgift. Hundar som deltar används också ofta vid jakt. Det är varje specialklubb som ansvarar för regelverk och arrangerar tävlingar.
De flesta jaktprov är specifika för en hundras eller en grupp av raser och arrangeras då av den aktuella specialklubben. Här följer en listning av olika typer av jaktprov och vilka som arrangerar detta.
Jaktprov för fågelhundar
Grythundsarbete
Älghundsprov
Jaktprov för drivande hundar
Jaktprov för skällande fågelhundar
Jaktprov för vildsvinshundar
Viltspårsprov
Suck! Suck! Vi bryter ihop och tar nya tag. De vilda djuren behöver oss.
Christina Åkerblad
Jaktkritikerna Gotland
Ändringar i riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn till att bättre täcka skador orsakade av vargar och andra fridlysta djur.
Kommissionen ändrar EU: s riktlinjer för statligt stöd inom jordbrukssektorn för att göra det möjligt för medlemsstaterna att bevilja full ersättning till jordbrukare för skador orsakade av skyddade djur, såsom vargar. Ändringarna gör det också möjligt att helt ersätta kostnaderna för investeringar som gjorts för att förhindra sådana skador, till exempel bygga elstängsel eller förvärva vakthundar.
Dagens beslut syftar till att öka stödet till jordbrukare i områden där stora rovdjur är närvarande.
Framgången för EU: s bevarandepolitik beror dels på en effektiv hantering av konflikter i samband med bevarandet av skyddade djur. Stöd för att hjälpa och lösa konflikter i samband med bevarandet av de skyddade djuren kan beviljas från EU-medel, särskilt inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, och från nationella medel (statligt stöd).
Reglerna för statligt stöd som gäller för ersättning för skador orsakade av skyddade djur fastställs i EU: s riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och på landsbygden 2014 till 2020 . Hittills kan bara 80% av investeringarna återbetalas genom statligt stöd. Genom dagens beslut ändras de riktlinjerna för att få 100%. Medlemsstaterna kommer också att tillåtas att återbetala 100% av så kallade indirekta kostnader som veterinärkostnader till följd av behandlingen av sårade djur och arbetskostnader i samband med sökandet efter försvunna djur efter en attack av ett skyddat djur.
Läs originalartikeln här: https://ec.europa.eu/info/news/amendments-state-aid-guidelines-agriculture-sector-better-address-damages-caused-wolves-and-other-protected-animals-2018-nov-08_nl?fbclid=IwAR1fFrEhdTMBD8_i-l8m5RzhCZZQx5Bi6bYhIYI4rvHTiLCvXhE_-DTBQLs
Naturvårdsverket håller på med en revidering av ”Föreskrifter för jaktmedel” och det ingår då ett förslag från Naturvårdsverket att tillåta jakt med pilbåge på rådjur, räv, bäver, grävling, mårdhund, tvättbjörn, bisam och hare. Under augusti fanns möjlighet att skicka in remissyttrande vilket ett antal myndigheter, intresseorganisationer samt enskilda gjort. Naturvårdsverket kommer att på delegation ta beslut när det gäller dessa jaktmedel, bland annat tillåta pilbågsjakt.
Enligt Naturvårdsverkets handläggare Hanna Dittrich-Söderman kan beslut väntas först till nästa höst om inte pilbågsjaktfrågan bryts ut för en separat tidigare behandling och då ett tidigare beslut. Ett skäl till att Naturvårdsverket föreslår denna jaktform är att myndigheten gjort en utfästelse vilket framgår av följande motivering för förslaget: ”Detta följer av strategi för svensk viltförvaltning där Naturvårdsverket har sagt att vi ska utveckla möjligheten att använda nya sätt att jaga.” Är det rimligt att det ska vara Naturvårdsverkets uppgift att producera nya sätt att jaga?
Jag har gjort en hastig granskning av remisserna som finns tillgängliga på Naturvårdsverkets hemsida under Remisser 2018 (Förslag till nya föreskrifter om jaktmedel.) Där finns en uppdelning i remisser från myndigheter, intresseorganisationer samt från enskilda.
När det gäller myndighetsremisser så är Jordbruksverket i sin remiss mycket kritisk till att Naturvårdsverket inte gjort nödvändiga analyser vad en pilbågsjakt kan innebära för djuren. SLU påtalar att bl.a. djurskyddsaspekten är dåligt klarlagd. Bara 6 myndigheter anger klart att de är för att pilbågsjakt skall tillåtas. Flertalet myndigheter har enbart synpunkter på andra jaktmedel eller avstår från att lämna synpunkter. Man kommer in på frågor om krav på vapen, ammunition men också om åtelkameror och om skyddsjakt på järv och varg (skjuta varg från helikopter eller med hahel).
När det gäller intresseorganisationer säger 7 st. jakt- och vapenorganisationer JA till pilbågsjakt, 7 st. säger klart NEJ och 3 anger att de är tveksamma. Jägarnas riksförbund vill att även ett antal fågelarter skall kunna jagas med pilbåge och Sv. Jägreförbundet vill att allt svenskt vilt förutom de stora rovdjuren samt säl skall vara jaktbara med pilbåge. Det saknas remiss från Sv. Veterinärförbundet.
När det gäller remisser från enskilda var flertalet remisser utan synpunkter på pilbågsjakt. 8 st. var för ett NEJ (varav en var jägare) och 2 st. för ett JA.
Ingemar Rosberg / Jaktkritikerna
På Harvard University ett av världens mest prestigefyllda universitet i USA hålls kurser för att utbilda unga advokater i djurlagsstiftning.
Jonathan Lovvorn är senior vice president och chef för Humane Society of USAs utbildning för djurskydd.
Med hjälp av gåvor har man lyckats driva frågor om lagliga skyddsåtgårder för husdjur och boskap. Gåvorna har kunnat stödja – Animal Law & Policy Program, som leds av professor Kristen Stilt och verkställande direktör Chris Green. Gåvorna har möjliggjort att man kan anordna diskussioner och forum, samt utdela akademiska och politiska stipendier, m.m och utveckla läroplanen för djurlagsstiftning.
Jonathan Lovvorn, anser att om man vill rädda planeten och dess invånare från klimatkatastrofen, bör man börja med världens mest utsatta grupper – de vilda djuren.
I de länder, där klimatförändringarna är påtagliga, ser vi en exploatering och förstörelse av vilda djurs livsmiljöer och dessa är ofta sammanflätade med förstörelsen av människors, samhällen och kulturer. Vi kan alltså lära oss mycket om våra egna sociala och juridiska problem genom att studera de juridiska problem, som finns runt lagstiftningen för de vilda djuren, menar Jonathan Lovvorn. Vi kan genom lagstiftning höja upp deras röster.
För andra gången på tre år har Lovvorn kurser om “lagar för vilda djur” och han hoppas att med denna kurs kunna inspirera en ny generation advokater att ägna sig åt denna typ av juridiska frågor.
Nyckeln att få till stånd lagar för de vilda djuren är att ta reda på var man kan göra skillnad och utifrån detta kunna förändra de föreskrifter, som styr institutionerna i denna fråga, “För om denna generation av advokater och förespråkare och beslutsfattare inte ändrar lagen, kommer vi att förlora ännu fler arter av världens djurpopulationer.”
Lovvorns kurs utforskar både lag och politik, “eftersom lagen inte spelar någon roll om det inte tjänar politiken. Eleverna får reflektera över rättspraxis, de granskar också vetenskapliga studier, nyhetsrapporter och sekundära källor som tar upp politik och djurskydd. Klimatförändringarna finns också på kursplanen, exempelvis fiskar, “som utgör den allra största delen av alla vilda ryggradsdjur, men dessa ligger i stor utsträckning helt utanför den rättsliga ramen”.
Jonathan Lovvorn insisterar på att hans advokater tränar argumentation, genom att de får debattera med varandra och ta sig an två olika sidor av ett problem, som inbegriper ämnen som att jaga utrotningshotade arter, japansk valfångst och bevarandet /förvaltandet av varg. Lovvorn menar att dessa diskussioner alltid är lärorika.
Valfångst ökar till exempel frågan om kulturella normer och huruvida det är lämpligt att “ålägga våra åsikter utifrån våra värdesystem i andra länder”, säger Lovvorn och ser till att studenterna står fast vid det ämne den sida de skall debattera för och behåller en stark hållning för sin argumenteation.
Lovvorn betonar också att det är viktigt att nå ut till den breda befolkningen och få dem engagerade i dessa frågor. Om vi kan föra ut nya tankegångar till allmänheten och få en acceptans för dessa nya idéer/lagstiftning, då kan vi nå förändringar.
Avslutningsvis säger Jonathan Lovvorn, “Harvard leder vägen” – Djurlagsstiftningsprogrammet här, har fler kurser, fler konferenser, fler talare, fler studentgrupps-aktiviteter, fler besökande forskare. Det är ett fantastiskt program, som vi har kunnat genomföra tack vare generösa gåvor.
Sammanfattning
Margareta Sturemyr/Jaktkritikerna
SVT: s välgjorda och intressanta statistik om älgjakten, som visar hur den ekologiska balansen sats ur spel. En älg om den får leva sitt liv fullt ut kan bli upp till 25 år gammal, men denna statestik visar att den svenska älgstammens medelålder ligger på något över 2 år. De älgar som har turen att nå en ålder av 6 år är lätt räknade.
Se länken Jaktkritik där Hans Ryttman, före detta universitetslektor i genetik och statistik, skriver:
“Jägarnas “förvaltning” som de ofta pratar om har ingen biologisk eller vetenskaplig grund. Det är därför som älgstammen ser ut som den gör med alltför få äldre tjurar, för få tjurar över huvudtaget och alltför många kor som aldrig blir betäckta.Vår fauna har aldrig fått sköta sig själv på ett naturligt sätt vilket gör att den inte är i balans. Men så vill ju inte heller jägarna ha den”.
Rennäringen har fått för stort inflytande över Sveriges rovdjurspolitik. Myndigheterna måste även ha en toleransnivå gentemot rovdjur, skriver Margareta Sturemyr i föreningen Jaktkritikerna.
I SVT-programmet Uppdrag granskning om ”Rovdjuren och rendöden” får rennäringen komma till tals och framföra klagomål över de förluster de lider på grund av rovdjurspredation.
Björnen är ett av de rovdjuren som enligt renskötarna dödar flest renar. Enligt Sametingets statistik uppskattas björnens predation på ren till mellan 3.500 och 7.500 dödade renar per år. Det är dessa siffror som länsstyrelser i de olika länen förhåller sig till då de beslutar om licensjakt på björn.
Ovanstående siffror låg till grund för länsstyrelsens i Jämtlands län beslut om licensjakt på 100 björnar 2018 – detta för att uppnå förvaltningens syfte att minska skador orsakade av björn för rennäringen i Jämtlands län och nå riksdagens målsättning om maximalt 10 procents förluster inom rennäringen på grund av rovdjurspredation.
Renskötarna i programmet hävdar att förlusterna är större. I Naturvårdsverkets databas Rovbase framgår det att antal renar som dödades av björn i fjol var totalt sex stycken och i Jämtland hade ingen ren dödats av björn.
Uppgifterna om rovdjursdödade renar (SOU 2012:22) är osäkra. Underlaget är ovetenskapligt och siffrorna för rovdjurspredation är extrapolerade utifrån rennäringens krav att ytterligare decimera rovdjursstammarna.
Rennäringen kompenseras via skattemedel med stora summor, 107,9 miljoner kronor under 2016. I programmet nämns endast bidrag upp till 50 miljoner kronor. Det ersättningssystem som finns i dag följer direkt av rovdjursförekomst och medför att ersättning utgår oavsett skada på ren.
Ersättningssystemet ska vara förebyggande. Det är dock fullt möjligt att ersättning betalas ut för ett rovdjur som sedan ändå skjuts, detta omintetgör systemets förebyggande effekt.
Myndigheterna måste kunna se båda sidorna av detta problem, alltså även en toleransnivå gentemot våra björnar, lodjur, vargar, järvar och andra robdjur. Rennäringen har redan fått alltför stort inflytande över Sveriges rovdjurspolitik.
Samebyarna ersätts för varje dokumenterad järv- och loföryngring med 200.000 kronor.
Föryngring av varg inom en samebys betesområde ersätts med 500.000 kronor.
För björn och kungsörn gäller en arealbaserad ersättning som utgår ifrån storleken på samebyns barmarksbete. Förekomst av björn ersätts med totalt 1,5 miljoner och örn med 1 miljon kronor.
Sametinget administrerar utbetalningarna av rovdjursersättning. Ersättningen är baserad på en beräknad kostnad för varje art. Samebyarna deltar aktivt i inventeringsarbetet och utser så kallade rovdjursansvariga. Sametinget fördelar de medel regeringen anvisar till respektive sameby för samebyarnas medverkan.
Det vetenskapliga upplägget när det gällde att redovisa siffror för rovdjurspredation, var i programmet mycket godtyckliga. Med tanke på att rennäringen själva styr över uppskattningarna av rovdjurspopulationerna, ligger det nära till hands att länsstyrelserna “gör bocken till trädgårdsmästare”.
En ny lagstiftning när det gäller ”toleransnivån för rovdjursdödade renar” skulle medföra att de så kallade miniminivåerna för rovdjursstammarna, som är lagstadgade enligt ett riksdagsbeslut 2013, inte längre kommer att gälla fullt ut.
Margareta Sturemyr/Jaktkritikerna
http://jaktkritik.blogspot.se.
Jaktkritik
Publicerad 2018-10-26
Hans Ryttmans blogg
Jag hör på radio att Jägareförbundet uppmanar jägare att skjuta fler kalvar än normalt då många är magrare nu i höst än andra år på grund av torkan i somras. Torkan gjorde att betet var sämre än annars och kalvarna fick inte sitt behov av näring tillgodosett. Den mindre vikten (ca 10%) skulle kunna innebära en sämre överlevnad och även ha effekter senare år.
Detta låter förnuftigt men grundar sig på dålig kunskap. Jag är övertygad om att ingen jägare kan se skillnad på en normalviktig kalv och en som väger 10% mindre. Jakt är en slumpmässig handling och alla individer behandlas lika. Men min kunskap av kvantitativa genetik så vet jag att ett artificiellt urval är mycket svårt och det behövs noggranna mätningar och att åstadkomma någon effekt på avelsarbetet.
Jakten drabbar alla lika och något urval sker alltså inte. Det vettiga vore i detta fall att låta alla kalvar leva och att naturen skulle göra urvalet för att gynna de kalvar som hade tillgodogjort sig tillräckligt med föda och/eller varit mer anpassade till ett lägre födointag.
Jägarnas “förvaltning” som de ofta pratar om har ingen biologisk eller vetenskaplig grund. Det är därför som älgstammen ser ut som den gör med alltför få äldre tjurar, för få tjurar över huvudtaget och alltför många kor som aldrig blir betäckta. Vår fauna har aldrig fått sköta sig själv på ett naturligt sätt vilket gör att den inte är i balans. Men så vill ju inte heller jägarna ha den.
