På Harvard University ett av världens mest prestigefyllda universitet i USA hålls kurser för att utbilda unga advokater i djurlagsstiftning.
Jonathan Lovvorn är senior vice president och chef för Humane Society of USAs utbildning för djurskydd.
Med hjälp av gåvor har man lyckats driva frågor om lagliga skyddsåtgårder för husdjur och boskap. Gåvorna har kunnat stödja – Animal Law & Policy Program, som leds av professor Kristen Stilt och verkställande direktör Chris Green. Gåvorna har möjliggjort att man kan anordna diskussioner och forum, samt utdela akademiska och politiska stipendier, m.m och utveckla läroplanen för djurlagsstiftning.
Jonathan Lovvorn, anser att om man vill rädda planeten och dess invånare från klimatkatastrofen, bör man börja med världens mest utsatta grupper – de vilda djuren.
I de länder, där klimatförändringarna är påtagliga, ser vi en exploatering och förstörelse av vilda djurs livsmiljöer och dessa är ofta sammanflätade med förstörelsen av människors, samhällen och kulturer. Vi kan alltså lära oss mycket om våra egna sociala och juridiska problem genom att studera de juridiska problem, som finns runt lagstiftningen för de vilda djuren, menar Jonathan Lovvorn. Vi kan genom lagstiftning höja upp deras röster.
För andra gången på tre år har Lovvorn kurser om “lagar för vilda djur” och han hoppas att med denna kurs kunna inspirera en ny generation advokater att ägna sig åt denna typ av juridiska frågor.
Nyckeln att få till stånd lagar för de vilda djuren är att ta reda på var man kan göra skillnad och utifrån detta kunna förändra de föreskrifter, som styr institutionerna i denna fråga, “För om denna generation av advokater och förespråkare och beslutsfattare inte ändrar lagen, kommer vi att förlora ännu fler arter av världens djurpopulationer.”
Lovvorns kurs utforskar både lag och politik, “eftersom lagen inte spelar någon roll om det inte tjänar politiken. Eleverna får reflektera över rättspraxis, de granskar också vetenskapliga studier, nyhetsrapporter och sekundära källor som tar upp politik och djurskydd. Klimatförändringarna finns också på kursplanen, exempelvis fiskar, “som utgör den allra största delen av alla vilda ryggradsdjur, men dessa ligger i stor utsträckning helt utanför den rättsliga ramen”.
Jonathan Lovvorn insisterar på att hans advokater tränar argumentation, genom att de får debattera med varandra och ta sig an två olika sidor av ett problem, som inbegriper ämnen som att jaga utrotningshotade arter, japansk valfångst och bevarandet /förvaltandet av varg. Lovvorn menar att dessa diskussioner alltid är lärorika.
Valfångst ökar till exempel frågan om kulturella normer och huruvida det är lämpligt att “ålägga våra åsikter utifrån våra värdesystem i andra länder”, säger Lovvorn och ser till att studenterna står fast vid det ämne den sida de skall debattera för och behåller en stark hållning för sin argumenteation.
Lovvorn betonar också att det är viktigt att nå ut till den breda befolkningen och få dem engagerade i dessa frågor. Om vi kan föra ut nya tankegångar till allmänheten och få en acceptans för dessa nya idéer/lagstiftning, då kan vi nå förändringar.
Avslutningsvis säger Jonathan Lovvorn, “Harvard leder vägen” – Djurlagsstiftningsprogrammet här, har fler kurser, fler konferenser, fler talare, fler studentgrupps-aktiviteter, fler besökande forskare. Det är ett fantastiskt program, som vi har kunnat genomföra tack vare generösa gåvor.
Sammanfattning
Margareta Sturemyr/Jaktkritikerna