Den första mars startar licensjakten på våra vackra, rödlistade lodjur. Jakten är en nöjes-och- troféjakt då det inte finns något annat, rimligt skäl till jakten. Lodjuret gör knappas några skador på tamdjur och de är inte heller farliga för människan. Därmed finns inte rimliga skäl till jakt. Som toppredator håller lodjuret hjort- och rådjursstammarna friska genom att ta de svagaste individerna och begränsa djurflockarnas storlek. Ytterligare en effekt av detta kan vara att det blir färre trafikolyckor (färre rådjur) och mindre skador på skog och jordbruksmark.

Lodjuret viktig för biologisk mångfald

Lodjuret är även viktig för biologisk mångfald. Resterna från lodjurens måltider blir mat till mindre rovdjur, fåglar, insekter. På sikt blir det även näring till svampar och växter. Många är de svenskar som älskar lodjuren och drömmer om att en dag få se ett livs levande lodjur och landsbygdsbor känner sorg över att lodjuren jagas och dödas.

Lodjuret kom till Sverige samtidigt som människan

Det viktigaste skälet måste ändå vara att lodjuret har rätt att leva och existera. Och då inte bara på gränsen till att bli allvarligt hotad. Vilda djur måste få leva och existera i rikliga antal. Lodjuren kom till Skandinavien samtidigt som människorna vandrade in i efter den senaste istiden för 10 000 år sedan. Dom hör hemma här. Men vi har begränsat dom alltför kraftigt.

Jägare – en resursstark lobbygrupp

Men nu är ju jägarna är en högljudd lobbygrupp, trots att de bara består av knappt tre procent av Sveriges befolkning. Många politiker jagar också och har det som hobby. Vi som vill minska jakten och skydda lodjur och andra vilda djur måste kämpa vidare och vara än mer högljudda.

Jakt med lösa hundar och tjuvjakt

Den första mars, mitt i lodjurens parningstid släpps jakthundar lösa i den svenska naturen. Bara det att man jagar ett vilt djur i deras parningstid är helt absurt. Och jakt med lös hund är något Jaktkritikerna vill förbjuda helt. Måste man absolut jaga med hund så går det bra med hund i koppel. Hundarna jagar lodjuren tills dessa klättrar upp i något träd eller gömmer sig in en klippskreva. Lodjurshonan har vid tiden för jakten sin årsunge med sig. När lodjuret väl är “fast” i trädet – hundarna håller vakt nedanför – kan jägaren på nära håll skjuta ner det försvarslösa lodjuret. En grymhet som många svenskar inte känner till. Hundarna som far runt i naturen kan även börja jaga andra djur, “fel” djur. Det har även hänt att lodjursungar blivit bitna och skadade av jakthundar. Denna jakt är tillåten mellan 1 och 31 mars i södra Sverige och fram till 15 april i norra Sverige och den kallas alltså licensjakt. Myndigheter har bestämt vilka antal lodjuren får finnas i och resten får alltså jagas och skjutas. Baserat på antalet familjegrupper 2023/24 uppskattas det finnas cirka 1 738 lodjur i Skandinavien. Ungefär 1 276 av dem finns i Sverige. Det är verkligen inte många. för ett så pass stort land som Sverige. Utöver den lagliga jakten förekommer även illegal jakt på lodjur, dels på grund av de ses som ett hot mot tamdjur, dels för deras fina päls. Sedan snöskotern kom har den typen av tjuvjakt varit väldigt effektiv, uppskattningsvis dödas mellan 100 och 150 lodjur illegalt i Sverige varje år. 

Rovdjursstängsel kan skydda tamdjur

Det är ovanligt att lodjur skadar stängslade tamdjur i södra Sverige, men det kan hända om det finns brist på annan föda. I takt med att jakten ökar och vi människor exploaterar mark kan rovdjuren få svårt att hitta föda. Då kan det hända att tamdjur ses som lätta byten. Rovdjursstängsel, ett stängsel som ger en elektrisk stöt, är ett förebyggande medel som kan användas. Tamdjurshållare får bidrag från sin länsstyrelse för att köpa in rovdjursstängsel och det finns föreningar som kan hjälpa till med att sätta upp stängslen. Lodjuret ses förstås även som en konkurrent till de mänskliga jägarna, om bytesdjuren. Och därför kan jägare vilja få bort lodjur.

Bli medlem i Jaktkritikerna och ge oss ditt stöd! Djuren behöver dig!

BLI MEDLEM HÄR

”Den kraftigt ökande populationen av varg, och i viss mån även lodjur, hotar nu löshundsjakten. Framför allt på grund av att hundar inte kan arbeta självständigt med acceptabel säkerhet, men även genom att viltstammarna avsevärt decimeras.”

Detta står att läsa i Jakt & jägare 11/12. Artikeln är skriven av tre förtoendevalda i Jägarnas Riksförbund.

Jaktkritikernas mening är att varg och lo reglerar bytesdjuren på ett bättre sätt än vad människan gör. Men jägare vill inte dela med sig av bytesdjur till rovdjuren. Och man vill av bekvämlighet kunna släppa sina hundar lösa vid jakt. Något som inte behövs. Det går utmärkt bra att jaga med hund i lina, om det nu måste jagas.

Vi konstaterar att vilda djur i Sverige är rättslösa. Vilda djur måste ha rätt att leva i fred i naturen, utan att stressas av lösa jakthundar och jägare. Alla människor i vårt land som älskar varg och lo – ska de inte få möjlighet att uppleva dessa rödlistade, vackra vilda djur?

Det märks att vi har jägare i riksdagen.

Artikeln i Jakt & jägare, som är skriven av tre förtoendevalda i Jägarnas Riksförbund, avslutas med följande text: ”Sammantaget har vi därför som organisation tagit ställning för att jakt efter rovdjur ska vara allmän, precis som för andra jaktbara arter, och i förlängningen tror vi att en vettig samexistens mellan varg och människa, i den landsbygd som vi har haft ett antal decennier och nu känner, saknar förutsättningar.”

Vidare bör nämnas att i slutet av november två av våra rödlistade lodjur dödats i Småland i samband med löshundsjakt. Det ena lodjuret som vi skrivit om tidigare sköts i så kallad ”skyddsjakt” efter att det försvarat sig mot tre lösspringande jakthundar. Lodjur nr två sköts därför att det påstods ha ”attackerat” en jakthund. Alltså en P 28. Men självklart försvarar sig ett lodjur mot en lös hund som stressar det. Det är hittills bara jakthundar som hamnat i slagsmål med lodjur. Alla kan ju förstå varför det är så – jakthunden stressar och stör lodjuren.

Klicka här för att bli medlem i Jaktkritikerna

Jaktkritikernas lokalavdelning på Gotland kämpar för att den nya planerade nationalparken Bästeträsk ska bli fri från jakt. Något många tror vore självklart. Men så är det alltså inte. Läs Christina Åkerblads rapport från Gotland här!

Ja till jaktförbud i den kommande nationalparken Bästeträsk på Gotland

”Det är de finaste och mest värdefulla delarna av det svenska landskapet som bevaras och skyddas som nationalparker. Skyddet behövs både för naturens egen skull och för människans. Nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få.” Detta skriver Naturvårdsverket och menar då exempelvis att det är förbjudet att bryta en kvist i nationalparken men att jägarna får fortsätta att döda djur. Dessutom med hjälp av lösspringande hundar.

Naturvårdsverket, länsstyrelsen i Gotlands län, Havs- och vattenmyndigheten och Region Gotland har tagit fram ett förslag till en ny nationalpark på norra delen av Gotland som föreslås få namnet Bästeträsk nationalpark. Den blir cirka 7 000 hektar stor och invigs under 2026.

Det blir den andra i ordningen på Gotland. Den första som bildades redan 1909 är Gotska Sandöns nationalpark där det faktiskt fortfarande är totalt jaktförbud.

Vi vet sedan tidigare att vår chans att påverka jaktfrågan handlar om att ge sig på syftet med nationalparken.

Förslaget till syfte lyder som så: ”Bevara ett unikt mosaiklandskap på kalkberggrund med dess hällmarker, alvarmarker, våtmarker, sötvattensmiljöer, skogar och grunda havsmiljöer, samt områdets upplevelsevärden i väsentligen oförändrat skick.

Nationalparkens syfte föreslås uppnås genom att:

• inte tillåta exploatering av eller skadegörelse på mark och vegetation

• förhindra störning av djur och av upplevelsevärden

• genomföra ändamålsenlig skötsel för att bevara och utveckla områdets naturvärden

• genomföra lämpliga åtgärder för att tillgängliggöra nationalparkens upplevelsevärden för allmänheten”

SIGNERA PETITION FÖR JAKTFÖRBUD I BÄSTETRÄSK

Man kan ju tro att den andra punkten tydligt talar mot jakt, men som det är i majoriteten av våra nationalparker och naturreservat, så gäller ”förhindra störning av djur och upplevelsevärden” endast allmänheten. I föreskrifterna står det också oftast att det är förbjudet att jaga, men det gäller endast 97 procent av befolkningen det vill säga allmänheten.  Läser man vidare i föreskrifterna så kommer det oftast generella undantag och nästan alltid gällande jakten. I exempelvis Gotlands 156 naturreservat är det endast inskrivet jaktförbud i två. I Gotska Sandöns nationalpark är det lyckligtvis totalt jaktförbud men i Sveriges 30 nationalparker tillåts någon slags jakt i cirka två tredjedelar.

I slutet av detta år kommer en andra remiss gällande föreskrifter och skötselplan. Hela processen är försenad och det beror främst på att staten har stött på patrull när mark ska köpas in.

Sedan förra året har lokalavdelningen på Gotland rustat till strid. Vi har startat en namninsamling på nätet – skrivunder.com. Den går lite trögt så vi måste hitta en bättre variant framöver. I augusti 2023 startade vi en namninsamling på Öster i Visby centrum. Där var vi minst en gång i veckan fram till mitten av december och samlade namn och pratade med folk. De flesta hade ingen aning om att jakt är tillåten i våra naturreservat och skrev gladeligen på för ett jaktförbud i den kommande nationalparken.

Christina Åkerblad, Jaktkritikerna på Gotland

NATIONALPARK BÄSTETRÄSK

Här råder naturens egen ordning.

Här fälls inga träd, här skjuts inga djur.

Här lever allt efter sin egen förmåga till anpassning.

När naturen har sin gång och alla arter får klara sin

anpassning och överlevnad, är det inget nytt experiment.

Så har det varit i miljontals år, ända tills vi klåfingriga

människor började störa naturens lagar.

Vi har en hel del att lära!

Så vandra här, iakttag, njut och lär!

Ta gärna bilder, men inte växter, och stör inte djuren!

Lars Nordberg, Visby

Jakttiden 21 augusti – 15 oktober är hänsynslös och skadlig för hela björnstammen

Jaktkritikerna anser att tidpunkten för så omfattande jakt i stor skala, i landet på så många som 486 björnar är respektlös och bryter mot både skyddsdirektiven och jaktlagen. Att utsätta så många individer för förföljelse, störningar, lösa aggressiva hundar och jakt under björnarnas allra mest känsliga förberedelse inför vinterdvalan är synnerligen oetisk. Den livsviktiga tiden för björnarnas fettlagring och födointag är juli till oktober. Beteendeförändringar och stress drabbar alla björnar under en så lång tid som jakterna varar, dessutom fortsätter jakt på älg med i princip samma hundar långt efter att björnarna ska sökt sina iden.

Hanar går senare i ide än honor, i slutet av oktober. Det innebär att 65 % av hyperphagia-perioden för honor och ännu mer för hanar, störs av jakt och hyperaktivitet med hundar! Björnar som är beroende av att hitta föda under dagstimmar med ljus ska leva på vegetabilier och bär under denna tid för att öka i vikt. Björnen måste vara aktiv 12 timmar/dag under hyperphagia-perioden för att tillgodogöra sig tillräckligt med mat, liksom att vila mitt på dagen. Den mesta aktiviteten är i gryning och slutet av dagen. Björnarna störs alltså i sju län denna känsliga tid.

Vilka sidoeffekter medför jakten för överlevande jagade björnar som inte hunnit öka den kroppsvikt som behövs för att överleva vinterdvalan, som i nordiska ekosystem är så lång som 5-7 månader? Björnhonor som ska föda ungar i idet och björnhonor med ungar ska lagra tillräckligt med energireserver även för dessa. Man kunde nästan tro att det finns en strategi att jaga så hårt i flera månader så att det drabbar honor överlag.

Slutligen anser Jaktkritikerna att licensjakten är oetisk – och år efter år bryter mot bestämmelserna i art- och habitatdirektivet, artikel 16.1:e om undantag för jakt ”…under strängt kontrollerade förhållanden, selektiv och i begränsad omfattning.” Det är uppenbart att brott mot skyddsdirektiven begås varje år, liksom mot länsstyrelsens licensjaktbeslut, utan att jaktledare/jägare identifieras och stängs av för fler björnjakter. I stället kan jaktföretag och troféjägare lugnt räkna med länsstyrelsernas generösa kvoter varje år.

Allt igenom är beslutet om björnjakt oetiska, öppet djurfientliga och genomsyras av ett förakt för de levande djurens livsmönster och rätt till ett liv för sin egen skull.

Två lösa hundar jagar björnen

Amerikanska plotthundar är stövare för rovdjur. I nordamerika jagas björn, vildsvin, puma, lodjur, bobcat, tvättbjörn och ev också prärievarg med hjälp av plotthundar. Björnjägare i Sverige gillar plotthundar för att man anser att de är mycket effektiva. Ofta släpper jägare två plotthundar efter en björn och hundarna jobbar då tillsammans för att ställa björnen. För en björn måste det vara oerhört stressande att utsättas för dessa starka och tuffa hundar. Det finns även forskning som visar att jakthundar stressar björnar under jakt. Det är norska forskare som kommit fram till detta. Deras försök visar att hundarnas beteende är avgörande för hur stressad björnen blir. Användning av två hundar stressade mer än en ensam jakthund. Resultaten av forskningen presenterades i ett pressmeddelande från NINA (Norsk Institutt for naturforskning). Två hundar jämfört med en gav högre hjärtfrekvens även om björnen stod helt i ro vilket tyder på att två hundar är mer mentalt stressande för björnen. Däremot var det hastigheten på björnen som påverkade kroppstemperaturen. Björnars artspecifika värmekänslighet innebär livshotande överhettning vid stress. Trots detta skickas aggressiva hundar försedda med högteknologiska jakttillbehör (GPS, filmkameror, mikrofon) mot björnarna under långa perioder.

Björnar jagas 1/3 av sin vakna tid.

Björnen är en allätare och äter det som finns tillgängligt under olika perioder. Den lever till stor del av rötter, örter och bär. Ibland behöver den dock mer protein och då kan såväl myror som älg och ren stå på menyn.   

I augusti-september är björnen mycket hungrig och äter då mycket bär, främst blåbär och lingon men även kråkbär. Den äter då två, tre gånger mer än normalt. Den behöver äta mycket för att lägga upp ett fettlager så att den klarar sig under tiden i idet. Fettlager som den bygger upp motsvarar 30-35 procent av kroppsvikten. 

Vanligtvis ligger björnen i ide från slutet av oktober till i månadsskiftet april/maj, längre i norr och kortare i söder. Då äter och dricker den inget alls, utan lever på sina fettreserver. Den kan under ideperioden tappa 20 – 40 % av sin kroppsvikt.

Björnar är beroende av sin syn under dagtid för att hitta bär som sin huvudsakliga föda under hösten, men måste ändra sitt beteende och leva i skräck för jägare och hundar och ägna sin dyrbara vilotid att söka mat andra tider på dygnet.

När björnjakten är slut fortsätter jakten med lösa hundar men då efter älg. Detta innebär en lång period av störningar i naturen. Störningar under den tid som björnen behöver lugn och ro för att kunna äta upp sig inför vinterdvalan.

Den här perioden är livsavgörande för att björnar ska klara övervintringen i idet. Honan ska inte bara klara sig själv utan också föda nya ungar.

Troféjakt på svenska björnar måste förbjudas

Brunbjörnen lever normalt i 25 till 30 år, men kan i fångenskap bli upp mot 50 år. Många björnar lever dock inte så länge, på grund av skyddsjakter samt licens- och nöjesjakten. Licensjakten är starkt kommersialiserad, och lockar även många utländska jägare. Dessa jägare betalar stora summor till jakträttsinnehavaren eller markägaren för att få tillgång till att skjuta ihjäl björnarna. Detta tillvägagångssätt är mycket liknande den nöjesjakt som utförs i Afrika, där jägare, bland annat från USA och Sverige, på samma sätt betalar stora summor för nöjet och statusen det innebär att skjuta djur som lejon och noshörningar. De björnar som skjuts nu kan alltså hamna på någon jägares golv eller hängandes på väggen, eller rent av uppstoppad. Jaktkritikerna vill självklart att troféjakt på svenska björnar förbjuds.

I 23 c § jaktförordningen anges att förutsättningen för att licensjakt efter björn ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Björnar är skyddade i artikel 12 i rådets direktiv (92/43/EEG) Brunbjörn tillhör de strikt skyddade arter där allt avsiktligt dödande ska vara förbjudet enligt bilaga 4 a till direktivet.

Licensjakten sker i sju län. I årets björnjakt får 486 björnar skjutas. Tillsammans med skyddsjakter under året blir det 534 björnar hittills.
Jakten börjar den 21 augusti och håller på som längst till och med den 15 oktober. (I Västerbotten, ovanför odlingsgränsen till och med 30 september)

Dalarna 80 björnar – inga skjutna under skyddsjakt
Gävleborg 125 björnar – inga skjutna i skyddsjakt
Jämtland 121 björnar plus 9 björnar skjutna skyddsjakt = 130 björnar
Norrbotten 24 samt 26 björnar skjutna i skyddsjakt i år = 50 björnar
Värmland 3 björnar inga skjutna i skyddsjakt
Västerbotten 48 björnar och 12 björnar skjutna i skyddsjakt under våren = 60 björnar
Västernorrland 85 björnar   samt 1 björn skjuten i skyddsjakt = 86 björnar

Varför jagar man björn och hur många har vi i Sverige?

Regeringen har bestämt att minska alla våra stora rovdjursstammar. Trots att björnen är rödlistad, fridlyst och skyddad av EU jagas de i betydande omfattning. Dessutom skjuts många i illegal jakt. Eftersom björnen är fridlyst får de endast jagas under ”strikt kontrollerade former”. Detta är något Jaktkritikerna starkt ifrågasätter då två lösa hundar får släppas efter varje björn. Det finns åtskilliga videor som visar det lidande björnarna utsätts för när de hetsas av två aggressiva, konstant skällande hundar. Man använder även ofta åtlar, det vill säga mat som lagts ut för att locka björnarna till en viss plats. Plötsligt en dag dyker jägare med hundar upp på den platsen björnarna uppfattat som trygg. Detta må vara strikt kontrollerat men är ändå grymt och djupt oetiskt. Dessutom skjuter man bort ca 20% av björnstammen. På grund av det har björnstammen kraftigt minskat. Man ska komma ihåg att björnar normalt skyr människan och det är sällan det sker konfrontationer. När det sker är det oftast med jägare där björnen skadeskjutits eller att personen är alldeles för nära lyan och/eller björnungarna.
Historiskt var björnen nära utrotning och fridlystes 1927. Då fanns det cirka 130 björnar i Sverige. 1976 tror man att det fanns runt 400-600 björnar enligt beräkningar efter observationer. Vid 2017 års räkning angavs att det fanns runt 3000 björnar. De senaste åren har björnstammen kraftigt minskat på grund av omfattande jakt.

Naturhistoriska riksmuseet gjorde en populationsuppskattning för 2023 baserat på 2022 års björnspillningsinventering och avskjutning i licensjakten hösten 2023. Intervallet hamnade då mellan 2 080 och 2 823 björnar. Det mest troliga värdet i intervallet var 2 448 björnar.
2019 rapporterade Naturvårdsverket Sveriges nya referensvärden till EU enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet. till att det minsta antal björnar som ska finnas i Sverige. Det nationella referensvärdet för gynnsam bevarandestatus, det vill säga det minsta antalet björnar som behöver finnas i Sverige, är 1400 individer.

Ett axplock av vad länsstyrelserna själva anger i sina beslut:

Dalarna

I Dalarna anges att syftet är att nå de långsiktiga förvaltningsmålen i alla län och att landet som helhet bibehåller gynnsam bevarandestatus för arten. Det är ett märkligt uttalande då bästa sättet att bevara stammen är att inte skjuta björnar. Länsstyrelsen bedömer att licensjakt tillsammans med andra åtgärder såsom bidrag och ersättningar för skador och samråd/information, kan bidra till att minska konflikter mellan människa och björn. Vidare anger de att länet påverkas av alla stora rovdjur. De säger sig ha som målsättning att bevara rovdjuren samtidigt som de tar hänsyn till rennäringen, tamdjurshållningen, bevarandet av fäbodar som kulturarv, biodlingen och älgförvaltningen. Vidare skriver de att licensjakten ska behålla allmänhetens acceptans genom att bland annat minska dess socioekonomiska och psykosociala påverkan.

Gävleborg

Anger att björnar orsakar skador i hela länet. Några av de vanligaste skadorna är björnangrepp på ensilagebalar och bikupor. Varje år förekommer även problem med björnar i anslutning till bebyggelse. Skador förekommer på hund, tamdjur, bisamhälle, gröda/ensilagebalar och annat. Björnar river soptunnor och andra föremål. Skador som orsakas av björn ersätts med allmänna medel. Älgförvaltning och älgjakt är såväl en samhällsviktig fråga som en viktig tradition i Gävleborgs län. Älgstammen ska förvaltas med hänsyn till betesskador på skogen, viltolyckor och rovdjurspredation.
Rädsla och oro för den egna säkerheten, för skador på tamdjur samt ekonomiska effekter i samband med direkta skador anges också som skäl. Länsstyrelsen har genom sin förvaltning ambitionen att hålla en hög acceptans för björn i länet. Utan en reglering av björnstammen genom licensjakt kommer populationen att växa i storlek. Detta kan i sin tur leda till höga kostnader för samhället, minskad acceptans för rovdjur och rovdjursförvaltningen samt ökad oro hos befolkningen. Minskad acceptans för björnen som art sammankopplas med minskat förtroende för förvaltande myndigheter och motreaktionen kan i vissa fall visa sig som illegal jakt. Licensjakt anses förebygga detta. Risken för incidenter där människor skadas är också större om björnstammen tillåts öka utan en beståndsreglerande licensjakt. Andra lämpliga lösningar som används i samband med skador av björn är skrämsel av olika slag samt stängsling. Skrämsel är en åtgärd som ofta har en kort och/eller begränsad effekt på björnar som orsakar skador. Stängsling bedöms inte vara en åtgärd som kan genomföras långsiktigt på en skala som omfattar ett helt län eller en hel björnpopulation.

Jämtland

I Jämtland är licensjaktens främsta syfte att minska rennäringens skadenivåer men licensjakten syftar också till att ta hänsyn till fäbodbrukets skadebild samt bidra till gynnsamma psykosociala förutsättningar för befolkningen i Jämtland där syftet är att bibehålla stor trygghet och acceptans kring rovdjur. Förlusten av renar orsakade av stora rovdjur ska inte överstiga tio procent räknat på varje samebys faktiska renantal. Länsstyrelsen anser sig idag ha bra kunskaper om rovdjursskador i samebyarna. Ett viktigt kunskapsunderlag i förvaltningsarbetet är också beräkningen av samebyarnas årliga skadenivåer utifrån uppgifter om till exempel renhjordens produktionsförmåga, kalvöverlevnad och statistik om trafikdödade renar.
I bedömningen av att tillåta licensjakt ska även frågan om annan lämplig lösning utredas. Andra lämpliga lösningar för att hantera den problematik björnar orsakar för rennäringen kan till exempel vara skyddsjakt och rovdjursersättning till samebyarna. Dessa åtgärder bedöms inte kunna motverka en stor björnpopulations negativa effekter. Då både människor och björnar är utbredda i hela länet, och björnpopulationen i länet är hög, bedöms det inte finnas någon annan lämplig lösning som kan hantera problemet på länsnivå.

Norrbotten

Förvaltning av rovdjur är en mångfacetterad verksamhet. I renskötselområdet upptas en stor del av verksamheten av rennäringens problem med rovdjur. Det finns en rad olika åtgärder som kan tillämpas för att minska rovdjursproblem. Beroende på problembild samt de tidsmässiga och rumsliga förutsättningarna är olika åtgärder lämpliga för detta vid olika tillfällen. På en småskalig nivå är skyddsjakt och ibland andra åtgärder än jakt möjliga att tillämpa. Behovet av skyddsjakter har dock varit stort de senaste åren. På en storskalig nivå är licensjakten den lämpligaste åtgärden. Förutom rennäringen påverkas även tamdjurshållningen, biodlingen, älgjakten och allmänhetens psykosociala miljö av björnens närvaro.

Värmland

Syftet med jakten är att bidra till en bättre samexistens mellan människa och björn i Värmlands län. Tidigare genomförda licensjakter i Värmland bedöms också ha medfört positiva effekter för acceptansen för björn. I Värmlands län uppskattades antalet björnar hösten 2022 till 5-10 honor och 10-12 hanar.

Västerbotten

En välreglerad jakt kan vara ett sätt att minska rovdjurs påverkan på bytesdjur, att bibehålla deras skygghet för människor, att stärka lokalbefolkningens delaktighet i rovdjursförvaltningen och att öka acceptansen för rovdjur. Regeringen skriver vidare att björnstammen i Sverige under lång tid har ökat utan att skadefrekvensen har ökat i motsvarande grad. Regeringen menar vidare att björnstammen har gynnsam bevarandestatus och att den normala jaktformen därför bör vara licensjakt.

Länsstyrelsen och samebyarna har i samverkan identifierat och avgränsat vissa problemområden, där problembilden kan hanteras på andra sätt än genom licensjakt. I länet som helhet är dock licensjakt den enda metoden som kan användas för att hålla björnstammen på en nivå som motsvarar målsättningarna för arten i länet. Utan licensjakt ökar björnstammen, vilket ökar behovet av skyddsjakt, med höga kostnader, minskad acceptans och en möjlig ökning av motsättningar mellan rennäringen och ortsbefolkningen som följd. Också den illegala jakten på björn kan tänkas öka, även om det – i avsaknad av sändarmärkta björnar – är svårt att uppskatta dess omfattning i Västerbottens län. Licensjakten är selektiv i och med att inte alla djur får fällas, utan honor med ungar och ungar som följer en hona är fredade. Jakt tillåts också vid åtel. Länsstyrelsen antar att en viss del av årets tilldelning finns kvar när älgjakten börjar. Älgjägare är aktiva i princip i hela länet och björnjakten kan därmed få en större geografisk spridning, vilket bland annat medför att det är enklare att bedriva jakt på specifika björnindivider som upplevs som problematiska av lokalbefolkningen. Jakten får dessutom endast bedrivas under en begränsad tidsperiod. Sammanlagt menar Länsstyrelsen att jakten därmed når den graden av selektivitet som är nödvändig.

Västernorrland

I svensk jaktlagstiftning framgår att allt vilt är fredat. All tillåten jakt är således undantag från denna grundregel. Eventuella problem och skador som orsakas av jaktbart vilt ska i första hand regleras genom jakt. I propositionen En välreglerad jakt kan vara ett sätt att minska rovdjurens påverkan på bytesdjur, att bibehålla deras skygghet för människor, att stärka lokalbefolkningens delaktighet i rovdjursförvaltningen och att öka acceptansen för rovdjur. I den nationella förvaltningsplanen för björn bedömer Naturvårdsverket att licensjakt är en effektiv, kontrollerbar och hållbar del av en aktiv björnförvaltning om den sker i begränsad omfattning. Licensjakt kan tillsammans med andra åtgärder såsom bidrag och ersättningar för skador samt samråd och information, bidra till att minska konflikter mellan människa och björn. När inventeringar visar att populationen ligger över det nationella referensvärdet kan licensjakt utgöra en av flera åtgärder i förvaltningen för att minska risken för socioekonomiska konsekvenser.

Om själva jakten:

Det finns ”regler” för hur jakten får gå till och de är i princip detsamma som förra året. Jakten får börja fr.o.m. en timme före solens uppgång till två timmar före solens nedgång. Jakten får ske med anmäld åtel och halvautomatiska vapen. Samtliga björnar får skjutas med undantag för björnhona som åtföljs av en eller flera ungar, och ungar som följer björnhona (oavsett ungarnas antal och ålder). Länsstyrelsen rekommenderar att inte fälla årsunge. Det innebär alltså att en björnhona utan ungar kan skjutas liksom björnungar utan sin mamma med sig. En jaktledare utses och jägare ska ha jakträtt i området. Björnar som skjuts eller förolyckas av andra orsaker under licensjakten räknas inte in i antalet för licenstilldelningen. Hundar får användas. Högst två hundar efter samma björn får användas samtidigt och hundarna får inte bytas ut under jakt på samma björn under samma dag. Enligt 27 § jaktlagen (1987:259) ska jakten bedrivas så att björnar inte utsätts för onödigt lidande. Hänsyn ska också tas till jakthundens välbefinnande enligt 2 kap 9 § djurskyddslagen (2018:1192), så att djur inte får överansträngas. GPS loggen från eventuella hundenheter (GPS sändare) bör kunna uppvisas för besiktningspersonalen.

Det är tillåtet att använda åtel för att locka fram björnarna och dessa får sättas ut redan efter 15 juli 2024 och anmälan ska då ha gjorts till Länsstyrelsen. En märklig regel är att rapportering till Länsstyrelsen ska göras senast den 15 november det vill säga långt efter att jakttiden upphört. Det som ska rapporteras är åtelansvariges namn, när åteln användes och när den avslutades, vilket ”material” som användes, antal kilo under säsongen, antal jaktförsök och om åtelkamera användes. De ska också rapportera om åteln är städad och en beskrivning av erfarenheten att använda åtel för björnjakt. Ingenting om hur det påverkade björnen. Det finns regler om hur åtling kan påverka människor och därför måste avståndet till närmaste permanent bebodda hus, fritidshus som har sophämtning, åtel avsedd för viltskådning och till permanent anlagd och skyltad campingplats vara minst två kilometer. Dessutom ska eventuella andra personer som under den aktuella perioden bor inom samma avstånd från åteln kontaktas om åtelverksamheten. Avståndet till väg eller skogsbilväg ska vara minst 200 meter och till vandringsled minst 500 meter.
 Det som får användas som åtel är slaktrester från vilt från samma eller angränsande kommun. En kropp av vilt eller 25 kg från vilt får användas som åtel. Vidare får användas oförädlat vegetabiliskt material eller mindre förädlade vegetabiliska produkter avsedda för utfodring av djur. Rester från tamdjur får inte användas. Till tamdjur räknas även ren. Kött från rovdjur eller otestat kött från vildsvin får inte användas som åtelmaterial på grund av risk för spridning av parasiter. Fisk får inte användas. Senast tio dagar efter att jakten avlysts i området ska allt åtelmaterial vara bortplockat och åtelplatsen återställd till ett sådant skick att björnar inte förväntas lockas dit.
Tjära får användas under förutsättningen att man efter björnjaktens slut återställer platsen till ett sådant skick att björnar inte lockas dit. Bäst är att stryka tjäran på något som man efter jaktperiodens slut kan transportera bort från platsen. Åteln skall märkas med en skylt som ska sitta väl synligt i eller i direkt anslutning till åteln.

Enligt jaktlagen (1987:259) 31 § får inte jakt ske från motordrivna fortskaffningsmedel. De får heller inte användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar. De som jagar björn ska informera sig minst en gång i timmen om återstående tilldelning. Den som av oaktsamhet inte hållit sig informerad kan komma att dömas till ansvar för jaktbrott eller grovt jaktbrott.

Jakt får inte bedrivas utan att en ansvarig jaktledare är utsedd vid varje jakttillfälle. Vid ensamjakt är den ensamme jägaren jaktledare. Jaktledaren ansvarar för att villkoren efterlevs. Alla ska innan jakten början informeras om villkoren för jakten. En hund som är särskilt tränad i att spåra skadat vilt ska kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar efter att en björn påskjutits. Licensjakt får inte bedrivas senare än en timme efter att länsstyrelsen har avlyst. Vid eventuell överskjutning i ett jaktområde räknas björnen av från ett annat område.

Besiktning av björn

Björnarna besiktas av Länsstyrelsens besiktningspersonal och det ska dokumenteras skriftligt. Skytten ska så snart som möjligt, men senast inom ett dygn, från det att björnen skjutits uppvisa björnen för besiktningspersonalen. Skytten eller jaktledaren kan inte själva välja var besiktningen ska ske utan plats meddelas av Länsstyrelsen. Skottplats/fallplats ska omgående kunna uppvisas. Samtliga inre organ och könsdelar ska följa med björnen till besiktningen. Rekommenderat är att skytten sätter in en pinne i munnen på björnen för att hålla den öppen innan likstelheten inträder. Skinnet ska märkas direkt vid besiktning och kraniets ägare ansvarar för att märkning av kraniet sker inom sex månader med transponder (microchip). Ansvarig för märkning är personen som den skjutna björnen tillfaller. Länsstyrelsen ska ta en tand, ett muskelprov, och referensprov/ hudremsa med päls.
På var femte hona som väger över 70 kg och alla björnar som ingår i det skandinaviska björnprojektet, tas ytterligare prov: en till tand, hår, livmoder och äggstockar, spene, blod och tarmparasiter. På projektmärkta björnar tas även testiklar. Länsstyrelsen ser till att proverna skickas till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt). Sändare och annan teknisk utrustning som finns på björnar från björnprojektetet ska tillvaratas av besiktningspersonalen.

Jakträttshavaren får överlåta en skjuten björn till annan. Brunbjörnen är en A-listad art. Därför finns det stränga bestämmelser kring handeln med produkter från björn, till exempel skinn, kött, kranium, tänder eller ett helt uppstoppat djur. För att få sälja produkter från ett djur som är fällt i Sverige behöver du ha ett CITES-intyg. Då får du sälja produkterna inom Sverige eller till ett annat EU-land. De flesta får ett CITES-intyg så bestämmelsen är egentligen utan värde. Kötthantering ansvarar Livsmedelsverket för.

Varför Jaktkritikerna överklagar jakterna

Jaktkritikerna överklagar jakter för att skydda våra vilda djur. Enligt 27 § i jaktlagen ska jakten bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara. Licensjakten är djurplågeri där björnarna jagas av två lösspringande hundar som hetsar dem i timmar. Björnarna kan bli överhettade och dö av en värmekollaps. Björnarna kan också lockas fram till åtelplatser. Jakten är en ren nöjesjakt där utländska jägare kan betala för att delta. Björnhonor som inte har med sig sina ungar kan skjutas och björnungar som är ute på vift utan sin mamma kan skjutas. (De kan inte skjutas om de är tillsammans). Förra året sköts bland annat en unge som vägde 24 kg i Härjedalen. Hos sju honor som spenarna undersöktes på hade en vit vätska vilket tydde på att de var digivande och sex individer hade en svagt vit vilket visade att de var digivande eller nyligen hade varit det under året. Man ska komma ihåg att björnhonor inte föder ungar varje år och de får inte ungar förrän de är över fyraårsåldern, oftast vid fem-sex år.
Flera björnar skadesköts vid licensjakten 2023 vilket ledde till att flera jägare skadades då björnarna försvarade sig mot angriparna Detta skapade rubriker i media där björnarna pekades felaktigt ut som de skyldiga. Skadeskjutna björnar kan bli farliga då de försvarar sig. Felet ligger istället hos den som angriper björnen.

Säljakten i Sverige, särskilt licensjakten på gråsäl, har länge varit föremål för kontroverser och kritik. Denna jaktform riskerar att utsätta sälar för ett stort lidande. Om sälen skadeskjuts och inte hittas och avlivas kan den få lida i timmar, dagar eller till och med veckor innan de slutligen dör av sina skador. Jaktkritikerna har överklagat licensjakten på gråsäl av flera skäl, inte minst på grund av de stora riskerna för att skottet inte är dödande och att påskjutna sälar många gånger inte bärgas.

Sälar bärgas med krok – kan flås levande

När en säl skadas av ett skott och dyker, simmar den ofta iväg och gömmer sig på botten för att undkomma. Undervattensströmmar kan snabbt föra bort sälar som sjunker, vilket gör det omöjligt för jägaren att bedöma om sälen är död eller medvetslös. Dessutom kan en medvetslös säl återfå medvetandet, vilket innebär att den riskerar att flås levande. Sälar är däggdjur, liksom vi, utrustade med smärtreceptorer och förmåga att känna ångest och lidande. Ändå tillämpas förfaringssättet att med full kraft hugga med krok in i dessa känsliga djur medan de fortfarande kan vara vid liv. Därefter drar man det tunga djuret med hjälp av kroken. Det är helt ofattbart att detta tillvägagångssätt tillåts på ett djur där man inte säkerställt att djuret ännu inte lever, något som inte alls är lätt att slå fast utan kontroll med veterinärmedicinsk expertis. Tillvägagångssättet att med kniv flå (avhuda) sälen är också förenat med stora risker eftersom säljägaren inte kan konstatera med säkerhet huruvida sälen är död eller bara tillfälligt medvetslös så att den kan återfå medvetandet under avhudningsproceduren. Bevis för att sälar flås/har flåtts levande finns (EFSA, 2007).1

KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM I JAKTKRITIKERNA

“Sälar är däggdjur, liksom vi, utrustade med smärtreceptorer och förmåga att känna ångest och lidande.“

Sälar och tumlare drunknar i fiskeredskap

Samtidigt som sälar utsätts för oetisk jakt, fortsätter industrifisket att orsaka förödande skador på Östersjöns ekosystem. Det intensiva fisket, med sina enorma trålare, tömmer havet på fisk och lämnar lite kvar för både tumlare och sälar, som svälter som en följd. Dessa djur riskerar också att drunkna när de fastnar i fiskeredskap. Tumlarpopulationen är särskilt utsatt, med uppskattningsvis 900 döda tumlare varje år efter att ha fastnat i fisknät. Gällande gråsäl i Östersjön: “För Östersjön som helhet riskerar därför bifångsterna av gråsäl närma sig minst 1 000 (eller ca 8 %) djur per år. Detta överstiger markant de nya miljömålens krav om att senast år 2010 ska de årliga totala bifångsterna av marina däggdjur uppgå till maximalt 1 procent av respektive bestånd.” Källa SLU Artdatabanken artfakta gråsäl

Trots riksdagens mål från 2001 om att minska bifångsterna av marina däggdjur till maximalt 1 procent av respektive bestånd, finns det ingen heltäckande undersökning eller lagstadgat krav på inrapportering av bifångst av marina däggdjur i Sverige. Denna brist på data gör det svårt att bedöma den fulla omfattningen av problemet, men det är tydligt att många djur dör som en direkt följd av mänsklig aktivitet.

Sälen – en viktig apexpredator

Istället för att erkänna sitt eget ansvar, utmålar fiskeindustrin ofta sälen som syndabock för det minskade fiskbeståndet. Denna argumentation används för att rättfärdiga säljakten, trots att det är människans överfiske och miljögifter som är de verkliga orsakerna till Östersjöns ekologiska kris. Forskare har konstaterat att sälar spelar en viktig roll som apexpredatorer i havet, vilket hjälper till att upprätthålla friska fiskpopulationer och bekämpa invasiva arter som kan skada ekosystemet. Varför ska inte sälar få äta sig mätta? Varför ska havet tömmas på fisk som sedan blir mat till minkfarmer och till lax i laxodlingar? Jaktkritikerna hävdar att sälarna har rätt att existera i sin naturliga miljö, och att de måste ha företräde till fisken, före minkfarmer och fiskodlingar.

Torskmask, som döps om till sälmask

Apropå ”torskmask”, vilken kallas ”sälmask” för att beskylla sälarna än mer och öka incitament för jakt, så skriver Havs- och vattnemyndigheten så här: ”Kopplingen mellan säl, parasiter och fiskbestånd är dock komplicerad. Orsaken till ökningen är inte klarlagd och få studier är gjorda i ämnet.” “Längre norrut i Östersjön, runt Gotland, sjunker infektionsgraden till mindre än 10 procent och ytterligare längre norrut i Stockholms skärgård och Ålands hav finns masken knappt alls.” Just här, i norra delarna av Östersjön, där det finns flest sälar – men ingen torskmask, vilket tyder på att det INTE är sälar som ligger bakom utbrotten. Istället troligtvis hur fiskars immunförsvar påverkats negativt av miljögifter och lättare blir ansatta av parasiter.

https://www.sva.se/amnesomraden/djursjukdomar-a-o/torskmask-hos-fisk/.

Jaktkritikerna är en av få organisationer som kämpar för sälarna – Klicka här för att bli medlem

Baltic Waters: Skattepengar går till att försätta Östersjön i kris

Baltic Waters, en stiftelse som har målet att vi ska ha levande hav, skriver följande: “Vare sig det är okunnighet, missuppfattning eller något annat när regerings- och myndighetsföreträdare hävdar att Östersjöfisket är en näring som bidrar positivt till samhällsekonomin, så visar siffror att det storskaliga fisket är en kostnad. I praktiken betalar vi alltså företag för att försätta Östersjön i den kris den nu befinner sig i.” Och vidare: “Det storskaliga fisket i Östersjön beräknas vålla en nettokostnad för statskassan på ca -239 mkr per år. Den samhällsekonomiska nettokostnaden är ca -387 mkr“. “Myndigheterna har svårt att redovisa exakt hur många som sysselsätts av yrkesfisket, men menar att det motsvarar ungefär 850 heltidstjänster. Mindre än hälften av dessa är verksamma i Östersjön. Samtidigt sysselsätter marin turism ca 30.000 personer bara i Östersjön och 1.4 miljoner svenskar ägnar sig åt fritidsfiske.” Läs mer här: Östersjöbrief 33: Skattepengar går till att försätta Östersjön i kris

Angrip miljöproblemen och inte sälarna

Sälars nedsatta immunförsvar har sedan länge konstaterats, med skelettförändringar, halverade späcklager, tarmsår, frätskador samt igenväxta livmödrar. Torsken verkar bli föremål för ett liknande sjukdomsscenario varför det ligger nära till hands att dra slutsatsen att i de södra delarna av Östersjön med döda bottnar och allvarlig syrebrist är torsken ett lätt byte ansatt av allehanda parasiter, som mask. Det är inte sälens fel. På bilden nedan framgår bottendöden i Östersjön. Detta är ett verkligt miljöproblem som Naturvårdsverket borde adressera istället för att tillåta jakt på hundratals sälar.

Lösningar och Alternativ

För att vända denna negativa utveckling måste vi förändra vårt förhållningssätt till sälar och havet. Istället för att se sälar som skadedjur, borde vi uppskatta dem som en värdefull del av vårt marina ekosystem. Ökade satsningar på sälsafari och turism skulle inte bara ge ekonomiska fördelar, utan också främja en hållbar samexistens mellan människa och natur. Turismindustrin har redan visat sig vara betydligt mer lönsam och hållbar jämfört med det storskaliga industrifisket, som ofta är en kostnad för statskassan snarare än en inkomstkälla.

Slutsats

Det är tydligt att både säljakten och industrifisket orsakar enorma skador på Östersjöns ekosystem och på djuren som lever där. Genom att sluta med oetisk jakt och begränsa det storskaliga fisket kan vi bidra till en mer hållbar framtid för både människor och djur. Det är dags att vi tar ansvar för våra handlingar och skyddar de marina ekosystemen innan det är för sent.

VILL DU GE OSS DITT STÖD I KAMPEN FÖR SÄLARNA? KLICKA HÄR OCH BLI MEDLEM JAKTKRITIKERNA!