Efter insatsen vid harjaktstävlingen i Småland har flera ”projekt” startats på Gotland. Ett handlar om Viltförvaltningsdelegationerna och det helt dominerande jaktintresset bland ledamöterna. Miljöminister Karolina Skog försökte justera obalansen genom att utöka VFD med två extra ledamöter, som skulle representera naturintressena.  I flera delegationer, däribland Gotlands, har det blivit ännu skevare genom att den nya ledamoten för naturturism och ekoturism är jägare eller sympatiserar med jaktintressen. I flera län har representanterna för naturintressena till och med  hoppat av. Inför nästa delegationsmöte den 5 maj här på Gotland ska en protestskrivelse som påtalar obalansen skickas in av mig.

Sedan är ”projekt” Djursholms jakt på gång. I det företaget finns Team Predator vars motto är ”vi är listigare än räven” och ledorden ”kommunikation, information och jaktsuget på topp”.  Så här skriver företagsledaren bland annat:  ”Vi har bra koll på när en mark är ”het” och då bör man ställa upp om vi märker att det är för mycket predatorer i marken. Speciellt när jag sätter ut fågel i aug. Här är också vildkatterna, rävar och grävling viktiga att skjuta av.” I år lanserades också en ”het” nyhet, nämligen jaktresor till Gotland och det är här, hoppas jag, vi kan engagera oss.
Förra veckan uppmärksammades flera orädda rävar i Hemse mitt på ön. Ordföranden i Jägareförbundet Gotland har fått i uppdrag att skjuta dem. På facebook blev det en ganska intensiv debatt med det positiva resultatet att de flesta som skrev var på rävarnas sida. Det blev en insändare i lokalpressen med anledning av detta (Rädda Hemserävarna).
Fler insändare följer. I början av januari ska vi ha ett rävmöte på biblioteket i Visby och planera framtiden.

Christina Åkerblad

LÄGESRAPPORT JAKTKRITIKERNA GOTLAND – 17 NOVEMBER 2018

Stövar SM för harhundar är avslutat för den här gången. Det blev inga protester ute i skogarna runt Vrigstad i Småland. Våra jaktmotståndarvänner hann inte mobilisera sig den här gången. Däremot uppmärksammades tävlingen av lokaltidningen Vetlanda-Posten med tre artiklar. Kontakt och diskussioner med en massa människor på jakt efter rätt person är också ett sätt att väcka debatt och att informera om vad som pågår i våra skogar. Vi skrev protestbrev till sponsorer och framförde kritiken muntligt till desamma och även till Djurens Rätt, SVT Jönköping och P4 Jönköping. Jag kontrollerade med Jägarregistret vad som gällde för tävlingsdeltagarna och det är så att vid all jakt måste det statliga jaktkortet vara med. Skulle polisen kunna vara med vid tävlingsstart och kolla detta? Jag ringde polisen i Eksjö som slussade mig vidare till Sävsjö. Nej, de hade ju inte resurser för en sådan kontroll.  Synd! Det hade ju varit bra om någon/några hade kunnat anklagas för jaktbrott.
Även om tävlingen är över så kan man ju protestera i efterhand. De sponsorer som stack ut mest var Vetlanda och Sävsjö kommun, Dina Försäkringar Sydost och AniCura Läckeby djursjukhus. Efter en fråga till dem om varför de sponsrar djurplågeri så slingrade sig alla utom kommunchefen i Sävsjö. Han skulle verkligen tänka till vid nästa förfrågan om sponsring av en sådan här tävling.
Hittills har vi protesterat mot SM-tävlingar för stövare men det rysliga är att det finns så mycket mer man kan reagera emot. Här är en lista över vad som pågår, det mesta i det fördolda för oss jaktkritiker.

Utdrag från Svenska Kennelklubben:

Jaktprov

Det finns många olika typer av jaktprov. Alla är arbetsprov för att se om hunden klarar av en viss uppgift. Hundar som deltar används också ofta vid jakt. Det är varje specialklubb som ansvarar för regelverk och arrangerar tävlingar.
De flesta jaktprov är specifika för en hundras eller en grupp av raser och arrangeras då av den aktuella specialklubben. Här följer en listning av olika typer av jaktprov och vilka som arrangerar detta.

Jaktprov för fågelhundar

• Jaktprov för brittiska stående fågelhundar anordnas av Svenska Gordonsetterklubben, Svenska Irländsk Setterklubben, Svenska Setterklubben för Engelsk Setter och Svenska Pointerklubben som ingår i Fågelhundarnas arbetsutskott (FA) som ansvarar för regelverket och som även anordnar prov för de brittiska raserna
• Jaktprov för raser tillhörande Specialklubben för Kontinentala Fågelhundar
• Jaktprov för raser tillhörande Svenska Vorstehklubben
• Jaktprov för wachtelhund – Svenska Wachtelhundklubben
• Retrieverjaktprov – Svenska Spaniel- och Retrieverklubben
• Spanieljaktprov – Svenska Spaniel- och Retrieverklubben
• Tollingjaktprov – Svenska Spaniel- och Retrieverklubben

Grythundsarbete

• Grytanlagsprov och grytjaktprov – arrangeras av Svenska Grythundsklubben, Svenska Taxklubben och Svenska Terrierklubben. Svenska Kennelklubben ansvarar för regelverket.
• Jaktprov för tysk jaktterrier – Svenska Terrierklubben

Älghundsprov

• Jaktprov för älghundar – Svenska Älghundklubben

Jaktprov för drivande hundar

• Drevprov för raser tillhörande Svenska Bassetklubben
• Drevprov för beagle – Svenska Beagleklubben
• Drevprov för drever – Svenska Dreverklubben
• Drevprov för tax – Svenska Taxklubben
• Jaktprov för drivande hundar – Svenska Stövarklubben.

Jaktprov för skällande fågelhundar

• Jaktprov för skällande fågelhundar – Specialklubben för skällande fågelhundar

Jaktprov för vildsvinshundar

• Anlagstest i vildsvinshägn – bedömer stötande, kortdrivande, ställande eller drivande hundars lämplighet för vildsvinsjakt. Test genomförs i för ändamålet särsklit godkända testhägn efter samråd med SKKs jakthundkommitte. Läs om vildsvinshägn.
• Eftersöksprov för vildsvinshundar – Svenska Schweisshundklubben
• Jaktprov på vildsvin för hundar ur FCIs grupp 6 – SKK ansvarar för regelverket. Prov arrangeras av Svenska Specialklubben för Drivande Vildsvinshundar.
• Vildsvinsprov för ställande hundar – Svenska Älghundklubben och Svenska Wachtelhundklubben
• Vildsvinsprov för stötande hundar – Svenska Wachtelhundklubben

Viltspårsprov

• Viltspårprov är en variant av jaktprov som är öppet för alla hundar; registrerade, oregistrerade och blandraser. Proven arrangeras av Svenska Kennelklubbens jakthundklubbar. SKK ansvarar för regelverket. Läs mer i menyn till vänster under rubriken Viltspårprov.
• Elitspårprov – Svenska Schweisshundklubben

Suck! Suck! Vi bryter ihop och tar nya tag. De vilda djuren behöver oss.

Christina Åkerblad
Jaktkritikerna Gotland

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5VKApe/miljardaren-i-jaktharvan-avbokar-annonser-i-tidningar

Ändringar i riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn till att bättre täcka skador orsakade av vargar och andra fridlysta djur.

Kommissionen ändrar EU: s riktlinjer för statligt stöd inom jordbrukssektorn för att göra det möjligt för medlemsstaterna att bevilja full ersättning till jordbrukare för skador orsakade av skyddade djur, såsom vargar. Ändringarna gör det också möjligt att helt ersätta kostnaderna för investeringar som gjorts för att förhindra sådana skador, till exempel bygga elstängsel eller förvärva vakthundar.

Dagens beslut syftar till att öka stödet till jordbrukare i områden där stora rovdjur är närvarande.

Framgången för EU: s bevarandepolitik beror dels på en effektiv hantering av konflikter i samband med bevarandet av skyddade djur. Stöd för att hjälpa och lösa konflikter i samband med bevarandet av de skyddade djuren kan beviljas från EU-medel, särskilt inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, och från nationella medel (statligt stöd).

Reglerna för statligt stöd som gäller för ersättning för skador orsakade av skyddade djur fastställs i EU: s riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och på landsbygden 2014 till 2020 . Hittills kan bara 80% av investeringarna återbetalas genom statligt stöd. Genom dagens beslut ändras de riktlinjerna för att få 100%. Medlemsstaterna kommer också att tillåtas att återbetala 100% av så kallade indirekta kostnader som veterinärkostnader till följd av behandlingen av sårade djur och arbetskostnader i samband med sökandet efter försvunna djur efter en attack av ett skyddat djur.
Läs originalartikeln här: https://ec.europa.eu/info/news/amendments-state-aid-guidelines-agriculture-sector-better-address-damages-caused-wolves-and-other-protected-animals-2018-nov-08_nl?fbclid=IwAR1fFrEhdTMBD8_i-l8m5RzhCZZQx5Bi6bYhIYI4rvHTiLCvXhE_-DTBQLs

Naturvårdsverket håller på med en revidering av ”Föreskrifter för jaktmedel” och det ingår då ett förslag från Naturvårdsverket att tillåta jakt med pilbåge på rådjur, räv, bäver, grävling, mårdhund, tvättbjörn, bisam och hare. Under augusti fanns möjlighet att skicka in remissyttrande vilket ett antal myndigheter, intresseorganisationer samt enskilda gjort. Naturvårdsverket  kommer att på delegation ta beslut när det gäller dessa jaktmedel, bland annat tillåta pilbågsjakt.

Enligt Naturvårdsverkets handläggare Hanna Dittrich-Söderman kan beslut väntas  först till nästa höst om inte pilbågsjaktfrågan bryts ut för en separat tidigare behandling och då ett tidigare beslut. Ett skäl till att Naturvårdsverket föreslår denna jaktform är att myndigheten gjort en utfästelse vilket framgår av följande motivering för förslaget: ”Detta följer av strategi för svensk viltförvaltning där Naturvårdsverket har sagt att vi ska utveckla möjligheten att använda nya sätt att jaga.”  Är det rimligt att det ska vara Naturvårdsverkets uppgift att producera nya sätt att jaga?


Jag har gjort en hastig granskning av remisserna  som finns tillgängliga på Naturvårdsverkets hemsida under Remisser 2018 (Förslag till nya föreskrifter om jaktmedel.) Där finns en uppdelning i remisser från myndigheter, intresseorganisationer samt från enskilda.

När det gäller myndighetsremisser så är Jordbruksverket  i sin remiss mycket kritisk till att Naturvårdsverket inte gjort nödvändiga analyser vad en pilbågsjakt kan innebära  för djuren.  SLU påtalar att bl.a. djurskyddsaspekten är dåligt klarlagd. Bara 6 myndigheter anger klart att de är för att pilbågsjakt skall tillåtas. Flertalet myndigheter  har enbart synpunkter på andra jaktmedel eller avstår från att lämna synpunkter. Man kommer in på frågor om krav på vapen, ammunition men också om åtelkameror och om skyddsjakt på järv och varg (skjuta varg från helikopter eller med hahel).

När det gäller intresseorganisationer säger 7 st. jakt- och vapenorganisationer JA till pilbågsjakt, 7 st. säger klart NEJ och 3 anger att de är tveksamma. Jägarnas riksförbund vill att även ett antal fågelarter skall kunna jagas med pilbåge och Sv. Jägreförbundet  vill att allt svenskt vilt förutom de stora rovdjuren samt säl skall vara jaktbara med pilbåge. Det saknas remiss från Sv. Veterinärförbundet.  

När det gäller remisser från enskilda  var   flertalet remisser utan synpunkter på pilbågsjakt.  8 st. var för ett NEJ (varav en var jägare) och 2 st. för ett  JA. 

Ingemar Rosberg / Jaktkritikerna

https://www.svt.se/special/algjakten-i-siffror/?fbclid=IwAR2DIc_xqgZ0Fpwkta08tIcsX1UaOYEDrAN2c5zdSTWSwbmesei_0L43Q7I

SVT: s välgjorda och intressanta statistik om älgjakten, som visar hur den ekologiska balansen sats ur spel. En älg om den får leva sitt liv fullt ut kan bli upp till 25 år gammal, men denna statestik visar att den svenska älgstammens medelålder ligger på något över 2 år. De älgar som har turen att nå en ålder av 6 år är lätt räknade.

Se länken Jaktkritik där Hans Ryttman, före detta universitetslektor i genetik och statistik, skriver:

“Jägarnas “förvaltning” som de ofta pratar om har ingen biologisk eller vetenskaplig grund. Det är därför som älgstammen ser ut som den gör med alltför få äldre tjurar, för få tjurar över huvudtaget och alltför många kor som aldrig blir betäckta.Vår fauna har aldrig fått sköta sig själv på ett naturligt sätt vilket gör att den inte är i balans. Men så vill ju inte heller jägarna ha den”.

Rennäringen har fått för stort inflytande över Sveriges rovdjurspolitik. Myndigheterna måste även ha en toleransnivå gentemot rovdjur, skriver Margareta Sturemyr i föreningen Jaktkritikerna.

I SVT-programmet Uppdrag granskning om ”Rovdjuren och rendöden” får rennäringen komma till tals och framföra klagomål över de förluster de lider på grund av rovdjurspredation.
Björnen är ett av de rovdjuren som enligt renskötarna dödar flest renar. Enligt Sametingets statistik uppskattas björnens predation på ren till mellan 3.500 och 7.500 dödade renar per år. Det är dessa siffror som länsstyrelser i de olika länen förhåller sig till då de beslutar om licensjakt på björn.

Ovanstående siffror låg till grund för länsstyrelsens i Jämtlands län beslut om licensjakt på 100 björnar 2018 – detta för att uppnå förvaltningens syfte att minska skador orsakade av björn för rennäringen i Jämtlands län och nå riksdagens målsättning om maximalt 10 procents förluster inom rennäringen på grund av rovdjurspredation.
Renskötarna i programmet hävdar att förlusterna är större. I Naturvårdsverkets databas Rovbase framgår det att antal renar som dödades av björn i fjol var totalt sex stycken och i Jämtland hade ingen ren dödats av björn.

Uppgifterna om rovdjursdödade renar (SOU 2012:22) är osäkra. Underlaget är ovetenskapligt och siffrorna för rovdjurspredation är extrapolerade utifrån rennäringens krav att ytterligare decimera rovdjursstammarna.
Rennäringen kompenseras via skattemedel med stora summor, 107,9 miljoner kronor under 2016. I programmet nämns endast bidrag upp till 50 miljoner kronor. Det ersättningssystem som finns i dag följer direkt av rovdjursförekomst och medför att ersättning utgår oavsett skada på ren.

Ersättningssystemet ska vara förebyggande. Det är dock fullt möjligt att ersättning betalas ut för ett rovdjur som sedan ändå skjuts, detta omintetgör systemets förebyggande effekt.
Myndigheterna måste kunna se båda sidorna av detta problem, alltså även en toleransnivå gentemot våra björnar, lodjur, vargar, järvar och andra robdjur. Rennäringen har redan fått alltför stort inflytande över Sveriges rovdjurspolitik.
Samebyarna ersätts för varje dokumenterad järv- och loföryngring med 200.000 kronor.

Föryngring av varg inom en samebys betesområde ersätts med 500.000 kronor.
För björn och kungsörn gäller en arealbaserad ersättning som utgår ifrån storleken på samebyns barmarksbete. Förekomst av björn ersätts med totalt 1,5 miljoner och örn med 1 miljon kronor.

Sametinget administrerar utbetalningarna av rovdjursersättning. Ersättningen är baserad på en beräknad kostnad för varje art. Samebyarna deltar aktivt i inventeringsarbetet och utser så kallade rovdjursansvariga. Sametinget fördelar de medel regeringen anvisar till respektive sameby för samebyarnas medverkan.

Det vetenskapliga upplägget när det gällde att redovisa siffror för rovdjurspredation, var i programmet mycket godtyckliga. Med tanke på att rennäringen själva styr över uppskattningarna av rovdjurspopulationerna, ligger det nära till hands att länsstyrelserna “gör bocken till trädgårdsmästare”.

En ny lagstiftning när det gäller ”toleransnivån för rovdjursdödade renar” skulle medföra att de så kallade miniminivåerna för rovdjursstammarna, som är lagstadgade enligt ett riksdagsbeslut 2013, inte längre kommer att gälla fullt ut.

Margareta Sturemyr/Jaktkritikerna

http://jaktkritik.blogspot.se.

Jaktkritik
Publicerad 2018-10-26
Hans Ryttmans blogg

Jag hör på radio att Jägareförbundet uppmanar jägare att skjuta fler kalvar än normalt då många är magrare nu i höst än andra år på grund av torkan i somras. Torkan gjorde att betet var sämre än annars och kalvarna fick inte sitt behov av näring tillgodosett. Den mindre vikten (ca 10%) skulle kunna innebära en sämre överlevnad och även ha effekter senare år.

Detta låter förnuftigt men grundar sig på dålig kunskap. Jag är övertygad om att ingen jägare kan se skillnad på en normalviktig kalv och en som väger 10% mindre. Jakt är en slumpmässig handling och alla individer behandlas lika. Men min kunskap av kvantitativa genetik så vet jag att ett artificiellt urval är mycket svårt och det behövs noggranna mätningar och att åstadkomma någon effekt på avelsarbetet.

Jakten drabbar alla lika och något urval sker alltså inte. Det vettiga vore i detta fall att låta alla kalvar leva och att naturen skulle göra urvalet för att gynna de kalvar som hade tillgodogjort sig tillräckligt med föda och/eller varit mer anpassade till ett lägre födointag.

Jägarnas “förvaltning” som de ofta pratar om har ingen biologisk eller vetenskaplig grund. Det är därför som älgstammen ser ut som den gör med alltför få äldre tjurar, för få tjurar över huvudtaget och alltför många kor som aldrig blir betäckta. Vår fauna har aldrig fått sköta sig själv på ett naturligt sätt vilket gör att den inte är i balans. Men så vill ju inte heller jägarna ha den.