Refresh loader

Hermelin

Home > Hermelin

Hermelin

Hermelin, (lekatt, ibland vessla lokalt) Mustela erminea (Linnè 1758) är ett lekfullt, intelligent, snabbt, rörligt och mycket nyfiket litet rovdjur.

Närmaste släkting som lever parallellt i samma biotoper är den mindre något kortare och lättare vesslan som ofta kallas småvessla eller dvärgvessla Mustela nivalis, som saknar hermelinens svarta svasstipp.

Ordning Rovdjur, Carnivora. Familj Mårddjur, Mustelidae. Underfamilj Mustelinae.

 Norge: hermelin röyskatt, Finland: kärppä Danmark: Laekatt Island: hermadur, hreysiköttur där den saknas. Tyskland: hermelin, England: ermine; stoat. Frankrike: hermine. Spanien: armiño där den finns i norr.

Enligt rödlistan som publiceras av Artdatabanken vart femte år klassas hermelinen som LC, livskraftig utan att man vet hur många hermeliner det lever i olika län och biotoper. Artdatabanken grundar sig endast på att det sköts ihjäl 6000 hermeliner årligen på 1950 talet. Artdatabanken säger att hermelinen på längre sikt minskat i antal åtminstone i jordbrukslandskapet.

Jaktkritikerna med jordbruksminister Margareta Winberg (S) fick bort hermelinen från allmän jakt år 1999. Naturvårdsverket och jägarförbunden försökte åter få allmän jakt på hermelin (och ekorre, enkelbeckasin) i de nya jakttiderna som gäller från 1 juli 2021. Jaktkritikerna med flera stoppade de vidriga förslagen på allmän jakt. Men Naturvårdsverket tillåter ”skyddsjakt på eget initiativ – hermelin som kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet får jagas”. Naturvårdsverket tillåter även fångst av 50 hermeliner årligen för forskning i 6 år från 2019 fram till och med 2024 31 december. Många hermeliner dödas i mink och mårdfällor.

Vikt från 75g upp till 445 g, svanslängd 5,5-12,5 cm, Rysslands hanar 134-191 g, Englands 200-445 g, enl. A Bjärvall. Hanen ibland dubbelt så stor som honan. Andra uppgifter är hane ofta 260 g upp till 450 g. Hona 90-150 g. Kroppslängd 16-29 cm, svans 8-12 cm. Hermelinen är oftast större i norr och mindre söderut.

Oftast syns de fem tårna med klor i ett tassavtryck/spårstämpel, de är 2,5 cm stora. Honans spårstämplar är svåra att skilja från småvesslan nivalis och hanens liknar iller och mink. Hermelinen hoppar kort och längre och långt, ibland upp till metern. Oftast parspårssprång speciellt i snö och växande gräs. Hermelinen har även något som kallas för spårgrupper där man ser tre eller fyra tassar, som ofta avsätts på is, skare och naken jord. Klorna sätter synliga avtryck. Ofta syns bakom trampdynan även häldynan. Men hermelin och småvessla missar inte att kika in i håligheter. Mycket nyfikenhet i spårens framfart. Klättrar bra.

Sommarpälsen är brun ovan och sidor, buken och delar av benen är vita oftast med vackert gul ton. Gränsen mellan det bruna och gräddvita är oftast helt jämn till skillnad för vesslan/ småvesslan Mustela nivialis som också saknar den svarta svanstippen. I snöfria områden och i södra Sverige blir den sällan vit och är därför brun året runt.

Hermelin i sommardräkt. Foto Peter W Erikson Godin

Vid snö och kyla blir lekatten helvit, förutom svanstippen som är svart året runt. Sällsynt saknas den svarta spetsen. I kortlekens kungakragar är det vita hermeliner med svart svanstipp. Några veckor kring snösmältningen är hermelinen både brun och vit på rygg och sidor, likaså när snön och kylan kommer. Finns i hela Sverige med undantag för Gotland där den en gång funnits.  På Öland finns hermelin.

Vid snö och kyla blir hermelinen helvit, förutom svanstippen som är svart året runt. Foto från Pixabay, Alexander Ratov.

Hermelinen lever i många biotoper ända upp på kalfjället. Kulturlandskapets stenmurar, diken och naturskog med mycket gömmor och bytesdjur är vanliga. Honornas hemortsområden är 5 – 10 hektar och hanarnas 15 – 40 hektar. Storleken på områden växlar med födotillgång och årstid. En hermelinhane kan ha fem kilometer stenmur som hemområde, medan hermelinhonan endast har dryga kilometern.

Hermelinen är natt och dagaktiv. Den jagar i sorkgångar och håligheter, lever mycket under snötäcket som ger skydd och gnagare.

 Parning sker på sommaren i maj till augusti där de äldre honorna parar sig först. De 4-8 ungarna (5-12 ungar A, Bjärvall och Staffan Ullström 1985 W&W) föds i april till juni, kanske juli. Hermelinen har fördröjd fosterutveckling. Efter fyra kanske ibland redan efter tre månader blir ungarna självständiga från mamman. Gnagarfattiga år föder inte honan sin kull.

Hermelin hona, dräktig – Foto Per Karlsson

Hermelinen har ca 16 läten. I naturen blir hermelinen sällsynt över 6 år. I skyddad miljö blir hermelinen över 12 år.

Äter vid brist på bytesdjur frukt, bär och andra växtdelar som inte är vedartade. Gnagare som lämmel, sork, möss, råttor, bisam, sumpbäver. Fåglar, hardjur, daggmask, insekter, groddjur, även fisk. Spillningen är ofta en halv cm i diameter och 3-5 cm lång med utdragen spets och ibland vriden. Den har olika färg och fasthet beroende på bytesval. Det syns ofta hår i avföringen.

Hermelin kan ta stora byten, till och med större än sin egen storlek. foto Peter W Erikson Godin

Lekattens fiender är andra större rovdjur som rovfåglar, ugglor, räv, fjällräv.

Utbredning i hela arktiska, subarktiska och nordliga tempererade regioner. Nordamerika, Europa och Asien.

Stockholm, Jaktkritikerna maj 2021.

Artikeln ägs av Richard Dehnisch, föreningen Jaktkritikerna och detta skall uppges vid citat, utdrag ur detta arbete. Föreningen Jaktkritikerna eller författaren ska tillfrågas vid delning av artikeln.

Translate »