“De strukturer som i dag styr den svenska så kallade ”viltvården” kan liknas vid coronavirus, som sprids genom jakten – ett dödligt virus, som angriper vår gemensamma vilda fauna.” Så skrev Margareta Sturemyr i Jaktkritikernas tidning Jaktdebatt, nr 2 2020. Scrolla ner och se hennes graf som så väl skildrar hur “viltvården är organiserad, systematiserad och att den i sin nuvarande
struktur på sikt kommer att orsaka arters utplåning.“
Här publicerar vi delar av Margareta Sturemyrs text, från 10 juni 2020, en gång till:
Försämrade överlevnadsmöjligheter på grund av ändrat beteende
En allegorisk betraktelse: För de vilda djuren är döden dagligen närvarande, år efter år i deras ”hem”- naturen! De jagade djuren har sedan lång tid tillbaka på grund av dödsfara också tvingats att ändra sina beteenden eftersom döden genom jakt, är en ständig följeslagare för dem. Många arter söker därför skydd under dagen och blir i stället aktiva på natten. Amerikanska forskare vid University of California i USA har kommit fram till att dessa ändrade beteenden kan vara negativa för djuren ur en både födosökande- och fortplantningsaspekt, samt att det också försämrar deras överlevnadsmöjligheter.
Djur runt om på jorden lever, precis som vi människor nu gör, i ständig fara för att mista sina liv. Detta borde ge oss alla en tankeställare! Coronaviruset har, när detta skrivs, globalt skördat cirka 230 000* liv och i Sverige har över 3000* dödsfall i covid-19 registrerats (statistik från juni). Nu lyder vi myndigheternas rekommendationer.
Vi människor söker skydd i våra hem – djuren jagas i sina hem
Vi håller avstånd och försöker skydda oss i våra hem och hoppas att på så vis undkomma smittan och döden. Enligt Jägareförbundets statistik dödas varje år över en miljon djur av jägare i Sverige, vilket innebär cirka 2 700
djur per dag. Våra vilda djur kan inte som vi människor söka skydd, när dödsfara uppstår – deras ”hem” förvandlas till en öppen krigsskådeplats, när jägarna ockuperar naturen och drar in, beväpnade till tänderna och med all tänkbar modern teknik, samt lösjagande hundar. De vilda djuren har inte den minsta chans att undkomma denna typ av jakt, det är inte ”fair play”, det är djupt omoraliskt! Denna nöjesjakt leder till fruktan, skräck och fasa året om för de vilda djuren och detta djurplågeri legitimeras av våra myndigheter. I coronapandemins spår borde vi kunna göra oss av med vårt slentrianmässiga seende och sluta med vår axelryckning inför det lidande vi orsakar andra arter och inse att vi människor är en del av helheten och dödliga. Moraliska sanningar begär något av oss, de är gränsposter som tanken inte kan rubba och våra moraliska övertygelser spelar en viktig roll för hur vi väljer att agera. När vi gör rätt i samband med våra etiska val kan vi förändra världen.
Jakt och fiske på andra plats bland orsaker till förlust av biologisk mångfald
Den biologiska mångfalden minskar i allt snabbare takt över hela världen och i Sverige ser vi också en negativ utveckling. Enligt Artdatabankens nya rödlista över hotade arter, har en ökning av dessa skett med elva procent på fem år. Trots detta utmärker sig NV:s strategi för viltförvaltning och förslag till nya jakttider genom att ta beslut om utökad jakt och jakt på ännu flera arter. NV:s viltförvaltningsenhet bedriver en viltvård, som är otidsenlig. Jakttidsöversynen brister i bevarande av biologisk mångfald, etik och djurvälfärd. I NV:s strategidokument ger myndigheten också uttryck för uppfattningen att de har i uppdrag, att främja jakt. Detta saknar dock stöd i lagtexten. Enligt IPBES (den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel IPCC) rapport från maj 2019 framgår det att vi är inne i vad som kallas den sjätte massutrotningen av arter. Tre fjärdedelar av alla arter på jorden riskerar att försvinna under de närmaste århundradena. I NV:s rapport 6917 från januari i år, ”Global utvärdering av biologisk mångfald och ekosystemtjänster – sammanfattning för beslutsfattare” står det att de fem viktigaste direkta orsakerna till förlusten av biologisk mångfald det senaste halvseklet är:
• förändrad användning av mark och vatten
• direkt överutnyttjande av arter genom jakt och fiske
• klimatförändringar
• föroreningar
• spridning av främmande arter
Denna rapport visar alltså att jakt och fiske kommer på andra plats och klimatförändringar först på tredje. NV är förordnad att förvalta vår vilda fauna och flora, men de strukturer som i dag styr den svenska så kallade ”viltvården” kan liknas vid coronavirus, som sprids genom jakten – ett dödligt virus, som angriper vår gemensamma vilda fauna.
Jaktviruset kommer på sikt att orsaka arters utplåning – men “antikroppar” finns!
I illustrationen kan man se hur ”jaktviruset” har fått fäste i det ramverk, som driver den svenska viltvården. Den ger en bild av hur viltvården är organiserad, systematiserad och att den i sin nuvarande struktur på sikt kommer att orsaka arters utplåning. I dess spår följer också utarmningen av floran. De symboler som inte har taggar kan liknas vid antikroppar mot detta ”jaktvirus” och de är miljöorganisationer, allmänhet, samt EU:s art-och habitatdirektiv. Trots väl underbyggda åsikter om hur viltvård skall bedrivas utifrån ett etiskt förhållningssätt, samt ur ett ekologisk hållbart perspektiv är det svårt att uppnå de lagändringar, som skulle behövas på grund av den tondövhet, som finns hos berörda verk och departement, när det gäller jaktens verklighet. ”Hur länge skall jägarna själva få bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt? När ska Naturvårdsverket/regeringen ta hänsyn till oss som är djur- och naturvänner?” (Hans Ryttman Jaktdebatt nr 1/2007).
Det handlar om ömhet – fjäril för fjäril bygger vi en bättre värld! (Maria Westerberg)
Text: Margareta Sturemyr
(*Aktuell statistik den 28 december 2021 globalt 5 409 427. I Sverige den 7 februari 2022 16 244 döda)