”Efter starka påtryckningar tillät Naturvårdsverket så kallad forskningsjakt på säl i Östersjön under sommaren 1997. Tanken var att försöka skjuta bort de sälar som specialiserat sig på att vittja fiskarnas nät. Jakten blev hårt kritiserad och två sälforskare som skulle följa upp den hoppade av. Enligt uppgift avlossade jägare 34 skott mot 27 sälar, 16 djur tror man blev dödade, men endast 6 djur kunde man bärga. Att skjuta säl i vattnet är mycket svårt. Risken är mycket stor att sälen skadskjuts och någon möjlighet till eftersök för att lindra plågor finns inte.” Jakt på gråsäl och skadeersättning. Även om forskningsjakten 1997.
Man har alltså bedrivit forskningsjakt på säl. Att man överhuvudtaget vill jaga säl är för att man säger sig vilja minska skadorna på kustfisket. Man anklagar sälarna för att det kustnära fisket är i kris. Samtidigt vet vi att det ju är människan dammsuger haven genom att använda industritrålare. Det är mycket stora nät som drar upp stora mängder fisk till gigantiska fartyg. Människan tar alltså sälarnas mat. Av fisken som dras upp omvandlas 95 % till fiskmjöl som går till laxodlingar och minkfarmer. En studie från Stockholms universitet 2018 visar att klimatförändringar, övergödning och fiske är de verkliga problemen för fiskbestånden i Östersjön, inte sälarna. Läs den här. LÄNK: Sälar inget hot mot fiskekvoter
Det är väl inte så konstigt att det blir konkurrens om fisken mellan enskilda kustfiskare och sälen när människan tömmer haven på fisk. Trålning bör förbjudas i ett försök att på allvar minska miljöförstöringen.
Sexton sälar “tror” man blev dödade. Men endast sex kunde bärga. Av de övriga tio som inte kunde bärgas – hur många blev skadeskjutna och gick en plågsam död till mötes?
Veterinär dömer ut jakt på säl i vatten som oacceptabel och att sådan jakt inte bör vara tillåten:
“Jaktformen, att med kulvapen avlossa skott mot en säl i vatten, medför ofta ett betydande avstånd mellan jägare och säl och liten träffyta på ett mål i konstant rörelse. Det skarpa gevärsljudet innebär för det mesta att sälen försvinner under vattenytan, vilket omöjliggör för jägaren att verifiera resultat av skottet. Det är svårt, ibland omöjligt, för jägaren att på avstånd bedöma om sälen är fälld eller påskjuten och skadeskjuten. Om sälen är påskjuten och skadeskjuten i nos, käke, panna, öga eller del av hudpartier kan den ändå dyka och stänger luftvägar och hindrar vatten från att tränga in i luftrör och lungor. Eftersök omöjliggörs då en skadeskjuten säl kan dyka och fly en längre sträcka. Dykreflexer gör också att sälen klarar sig länge utan att andas eftersom den lagrar syre i bland annat musklerna och blodet. Ytterligare skottchanser uteblir och jägaren hinner inte fram till sälen i tid innan den försvinner ned i havet. Vid all säljakt i vatten är det därför sannolikt att en stor andel av djuren kommer att skadeskjutas med allvarliga och plågsamma skador till följd, oavsett ammunitionens kraft. Sälarna hinner dyka och är därefter omöjliga att eftersöka.”
“Vid all säljakt i vatten är det därför sannolikt att en stor andel av djuren kommer att skadeskjutas med allvarliga och plågsamma skador till följd, oavsett ammunitionens kraft. Sälarna hinner dyka och är därefter omöjliga att eftersöka.”
Första gången licensjakt beviljades i modern tid var 2010. Då fick 27 vargar skjutas av de ca 174-208 vargar som fanns. Efter licensjakten konstaterades SLU en negativ tillväxt. Det var efter beslut i riksdagsbeslut i oktober 2009 om ”En ny rovdjursförvaltning” som beslut om licensjakt togs. Bland annat ville man begränsa den svenska vargstammens tillväxttakt tillfälligt. Detta skulle regleras genom licensjakt som kompletterades med skyddsjakt. Vargarna som sköts 2010 var i de fem län där det fanns reproducerande stam av varg – Dalarna, Gävleborg, Västra Götalands, Värmlands och Örebro län. Den första obduktionsrapporten från SVA (Statens veterinärmedicinska Anstalt visade att jakten inte hade gått så bra. 28 vargar av 27 sköts varav en för mycket i Dalarna. Det blev föremål för polisutredning som senare lades ner. 14 vargar var påskjutna men ansågs oskadda. En av de döda vargarna hade en gammal skottskada. Minst 84 skott var avlossade mot de 28 vargarna. Naturvårdsverket ansåg att jakten i stort sett fungerade som den skulle. Om överskjutningen menade Naturvårdsverket att det fanns en viss marginal så skadan var inte stor.
Året efter (2011) sköts 19 vargar i licensjakt trots att EU-kommissionen starkt ifrågasatt varför Sverige sköt vargar. Detta trots ogynnsam bevarandestatus och en godtycklig begränsning av antalet. Redan då konstaterade också EU att upprepad jakt kunde leda till flerårig jakt. Sverige tog inte hänsyn till att vargen var en utrotningshotad art. Och, troféjakten fortsätter…
Du kan hjälpa till genom att signera Jaktkritikernas petition mot vargjakt.
Följ Jaktkritikernas “Julkalender” för djur som jagas!
24 dec, varg
Om exakt nio dagar påbörjar en monstruös masslakt av svenska friska vargar. 75 vargar kommer då att har blivit kartlagda i detalj för att därefter bli förföljda av flera hundar, jagade, plågade, påskjutna, dödade. 2379 jägare har anmält sig för att få vara med och skjuta ihjäl 1/4 av den svenska vargstammen. 32 jägare/ varg. Intresset att döda vargar, skapelsens topp-rovdjur, tycks rent medeltida och uråldrigt, brutalt och grymt.
COP15 – Montreal innebär ett avtal för naturen som ska stoppa artutrotningen. 30% av jordens alla land- och havsområde ska vara skyddade, inom endast sju år. Stoppa och vänd förlusten av biologisk mångfald heter det. De flesta länder har deltagit i detta FN-möte. Fokus tycks som vanligt ligga mest på att rädda djur och natur – i andra världsdelar. De rika länderna ska hjälpa de fattiga. På så sätt kan även Sverige fortsätta med vargjakt. En organiserad artutrotning i lugn och ro utan att störas av omvärldens kritiska blickar.
Sveriges julklapp till naturen är jakt. Vapen, våld och död från människa mot djur.
Det finns många myter om vargen. Vilka är sanna och vilka är falska?
“Ingen människa i Sverige har dödats av varg i det vilda sedan 1821. Det handlade då om en varg som vuxit upp i fångenskap nära människor, i likhet med den tragiska händelsen i Kolmårdens djurpark 2012. Statistiskt sett är det viktigare att passa sig för getingar och vårdslösa bilförare på väg till blåbärsskogen, än för varg i skogen.“
Över 6000 brunbjörnar har dödats i Sverige i organiserad jakt sedan år 2000.Trots EU-förbud mot handel med jakttroféer, tillåts svensk kommersiell troféjakt på fridlysta och rödlistade brunbjörnar, både inom och utanför EU. Via Jordbruksverkets e-tjänster söks dispens för att sälja skinn, kranium, tänder, och hel- eller halv uppstoppad brunbjörn.
“Licensjakt har blivit kommersiell troféjakt – våra fridlysta björnar säljs ut till utländska jägare för stora summor. Licensjakten handlar inte längre om en reglerad jakt, utan om kommersiell troféjakt i stor skala på en fridlyst art som den svenska brunbjörnen, upptagen i artdatabankens rödlista 2015 i kategorin ”Nära hotad”.
Björnar som befinner sig nära kalvningsland i norra Sverige skjuts i förebyggande syfte. Även björnhona med ungar. Skyddsjakter på björn har de senaste åren blivit alltmer omfattande. Av de 69 skjutna björnarna våren 2017 fanns nio vuxna björnhonor med ungar. Nära 20 björnungar – såväl årsungar som fjolårsungar sköts. Skyddsjakt på björnhona med två ungar Björmamma med ungar som kommer ut ur idet kan alltså skjutas direkt, bara för att de befinner sig i närheten av renar som kalvar. Borde då inte istället den som äger renarna vakta dom? Eller samla in dom före kalvning och låta dom kalv inom inhägnad?
Tillåtna vapen och fångstmetoder
För jakt på björn krävs kulvapen klass 1.
Vid jakt på björn får halvautomatiska vapen användas endast om de kan laddas med maximalt två patroner i magasin och ett i patronläge, om inte annat anges i det enskilda beslutet. För andra kulvapen finns ingen sådan begränsning.
Det är tillåtet att använda åtel vid licensjakt på björn.
Det är tillåtet att använda hundar som är lämpliga vid björnjakt.
Högst två hundar får användas samtidigt vid jakt på björn eftersom jakt med hund på ett olämpligt sätt kan innebära en onödigt hög stress för den jagade björnen.
Vid jakt på björn ska en eftersökspatrull finnas tillgänglig inom två timmar.
Till och med barn uppmanas att lära sig jaga björn: “På jakt efter björn är den andra boken i en serie lättlästa böcker för barn mellan 6 och 9 år. Bokens läsbarhetsindex (lix) är 17.”
“Björnangrepp är ovanliga. Statistik visar att björnar mycket sällan angriper människor. Faktum är att folk som rör sig på “vanligt sätt” i skogen eller som pratar, visslar och skramlar med bärhinkar får mycket sällan se vilda björnar i skogen. Och de flesta möten som väl sker mellan björn och människa går lugnt till. Björnen avlägsnar sig från platsen, ibland utan att vi ens vet att den är där”.
“Faan vad kul! Så jäkla kul!” Säger jägaren när de dödat lodjuret. Tydligen tycker de det ärjättekul att med lösa hundar förfölja och döda ett vilt djur. Jaktvideo från Youtube – JaktVloggen – Lodjursjakt DEL 1
Dessa jakthundar som släpps lösa i naturen, att jaga de vilda djuren är som en terror mot djuren och naturen. De stör friden i skogen och stressar djuren. Jaktkritikerna kräver att all jakt med lös hund förbjuds.Ståndskall på lodjur – jaktvideo från Youtube
Vilda djurs beskyddare – Lorane och lodjuren – En dokumentärserie om forskaren Lorane och hennes kamp för att rädda de hotade katterna. Hon tar hand om sjuka och undernärda djur och vårdar dem på ett djurvårdscenter tills de kan släppas fria igen.
Stor ökning i vissa län av antalet lodjur som får dödas 2023
I det södra förvaltningsområdet får 86 lodjur skjutas ihjäl 2023. Det är en mycket stor ökning från föregående år. 2022 var tilldelningen 32 lodjur, 2021 25 lodjur.
I det mellersta förvaltningsområdet får 78 lodjur skjutas ihjäl 2023. Det är en stor ökning från föregående år. 2022 var tilldelningen 56 lodjur, 2021 28 lodjur.
Licensjaktbesluten för lodjur i det norra rovdjursförvaltningsområdet brukar presenteras närmare jaktstart. I det norra rovdjursförvaltningsområdet har jakten vid tidigare beslut tillåtits till och med den 15 april.
Följande jaktvideo visar järvjakt med två hundar. Järven går ner under ett stenröse och gömmer sig. Båda hundarna kryper ner i ett hål och skäller konstant på järven. Hur tror ni järven mår där nere i grytet? Jägaren väntar utanför grytet med gevär. Järven är chanslös. Jervejakt med jämthund
“På 1970-talet stannade ökningen av och antalet järvar har varit konstant eller minskat sedan dess. Den största anledningen till detta är illegal jakt, vilket är allra vanligast i områden där snöskoter underlättar uppspårandet.“
Järven är klassad som sårbar (VU) i ArtDatabankens röda lista från 2020.
Visste du att…
Järven är fridlyst sedan 1969. …
De lever i fjällen, men finns även längre söderut.
Järven äter ren. …
De ofta har en vit fläck på bröstet. …
Järven kan bära köttstycken som är lika tunga som sig själv under långa sträckor.
“En kajhona och en kajhanne, som en gång fattat tycke för varandra, håller ofta ihop livet ut. Kajor kan bli gamla – de äldsta ringmärkta svenska kajorna blev nästan 20 år gamla, och det finns säkert individer som blivit äldre än så. Rent teoretiskt skulle ett par kajor nog kunna fira silverböllop!”
Hemskheter
Sigge Svensk i Ljungby har under två veckor dödat 1 050 kajor.Anledningen till att han har ihjäl kajorna är att de stör och är många. Och enligt Länsstyrelsen i Kronobergs län är det inte olagligt. Hör i klippet när P4 Kronobergs reporter Alexandra Edman träffade Sigge Svensk. Han planerar att fortsätta fånga in och avliva kajor ett par veckor till. Sigge Svensk agerar inte på uppdrag av någon utan har själv tagit initiativ till att avliva kajorna. Under två veckor har 1050 kajor dödats i Ljungby Publicerat måndag 13 juli 2015 kl 14.59
“Kråkfåglar lever i regel i långa förhållanden, ibland livslånga! En kajhona och en kajhanne, som en gång fattat tycke för varandra, håller ofta ihop livet ut. Tar man sig tid att följa en flock kajor som går och plockar i exempelvis en gräsmatta, kan man se hur de liksom går två och två i flocken. Det ser ut som att ett osynligt band förbinder de båda. Kajor kan bli gamla – de äldsta ringmärkta svenska kajorna blev nästan 20 år gamla, och det finns säkert individer som blivit äldre än så. Rent teoretiskt skulle ett par kajor nog kunna fira silverbröllop”! –
“Den människa som haft förmånen att på nära håll få möta en kajas blick, att se hennes vackra, intensiva och intelligenta ögon … den personen blir förälskad vid första ögonkastet! Från den stunden får vi ett annat perspektiv på kajorna”
Fågelhjärnor eller inte – kråkfåglar lika intelligenta som människoapor“Trots att kråkfåglar har mycket mindre hjärnor än människoapor är de lika intelligenta. Enligt en ny studie som letts av forskare vid Lunds universitet är deras kognition också uppbyggd av likartade komponenter. Intelligens har mer att göra med neurontäthet och hjärnstruktur än med storlek, åtminstone när det gäller fågelhjärnor.“
19 dec, knipa
“knipa får jagas från och med en timme före solens uppgång, till och med en timme efter solens nedgång, 21/8-31/1” Foto Adobe stock Fredrik505
Litteraturtips
Staav, R. & Fransson, T., 2007. Nordens fåglar. Prisma, Stockholm.
“Den svartvita hanen är mycket karaktäristiskt tecknad och den kan aldrig hamna i ekonomisk knipa eftersom den har ett runt silvermynt på kinden. Honan har brunt huvud, gråbrun kropp och en vit halsring. I flykten kan, även på långt håll, man höra ett tydligt visslande ljud som kommer från de snabba vingslagen. Knipa finns praktiskt taget i hela landet, och populationen uppskattas till 75 000 par. SV-flyttare. Huvuddelen flyttar till de danska vattnen eller till Skottland och Irland i september-november. En hel del stannar dock kvar i södra delen av landet. De återvänder hit i mars och april. Högsta kända ålder är 16 år och 11 månader.”Knipa – Naturhistoriska riksmuséet
Svenska Jägareförbundet beskriver på sin hemsida hur jakt med så kallade bulvaner och vettar går till:
“Konstgjorda fåglar som används på land för att locka till sig fåglar kallas bulvan. Fåglar som används på samma sätt i vatten kallas vettar”.
“Änder och gäss Bulvaner och vettar kan användas vid sträckjakt på änder och gäss. Gåsbulvaner placeras mot vinden, inom skotthåll från gömslet. För att se så naturligt ut som möjligt bör några bulvaner stå med höjt huvud för att imitera vakthållare medan resten av flocken betar. Man kan också placera några bulvaner utom skotthåll som blockfång för inflygande gäss.“
Njut av djuren och naturen istället för att döda dem:
Sveriges nationalparker – Vackra platser““Njut av tjärnens stillhet i lugn och ro. På vårarna spelar grodor och paddor i tjärnen och fåglar som knipa och kricka kan ses rita sträck över tjärnens vatten.“
Yvonne byggde ett “andhotell”
En del jagar och dödar änder, andra älskar dom och bygger ett hus åt dom. Yvonne Stridsberg byggde ett “andhotell” Där flyttade en knipmamma in med sina 10 ungar.
Yvonne – En liten stuga som jag byggt till vår lilla damm. Satte i den för första gången så fort som isen var borta. Vi har knipa i en holk vid dammen varje år, trodde väl aldrig att knipan skulle locka in sina tio ungar i den lilla stugan efter att hon lockat ut dom ur holken och sedan övernatta i stugan, men det gjorde dom. Helt fantastiskt, spännande att få se om det blir så nästa år också.
18 dec, älg
“Älgjakt 2022 Information om årets älgjakt. Älgjakten börjar den 1 september i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och delar av Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs län. I resten av landet börjar älgjakten den 8 oktober. Älgjakt får som längst pågå till den 31 januari.“
Först det hemska, en samling videor från Youtube som innehåller mycket obehagliga bilder!
Älgjakt – Det bästa från svensk jakt 2022 – Vi 6:45 skjuter jägaren en älgko som snabbt springer över en väg. Blev det ett dödande skott eller skadeskjutning? Oklart, men älgen rör sig väldigt snabbt. Efter en stund kommer en älgkalv springande i skogen. Den har kommit ifrån sin mamma. Älgkalven “skriker” eller ropar, den utstöter ett ljud. Den stannar plötsligt när den får se jägaren, står stilla och stirrar tyst. Då skjuter jägaren kalven i huvudet…
Skadeskjuten och lämnad att dö – “Att skadeskjuta ett djur innebär att djuret inte avlider direkt när kulan träffar kroppen. Ibland springer djuret bort en bit och dör strax därpå, ibland krävs ytterligare skott från jägarna för att fälla djuret. Men någon statistik på hur vanligt det är finns inte eftersom jägarna inte har någon skyldighet att rapportera hur många djur som skadeskjuts.”
Älgarnas nya taktik – gömmer sig för jägarna – Älgarna har, enligt forskaren vid Högskolan i Gävle Petter Hillborg, utvecklat en ny strategi under älgjakten. De gömmer sig under jaktperioden. Eller försvinner åtminstone …
Djurrättsdebattör: Uppenbart att älgarna har känslor! – Älgjakten måste börja ifrågasättas, tycker djurrättsdebattören Martin Smedjeback. Men han får mothugg av Solveig Larsson, ordförande i Jägarnas Riksförbund. – “Vi dödar ungefär en miljon djur i Sverige per året med en kula i huvudet och jag önskar inte någon det ödet. Vi vet idag att djur känner, att de lider och kan känna lycka. Ändå tar vi oss rätten fast vi inte måste” säger djurrättsdebattören Martin Smedjeback.
Sen något fint, positivt
En natt vid älgarnas klöveräng – “Det dröjde inte mer än en halvtimme innan en ny älg dök upp. Denna gången en sjutaggare, en stor tjur som helt plötsligt bara stod där. Jag hade fortfarande ljus, trots att det hade varit molnigt under hela kvällen. Molntäcket började faktiskt tunnas ut lite. Hursomhelst, där stod han. Jag insåg att 600 mm var för mycket, jag fick knappt plats med hela tjuren i bildrutan! Men jag kunde inte byta nu. Jag var ganska skakis, lätt blödig som man är. Jag blir så ödmjuk inför naturen. Det var en magisk känsla”.
Jaktkritikerna kräver däremot att ALL fågeljakt stoppas. Fåglar har sina predatorer, de håller sin inbördes balans och behöver absolut inte förvaltas. Dessutom medför fågeljakten stort antal skadeskjutningar som orsakar ett stort lidande, och blyspridning vilket förgiftar naturen.
“Det värsta är nog att han skjuter med ett luftgevär vilket inte dödar fåglarna direkt om han inte har en jäkla tur… har sett flera ligga på marken en bra stund och försöka ta sig upp men som blir liggande på grund av skador” Citat ur Partille tidning. Se länk nedan.
I Sverige uppfattas fåglar tyvärr ofta såsom störande. Fåglarna stör i parker, uteserveringar och bostadsområden. Många klagomål inkommer från människor gällande störande fågelläten. Specifikt under häckningsperioden mellan mars – juni innebär det att fåglarna skjuts ihjäl under så kallad skyddsjakt. Fåglar och många andra djur får följaktligen alltså inte varken låta, sjunga, prata, kommunicera, bajsa, synas, finnas. Människor uppfattar hela deras existens som störande.
“Utöver fiskmåsar och duvor får Jaktcentralen även tillstånd att skjuta av 200 skator, 100 kajor, 100 trutar samt 50 skrattmåsar årligen från och med den 1 mars 2021 till och med den 15 februari 2024. (…) Utöver redan nämnda fågelarter får Jaktcentralen även tillstånd att skjuta 50 vildkaniner, 20 kråkor, samt tio rävar och tio grävlingar årligen.” Citat ur Mölndals-Posten. Se länk nedan.
På Naturvårdsverkets hemsida står att läsa: ”Jakt på fågel Det finns en mängd jaktbara fågelarter i Sverige. Vilka fåglar som får jagas beslutas av regeringen och återfinns i Jaktförordningens bilagor. I den svenska jaktlagstiftningen är alla vilda däggdjur och fåglar skyddade. Det finns även ett EU-övergripande skydd genom det så kallade Fågeldirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar) som omfattar alla vilda fåglar. Det finns dock undantag från fredningen och i dagsläget är det möjligt att jaga vissa fågelarter under delar av året. I Sverige förekommer cirka 250 olika fågelarter. Av dessa får cirka 24 arter jagas inom den allmänna jakttiden, samt något fler arter under skyddsjakt. Bakgrunden till att vissa fåglar får jagas är bland annat en lång tradition av jakt på fåglar i Sverige samt behovet av förvaltning av vissa fågelpopulationer. Fåglar har varit och är fortfarande en viktig naturresurs i Sverige och bidrar med många ekosystemtjänster. Fågeljakten har också ett stort kulturellt värde, särskilt i vissa områden, exempelvis kusten och fjället.”
Tycker du att inrapporteringsformuläret för skadeskjutna sälar liknar formuläret för landlevande skadeskjutna (påskjutna) djur? Varför skiljer de sig åt? Är det för att det är omöjligt att göra eftersök på sälar i vatten?
Fråga till Naturvårdsverket: När offentliggör ni statistiken för hur många knubbsälar som skadeskjutits de senaste decenniet?
Enligt professor Bo Algers, tidigare SLU, måste eftersök utgöra en oavvislig del av säljakt och dess resultat dokumenteras och rapporteras. För att garantera en acceptabel djurvälfärd måste djuret utan dröjsmål besiktigas och avblodas så att döden inträffar. Besiktningen måste omfatta avsaknad av rytmisk andning (men sälen kan ha dykapné vilket betyder att den håller andan som under ett dyk), avsaknad av cornealreflex på båda ögonen, dialeterade pupiller på båda ögonen samt avslappnad kropp. Hur detta ska vara möjligt när sälen skjuts men inte bärgas är en öppen fråga. Vid en tillämpning av försiktighetsprincipen kan en gynnsam bevarandestatus (GYBS) enligt EU:s art- och habitatdirektiv (92/43/EEG) inte säkerställas då hundratals knubbsälar dödas årligen. I sammanhanget ska framhållas att statistik gällande kompletta inrapporteringsdokument vid jakt på säl inte offentliggjorts. Oklart hur många knubbsälar som i realiteten skjuts ihjäl och dör, inte minst då yrkesjägare intygar att hälften av de som skjuts försvinner i havet. Vilket innebär att 50 procent riskerar att bli skadeskjutna.
År 2021 användes totalt 818 fartyg för aktivt fiske i den svenska fiskeflottan. Dessa fiskade upp 153 327 tusen ton. Under de senaste tio åren stod fartygen med aktiva redskap årligen för 97-99% av den totala fångsten mätt i vikt och 81-86% av det totala fångstvärdet. Fartygen med passiva redskap står därmed för 1-3 procent. Dessa är ofta deltidsfiskare. Det är dessa 1-3 procent (!) som utgör småskaligt fiske. Som hotas av sälar. Underligt att inte Naturvårdsverket istället omnämner och oroas av industrifisket som tar 97-99% av all fisk? Svenskt fritidsfiske (1,5 milj. personer) uppskattades till 5900 ton fångst utmed kuster och i havet. Foderfisk (ca 119 000 ton) utgjorde år 2020 ca 76 procent av den totala fångsten och värdet uppskattades till drygt 274 miljoner kronor. Det storskaliga fisket dammsuger Sveriges hav på fisk som blir fiskmjöl till foder. Det finns knappt någon fisk kvar. Men beslutet har också väckt kritik. Inger Näslund, expert på havs- och fiskefrågor på Världsnaturfonden, WWF, menar att avskjutning av sälar inte på något sätt skulle påverka fiskbestånden. – Man hoppar över det fundamentala, att vi behöver ha ett hållbart fiske och balans i ekosystemet, säger hon till Tidningen Syre. Hon menar att jakten kan ifrågasättas inte minst av etiska skäl. – Frågan om jakt är svår rent generellt och med sälar blir det ännu mer komplicerat, eftersom de kan vara i vattnet. Du kan skadeskjuta en säl som sedan drunknar och får en plågsam död, säger hon.
Vikaren utsätts för okontrollerad skyddsjakt och är fortfarande hårt ansatt av miljögifter där 30% av vikare honor är sterila och klimatförändringar med minskad is utgör ett allvarligt hot mot artens existens.
På jordbruksverkets hemsida: “Ersättning för hanteringskostnader för fällda sälar inom ramen för licensjakt eller skyddsjakt Företag kan få ersättning för utgifter för bärgning av säl till land och inlämning till godkänd anläggning för destruktion (förbränning eller biogas). Det krävs dokumentation av inlämning till godkänd anläggning för destruktion. Godkända anläggningar är anläggningar som kan ta emot produkter som hör till ABP‑kategori 3. Varje ansökan får innehålla max 5 sälkroppar”
Ca 32% av Östersjöns botten helt syrefri eller lider av syrebrist. Av den totala ytan var ungefär 22 procent helt syrefri, vilket motsvarar cirka 55 000 kvadratkilometer. Som jämförelse är Danmarks totala yta cirka 43 000 kvadratkilometer. (SMHI, 9 mars 2020) Nanopartiklar, mikroplaster (plastpartiklar mindre än 5 mm), dioxiner, bestående av över 200 kemikalier – skadliga för immunförsvar, fortplantning och utveckling, hormonstörande, cancerframkallande – TCDD ett av de starkaste gifter man känner till, PCB, aluminium, cesium, C-137, bly, kadmium – skador på njurar, benskörhet, skelettskador, kvicksilver – skadar fortplantning, immunsystem, nervsystem, njurar, nervsystemets utveckling hos däggdjursfoster, pesticider, TBT, högflourerande ämnen orsakar leverskador och reproduktionsstörningar där höga halter av PFOS nu hittas i leverprover från säl i Östersjön, flamskyddsmedel, PAH (polycykliska aromatiska kolväten), cancerframkallande, skadar arvsmassan, skadar immunförsvar, läkemedel, samt ännu oidentifierade ämnen.
Sverige har ett nationellt och globalt ansvar att skydda sina unika genetiskt begränsade populationer av vikare (Pusa hispida botnica)
2000 gråsälar får jagas 20/4 –20/5 2022, 6/6 2022-15/1 2023
Säljakt måste förbjudas Hotet mot fisket i haven är människan – inte sälar. Trots det, har Naturvårdsverket beslutat att jägare får döda 16 624 sälar bara under de senaste 10 åren. Skadeskjutna som flyr riskerar en plågsam död. Övriga dras ofta upp med huggkrok. Medvetslösa sälar som återfår medvetandet kan flås levande. Minst 45 % av de sälar som skjuts återfinns aldrig. Ett oacceptabelt lidande, enligt veterinärer. I Sverige går nöjesjakten före djurens liv. Stoppa jakten!
“Ekorre får skyddsjagas 1/7-30/6 (på enskilds initiativ) Liksom även grävling, hermelin, husmus, iller, lämlar, mink, mullvad, mård, mårdhund, råttor, räv, skogsmöss, sorkar, vessla, vildkanin och vildsvin som kommer in på gården eller i trädgården och där kan orsaka skada eller annan olägenhet. Alla dessa djur får jagas den 1 juli–30 juni.”
Ett förslag om allmän jakt på bland annat ekorre lades av Naturvårdsverket i Jakttidsöversynen 2019/2020. Flera organisationer protesterade, bland andra Jaktkritikerna, Djurens Rätt och Sveriges Veterinärförbund. Förslaget stoppades och det blev ingen allmän jakt på ekorre. Dock får ekorren bland flera andra arter skyddsjagas på enskilds initiativ i trädgård om de där “kan orsaka skada”.
Trana som uppträder i flock om minst fem individer, får jagas vid fält med oskördad gröda om det behövs för att förebygga skada den 1 augusti – 30 september och den 1 april – 30 maj.
“Att jaga kråka är bland det roligaste man kan göra inom jakten. Det bästa med kråkjakten är att säsongen varar från 1 juli till och med 15 april i södra Sverige och 30 april i norra Sverige. Det betyder att man får jaga kråka i hela 10 månader under ett år. Detta är utan att räkna med skyddsjakten, om du har tillgång till skyddsjakt så kan du jaga kråka året om.” Kopierat från jaktmedia
Grävlingen utsätts för grym jakt. Den är inte ens fredad i sitt gryt/bo där den försöker freda sig. Jakthundar släpps ner i grytet och visar jägaren var grävlingen finns. Sen gräver sig jägaren ner till grävlingen. När grävlingen tittar ut genom hålet skjuts den i huvudet med en revolver.
Jaktkritikerna kräver ett förbud för den hemska grytjakten. Vänligen signera vår petition mot grytjakt, som även bedrivs på räv.PETITION: Förbjud grytjakten i Sverige nu!
“Den 1 augusti får till exempel lös hund släppas på grävling. Jaktformen är både rolig, viltvårdsfrämjande och bra träning för hunden.” svenskjakt.se
I Sverige är gräsanden en talrik fågel. Trots detta föds gräsänder upp i fångenskap och sätts ut i våtmarker under sommaren för att sedan jagas under hösten. Det finns uppenbarligen inte tillräckligt många vilda fåglar i Sverige för att tillfredsställa alla jägares behov av att få döda dem. Överlevnaden för farmade ällingar (andungar) är 2 %, vilket kan jämföras med 21 % för vildfödda ällingar.
Fågeljakt leder till stor skadskjutningsfrekvens då det är svårt att träffa mål som rör sig i tre dimensioner och många jägare saknar det omdöme som krävs för att klara det.Jaktkritikerna kräver att all fågeljakt förbjuds.
Utdrag ur texten från vilt.se, harjakt: “Harjakt sker nästan alltid med drivande hundar. Oftast är det stövare man jagar med, även om även drever, taxar och andra hundar kan användas. Harjakten börjar med att hunden släpps på nattslaget och letar sig sedan fram med sin känsliga nos till harens daglega. Då haren gör så kallade lyckor, innan den går i daglega så kan den var mycket svår att finna. En lycka innebär att haren går tillbaka i sina egna spår för att sedan ta ett långt skutt åt sidan, vilket gör att spåret ”tar slut” för hunden. I dessa situationer skall hunden söka av området i cirklar, tills den får upp spåret igen. När hunden har vittring så börjar den skälla och när den tar upp ordentligt ökar skallet i frekvens”.
Skogsharen minskar så pass kraftigt i antal att den rödlistats som nära hotad.
Utdrag ur texten från vilt.se, harjakt: Det är inte ovanligt att man sätter sig och gör upp en eld där man sitter och fikar och umgås med de andra jägarna medans man väntar på att hunden skall få upptag. Det går även bra att promenera runt i skogen medans hunden arbetar, vilket gör att harjakten är en mycket social jaktform. Haren har generellt bra hörsel, men den ser däremot mycket dåligt. Det är även mycket vanligt att haren rör sig i ett cirkelmönster som kan sträcka sig över flera kilometer. Detta innebär i sin tur att haren nästan alltid kommer tillbaka till upptagsplatsen till slut. Med denna kunskapen kan du som jägare anpassa din positionering och ställa dig i pass där haren med stor sannolikhet kommer igen.
Här en jaktfilm från Youtube. Det är ett gäng glada gubbar som tycker det är jättekul att gå ut och skjuta på små djur (småvilt). I filmen går dom i en kedja över ett fält och driver hararna framför sig mot skyttarna.
Fasanen har sin ursprungliga och naturliga utbredning i Östra Asien. Den inplanterades i slutet av 1800-talet i Sverige, och är en del av den vilda faunan. Fasaner föds upp och placeras ut för jaktändamål. Det kallas för godsjakt. Årligen föds det upp ca 250 000 fasankycklingar som släpps ut för att skjutas. Fågeljakt leder till stor skadskjutningsfrekvens då det är svårt att träffa mål som rör sig i tre dimensioner och många jägare saknar det omdöme som krävs för att klara det. Slottet Stora Sundby utanför Katrineholm erbjuder jakt på fasan. Här finns film med fasanjakt: Fasanjakt – Stora Sundby
HS Jakt och landskapsservice erbjuder uppfödda fåglar för utsättning. På deras hemsida kan man läsa: “Vilt av högsta kvalitet för utsättning erbjudes. Vi kan ordna leverans av allt vilt om så önskas, större partier levereras alltid till köparen. Vi har uppfödning av gräsänder, fasaner och rapphöns i vår registrerade och godkända anläggning.” Och vidare: “Fasaner finns för utsättning från mitten av juli. Ägg under april och maj. Daggamla under maj-juni. Pris: Utsättningsklara ca 50 kr ex moms beroende på mängd.
Cirka 70 000 rödrävar dödas årligen i nöjesjakt. Rävarna jagas i drevjakt, vakjakt, lockjakt, de fångas i fällor och i vissa län med snaror. I grytjakt släpps en jakthund ner i grytet där räven söker freda sig. Hunden driver ut räven ur grytet. Utanför väntar jägaren med gevär. Räven är ett av våra mest populära djur och många människor på landsbygden lider när rävarna skjuts bort. Räven är ur människans synvinkel ett nyttodjur då det i områden rika på räv finns mindre TBE. Detta beroende på att räven äter mycket möss och sorkar. Rävarna utsätts för grym massjakt. I en tävling är räven poängsatt till 120 poäng. Där skjuter jägare så många rävar de bara kan för att vinna fina priser.
Nötskrikan är fridlyst enligt §4 i Artskyddsförordningen men får ändå skjutas. Jaktorganisationer hävdar att de gör en insats för viltvården genom att skjuta ihjäl tusentals nötskrikor. Sanningen är att nötskrikorna hjälper till att plantera ekar. Nötskrikor sprider fröer, det vill säga de äter ekollon och gömmer ekollon samt tappar några här och där. Nationalekonomen Cajsa Hougner har utfört en studie om värdet av en nötskrikas spridning av ekollon. Sedan har en analys gjorts på kostnaderna för att ersätta denna tjänst på konstgjord väg, dvs att en människa gör det istället. Resultaten visar att ersättningskostnaden för ett nötskrikepar i parken ligger mellan 35 000 -160 000 SEK. Dessa siffror är baserade på Nationalstadsparkens ekskogsarea.
Jakt på bäver måste förbjudas. Speciellt gällande troféjakt som fokuserar på de största djuren och lockar jaktföretag att sälja troféjakt och därmed oetisk jakt som inte har något med viltvård att göra. Bävern har en viktig roll i ekosystemet, inte minst som återställare av våtmarker. En akut och nödvändigåtgärd inte minst för att binda koldioxid i marken. Men i Sverige går nöjesjakten före djurens liv. Gällande jakttid tangerar tid för ungarnas födsel vilket innebär att dräktiga honor utsätts för jakt. Jakt på bäver strider mot förbudet att utsätta djur för jakt under parnings- och uppfödningstid (februari- maj).
Såhär beskriver jägare ripjakten: “Du kan skjuta ripa med antingen hagel eller kula, det är lite en smaksak vad du tycker är roligast. Det går att jaga ripa både på hösten och på vintern. På hösten så jagar man mest stående eller med en hund som attackerar fåglarna och det är när de flyger upp i luften som man passar på att skjuta dem. Vid användning av hund så är det hagelgevär som gäller. Det område i Sverige där det bedrivs mest ripjakt är i fjällkedjan. Ripan finns där i högst antal och den kan hittas långt ovanför trädgränsen och även på kalfjället.”
Sjuttiofem vargar kommer att skjutas i nästa års licensjakt. Snöfall är ödesdigert för vargarna då det ger bra förutsättningar för jakten. Genom att lämna spår efter sig avslöjar vargen var den finns. Jakten går då snabbare och lättare för jägarna att genomföra. Svenska, rödlistade vargar som finns alldeles för få av jagas och hetsas snabbt och skoningslöst med lösa hundar. De skjuts och omvandlas till jakttroféer, trots att de flesta svenskar verkar vara emot troféjakt. Ingen hänsyn tas till att vargens dåliga genetik orsakar den skador och ökade svårigheter att föröka sig. Vargar måste minska, har våra politiker bestämt. Detta trots att forskare hävdar motsatsen.
Den andra januari kommer jägarna att söka upp vargar i 14 revir för troféjakt. De får dock fortsätta till 15 februari. Redan har tusentals jägare anmält sig till jakten. Vi kommer att tvingas se bilder med uppradade, skjutna vargar. När vargarna är döda gör Länsstyrelsen besiktning. De väger vargen och jägaren flår den. Vargkroppen skickas till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) för obduktion. I år kunde det konstateras att vargarnas maginnehåll var mycket varierat. De hade bland annat ätit tjäder, rådjur och älg.
Jakträttsinnehavaren får behålla skinnet och kan senare mot betalning få tillbaka skallen efter att den bearbetats (kokats) på SVA. Att man i Sverige får lov att skjuta rödlistade hotade djur och omvandla dem till jakttroféer är obegripligt och absurt för många svenskar. Och många människor i världen har länge betraktat Sverige som ett föregångsland. Detta visar sig mer och mer inte stämma och synen på Sverige kan därmed komma att förändras.
Vargarna jagas och hetsas snabbt och skoningslöst av flera lösa hundar. När de blivit dödade kan de omvandlas till jakttroféer. Hjälp oss skydda vargar och andra djur!
Gamla skottskador
På SVA undersöks vargen noggrant. Bland annat röntgas kroppen. Det är inte ovanligt att man ser gamla skottskador och finns det görs polisanmälan.
Exempel:
En varghona som sköts 2018 i Södertörn hade mött jägare förut. Hennes kropp bar spår av det. Obduktion visade att hon hade en äldre avläkt skottskada i ländryggen som påverkat de tre första ländkotorna som var delvis sammanväxta. Läs artikel nedan.
En varg som sköts under skyddsjakt i Värmland visade sig ha gamla skottskador. Vid obduktionen hittades tre gamla inläkta hagelkulor i huvudet och i ett av frambenen, skrev Värmlands folkblad. Läs artikel nedan:
Det är i praktiken nästan omöjligt att få någon dömd för brott. I förra årets licensjakt gjordes ingen närmare undersökning av hur vargarna blivit skjutna under jakten.
Swisha en gåva för vargarna: 123 533 0832
Fler vargar behövs för att minska inaveln
Jakten går emot all tillgänglig vetenskap. Vår vargstam är alldeles för liten och inavlad i decennier. Endast genom att öka antalet vargar och släppa in vargar som kommer in från öst kan inaveln minskas. Vi klarar att inhysa många fler vargar än vad vi har idag.
Åtgärder för att öka toleransen för varg behövs
Åtgärder för att öka toleransen i områden med vargrevir behöver vidtas. Information om riskerna kan vara ett exempel. Risken att en lös hund blir skadad/dödad av varg är trots allt liten. Och trots att det sorgliga händer att får blir skadade eller dödade av varg är risken ändå liten. Av en halv miljon får var det mindre än 150 som skadades eller dödades. Detta kan undvikas med icke-dödande metoder för att skydda sina djur. Det kan handla om att sätta upp RAS (rovdjursavvisande stängsel) eller tar djurägare tar in sina djur över natten. Det finns även särskilda hundraser för att vakta djur. Myndigheter bör självklart bistå med stöd och visst bidrag finns att få för RAS.
Citat från artikel Sveriges Radio:
“Samtidigt visar siffror, som Sveriges lantbruksuniversitets Viltskadecentrum tagit fram åt Sveriges Radio, att hundangrepp på får är vanligare och ett större problem än vad som är allmänt känt.”
Troféjakt utomlands väckte ilska hos många svenskar
Djurrättsalliansens avslöjande att svenskar reser utomlands för att döda lejon, elefanter och noshörningar orsakade stor uppståndelse i Sverige. Men vad många inte vet är att det även finns troféjakt i Sverige, på hotade arter. Även utländska jägare kommer till Sverige för att skjuta de hotade svenska rovdjuren, till exempel varg.
Jaktkritikerna saknar en beskrivning av hur Naturvårdsverket följer upp, sammanfattar påskjutning och redovisar eftersök på sälar i vatten. Naturvårdsverkets dokument (se bilaga) för säljägare, ”Rapportera fälld säl” – återfinns där information om påskjutna, skadeskjutna, icke bärgade sälar, inklusive platsundersökning och eftersök? NEJ.
Oavsett licensjakt eller skyddsjakt så skall påskjutna djur eftersökas enligt lagen och innefattar ett ansvar från samtliga, jägare såväl myndigheter. Naturvårdsverket informerar regeringen att påskjutna sälar inrapporteras till dem. Naturvårdsverket bör alltså tillhandahålla all statistik gällande påskjuten säl/skadeskjutning/icke bärgade sälar för de senaste årens skyddsjakter inklusive licensjakter på samtliga särarter. Var finns blev denna sammanställning i siffror?
Havs och vattenmyndigheten:“…vikten av att följa upp och utvärdera påskjutna, skadeskjutna sälar…”
Statistik saknas angående påskjutna/skadeskjutna sälar?
Jaktkritikerna hävdar att dokumenterad statistik gällande påskjutna/skadeskjutna, ej bärgade sälar, saknas i Naturvårdsverkets beslut och underlag för att kunna säkerställa gynnsam bevarandestatus. På Naturvårdsverkets hemsida kan påskjutna sälar rapporteras in: Rapportera in påskjuten säl . Men, jämför med dokument R3 Påskjutet rovdjur platsundersök och eftersök hur noggrant andra stora rovdjur inrapporteras, platsundersökning och eftersök? Skillnaden är katastrofal. Slutsatsen är att påskjutna och skadeskjutna sälar inte dokumenteras i enlighet med vad Naturvårdsverket uppgett till regeringen (se hemställan, 2021).
Säljakten sker därvidlag icke efter strängt kontrollerade former.
Såsom däggdjur betraktat kan sälar liksom övriga stora rovdjur känna smärta, rädsla och andra former av lidande. Dock helt korrekt att alltför stora skillnader existerar gällande hur eftersök och inrapportering för påskjutna/eftersökta sälar respektive vargar och övriga rovdjur hanterats vid jakt. Jaktkritikerna anser av största vikt att varje påskjuten säl utan undantag inbegrips i denna inrapportering. Enligt Naturvårdsverkets uppgift till regeringen så ombesörjer de denna kontroll och översyn.
Jaktkritikerna har med anledning av dessa uppgifter ifrågasatt det antal sälar som i realiteten kommer att bli dödade. Följaktligen finns även risker att inte gynnsam bevarandestatus uppnås om inte regelrätt statistik, avskjutna djur, fällda, påskjutna, bärgade, kan genomföras. Att träffa sälens hjärna med ett direkt dödande skott är svårt. Allt annat är påskjutning där sälen skadeskjuts med onödigt och utdraget lidande till följd. Eftersök enligt jaktlagen är i princip omöjligt gällande säl i vatten.
Korrekt statistik behövs för att säkerställa gynnsam bevarandestatus
Att säkerställa gynnsam bevarandestatus innefattar att exakt antal skjutna sälar; fällda, bärgade, påskjutna, skadeskjutna, icke bärgade, ska redovisas och synliggöras för ett statistiskt korrekt underlag. Utan tydliga och sanningsenliga siffror om påskjutna, skadeskjutna sälar, sälar ej bärgade, riskerar även en myndighet att bli ifrågasatt. Oavsett jaktintresse eller ej så måste lagstiftning och regelverk följas. Sveriges sälar stod nyss på randen till utrotning. Naturvårdsverket måste förstå att inte alla delar den syn på sälen såsom ett skadedjur. Angående antal gråsälar så kan det ändock vara på sin plats med ett förtydligande att av dessa estimerade 50 000 – 67 000 gråsälar i hela Östersjön, är Sveriges andel någonstans mellan 19 000 – 25 000.
Jaktlagen § 27 och § 28 måste uppfyllas även vid säljakt
Om jaktlagens 27 och 28§§ inte uppfylls vid säljakt måste detta anses vara omständigheter som rimligtvis inhiberar aktuellt beslut. Antalet sälar som verkligen fälls blir således omöjligt att fastställa om varken dödade sälar där bärgning misslyckats eller skadskjutna sälar som undkommer redovisas. Tills dess Naturvårdsverket åtgärdat detta måste all jakt på säl omedelbart stoppas. God jaktetik, hänsyn till och beaktande av djurvälfärdsaspekter i enlighet med Jaktlagen, 27 och 28§§ måste primärt råda – oavsett jaktintresse, kommersiella eller så kallade fiske-säl-relaterade aspekter.
27 § Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.
28 § Om vilt har skadats vid jakt, ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas.
Varför har Naturvårdsverket ändrat kraven gällande bärgning av fälld säl?
Skyddsjaktbeslut 2008 – Varje fälld säl ska bärgas
Jaktkritikerna konstaterar, och ställer sig frågande till varför Naturvårdsverket i tidigare skyddsjaktbeslut, t. ex. skyddsjakt på gråsäl, år 2008 (Dnr 412-1878-08 Nv) innehåller avsnitt som är borttagna de senare åren, bland annat har ställts regelmässiga krav på bärgning av fälld säl:
“Varje fälld säl skall bärgas. Skyddsjakten får därför endast bedrivas på sådana platser och på sådant sätt att fällda djur kan bärgas. Den som bedriver skyddsjakt med stöd av detta beslut är skyldig att i förväg vidta de åtgärder som kan anses nödvändiga med hänsyn till var och hur jakten bedrivs för att skjuten säl skall kunna bärgas.” (s.4)
”Det finns flera utmaningar förknippade med jakt på säl från båt. Skyttet sker från ett rörligt underlag (beroende på vind, vågor, strömmar och båtens konstruktion) mot ett mål som är litet (endast huvud och del av halsen) och som rör sig oberoende av båten. Avståndsbedömning över öppet vatten är också svår. Det är dessutom svårt att bärga sälar som skjuts i vattnet beroende på att djuren ofta sjunker snabbt.”(Naturvårdsverket, Jakt i Sveriges ekonomiska zon, Redovisning av regeringsuppdrag, NV-08969-16, 2017, s.12)
Beslut skyddsjakt 2013 – Varje säl ska om möjligt bärgas
I 2013 års beslut om regional skyddsjakt på gråsäl angavs följande krav på bärgning: ”Varje fälld säl ska om möjligt bärgas. Skyddsjakten får därför endast bedrivas på sådana platser och på sådant sätt att fällda djur kan bärgas. Den som bedriver skyddsjakt med stöd av detta beslut är skyldig att i förväg vidta de åtgärder som kan anses nödvändiga med hänsyn till var och hur skyddsjakten bedrivs för att skjuten säl ska kunna bärgas.” (Naturvårdsverket, Jakt på säl, Redovisning av regeringsuppdrag om licensjakt på säl, NV-00327-13, 2013, s. 40)
Stora problem förknippas med jakt på säl över öppet vatten
”Det finns flera problem förknippade med jakt på säl över öppet vatten. Skyttet sker från ett rörligt underlag (beroende på vind, strömmar och båtens konstruktion) mot ett mål som är litet (endast huvud och del av halsen) och som rör sig oberoende av båten. Avståndsbedömning över öppet vatten är också svår. Det är dessutom svårt att bärga sälar som skjuts i vattnet beroende på att djuren sjunker ganska snabbt. Hur snabbt en skjuten säl sjunker beror bland annat på vattnets salthalt och sälens späcktjocklek. Erfarenheter från försök i svenska vatten (Sand, H & Westerberg, H 1997) visar på stora jaktförluster (sälen konstateras träffad men kan inte bärgas) i samband med jakt från båt, vilket också överensstämmer med internationella erfarenheter. Av de sammanlagt 68 sälar som fälldes från båt under 2011 och 2012 var det 16 som inte kunde bärgas, vilket motsvarar 24 procent. Därmed har andelen tappade sälar vid jakt från båt avsevärt högre än vid annan jakt (se figur 5).” (Naturvårdsverket, Jakt på säl, Redovisning av regeringsuppdrag om licensjakt på säl, NV-00327-13, 2013, s. 42)
Sälar som skjuts i vatten sjunker fort
”Sälar som skjuts i vattnet sjunker dock ganska fort, beroende på späcktjocklek och salthalt. (…) De flesta säljägare har med sig någon form av vattenkikare och krok för att fiska upp skjutna sälar, men ibland används dykare. Det kan ändå vara svårt att hitta skjutna sälar eftersom sälar som skjuts i vatten blir skjutna i huvudet och sådana skott resulterar i omfattande blödning. Skottet i huvudet leder till så mycket blod i vattnet att det inte går att hitta den skjutna sälen. Vidare gör sälpälsens färg och mönster att djuret kan vara svårt att urskilja mot bevuxna bottnar.” (Naturvårdsverket, Jakt på säl, Redovisning av regeringsuppdrag om licensjakt på säl, NV-00327-13, 2013, s. 40)
”Av de 16 skjutna gråsälarna lyckades man bärga eller återfinna sälen ilandfluten i 7 av dessa fall. I de övriga 9 fallen baseras utfallet av påskjutningen dels på observationer av sälen i skottögonblicket och dels på spårtecken (blod, vävnad och/eller tranfläck) som påträffades på vattenytan vid skottplatsen. Av dessa 9 fall påträffades spår av träff på vattenytan i 5 av fallen.” ”Endast en mindre andel (44%) av de gråsälar som dödades under jakten kunde bärgas. Den primära målsättningen i jaktförsöken var dock att avliva ett begränsat antal gråsälar (max 30st) och utvärdera en eventuell effekt på skadebilden vid fasta fiskeredskap.” (Försök med begränsad jakt på gråsäl som metod att minska skador på fasta fiskeredskap, H.Sand, H. Westerberg, 20 dec 1997, s.16)
Studier i Kanada: Förlust av skjutna sälar uppgår till 50 %
”Från studier i Canada där jakt på säl i öppet vatten bedrivs rapporteras förluster av skjutna sälar att uppgå till ca 50% (Davis m.fl 1980)” ”Tiden för skott till bärgningsförsök på skottplatsen varierade mellan 15 sek. och 1,5 min. men uppgick vanligen till ca.30-40 sek. Trots detta lyckades inte bärgning från båt vid mer än ett tillfälle.” (Praktiska erfarenheter från forskningsjakten på gråsäl, 11 Jan 1998, H. Sand, S.G Lunneryd, H. Westerberg, s 2.)
”Sälkadavret är nära neutralt flytande och strömmar kan lätt ha förflyttat den sjunkna sälen bort från skottplatsen. En annan viktig förutsättning för dykbärgning är att sälarna skjuts på områden där djupet är mindre än 15-20 meter. I några fall under försöket gjordes bedömningen att djupet var för stort för att bärgningen m a h dykare skulle vara möjlig.” (Praktiska erfarenheter från forskningsjakten på gråsäl, 11 Jan 1998, H. Sand, S.G Lunneryd, H. Westerberg, s.3)
I en Youtubefilm med säljakt beklagar sig jägare över att sälarna “käkar sig mätta varje dag”. De beklagar sig över att det finns “för många sälar”. Själva fick jägarna endast en fisk i sina nät. Samtidigt som alarmerande forskningsrapporter påvisar att industrifisket tömt Sveriges hav på fisk. Nu tycks även sälar svälta. Vems är felet?
Sälar är havets rovdjur. De “städar upp” havet. Som alla rovdjur tar de i första hand tar de lättaste bytena, som svaga och sjuka individer. De starka individerna överlever och kan reproducera sig. Så fungerar naturen. Sälen äter bara så mycket den behöver. Att sälarna har ett tjockt fettlager betyder inte att de ätit för mycket, de behöver ha ett tjockt späcklager för att överleva när det blir ont om mat och för att inte frysa. Det gör det också möjligt för dem att bibehålla bättre flytkraft. En vuxen gråsäl äter cirka sju kg fisk per dag och under hösten ännu mer för att bygga upp späcklagret inför vintern. Späcket fungerar som en isolering mot vattnet i Östersjön, som är iskallt under större delen av året. Dessutom är späcket sälhonornas matförråd inför vinterns reproduktion.
Gråsälshonor måste kunna lagra stora mängder fett för att klara av den betydande energiåtgången från en diande kut. Kuten som väger drygt tio kilo vid födseln ökar på ett par veckor upp emot femtio kilo. Honan äter knappt alls under digivningsperioden, och energin tas i stort sett uteslutande från den upplagrade näringen i späcket. Hon minskar dramatiskt i vikt under den här tiden, och tappar cirka fyrtio procent av sin kroppsvikt. En viktminskning på åttio kilo på mindre än tre veckor är inte ovanligt.
” Honan äter knappt alls under digivningsperioden, och energin tas i stort sett uteslutande från den upplagrade näringen i späcket.“
Människan däremot, tömmer Östersjön på fisk. Stora fartyg drar upp tonvis med fisk med trål. 80 – 90 % omvandlas till minkfoder, fiskmjöl och fiskolja. Fartyg dumpar även tonvis med fisk i havet när man dragit upp för mycket och överskridit kvoten. Samtidigt beskyller man sälen för att “äta för mycket fisk”. Sanningen är att i början av seklet fanns det mängder av både säl och fisk i Östersjön.
Sälen görs felaktigt till syndabock
Sälarna drabbas av svält för att människor tar fisken – inte tvärt om. De verkliga hoten mot både fisk, sälar – och människor är miljögifter, syrebrist, industrifiske och klimatförändringar. Ändå har Naturvårdsverket beslutat om jakt på över 3000 sälar i svenska vatten varje år. En jakt som innebär stora risker för skadeskjutningar eftersom det är svårt att på havet med ett enda dödande skott träffa ett mycket litet mål, sälens huvud. Misslyckas det kan sälen försvinna i havet, skadeskjuten, och går en svältdöd till mötes. Eftersök i havet kan av förklarliga skäl vara mycket svårt.
Youtubefilm med säljakt blottar sälhatet
På filmen jagar två jägare säl. De har åkt ut i skärgården för att fiska, grilla jaga säl och “ha det mysigt”. När de drar upp näten ser de att det bara finns en enda fisk i näten. De beklagar sig då över att “sälarna äter sig mätta varje dag”.
Dialog mellan två säljägare i Youtubefilm:
Jägare A: – Ändå så är det här havet fullproppat av säl, och dom käkar sig mätta varje dag ser det ut som. Dom ligger och solgassar och har det gött.
Jägare B: – Dom tar ju allt. Dom lämnar inget åt slumpen.
Jägare A: – Nä verkligen, det är hemskt! Hur kan sälarna hitta mat när vi inte får nåt? Här har man legat sömnlös av pirr. Allt går åt helvete. Det absolut kryllar av säl här.
Sen skjuter jägaren på ett sälhuvud som sticker upp. Det ser ut att vara ganska långt avstånd. De två jägarna skjuter på flera sälar. De andra sälanar blir rädda och dyker ner i havet.
Jägare A: – Det här är som att skjuta räv eller mård eller mink. Du skjuter en art för att hjälpa en annan art att överleva .Och just när det gäller Östersjön som är lite “fucked up” när det gäller fiskbeståndet.
Jägare B:- En säl drar i sig 6 – 10 kg fisk om dagen. Och det finns 18 000 sälar bara här.
Det är obegripligt att någon kan ställa sig och skjuta prick på ett sälhuvud som sticker upp i havet. En säl som inte gör någon något förnär. Som bara lever och finns till. Som behöver äta sig mätt för att överleva. Hur kan avundsjukan hos människor vara så stor att man missunnar sälen att äta, så till den grad att man ställer sig och bara pangar på?
Jaktkritikerna tar bestämt avstånd från all säljakt och kräver att den förbjuds!
Jaktkritikerna överklagar många jakter, bland annat säljakt. Bli medlem i Jaktkritikerna, då blir vi starkare!
Det är förkrossande för alla oss djurvänner att se hur attityden hos riksdag och regering plötsligt ändrats vad gäller vargar. Från att starkt ha skyddat arten driver nu vissa grupper på om en kraftig minskning. Så kraftigt att det på nytt är risk att arten blir utplånad i Sverige. Arten är starkt hotad och i den senaste vargräkningen för snart ett år sedan hade vi 460 vargar.
När vargen blivit återetablerad på 80-talet var de ett tiotal individer och den första vargkullen föddes i Nyskogareviret i Värmland 1983. Därefter har vargen gradvis ökat i antal och på olika platser. Men ökningen är sårbar. Vargen har också minskat under perioder. Exempelvis uppskattade myndigheter antalet vargar 2015 till 430. Året efter var de nere i 355 och år 2019 endast 300 st.
Fler än 170 – 200 vargar ett måste
Att sträva efter att ha 170–200 vargar strider mot all expertis som hävdar det motsatta, att vargarna behöver bli betydligt fler än de vi har idag. Det är vi människor som hindrat vargens utveckling. Som att kunna invandra till Sverige och att kunna sprida sig neråt i landet. Resultatet har blivit att vargarna är tvingade att centralisera sig i mitten på Sverige och att föröka sig med syskon. Inaveln ligger fortfarande högt, ca 25 %. Jämför med hundar som av Svenska Kennelklubben inte rekommenderar högre inavelsgrad än drygt sex procent, ungefär som kusiner. Och detta av hälsoskäl. Inavel i sig kan utrota hotade arter.
Tre grupper motståndare till varg
I Sverige har tre grupper under många år drivit kampanj mot vargar. Det är jägare som konkurrerar med vargen om byten och för att de inte anser sig kunna driva löshundsjakt. Bönder för sina boskap där de inte ser sig skyldiga att hålla vargen utanför stängsel utan boskapen innanför. Och slutligen renägare som söker skyddsjakt tämligen omgående då varg närmar sig renar. Ett problem är att den vägen som vargar kan ta sig in i Sverige är via renbeteslandet från Finland/Ryssland. Vilket är en nödvändighet för att kunna minska inaveln hos varg. Dessa tre grupper kan dessutom vara samma personer, det vill säga att man både är jägare och bonde.
Snart fylls skogarna med jägare från olika länder som deltar i den svenska licensjakten på varg. En fjärdedel av våra vargar ska stressas, jagas av hundar, och skjutas. Allt för att de vill som vi, att bara finnas till. Stoppa denna galenskap!!!
Vargarna, och andra djur som blir jagade behöver vår hjälp! Jaktkritikerna överklagar jakter. Om du kan tänka dig att ge oss ditt stöd så blir det mer tyngd bakom våra överklaganden, och andra aktioner.
Den 2 november 2022 mottog Jaktkritikerna ett positivt besked från Kammarrätten i Sundsvall, som upphävde Förvaltningsrättens i Luleås dom och biföll Jaktkritikernas överklagande avseende skyddsjakt på varg i Forshagareviret, mål nr 1935-22.
Jaktkritikerna överklagar och begär inhibition
Jaktkritikerna överklagade den 27 juni Länsstyrelsens i Värmland beslut av skyddsjakt efter varg i Forshagareviret till Förvaltningsrätten i Luleå. Syftet med jakten var att förebygga skador på jakthundar och tamdjur. Av beslutet framgick att det inte fanns någon allvarlig skadebild. Jaktkritikerna framhöll att skyddsjakt inte får bedrivas i rent preventivt syfte och inte på vilken individ som helst. Förvaltningsrätten avslog vårt yrkande om inhibition den 28 juni. Eftersom jakten var pågående och fick bedrivas dygnet runt, fram till den 3 augusti 2022, överklagade Jaktkritikerna Förvaltningsrättens beslut till Kammarrätten och begärde inhibition den 1 juli 2022. Kammarrätten avslog vårt yrkande den 5 juli (1760-22).
Den 8 juli avslog Förvaltningsrätten föreningens överklagande i sin dom – mål nr 1151-22.
Efter flera avslag – äntligen ett glädjande besked!
Jaktkritikerna gick vidare och överklagade den 15 juli Förvaltningsrättens i Luleås dom, till Kammarrätten i Sundsvall och fick den 22 juli det glädjande beskedet att Kammarrätten meddelade prövningstillstånd.
Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar sig
Länsstyrelsen i Värmlands län yttrade sig den 1 augusti till Kammarrätten över Jaktkritikernas överklagande och Jaktkritikerna yttrade sig över länsstyrelsens yttrande den 23 augusti. Den 2 november 2022 kom domen.
Kammarrätten biföll föreningens överklagande, där det underströks:
Sammantaget anser kammarrätten således att länsstyrelsen inte visat att vargarna i Forshagareviret är mer benägna att angripa jakthundar vid löshundsjakt eller tamdjur än andra vargar. Därmed är inte kriteriet att förhindra allvarlig skada på boskap eller annan egendom i den mening som avses i 23 a § första stycket 3 jaktförordningen (1987:905) uppfyllt. Redan på den grunden har länsstyrelsen saknat fog för sitt beslut.
Kammarrätten skriver vidare att: Skador som är en normal affärsrisk och skador som förekomsten av en viss art normalt leder till och som den enskilde bör tåla är enligt kammarrättens mening inte att betrakta som allvarlig skada.
Domstolen pekar vidare på att Viltskadecenters riktlinjer kan tjäna som vägledning – när det gäller att kunna identifiera en skadegörande individ, som i detta mål inte var uppfyllt. Kammarrätten menar att det rör sig om vargangrepp inom två olika områden och på två olika arter, det ena mot jakthundar och det andra mot nötkreatur. Kammarrätten anser således att tre angrepp på hund och ett angrepp mot nötkalv inte når upp till fyra angrepp under ett års tid. Domstolen fastslår att den så kallade tumregeln om fyra angrepp under denna tidsperiod inte var uppfylld, eftersom det inte var rätt av länsstyrelsen att slå samman de fyra angreppen, som skäl för att besluta om skyddsjakt. Tiden mellan angreppen är också en viktig aspekt – angreppen som länsstyrelsen åberopar har skett under en lång period och kan inte betraktas som frekventa.
Domen är prejudicerande
All denna korrespondens mynnade alltså ut i ett viktigt domslut inte endast för Jaktkritikerna, utan även för de föreningar/miljöorganisationer som överklagar jaktbeslut. Domen är prejudicerande och kan få betydelse för framtida beslut om skyddsjakt.
Jaktkritikerna behöver ditt stöd. Du kan enkelt hjälpa oss bara genom att bli medlem.
Det finns redan stora problem med jakthundar som biter i viltet. Detta är nämligen något som även påtalas av jägare, bland annat i jaktmedia. Som om detta inte vore problem nog föreslår Naturvårdsverket nu att det ska bli lagligt att använda hundar som ytterligare en ”metod” för dödande vid eftersök av skadade djur. Detta finns att läsa i I Naturvårdsverkets förslag till föreskriften om vapen, vapentillbehör och ammunition för jakt; eftersök. Jaktkritikerna har i ett remissvar lämnat sina synpunkter på detta förslag. I länkarna nedan kan du läsa Naturvårdsverkets förslag (observera att det bara är ett förslag) och Jaktkritikernas synpunkter.
“Naturvårdsverket föreslår dålig jaktetik – hundar som dödar. Jakthundar ska i sin träning just lära sig att inte skada eller döda djur under jakt. Vilket redan är problem som jägare själva debatterar som ett hot mot traditionell jakt; nämligen att hundar ”förgriper sig på viltet”.
Exempel (2019): Svensk Jakt/Debatt ”Varför blundar vi för dålig jaktetik? Likt den kultur som lyftes till dagens ljus under Metoorörelsens framtåg, lika tysta står vi jägare där efter jakten medvetna om hundarna som våldfört sig på viltet. Skillnaden här är att djuren inte kan stå upp för sig själva, utan det måste vi göra. Vi jägare, som sett det oetiska ske, måste våga kliva fram och ta viltets parti när hunden jagat fel vilt, för aggressivt eller i för höga farter. Det sker inte varje jakt men det händer allt för ofta. Den som tiger samtycker. Ett sådant beteende är fel oavsett vad hundföraren har för ursäkter till oss som står där bredvid som åskådare. Även den som tyst tittar på utan att ingripa under ettövergrepp bör anses som medskyldig, enligt sunt förnuft. Har jägarkåren idag råd med oetiska jägare i skogen? Likt mediadrev efter olämpligt publicerade filmer eller bilder kan vår trovärdighet med blixtens hastighet skjutas i sank. Ett förtroende bland en icke jagande allmänhet tar lång tid att bygga upp, och kan raseras för oss alla under en förmiddags jakt. Vad människor tycker är dock ett billigt pris, jämfört med vad viltet får betala de gånger de jagas av olämpliga hundar. ”Vi värnar om vilket och utsätter dem inte för onödigt lidande” är snart tomma värdeord. Det är handlingen som avgör i alla lägen.”
Naturvårdsverkets förslag visar en oförsiktighet som vi hoppas att professionella eftersöksjägare inte vill utsätta vare sig sina hundar eller traumatiserade och skadade djur för. Däremot kommer förslaget att släppa på hämningarna hos de samvetslösa jägare som debattören i Svensk Jakt, och många andra i tystnadskulturen inom jaktkretsarna, påtalar som ett stort problem – den vanligt förekommande dåliga jaktetiken med löshundsjakt. Naturvårdsverkets förslag kan också komma att minska villighet från allmänheten att anmäla uppgifter om skadade djur, om man vet att de jagas och ska bitas ihjäl av hund. Naturvårdsverket missbedömer allmänhetens uppfattning om etik när man vill införa ”killerdogs”.”
