Klimatförändringar: Vikaren utsätts för okontrollerad skyddsjakt och är fortfarande hårt ansatt av miljögifter där 30% av vikarehonorna är sterila och klimatförändringar med minskad is utgör ett allvarligt hot mot artens existens
Gråsälen föredrar att föda sina kutar på is. Istäckets minskning och att de tvingas föda på land utgör i sig ett stort hot mot artens fortlevnad” (Nationell förvaltningsplan för gråsäl (Halichoerus grypus) i Östersjön, rev. 2019). Under milda vintrar som under senare år blivit allt vanligare och då det bara finns is i Bottenviken är de flesta honorna hänvisade till att föda på land. Detta sker ofta i stora flockar vilket leder till att kutar födda på land utsätts mer för stress och sjukdomar än kutar som föds i drivisbältet. Det är därför inte lika framgångsrikt för en hona att föda på land som på isen. (…) De isfödda hankutarna i Östersjön väger ca 50 kg vid avvänjning jämfört med 38 kg för landfödda kutar. För honkutar är motsvarande siffror 47 respektive 37 kg. Bland annat är risken att drabbas av infektioner större eftersom tätheten är högre och marken inte lika steril som isen. Kutens avvänjningsvikt påverkar tydligt kutens överlevnadsmöjligheter, på så vis att magra kutar har sämre överlevnad än välnärda. Därför kommer sannolikt klimatförändringen att bidra till att sänka tillväxthastigheten i gråsälsbeståndet eftersom en större andel av kutarna kommer att födas på land. (Nationell förvaltningsplan för gråsäl (Halichoerus grypus) i Östersjön, rev. 2019, s.27) Baserat på prognoser från klimatmodeller förväntas storskaliga förändringar i hydrografi, biogeokemi och fysiska egenskaper i Östersjön under detta århundrade, inklusive långvariga förändringar i temperatur, isskydd, salthalt, syre näringskoncentrationer och primärproduktion. Det finns sannolikt konsekvenser av direkta och indirekta reaktioner för samtliga arter och livsmiljöer.