Refresh loader

190622: Jaktkritikerna överklagar säljakten

Home > 190622: Jaktkritikerna överklagar säljakten

190622: Jaktkritikerna överklagar säljakten

Jaktkritikernas överklagande av Naturvårdsverkets beslut om utökad skyddsjakt på vikare säl

Till Förvaltningsrätten i Stockholm                                     Överklagan 2019- 06-22
via
Naturvårdsverket
Virkesvägen 2, Hammarby Sjöstad                                     Ärendenr:
106 48 Stockholm                                                             NV-04504-19
registrator@naturvardsverket.se
   

Härmed överklagar Jaktkritikerna Naturvårdsverkets beslut 2019-06-13 av utökad skyddsjakt efter 100 vikare i Norrbottens län under tiden för den 18 juni 2019 – 31 januari 2020.

Enligt 29 § i förvaltningslagen kan en myndighet, som har att pröva överklagande förordna om
att beslutet tills vidare inte skall gälla (så kallad inhibition) Naturvårdsverkets intresse av
omedelbar verkställighet kan enligt föreningens mening inte anses väga tyngre än de
intressen som talar för att ärendet skall prövas innan verkställighet får ske.

Jaktkritikerna begär att Förvaltningsrätten i Stockholm återkallar Naturvårdsverkets
beslut och begär omedelbar inhibition.

Jaktkritikerna uppfyller de villkor för rätt att överklaga som anges i 13 § 16 kap.
miljöbalken. Jaktkritikerna har talerätt enligt Förvaltningsrättens dom i Luleå beslut 2017-
03-03 mål nr. 461-17.

Jaktkritikerna kräver att jakten på vikaresäl skall ställas in med omedelbar verkan. Naturvårdsverkets beslut om jaktmedel strider mot jaktlagstiftning och framför allt innebär jakt på vikaresäl, oavsett anledning, ett brott mot artskyddet specifikt vad gäller den sårbara vikaresälen.

Jaktkritikerna kräver att jakt på vikaresäl skall förbjudas med hänvisning till att jakten strider mot portalparagraferna 27 och 28 i jaktlagen. Jaktsättet utsätter sälar för onödigt lidande. Jakt på säl innebär att obligatoriskt eftersök inte kan fullföljas i vatten.
Konkret myndighetskontroll och veterinärbesiktning på plats vid säljakt existerar inte, därför kan inte efterlevnaden i paragraferna 27 och 28 i jaktlagen anses säkerställda.

Jaktkritikerna anser att beslutet av den utökade skyddsjakten skall utredas som ett artmiljöbrott vad gäller vikaresäl. Vikaresälar är fortsatt påverkade av miljögifter och drygt trettio procent av honorna beräknas vara sterila. Milda isvintrar har orsakat hög dödlighet hos kutar bland de sälar vikarsälar som lever i de södra delarna av Östersjön. Vikaresälen uppnår inte kriterierna för ”gynnsam bevarandestatus” ej heller ”god miljömässig status” på grund av den låga tillväxt som är lägre än gränsvärdet 7 %.

Vikaresälen är en akut hotad art

Naturvårdsverket uppvisar en tondövhet för klimatkrisens redan påvisade effekter för just denna sälarts överlevnadsvillkor. Naturvårdsverkets delegerade beslut till länsstyrelser har redan på ett ännu oöverskådligt sätt skadat vargstammens numerär och genetiska överlevnadsmöjligheter i Sverige trots upprepade överklaganden och varningar från naturskyddsorganisationer och Jaktkritikerna. Detta borde ha varit en maning om att i fall som jakt på den sårbara arten vikaresäl; nu strikt tillämpa försiktighetsprincipen! Jaktkritikerna är djupt oroade över den djurfientliga inställning till fredade rovdjur som råder och som tillåts florera så att ständiga undantagsregler i gällande lagstiftning skapas av Naturvårdsverk och länsstyrelser; både vad gäller jaktmedel, jaktmetoder och djurvälfärdshänsyn. Naturvårdsverkets sätt att övergripande tillämpa gällande jaktlagstiftning verkar på ett allvarligt sätt urholka djurens enda skydd från mänsklig exploatering och decimering. Jaktkritikerna ser mycket allvarligt på detta och påminner om att de vilda djuren inte skyddas av djurskyddslagen.

Naturvårdsverket följer inte skyldigheterna av Sveriges EU-medlemskap.

Jaktkritikerna kräver att den utökade jakten på vikaresälar enligt beslut 2019-06-13 NV-04504-19 omedelbart skall upphävas.
Naturvårdsverkets beslut strider mot rådets direktiv där vikaresäl är upptagna i bilagor 2 och 5 (92/93/EEG) i Art- och habitatdirektivet. Det innebär att Sverige måste säkerställa att jakt efter vikare förenlig med upprätthållande av gynnsam bevarandestatus för arten.

Vikaresälen uppnår inte kriterierna för ”gynnsam bevarandestatus” och heller inte för ”god miljömässig status” på grund av den låga tillväxthastigheten (lägre än gränsvärdet 7 %) samt en splittrad utbredning som kan misstänkas minska i framtiden.
Källa: Naturhistoriska riksmuseet 2018-03-09

Trots detta utfärdar Naturvårdsverket nu tillstånd att ett ökat antal vikare i Norrbottens län 2019 skall dödas. Jaktkritikerna motsätter sig starkt Naturvårdsverkets motiv till att tillåta ett risktagande med en sårbar djurart som vikaresälen.
I Havs- och vattenmyndighetens rapport Underlag för klimatrefugier i havsplaneringen 2017 (rapport 37:2017) pekar ett scenario på att vikaren riskerar att försvinna helt från Bottenviken på lång sikt.

Jaktkritikerna ifrågasätter verkets grundinställning till de levande däggdjuren och skyddet av sårbara djurarter när undantag skapas för brott mot gällande lagar (31 § jaktlagen/1987:259 och 16 §/NFS 2002:18). Naturvårdsverket initierar på detta sätt jägare till att minska respekten för hur djur får jagas och på sikt medverkar Naturvårdsverket till oaktsamhet med fredade djur och okunskap om djurvälfärd i samband med jakt. Något som förtydligats i jaktmedia, vilken aldrig är underställd myndighetsgranskning, pressetisk granskning eller reflektion från tillståndsgivare av jakt på statens vilt.

Naturvårdsverket inför härmed i liggande beslut, otillåtna metoder som jakt från båt, jakt från båt med motorn på och användande av blyammunition i vatten samt kulammunition av klass 2.
Jakt på säl har av veterinärexpertis utdömts som oetisk med särskild hänvisning till just dessa jaktmetoder vilket också bryter mot portalparagrafen som skall gälla all jakt; § 27 i Jaktlagen om att jakt skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande etc.

Naturvårdsverkets rekommendationer för alternativa lösningar genomförs inte.

Naturvårdsverket uppger att 170 vikaresälar dödats i Norrbottens län. Jaktkritikerna kräver uppgifter på antal döda vikare i nät och av klimatpåvisade orsaker, vilka måste läggas till uppgiften om antal döda vikaresälar.

Det saknas en exakt redogörelse för vilka andra lämpliga lösningar av de rekommenderade har vidtagits och efterlevts. Detta borde vara ett absolut minimikrav innan Naturvårdsverket till synes slentrianmässigt beviljar ytterligare dödande av 100 vikaresälar på begäran av ”jägare och fiskare”. Om rekommendationerna från Naturvårdsverket aldrig följs eller dokumenteras är detta att betrakta som en luftparagraf.
Viljan att på allvar använda alternativa lösningar istället för dödande som konfliktlösning av högt stående marina däggdjur visas inte, varken lokalt eller i Naturvårdsverkets styrning. Det senare är en arrogans mot modernt djur- och naturskyddstänkande och en degenerering av respekten för Art- och habitatdirektiven.

Jaktkritikerna kräver en redogörelse för tid, plats, vilka alternativa lösningar som använts för att komma till slutsats att de inte fungerar och vilka som ansvarat för detta, fiskeföretag eller enskilda. Om inte detta utvärderas konkret kan inte fiskenäringens bidragssystem eller forskningsbidrag för utveckling av fisk/sälsäkra redskap fortsatt anses motiverade till de stora penningsummor som utgår idag.

Jaktkritikerna kräver en redogörelse för vad de dödade 170 vikaresälarna haft för näringsval och hur många vikare-magar som har analyserats på sitt innehåll.

Jaktkritikerna kräver även en redogörelse för hur mycket fisk som slängs i närheten av fiskeredskap vilket lockar sälar till just dessa platser.

Jaktkritikerna anser att miljögiftbelastningen för vikaresälen och fiskarten siklöja måste presenteras och vilka aktuella gränsvärden Livsmedelsverket anger. 

Troféjakt och kommersialiserande av jakt på rovdjur i norra Sverige

Jaktkritikerna anser att en ekonomisk beräkning av inkomster på sålda jakter på samtliga rovdjur, statens vilt, måste göras. Här skall specificeras det som härleds till säljakt, och som säljs som så kallad ”kustjakt”. Dessa summor skall därmed avräknas övrigt statligt stöd till fiskenäringen. Om privata aktörer skall tillåtas lansera ”exklusiva turistprodukter” för att jaga statens vilt måste även en transparens av kostnaderna presenteras och fördelas till dem som anser sig lida skador av vilda djur.

Jaktkritikerna kräver en redogörelse för vem (privat eller kommersiellt)som skjutit de redan 170 dödade vikaresälarna i likhet med vilka alternativa lösningar som först prövats enligt vår rubrik ovan. Om det man anser vara en noggrant uträknad ”kvot” redan fyllts måste beräkningarna varit oskickligt gjorda eller så är dödande av sälarna ingen lämplig lösning, såsom redan konstaterats  – och så besannas just den slutsats, som Naturvårdsverket själva och därtill många forskare har dragit; att skyddsjakt efter säl endast kan förväntas ha en relativt begränsad och tillfällig effekt mot skador.

Jaktkritikerna påminner om att handel med sälprodukter lyder under CITES och WTO:s regler. Pälsprodukter är dessutom bannlysta av många världsledande modeföretag och opinionen mot troféjakt ökar. Sälprodukter får inte användas; kött och fett är fortfarande allt för miljögiftkontaminerat. Skinn får inte exporteras.
Därför anser Jaktkritikerna att motiv som att ta tillvara på sälen som resurs är vilseledande. Härtill kommer det faktum att FN:s miljörapport nu inbegriper jakt som ett av de största hoten mot världens däggdjur. 

Jaktkritikerna
Ordförande Richard Dehnisch

Translate »