Det finns redan stora problem med jakthundar som biter i viltet. Detta är nämligen något som även påtalas av jägare, bland annat i jaktmedia. Som om detta inte vore problem nog föreslår Naturvårdsverket nu att det ska bli lagligt att använda hundar som ytterligare en ”metod” för dödande vid eftersök av skadade djur. Detta finns att läsa i I Naturvårdsverkets förslag till föreskriften om vapen, vapentillbehör och ammunition för jakt; eftersök. Jaktkritikerna har i ett remissvar lämnat sina synpunkter på detta förslag. I länkarna nedan kan du läsa Naturvårdsverkets förslag (observera att det bara är ett förslag) och Jaktkritikernas synpunkter.
LÄNK: Jaktmedel eftersök remissversion
LÄNK: Jaktkritikernas synpunkter på NV:s förslag till föreskrifter om vapen 2022, NV-04496-18
Utdrag ur texten, Jaktkritikernas synpunkter:
“Naturvårdsverket föreslår dålig jaktetik – hundar som dödar. Jakthundar ska i sin träning just lära sig att inte skada eller döda djur under jakt. Vilket redan är problem som jägare själva debatterar som ett hot mot traditionell jakt; nämligen att hundar ”förgriper sig på viltet”.
Exempel (2019): Svensk Jakt/Debatt ”Varför blundar vi för dålig jaktetik? Likt den kultur som lyftes
till dagens ljus under Metoorörelsens framtåg, lika tysta står vi jägare där efter jakten medvetna om
hundarna som våldfört sig på viltet. Skillnaden här är att djuren inte kan stå upp för sig själva, utan
det måste vi göra. Vi jägare, som sett det oetiska ske, måste våga kliva fram och ta viltets parti när
hunden jagat fel vilt, för aggressivt eller i för höga farter. Det sker inte varje jakt men det händer allt
för ofta. Den som tiger samtycker. Ett sådant beteende är fel oavsett vad hundföraren har för ursäkter
till oss som står där bredvid som åskådare. Även den som tyst tittar på utan att ingripa under ett övergrepp bör anses som medskyldig, enligt sunt förnuft. Har jägarkåren idag råd med oetiska jägare
i skogen? Likt mediadrev efter olämpligt publicerade filmer eller bilder kan vår trovärdighet med
blixtens hastighet skjutas i sank. Ett förtroende bland en icke jagande allmänhet tar lång tid att bygga
upp, och kan raseras för oss alla under en förmiddags jakt. Vad människor tycker är dock ett billigt
pris, jämfört med vad viltet får betala de gånger de jagas av olämpliga hundar. ”Vi värnar om vilket
och utsätter dem inte för onödigt lidande” är snart tomma värdeord. Det är handlingen som avgör i
alla lägen.”
Naturvårdsverkets förslag visar en oförsiktighet som vi hoppas att professionella eftersöksjägare inte vill utsätta vare sig sina hundar eller traumatiserade och skadade djur för. Däremot kommer förslaget att släppa på hämningarna hos de samvetslösa jägare som debattören i Svensk Jakt, och många andra i tystnadskulturen inom jaktkretsarna, påtalar som ett stort problem – den vanligt förekommande dåliga jaktetiken med löshundsjakt. Naturvårdsverkets förslag kan också komma att minska villighet från allmänheten att anmäla uppgifter om skadade djur, om man vet att de jagas och ska bitas ihjäl av hund. Naturvårdsverket missbedömer allmänhetens uppfattning om etik när man vill införa ”killerdogs”.”