Västernorrlands länsstyrelse har nu inkommit med en ansökan om licensjakt på 8 lokatter och att de även ska få jagas med fällor.

Jaktkritikerna arbetar med ett överklagande till Förvaltningsrätten I Luleå.

• Lodjuren skadar sina klor och tänder när de försöker ta sig ur fällan

• Djur som fångats i fälla drabbas av uttorkning eftersom de kan sitta länge i fällan samt förlorar vätska när de försöker ta sig ut.

• Den fysiska ansträngningen och psykiska stressen hos ett lodjur som kämpar för att ta sig ur fällan kan leda till muskelskador och cirkulationskollaps hos lodjuret.

• Fällor är inte selektiva. Vilket djur som helst kan fångas i fällan.

Fällfångst är djurplågeri och måste förbjudas!

Licensjakt på Sveriges lokatter har fram tills 14 februari 10 län beslutat om och fler län kan tillkomma. Jaktkritikerna har fram till den 14:e februari överklagat 9 länsstyrelsers licensjaktbeslut på 88 lokatter.

Kalmar 12 lokatter, Östra Götaland 10 lokatter, Västra Götaland 5 lokatter, Jönköping 10 lokatter, Uppsala 8 lokatter, Örebro 10 lokatter, Västmanland 5 lokatter, Dalarna 8 lokatter, Gävleborg 20 lokatter, Västerbotten 5 lokatter, Jämtland 24 lokatter, Västernorrland 8 lokatter.

Sammanlagt blir det 125 fridlysta lokatter som får jagas och dödas.

Jägarna får alltså jaga med fällor vilket innebär ett stort lidande för lokatterna. Förutom detta får jägarna släppa två starka, vältränade, jakthundar efter lokatterna som ofta blir uppjagade i ett träd där de inte kan komma undan det dödande skottet. Trots detta är jägarna i Västernorrland inte nöjda. De beklagar sig över att de inte lagligen får använda motorfordon för att spåra lodjuren. De menar att lodjuren kan röra sig över så stora ytor att det är svårt att hitta dem. Men vad är då problemet? Om lodjuren är så svåra att hitta, varför måste man då göra sig så stora besvär med att leta reda på dem och döda dem?

Nej, låt istället våra rödlistade lodjur vara ifred!

Lokatterna är känsliga för jakt. Det är därför de är fridlysta och skyddade av bland annat EU:s art- och habitatdirektiv. Ändå tillåts dessa hemska jakter på våra lokatter i Sverige.

Text av Eva Stjernswärd:

“Licensjakten och troféjakten på våra rödlistade lodjur närmar sig! Det är en troféjakt för genom ett undantag i Cites kan jägaren behålla lodjurets klor, päls och huvudet. Sen kan jägaren visa upp sig på Facebook och stoltsera med skinnet av ett av våra vackra rödlistade lodjur – och samtidigt är vi många som gärna skulle ha önskat se detta lodjur livs levande och fri i naturen! Så för den som inte visste – troféjakt finns även i Sverige! Jakten börjar den 1 mars och pågår som längst till och med den 31 mars. Ofta är det tillåtet att i förväg ringa in lodjuren redan från den 1 februari. Tusentals jägare ringar in djuren med hjälp av skarpa, uthålliga jakthundar, ofta av typ plotthund, samt motorfordon.

Lodjuret, som inte är en långdistanslöpare, tillåts jagas av de skarpa, uthålliga rovdjurshundar som sedan 2000-talet använts i Sverige, räddar sig i träd eller låter ungarna rädda sig i träd. Begreppet ”träa” är den råaste av jaktsituationer; när man skjuter ett försvarslöst kattdjur som tror sig ha undkommit de primära förföljarna; nämligen hundarna. Det är lika oetiskt och omoraliskt som att titta de fångade ångestförlamade lodjuren i ögonen och avrätta dem när de fångats i fällor. Våra, svenska folkets fridlysta lodjur. Vid alla jakter med lösa hundar riskerar man att utsätta lodjursungar, vargvalpar, järvungar och björnungar för förföljelse oavsett länsstyrelsers ”rekommendationer”. Många gånger i hög snö och under den hårdaste årstiden för djuren.”

Jaktkritikerna värnar inte bara skyddade, rödlistade arter. Vi värnar alla djur mot grymheter i jakten!

Bli medlem och ge oss ditt stöd som passiv eller aktiv medlem! Djuren behöver dig! Klicka här för att bli medlem!