Den 2 november 2022 mottog Jaktkritikerna ett positivt besked från Kammarrätten i Sundsvall, som upphävde Förvaltningsrättens i Luleås dom och biföll Jaktkritikernas överklagande avseende skyddsjakt på varg i Forshagareviret, mål nr 1935-22.
Jaktkritikerna överklagar och begär inhibition
Jaktkritikerna överklagade den 27 juni Länsstyrelsens i Värmland beslut av skyddsjakt efter varg i Forshagareviret till Förvaltningsrätten i Luleå. Syftet med jakten var att förebygga skador på jakthundar och tamdjur. Av beslutet framgick att det inte fanns någon allvarlig skadebild. Jaktkritikerna framhöll att skyddsjakt inte får bedrivas i rent preventivt syfte och inte på vilken individ som helst. Förvaltningsrätten avslog vårt yrkande om inhibition den 28 juni. Eftersom jakten var pågående och fick bedrivas dygnet runt, fram till den 3 augusti 2022, överklagade Jaktkritikerna Förvaltningsrättens beslut till Kammarrätten och begärde inhibition den 1 juli 2022. Kammarrätten avslog vårt yrkande den 5 juli (1760-22).
Den 8 juli avslog Förvaltningsrätten föreningens överklagande i sin dom – mål nr 1151-22.
Efter flera avslag – äntligen ett glädjande besked!
Jaktkritikerna gick vidare och överklagade den 15 juli Förvaltningsrättens i Luleås dom, till Kammarrätten i Sundsvall och fick den 22 juli det glädjande beskedet att Kammarrätten meddelade prövningstillstånd.
Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar sig
Länsstyrelsen i Värmlands län yttrade sig den 1 augusti till Kammarrätten över Jaktkritikernas överklagande och Jaktkritikerna yttrade sig över länsstyrelsens yttrande den 23 augusti. Den 2 november 2022 kom domen.
Kammarrätten biföll föreningens överklagande, där det underströks:
Sammantaget anser kammarrätten således att länsstyrelsen inte visat att vargarna i Forshagareviret är mer benägna att angripa jakthundar vid löshundsjakt eller tamdjur än andra vargar. Därmed är inte kriteriet att förhindra allvarlig skada på boskap eller annan egendom i den mening som avses i 23 a § första stycket 3 jaktförordningen (1987:905) uppfyllt. Redan på den grunden har länsstyrelsen saknat fog för sitt beslut.
Kammarrätten skriver vidare att:
Skador som är en normal affärsrisk och skador som förekomsten av en viss art normalt leder till och som den enskilde bör tåla är enligt kammarrättens mening inte att betrakta som allvarlig skada.
Domstolen pekar vidare på att Viltskadecenters riktlinjer kan tjäna som vägledning – när det gäller att kunna identifiera en skadegörande individ, som i detta mål inte var uppfyllt. Kammarrätten menar att det rör sig om vargangrepp inom två olika områden och på två olika arter, det ena mot jakthundar och det andra mot nötkreatur. Kammarrätten anser således att tre angrepp på hund och ett angrepp mot nötkalv inte når upp till fyra angrepp under ett års tid. Domstolen fastslår att den så kallade tumregeln om fyra angrepp under denna tidsperiod inte var uppfylld, eftersom det inte var rätt av länsstyrelsen att slå samman de fyra angreppen, som skäl för att besluta om skyddsjakt. Tiden mellan angreppen är också en viktig aspekt – angreppen som länsstyrelsen åberopar har skett under en lång period och kan inte betraktas som frekventa.
Domen är prejudicerande
All denna korrespondens mynnade alltså ut i ett viktigt domslut inte endast för Jaktkritikerna, utan även för de föreningar/miljöorganisationer som överklagar jaktbeslut. Domen är prejudicerande och kan få betydelse för framtida beslut om skyddsjakt.
Jaktkritikerna behöver ditt stöd. Du kan enkelt hjälpa oss bara genom att bli medlem.
KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM!
