Hos många jägare finns en stark önskan att kraftigt minimera antalet rävar i naturen. Varför är det så? När man läser på jaktbloggar och i jaktpressen behöver man inte söka länge för att hitta kommentarer som till exempel detta: ”Jag lever jag efter devisen att en död räv är en bra räv och får jag bara chansen att skjuta en räv gör jag det direkt utan att fundera vidare över det”.

Predatorjakt

Eftersom jägare vill vara ensamma om bytesdjuren rådjur och hare vill man inte ha räv i markerna. Ett slags avund, missunnsamhet mot en fantastisk varelse som räven, som kämpar precis som alla andra vilda djur för att överleva. Jägare verkar resonera som så: ”Om vi tar av bytesdjuren, måste vi även ta av predatorerna för att hålla viltet i balans. En bra riktlinje är att för varje rådjur vi skjuter, så ska vi hålla efter tre rävar.” Man vill gynna sina bytesdjur men ta bort predatorerna. Ett exempel är en jägare vid namn Jörgen som kände till sex rävkullar på jaktmarkerna med tre-fyra rävar i varje kull. Jörgen sköt de fl esta direkt i augusti. I början av mars hade han skjutit 60 rävar”. Han var lycklig efter det och utbrast: ”Så här ska det gå till när man vill ha rådjur och hare på markerna”.

I ett forum kunde man läsa en jägares tankar: ”Jag tycker inte det är oetiskt att knäppa valpar utanför gryt, det är en mycket god viltvårdsnytta och som belöning kan jag skjuta ett extra rådjur till hösten”.

Vem har skjutit flest rävar?

Det finns en tävling i att jaga små predatorer där räven poängsätts med 120 poäng. Men även utanför denna tävling verkar jägare tävla i vem som kan skjuta flest rävar. Vid sökning på nätet blir man bedrövad över jägares alla berättelser över sina ”bedrifter”. Bara ett exempel är den tidigare nämnde Jörgen som skjutit sin tvåhundrade räv och firades av sina jaktkamrater med smörgåstårta. Sen ställde han in siktet på att nå 300 rävar. Detta stod att läsa i Jaktjournalen år 2012. Hur många rävar han idag dödat vill vi kanske inte veta.

Men även nöjet och spänningen i jakten på räv framhålls ofta. Att jägarna ser det som ett stort nöje att jaga räv går inte att ta miste på.

Rävjakt som folknöje

I en artikel i Jaktjournalen, från 2006 med rubriken ”Rävjakt som folknöje” berättas om ett jakttillfälle efter räv med 46 deltagare. Inledningen på artikeln är följande: ”Gemensamhetsjakt på räv roar i stort sett alla utom räven” En räv hade sökt skydd i sitt gryt. Skyttar placerades ut runt grytet ifall räven skulle försöka fly. Vi läser: ”Räven lämnar grytet som ett rött streck. Alfred avlossar sitt första skott och rävens tempo ökar betydligt. Förmodligen svedde skottet rävrumpan. De två passkyttarna vid kanten av ån öppnar eld samtidigt. Det är ett budskap som räven uppfattar och som resulterar i en kursändring och ett höstdopp i ån. Till skillnad från springande rävar är simmande rävar betydligt enklare rörliga mål. Räven har inte en chans och när den når land på motsatta sidan nås den av en dödande hagelsvärm.” Sedan berättas det om hur två av hundarna kastar sig ut i vattnet för att sätta tänderna i räven. Då är räven död, men tänk om den varit levande … Jägaren som skjutit räven ska försöka kasta den döda räven över till andra sidan av ån. Men varenda gång han försöker kasta rävkroppen fastnar minst en hundkäft i den. Detta beskrivs som ”en lustiger dans”. Texten avslutas: ”Tjugo minuters ändlös spänning slutade med ett par sekunders hagelskytte, och ett glatt gäng jägare kan vandra hem med en räv.”

Nämnas bör även att den aktuella hunden i sammanhanget, Dio, omkom senare när han gått ner i ett sandgryt som rasade samman. Både räven och hunden dog inne i grytet. Jakten drabbar alltså även många gånger även hundarna som används i jakten. Jägare verkar tycka att ”det är sånt man får ta”. Vi undrar: Vem utsätter en familjemedlem för sådana risker?

Just rävjakt är ett så uppenbart exempel på nöjesjakt – ingen människa äter rävar. Pälsen används oftast inte längre. Döda rävar slängs tillsammans med dito grävlingar på en stinkande hög i skogen eller på en gödselstack.

Förbjud den grymma grytjakten

Grytjakt är en synnerligen grym jaktform som bedrivs på bland annat räv. Vid grytjakt släpps en specialtränad hund ner i grytet/boet där det jagade djuret försöker gömma sig och söka skydd. Hunden driver ut räven ur sitt skyddande bo. Därute väntar jägare på pass för att skjuta räven. Om räven inte lämnar grytet börjar jägaren gräva ut räven som sen dödas med ett enhandsvapen.

Vid grytjakt stressas de jagade djuren svårt och kan även bli allvarligt skadade av hunden innan det dödas av jägaren. Vid jakten utsätts även hunden för fara. Norska Rådet For Dyreetikk menar att grytjakt med hund innebär långvarig stress för det jagade djuret och att det är fara för skador på både det jagade djuret och hunden. Även Sveriges veterinärförbund har uttalat att grytjakt borde förbjudas.

Grytjakten har vid flera tillfällen ifrågasatts i Sveriges riksdag. Birgitta Ohlsson motionerade 2007 om ett totalförbud mot grytjakt. Hennes motivering lyder:
“Svenska Veterinärförbundet har fördömt denna grymma fritidssysselsättning och de ställer sig principiellt emot en verksamhet där två djur hetsas mot varandra och anser att denna verksamhet inte är förenlig med djurskyddslagen. Stundom skadas även deltagande hundar. Även Jordbruksverket har uttryckt sig negativt. Delar av jägarkåren ställer sig också negativa till grytjakten. Denna form av djurplågeri bör förbjudas.”

Jaktkritikerna anser att det står över allt tvivel att grytjakten strider mot jaktlagen § 27
” Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande” Jaktkritikerna kräver att det omedelbart införs ett förbud mot grytjakt.

Jägarlogik: Inga rävar – ingen skabb

Jägare framhåller också ofta att de skjuter rävar så att det inte ska bli så mycket skabb. Man ”glesar ut bestånden”. På en jaktblogg läser vi om en jägare som skjuter rävar vid en åtel: ”Brukar vara ganska minimalt med räv slutet på mars. Sen har vi nästan ingen skabb heller så hos oss funkar det bra med åtlar.” Jägarlogik – Inga rävar/ ingen skabb! Så kan man ju också se på saken! Men nej! Man verkar helt ha glömt det som kallas ”det naturliga urvalet”. Alltså att de individer som är friska och starka och med motståndskraft mot skabb och andra sjukdomar kan leva vidare och sprida sina gener. När man jagar räv skjuter man inte bara de sjuka och svaga rävarna – man skjuter varenda räv man får syn på. Även små rävungar som kommit ut ur grytet. Ett slags sabotage mot det naturliga urvalet.

Utöver etiska invändningar MOT rävjakt finns även de som påtalar den nytta rävar kan göra för oss människor.

Mindre TBE i områden med mycket räv

Exakt hur mycket räven påverkar antalet sorkar är inte helt klart, men det väl känt att det finns mindre TBE i områden med mycket räv. I år, 2023 är det en ökning av antalet rapporterade fall med TBE. Det kan bero på att fästingpopulationen ökat men också medvetenheten kring sjukdomen. Sjukdomen kryper också längre norrut i takt med ett varmare klimat som gör det enklare för fästingarna att överleva vintern. Fler rävar hade förmodligen kunnat minska antalet fall. Räven är en allätare men sorkar är dock alltid den viktigaste födan året, i synnerhet på vintern.

Skogsnäringen

För skogsnäringen kan det också vara olyckligt med en så stor jakt på räv. Om sorken agerat ”avbarkare” på nyplanterad skog måste skogsägare dels ombesörja en helt ny plantering med allt vad det innebär, dels missar man kanske upp till 5 år i tillväxt. Räven har sork som basföda och det är svårt att hitta en bättre sorkjägare än räven. Man skulle vilja se de jägare som på uppdrag av skogsägare jagar bland annat skogssork när sorkarnas naturliga fiender decimerats till en nivå som inte kan påverka smågnagarnas härjningar.

Djurvänner på landsbygden drabbas av upprepad sorg och trauma

Jaktkritikerna erfar att många människor på landsbygden lider och sörjer när deras älskade rävar, rådjur, grävlingar och andra djur skjuts bort. Det är ett lidande även för människor. Den glädje man känt när man följt en rävfamilj byts till sorg och förtvivlan när ungarna vid endast fyra månader utplånas tillsammans med sina föräldrar. Vem tar hand om de människor som tvingas bevittna allt våld som vilda djur utsätts för? Djurvänners intressen av naturen och känslor för djuren verkar ignoreras helt av myndigheter och politiker. Där är det jägarintresset som dominerar.

Vi vill vara en röst för djur och djurvänner

Jaktkritikerna vill vara en röst, inte bara för djuren utan även för de djurvänner som lider av jakten. Vi vill föra fram era berättelser så mycket vi kan. Sänd oss gärna berättelser om vad som hänt i dina hemtrakter. Vi ka publicera det på hemsida och i vår tidning. Hjälp oss gärna genom att dela våra inlägg på Facebook och dela våra petitioner som ligger på hemsidan. Värva gärna medlemmar – vi måste bli fler för att kunna åstadkomma förändringar. Jakt på räv och andra små predatorer är en av flera jakter vi vill få stopp på.

Räven var här före oss människor.

Räven vandrade troligen, precis som många andra arter, in i Skandinavien för 10 000 år sedan då inlandsisen drog sig tillbaka. Den första människan kom till Skandinavien för cirka 6000 år sedan.