I både Jaktjournalen och Svensk Jakt rapporteras det om ett par som dödade två lodjur i årets licensjakt. De två, en man och en kvinna beskriver händelsen med ord som “helt osannolikt och alldeles fantastiskt”. Det står även i artikeln att de två jagar “det mesta” och att de fick en jaktupplevelse som blev “något alldeles extra”. De använde sig bland annat av en jaktmetod som heter lockjakt. Man har en lockpipa och blåser i , det kan låta som harskrik. På så vis kan jägaren locka fram lodjuret. Många djurvänner har läst detta och blivit mycket ledsna och förfärade. Vilket lömskt och förfärligt sätt att lura det intet ont anande lodjuret att komma fram och utsätta sig för fara. Hur kan en människa uttrycka sig som så att “glädjen är på topp” efter att man dödat ett vilt djur?! Det är vi många som undrar. Det är ingen jakt som människor måste bedriva för att överleva. Det är en ren nöjes- och- troféjakt som pågår i Sverige. Lodjuret är dessutom rödlistat i EU:s Art- och- habitatdirektiv.
Det var en hona som dödades och via bilder från en åtelkamera visste man att det funnits en hona med unge i området. Bara en sån sak, att ge sig till att skjuta på en mamma som har unge. Hur tänker sådana människor som utför detta dödande, undrar nu många. Det framgår inte av artiklarna om även ungen dödades. Men det händer vid jakt att lodjursungar blir ensamma kvar när mamman dödats. De kan få svårt att klara sig om de inte fullt ut lärt sig att jaga än. En del söker sig kanske vilsna in till byar och då begärs det skyddsjakt även på ungen.
I Jaktkritikerna har vi svårt att förstå denna jakt. Varför överhuvud taget jaga lodjuren? De är rödlistade. De har rätt att leva precis som vi människor. Och hur kan man känna en sådan glädje över att ha dödat ett vackert lodjur som endast levde sitt eget liv och inte besvärade jägaren? Det är många frågetecken som inte får något vettigt svar.
Lodjur är skygga djur. Många människor har önskat att få se ett livs levande lodjur, glädjen är stor om man lyckas och ingen längtan finns efter att döda ett vackra djuret. Ytterst är våra politiker och Naturvårdsverket ansvariga för att denna nöjesjakt får fortgå! Sverige ligger tyvärr långt efter när det gäller synen på vilda djur! Men de flesta människor på landsbygden känner nog en stor sorg och avsky över detta meningslösa dödande. Lodjuret är nämligen otroligt populärt bland svenska folket och cirka sjuttio procent av svenskarna är negativt inställda till att djur får jagas när de har sin parningstid, är dräktiga eller har ungar. Lodjuren får jagas just under sin parningstid. Ett lodjur får jagas av två lösa hundar och fällor får användas i vissa län. Allt detta anser Jaktkritikerna är oerhört grymt och fullständigt onödigt.
Endast 13 procent anser att lodjur över huvud taget ska få jagas. Detta framgår av en ny undersökning som gjorts via YouGov Sveriges Internetpanel, på uppdrag av World Animal Protection Sverige och Svenska Rovdjursföreningen. I undersökningen framgår att svenskarna vill stärka skyddet för de jagade djuren.
Du kan hjälpa till genom att stärka någon av de organisationer som arbetar för att skapa ett bättre skydd de vilda djuren. Ett medlemskap är en bra början. Du är varmt välkommen att bli medlem i Jaktkritikerna om du så önskar. Klicka i så fall på länken nedan så får du information om hur du gör för att bli medlem.