”Efter starka påtryckningar tillät Naturvårdsverket så kallad forskningsjakt på säl i Östersjön under sommaren 1997. Tanken var att försöka skjuta bort de sälar som specialiserat sig på att vittja fiskarnas nät. Jakten blev hårt kritiserad och två sälforskare som skulle följa upp den hoppade av. Enligt uppgift avlossade jägare 34 skott mot 27 sälar, 16 djur tror man blev dödade, men endast 6 djur kunde man bärga. Att skjuta säl i vattnet är mycket svårt. Risken är mycket stor att sälen skadskjuts och någon möjlighet till eftersök för att lindra plågor finns inte.” Jakt på gråsäl och skadeersättning. Även om forskningsjakten 1997.
Man har alltså bedrivit forskningsjakt på säl. Att man överhuvudtaget vill jaga säl är för att man säger sig vilja minska skadorna på kustfisket. Man anklagar sälarna för att det kustnära fisket är i kris. Samtidigt vet vi att det ju är människan dammsuger haven genom att använda industritrålare. Det är mycket stora nät som drar upp stora mängder fisk till gigantiska fartyg. Människan tar alltså sälarnas mat. Av fisken som dras upp omvandlas 95 % till fiskmjöl som går till laxodlingar och minkfarmer. En studie från Stockholms universitet 2018 visar att klimatförändringar, övergödning och fiske är de verkliga problemen för fiskbestånden i Östersjön, inte sälarna. Läs den här. LÄNK: Sälar inget hot mot fiskekvoter
Det är väl inte så konstigt att det blir konkurrens om fisken mellan enskilda kustfiskare och sälen när människan tömmer haven på fisk. Trålning bör förbjudas i ett försök att på allvar minska miljöförstöringen.
Sexton sälar “tror” man blev dödade. Men endast sex kunde bärga. Av de övriga tio som inte kunde bärgas – hur många blev skadeskjutna och gick en plågsam död till mötes?
Dokument: Forskningsjakt på säl 1997
Veterinär dömer ut jakt på säl i vatten som oacceptabel och att sådan jakt inte bör vara tillåten:
“Jaktformen, att med kulvapen avlossa skott mot en säl i vatten, medför ofta ett betydande avstånd mellan jägare och säl och liten träffyta på ett mål i konstant rörelse. Det skarpa gevärsljudet innebär för det mesta att sälen försvinner under vattenytan, vilket omöjliggör för jägaren att verifiera resultat av skottet. Det är svårt, ibland omöjligt, för jägaren att på avstånd bedöma om sälen är fälld eller påskjuten och skadeskjuten. Om sälen är påskjuten och skadeskjuten i nos, käke, panna, öga eller del av hudpartier kan den ändå dyka och stänger luftvägar och hindrar vatten från att tränga in i luftrör och lungor. Eftersök omöjliggörs då en skadeskjuten säl kan dyka och fly en längre sträcka. Dykreflexer gör också att sälen klarar sig länge utan att andas eftersom den lagrar syre i bland annat musklerna och blodet. Ytterligare skottchanser uteblir och jägaren hinner inte fram till sälen i tid innan den försvinner ned i havet. Vid all säljakt i vatten är det därför sannolikt att en stor andel av djuren kommer att skadeskjutas med allvarliga och plågsamma skador till följd, oavsett ammunitionens kraft. Sälarna hinner dyka och är därefter omöjliga att eftersöka.”
kommer att skadeskjutas med allvarliga och plågsamma skador till följd, oavsett
ammunitionens kraft. Sälarna hinner dyka och är därefter omöjliga att eftersöka.”
Jaktkritikerna kräver att all jakt på säl stoppas. Bli medlem och ge oss ditt stöd så blir vi starkare! Klicka här för att bli medlem.
Signera vår petition: Stoppa den grymma säljakten i Sverige!