Säljakten i Sverige, särskilt licensjakten på gråsäl, har länge varit föremål för kontroverser och kritik. Denna jaktform riskerar att utsätta sälar för ett stort lidande. Om sälen skadeskjuts och inte hittas och avlivas kan den få lida i timmar, dagar eller till och med veckor innan de slutligen dör av sina skador. Jaktkritikerna har överklagat licensjakten på gråsäl av flera skäl, inte minst på grund av de stora riskerna för att skottet inte är dödande och att påskjutna sälar många gånger inte bärgas.
Sälar bärgas med krok – kan flås levande
När en säl skadas av ett skott och dyker, simmar den ofta iväg och gömmer sig på botten för att undkomma. Undervattensströmmar kan snabbt föra bort sälar som sjunker, vilket gör det omöjligt för jägaren att bedöma om sälen är död eller medvetslös. Dessutom kan en medvetslös säl återfå medvetandet, vilket innebär att den riskerar att flås levande. Sälar är däggdjur, liksom vi, utrustade med smärtreceptorer och förmåga att känna ångest och lidande. Ändå tillämpas förfaringssättet att med full kraft hugga med krok in i dessa känsliga djur medan de fortfarande kan vara vid liv. Därefter drar man det tunga djuret med hjälp av kroken. Det är helt ofattbart att detta tillvägagångssätt tillåts på ett djur där man inte säkerställt att djuret ännu inte lever, något som inte alls är lätt att slå fast utan kontroll med veterinärmedicinsk expertis. Tillvägagångssättet att med kniv flå (avhuda) sälen är också förenat med stora risker eftersom säljägaren inte kan konstatera med säkerhet huruvida sälen är död eller bara tillfälligt medvetslös så att den kan återfå medvetandet under avhudningsproceduren. Bevis för att sälar flås/har flåtts levande finns (EFSA, 2007).1
KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM I JAKTKRITIKERNA
“Sälar är däggdjur, liksom vi, utrustade med smärtreceptorer och förmåga att känna ångest och lidande.“
Sälar och tumlare drunknar i fiskeredskap
Samtidigt som sälar utsätts för oetisk jakt, fortsätter industrifisket att orsaka förödande skador på Östersjöns ekosystem. Det intensiva fisket, med sina enorma trålare, tömmer havet på fisk och lämnar lite kvar för både tumlare och sälar, som svälter som en följd. Dessa djur riskerar också att drunkna när de fastnar i fiskeredskap. Tumlarpopulationen är särskilt utsatt, med uppskattningsvis 900 döda tumlare varje år efter att ha fastnat i fisknät. Gällande gråsäl i Östersjön: “För Östersjön som helhet riskerar därför bifångsterna av gråsäl närma sig minst 1 000 (eller ca 8 %) djur per år. Detta överstiger markant de nya miljömålens krav om att senast år 2010 ska de årliga totala bifångsterna av marina däggdjur uppgå till maximalt 1 procent av respektive bestånd.” Källa SLU Artdatabanken artfakta gråsäl
Trots riksdagens mål från 2001 om att minska bifångsterna av marina däggdjur till maximalt 1 procent av respektive bestånd, finns det ingen heltäckande undersökning eller lagstadgat krav på inrapportering av bifångst av marina däggdjur i Sverige. Denna brist på data gör det svårt att bedöma den fulla omfattningen av problemet, men det är tydligt att många djur dör som en direkt följd av mänsklig aktivitet.
Sälen – en viktig apexpredator
Istället för att erkänna sitt eget ansvar, utmålar fiskeindustrin ofta sälen som syndabock för det minskade fiskbeståndet. Denna argumentation används för att rättfärdiga säljakten, trots att det är människans överfiske och miljögifter som är de verkliga orsakerna till Östersjöns ekologiska kris. Forskare har konstaterat att sälar spelar en viktig roll som apexpredatorer i havet, vilket hjälper till att upprätthålla friska fiskpopulationer och bekämpa invasiva arter som kan skada ekosystemet. Varför ska inte sälar få äta sig mätta? Varför ska havet tömmas på fisk som sedan blir mat till minkfarmer och till lax i laxodlingar? Jaktkritikerna hävdar att sälarna har rätt att existera i sin naturliga miljö, och att de måste ha företräde till fisken, före minkfarmer och fiskodlingar.
Torskmask, som döps om till sälmask
Apropå ”torskmask”, vilken kallas ”sälmask” för att beskylla sälarna än mer och öka incitament för jakt, så skriver Havs- och vattnemyndigheten så här: ”Kopplingen mellan säl, parasiter och fiskbestånd är dock komplicerad. Orsaken till ökningen är inte klarlagd och få studier är gjorda i ämnet.” “Längre norrut i Östersjön, runt Gotland, sjunker infektionsgraden till mindre än 10 procent och ytterligare längre norrut i Stockholms skärgård och Ålands hav finns masken knappt alls.” Just här, i norra delarna av Östersjön, där det finns flest sälar – men ingen torskmask, vilket tyder på att det INTE är sälar som ligger bakom utbrotten. Istället troligtvis hur fiskars immunförsvar påverkats negativt av miljögifter och lättare blir ansatta av parasiter.
https://www.sva.se/amnesomraden/djursjukdomar-a-o/torskmask-hos-fisk/.
Jaktkritikerna är en av få organisationer som kämpar för sälarna – Klicka här för att bli medlem
Baltic Waters: Skattepengar går till att försätta Östersjön i kris
Baltic Waters, en stiftelse som har målet att vi ska ha levande hav, skriver följande: “Vare sig det är okunnighet, missuppfattning eller något annat när regerings- och myndighetsföreträdare hävdar att Östersjöfisket är en näring som bidrar positivt till samhällsekonomin, så visar siffror att det storskaliga fisket är en kostnad. I praktiken betalar vi alltså företag för att försätta Östersjön i den kris den nu befinner sig i.” Och vidare: “Det storskaliga fisket i Östersjön beräknas vålla en nettokostnad för statskassan på ca -239 mkr per år. Den samhällsekonomiska nettokostnaden är ca -387 mkr“. “Myndigheterna har svårt att redovisa exakt hur många som sysselsätts av yrkesfisket, men menar att det motsvarar ungefär 850 heltidstjänster. Mindre än hälften av dessa är verksamma i Östersjön. Samtidigt sysselsätter marin turism ca 30.000 personer bara i Östersjön och 1.4 miljoner svenskar ägnar sig åt fritidsfiske.” Läs mer här: Östersjöbrief 33: Skattepengar går till att försätta Östersjön i kris
Angrip miljöproblemen och inte sälarna
Sälars nedsatta immunförsvar har sedan länge konstaterats, med skelettförändringar, halverade späcklager, tarmsår, frätskador samt igenväxta livmödrar. Torsken verkar bli föremål för ett liknande sjukdomsscenario varför det ligger nära till hands att dra slutsatsen att i de södra delarna av Östersjön med döda bottnar och allvarlig syrebrist är torsken ett lätt byte ansatt av allehanda parasiter, som mask. Det är inte sälens fel. På bilden nedan framgår bottendöden i Östersjön. Detta är ett verkligt miljöproblem som Naturvårdsverket borde adressera istället för att tillåta jakt på hundratals sälar.
Lösningar och Alternativ
För att vända denna negativa utveckling måste vi förändra vårt förhållningssätt till sälar och havet. Istället för att se sälar som skadedjur, borde vi uppskatta dem som en värdefull del av vårt marina ekosystem. Ökade satsningar på sälsafari och turism skulle inte bara ge ekonomiska fördelar, utan också främja en hållbar samexistens mellan människa och natur. Turismindustrin har redan visat sig vara betydligt mer lönsam och hållbar jämfört med det storskaliga industrifisket, som ofta är en kostnad för statskassan snarare än en inkomstkälla.
Slutsats
Det är tydligt att både säljakten och industrifisket orsakar enorma skador på Östersjöns ekosystem och på djuren som lever där. Genom att sluta med oetisk jakt och begränsa det storskaliga fisket kan vi bidra till en mer hållbar framtid för både människor och djur. Det är dags att vi tar ansvar för våra handlingar och skyddar de marina ekosystemen innan det är för sent.
VILL DU GE OSS DITT STÖD I KAMPEN FÖR SÄLARNA? KLICKA HÄR OCH BLI MEDLEM JAKTKRITIKERNA!