“Fiskenäringen måste existera med sälen”
Varje tidsålder har haft olika inställningar till vilka vilda djur som skall tillåtas att leva.
I detta nu är i princip alla vilda djur lovligt byte, vissa arter året om.
Sälen är en art som Naturvårdsverket har beviljat skyddsjakt på och det gäller samtliga arter – gråsäl, knubbsäl och vikare, detta dödande får i princip pågå året om. Total under 2017 får 525 gråsälar, 290 knubbsälar och 130 vikaresälar dödas, sammanlagt 945 sälar i hela landet.
Skyddsjakten på säl är inte är förenlig med EU:s “Art- och habitatdirektiv” eftersom arten inte har en gynnsam bevarandestatus. Sälarnas livsmiljö håller på att förändras på grund av klimatförändringar och ett alltmer förgiftat hav. På grund av miljöförändringar står sälarnas överlevnad på spel. Miljögifter som PCB gör dem sjuka och reproduktionsförmågan försämras.
Naturvårdsverkets tanke är att skyddsjakt på säl ska minska skadorna för fiskerinäringen, men det måste gå att lösa detta problem på något annat sätt än att alltid utfärda beslut, som går ut på att döda sin konkurrent. Fiskerinäringen måste försöka att samexistera med sälen, som bara lever enligt sin natur. Modern lagstiftning måste tillerkänna djur ett egenvärde och inte som nu, då de behandlas som ett objekt utan rättigheter, som ensidigt får utnyttjas utifrån mänskliga intressen.
Ur etisk aspekt kan skyddsjakten i dess många olika former starkt ifrågasättas.
Djurplågeriet är uppenbart vare sig sälarna skjuts ihjäl eller drunknar i de fångstfällor, som är godkända av Naturvårdsverket. Många sälar vådaskjuts och går en kvalfylld död tillmötes.
Efter den skrivelse, som Eva Stjernswärd har skickat till Skurups kommun för att försöka stoppa skyddsjakt på säl i denna kommun, så hade kommunstyrelsen möjlighet att bryta invanda tankemönster. Eftersom skrivelsen innehåller en fullödig faktainformation om sälarnas situation plus en gripande beskrivning av det djurplågeri som jakten förorsakar är det nedslående och sorgligt att beslutsfattarna verkar fullständigt okänsliga inför det lidande de sanktionerar.
Man väljer hellre att tillmötesgå två jägare, än att lyssna på den stora allmänhet, som uppskattar att få uppleva möten med sälar i det fria.
Det framgår tydligt i dessa jägares begäran om tillstånd på skyddsjakt på säl, att de hänvisar till sina “jaktmeriter” och räknar upp hela sin dödslista över alla de olika sorters djur som de årligen dödar! Dessutom inkluderar “Skyddsjakt”-beslutet att de får ta med sig två “jaktgäster”, språkbruket är horribelt! Det är fruktansvärt frustrerande att dessa två jägare blir betrodda att få utföra dessa blodiga dåd i tre år??? Då man utifrån deras “meritlista” förstår att den så kallade skyddsjakten är en “förtäckt nöjesjakt”.
Tänk om man istället för den så kallade skyddsjakten kunde skapa nya arbetstillfällen genom att omskola fiskare i ekoturismaktiviteter. Denna yrkesgrupp kan ju sina holmar och skär och skulle kunna visa turister våra vackra naturområden i skärgården. De skulle kunna berätta om både fauna, fåglar och sälar på guidade turer och sälsafari skulle förmodligen bli höjdpunkten i deras nya yrkesutövning. Då kan en del av fiskarkåren bli inkluderad i nya ekosystemtjänster och vara med och skydda djur och natur, som på sikt kan skapa en ekologisk balans och vara nyckeln till människans fortsatta välfärd.
Margareta Sturemyr
turemyr