Naturvårdsverket
Viltförvaltningsenheten
Ebba Henning- Planck                       Remissvar                                           2019-03-31

Ärende nr:
NV-08122-18

Jaktkritikernas synpunkter i samband med översyn av jakttider

”Biologisk mångfald är …” variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.”  Man skulle kunna säga att det innefattar allt i naturen (skogar och hav, vargar och skalbaggar, genetiskt unika bestånd av gran etc.). Den viktigaste innebörden är dock att begreppet biologisk mångfald betonar betydelsen av variationsrikedom, att vi har ett landskap med många olika naturtyper, olika arter, och en stor genetisk variation inom arterna”. (SLU)

Jaktkritikerna anser att ett led i att begränsa jakten är att INTE utöka jakttiderna, utan istället se över alla jakttider som överlappar varandra på olika sorters djur/fåglar. Jakt, lösa hundar, skottlossning, motorfordon och klappare innebär störning stress för samtliga levande varelser i skog, mark och vatten.
Det gäller även posttraumatisk stress för jagade icke dödade djur.

Jaktkritikerna konstaterar att samtliga myndighetsbeslut gällande jakt, från både länsstyrelser och Naturvårdsverk konsekvent utesluter djurvälfärdsaspekter och det som Naturvårdsverkets ledning stod för på 1990-talet – nämligen djurvänlighet. Jaktiver och ekonomiska intressen har metodiskt utplånat all hänsyn till vilda djur som individer, till djurs modersinstinkter, till flocklevande djur och fåglar och deras inbördes beroende av varandra i de jaktbeslut vi har granskat. Vilda djur klumpas samman till en ansiktslös massa som skall begränsas, räknas, kontrolleras, utnyttjas och beskattas. I en värld där massutrotning pågår och det sägs att 60-70 % av vilda djur, fåglar och marina däggdjur beräknas redan ha utrotats sedan 1970-talet, visar utnyttjandet av de vilda djuren och fåglarna i Sverige en lika kortsiktig som egoistisk syn på levande väsen.

”Jakt på morkulla – liksom svanen och vildgåsen – kommer in under den vilda jakten, som man eljest blott möter hos barbariska nationer eller i unga länder”.
”Vildänder har utsatts för ett systematiskt utrotningskrig. Klappjaktsskytte på uppfödda och utplanterade fasaner ter sig som Chicagos svinslaktare.”
”Jaktlagen är oförnuftig, som den uppställer fasta jakttider, medan jakten för varje år borde anpassa sig efter förhållandena och jakttiderna därför också på nytt granskas och fastställas av myndigheterna.”
”Det har inte gått upp för jägarföreningarna att för något så varierande som viltstammar kan man inte ge generella jakttider för varje år.”
Dessa reflektioner formulerades på1880-talet av en hängiven jägare.
Vad har hänt sedan Wilhelm Dinesens tid? Jo, följande;

PRIMO: vi står inför alarmerande klimatförändringar och ett reellt hot mot den biologiska mångfalden. Att Naturvårdsverket och regeringen över huvud taget överväger att utöka jakttiderna för en så lång tid som sex år framåt är direkt ansvarslöst. När Sverige inte, varken kunde förutse eller när det var ett faktum, lyckades bekämpa den omfattande brandkatastrofen 2018 och dess konsekvenser inte bara för skogsägare, utan för djur och natur – ter sig utökade jakttider verklighetsfrånvänt.

SECUNDO: Sedan Wilhelm Dinesen och hans gelikars tid har de moderna jägarnas etik urholkats. Synliga bevis visas i press, media och internet. Och framför allt allmänhetens egna observationer. Jakt räcker inte längre som ett tillskott i mathållningen, utan tillåts utvecklas till en trendig hobby, maktutövning och statusmarkör. Dödande av vilda djur används som tv-underhållning och i propagandakampanjer som saknar all djurvänlighetshänsyn. De vilda djuren skyddas inte av en djurskyddslag som Sverige f.ö. anser sig ha förbättrat. Avarter som hämningslös trofé- och predatorjakt misskrediterar den traditionella jägarkåren som verkar tiga still. Krigsliknande teknik används för att döda djur som fortfarande är samma ömtåliga, känsliga varelser som barn. Nya hundraser importeras för att jaga rovdjur på ett okontrollerat och brutalt sätt. Ungdomar uppmuntras att döda djur, hantera vapen och fällor, när man i en modern tid med vetenskaplig kunskap om djurs känslor och lidande istället borde träna den empatiska förmågan och förändra det instrumentella synsättet på vilda djur.

Jaktlagen är föråldrad, jaktetik och jaktkultur borde förändras på samma sätt som vetenskapen vad gäller förståelsen av djurs känslor, beteenden och behov. Jägareförbundet har ett oproportionerligt stort inflytande på den vilda faunan – utan att ha en tydligt nedskriven sammanställning av jaktens etiska regler. Framför allt en sammanställning gjord i samarbete med etologisk- och veterinärexpertis. De lagar och paragrafer som styr jakten lämnar ett skrämmande utrymme för subjektiva, okunniga tolkningar – och framför allt vad Jaktkritikerna kan observera: ett stort mått av djurplågeri. Ett djurplågeri som inte anmäls för vad det är, av jaktledare eller ansvariga. Avarter vid jakt som aldrig skulle tillåtas mot våra tamdjur (då icke inräknat vad slaktindustrin utsätter djur för). Lika lite som att tjurfäktning, hundslagsmål eller rävjakt till häst skall fortsätta vara ”kulturbärande” för ett utvecklat land, lika lite kan fällfångst och löshundsjakt fortsättningsvis anses vara ett ”kulturarv” som representerar empatiskt utvecklade och intelligenta moderna människor.
När jakträtter kan utarrenderas för höga värden (ökning 400 %?) till vem som helst, jaktlag kan inbjuda gäster och ca 30 000 utländska jägare årligen tillåts jaga i Sverige (med hund!) måste man anta att det inte är ”viltvårdare” som skyddar djur i vår gemensamma natur. Utländska jägare som skjuter joggare eller dödar hundar ”av misstag” är synliga bevis på att kontrollen är obefintlig.

TERTIO: Så länge ökande tjuvjakt och skadeskjutning av vilda djur är så omfattande finns det inget utrymme för utökade jakttider. De värsta avarterna av den illegala jakten anses organiserad, enligt Brottsförebyggande rådets docent i kriminolog. Om inte jägarkåren tar ett större ansvar för att isolera personer eller grupper som ägnar sig åt illegal jakt skall den heller inte påräkna sig egna utökade privilegier med utökade jakttider.

Jaktkritikerna får härmed framföra följande rekommendationer:

Jakt bör stoppas under djurens parningstid och häckningstid/ yngeltid.
Det betyder februari, mars april, maj, juni, juli, augusti och september. 
Enligt 5 § Jaktlag (1987:259) Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att viltet störs i så liten utsträckning
som möjligt… att när vilt fortfarande har medföljande ungar tillåta jakt i den omfattning det handlar om, måste strida mot 5 § i Jaktlagen, detta måste vara en otillåten störning, som man utsätter de vilda djuren för och borde motivera jaktförbud.

Jakt bör upphöra under vintern
Djuren utsätts för många miljöpåverkande faktorer under vintern, extremt klimat –
förlust av habitat, matbrist och miljöförstöring – jakt  måste räknas in som en för djuren miljö- och livshotande faktor.

Jakt bör upphöra på fåglar.
Flertalet av Sveriges fåglar är sedan länge fridlysta året om.
Det bör gälla även de återstående. Ejder, vigg, ringduva, småskrake och storskrake, fiskmås, samt gråtrut och kråkor – dessa två senare är på kraftiga nergångar (P<0,001) se: Svensk fågeltaxering.
Dessutom minskar även ejder och småskrake, dessa jagas i mycket få ex. (< 1000) och det kan här bara anses som ett nöje att skjuta på levande mål. Denna jakt orsakar stort lidande för dessa arter genom skadeskjutningar.
Ett fridlysande borde vara självklart för dessa fågelarter.
Arter som föds upp från ägg och sätts ut för jakt, såsom fasan, rapphöna och gräsand bör upphöra, eftersom skadeskjutningsprocenten för dessa är mycket hög, samt att de fåglar som inte skjuts dör av svält. Enligt Jaktlagen 27§ får inte jakt bedrivas om den orsakar ”onödigt lidande”. Som ett exempel på detta kan en undersökning av skadeskjutningen av sädgäss som gjordes slutet av 1970-talet (Viltrevy Vol13, nr 1 1985) visa att man fann att 80% hade blivit skadeskjutna. Dessa arter utsätts för lidande och deras möjligheter att överleva minskar. I den utredning som ska påbörjas måste hänsyn tas till dessa (och andra arters) höga skadeskjutningstal, vilket borde föranleda jaktförbud.

Jakt bör upphöra på rovdjur.
De stora rovdjuren är nödvändiga för att kunna upprätthålla en ekologisk balans som utgör fundamentet för en rik och varierad natur. Förlusten av biologisk mångfald är ett av våra allvarligaste miljöhot.
Den svenska rovdjurspolitiken står i strid med EU:s art-och habitatdirektiv, när det tillåts jakt på hotade arter som bl.a. varg och lo. Ett av huvudskälen är att det är de svenska jägarorganisationerna, som bestämmer regelsystemet och där med sammansättningen av den svenska faunan.
Det är inte den biologiska mångfalden jägarkåren prioriterar, snarare är det att behålla jaktbara klövviltstammar och då vill man eliminera konkurrenterna – framförallt, varg och lo. Insikten om rovdjurens viktiga roll för att säkra en hållbar utveckling och upprätthålla en ekologisk balans måste tas på största allvar. Naturvårdsverket har rätten att delegera till länsstyrelser om att besluta om skyddsjakt och licensjakt, detta har medverkat till att gränserna för vad som gäller undantagstillstånd från Art- och habitatbestämmelserna ständigt flyttas fram, till nackdel för de jagade rovdjuren. Att låta lokala, ofta kortsiktiga intressen styra omfattande beslut som jakt på rödlistade rovdjur, oavsett argumentering, försätter faunan i ekologisk obalans, och minskar det gemensamma ansvaret för återstoden av jordens vilda däggdjur.
Den biologiska mångfalden i förhållande till de jagade djurens roll i varje region skall ingå i bedömningen av jakttidsberedningen. Manipulation av naturlig jämvikt som sker genom att döda de viktiga toppredatorerna liksom de besinningslösa utrotningskampanjer som tillåts mot de mindre rovdjuren, påverkar hela landet och måste kartläggas regelbundet, såsom räv, grävling, mårdhund, iller, mink och mård. En särskild arträkning för räv och grävling måste göras då dessa arter har blivit helt skyddslösa p.g.a. jägarnas och demoniserande propaganda samt oetiska uppmaningar till tävling i djurdödande (Se Rovdjurskampanjen). Skjutna rävar, 72 052, grävlingar, 54 171- under jaktåret 2015-2016, enligt Jägarförbundets statistik. Mårdhund, iller, mink, mård

Jakt bör upphöra på småvilt.
Skogshare, fälthare, kanin, bisam, bäver.

Grytjakt måste upphöra.
Att jaga med grythundar för att sedan avrätta ångest- och stressfyllda djur i trängda lägen – i deras bon är djurplågeri. Detta strider mot jaktlagens paragrafer mot att störa viltet i dess habitat och att utsätta vilt för onödigt lidande.

Jakt med hund måste upphöra.
Under tiden 1 mars till 20 augusti råder det strikt ansvar för ”vanliga” hundägare att hålla sin hund kopplad när man vistas i skog och mark, eftersom hänsyn måste tas till allt vilt. Detta gäller dock inte för jakthundar, dessa lösa jagande hundar i naturen måste omedelbart förbjudas. De nya hundraserna som används vid rovdjursjakt och är omvittnat aggressiva och påverkar både vilt som jagas och de djur som inte jagas.
Jaktkritikerna anser att all jakt med drivande lös hund skall förbjudas och i synnerhet, så kallade pack- hundar. Att dessa nya hundraser tillåts utan kontroll och utvärdering av vad detta innebär för de jagade djuren är lika uppseendeväckande som den ovaksamhet som rått beträffande kamphundars införande i Sverige. Jaktens nya kamphundar bör förbjudas i svensk jakt omedelbart. Rapporter om när hundar skadar vilt måste anmälas och rapporteras så att dessa individer tas ur jaktbruk omedelbart.

Jakt med snaror eller fällor måste upphöra.
De direktdödande slagfällorna är inte selektiva dödar arter utan ur skillnad. 
Fällor och snaror som fångstmetoder för jakt skall förbjudas helt; som otidsenligt och synnerligen plågsamt för alla djur, det är medvetet planerat djurplågeri. En modern och djurrättsetisk omvändelse krävs omedelbart. Fällor hör till en primitiv tid när man inte hade vapen att jaga med. Att lura djur in i fällor för att döda dem är ett övergrepp mot varelser som har samma livslust som vi. Fällfångst med motiv att döda på nära håll har ett sadistiskt förtecken som måste bekämpas. Här har varje länsstyrelse ett första ansvar att fasa ut detta bestialiska sätt att hantera djur tills Naturvårdsverket ändrar bestämmelserna.

Jakt med lock, ljud, doftsignaler och åtel, samt mineralsten.
All användning av åtel för att locka och vilseleda vilda djur till mat för att döda dem skall förbjudas. Att lura fram skygga rovdjur med mat för att utsätta dem för hundar och döda dem är synnerligen oetiskt och hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. Detta med hänvisning till att utfordring av vilda djur i alla andra sammanhang är strängt reglerat.

Jakt i närheten av parningstid och under brunsttid, samt digivningsperioder måste upphöra.
Jaktkritikerna oroas djupt av Naturvårdsverkets tillåtna och alltmer överskridande jakttider, som t.ex. på säl, rävungar och hjortkalvar, i synnerhet på lodjur under deras parningstider. Detta medför att det pågår jakt i skog, mark, skärgård och kust hela året. Jägare måste utbildas i etik särskilt som gäller detta.

Jakt på dräktiga djur måste upphöra.

Jakt på vikaresäl, knubbsäl, gråsäl måste upphöra.
Jakt på säl i vatten kan inte försvaras ur ett etiskt perspektiv. En jakt med en sådan uppenbar risk för skadeskjutning och därmed lidande för djuret måste stoppas. Säljakt är totalt oförenligt med gällande lag § 27 Jaktlagen “onödigt lidande”, för säl vid skyddsjakt, samt § 28 Jaktlagen “obligatoriskt eftersök.  Veterinärutlåtande om jakt på säl i vatten, konstaterar att denna jakt måste avrådas. 

Jakt i skymning eller mörker bör förbjudas.
Ingen jakt med mörkerjaktmedel som uv-ljus,
ljusförstärkare, laser, eller annan belysning. Skymningsjakt på fågel måste förbjudas då även människor och husdjur drabbas av hagelnedslag.

Jakt med rörliga eller fasta kameror eller från drönare.

Ingen jakt med GPS, GPS på hund eller liknande skall tillåtas.
En utvärdering av användandet av ny teknik måste göras i anslutning till en etisk uppstramning.

Nödvändig jakt på klövdjur
Så länge rovdjurens roll i ekosystemet är satt ur spel, är det ofrånkomligt att helt stoppa jakten på klövdjur. När det gäller klövviltsjakt på älg vildsvin och några större hjortdjur
så vill vi att den jakten genomförs så hänsynsfullt som möjligt.
Drev- och klappjakter bör begränsas och icke alls förekomma samtidigt i landskap där jaktegendomar ligger så tätt att djuren aldrig få ro och inte har någon stans att fly. Jakt på hjortdjur får icke ske närliggande tider/dagar/ på angränsande jaktområden. Här bör jaktarrendatorer strängeligen informeras om detta och allt för små områden bör inte tillåtas jakt på djur som lockas dit av utfodring. Denna jakt skall ske säkert, helt utan skadeskjutningar. Skadeskjutningar skall beivras och anmälas av jaktledare. Länsstyrelsen bör ha en anmälningscentral även för icke-jägare.
Jakt på klövvilt på sommaren skall förbjudas, inga undantag är giltiga, utan markägare skall åläggas ta egna ansvar för alternativa icke-dödliga skrämselmetoder. Konsumenterna kommer inte att vilja ha blodbesudlade jordbruksprodukter i framtiden, det är inte förenligt med ekologiskt tänkande.

Jakttid skall vara högst tre veckor
men jakten får ALDRIG bedrivas i eller i närheten
av rovdjursrevir.

Ingen jakt med hagelvapen.
De skadar mer än de dödar. Hagelammunition ligger kvar i markerna och äts av t ex änder. 

Blyspridningen är ett hot mot rovfåglar.
– mot miljön och naturen.

Allemansrätten
Allmänheten ska tryggt och säkert kunna vistas i Sveriges marker.
Millioner människor vistas i skog, mark, vattendrag och i fjällen för rekreation.
Det bedrivs fågelexkursioner, fotografering, ridning, orientering, joggning,
cykling, promenader m.m. och sist men inte minst så är bär och svampplockning
under hösten ett stort folknöje. Därför bör jakt på klövdjur under några höstveckor
undvikas. Ingen jakt bör heller förekomma under helger, eftersom människor då söker
rekreation i naturen. Jakt bör förbjudas på stora helger som jul- och nyår, då fyrverkerier dessutom stressar både människor och djur.
Säkerheten för människor och övriga vilda som tama djur samt
egendom skall vara orubblig. Studier/exkursioner som bedrivs av skolklasser skall ha
företrädesrätt framför jägarkåren i naturen. Detta kan kollidera på grund av att det
pågår jakt i skog, mark, skärgård och strand/kust hela året. Inte bara djuren är hotade utan
vanliga människors rätt att vistas i naturen utan rädsla för vapen, drev och lösa hundar
och att bevittna djurslidande, är hotad.
Annonsering om var och när jakt pågår måste vara obligatorisk. Markägare måste via fysiska brevlådor minst en vecka i förväg meddela alla grannar om att jakt planeras och vilken sorts vapen man avser använda och vilket vilt som skall jagas. Markägare och jaktarrendatorer bör även ha kunskap om vilka som brukar vistas i deras områden. T ex ryttarföreningar eller privata ryttare. Om tillbud med skenande hästar sker p g a skottlossning skall jägarna ställas till ansvar om inte tydlig annonsering satts ut.

Ingen jakt utan hög säkerhet
mot kulor/hagel/hundar som kan skada eller döda människor, djur, egendom. Jaktskyltning måste förtydligas samt varning för de som har tamdjur inom jaktområden. Med ökande befolkning är det inte rimligt att jägare skall dominera naturen på det sätt som sker i vissa regioner där rädslan för skottlossning och beväpnade jägare hämmar människors vistelse i skog och mark. Barn skall kunna vistas i naturen, rida, cykla och promenera. Nedsmutsning och förfulande av naturen på grund av jakt. Markägare skall tillse att foderutrustning, sädtunnor och ammunitionsrester saneras i direkt anslutning till avslutad jakt. Matplatser med ruttnande mat skall omedelbart saneras av ansvarig utfodrare. Så kallade jakttorn skall tas bort vid förfall.

Minst samma krav på säkerhet som på godkända skjutbanor
Alla skjutplatser, skottplatser skall vara besiktigade och
godkända av speciellt utbildad polis.
All nöjesjakt, nöjesdödande skall ses som djupt oetisk.
Allt kött skall tillvaratas, så det inte förgås, vilket ofta sker vid nöjesdödande.
Polis skall finnas även i skogen speciellt i jakttider och vid misstänkt
illegal jakt, samt kustbevakare.

All jakt i hägn skall totalförbjudas.
Särskilt troféjakt. Jaktträning med eller utan hund i hägn skall förbjudas.

Inga utökade jakttider för björn 
Det finns krav på att öka jakttiderna på björn, vilket innebär att björnen då
kommer att jagas under den tid den fortfarande har ungar och förbereder
sitt vinterhull, som den så väl behöver när den kommer ut från sin hibernation.
Här måste myndigheterna ta ett seriöst ansvar i de regioner som drabbas.
Jakttiden för bl.a. björn måste utvärderas av klimat- och miljöforskare tillsammans med etolog- och biologexpertis hur förändringar kan ha medfört förändringar i djurens och fåglarnas beteende och livsvillkor (parningstider, di-givning, hibernation, migration, habitatförändringar, utfordring etc.). Här måste även hänsyn tas till alla jakttider som överlappar varandra på olika sorters djur/fåglar vilket innebär störning för samtliga levande varelser i skog, mark och vatten.

Rovdjursjakt
Även om jakt på rovdjur inte ingår nu måste de jaktmetoder som utövas mot rovdjuren föranleda en grundlig utredning med anledning av det djurplågeri som ständigt dokumenteras i förhärligandet av troféjakterna på rovdjur. Motbjudande avarter som tillåtits utvecklas genom myndigheternas jaktlicenser och allt för generösa jakttider för både björn, lodjur och varg. Här måste jägarkåren ta sitt ansvar och sanera handgripligen, annars kommer minoriteten av rovdjursjägare/troféjägare att ramponera allmänhetens acceptans för ”traditionell jakt”. Utökade jakttider har definitivt med störning av rovdjuren att göra. I synnerhet älg- och rävjakt i björnområden liksom för lodjur och varg.

Utökade jaktmetoder skall alltså icke godtas
Att Naturvårdsverket, trots uppenbart och starkt motstånd från natur- och djurskyddsengagerade föreningar liksom veterinärexpertis, överväger att tillåta bågjakt; en jaktform som innebär mycket hög skadeskjutningsrisk och djurplågeri, är inte bara häpnadsväckande utan motsägelsefullt när man med halvautomatiska kulvapen mot björn vill öka ”säkerheten” (att döda). Denna tillåtande vapenfetischism för att på alla tänkbara sätt kunna döda levande varelser med samma förmågor till lidande, smärta, stresspåslag och dödsångest som en människa – ter sig i vår tid oändligt svårbegripligt.
Återinförandet av fällor för lodjur skall omedelbart stoppas och förbjudas.

Socioekonomiska konsekvenser
Värdet av socioekonomiska konsekvenser skall översättas i siffror och
förtydligas i jämförelse med all ekonomisk ersättning för viltskador, spårning och
bidrag/subventioner till tamdjurshållning vid beslut om licensjakt och skyddsjakt.
Värdet av den etiska inställningen till att skydda sina vilda rovdjur skulle gynna regionernas naturvärde och attraktion för ett allt mer tättbefolkat Europa. Att gynna en minoritet rovdjursjägare med korttidsperspektiv kan inte längre anses attraktivt för omvärlden.

Jaktkritikernas åsiktförklaring 
Jaktkritikerna ser alltså med stor oro på hur inriktningen på Naturvårdsverket leder mot ett
oproportionerligt stort jaktbejakande till fördel för en liten minoritet av Sveriges medborgare.
Vi ser en utveckling som tycks eskalera i takt med jägarkollektivets lobbyverksamheter, som fortfarande möjliggörs av de stora ekonomiska bidrag som utgår.

I Beredningen av jakttidsändringar anser Jaktkritikerna att djurskydd och jaktetik, måste beaktas och det är av stor vikt att ideella föreningar som arbetar med djurskydd, skall kunna delta i snabbkonsultationer.  Detta handlar om att representanter med djurskydds- och etikexpertis skall specificeras vid varje förslags-/beslutstillfälle, särskilt då så kallad snabbkonsultation innebär ökad jakt skall sådana beslut ej kunna tas utan noggrant ställningstagande och konsekvensutredning ur etisk- och djurskyddssynpunkt. Den införda ändringen i bilaga 4 i Jaktförordningen, gällande skyddsjakt på kron- och dovhjort, för att kunna skjuta nyfödda kalvar utan föregående beslut från länsstyrelse, är ett exempel på beslut med bristande konsekvensutredning och för snabb beslutsprocess. Ett beslut som kommer att innebära djurplågeri för de hindar, som utsätts för psykisk stress och abrupt avbrott i kalvens diande. Beslutet att skjuta rävungar på sommaren är ett annat sådant förkastligt beslut.
 
Jaktkritikerna menar att listan över berörda aktörer inte är fullständig. Jaktkritikerna anser att specifikt djurskyddskunniga skall anses som berörda aktörer, annars kan inte den ”legitimitet” som förvaltningen eftersträvar anses transparent för den stora allmänhet som inte jagar. När förslag lämnas från jaktintressen och areella näringar, riskerar de ekonomiska och jaktegocentriska intressena överskugga det etiska förhållningssättet till de levande djuren. Jaktkritikerna ifrågasätter även hur grundliga biologiska och ekologiska kunskaper skall kunna inhämtas vid så kallade snabbkonsultationer om det gäller att öka dödandet av djur.

Jaktkritikerna vill arbeta för en utökning av djurskyddslagen; inkorporering ett specifikt djurskydd för vilda djur. Jaktkritikerna anser att jaktlagen är otidsenlig och lämnar för stort utrymme för godtycke av jägarintressenterna och med det en ej kontrollerbar övervakning av vad som anses som ”lidande” för jagade djur.

Jaktlagen måste moderniseras och spegla en ny tid; att utsätta djur för lidande skall aldrig vara acceptabelt, därför är benämningen att inte utsätta djuren för ”onödigt” lidande moraliskt och etiskt fel, och lämnar allt för stort utrymme för individuella och inkonsekventa bedömningar i jaktsituationer. Jaktlagen måste harmoniera med djurskyddslagen samt att djurskyddslagen också skall gälla för de vilda djuren i framtiden. Om jaktlagen moderniseras och de etiska reglerna stramas upp, blir det också lättare för jaktledare att fungerar som just jaktledare. Jaktledare måste få bättre incitament att kunna anmäla oegentligheter och särskilt djurplågeri.

Jaktkritikerna efterlyser transparens till hur myndigheterna utövar sina befogenheter vad det gäller jaktbeslut i nära anslutning till lokala jakt- och markintressenter.

Jaktkritikerna önskar bli inbjuden till en utvecklande dialog med Naturvårdsverket, eftersom vi företräder människor i samhället som berörs av de vilda djurens situation och ställer krav på ett gemensamt ansvarstagande och respekt för skilda värderingar och synpunkter.

Sammanfattningsvis
Ändringar av jakttider bör föregås av analys grundad på fakta, med hänsyn till artbiologi, ekologi och djurskydd. Hänsyn bör även tas till etiska värderingar. Felaktigt underlag kan resultera i införande av jakttider som inte är ändamålsenliga samt skadliga för det individuella djuret och djurpopulationen.

Flera djurslag jagas under tider då de är extra känsliga för störningar och det finnas fall då avkomma som fortfarande är beroende av sina föräldrar kan bli föräldralösa, t.ex vid jakt efter ringduva. I vissa fall får även ungar jagas året runt, som årsungar av räv, och nyfödda dov- och kronhjortskalvar får fritt jagas i skyddsjakt, liksom högdräktiga hindar. Sådan jakt kan inte anses etisk försvarbar, dvs lidandet står inte i paritet med förvaltnings- och samhällsnytta.

Oavsett jaktmedel som används:

– Jakt ska inte förekomma på vuxna djur under tider då dessa kan vara långt gånget dräktiga. Detta gäller jakt i allmänhet och jakt med hund i synnerhet.
– Jakt ska inte förekomma under tid då djuren har ungar/häckar (vår och sommartid), oavsett djurslag och djurets ålder och kön. Detta gäller jakt i allmänhet och jakt med hund i synnerhet.

– Jakt på vuxna djur ska inte förekomma under parningstid, som i sig är resurskrävande och innebär en omfattande stress för djuret, eller under den tid avkomman är i fortsatt behov av sina föräldrar. Detta gäller jakt i allmänhet och jakt med hund i synnerhet.

– Jakt ska inte förekomma före solens uppgång och efter solens nedgång, dvs utan fullt dagsljus, med tanke på ökad risk för skadeskjutningar oavsett djurslag och djurets ålder och kön.

– Träning med hund i hägn på levande vilda djur ska inte ske alls oavsett tid på året, eftersom detta kan leda till stress, skador, smärta och lidande på de vilda djuren, men även hos hundar om dessa kommer i närkontakt med vilt som vildsvin. Detta gäller även grytanlagsprov på grävling, då grävlingarna utsätts för omfattande stress.

– Fångstredskap ska under inga omständigheter användas i Sverige.
Larm med efterföljande snabb vittjning behöver vara obligatorisk ifall fångstredskap används, för att minska tiden som djuret kan lida.

Jaktkritikerna/Riksföreningen
Ordförande Richard Dehnisch                                  Styrelseledamot Eva Stjernswärd
info@jaktkritikerna.se                                              eva.s@jaktkritikerna.se

Styrelseledamot                                                        Styrelseledamot Kristina Tyrenius
Margareta Sturemyr                                                  kristina.t@jaktkritikerna.
margareta.s@jaktkritikerna.se