Ändringar i riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn till att bättre täcka skador orsakade av vargar och andra fridlysta djur.

Kommissionen ändrar EU: s riktlinjer för statligt stöd inom jordbrukssektorn för att göra det möjligt för medlemsstaterna att bevilja full ersättning till jordbrukare för skador orsakade av skyddade djur, såsom vargar. Ändringarna gör det också möjligt att helt ersätta kostnaderna för investeringar som gjorts för att förhindra sådana skador, till exempel bygga elstängsel eller förvärva vakthundar.

Dagens beslut syftar till att öka stödet till jordbrukare i områden där stora rovdjur är närvarande.

Framgången för EU: s bevarandepolitik beror dels på en effektiv hantering av konflikter i samband med bevarandet av skyddade djur. Stöd för att hjälpa och lösa konflikter i samband med bevarandet av de skyddade djuren kan beviljas från EU-medel, särskilt inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, och från nationella medel (statligt stöd).

Reglerna för statligt stöd som gäller för ersättning för skador orsakade av skyddade djur fastställs i EU: s riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och på landsbygden 2014 till 2020 . Hittills kan bara 80% av investeringarna återbetalas genom statligt stöd. Genom dagens beslut ändras de riktlinjerna för att få 100%. Medlemsstaterna kommer också att tillåtas att återbetala 100% av så kallade indirekta kostnader som veterinärkostnader till följd av behandlingen av sårade djur och arbetskostnader i samband med sökandet efter försvunna djur efter en attack av ett skyddat djur.
Läs originalartikeln här: https://ec.europa.eu/info/news/amendments-state-aid-guidelines-agriculture-sector-better-address-damages-caused-wolves-and-other-protected-animals-2018-nov-08_nl?fbclid=IwAR1fFrEhdTMBD8_i-l8m5RzhCZZQx5Bi6bYhIYI4rvHTiLCvXhE_-DTBQLs

Naturvårdsverket håller på med en revidering av ”Föreskrifter för jaktmedel” och det ingår då ett förslag från Naturvårdsverket att tillåta jakt med pilbåge på rådjur, räv, bäver, grävling, mårdhund, tvättbjörn, bisam och hare. Under augusti fanns möjlighet att skicka in remissyttrande vilket ett antal myndigheter, intresseorganisationer samt enskilda gjort. Naturvårdsverket  kommer att på delegation ta beslut när det gäller dessa jaktmedel, bland annat tillåta pilbågsjakt.

Enligt Naturvårdsverkets handläggare Hanna Dittrich-Söderman kan beslut väntas  först till nästa höst om inte pilbågsjaktfrågan bryts ut för en separat tidigare behandling och då ett tidigare beslut. Ett skäl till att Naturvårdsverket föreslår denna jaktform är att myndigheten gjort en utfästelse vilket framgår av följande motivering för förslaget: ”Detta följer av strategi för svensk viltförvaltning där Naturvårdsverket har sagt att vi ska utveckla möjligheten att använda nya sätt att jaga.”  Är det rimligt att det ska vara Naturvårdsverkets uppgift att producera nya sätt att jaga?


Jag har gjort en hastig granskning av remisserna  som finns tillgängliga på Naturvårdsverkets hemsida under Remisser 2018 (Förslag till nya föreskrifter om jaktmedel.) Där finns en uppdelning i remisser från myndigheter, intresseorganisationer samt från enskilda.

När det gäller myndighetsremisser så är Jordbruksverket  i sin remiss mycket kritisk till att Naturvårdsverket inte gjort nödvändiga analyser vad en pilbågsjakt kan innebära  för djuren.  SLU påtalar att bl.a. djurskyddsaspekten är dåligt klarlagd. Bara 6 myndigheter anger klart att de är för att pilbågsjakt skall tillåtas. Flertalet myndigheter  har enbart synpunkter på andra jaktmedel eller avstår från att lämna synpunkter. Man kommer in på frågor om krav på vapen, ammunition men också om åtelkameror och om skyddsjakt på järv och varg (skjuta varg från helikopter eller med hahel).

När det gäller intresseorganisationer säger 7 st. jakt- och vapenorganisationer JA till pilbågsjakt, 7 st. säger klart NEJ och 3 anger att de är tveksamma. Jägarnas riksförbund vill att även ett antal fågelarter skall kunna jagas med pilbåge och Sv. Jägreförbundet  vill att allt svenskt vilt förutom de stora rovdjuren samt säl skall vara jaktbara med pilbåge. Det saknas remiss från Sv. Veterinärförbundet.  

När det gäller remisser från enskilda  var   flertalet remisser utan synpunkter på pilbågsjakt.  8 st. var för ett NEJ (varav en var jägare) och 2 st. för ett  JA. 

Ingemar Rosberg / Jaktkritikerna

https://www.svt.se/special/algjakten-i-siffror/?fbclid=IwAR2DIc_xqgZ0Fpwkta08tIcsX1UaOYEDrAN2c5zdSTWSwbmesei_0L43Q7I

SVT: s välgjorda och intressanta statistik om älgjakten, som visar hur den ekologiska balansen sats ur spel. En älg om den får leva sitt liv fullt ut kan bli upp till 25 år gammal, men denna statestik visar att den svenska älgstammens medelålder ligger på något över 2 år. De älgar som har turen att nå en ålder av 6 år är lätt räknade.

Se länken Jaktkritik där Hans Ryttman, före detta universitetslektor i genetik och statistik, skriver:

“Jägarnas “förvaltning” som de ofta pratar om har ingen biologisk eller vetenskaplig grund. Det är därför som älgstammen ser ut som den gör med alltför få äldre tjurar, för få tjurar över huvudtaget och alltför många kor som aldrig blir betäckta.Vår fauna har aldrig fått sköta sig själv på ett naturligt sätt vilket gör att den inte är i balans. Men så vill ju inte heller jägarna ha den”.

Rennäringen har fått för stort inflytande över Sveriges rovdjurspolitik. Myndigheterna måste även ha en toleransnivå gentemot rovdjur, skriver Margareta Sturemyr i föreningen Jaktkritikerna.

I SVT-programmet Uppdrag granskning om ”Rovdjuren och rendöden” får rennäringen komma till tals och framföra klagomål över de förluster de lider på grund av rovdjurspredation.
Björnen är ett av de rovdjuren som enligt renskötarna dödar flest renar. Enligt Sametingets statistik uppskattas björnens predation på ren till mellan 3.500 och 7.500 dödade renar per år. Det är dessa siffror som länsstyrelser i de olika länen förhåller sig till då de beslutar om licensjakt på björn.

Ovanstående siffror låg till grund för länsstyrelsens i Jämtlands län beslut om licensjakt på 100 björnar 2018 – detta för att uppnå förvaltningens syfte att minska skador orsakade av björn för rennäringen i Jämtlands län och nå riksdagens målsättning om maximalt 10 procents förluster inom rennäringen på grund av rovdjurspredation.
Renskötarna i programmet hävdar att förlusterna är större. I Naturvårdsverkets databas Rovbase framgår det att antal renar som dödades av björn i fjol var totalt sex stycken och i Jämtland hade ingen ren dödats av björn.

Uppgifterna om rovdjursdödade renar (SOU 2012:22) är osäkra. Underlaget är ovetenskapligt och siffrorna för rovdjurspredation är extrapolerade utifrån rennäringens krav att ytterligare decimera rovdjursstammarna.
Rennäringen kompenseras via skattemedel med stora summor, 107,9 miljoner kronor under 2016. I programmet nämns endast bidrag upp till 50 miljoner kronor. Det ersättningssystem som finns i dag följer direkt av rovdjursförekomst och medför att ersättning utgår oavsett skada på ren.

Ersättningssystemet ska vara förebyggande. Det är dock fullt möjligt att ersättning betalas ut för ett rovdjur som sedan ändå skjuts, detta omintetgör systemets förebyggande effekt.
Myndigheterna måste kunna se båda sidorna av detta problem, alltså även en toleransnivå gentemot våra björnar, lodjur, vargar, järvar och andra robdjur. Rennäringen har redan fått alltför stort inflytande över Sveriges rovdjurspolitik.
Samebyarna ersätts för varje dokumenterad järv- och loföryngring med 200.000 kronor.

Föryngring av varg inom en samebys betesområde ersätts med 500.000 kronor.
För björn och kungsörn gäller en arealbaserad ersättning som utgår ifrån storleken på samebyns barmarksbete. Förekomst av björn ersätts med totalt 1,5 miljoner och örn med 1 miljon kronor.

Sametinget administrerar utbetalningarna av rovdjursersättning. Ersättningen är baserad på en beräknad kostnad för varje art. Samebyarna deltar aktivt i inventeringsarbetet och utser så kallade rovdjursansvariga. Sametinget fördelar de medel regeringen anvisar till respektive sameby för samebyarnas medverkan.

Det vetenskapliga upplägget när det gällde att redovisa siffror för rovdjurspredation, var i programmet mycket godtyckliga. Med tanke på att rennäringen själva styr över uppskattningarna av rovdjurspopulationerna, ligger det nära till hands att länsstyrelserna “gör bocken till trädgårdsmästare”.

En ny lagstiftning när det gäller ”toleransnivån för rovdjursdödade renar” skulle medföra att de så kallade miniminivåerna för rovdjursstammarna, som är lagstadgade enligt ett riksdagsbeslut 2013, inte längre kommer att gälla fullt ut.

Margareta Sturemyr/Jaktkritikerna

http://jaktkritik.blogspot.se.

Jaktkritik
Publicerad 2018-10-26
Hans Ryttmans blogg

Jag hör på radio att Jägareförbundet uppmanar jägare att skjuta fler kalvar än normalt då många är magrare nu i höst än andra år på grund av torkan i somras. Torkan gjorde att betet var sämre än annars och kalvarna fick inte sitt behov av näring tillgodosett. Den mindre vikten (ca 10%) skulle kunna innebära en sämre överlevnad och även ha effekter senare år.

Detta låter förnuftigt men grundar sig på dålig kunskap. Jag är övertygad om att ingen jägare kan se skillnad på en normalviktig kalv och en som väger 10% mindre. Jakt är en slumpmässig handling och alla individer behandlas lika. Men min kunskap av kvantitativa genetik så vet jag att ett artificiellt urval är mycket svårt och det behövs noggranna mätningar och att åstadkomma någon effekt på avelsarbetet.

Jakten drabbar alla lika och något urval sker alltså inte. Det vettiga vore i detta fall att låta alla kalvar leva och att naturen skulle göra urvalet för att gynna de kalvar som hade tillgodogjort sig tillräckligt med föda och/eller varit mer anpassade till ett lägre födointag.

Jägarnas “förvaltning” som de ofta pratar om har ingen biologisk eller vetenskaplig grund. Det är därför som älgstammen ser ut som den gör med alltför få äldre tjurar, för få tjurar över huvudtaget och alltför många kor som aldrig blir betäckta. Vår fauna har aldrig fått sköta sig själv på ett naturligt sätt vilket gör att den inte är i balans. Men så vill ju inte heller jägarna ha den.

https://svenskjakt.se/start/nyhet/algjagare-besokte-forskoleklass/

Det finns mycket inom jakt som skulle behöva analyseras av psykologer.

   I andra förskolor bjuder man in förskolebarn till etiska möten!

  Bodil Halvars-Franzén har skrivit en hel avhandling om Barn och etik – möten och 
     möjlighetsvillkor i två förskoleklassers vardag.

Där lyfts förskolan fram som en arena där samhällets etiska värden förmedlas och 
konkretiseras. Men vad menas egentligen med etiska värden och hur tar de sig uttryck i förskolans och skolans värld? Följande berättelse visar hur ett etiskt resonemang och handlande kan utspela sig mellan barn.

”Under en utevistelse fångar ett av barnen i S-skolan en groda vid bäcken. Gemensamt förhandlar sig gruppen fram till att den som hittat grodan har vissa rättigheter, som att bestämma grodans namn och hur den ska tas om hand på helgerna. Snart uppstår också diskussioner kring vad en groda behöver och hur den vill bli behandlad. En flicka säger att grodor inte gillar att man rör vid dem och en pojke säger att de inte klarar sig utan sällskap. Det får till följd att barnen fångar två små grodor till. Alla tre får flytta in i ett nyinrättat terrarium på skolan. Efter någon dag upptäcker några barn och pedagogerna att grodorna inte verkar äta och inte hoppar de heller. Frågor kring grodornas trivsel dyker upp. ”De saknar nog sin familj”, säger en flicka. ”De skulle hoppa och äta om de gillade att vara här”, säger en pojke. Barnen enas om att det bästa är att släppa ut grodorna vid bäcken igen. För grodornas skull.”

”–Det kom fram så mycket i de mötena. Där blev etiken konkret och begriplig, säger Bodil Halvars-Franzén som hoppas att förskollärare och lärare kan känna igen sig i det hon beskriver.”

Margareta Sturemyr/Jaktkritikerna

Se artikel i den schweiziska webplatsen wildbeimwild.com

https://wildbeimwild.com/2018/03/09/schweden-jaeger-ausser-rand-und-band/

Snabböversättning (Eva Stjernswärd)
Schweden: Jäger ausser Rand und Band
9/ 2018 i Wild Beim Wild

Sverige: landet för jägare utan rim och reson

Långsamt men säkert monterar nu jägare ner bilden av Sverige som ett föregångsland för djurskydd. Trots EU:s lagar för att skydda lodjuren har svenska myndigheter gett efter för jägarnas tryck och medgett licensjakt på lodjur, till och med under deras parningstid. Redan 2017 blev lodjuren med sina ungar massakrerade av troféjägare.

Även Sverige har fallit i händerna på ”Jägarmaffian-utan-rim-och-reson” som inte bara visar hat mot rovdjur utan ohämmad girighet efter dödande och troféer. Precis som med maffian handlar det om pengar. Jaktföretagen frodas i Sverige och jakt bjuds ut internationellt.
Vi har även skrivit om varför Norge jagar sina vargar.

De rödlistade lodjuren jagas av specialimporterade hundar. De dödas när de försöker rädda sig upp i träden. Honor och ungar elimineras skoningslöst såsom är troféjägares högsta dröm även om man företrädesvis skyller på att lodjur tar ren.

Sveriges Hobby-jägare har infiltrerat politiken och marknadsför sina militanta intressen ända in i Riksdagens jaktklubb.

Trots tamdjursägares generösa statliga ersättningar för att acceptera förekomst av rovdjur, dödas björn, varg och lo.

Ett barbariskt fall av jaktbrott i Norra Sverige uppdagades efter ingripande av 40 poliser och noggrann kartläggning. Björnar och lodjur hade filmats under misshandel och tortyr. Åklagarens 23 åtalspunkter resulterade endast i dom om jaktbrott inte djurplågeri. Flera av de skyldiga var renägare med lokalpolitiska positioner. 

Djurskydd versus jakt. Modiga jaktmotståndare som försökte övervaka vargjakt i Västmanland och Dalarna blev angripna av hobbyjägarna. En 17-årig flicka blev våldsamt angripen av maskerade och militanta rovdjursjägare.
Naturligtvis koncentrerade main-stream media rapportering mest på ”störande av jakt” – i stället för dödande av djur och övergrepp mot oskyldiga människor som ville rädda vargarna.

Istället för att följa miljöministern i Rumänien, som en förebild som förbjöd all troféjakt 2016, faller Sverige under jägarmaffians förtryck och utlyser ständigt nya licensjakter. Sverige som likt Rumänien har tillräckligt stora naturområden för att vårda den ekologiska balansen genom att rovdjur och bytesdjur skyddas utan mänsklig jakt och satsa mer på fredlig samexistens med tamdjursägare, godtar Sverige istället troféjakt.
WWF, med bland andra en jaktmonark som hedersmedlem, förblir tysta.