Få levande varelser är så anpassningsbara som vargen. De lever i ett socialt nätverk och har starka band i familjen. Vargen blir könsmogen i ungefär tvåårsåldern. Det är bara alfatiken i en flock som får valpar och de kan få valpar nästan hela sitt liv. Hon är dräktig i ungefär 63 dagar (som en hund) och valparna föds i slutet på april – början på maj. Kullen består oftast av 3-8 valpar. De är helt beroende av tiken de första tre veckorna och de slutar dia när de är ca nio veckor. Då flyttar flocken från lyan till en annan plats som kallas rendez-vous, där valparna håller till när övriga är på jakt. I början matas valparna med halvsmält föda tills de kan äta själva. När valparna är i halvårsåldern får de följa med på vandring. Vargungar kan bli kvar tills de är könsmogna och börjar söka egna revir.
Våra vargar är gråa i grunden med mörkare partier i ansiktet, på benen, ryggen och svansroten. De har nästan alltid vit haka och strupe. De kan vara mer åt beige på sommaren och i vissa ljusförhållanden se ljusa ut. Det har fötts vargar med andra färger vilket ses som ett resultat av den starka inaveln. Mankhöjden i Sverige är ca 60-70 cm och vikten runt 35-55 kg (hanar) och 30-45 kg (honor).
Inavel är ett stort problem
Även om man ansåg vargen utrotad på 80-talet så innebar det inte att vi inte hade några vargar alls. Det fanns lite strövargar i norr och någon söderut. Det föddes till exempel en valpkull våren 1978 öster om Kiruna. Under denna tid fanns det vargrapporter även från exempelvis Dalarna och Värmland. Just i Nyskog i Värmland, föddes en kull med sex valpar 1983 av två invandrande finsk-ryska individer som anses vara starten på vår nuvarande vargstam. Nästa gång det blev valpar med invandrare var 1991–1993 då en finskrysk varghane i Gillhovreviret spred nya gener. Därefter dröjde det till 2008 innan nya finskryska individer fick valpar och det var hanen i Kynnareviret samt Galvenhanen. För några år sedan (2017-2019) fick den finskryska Tivedentiken valpar och förra året fick tre av hennes valpar egna valpar vilket tillförde ytterligare nytt blod. År 2001 var inavelsgraden 0,31 och tio år senare hade det gått ner till 0,23. Därefter har det gått lite upp och ned. Med nya invandrande vargar tillförs nya gener och koffecienten går ner. Inavelskoefficienten mäter andelen identiska gener som en individ ärver från sina föräldrar. Den varierar mellan noll och ett. Ju mer besläktade föräldrarna är desto högre blir talet. Exempelvis är inavelskoefficienten 0,25 bland avkommor till ett syskonpar, mor/son eller far/dotter och 0,13 för kusiner. De invandrande vargarna kallas F0, deras avkommor för F1 och nästa generation F2.
Vargrevir i Sverige där valpar fötts under åren 1978 till 2002
| Revirnamn | Län | Första valpkullen |
| 1 Vittangi/Ö Kiruna | Norrbotten | 1978 |
| 2 Nyskoga I/Torsby * | Värmland/Hedmark | 1983 |
| 3 Gillhov/Ö Jämtland | Jämtland | 1991 |
| 4 Hagforsv | Värmland/Dalarna | 1993 |
| 5 Fredriksberg/Lindesnäs | Dalarna | 1994 |
| 6 Sånfjället | Jämtland | 1996 |
| 7 Leksand | Dalarna | 1997 |
| 8 Årjäng/Kongsvinger * | Värmland/Hedmark | 1997 |
| 9 Dals Ed/Halden * | V Götaland/Östfold | 1997 |
| 10 Filipstad | Värmland | 1998 |
| 11 Bograngen * | Värmland/Hedmark | 1999 |
| 12 Nyskoga II * | Värmland/Hedmark | 2000 |
| 13 Grangärde | Dalarna | 2000 |
| 14 Gravendal | Dalarna/Örebro | 2000 |
| 15 Hasselfors/Laxå | Örebro | 2000 |
| 16 Glaskogen | Värmland/V Götaland | 2000 |
| 17 Furudal | Dalarna/Gävleborg | 2001 |
| 18 Ockelbo | Gävleborg/Dalarna | 2001 |
| 19 Tyngsjö | Dalarna/Värmland | 2001 |
| 20 Storfors | Värmland | 2002 |
* delas med Norge
Förra året kom det tre nya finsk-ryska vargindivider till Norrbotten. Två av dem sköts i skyddsjakt. En 50-kilos hane som oroade samer sköts söder om Kiruna av Länsstyrelsens personal från helikopter i oktober. Den andra syntes bl a i Härjedalen och sköts i december. Den tredje var kvar här i februari.
Försämrad genetisk status på grund av inavel (och tjuvjakt) rödlistade vargen förra året som starkt hotad. IUCN:s (Internationella Naturvårdsunionen) har en minigräns på 250 könsmogna individer. En förutsättning är att de får valpar. Vi har bestämt att gynnsam bevarandestatus (GYBS) för varg är minst 300 individer. Det förutsätter att det minst var femte år kommer in en ny invandrad varg. En sådan var har ett genetiskt värde motsvarande 500 svenska vargar. Om denne får valpar som parar sig har dessa också ett genetiskt värde, dock inte lika högt (25-75 vargar beroende på hur många som får valpar). Om det inte kommer nya vargar krävs det alltså att vi har över 800 vargar för samma effekt. Det är därför mycket viktigt att de invandrande vargarna överlever och reproducerar sig. För att hindra vargar från att ta boskap behövs rovdjursavvisande stängdel. Ett annat stort bekymmer är illegal jakt som anses ha ökat och måste stoppas.
Inaveln skapar fysiska problem för vargen. Vanligt är kryptorkism vilket innebär att testiklar inte vandrar ner i pungen. Det kan vara den ena eller båda. I det senare fallet är hanen steril. Vargar kan också ha missbildningar i rygg, bettfel och dessutom minskar kullstorlekarna. Det är därför viktigt att vara rädda om våra invandrare.
