Lodjuret är klassat som “sårbar” enligt den svenska rödlistan. Det betyder att arten är hotad, i Sverige. Artdatabanken skriver “Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU).” Det är förbjudet enligt art- och habitatdirektivet att avsiktligt störa lodjur, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder”. Men på grund av att undantag görs jagas nu ändå lodjuren i sin parningstid. Licensjakten efter lodjur i Sverige pågår från första mars till 15 april. Alltså en känslig period då man istället borde lämna lodjuren ifred. Honan åtföljs även av sin årsunge som nu är nästan ett år gammal. Det rekommenderas att ungen skjuts före mamman. De lodjurshonor som tillåts leva och fortplanta sig föder sedan vanligtvis 1 – 4 ungar i maj till juni. De följer honan i nästan ett år och blir könsmogna under sitt andra år, vid omkring 22 månaders ålder.
Vilda djur minskar i världen – Försiktighetsprincipen borde råda
Lodjuret är Europas största kattdjur och fanns en gång i skogar över stora delar av den europeiska kontinenten och vidare österut till Sibirien. På grund av hård jakt och avskogning har lodjurets utbredning i Europa minskat. Hälften av populationen i Europa finns idag i Skandinavien. Borde vi inte vara mer rädda om de vilda djuren? Vad kan hända på sikt, med till exempel arter som är likt lodjuret hotat? Vi vet till exempel att bestånden av vilda ryggradsdjur – däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur – har i snitt minskat med 69 procent mellan 1970 och 2018. Det visar WWFs Living Planet Report 2022, som granskar tillståndet på planeten. Vad framtiden ger vet vi inte, men att oförutsedda katastrofer inträffar har vi fått erfara ett flertal gånger. Även klimatförändringar drabbar djuren. Försiktighetsprincipen borde råda.
Inga rimliga skäl för att jaga lodjur
Det finns inga rimliga skäl till att jaga lodjur. De skäl som anges är; Angrepp på tamdjur (ren och får), konkurrens med jägarna om bytesdjuren, samt att lodjuret ses som en “jaktlig resurs”.
Angrepp på tamdjur som får är mycket liten – cirka 100 per år. När det gäller angrepp på renar finns det flera skyddande metoder som borde kunna användas:
- Skrämsel av rovdjur som kommer in i kalvningsområdet
- Kalvning i hägn
- Styrning av rovdjur genom att lägga kadaver eller annat ätbart på plaster där rovdjuren orsakar mindre problem om de uppehåller sig.
- Ökad bevakning då renarna kalvar på våren.
- Köra kantspår – dels för att hålla renarna samlade och dels för att se då rovdjur kommer in i betesområdet.
Ett av skälen till att lodjuren jagas är konkurrens med jägare om bytesdjuren . Jägare vill kunna jaga rådjur utan konkurrens av lodjuren. Jakten på lodjur är även uppskattad av vissa jägare som upplever den som spännande och att man ser lodjuret som en förnybar resurs.
“Lodjuret är ett eftertraktat byte för många jägare och ses av många som en jaktlig resurs. Lodjursjakt upplevs av många jägare som en upplevelse och värderas högt.” Svenska Jägareförbundet
Troféjakt
Handel med päls och kroppsdelar från hotade djur är förbjuden. Ändå kan jägaren som dödat ett svenskt hotat lodjur behålla skinnet och även kraniet. Tillstånd att bedriva handel med skinnet från lodjuret ges genom ett Citesintyg från Jordbruksverket. Alltså tas troféer från våra hotade lodjur, och dessa kan säljas vidare. Hur många jägare som verkligen är ute och jagar lo vet vi inte, men cirka 10 000 jägare har anmält sig till jakten. Flera hundra av dem är utländska jägare. Av Sveriges befolkning är det ca 2,5 % som jagar. Och av dessa en mycket liten del som vill jaga lodjur. Däremot är det många som älskar lodjuret och vill se det levande.
I år får 143 lodjur jagas och dödas i Sverige. Hur många som verkligen är ute i skogarna och jagar är oklart men vi vet att över 10 000 jägare har anmält sig till jakten.
Jaktkritikerna kämpar för vilda däggdjur och fåglar mot nöjes- och troféjakt. Vi överklagar jakter. Lodjursjakterna har vi överklagat i flera år. Ge oss gärna ditt stöd genom att bli medlem för 30 kr eller 250 kr.
Länkar:
Populationerna av vilda ryggradsdjur har i snitt gått ned med 69 procent