Delar av organisationsbidraget som gått till Svenska Jägareförbundet bör avsättas till licensierade viltvårdare, antingen för nyetablering eller en utökad verksamhet. Svenska Jägareförbundet har fått ett treårigt organisationsbidrag på 43,4 miljoner kronor ur Viltvårdsfonden. Organisationen har dessutom fått verksamhetsbidrag på fem miljoner kronor för vissa särskilda ändamål, bland annat för viltövervakning och utbildning av trafikeftersöksekipage. Jaktkritikerna anser att viltrehabiliterare borde stödjas finansiellt i samma mån som jägare eftersom viltrehabiliterare har kunskap om att rehabilitera och återbörda vilda djur till naturen. Jägare tillämpar i regel avlivning och saknar kunskap om rehabilitering av djur.
Viltvårdsfonden inrättades 1938 (då kallad Jaktvårdsfonden) av medel från viltvårdsavgifter. Den som jagar ska enligt lag betala en viltvårdsavgift på 400 kronor för ett jaktår. Det är regeringen som beslutar om hur medlen ska användas. Naturvårdsverket är ansvarig myndighet (under regeringen) för att pröva frågor om vissa bidrag ur viltvårdsfonden. Prövningen görs i enlighet med förordningen (2021:12) om vissa bidrag ur viltvårdsfonden, som regeringen själv kan ändra i när som helst. Syftet med sådana bidrag är att ”främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen” och bidrag lämnas i mån av tillgång på medel. Som det regelverket ser ut nu kan bidrag bara betalas ut till riksomfattande ideella organisationer som svarar mot syftet ovan. Regelverket utesluter troligen flertalet licensierade viltvårdare, som det ser ut nu.
Jaktkritikerna anser att viltrehabilitering är att föredra framför avlivning av vilda djur och att viltrehabilitering borde understödjas finansiellt av staten minst lika mycket som ”viltvård”, vilket i praktiken är synonymt med jakt. Att Svenska Jägarförbundet sedan lång tid tillbaka erhåller stora summor skattemedel årligen för sin verksamhet är ett stort problem genom att medlen används för att påverka politiskt och för att cementera en otidsenlig syn på djur och natur. Att få till stånd en ändrad fördelning av dessa medel är därför angeläget av flera skäl.
Ett exempel av många på viltrehabiliterare som borde kunna få ekonomiskt stöd är Stockholm Vildfågel Rehab, en organisation som idag arbetar ideellt och oavlönat. På dess hemsida kan man läsa: ”Stockholms Vildfågel Rehab är en ideell förening avsedd att ta emot sjuka och skadade fåglar för rehabilitering. Målsättningen är att efter behandlingen frisläppa patienterna för att återgå till fortplantning i naturen. Vi agerar i enlighet med gällande djurskyddslag samt vårt tillstånd från Länsstyrelsen som medger ”att omhänderta och hålla samtliga fågelarter som förekommer naturligt i Sverige”. Föreningens anläggning ligger i Österåkers kommun men tar emot patienter från hela Sverige. Ett exempel på fåglar som man rehabiliterar på Stockholm Viltfågel Rehab är örnar som drabbats av blyförgiftning.”
När vilda djur skjuts med bly under jakt och lämnas kvar i skogen, kan andra djur som äter av dessa kadaver drabbas av blyförgiftning. Detta drabbar bland annat rovfåglar. Victor Persson på Stockholm Vildfågel Rehab har rehabiliterat ett antal örnar och har även utvecklat en ny metod att bota blyförgiftade örnar så att fågeln kan släppas fri igen. Han berättar i en intervju med SVT att det är mycket vanligt att de örnar och en del duvhökar de får in har höga värden av bly. De flesta rovfåglar som blivit förgiftade hittas dock aldrig av människor.
Stockholm Viltfågel Rehab jobbar mot att blykontaminerat kött lämnas kvar i skogen.
Om man vill stödja organisationen kan man bli månadsgivare. Jaktkritikerna anser att organisationer som denna borde kunna få ekonomiskt stöd från viltvårdsfonden då vi menar att detta är riktig viltvård.
”Örnar som blivit blyförgiftade förlorar förmågan att flyga. De lägger sig ner med utsträckta vingar. Mag-och tarmkanalen stängs av och de dör långsamt av svält på en vecka.”
Bli medlem i Jaktkritikerna och hjälp oss kämpa för vilda djur!