En del anser att vi inte ska ha varg och att det finns en anledning till varför den utrotades.  Ja, det kanske det fanns då, för 200 år sedan, men då får vi också jämföra med hur resten av samhället såg ut. Tar vi oss ännu längre tillbaka i tiden hittar vi vad man tror är ursprunget till dagens vargar (Canis lupus). För 50-60 miljoner år sedan fanns ett djur ”Miacis”, en mårdliknande litet kortbent djur som man tror är stamfadern till alla våra rovdjur. Dessa vidareutvecklades under 20 miljoner år till ”Cynodictis” och senare till ”Tomarctus” som nu mer började likna ett hunddjur. Det sägs att det fanns en jättevarg (Canis dirus) som levde på andra jättedjur som jättehjort.
Så för några miljoner år sedan hade utvecklingen kommit så långt att på nordamerikanska kontinenten växte den art fram som vi idag kallar varg. Vargen vandrade sedan till Skandinavien efter istiden och har funnits här lika länge som människan.

I början på 1800-talet var fattigdomen utspridd i Sverige. Trots det ökade medellivslängden från 37 år till 60 år. Vart fjärde spädbarn dog och sjukdomar var utspridda. Fler dog i städer än på landet. Vargen var spridd över hela landet. Allmänheten hade fått rätt att jaga klövvilt på sina egna marker vilket resulterat i att det knappt fanns några rådjur eller älgar. Vargarna fick allt svårare att klara sig. Det fanns dock gott om boskap som vargen tvingades ta vilket drabbade många familjer. Vargen jagades allt mer särskilt efter 1820/21 när Gysingevargen (se nedan) dödade 9 barn. Vargen drevs längre upp i landet och i slutet på 1960 var den nästan utrotad varför vargen fridlystes.

Nå hur var det nu med vargens existens?
Djur och växter samexisterar i naturen. Rovdjur håller efter växtätare. Vargen påverkar deras beteende och vad de äter av. I Sverige tar vargen främst älg vilket minskar skador på unga träd som kan växa till sig. Vargen påverkar positivt på hela ekosystemet. Andra djur, allt från insekter, fåglar och däggdjur till rovdjur, överlever på vargens matrester.

Till skillnad från människan tar vargen oftast svagare djur och de starkare kan leva vidare i generationer. Utan vargen påverkas hela ekosystemet och med vargen får vi en rik biologisk mångfald. Sedan är de kloka, anpassningsbara och så vackra.

Det har de senaste 200 åren varit två händelser där människor har dött av varg i Sverige. I båda fallen har vargarna varit uppfödda av människan. 

Gysingevargen
Det sägs att år 1817 hittade trädgårdsmästaren Anders Malmberg tre vargungar i skogen som han tog med sig till Gysinge bruk. Familjen Bedoir på herrgården blev överförtjusta i dem och behöll dem i trädgården. Av vargungarna, två hanar och en tik, fick Thore Petre tiken. Vargbröderna som var med i säcken avlivades. Thore bodde på Hofors Herrgård och var 24 år gammal. Han gjorde en liten inhägnad där han hade vargen i tre, fyra år. Traktens barn brukade roa sig med att reta vargen med att slå med käppar mot buren. När Thore flyttade till Sandviken under hösten 1820 rymde eller släpptes vargen ut. Vargtiken, som bara hade haft kontakt med människor hade inte lärt sig jaga, var troligen utsvulten när hon fick syn på en treårig pojke som hon tog med sig in i skogen. Under en kort period angreps runt 20 personer varav 9 dog. Byborna undrade om det verkligen var en varg eller om det rent av var djävulen själv. Småbarn hölls inomhus och äldre beväpnade sig. Så för 200 år sedan, den 20 april 1821 sköts tiken och attackerna upphörde.

Farkasflocken på Kolmården
Det har snart gått tio år sedan den regniga dagen i juni 2012 när 30-åriga Carolina dödades av en vargflock på Kolmården. Carolina var med och nappmatade dem från att de var några dagar gamla då de togs från sina mammor. Flocken bestod av åtta hannar i treårsåldern. De kom från tre olika djurparker (Borås, Nordens Ark och Skånes djurpark).

Ingen vet vad som hände den där fruktansvärda och tragiska dagen. Carolina började saknas och hittades så småningom död i varghägnet.

Verksamheten med socialiserade vargar började på Kolmården redan på 80-talet. Från början var besöken endast få och vintertid och mycket kontrollerade. Med tiden blev vargbesökarna fler och med två vargflockar, två besök per flock dagligen i praktiken året om en säker och stor inkomstkälla för Kolmården. Det hade funnits incidenter tidigare som man i praktiken ignorerat.

De flesta är rörande överens om att olyckan kunde ha undvikits. Främst genom att inte ha sådana besök givetvis men också med arbetsvillkor där ingen borde fått gå in till vargflocken ensam. De hade inga larm då vargarna hade en tendens att ta dem och bita sönder larmen och inga andra åtgärder var vidtagna. Åtta ihopsatta varghannar i sina bästa år är en helt onormal flocksammansättning. Vilda vargar är normalt rädda för människor och håller sig borta. Unga, oerfarna djur kan vara lite nyfikna.

Efter rättegång som arbetsmiljöbrott dömdes den zoologiska chefen för arbetsmiljöbrott och vållande till annans död, grovt brott med villkorlig dom och dagsböter och Kolmården fick betala en företagsbot på 3,5 miljoner. Verksamheten upphörde direkt efter olyckan och med tiden avlivades alla vargar.

Så här gör du om du träffar på en varg (information från Grimsö forskningsstation):

Vargar undviker människor. Om de blir närgångna handlar det sannolikt om att det finns matrester eller en hund nära eller så är det en varg på vandring.

Ge dig tillkänna och väsnas. Klappa händer, prata, sjung eller vissla. Anpassa ljudet efter omgivningen. 

Lägg inte ut ätbart avfall. Ring till kommunens miljö- och hälsoskyddskontor om du träffar på exempel slaktrester ute.

Om du har hund kan vargen fokusera på den och inte uppfatta dig. Om hunden är lös och går mot vargen ska du i första hand försöka locka hunden på olika sätt. Om du går eller springer fram är sannolikheten stor för att vargen går iväg och hunden följer efter.

Gå från platsen även om vargen följer efter. Om du upplever att vargen kommer närmare kan du vända dig om och ropa eller ryta, ta ett par steg mot den, klappa i händerna och göra dig stor. Skulle vargen mot förmodan försöka nafsa eller bita dig eller hunden ska du ropa, sparka och slå så mycket du kan.