Jaktkritikerna saknar en beskrivning av hur Naturvårdsverket följer upp, sammanfattar påskjutning och redovisar eftersök på sälar i vatten. Naturvårdsverkets dokument (se bilaga) för säljägare, ”Rapportera fälld säl” – återfinns där information om påskjutna, skadeskjutna, icke bärgade sälar, inklusive platsundersökning och eftersök? NEJ.

Oavsett licensjakt eller skyddsjakt så skall påskjutna djur eftersökas enligt lagen och innefattar ett ansvar från samtliga, jägare såväl myndigheter. Naturvårdsverket informerar regeringen att påskjutna sälar inrapporteras till dem. Naturvårdsverket bör alltså tillhandahålla all statistik gällande påskjuten säl/skadeskjutning/icke bärgade sälar för de senaste årens skyddsjakter inklusive licensjakter på samtliga särarter. Var finns blev denna sammanställning i siffror?

Havs och vattenmyndigheten: “…vikten av att följa upp och utvärdera påskjutna, skadeskjutna sälar…”

 

Statistik saknas angående påskjutna/skadeskjutna sälar?

Jaktkritikerna hävdar att dokumenterad statistik gällande påskjutna/skadeskjutna, ej bärgade sälar, saknas i Naturvårdsverkets beslut och underlag för att kunna säkerställa gynnsam bevarandestatus.   På Naturvårdsverkets hemsida kan påskjutna sälar rapporteras in: Rapportera in påskjuten säl . Men, jämför med dokument R3 Påskjutet rovdjur platsundersök och eftersök hur noggrant andra stora rovdjur inrapporteras, platsundersökning och eftersök? Skillnaden är katastrofal. Slutsatsen är att påskjutna och skadeskjutna sälar inte dokumenteras i enlighet med vad Naturvårdsverket uppgett till regeringen (se hemställan, 2021). 

Säljakten sker därvidlag icke efter strängt  kontrollerade former.

Såsom däggdjur betraktat kan sälar liksom övriga stora rovdjur känna smärta, rädsla och andra former av lidande. Dock helt korrekt att alltför stora skillnader existerar gällande hur eftersök och inrapportering för påskjutna/eftersökta sälar respektive vargar och övriga rovdjur hanterats vid jakt. Jaktkritikerna anser av största vikt att varje påskjuten säl utan undantag inbegrips i denna inrapportering. Enligt Naturvårdsverkets uppgift till regeringen så ombesörjer de denna kontroll och översyn.

Jaktkritikerna har med anledning av dessa uppgifter ifrågasatt det antal sälar som i realiteten kommer att bli dödade. Följaktligen finns även risker att inte gynnsam bevarandestatus uppnås om inte regelrätt statistik, avskjutna djur, fällda, påskjutna, bärgade, kan genomföras. Att träffa sälens hjärna med ett direkt dödande skott är svårt. Allt annat är påskjutning där sälen skadeskjuts med onödigt och utdraget lidande till följd. Eftersök enligt jaktlagen är i princip omöjligt gällande säl i vatten.

Korrekt statistik behövs för att säkerställa gynnsam bevarandestatus

Att säkerställa gynnsam bevarandestatus innefattar att exakt antal skjutna sälar; fällda, bärgade, påskjutna, skadeskjutna, icke bärgade, ska redovisas och synliggöras för ett statistiskt korrekt underlag. Utan tydliga och sanningsenliga siffror om påskjutna, skadeskjutna sälar, sälar ej bärgade, riskerar även en myndighet att bli ifrågasatt. Oavsett jaktintresse eller ej så måste lagstiftning och regelverk följas. Sveriges sälar stod nyss på randen till utrotning. Naturvårdsverket måste förstå att inte alla delar den syn på sälen såsom ett skadedjur. Angående antal gråsälar så kan det ändock vara på sin plats med ett förtydligande att av dessa estimerade 50 000 – 67 000 gråsälar i hela Östersjön, är Sveriges andel någonstans mellan 19 000 – 25 000.

Jaktlagen § 27 och § 28 måste uppfyllas även vid säljakt

Om jaktlagens 27 och 28§§ inte uppfylls vid säljakt måste detta anses vara omständigheter som rimligtvis inhiberar aktuellt beslut. Antalet sälar som verkligen fälls blir således omöjligt att fastställa om varken dödade sälar där bärgning misslyckats eller skadskjutna sälar som undkommer redovisas. Tills dess Naturvårdsverket åtgärdat detta måste all jakt på säl omedelbart stoppas. God jaktetik, hänsyn till och beaktande av djurvälfärdsaspekter i enlighet med Jaktlagen, 27 och 28§§ måste primärt råda – oavsett jaktintresse, kommersiella eller så kallade fiske-säl-relaterade aspekter.

27 §   Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.

28 §   Om vilt har skadats vid jakt, ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas.

Varför har Naturvårdsverket ändrat kraven gällande bärgning av fälld säl?

Skyddsjaktbeslut 2008 – Varje fälld säl ska bärgas

Jaktkritikerna konstaterar, och ställer sig frågande till varför Naturvårdsverket i tidigare skyddsjaktbeslut, t. ex. skyddsjakt på gråsäl, år 2008 (Dnr 412-1878-08 Nv) innehåller avsnitt som är borttagna de senare åren, bland annat har ställts regelmässiga krav på bärgning av fälld säl:

“Varje fälld säl skall bärgas. Skyddsjakten får därför endast bedrivas på sådana platser och på sådant sätt att fällda djur kan bärgas. Den som bedriver skyddsjakt med stöd av detta beslut är skyldig att i förväg vidta de åtgärder som kan anses nödvändiga med hänsyn till var och hur jakten bedrivs för att skjuten säl skall kunna bärgas.” (s.4)

”Det finns flera utmaningar förknippade med jakt på säl från båt. Skyttet sker från ett rörligt underlag (beroende på vind, vågor, strömmar och båtens konstruktion) mot ett mål som är litet (endast huvud och del av halsen) och som rör sig oberoende av båten. Avståndsbedömning över öppet vatten är också svår. Det är dessutom svårt att bärga sälar som skjuts i vattnet beroende på att djuren ofta sjunker snabbt.”(Naturvårdsverket, Jakt i Sveriges ekonomiska zon, Redovisning av regeringsuppdrag, NV-08969-16, 2017, s.12)

Beslut skyddsjakt 2013 – Varje säl ska om möjligt bärgas

I 2013 års beslut om regional skyddsjakt på gråsäl angavs följande krav på bärgning:
”Varje fälld säl ska om möjligt bärgas. Skyddsjakten får därför endast bedrivas på sådana platser och på sådant sätt att fällda djur kan bärgas. Den som bedriver skyddsjakt med stöd av detta beslut är skyldig att i förväg vidta de åtgärder som kan anses nödvändiga med hänsyn till var och hur skyddsjakten bedrivs för att skjuten säl ska kunna bärgas.” (Naturvårdsverket, Jakt på säl, Redovisning av regeringsuppdrag om licensjakt på säl, NV-00327-13, 2013, s. 40)

Stora problem förknippas med jakt på säl över öppet vatten

”Det finns flera problem förknippade med jakt på säl över öppet vatten. Skyttet sker från ett rörligt underlag (beroende på vind, strömmar och båtens konstruktion) mot ett mål som är litet (endast huvud och del av halsen) och som rör sig oberoende av båten. Avståndsbedömning över öppet vatten är också svår. Det är dessutom svårt att bärga sälar som skjuts i vattnet beroende på att djuren sjunker ganska snabbt. Hur snabbt en skjuten säl sjunker beror bland annat på vattnets salthalt och sälens späcktjocklek. Erfarenheter från försök i svenska vatten (Sand, H & Westerberg, H 1997) visar på stora jaktförluster (sälen konstateras träffad men kan inte bärgas) i samband med jakt från båt, vilket också överensstämmer med internationella erfarenheter. Av de sammanlagt 68 sälar som fälldes från båt under 2011 och 2012 var det 16 som inte kunde bärgas, vilket motsvarar 24 procent. Därmed har andelen tappade sälar vid jakt från båt avsevärt högre än vid annan jakt.” (Naturvårdsverket, Jakt på säl, Redovisning av regeringsuppdrag om licensjakt på säl, NV-00327-13, 2013, s. 42)

Sälar som skjuts i vatten sjunker fort

”Sälar som skjuts i vattnet sjunker dock ganska fort, beroende på späcktjocklek och salthalt. (…) De flesta säljägare har med sig någon form av vattenkikare och krok för att fiska upp skjutna sälar, men ibland används dykare. Det kan ändå vara svårt att hitta skjutna sälar eftersom sälar som skjuts i vatten blir skjutna i huvudet och sådana skott resulterar i omfattande blödning. Skottet i huvudet leder till så mycket blod i vattnet att det inte går att hitta den skjutna sälen. Vidare gör sälpälsens färg och mönster att djuret kan vara svårt att urskilja mot bevuxna bottnar.” (Naturvårdsverket, Jakt på säl, Redovisning av regeringsuppdrag om licensjakt på säl, NV-00327-13, 2013, s. 40)

”Av de 16 skjutna gråsälarna lyckades man bärga eller återfinna sälen ilandfluten i 7 av dessa fall. I de övriga 9 fallen baseras utfallet av påskjutningen dels på observationer av sälen i skottögonblicket och dels på spårtecken (blod, vävnad och/eller tranfläck) som påträffades på vattenytan vid skottplatsen. Av dessa 9 fall påträffades spår av träff på vattenytan i 5 av fallen.” ”Endast en mindre andel (44%) av de gråsälar som dödades under jakten kunde bärgas. Den primära målsättningen i jaktförsöken var dock att avliva ett begränsat antal gråsälar (max 30st) och utvärdera en eventuell effekt på skadebilden vid fasta fiskeredskap.” (Försök med begränsad jakt på gråsäl som metod att minska skador på fasta fiskeredskap, H.Sand, H. Westerberg, 20 dec 1997, s.16)

Studier i Kanada: Förlust av skjutna sälar uppgår till 50 %

”Från studier i Canada där jakt på säl i öppet vatten bedrivs rapporteras förluster av skjutna sälar att uppgå till ca 50% (Davis m.fl 1980)” ”Tiden för skott till bärgningsförsök på skottplatsen varierade mellan 15 sek. och 1,5 min. men uppgick vanligen till ca.30-40 sek. Trots detta lyckades inte bärgning från båt vid mer än ett tillfälle.” (Praktiska erfarenheter från forskningsjakten på gråsäl, 11 Jan 1998, H. Sand, S.G Lunneryd, H. Westerberg, s 2.)

”Sälkadavret är nära neutralt flytande och strömmar kan lätt ha förflyttat den sjunkna sälen bort från skottplatsen. En annan viktig förutsättning för dykbärgning är att sälarna skjuts på områden där djupet är mindre än 15-20 meter. I några fall under försöket gjordes bedömningen att djupet var för stort för att bärgningen m a h dykare skulle vara möjlig.” (Praktiska erfarenheter från forskningsjakten på gråsäl, 11 Jan 1998, H. Sand, S.G Lunneryd, H. Westerberg, s.3)