Söndagen den 11 september är det val till riksdag, region- och kommunfullmäktige 2022. För många av våra medlemmar är djurfrågorna viktiga, bland annat hur partierna ställer sig till jaktfrågorna. Här pågår vår serie om djuren och valet, skriven av Ingemar Rosberg, Jaktkritikerna Västra Götaland.

Avsnitt nr 8

I detta Avsnitt vill fortsätta med resterande 6 frågor från

Presentation av
enkätundersökning om vilda
djur i Sverige
YouGov 19-21 November 2021.
Finansierad av World Animal Protection Sverige och Svenska
Rovdjursföreningen

Intervjuperiod och datainsamlingsmetod:
Undersökningen är genomförd under perioden 19-21 november 2021 via YouGov Sveriges
Internetpanel.
Urval:
Undersökningen är genomförd bland män och kvinnor 18+ år i Sverige.
En inbjudan till undersökningen skickades ut via e-mail till personer som passade in på
kriterierna för studien.
Urvalet är representativt för den svenska befolkningen vad gäller kön, ålder och region.
Vägning av data:
Data vägdes utifrån kriterierna kön, ålder och region mot bakgrund av en modell från
Statistiska Centralbyrån, så att resultatet är representativt för befolkningen i förhållande till det
totala antalet personer som har deltagit i undersökningen.

Fråga 5
… att licensjakt på lodjur är tillåten i
Sverige trots att arten är fridlyst?
Negativa: 63%
Positiva: 13%
Människor i norr (63%) och
människor i Stockholm (65%)
ungefär lika negativa.

Fråga 6
… att det i Sverige eventuellt kommer att bli tillåtet med
pilbågsjakt på vissa djur (rådjur, räv, bäver, grävling,
mårdhund, tvättbjörn, bisamråtta och hare)?
Negativa: 60%
Positiva: 13%
Människor i norr (52%) något
mindre negativa än människor i
Stockholm (59%).

Fråga 7
…att det i Sverige är tillåtet att fånga vilda djur i levandefällor, dvs i
fällor där djuren hålls kvar antingen genom att stängas in i burar (t ex
lodjur), fångas med nät eller fångas med snaror (t ex rödräv)?
Negativa: 67%
Positiva: 9%
Människor i norr (63%) och
människor i Stockholm (64%) lika
negativa.

Fråga 8
Om du tänker på de vilda djuren i Sverige, hur ser du på
deras framtid och möjlighet att få leva bra liv utan att deras
livsmiljö hotas av klimatförändringar, föroreningar och
annan mänsklig aktivitet?
Negativt: 46%
Positivt: 22%
Människor i norr (47%) och
människor i Stockholm (49%)
ungefär lika negativ syn.

Fråga 9
Anser du att jakt på vilda djur i Sverige ska
minimeras och endast få ske då det behövs
och inte enbart för nöjes skull?
Ja: 59%
Nej: 17%
Människor i Stockholm (62%)
svarar ja i större utsträckning än
människor i norr (51%).

Fråga 10
En grundläggande paragraf i Djurskyddslagen är att lagen
ska säkerställa ett gott djurskydd och främja en god
djurvälfärd och respekt för djur. En annan är att djur ska
behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och
sjukdom. Idag skyddar djurskyddslagen i Sverige djur som
hålls i fångenskap och vilda djur om de används i
djurförsök. Anser du att djurskyddslagen i Sverige även
borde skydda de vilda djuren?
Ja: 65 %
Nej: 14 %
Människor i Stockholm (67%)
svarar ja i större utsträckning än
människor i norr (62%).

Det finns en avslutande fråga:

Ligger jaktpolitiken före, i takt med,
eller efter?
Tyvärr har delar av den kommenterande texten tappats bort vid överföringen.
Så denna fråga får komma med i Avsnitt 9 tillsammans med en analys av
både denna opinionsundersökning men också Svenska jägarförbundets
opinionsundersökning som kommit fram till slutsatsen att nästan 70%
accepterar jakt.

Ge oss ditt stöd genom att bli medlem! För att bli medlem KLICKA HÄR!

Avsnitt nr 7

I detta avsnitt vill jag presentera lite information hämtad från 2 opinionsundersökningar. Först en i Svenska jägarförbundets regi, och därefter första halvan av en opinionsundersökning 2022 av YouGov. Beställd av WAP (World Animal Protection) och Svenska rovdjursföreningen.

Svenska Jägareförbundet lät (under hösten 2017) Sifo fråga 1000 slumpvis utvalda tre frågor:

• Skulle du vilja äta mer viltkött?
• Kan du tänka dig att börja jaga eller kan du inte det?
• Accepterar du jakt eller gör du inte det?

Intressantast är ju den sistnämnda frågan där man sade sig fått följande resultat: 89% svarade JA. Hur skall det resultat värderas?

Vi skall gå vidare och ta del av första halvan av ovan nämnda opinionsundersökning av YouGov. Där ställs 10 frågor om mer preciserade jaktsätt:

Presentation av
enkätundersökning om vilda
djur i Sverige
YouGov 19-21 November 2021.
Finansierad av World Animal Protection Sverige och Svenska
Rovdjursföreningen

Intervjuperiod och datainsamlingsmetod:
Undersökningen är genomförd under perioden 19-21 november 2021 via YouGov Sveriges
Internetpanel.
Urval:
Undersökningen är genomförd bland män och kvinnor 18+ år i Sverige.
En inbjudan till undersökningen skickades ut via e-mail till personer som passade in på
kriterierna för studien.
Urvalet är representativt för den svenska befolkningen vad gäller kön, ålder och region.
Vägning av data:
Data vägdes utifrån kriterierna kön, ålder och region mot bakgrund av en modell från
Statistiska Centralbyrån, så att resultatet är representativt för befolkningen i förhållande till det
totala antalet personer som har deltagit i undersökningen.

Fråga 1
… att vissa djur jagas under tider på året då
de har ungar, har sin parningstid eller då de
kan vara dräktiga?
Negativa: 72%
Positiva: 7%
Människor i norr (80%) mer
negativa än människor i Stockholm
(69%).

Fråga 2
… att djur i Sverige, t ex gräsänder och fasaner,
föds upp i fångenskap för att sedan släppas ut i
syfte att bli skjutna, t ex under olika jaktevent?
Negativa: 67%
Positiva: 10%
Människor i norr (71%) mer
negativa än människor i Stockholm
(61%).

Fråga 3
… att man anordnar så kallade poängtävlingar
av vilda djur i Sverige som går ut på att den
som skjuter flest eller störst djur vinner?
Negativa: 76%
Positiva: 6%
Människor i norr (78%) mer
negativa än människor i Stockholm
(74%).

Fråga 4
… att man i Sverige skulle skapa områden helt
fria från jakt, t ex i naturreservat?
Negativa: 12%
Positiva: 76%
Människor i norr (71%) och
människor i Stockholm (71%) lika
positiva.

Resterande frågor kommer i Avsnitt 8. Då analyseras kortfattat de 2 opinionsundersökningarna.

Ingemar Rosberg

Avsnitt nr 6

Här det utlovade partipolitiska programmet. Tyvärr är det inte vad jag vet något ytterligare parti som hittills gjort något liknande. Det kan vara upp till oss att pressa på och ställa krav att partierna och dess riksdagskandidater visar i skrift om de vill åstadkomma något.

Miljöpartiet först ut med ett djurpolitiskt program

Med det nya programmet är Miljöpartiet det första riksdagspartiet med ett uttalat djurpolitiskt program. Det är ett gediget och välarbetat program som rekommenderas att läsas för den som är intresserad av djurpolitiska frågor. Det är också ett heltäckande program och som sådant svårt att sammanfatta – men om förslagen skulle bli verklighet så skulle vi i Sverige avsevärt förbättra livet för miljontals djur.

Några intressanta punkter i Miljöpartiets nya djurpolitiska program som är värda att lyftas fram är dessa, som även Djurens Rätt har fokuserat på under lång tid:

• Att burhållning avvecklas, hönor handlar det om primärt i Sverige. Och att hönor som hålls frigående får större yta per höna att leva på än vad som är lagstadgat idag.
• Att minkfarmningen avvecklas.
• Att Sverige tar fram en nationell plan för övergång till djurförsöksfri forskning och handlingsplaner för att minska antalet djurförsök inom olika forskningsområden.
• Att Sverige inrättar en djurskyddsmyndighet och en djurskyddsombudsman.
• Att djurskyddslagstiftningen utvidgas så att den gäller alla djur, även vilda djur och inte bara de som hålls av människan.
• Att det införs en maxtid på fyra timmar för transport av fåglar och vill se utveckling av mobila slakterier och gårdsslakt.
• Att kycklingar som föds upp för slakt ges tillgång till betydligt större utrymme och att olika typer av miljöberikningar införs.
• Att kycklingindustrin ska ställa om till långsamväxande raser för att minska problemen med djurvälfärden.
• Att bedövning av alla djur före slakt ska vara snabb och smärtfri. Metoder som inte lever upp till detta, till exempel nuvarande elbedövning av slaktkyckling och koldioxidbedövning av grisar och fiskar, ska fasas ut.

Utöver detta så vill Miljöpartiet också minska den animaliska industrin överlag till förmån för växtbaserade produkter.

– Att ta fram ett djurpolitiskt program visar att Miljöpartiet tar ett helhetsgrepp om frågor som rör djur, vilket vi har saknat i politiken. Det är välkommet och jag hoppas och tror att fler partier väljer att följa efter. Frågor som rör djur har fått stå tillbaka allt för länge säger Camilla Bergvall, förbundsordförande Djurens Rätt.

Andra partier har också skrivit mer omfattande om sin djurpolitik, oftast genom motioner. Det som skiljer ett program är att det är en större process i ett parti.

Programmet har processats i Miljöpartiets riksdagsgrupp och i partistyrelsen. Det har också varit på remiss i lokalföreningarna. Programmet är därför mycket väl förankrat och det går att anta att det ligger en viktig bildningsprocess bakom att ta fram ett program som detta.

SEBASTIAN WIKLUND | Samhällspolitisk chef

8 april 2021

Ingemar Rosberg

Ge oss ditt stöd genom att bli medlem! För att bli medlem KLICKA HÄR!

Avsnitt nr 5

I detta Avsnitt vill jag presentera en partimotion från Miljöpartiet med förslag till förbättrad djurvälfärd. Vad jag kunnat se finns det inte något ytterligare parti som har partimotion med djuren som utgångspunkt. Bara ett parti har vad jag vet utarbetat ett Djurpolitiskt program varför det blir detta program jag presenterar nästa gång.

Motion till riksdagen 2020/21:2764 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP)

Djurvälfärd i praktiken.

Förslag till riksdagsbeslut:

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att intensifiera arbetet för att få till stånd en global FN-deklaration om djurvälfärd och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för ett förbud mot handel med levande vilda djur och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att få till stånd ett globalt regelverk mot rutinmässig användning av antibiotika i djurhållning och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa sanktioner mot medlemsländer som bryter mot EU:s djurskyddslagstiftning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att djurskydd och djurhälsa ska vara en uttalad del i handelsavtal, inte ett handelshinder, och tillkännager detta för regeringen.

6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillse att medlemsländerna har rättigheter att provta djur vid införsel till landet för att förhindra att smittsamma sjukdomar sprids, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att åtta timmar ska vara absolut maxgräns för djurtransporter inom EU och att kravet ska omfatta alla transportslag samt tillkännager detta för regeringen.

8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att köttbranschen i hela EU bör övergå från transport och export av levande djur för slakt till transport och export av kött och slaktkroppar och tillkännager detta för regeringen.

9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka EU:s arbete med att bekämpa handeln med elfenben, lejontroféer och andra produkter som kommer från djur som är eller riskerar att bli utrotningshotade, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla all pälsdjursfarmning inom EU och tillkännager detta för regeringen.

11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige konsekvent bör verka för att minimiregler för djurskydd införs på områden där det i dag saknas och att de höjs i de fall de är otillräckliga, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att myndigheten med ansvar för djurskydd ska revidera samtliga djurskyddsföreskrifter så att de är i enlighet med ambitionerna i den nya djurskyddslagen och tillkännager detta för regeringen.
13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla djur ska ha rätt till utevistelse och bete i så stor utsträckning som väder och årstid medger det och tillkännager detta för regeringen.
14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja att även kalvar av mjölkras ska få dia kon i minst två månader efter födseln och tillkännager detta för regeringen.
15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att djur inte ska hållas permanent uppbundna eller permanent i bur och tillkännager detta för regeringen.

16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att griskultingar inte bör få avvänjas från suggan förrän allra tidigast vid fyra veckors ålder och tillkännager detta för regeringen.
17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hönor som hålls på frigång bör få större yta per höna att leva på än vad som är lagstadgat i dag och tillkännager detta för regeringen.
18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att metoder som gör det möjligt att sortera ut ägg med tuppkycklingar i, så att dessa inte går vidare till kläckning, bör utvecklas och användas inom svensk värphönshållning och tillkännager detta för regeringen.
19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slaktkycklingproduktionen bör minska beläggningsgraden så att kycklingarna har tillgång till betydligt större utrymme och om att krav på olika typer av miljöberikningar bör införas och tillkännager detta för regeringen.
20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppfödningen av slaktkycklingar bör ställa om till långsamväxande raser för mindre hälsoproblem och tillkännager detta för regeringen.

21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontrollprogram inte ska kunna användas för att kompromissa bort viktiga djurskyddsparametrar såsom utrymmeskrav och tillkännager detta för regeringen. 22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla minkfarmningen i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att mobila slakterier och ny teknik för gårdsslakterier ska fortsätta att utvecklas och tillkännager detta för regeringen.
24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ha kameraövervakning i slakterier för att möjliggöra efterkontroll av förhållanden vid slakt och tillkännager detta för regeringen.
25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bedövning av alla djur före slakt ska vara snabb och smärtfri och om att metoder som inte lever upp  till detta, t.ex. nuvarande elbedövning av slaktkycklingar och koldioxidbedövning av grisar och fiskar, ska fasas ut, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införliva alla djur som på något sätt påverkas av människan, oavsett om det är domesticerade sällskapsdjur, lantbruksdjur eller vilda djur, i en och samma djurskyddslag och tillkännager detta för regeringen.
27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda oetiska jaktformer, t.ex. ”godsjakt” på fågel och fälljakt på lodjur, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda fällor av typen fotsnara och tillkännager detta för regeringen.
29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa straffen vid grovt djurplågeribrott så att de bättre speglar brottets allvarlighet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Du undrar kanske vad det betyder att ”Riksdagen ställer sig bakom…” betyder det att riksdagen antog samtliga förslag. Så är inte fallet. Detta är enbart ett skrivsätt som säger att den som utarbetat  motionen har förhoppning om att motionen skall antas vilket inte är speciellt vanligt att det sker.

Ingemar Rosberg

Avsnitt nr 4

I detta Avsnitt vill jag presentera en partimotion från Vänsterpartiet med förslag till förbättrad djurvälfärd. Nästkommande fredagar kommer jag med partimotioner från andra partier samt Djurpolitiskt program från ett parti.

Motion till riksdagen 2020/21:1315 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)

Respekt för djuren

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att burhållning av höns inom äggindustrin ska vara utfasad senast 2023 och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör införa ett stoppdatum för pälsdjursfarmning till 2023 och att regeringen bör presentera en plan för utfasningens genomförande och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på regelverk som förbjuder försäljning av nyproducerad päls från djur i bur och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för ett förbud mot användning av koldioxid i höga koncentrationer som metod för bedövning av grisar vid slakt fr.o.m. den 1 januari 2025 och tillkännager detta för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Jordbruksverket i uppdrag att ta fram föreskrifter om slakt av uppfödda fiskar där koldioxidbedövning förbjuds, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur fler lantbruksdjur inom animalieproduktionen ska ges möjlighet till utevistelse och naturligt beteende under hela året och tillkännager detta för regeringen.

7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att djurtransporter inom EU inte får överstiga fyra timmar och tillkännager detta för regeringen.

8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på strategi för att minska mängden djur som transporteras inom livsmedelsproduktionen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör införa förbud mot djurtransporter till länder utanför EU där djurvälfärden inte kan säkerställas genom att EU:s slaktförordning tillämpas och tillkännager detta för regeringen.

10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge lämpliga myndigheter i uppdrag att se över situationen för de svenska slakterierna och vilka åtgärder som krävs för att öka tillgången på mindre lokala slakterier och tillkännager detta för regeringen.

11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med lagförslag som tydliggör att ansvarig myndighet har bemyndigande att specificera vilka arter som får hållas som sällskapsdjur och tillkännager detta för regeringen.

12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om att införa de åtgärder som presenterades i promemorian 2019:21 och som fastställer att katter ska id-märkas samt att märkningen ska vara obligatorisk och tillkännager detta för regeringen.

13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillse att föreskrifter tas fram för hundavel som reglerar att hundavel på defekter inte 4 tillåts samt att kontrollen av valpar vid försäljning skärps och tillkännager detta för regeringen.

14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med kompletterande förslag på regelverk i djurskyddslagen som förhindrar att hundar med framavlade sjukdomar ska få bedömas i tävlingar och utställningar och tillkännager detta för regeringen.

15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Tullverket i uppdrag att skyndsamt föreslå åtgärder för att begränsa djursmuggling och tillkännager detta för regeringen.

16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inom ramen för EU-samarbetet bör arbeta för att gemensamma åtgärder vidtas för att minska smugglingen av djur över gränser och inom länder och tillkännager detta för regeringen.

17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett förbud bör införas mot att använda spö på hästar i frammaningssyfte och tillkännager detta för regeringen.

18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd bör ges i uppdrag att föreslå vilka djur som bör finnas på en positiv lista över tillåtna djur på cirkus och tillkännager detta för regeringen.

19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett förbud mot grytanlagsprov bör införas i den nya djurskyddslagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.

20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på handlingsplan för övergång till djurfri forskning och tillkännager detta för regeringen.

21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, i dialog med riksdagen och med berörda intresseorganisationer, bör utarbeta en tydlig strategi för att få till stånd en FN-deklaration för djurvälfärd och tillkännager detta för regeringen.

22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör engagera sig för att höga krav på djurskydd och minskad köttkonsumtion ska bli en beståndsdel i det globala arbetet för en hållbar utveckling, t.ex. på FN:s klimattoppmöten, Agenda 2030 och efterarbetet till Rio Plus 20, och tillkännager detta för regeringen.

Om du har frågor går det att kontakta mig via ingemar.r@jaktkritikerna.se

Ingemar Rosberg

Ge oss ditt stöd genom att bli medlem! För att bli medlem KLICKA HÄR!

Avsnitt nr 3

I avsnitt 1 visade jag på vad partier som går samman kan åstadkomma men det finns många enskilda riksdagsledamöter som via motioner visat stort engagemang för bättre djurvälfärd. Jag vill här ge exempel på 3 st från olika partier som varit speciellt aktiva i djurfrågor före 2018 (föregående riksdagsperiod). Det handlar bl.a. om Birgitta Ohlsson (dåvarande folkpartiet) som visat stort engagemang vad gäller jakt men också t.ex. slaktkycklingarnas levnadssituation. Jag ger här exempel från 2 av hennes motioner.

Motion till riksdagen
2002/03:MJ387

av Birgitta Ohlsson (fp)

Jaktfrågor

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpta regler skall gälla för jaktlicenser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 500 vargar borde vara ett minimum för en livskraftig vargstam.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyddsjakt på varg först bör tillåtas när vargstammen nått ett antal av 200 individer och då enbart utvidgad jakträtt i renskötselområden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning tillsätts för att utröna vilka djurarter som ytterligare bör fredas från jakt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att all nöjesjakt och uppfödning samt utsättning av gräsänder, rapphöns och fasaner för detta ändamål förbjuds.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbjuda grytjakt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbjuda jakt med drivande hund.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Jaktberedningens sammansättning ändras utifrån motionens intentioner.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att jaktdjuren omfattas av de grundläggande portalparagraferna i djurskyddslagen och därmed omfattas av en tillsynsorganisation som aktivt granskar jakten.

Kycklingindustrin

Motion 2009/10:MJ457 av Birgitta Ohlsson och Solveig Hellquist (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda mindre industriell slakt av fjäderfän.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över transport och uppfödning av slaktkycklingar i förhållande till djurskyddslagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändringar i djurskyddslagen.

Jag vill också nämna att Sofia Arkelsten (moderaterna) och Jens Holm (vänsterpartiet) haft en viss samverkan i sina engagemang för djuren. Tänk om det vore vanligt med samverkan av detta slag mellan både partier och enskilda riksdagsledamöter. Både Jens och Sofia har speciellt under åren 2015 till 2017 bidragit med ett stort antal motioner till försvar för djuren. Det handlar om olika slags djur i olika sammanhang, bl.a. har båda bidragit med flera motioner med förslag i samband med utarbetandet av förslag till Ny djurskyddslag. Men här vill jag nämna några av deras övriga motioner:

Sofia:

Förbud mot bågjakt. Motion nr 2015/16:426
Förbjud vilda djur på cirkus. 2017/18:2826
Naturligt beteende för minkar i fångenskap. 2017/18:3006
Utevistelse för grisar. 2015/16:429
Bättre kontroll av slakterier – … 2016/17:1003

Jens:

Förbud mot bågjakt. 2015/16:426
Minkfarmning. 2012/13:MJ202
Respekt för djuren. (Krav på frigående värphöns.) 2015/16:21
En ansvarsfull rovdjurspolitik. Bl.a. skydd vilda djur, lodjursfällor. 2011/12:MJ241
Minskad köttkonsumtion. 2017/18:2338

I september 2016 hade Djurens rätt och PETA en Manifestation: Förbjud vilda djur på cirkus. Bara 3 riksdagspolitiker deltog Jens Holm (V), Elin Lundgren (S) och Carl Schlyter (Mp)

Det sägs ofta att politikerna gör inget för djuren. Men jag vill med detta Avsnitt visa på att det finns de som försöker. Och det är inte bara dessa 3 utan det finns fler som varit aktiva men också som motionerat flitigt under nuvarande valperiod (2018 – 2022). Under följande 2 veckor kommer jag att presentera partier som lagt större partimotioner eller djurpolitiskt program.

Ingemar Rosberg

Avsnitt nr 2

Hans Ryttman , som redan på 1960-talet engagerat sig för de vilda djuren och som tog initiativet till bildandet av föreningen Riksföreningen Hänsynsfull Jakt 1987, (nuvarande Jaktkritikerna) har nedan en kortfattad sammanställning över viktiga händelser inom jakten under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet.

När föreningen nämnd ovan bildades 1987 började föreningen med att försöka få förändringar i jaktförordningen där det anges vilka arter som har jakttider och vilka krav som ställs på jakten samt vilka vapen som får användas vid jakt på olika arter. Det var svårt att finna riksdagsledamöter som ville engagera sig för att skriva motioner med förslag om förändringar i jaktförordningen. De gånger det skedde blev motionerna nonchalerade, som oftast, och inga förändringar skedde.

Föreningen hade mer framgång med att träffa dåvarande jordbruksministern Margareta Winberg (Socialdemokraterna) de tjänstemän som arbetade på departementet. De mötena gav resultat som vi tror till en del berodde på våra förslag. Följande arter fridlystes under 1990-talet:

Bergand (1988/1989.

Silltrut (1994/1995).

Hermelin och ekorre. Enkelbeckasin, sothöna(1999/2000).

Stjärtand , skedand, brunand (2001/2002).

Svärta (2006/2007).

Skrattmås (1995/1996).

Då Margot Wallström var miljökommissionär i EU (1999-2004) överklagade vi lodjursjakten i Sverige. I ett “motiverat yttrande” ,som det heter, skriver Margot Wallström: “Alternativa lösningar till att fälla dessa djur finns exempelvis kan tamdjursägare skydda sina djur med rovdjurssäkra stängsel. Vidare utgår ersättning genom samhällets försorg till djurägare för deras ekonomiska förlust av rovdjursskadade tamdjur och husdjur. Dessa lösningar är lämpliga. Det föreligger inte någon sådan anledning till undantag som nämns i punkterna a)-e) enligt artikel 16 i habitatdirektivet.

Överklagandet ledde till att det blev avslag för den föreslagna lodjursjakten. 2004 ersattes Margot Wallström av en ny miljökommissionär som med hänvisning till habitatets möjliga undantagsregler godkände lojakt i Sverige. I dag bedrivs en mycket omfattande jakt på våra stora rovdjur vilket Naturvårdsverket motiverar med hänvisning till habitatdirektivets undantagsregler.

Hans Ryttman har gett ut boken ”JAKTKRITIK – kritiska tankar om vårt förhållande till de vilda djuren.” Går att beställa via ingemar.r@jaktkritikerna.se .

Hoppas komma med Avsnitt nr 3 den 28 januari. Det kommer då handla om några engagerade djurvänner som gjort avtryck för djuren före vår nuvarande valperiod.

Ingemar Rosberg

Ge oss ditt stöd genom att bli medlem! För att bli medlem KLICKA HÄR!

Avsnitt nr 1.

Hur vi behandlar djuren brukar inte vara någon uppmärksammad valfråga. Detta trots att vi har organisationer, t.ex. Djurens rätt och Djurskyddet Sverige, som brukar fråga ut och offentliggöra partiernas kandidaters inställning i djurfrågor. Att i den offentliga valdebatten försöka få till debatt om djur och djurvälfärd brukar vara ganska hopplöst. Jag har i några tidigare val engagerat mig i att få djurfrågor synliggjorda så att djurvänner fått kunskap om vilka partier och deras kandidater som visat engagemang för djur och djurvälfärd. Jag som ansvarar för detta projekt är en drygt 80- årig pensionär med ett aktivt djurengagemang sedan slutet av 1900-talet. Numera med stort engagemang i jaktkritik. Jag kommer att börja med en historisk tillbakablick – och spegla hur engagemanget för djurvälfärd har varit i början på 2000-talet. Det kommer då att handla om mina hågkomster när det gäller allmänt om engagemang i djurfrågor och då ganska marginellt med koppling till jakt. Jag kommer senare att presentera utfrågningar av partierna och dess kandidater och då även med speciell inriktning på jakt.

Den historiska tillbakablicken vill jag börja med att beskriva de jag vill kalla ”DE GYLLENE ÅREN” 2002 – 2007. Vi hade då en socialdemokratisk regering med Göran Persson som statsminister. Dessutom hade vi Miljöpartiet och Vänsterpartiet med stort engagemang i djurfrågor. Jag har för mig att båda partierna hade utarbetade djurpolitiska program. Detta ledde till att de fick med sig Göran Persson och socialdemokraterna att ta fram och lägga ett förslag i juni 2002 om att inrätta en djurskyddsmyndighet. I januari 2004 startade denna myndighet sin verksamhet med lokalisering i Skara. Myndigheten hade till uppgift att vägleda lokala och regionala tillsynsmyndigheter, stödja forskning samt informera allmänhet, media och andra myndigheter om djurskydd. De 4 borgliga partierna var från första början negativt inställda till inrättandet av denna myndighet och tog tidigt beslut att om de fick makten vid kommande val 2006 skulle myndigheten läggas ner. De motiverade sin inställning med att Djurskyddsmyndighetens arbetssätt var kontroversiellt. Jag anser att det var ett svepskäl – de ville helt enkelt inte ha så mycket fokus på djurvälfärd. Speciellt representanter för Moderaterna och Kristdemokraterna uppträdde mycket aggressivt. De borgliga partierna vann valet 2006 och lade omgående ner Djurskyddsmyndigheten (1 juli 2007). Sannolikt medförde det att mycket påbörjad forskning, bl.a. på fiskars känsel avslutades.

Folkpartiet Liberalerna hade till skillnad mot övriga 3 borgliga partier gott rykte bland djurvänner då partiet hade ett par mycket djurengagerade ledamöter i sin riksdagsgrupp . Ett par dagar före valet satt någon eller några av dessa ledamöter i radiointervju och uttalade att de inte var för nedläggning vilket kunde ha betytt majoritet för att Djurskyddsmyndigheten skulle fått finnas kvar. De fick emellertid inte rösta enligt sin övertygelse då Folkpartiet Liberalernas linje var att stödja en nedläggning. Undrar hur många som då kände sig lurade. En annan stridsfråga var synen på minkuppfödningen på våra minkfarmer. Vänsterpartiet lade 2006 en motion (2006/07:MJ317) om skärpta djurskyddskrav för minkuppfödningen, bl.a. krav på simmöjlighet för minkarna. Socialdemokraterna och Miljöpartiet stödde förslaget varför man lade en proposition till riksdagen 16 mars 2006 vilket ledde till beslut att skärpta regler skulle börja gälla från 1 januari 2007.Dessa regler hade sannolikt medfört att flertalet minkfarmer hade lagts ner men de borgliga partierna vann ju valet 2006 så de kunde i en ny omröstning i riksdagen få majoritet för att stoppa att reglerna infördes. De varma positiva vindarna när det gällde djuromsorg upphörde och i stället blåste det nu kalla avvisande vindar och de för djuren ”GYLLENE ÅREN” var över.

Hoppas komma med Avsnitt nr 2 nästa fredag 21 januari.

Ingemar Rosberg

I Hyltetrakten fanns det i en gårds närhet, ett gryt med rävar som var mycket älskade och uppskattade av ortsborna. Människorna som bor i närheten upplevde dessa vackra och välmående rävar som ett trevligt och välkommet inslag i omgivningarna. På helgerna gick man med barnbarnen för att titta på och beundra de vackra rävarna. Barnen lärde sig att uppskatta och älska naturens vilda djur.

Rävarna höll undan sorkar och möss och sågs ofta vid åkerkanterna. De blev till och med vänner med katterna på gården intill. Sen länge hade det inte funnits rävar på orten och människor var glada åt att rävar nu återigen etablerat sig på platsen.

Men i början av december kom det nya jägare, efter att grannmarken sålts och då utplånades alla rävar i grytet. Det enda som var kvar var blod här och där och borrade hål ner till grytet. Metoderna som användes uppfattades som både grymma och fega. Grythundar hade släppts ner i grytet och man frågade sig också om andra verktyg och tillhyggen använts, förutom skjutvapen.

• 

Det händer att jägare röker ut rävar ur gryt. När grytet fylls med rök har räven inget annat val än att ta sig ut ur grytet, ut till jägarna som väntar utanför med vapen och deras hundar. Det händer också att jägare låter hundarna kämpa med räven först innan den dödas. Det finns dokumenterat i jaktfilmer på Youtube.

Hade dessa rävar rökts ut? Var det därför det borrats hål här och där?

En person i närheten berättar att de var förkrossade och ställde sig frågande när de förstod att alla rävar var borta. Rävarna hade ju inte gjort någon skada och det fanns ingen anledning att utrota dem. Tvärtom så uppskattade man rävarnas närvaro.

• 

• 

• 

Ge oss ditt stöd genom att bli medlem! För att bli medlem KLICKA HÄR!

Frånvaron av rävar skapar obalans i naturen med en invasion av sorkar, möss och annat. Rävar rör sig inom ett mycket begränsat område och så länge det finns mat i närheten är de nöjda.

En hemlös räv hade klarat sig och sökte sig till bebyggelse i närheten. Glädjen varade inte länge då snart även den räven dödades. För de som bor alldeles i närheten är det obegripligt och skrämmande att man utrotar rävar enbart för sitt nöje skull.

Funderar man vidare när det gäller rävjakt, så har Jägareförbundet skrivit att rävar jagas av två skäl – nöje och viltvård (jakt) och det sker på olika sätt. Det vanligaste är grytjakt vilket kan ses som djurplågeri på hög nivå. Jägare skulle kunna försöka minimera lidandet för det vilda djuret men det går inte att bortse från att hundarna stör, stressar och plågar viltet i grytet. Grytjakt strider definitivt mot paragraf 27 i jaktlagen som säger att djur inte ska utsättas för onödigt lidande.

En annan jaktmetod är vakjakt vid till exempel åtel, eller lockjakt där man härmar hare. Även fångstfälla används, i form av en låda. I de nordligaste länen får rävar fångas med en fotsnara. Rävsaxar är numera förbjudna men fotsnaran fungerar likadant.

Tidningen Jaktjournalen har en tävling kallad Rovdjurskampanjen. Där får man poäng för små rovdjur och kråkfåglar som man dödar. Räven inbringar högst poäng, 120. Tävlingen går ut på att man skjuter så många djur som möjligt av små rovdjur och kråkfåglar som skata, kråka, nötskrika. Man samlar på så vis så många poäng som möjligt och kan vinna priser. Får man tusen poäng kommer man med i en exklusiv 1000-klubb. Eftersom räven inbringar så höga poäng skjuter jägare gärna så många rävar som möjligt. I princip varenda räv man får syn på. Rävmamman är fredad när hon har ungar, men ungarna får dödas i princip när de tittar ut från lyan.

Det skjuts cirka 70 000 rödrävar per år.

Rävarna som dödats kommer inte tillbaka. De flesta av oss njuter hellre av rävarna levande än döda.

Jaktkritikerna anser att rävar inte ska jagas. De ingår i naturens kretslopp. Rävar är viktiga då de tar sorkar och möss, då blir det även mindre TBE för oss människor.

Rävar har rätt att leva precis som vi människor. Och om någon ändå jagar räv så ska den inte plågas på detta hemska vis. Jaktkritikerna vill att grytjakt och andra grymma jaktformer förbjuds!

Bli medlem idag och ge oss ditt stöd! Så får vi bättre förutsättningar att hjälpa rävarna och de andra vilda, jagade djuren. Klicka här för att bli medlem!

Jaktkritikerna yrkar att all jakt i naturreservatet ska förbjudas. 

Under de senaste femtio åren har människan påverkat och förstört jordens naturmiljöer i långt snabbare takt än någonsin tidigare i historien. Vi måste därför bli bättre på att värna och skydda djuren i våra naturmiljöer. Det minsta man då kan begära är väl att våra naturreservat ska vara platser där djuren kan leva utan att riskera att bli jagade av hundar och dödade av jägare. 

Vi anser att länsstyrelsen Gotland har tagit beslut på felaktiga grunder som till exempel att syftet med naturreservatet Hejdebyhöjden är att bevara biologisk mångfald. Det gör man inte genom att tillåta att man avsiktligt får döda djur i reservatet. Jakt får pågå under största delen av året beroende på djurart. Från och med 1 maj till och med 15 mars året efter. Dessutom får årsungar av räv dödas hela året ”om det behövs för att tillgodose viltvården”.  

Ett annat av syftena med naturreservatet är att ”tillgodose behov av områden för friluftslivet”. Sedan tidigare vet vi att länsstyrelsen anser att även jakt ingår i begreppet friluftsliv. Det innebär att när jakt pågår så begränsas övriga friluftsaktiviteter vilket betyder att en liten minoritet gynnas på bekostnad av det stora flertalet.  

Att likställa dödande av levande, kännande varelser med aktiviteter som promenader, vandring, ridning, terränglöpning, orientering och möjligen också cykling är för oss i Jaktkritikerna helt absurt. 

Dessutom ställs inga krav på jaktlaget/jaktlagen att informera om när jakt pågår. 

Jaktkritikerna begär att regeringen återkallar Länsstyrelsen i Gotlands läns beslut gällande jakt i Hedebyhöjdens naturreservat. 

Christina Åkerblad 

Styrelseledamot i föreningen Jaktkritikerna  

Beslut angående bildande av naturreservat i Hejdebyhöjden, Gotland

KLICKA HÄRFÖR ATT BLI MEDLEM

1500 dovhjortar får nu skyddsjagas i Södermanlanlands län, från 1 maj 2022 – 31 augusti 2023. Jakt blir tillåtet dygnet runt. Ett beslut från 2018 gällande skyddsjakt på dov- och kronhjort innebär redan att markägare på eget initiativ kan skjuta nyfödda kalvar under perioden 1 juli till den 15 april ”på växande gröda” och i ”skogsplantering”. Alltså i princip hela året från det ögonblick de föds får de dödas. Beslutet innebär också att man får jaga när hindarna är högdräktiga eller digivande. Kronhjort och dovhjort är grupplevande och hindarna lever i matriarkat som består av flera generationer.

Beslutet har överklagats av Jaktkritikerna.

Läs vår överklagan här!

Dovhjortar är nu i princip laglösa i Sverige. Regeringen och Naturvårdsverket drev igenom ett anstötligt beslut utan hänsyn till etiska och biologiska aspekter och ignorerade därmed protester från forskare och veterinärer.

www.svd.se/etiken-satts-at-sidan-nar-hjortkalvar-far-skjutas

LRF jämför hjortar med vildsvin och tvekar inte att lösa problem med lönsamhet med oetisk jakt, genom att det onda dekretet tillåter jakt dygnet runt med rörlig belysning.

Kronhinden föder i maj och dovhinden i juni-juli. I april är dräktiga hindar så tärda av vintern, att de inte är mycket större än årskalvar, vilket innebär att dräktiga hindar med fullgångna foster riskerar att skjutas som årskalv. Jakt gör också att ännu diande kalvar skjuts. Man utsätter hindar för psykiskt lidande och sjukdom eftersom de är mjölkproducerande när de mister sin kalv. På fråga om man vill jaga trots risker, svarade en manlig jaktledare ilsket ”jakten är redan såld”.  

Hjort #metoo? En novemberdag skjuts en hind som försökt försvara sig mot en jakthund. Hinden har ett fullgånget dött foster på väg ut. Lite som våldtagna kvinnor som ifrågasätts om de ”varit på fel ställe i fel kläder”, förklaras att hinden parat sig vid ”fel tidpunkt”. Eftersom hinden väljer vilken hjort hon vill para sig med, kan man tänka att jaktstress eller troféjakt på handjur minskat hennes möjligheter. Hon straffades dubbelt med döden.

Studier i England och USA visar hur hjortdjur drabbas av stress och posttraumatiskt stressyndrom, PTSD när de jagats av människor och hundar. Muskel- och benskador och förhöjda kortisolnivåer är skadliga bieffekter, men varken ”collateral damage” eller psykiskt trauma hos överlevande djur berör jägare. Jakt och mänsklig aktivitet tvingar många vilda djur att ändra beteende. Vissa blir nattaktiva och mycket tid går åt att hålla sig undan från människor och hundar på bekostnad av vila och födosökande. Markägares stängseltrådar är en dödsfälla för hornbärande hjortar om vilket tystnadskultur råder.

För oss som bor på landet, innebär jakt numera naturterror och hjärtskärande möten med stressade eller skadade djur. Dag efter jakt – blir möte med Döden – inälvor av hjortar påträffas spritt över buskar. Bakom gömde sig en överlevare. En traumatiserad ensam hjortkalv.

• 

• 

Dovkalv#metoo? Kristdemokraternas Ebba Busch, låter sig filmas för en Youtube-kanal när hon med ett isande skratt skadskjuter en dovkalv i djup snö. I intervju med DN koketterar hon med att säga ”för att jobba i riksdagen måste man kunna jaga och snusa”.

Naturvårdsverket ”vårdar” inga vilda djur. Ökade jakttider och obegränsade tekniska jaktmedel, trots att de värnlösa djuren fysiskt är desamma sen årtusenden, legitimeras metoder som är rent sadistiska. Fällor, grytjakt, drivande jakthundar i naturen, skyddsjakt från helikopter, jakt på lodjur under parningstid, jakt på nyfödda ungar och dräktiga honor.

Naturvårdsverket har gjort sig till jaktens Agamemnon, kungen som offrade sin egen dotter, Ifigenia för att få vind i seglen och återvända till Troja. I samma ögonblick Ifigenia offras, förvandlas hon till en hjort. Till vilken blodig avgrund Naturvårdsverket vill få Sveriges regering att segla, genom att offra hindar och deras kalvar, är en gåta.

Texten är skriven av Eva Stjerswärd och publicerades som insändare i Tidningen Syre med rubriken “Dovhjortar är nu i princip laglösa i Sverige” den 16 maj 2022

Klicka här för att bli medlem i Jaktkritikerna

Vad var det som beslutades om antalet vargar år 2013 och 2015? Detta är ett återkommande tema där vargmotståndare påstår att intervallet på 170-270 var ett minimum och ett maximum. Men, var det så?

Nu har flera partier med Ebba Busch (KD) i spetsen åter igen hävdat att beslutet skulle handla om ett spann mellan 170-270 vargar.  Bakgrunden är regeringen Reinfeldts proposition (2012/13:191) En hållbar rovdjurspolitik. Målet var att uppnå gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet utan att påtagligt försvåra tamdjurshållning och visa socioekonomisk hänsyn. I förarbetet tillsattes en vargkommitté där nio organisationer skulle ta fram underlag ledd av dåvarande landshövding i Uppsala Län, Peter Egardt. Vargarnas intressen tillvaratogs av Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen samt Världsnaturfonden. Motståndarsidans representanter var Jägarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fäbodbruksförening, Svenska Samernas Riksförbund   och Sveriges Kommuner och Landsting. Innan beslutet 2013 var den dåvarande rovdjurspolitiken från 2001 ”Sammanhållen rovdjurspolitik” att Sverige skulle ta ansvar för att varg skulle få finnas i ett så stort antal att de långsiktigt fanns kvar i den svenska faunan och att arterna kunde sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. Samtidigt sattes en miniminivå och poängterade att det inte skulle ses som ett önskvärt antal. Vargen hade då inte nått den nivån att de ansågs säkrade i överlevnad, istället sattes ett etappmål som 20 föryngringar och 200 individer. När nivån hade nåtts skulle en förnyad bedömning göras.

I augusti 2013 överlämnades betänkandet ”Åtgärder för samexistens mellan människa och varg” (SOU 2013:60) av Vargkommittén. De föreslagna åtgärderna var en bättre fungerande skyddsjakt, ett delvis nytt ersättningssystem, en delvis ny och omstuvad lagstiftning samt en ny förvaltningsplan. Samtidigt som Sverige skulle uppfylla kraven i art- och habitatdirektivet skulle dessa åtgärder även kunna återskapa förtroendet för den svenska vargpolitiken hade de tänkt. Märkligt nog gavs Sametinget, Naturvårdsverket, SLU samt berörda länsstyrelser möjlighet att lämna redovisningar utöver Rovdjursutredningens och Vargkommitténs betänkanden trots att flera av dem redan ingick i Vargkommittén.
MP:s Helena Leander. Jens Holm (V) m fl yrkade i en motion på att Naturvårdsverket skulle få i uppdrag att fastställa referensvärden på vetenskaplig grund och inte politiseras.

De framtagna målen för antalet vargar slutade sedan med ett godkännande i riksdagen att ett referensvärde på 170-270 vargar med utgångspunkt från Skandulfs redovisning om minsta livskraftiga population (100 vargar). Ett referensvärde är alltså ”det lägsta antalet individer av en rovdjursart som ska finnas i Sverige. Riksdagen anger intervall för referensvärden och Naturvårdsverket har i uppdrag att precisera referensvärdet för varje rovdjursart”. Utbredningsområdet för vargen skulle vara hela Sverige utom den alpina regionen och Gotlands län. Vargstammens skulle också minskas där den var tätast. I renskötselområdet och i län med fäbodbruk, intensiv fårskötsel eller skärgårdar i huvudsak skulle vargen begränsas till de områden där den gör minst skada. Dessa punkter var vad riksdagen tog beslut om 2013.  

Rovdjurens bevarandestatus rapporteras till EU vart sjätte år enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Naturvårdsverket har angett att populationen behöver vara större än referensvärdet för att en aktiv förvaltning ska vara möjlig. Om populationen ligger för nära referensvärdet blir marginalen för liten och det finns risk att arten inte har gynnsam bevarandestatus och utrymmet för en aktiv förvaltning minskar.

Utskottet precis som regeringen poängterade att det var mycket viktigt att invandrade vargar kunde ta sig till vargpopulationer i Mellansverige. Annars skulle vargstammen inte kunna behålla en gynnsam bevarandestatus på lång sikt. Att flytta vargarna så fort som möjligt, så som man gjorde med Tivedenvargarna var ett bra sätt. I fråga om skyddsjakt på rovdjur i förebyggande syfte kunde den som riskerade att drabbas av rovdjursskada enligt jaktförordningen ansöka om tillstånd till skyddsjakt. Om det fanns stor risk för att allvarlig skada ska uppstå kunde beslut om skyddsjakt fattas även om någon skada ännu inte har inträffat.

I motioner av Jan Lindholm, Anna Steele (MP) begärdes att enbart skyddsjakt skulle tillåtas på varg. Han menade på att licensjakt inte tog hänsyn till familjestruktur, den enskilda vargens betydelse för stammen eller dess betydelse som problemskapare för människor. Licensjakt innebar också en inskränkning på möjligheten att bedriva skyddsjakt. Steele ansåg att skyddsjakt endast skulle ske med största möjliga hänsyn till de enskilda djuren. Till exempel ska man undvika att skjuta bort föräldradjur då kvarvarande valpar kunde fara illa.

Naturvårdsverket hade tagit fram en förvaltningsplan för varg som omfattade åren 2013–2017. Planen innehöll beskrivningar av rovdjurspolitikens mål, vargförvaltningens delmål samt åtgärder och uppföljning. Utskottet konstaterade att ett av delmålen var förbättrad genetisk status. Grunden för förvaltningen av varg  var övervakningen av vargstammen, dvs. inventering av vargstammens storlek och utbredning samt uppföljning och analys av dess genetiska status. Övergripande var syftet att lämna underlag för andra förvaltningsåtgärder, utvärdera genomförda åtgärder och följa upp politiska mål och internationella åtaganden.

I propositionen framhöll regeringen vikten av att de nationella förvaltningsplanerna borde samordnas med ansvariga myndigheter och motsvarande planer i Sveriges grannländer, särskilt Norge och Finland på sikt, vilket förespråkades av EU-kommissionens riktlinjer när vargpopulationen sträckte sig över flera länder. et De skandinaviska vargarnas genetiska utbyte med vargar i öst behövde förbättras.

Ett viktigt stycke i propositionen är:

 ”Rovdjurens existens i Sverige ska inte enbart ses som överlevnad, utan rovdjuren måste även ges möjlighet att återfå något av sin ekologiska funktion i ekosystemet. Som toppredator, högst i näringskedjan, har rovdjuren en reglerande effekt i hela ekosystemet, och det finns ett allt starkare stöd för att det behövs toppredatorer för att ekosystem ska kunna betraktas som funktionellt intakta.”

Slutligen konstaterades att vilt- och rovdjursförvaltningen tagit för lite hänsyn till rovdjurens reglerande roll i ekosystemet. Detta för att all fokus legat på att förhindra att populationerna utrotades på nytt. När de stora rovdjuren återetableras krävs fokus på bevarande för bredare ekosystemsansats. De arter som inte hade en gynnsam bevarandestatus behövde uppnå det så snabbt som möjligt och därefter bibehålla gynnsamma bevarandestatusen.

Vad hände sedan 2015?
Rapporteringen av referensvärde till EU 2013 blev 270 vargar som minsta antal. Sverige fick kritik eller åtminstone frågan hur vetenskapligt värdet var. Regeringen gav därför Naturvårdsverket i uppdrag i april 2015 att utreda gynnsam bevarandestatus på varg utifrån vetenskap. Två forskargrupper (professor Scott Mills med medarbetare, North Carolina State University, USA och forskargruppen SKANDULV, Sveriges Lantbruksuniversitet) skulle utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera befintlig sårbarhetsanalys för varg och med den som grund utreda vad som krävdes för att vargpopulationen i Sverige skulle anses ha gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. Även behovet av invandrande vargar från Finland/Ryssland skulle ses över.

Bedömningen av Naturvårdsverket, liksom alla utom en av forskarna var:
–  att det behövs minst 300 vargar i Sverige, samt att minst en ny immigrant från Finland eller Ryssland ska reproducera sig med de skandinaviska vargarna under naturliga förhållanden varje 5-årsperiod (varggeneration), för att vargen i Sverige ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus.
– att den genetiska förbindelsen genom invandring av vargar från de finsk-ryska delpopulationerna måste fungera för att bedömningen minst 300 vargar ska gälla. Om reproduktion av nya immigranter ej sker med skandinaviska vargar varje varggeneration skulle den skandinaviska stammen behöva bestå av minst 1700 vargar för att klara de genetiska bevarandekriterierna och därmed kunna anses ha gynnsam bevarandestatus. De naturligt invandrade vargarnas överlevnad i Skandinavien är därför av avgörande betydelse.

Forskarna var eniga om att det i Sverige utanför renskötselområdet fanns tillräckligt med livsmiljöer för att hysa 1200 stationära vargar. Spontan invandring av vargar från Finland/Ryssland till Skandinavien (Sverige och Norge) förekom med i genomsnitt ca 1,5 immigrant per år vilket motsvarade 7-8 individer per varggeneration. Av dessa hade tre stycken reproducerat sig under åren 1985-2015 (motsvarande sex varggenerationer) med de skandinaviska vargarna varav två under rapporteringsperioden 2007-2012 (vilken motsvarade ungefär en varggeneration). Tivedenvargarna eller deras ungar hade då ännu inte reproducerat sig. Det innebar att det efter 2012 (dvs. åren 2013-2018) ännu saknas ett flöde av nya gener. Den skandinaviska vargstammens populationstillväxt beräknades till +13% per år vilket kunde, enligt vissa av forskarna indikera en gynnsam bevarandestatus.

Referensvärdet 170-270 var alltså ingen begränsning av vargar utan ett föreslaget MINIMUM av vargar från riksdagen. Det vill säga att minsta antalet vargar skulle ligga mellan dessa två tal. Naturvårdsverket rapporterade då in antalet 270 som minsta antal. Två år senare konstaterades att minsta antalet, efter vetenskaplig prövning var 300. Förutsättningarna för att hålla 300 som minsta antal var dessutom att minst en varg skulle få valpar vart femte år.

2019 rapporterades det in 300 vargar som ett minimum till EU. Sedan Tivedentiken (hanen försvann) har inga invandrande vargar reproducerat sig. De vargar som kommit in har antingen avlivats eller försvunnit. Det torde betyda att Sverige behöver ha någonstans runt minst 1200-1700 vargar. Vi har inte för mycket vargar. Tvärtom så saknar vi massor av vargar!

Jaktkritikerna kämpar för alla vilda djur! Bli medlem och ge oss ditt stöd!

Klicka här och bli medlem

Våra vargar är i fara! Du kan göra en insats för vargarna! Vargarna är redan hårt jagade. De har rätt att leva precis som vi människor. Vi bör göra vad vi kan för att skydda vargarna.

Detta är ett förslag från riksdagen som ännu inte är beslutat om. Tanken är att riksdagen ska göra två tillkännagivanden till regeringen, båda om vargstammen – tydligen att referensvärdet ska sänkas till 170 vargar. Det är helt overkligt – det är ju en biologisk bedömning! Vissa partier kommer säkert att reservera sig men om majoriteten röstar igenom eländet är det illa. Beslut väntas i nästa vecka.

Läs mer under länken nedan:

LÄNK: Miljö- och jordbruksutskottet till attack mot vargstammen

Alla som vill ha en frisk, sund vargstam i Sverige måste nu agera. Att skriva på Facebook hjälper inte. Vi måste allihop försöka komma i kontakt med våra politiker.

Här följer några förslag på vad DU kan göra för vargarna:

1. Kontakta riksdagspolitikerna och partierna:

Kontakta riksdagspolitikerna och partierna. Under nedanstående länk finns riksdagspolitikernas kontaktuppgifter i riksdagen. Kontakta genast dina politiker och säg vad du tycker! Tänk inte att någon annan får göra det. Gör det DU också! Vi måste vara många som agerar tillsammans!

LÄNK: Ledamöter och partier i riksdagen, kontaktuppgifter

2. Kontakta radioprogrammet Ring P1

Du måste inte vara med i direktsändning om du inte vill. Det finns fler sätt att komma i kontakt med radioprogrammet Ring P1. Du kan

• Ringa till programmets telefonsvarare
• Skicka ett sms till Ring P1
• Debattera i sociala medier på Ring P1 Facebook, Twitter och Instagram
• Delta i direktsändning

Om vi är många som hör av oss till Ring P1 blir det ett tryck på radioprogrammet att ta upp frågan om vargarna. Därför är det viktigt att vi är många som hör av oss, på något sätt eller på flera sätt. Under nedanstående länk hittar du uppgifter om de olika sätten att kontakta Ring P1

LÄNK: Olika sätt att kontakta Ring P1

I övrigt är det upp till DIG att agera för vargarna på det sätt DU SJÄLV kommer på. Du kan till exempel skriva insändare och debattera på Facebook i olika grupper samt göra inlägg på din egen Facebook.

Ännu ett avskyvärt exempel på hur djur ses som levande köttbitar och objekt för människors morbida lust att döda ett levande djur. I Jaktjournalen kunde man den 14 april 2015 läsa om jakt i hägn. Under rubriken “Jakt i hägn – Populärast bland storstadsnära jägare” kunde man läsa följande:

“Jakt i hägn är ett alternativ för väldigt många storstadsjägare som både vill skjuta ett par djur och få kött med sig hem.” Uttalandet kommer från Klas Henriksson, jaktarrangör vid Roslagens Jakt & Vilt. Företaget ligger i Östhammars kommun och har ett hägn på 200 hektar. I detta hägn kan till exempel stressade Stockholmare som längtar efter att jaga få skjuta på livs levande djur såsom dovhjort, kronhjort, mufflon, vildsvin och en del rådjur. 

För priset av 4800 kronor kan stressade storstadsbor få nöjet att skjuta ihjäl ett obegränsat antal dovhindar och kronhindar, med deras barn, kalvarna. Lite som att gå till slakteriet och själv döda sin gris?? Hur kan detta ses som ett nöje? I priset ingår lunch samt två jaktpass, förmiddag och eftermiddag.

“Om skottillfället anses frestande kan gästerna även fälla en kronhjort.” Den kostar dock 19 000 kr! Det är alltså “big business” det handlar om. De vilda djuren är kommersialiserade och säljs ut i jakter, instängda i ett hägn.

 “I detta hägn kan till exempel stressade Stockholmare som längtar efter att jaga få skjuta på livs levande djur såsom dovhjort, kronhjort, mufflon, vildsvin och en del rådjur.“

Jakt idag har alltså blivit ett nöje som även storstadsbor betalar för att få utöva, och då även på djur instängda i hägn. Man undrar verkligen vart mänskligheten är på väg!

Bli medlem i Jaktkritikerna och hjälp oss skydda de vilda djuren mot plågsam jakt! Klicka på länken nedan för att bli medlem.

KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM I JAKTKRITIKERNA!

Prisuppgifter, storlek på hägn och annat är från 2015 och kan ev ha ändrats nu.

Du missar väl inte vår serie Djuren och valet, av Ingemar Rosberg? Klicka på länken så kommer du till den.

Djuren och valet – Länk

Mängder med plast skjuts varje år ut i naturen av jägare. Man vet idag att plast tar lång tid att brytas ned och är skadligt för både människor, djur, hav och natur. Plast i haven är till exempel ett mycket stort miljöproblem som det är bråttom att lösa.

I alla hagelpatroner finns en förladdning som oftast är av plast. När en jägare skjuter mot ett djur med hagelgevär flyger plasten iväg med hagelsvärmen och landar i naturen där den blir liggande om ingen plockar upp den. Erik Schulze i norska Naturvernforbundet menar att förladdningarna av plast är ett stort miljöproblem och en fara för fåglar och djur då de har en form som gör att fåglar och små djur lätt kan få dem i sig.

Norges Jeger- og Fiskerforbund säger att de är klara över problemet, men de menar att plasten är en nödvändig del av de patroner som används idag. De menar att det inte finns något gott alternativ idag, men vill försöka att påverka och driva på utvecklingen av miljövänliga patronkomponenter. Även det svenska jägarförbundet vill sätta press på tillverkarna så att plastförladdningarna försvinner helt.

NRK: Jegere skyter plast ut i naturen

Tills dess fortsätter alltså svenska jägare att skjuta ut mängder med plast i naturen och även bly och andra tungmetaller som ju också är farligt för djur och natur.

Jaktkritikerna anser att en stor del av jakten borde förbjudas/minskas.

Vi vill bland mycket annat att:

• All fågeljakt stoppas
• All jakt på små predatorer stoppas (räv, grävling, mård, med flera)
• Jakt på våra fem stora rovdjur måste stoppas helt
• Jakt på sälar måste stoppas helt

Om detta genomförs kommer spridningen av plast och bly att minska direkt.

Bli medlem i Jaktkritikerna och ge oss ditt stöd! Vi kämpar för de vilda djuren, mot jakt!

Klicka här för att bli medlem!

I både Jaktjournalen och Svensk Jakt rapporteras det om ett par som dödade två lodjur i årets licensjakt. De två, en man och en kvinna beskriver händelsen med ord som “helt osannolikt och alldeles fantastiskt”. Det står även i artikeln att de två jagar “det mesta” och att de fick en jaktupplevelse som blev “något alldeles extra”. De använde sig bland annat av en jaktmetod som heter lockjakt. Man har en lockpipa och blåser i , det kan låta som harskrik. På så vis kan jägaren locka fram lodjuret. Många djurvänner har läst detta och blivit mycket ledsna och förfärade. Vilket lömskt och förfärligt sätt att lura det intet ont anande lodjuret att komma fram och utsätta sig för fara. Hur kan en människa uttrycka sig som så att “glädjen är på topp” efter att man dödat ett vilt djur?! Det är vi många som undrar. Det är ingen jakt som människor måste bedriva för att överleva. Det är en ren nöjes- och- troféjakt som pågår i Sverige. Lodjuret är dessutom rödlistat i EU:s Art- och- habitatdirektiv.

Det var en hona som dödades och via bilder från en åtelkamera visste man att det funnits en hona med unge i området. Bara en sån sak, att ge sig till att skjuta på en mamma som har unge. Hur tänker sådana människor som utför detta dödande, undrar nu många. Det framgår inte av artiklarna om även ungen dödades. Men det händer vid jakt att lodjursungar blir ensamma kvar när mamman dödats. De kan få svårt att klara sig om de inte fullt ut lärt sig att jaga än. En del söker sig kanske vilsna in till byar och då begärs det skyddsjakt även på ungen.

I Jaktkritikerna har vi svårt att förstå denna jakt. Varför överhuvud taget jaga lodjuren? De är rödlistade. De har rätt att leva precis som vi människor. Och hur kan man känna en sådan glädje över att ha dödat ett vackert lodjur som endast levde sitt eget liv och inte besvärade jägaren? Det är många frågetecken som inte får något vettigt svar.

Lodjur är skygga djur. Många människor har önskat att få se ett livs levande lodjur, glädjen är stor om man lyckas och ingen längtan finns efter att döda ett vackra djuret. Ytterst är våra politiker och Naturvårdsverket ansvariga för att denna nöjesjakt får fortgå! Sverige ligger tyvärr långt efter när det gäller synen på vilda djur! Men de flesta människor på landsbygden känner nog en stor sorg och avsky över detta meningslösa dödande. Lodjuret är nämligen otroligt populärt bland svenska folket och cirka sjuttio procent av svenskarna är negativt inställda till att djur får jagas när de har sin parningstid, är dräktiga eller har ungar. Lodjuren får jagas just under sin parningstid. Ett lodjur får jagas av två lösa hundar och fällor får användas i vissa län. Allt detta anser Jaktkritikerna är oerhört grymt och fullständigt onödigt.

Endast 13 procent anser att lodjur över huvud taget ska få jagas. Detta framgår av en ny undersökning som gjorts via YouGov Sveriges Internetpanel, på uppdrag av World Animal Protection Sverige och Svenska Rovdjursföreningen. I undersökningen framgår att svenskarna vill stärka skyddet för de jagade djuren.

Du kan hjälpa till genom att stärka någon av de organisationer som arbetar för att skapa ett bättre skydd de vilda djuren. Ett medlemskap är en bra början. Du är varmt välkommen att bli medlem i Jaktkritikerna om du så önskar. Klicka i så fall på länken nedan så får du information om hur du gör för att bli medlem.

BLI MEDLEM I JAKTKRITIKERNA HÄR!

Länsstyrelsen i Södermanland har beslutat om skyddsjakt från 1 maj 2022 – 31 augusti 2023 på 1 500 dovhjortar. Jakt dygnet runt i hela länet. Regeringens beslut2018 gällande skyddsjakt på dov- och kronhjort innebär redan att markägare utan beslut från länsstyrelse kan skjuta nyfödda kalvar under perioden 1 juli till den 15 april ”på växande gröda” och i ”skogsplantering”. Alltså i princip hela året från det ögonblick de föds får de dödas. Beslutet innebär också att man får jaga när hindarna är högdräktiga eller digivande. Kronhjort och dovhjort är grupplevande och hindarna lever i matriarkat som består av flera generationer.

Beslutet har överklagats av Jaktkritikerna.

Läs vår överklagan här!

Dovhjortar är nu i princip laglösa i Sverige. Regeringen och Naturvårdsverket drev igenom ett anstötligt beslut utan hänsyn till etiska och biologiska aspekter och ignorerade därmed protester från forskare och veterinärer.

www.svd.se/etiken-satts-at-sidan-nar-hjortkalvar-far-skjutas

LRF jämför hjortar med vildsvin och tvekar inte att lösa problem med lönsamhet med oetisk jakt, genom att det onda dekretet tillåter jakt dygnet runt med rörlig belysning.

Kronhinden föder i maj och dovhinden i juni-juli. I april är dräktiga hindar så tärda av vintern, att de inte är mycket större än årskalvar, vilket innebär att dräktiga hindar med fullgångna foster riskerar att skjutas som årskalv. Jakt gör också att ännu diande kalvar skjuts. Man utsätter hindar för psykiskt lidande och sjukdom eftersom de är mjölkproducerande när de mister sin kalv. På fråga om man vill jaga trots risker, svarade en manlig jaktledare ilsket ”jakten är redan såld”.  

Hjort #metoo? En novemberdag skjuts en hind som försökt försvara sig mot en jakthund. Hinden har ett fullgånget dött foster på väg ut. Lite som våldtagna kvinnor som ifrågasätts om de ”varit på fel ställe i fel kläder”, förklaras att hinden parat sig vid ”fel tidpunkt”. Eftersom hinden väljer vilken hjort hon vill para sig med, kan man tänka att jaktstress eller troféjakt på handjur minskat hennes möjligheter. Hon straffades dubbelt med döden.

Studier i England och USA visar hur hjortdjur drabbas av stress och posttraumatiskt stressyndrom, PTSD när de jagats av människor och hundar. Muskel- och benskador och förhöjda kortisolnivåer är skadliga bieffekter, men varken ”collateral damage” eller psykiskt trauma hos överlevande djur berör jägare. Jakt och mänsklig aktivitet tvingar många vilda djur att ändra beteende. Vissa blir nattaktiva och mycket tid går åt att hålla sig undan från människor och hundar på bekostnad av vila och födosökande. Markägares stängseltrådar är en dödsfälla för hornbärande hjortar om vilket tystnadskultur råder.

För oss som bor på landet, innebär jakt numera naturterror och hjärtskärande möten med stressade eller skadade djur. Dag efter jakt – blir möte med Döden – inälvor av hjortar påträffas spritt över buskar. Bakom gömde sig en överlevare. En traumatiserad ensam hjortkalv.

• 

• 

Dovkalv#metoo? Kristdemokraternas Ebba Busch, låter sig filmas för en Youtube-kanal när hon med ett isande skratt skadskjuter en dovkalv i djup snö. I intervju med DN koketterar hon med att säga ”för att jobba i riksdagen måste man kunna jaga och snusa”.

Naturvårdsverket ”vårdar” inga vilda djur. Ökade jakttider och obegränsade tekniska jaktmedel, trots att de värnlösa djuren fysiskt är desamma sen årtusenden, legitimeras metoder som är rent sadistiska. Fällor, grytjakt, drivande jakthundar i naturen, skyddsjakt från helikopter, jakt på lodjur under parningstid, jakt på nyfödda ungar och dräktiga honor.

Naturvårdsverket har gjort sig till jaktens Agamemnon, kungen som offrade sin egen dotter, Ifigenia för att få vind i seglen och återvända till Troja. I samma ögonblick Ifigenia offras, förvandlas hon till en hjort. Till vilken blodig avgrund Naturvårdsverket vill få Sveriges regering att segla, genom att offra hindar och deras kalvar, är en gåta.

Texten är skriven av Eva Stjerswärd och publicerades som insändare i Tidningen Syre med rubriken “Dovhjortar är nu i princip laglösa i Sverige” den 16 maj 2022

Klicka här för att bli medlem i Jaktkritikerna