Järvtiken Joplin tog sig ut från sitt hägn på Nordens Ark den 19 maj 2021 och har sedan dess varit på rymmen.

Joplin är född på Nordens Ark 2017 och har fått sitt namn efter Janis Joplin, eftersom järvtiken var en ”tuff tjej med mycket rock’n roll” i sin lilla kropp, enligt en djurvårdare i parken.

Järven Joplin är genetiskt värdefull och tanken var att hon i slutet av maj skulle
flyttas till ett Zoo i Moskva där hon skulle bli avelstik. Av den anledningen hade hon blivit placerad i ett isoleringshägn på Nordens Ark och det var härifrån hon lyckades ta sig ut.   

Djurparkens chef uttalade sig i en intervju i GT i juli månad och hyste då inga farhågor för att Joplin inte skulle klara sig, hon sade att järven Joplin ”verkar klara livet i det fria galant”.

Sedan i våras har järven Joplin varit spårlöst försvunnen, tills hon i mitten av november för första gången syntes till, endast några kilometer från djurparken. Detta föranledde Nordens Ark att kontakta Länsstyrelsen i Västra Götalands län och den 15 november begära skyddsjakt på Joplin.

Jaktkritikerna överklagade skyddsjaktbeslutet den 21 november. Efter att ha läst länsstyrelsens beslut stod det klart att för oss att Nordens Ark själva hade tagit kontakt med länsstyrelsen och bett om ett förnyat tillstånd för att fånga in, alternativt avliva järven. Vidare framgick det att man “fattade under söndagen ett muntligt beslut att tillåta fångst/avlivning”. Vidare står i själva skyddsjaktbeslutet att – ”Skyddsjakten medger er tillstånd att fånga järvhonan i en levandefälla samt för avlivning med godkänt vapen (kulvapen av klass 1 eller 2)”.

Utöver detta skulle enligt länsstyrelsens beslut – jakt även på natten med hjälp av jägare och drivande hundar tillåtas. Jaktkritikerna ansåg detta vara djurplågeri och ifrågasatte om Nordens Ark hade etologisk insikt om ”sina” djur? För om de hade haft det, då hade de inte verkat för att utsätta järven Joplin för jakt med drivande hundar och jägare.

Jaktkritikerna ansåg att länsstyrelsen skulle uppmanat Nordens Ark att ta till den expertis som finns för alternativa metoder att fånga in järven Joplin. Vi framhöll i överklagandet att länsstyrelsen slentrianmässigt använder jakt som en ”metod” för att lösa det problem som faktiskt Nordens Ark ska ta ansvar för. Det ska vara veterinär närvarande vid både fällfångst och eventuell sövning. INTE jägare med hundar.

Den 30 november fick föreningen det glädjande beskedet att Förvaltningsrätten i Luleå stoppade skyddsjakten på Joplin – domstolen ”bifaller överklagandet och upphäver det överklagade beslutet”.

Jaktkritikernas överklagande har räddat livet på Joplin och förhindrat att hon utsattes för en hänsynslös hundjakt. Djurparken får nu understödja henne med mat och kanske på detta vis få henne att återvända, I annat fall får man acceptera att hon har valt frihet framför fångenskap – vilket de flesta av oss säkert också skulle välja.

Jaktkritikerna menar att Nordens Ark nu ska ta tillfället i akt att värna sin verksamhet och låta järven Joplin bli en äkta och levande symbol för att man verkligen räddar sina djur!

(Bild av järv från pixabay)

Klicka gärna på länkarna nedan och läs beslutet om skyddsjakt, Jaktkritikernas överklagan och domen från Förvaltningsrätten i Luleå som befriar Joplin från skyddsjakt.

Skyddsjakt på järv – Nordens Ark, beslut

Överklagan av beslut om länsstyrelsens beslut om skyddsjakt på järv

Dom – Luleå Förvaltningsrätt bifaller överklagandet

KLICKA HÄR OM DU VILL BLI MEDLEM OCH GE OSS DITT STÖD!

Sedan 1966 är vargen fridlyst. Redan 2007 (Rapport 2007:22) utgav Brottsförebyggande rådet (Brå) en forskningsrapport om illegal jakt på våra stora rovdjur där de kunde konstatera att få dömdes för brott och de som dömdes fick lägsta möjliga straff. Gärningen anmäldes oftast av personerna själva eller av jaktlaget. Det förekom då hot och trakasserier mot myndighetspersoner som utredde brott.

Trots straffskärpning – scooter och gift användes

Straffskärpning som gjordes 2001 hade ingen positiv påverkan. Inte ens när grymma metoder användes. Det kunde vara att man jagade med skoter eller använde gift. Medierapporteringen var ofta negativ mot varg, inte bara från jakttidningar utan även den lokala dagspressen. Många gånger användes argument som att vargen inte alls var utrotningshotad eller att folk inte ville ha varg som ett sätt att bortse från illegal jakt. Studien visade att medier kunde spela en viktig roll för inställningen till rovdjur och illegal jakt. Det fanns också en misstro mot myndigheter och rovdjurspolitiken. Dessutom trodde hälften av jägarkåren att vargarna var inplanterade vilket gav ”rätt” till illegal jakt. Av de som var gärningspersoner i de 344 förundersökningar som då gicks igenom (gällde alla stora rovdjur) var de antingen jägare, renskötare eller markägare. Redan då hade man identifierat flera motiv till den illegala jakten:

Livsstilsinriktade ekonomiska motiv:
– skydda tamboskap, renar, hjortar etcetera
– konkurrens om vilt   
– skydda jakthundar
– handel med kött, skinn (ej kött men oklart om det sistnämnda gäller vargar).
– kriminell egenförvaltning  (ev. ersättning för att döda ett rovdjur illegalt)

Subjektiva, känslomässiga motiv:
– för spänningens skull
– för att få en trofé
– öka sin status
– rädsla
– rovdjurshat
– frustration mot samhället.

Rovdjurshat och frustration mot samhället

De såg att rovdjurshat och frustration mot samhället kunde höra ihop. De starka känslor som visats mot rovdjuren och även mot rovdjurspolitik var hatbrottsliknande.
År 2002 upptäcktes en varg i renskötselområden som man kom att kalla Lapponiavargen. Två renskötare anhölls för att ha jagat honom med skoter men släpptes i brist på bevis. Renskötare ansökte om skyddsjakt på honom som avslogs. Det fanns också önskan om att han skulle flyttas vilket inte heller beviljades. Hannen sändarförseddes för att man skulle kunna följa honom. Lapponiavargen som också kallades John påstods vara inplanterad trots att DNA-analyser visade att John kom från Finland. I april 2003 tystnade sändaren och man vet än idag inte vart han tog vägen.

Under denna period (1995-2005) hade 64 anmälningar gjorts om jaktbrott mot varg.
Av de intervjuade personerna i studien framkom att man kunde stå ut med alla andra av de stora rovdjuren utom vargen. Bland jägare framkom att de som var för vargen vågade inte säga något. De var till och med rädda att få sina hus nedbrända. Man skulle vara emot vargen och vara rädd för utfrysning om man sa något annat. Forskarna fann att ungefär hälften av vargarna dog i illegal jakt. Vad BRÅ då kom fram till var att det var en unik situation sett ur ett brottssammanhang. Den illegala jakten skilde sig från annan brottslighet så till vida att gärningspersonerna hade stöd från andra intressegrupper vilket inte kunde ses i andra brottsammanhang. Det fanns också en stor misstro mot rovdjurspolitiken. Mycket för att den inte blev som man önskade.  Det var under dessa år besvärande få (mindre än en procent) som dömdes för illegal jakt. Antalet polisanmälningar var också få. Det liknade mer ett laglöst land.  Risken att åka fast för att ha dödat en varg illegalt var exceptionellt liten. Man kunde också se att det var ”fel” personer som dömdes då de var de mest laglydiga och som ofta anmält sig själva. Slutsatsen i utredningen blev att försöka få till en rovdjurspolitik som fick stöd hos jägare, renskötare och markägare. Men det krävde att förnekelsen och omfattningen om den illegala jakten upphörde hos dessa grupper och att de skulle förtjäna ett förtroende av att vara mer delaktiga.

Skandulf – Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen

År 2005 gav Skandulf ut en rapport  ”Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen”. Där kan man läsa att anmärkningsvärt nog ökade inte vargpopulationen och översteg inte tio vargar i vinterstam under hela 1980-talet trots hög tillgång på föda och fridlysning. Av 87 vargar som obducerades åren 1980-2007 hade tio stycken (11,5 %) gamla skottskador som de överlevt. Ofta hade de skador i bogen men det finns även exempel på andra skador. Till exempel en fyraårig trebent alfatiktik från Långsjönreviret som sköts 2007 i nödvärn för hundangrepp. Hon hade inläkta splitter i en benstump. Alfahannen i reviret hade innan dess försvunnit spårlöst. En ny hanne kom till reviret efter nyår 2006/07. Den gamla alfahannen hittades sedemera i ett vattendrag drygt 11 mil från Långsjöreviret (i Filipstads kommun) i april 2007. Dödsorsaken kunde inte fastställas men en gammal skottskada påvisades.

En nioårig 47-kilos varghanne från Jangenreviret sköts 2007 efter beslut av Naturvårdsverket på grund av att ett rovdjur dödat tamdjur. Han hade gamla hagel i huvudet och var blind på ena ögat.

Förgiftade åtlar

Under perioden 2000-2005 hittades åtlar (utlagt kött/rådjur- älg- och hjortkadaver) i vargrevir/vargområden som preparerats med olika gift (Isofenfos, Carbofuran, Warfarin, Glykol och Cyanid). År 2012 hittades en varg och en rävunge döda nära varandra (250 m) i Kolsva som dött av något de fått i sig. Dödsorsaken var någon forma av cirkulationskollaps men prover skickades aldrig för analyser om vad de dött av. Området där djuren hittades  bestod av tre vargrevir. Det fanns även misstankar om sprängda varglyor.
Under åren 2015-2018 minskade antalet vargar utan att det kunde spåras till annan anledning än illegal jakt. Något som Jägareförbundet i en intervju med Sveriges Radio 2018 bekräftade inte kunde uteslutas med hänvisning till ett missnöje med att myndigheter ”inte lyssnade på människor som bodde nära vargen”. Ett märkligt resonemang att ge sig ”rätten” att ta lagen i egna händer.
År 2019 hittades en död vargtik i ett vattendrag i norska Hedmark. Vargen visade sig vara förgiftad med Glykol. Man hade ett halvår innan dess hittat åtlar preparerade med just glykol.

SGT och svarta hål

Att döda en varg utanför de jaktsystem som finns är olagligt och räknas som ett grovt jaktbrott som kan ge upp till fyra års fängelse. Vi har särskilda miljöåklagare som handlägger sådana brott. Tyvärr är de för få och utredningar tar flera år. Dessa brott är dessutom mycket svåra att bevisa och tystnadskulturen är stor. SLU:s forskningsstation Grimsö har forskat i ämnet och kan se att upp till 80 vargar försvinner varje år. Vargjakten verkar dessutom organiserad. SGT – Skjut gräv tig – är ett uttryck i främst jägarkretsar om vad man ska göra med vargen. De anser inte att vargen har något existensberättigande. Det är en liten klick jägare men de hörs mycket. Sedan vargen återetablerades i Sverige har det försvunnit vargar.  I Dalarna och Värmland har man länge pratat om ”svarta hål”, det vill säga områden som onaturligt saknar varg. Ett sådant område är mellan Siljan och Klarälven, Vansbro och Sälen. Vargarna minskar när de borde ökat.

Så här såg det ut i Dalarna respektive år:

Länsstyrelsen har beslutat att det ska finnas minst åtta föryngringar i Dalarna vilket är ca 80 vargar.

Trots att sådana här brott sällan leder till åtal finns det några fall:

Fansenvargen – en 1-årig tik från Sjösvedenreviret

En av de absolut grymmaste kända illegala jakter på varg handlar om Fansenvargen i februari 2011. Tack vare att Gullan och Leif en kväll upptäckte att något var fel blev det känt. De hade kört med sitt hundspann vid sjön Fansen där de kunde se slarvigt övertäckta skoterspår och blodstänk i snön. De anmäler till polisen. Dagen efter söker polisen med helikopter och skoter och hittar i en snöhög en vargkropp nerknycklad i en stenglipa. Senare får vi veta att två män hade varit ute på sjön Fansen. Den ena åker skidor och den andre åker skoter. I sydänden av sjön ser de en vargfamilj som skräms upp från en daglega. Två av vargarna springer in i skogen men den tredje, Fansentiken, springer ut på isen österut och följs av skotern. Skotern kör efter henne en halv kilometer och kör sedan på henne minst fyra gånger tills hon blir liggande fortfarande vid liv. Därefter blir hon ihjälslagen med en påk.

Obduktionsprotokollet är vidrig läsning. Tiken vägde 35 kg. Hon hade blött rikligt och med synliga skallskador. Tiken hade många frakturer och inre blödningar över hela kroppen orsakade av kraftigt våld medan hon fortfarande levde. Vidare hade hon inre skador i magsäck, lungor och levern. Hjässan på huvudet är helt krossat. Skadorna bedömdes vara av stort trauma för henne.

Många var upprörda över hur hon blivit behandlad. Bland jägare började namnet på en av männen cirkulera vilket anmäldes av en jägare i Jägarförbundet. Mannen var känd för tvivelaktiga jaktmetoder. På så sätt lyckades brottet leda till åtal. Det var miljöåklagare Åse Schoultz som drev målet. Det fanns bevisning men tingsrätten friade skotermannen och dömde skidmannen. Bland annat hittades skidmannens urin på platsen. Han fick ett år och nio månader. Skotermannen friades för att tingsrätten inte ansåg att det var bevisat att han hade kört skotern. Åklagaren blev upprörd och överklagade till hovrätten där domarna ändrades och bägge männen dömdes till två års fängelse var för grovt jaktbrott.

Snapphanevargen, en skygg hane

I augusti 2018 trodde sig en jägare ha skjutit en räv men det var en varg utanför Lönsboda i Osby kommun. Mannen var så ångerfull att han slutade med jakt. Vargen var den så kallade Snapphanevargen. Det var en skygg hane som rört sig i området under fem års tid utan att göra mycket väsen av sig. I både tingsrätt och hovrätt dömdes jägaren till villkorlig dom och 25 000 kronor i dagsböter för jaktbrott av normalgrad. Riksåklagaren överklagade till Högsta domstolen som inte tog upp fallet. Mannens jaktlag samlade in bötesbeloppet så att mannen själv bara betalade försvarskostnaderna på ca 10 000 kr. Många jägare var dock kritiska till insamlingen och menade att man måste veta vad man skjuter på.

Att det förekommer illegal jakt på varg är tydligt. Forskare menar att exempelvis licensjakt och skyddsjakt minskar den illegala jakten men sett till hur illegal vargjakt betraktas av vissa vargmotståndare och det faktum att det trots dessa jaktformer ändå försvinner vargar är det kanske mer plåster på såren för de missnöjda.

Jaktkritikerna kämpar mot alla vargjakter, tjuvjakter såväl som legala jakter. Vi överklagar jakter på varg. Ge oss gärna ditt stöd i form av medlemskap så att vi växer och får mer tyngd som organisation. Stödmedlem kostar endast 30 kr, fullbetalande medlem 250 kr. Klicka här för att bli medlem!

Insändare i GP 17 november 2021

Polisen i Lerums kommun har tagit ett beslut om att avliva en älgko och två kalvar (GP 11/11). Detta beslut är ytterst tveksamt. Jag menar att älgarna inte har inte visat aggressivitet, utan endast rört sig i området och ätit fallfrukt. För detta har en dödsdom utfärdats över dem.

Polisen får ta beslut om skyddsjakt i en akut situation om det är fara för människors liv och hälsa, men så är inte fallet när det gäller dessa älgar. En kommunikatör i Lerums kommun hänvisar till en händelse med älg som skedde för två år sedan, vilket är helt irrelevant. Det är farliga individer här och nu, som gäller om skyddsjakt ska tillåtas.
Ofta beslutas skyddsjakter på rutin utan att de ansvariga reflekterar över den eventuella nödvändigheten i detta.
Inom loppet av några dagar har flera hundratals människor skrivit under en namninsamling: ”Låt älgarna leva”, som har skickats till kommunen i Lerum. Det visar att det finns ett starkt stöd för att försöka rädda dessa älgar.
De flesta vilda djur hyser stor rädsla för oss människor. Därför borde vi i stället glädjas åt att en liten älgfamilj visar oss förtroendet att åtnjuta deras sällskap och se dem mumsa äpplen, under en kort tid. Tänk om vi människor kunde besinna oss och inte tillgripa övervåld på allt levande.
Margareta Sturemyr

Alla jaktbara djur lever rädda och traumatiserade på grund av jakt

Insändare publicerad i Sydsvenskan 15 november 2021

Är Sverige ett Jakt-Kalifat? Den talibanliknande dominansen med vapen mot fredliga djur i naturen som jägare kräver, traumatiserar vilda djur som ska överleva i krympande habitat på människans villkor. Skogsmästare och författare till The Inner Lives of Animals, Peter Wohlleben, konstaterar att alla jaktbara djur numera lever rädda och traumatiserade av jakt. Det förtryck det också innebär för människor som älskar natur och djur; alla vi som snart inte vågar rida, lämna djur på bete, promenera, jogga, cykla, fotografera och plocka svamp tvingas till underkastelse. Fula jakttorn påminner oss likt fångvaktare att här dödas det året om. Jägare kan dyka upp var som helst. Som legosoldater med krigsteknik och värmesikten hemsöker de naturen när som helst. I juli dödade utländska jägare tre stora tjurar av rasen Highland Cattle av ”misstag”, precis som brukar hävdas när ponnys, kor och sällskapsdjur skjuts varje år. Eller en joggare utanför Klippan.

Kapitalismen styr markägarnas naturhäleri och man säljer ut djurs liv med giriga jaktarrenden, som säljs vidare i andra hand till kreti och pleti. Transaktioner utan insyn. De välbeställda markägarna säljer jaktevent; troféjakt eller uppfödda fåglar utsatta för skjutning till lyxjägare. Tystnadskultur om skadeskjutningar är legio eftersom djurskyddslagen inte gäller vilda djur. Våld mot vilda djur har blivit trend även för marklösa stadsjägare. Varje år reser dessutom 30 000 utländska jägare in i Sverige med vapen och hundar för att jaga.

Allt sanktioneras i Naturvårdsverkets nya jakttider. Räcker inte det finns paragrafer om skyddsjakt för att allt som stör mänsklig verksamhet ska kunna dödas; ekorrar som bygger bo under tak, starar som äter bär, tranor som äter på fel ställen, svanar eller bävrar som försvarar sina ungar, diande hjortkalvar som går med sina mammor på jordbruksmark, björnar med hungriga ungar som smakar honung och massorna av flyttfåglar som vilar eller äter på fel jordplätt.

Att hävda att djur ska dödas för att de är ”för många” eller på ”fel” plats förtydligar människans drift att argumentera för utrotning. Människan är det enda däggdjur som systematiskt åstadkommer massutrotning av andra arter. Vilda djur utgör bara 4 % av planetens alla däggdjur – resten är boskap och människor. Att beståndet av ryggradsdjur i världen har gått ner med ca 70 % från 1970, berör inte jägare bara man får begå ”bockpremiär” eller döda björnar i troféjakt.

Skjutningar och mord bland människor sprider sig från stora städer till mindre samhällen i Sverige. Statistiskt är majoriteten vapenanvändare män. Planerat dödande kräver en förmåga att dela upp världen i vi och dom, vare sig motiv styrs mot kriminalitet eller legalt djurdödande. Status i socialgrupper, gäng eller jaktlag stärks med vapenintresse. När polisen konstaterar att civila vapen från jaktbutiker används i de svenska gängkrigen borde man våga ifrågasätta jaktvapenkulten i Sverige.

En pistoltyp som köps för att döda försvarslösa grävlingar i gryt eller lodjur i fällor, blir mordvapen. Avtrubbningen hos vissa människor, oavsett härkomst eller samhällsklass, med syfte att använda vapen för att döda, vare sig människor eller djur, måste få ifrågasättas. I ett samhälle där vapenvåld mot människor ökar, måste också djurs lidande på grund av en glamouriserad vapenkultur belysas. Utan moral ingen etik. //

Jaktkritikerna är en organisation som är mycket flitig med att överklaga jakter. Vi överklagar skyddsjakter och licensjakter. Vi överklagar för alla djurslag. Vi överklagar för de stora rovdjuren björn, varg, lodjur och järv. Vi överklagar för alla andra djur som till exempel svan, bäver, tranor, råkor med mera. Vill du hjälpa till men vet inte hur? Bli då medlem i Jaktkritikerna. För som betalande medlem ger du stöd till Jaktkritikerna som organisation med ett större medlemsantal. Då blir det mer tyngd bakom våra överklaganden. För 30 kr som stödmedlem (även familjemedlem) kan du på ett enkelt sätt stödja oss och därmed djuren. För 250 kr blir du fullbetalande medlem. Då får du även vår tidning JaktDebatt 4 ggr/år.

KLICKA HÄR OM DU VILL BLI MEDLEM! Fyll i dina uppgifter och swisha eller betala med bankgiro eller plusgiro.

Vargarna i Immenreviret i Värmland har inte orsakat människorna något besvär alls. De har aldrig rivit tamdjur, aldrig attackerat hundar, aldrig gått nära människor. Ändå har de en dödsdom hängande över sig. Hela vargfamiljen kommer att utplånas i licensjakt på varg 2022.

En medlem i Jaktkritikerna ringde upp länsstyrelsen i Värmland för att förhöra sig om varför de menar att vargfamiljen måste dö. Hon frågade länsstyrelsen hur de kom fram till de flockar de valde ut och vad deras syfte med licensjakten är.

Svaret hon fick av rovdjursansvarig på länsstyrelsen var att de valde Immen-flocken och Römskogs-flocken för att de reviren ligger i revirtäta områden och att syftet med jakten är att minska tätheten. Och att anledningen till att de ska minska tätheten är för att vissa människor då ska bli nöjda med situationen. Länsstyrelsen påstår att vargarna har hög påverkan på boende där och orsakar problem.

När vår medlem frågar då vad tex Immenflocken gjort som påverkar människorna där så mycket att de måste dö, får hon svaret: Ingenting

De har aldrig rivit tamdjur, de har aldrig attackerat hundar, de har aldrig gått nära människor, de har aldrig gjort något annat än att vilja vara en vargfamilj och leva i skogen där. Som tack för det ska hela familjen utplånas.

Rovdjursansvarig på länsstyrelsen sa även att jägarna stör sig på att vargarna påverkar älgpopulationen.

En rödlistad art som borde skyddas och vårdas jagas alltså till utrotningens gräns och man utplånar hela revir som inte orsakat människan någonting – för att jägarna inte vill ha någon konkurrent om bytesdjuren i skogen. Jägarna vill ha fri tillgång till att döda älg och rådjur. Jägarna vill även utan risk släppa sina hundar lösa i skogen.

Därför finns denna dödsdom över ett helt vargrevir.

Detta är symptomatiskt för jakten i Sverige. Den jakt som man även kallar “viltvård” handlar i själva verket om att jägarna vill ha alla bytesdjur för sig själva. Därför dödas vargar, men även räv, mård, järv och lodjur.

I beslutet av länsstyrelsen kan man läsa att jakten får bedrivas med upp till tre hundar på varje varg. Hundarna som används är ofta de nya, starka, aggressiva plotthundarna.

Älgjakten i Stockholms län startade den 8 oktober. Jakten pågår till den 31 januari och under den tiden får 888 älgar fällas i länet. En nyhet för i år är att helgförbudet för älgjakt har tagits bort i samband med en uppdatering av jaktförordningen.

Det tidigare helgförbudet innebar att jakt under helgerna inte varit tillåten i tätortsnära skogar i vissa delar av länet. Men nu när förbudet är borttaget kan jägarna alltså jaga älg även under helgerna.

Länsstyrelsen: – Använd färgglada kläder i skogen under jakt

På Länsstyrelsen Stockholms hemsida kan man läsa att jägare och friluftsutövare ska visa ömsesidig respekt för varandra i skogen. De som vill plocka svamp eller bara promenera ska kunna göra det alla dagar i veckan. Tobias Hjortstråle, vilthandläggare på Länsstyrelsen i Stockholm, tipsar allmänheten om att man kan klä sig i färgglada kläder om man ska ut i skogen. Tanken är nog att man då blir lättare att upptäcka för jägare. Men hur många har färgglada kläder att sätta på sig? Många har väl inte det, och måste man nu införskaffa röd jacka och gul mössa för att inte bli träffad av en kula? Man ska också berätta att man är där, om man ser ett jaktlag.

Allt detta känns väldigt omständligt, och det känns nu som om människors möjligheter till rekreation och kontakt med naturen kraftigt begränsas. Under Coronatiden har ju många människor börjat upptäcka vilken Lisa det är för själen att bege sig ut i skog och mark. Det har givit tröst åt människor i en svår tid. I vårt stressade samhälle blir förmodligen kontakten med naturen allt viktigare för många människor.

Var på skogspromenad – blev ofredad av jägare

Jaktkritikerna har fått ett brev från en anonym brevskrivare som skriver följande:

“Hej! Såg på TV att förbudet mot jakt på helger upphävs. Det har varit ett andningshål för oss inomhusarbetare att kunna röra sig fritt ute i naturen på helgerna. Det här innebär ju stopp för friluftsaktiviteter särskilt i närheten av Stockholm där man t. ex. på norra Värmdö bokstavligen jagar bort frilufsare. Man frågar sig hur har detta “lobbats” fram. Särskilt nu i pandemitider med ökad närvaro i skogen. Vad göra? Kan tillägga att jag vid ett tillfälle när jag var ute med hunden i koppel blev åthutad av en “jägare” som skrek att jag inte fick gå på “deras mark”. Marken ifråga är statligt ägd mark där jaktsällskapet arrenderar jakträtten.“

Jaktkritikerna skrev till Länsstyrelsen Stockholm och frågade vad man ska göra i en situation där man känner sig hotad av jägare. Vi fick svar från Länsstyrelsen, det kan läsas nedan, klicka på den blå länken:

Helgförbudet för älgjakt borttaget i Stockholms län- Information från Länsstyrelsen Stockholm

Ett utdrag ur svarsmailet från Länsstyrelsen Stockholm:

“Enligt Naturvårdsverkets vägledning; Jakt och fiske (naturvardsverket.se) har
allmänheten rätt att vistas i skog och mark även om jakt pågår. Dock är det
förbjudet att medvetet störa jakt. En markägare eller jägare kan inte hindra någon
från att gå en skogspromenad eller plocka bär och svamp.

Enligt 27 § jaktlagen (1987:259) ska jakt bedrivas så att människor och egendom
inte utsätts för fara.

Är man på väg ut i skogen och ser att det finns jägare i området bör man ta
kontakt med dem och komma överens om hur man ska dela på tiden i skogen. Det
går att planera jakt och svampplockning genom att använda olika delar av skogen
vid olika tider under dagen.

Skulle det uppstå en situation där någon hindras att utöva sin rätt eller hotas bör
man kontakta polismyndigheten.“

Risker med förlupna kulor och felskjutningar

Varje år träffas människor av kulor från jaktvapen. Det händer till exempel att jägare förväxlar människor med djur.

I april 2019 sköts en man i Klippan under en joggingtur – jägaren trodde det var ett rådjur han sköt. Läs artikeln från Aftonbladet nedan.

Aftonbladet: Filmen från kikarsiktet – här skjuts Olle på sin joggingtur

En terrängcyklist dödades av en erfaren fågeljägare. Läs artikel nedan.

Jaktolyckan i Lappland: Jägare trodde han sköt en tjäder, träffade en cyklist

Under en älgjakt 2017 sköts Dan Eriksson i ljumsken av en jaktkollega som misstog honom för ett vildsvin. Skottet blev ett 15 centimeter stort sår och jaktkollegan dömdes sedan för grovt vållande till kroppsskada. Klicka på länken nedan och se reportaget:

Dan Eriksson sköts i samband med älgjakt – Reportage på SvT.se nyheter Uppsala

Jaktkritikerna värnar om allemansrätten och vill se kraftigt förkortade jakttider

Jaktkritikerna strävar efter att jakttiderna ska förkortas kraftigt. Vi värnar om allmännyttan och vill att den får ett stärkt skydd. Människor ska utan rädsla eller tvekan kunna röra sig i skog och mark och plocka bär och svamp, rida, vandra med mera. Självklart med respekt för de vilda djuren.

Ytterligare en incident med felskjutning har avslöjats. Det var i Högsby i Kalmar län som bönderna Évald Palmér och Birgitta Nors fick tre av sina tjurar ihjälskjutna i somras, av misstag, av en jägare som trodde hen sköt vildsvin.

Gårdsägarna i Högsby fick tre av sina tjurar ihjälskjutna – av misstag

JA – lodjuret är hotat i Sverige!

Sverige har lovat att bevara de arter som finns naturligt i vårt land. Till hjälp för detta finns ett dokument som heter Rödlistan. Den svenska rödlistan är en bedömning och sammanställning över enskilda arters risk att dö ut i Sverige och ger en överblick över arternas tillstånd. Den sammanställs av SLU Artdatabanken.

Lodjuret finns upptagen i rödlistan i kategorin “Sårbar”. Det betyder att den är hotad. Lodjurspopulationen beräknas minska med mer än 10 % inom 15 år. Ändå tillåts jakt på lodjuret i licensjakt och skyddsjakt. Det bedrivs även illegal jakt som kan vara förödande effektiv i län där snöskoter används.

Beslut om licensjakt på lodjur 2022 som fattas regionalt i länsstyrelserna har ännu inte kommit.

Jaktkritikerna kommer att överklaga licensjakterna på lodjur. Vi hoppas och önskar att du ger oss ditt stöd.

Klicka här för att bli medlem!

Rödlistan

Rödlistan tas fram av SLU Artdatabanken tillsammans med 14 expertkommittéer. Den har utkommit sen år 2000 och revideras vart femte år. Den beskriver tillståndet för våra arter av växter och djur samt om någon art går mot att minska eller öka och hotas eller stärkas. Alla olika data som behövs för att bedöma hotstatusen för varje art samlas in och används av experter för att bedöma hur starkt hotade arterna är.

De kategorier som finns i Rödlistan är:

• Livskraftig (LC)
• Nära hotad (NT)
• Sårbar (VU)
• Starkt hotad (EN)
• Akut hotad (CR)
• Nationellt utdöd (RE) 

De arter som kategoriseras som CR, EN eller VU är hotade. Därmed är lodjuret som befinner sig i kategorin VU hotad.

Klimatförändringar hotar även djuren

Vi har den senaste tiden upplevt en rad dramatiska och omvälvande händelser i Sverige såväl som hela världen. Bränderna som drog fram i Sveriges alla skogar 2018 samt pandemin Covid 19 borde ha lärt oss att vi inte kan förutse alla katastrofer som kan inträffa. Att då driva hotade djurarter mot utrotningens brant i skydds- och licensjakter måste ses som oansvarigt. De klimatförändringar som ständigt pågår drabbar de vilda djuren hårt. Kan det till exempel bli en “tipping point” förlodjuret och andra arter? Kanske blir det nästa överraskning. Vi måste vara mer rädda om de vilda djuren.

Tamkatten och lodjuret

Katten är det populäraste husdjuret i Sverige. Bland de vilda djuren har lodjuret har flera gånger blivit framröstad som det populärast. Flera likheter finns mellan dem. Lodjuren kan spinna, jama, fräsa och yla, precis som våra tamkatter. De tvättar även sin päls på samma sätt som tamkatterna, genom att slicka pälsen. Båda kattdjuren tycker om att ligga högt upp och titta ner på omgivningarna. Men lodjuret utsätts för jakt och begränsas hårt.

Det finns cirka 1 441 000 tamkatter i Sverige men bara cirka 1250 lodjur. Lodjuren behöver vårt beskydd.

Om du råkar möta ett lodjur

Lodjur anses vara ett skyggt djur men samtidigt finns individer som kan vara nyfikna och visa sig nära människor. Skulle du ha lyckan att möta ett lodjur behöver du inte vara rädd – det finns inga kända fall där människor skadats eller dödats av lodjur, därför anses lodjur inte vara farliga för människor. Lodjuret tittar kanske nyfiket på dig en stund och ger sig sedan av.

En person som fått uppleva lyckan av att möta lodjur är Leif Hagström. Se hans underbara film nedan om mötet med lodjuren.

Möte med ett lodjur -Filmat av Leif U Hagström

Jakten är djurplågeri

Lodjursjakter är grymma då de jagas med två lösa, starka jakthundar som jagar upp lodjuren i ett träd där den sedan skjuts ner av jägaren. Lodjuren fångas även i fällor där de ofta river av sig klor och biter av sig tänder i sina desperata försök att ta sig ut. Lodjur spåras även med snöskoter av tjuvjägare i snörika län.

Vilda djur skyddas inte av djurskyddslagen, som våra husdjur gör. Jägaren får själv avgöra vad som är “onödigt” lidande, och därmed även vad som är “nödvändigt” lidande. Enligt 27 § i Jaktlagen ska “jakten bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.. Men vad är då egentligen “nödvändigt” lidande? Ja, det är det alltså jägaren som avgör.

Vad kan vi göra för att skydda lodjuren?

Jaktkritikerna överklagar lodjursjakterna, bli gärna medlem. Lägsta avgiften är 30 kr som stödmedlem. Om du inte vill bli medlem i Jaktkritikerna, bli då medlem i någon annan organisation för djuren som överklagar lodjursjakter.

Tala gärna med vänner och familj om behovet av att skydda lodjur och andra vilda djur mot utrotning. Det behövs engagemang från fler människor.

Kontakta politiker och myndigheter och kräv att djuren får bättre beskydd.

Jaktkritikerna vill att även de vilda djuren ska omfattas av djurskyddslagen.

Jaktkritikernas fick ett glädjande besked av Förvaltningsrätten i Luleå om att skyddsjakten på 7 järvar har stoppats.

Jaktkritikerna överklagade den 8 oktober länsstyrelsen i Jämtlands läns beslut om skyddsjakt efter 7 järvar i Mittådalens sameby. Jaktkritikerna framförde i sin överklagan bland annat att:

Förutsättningen för att skyddsjakt på järv ska kunna tillåtas är följaktligen att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Av 7 § jaktlagen följer grundförutsättningen om allvarlig skada. Om myndigheten inte visat att dessa förutsättningar är för handen är jakten förbjuden.

Förvaltningsrätten i Luleå inhiberade jakten den 8 oktober, samma dag som vår överklagan nådde domstolen. Domen kom den 14 oktober efter att både länsstyrelsen i Jämtlands län, samt Mittådalens sameby fått möjlighet att yttra sig över Jaktkritikernas överklagande.

Förvaltningsrätten i Luleå bedömde sammanfattningsvis att:

länsstyrelsen inte har visat att förutsättningarna för skyddsjakt föreligger, varken beträffande kriteriet att förhindra allvarlig skada eller gynnsam bevarandestatus. Förutsättningarna för skyddsjakt är därför inte uppfyllda. Överklagandena ska således bifallas på så sätt att beslutet upphävs.

Bli medlem och ge oss ditt stöd! Med större medlemsantal får vår organisation större tyngd och vi kan nå fler framgångar!

Klicka här för att bli medlem!

Läs vår överklagan samt domen i länkarna nedan.

Överklagan av Jämtlands läns beslut 21-10-06 om skyddsjakt sju järvar

Dom 21-10-14 Bifaller överklagandet och upphäver beslutet

Det är mycket svårt att lyckas stoppa jakter genom överklaganden. Men ibland lyckas det. Vi är mycket glada över att jakten på de sju järvarna gick att stoppa.

UPPDATERING:

Den 1 november är sista dagen för skyddsjakten och ännu är ingen varg dödad i Sjundareviret. Jaktkritikerna befarar att det kan finnas risk att skyddsjakten förlängs. I en artikel i Jakt & jägare står det att läsa följande:

”Senare i veckan kommer Lovisa Häggström (Vilthandläggar på länsstyrelsen i Södermanland) att
träffa jaktlaget.– Den här veckan kommer vi att träffas för att se hur förutsättningarna ser ut, säger hon
till P4 Södermanland”.

Jaktkritikerna har därför skickat ett brev till länsstyrelsen i Södermanland om att förutsättningarna för skyddsjakt inte gäller längre då inga vargattacker skett sen den 24 september.

Läs brevet här: Brev till länsstyrelsen i Södermanlands län skyddsjakt varg i Sjundareviret

Länsstyrelserna i Stockholms län och Södermanlands län har fattat beslut om skyddsjakt efter en varg inom Sjundareviret, som sträcker sig över länsgränsen. Jaktkritikerna har överklagat jakten. Våra argument för att stoppa jakten är sett ur ett djurskyddsperspektiv och för bevarande av den biologiska mångfalden. Jakten medför ett stort fysiskt och psykiskt lidande för en vargfamilj som dessutom är genetiskt viktig. Vargen är en hotad art i Sverige. Dessutom – vem vill utsätta vargvalpar för jakt med stora, aggressiva jakthundar?

Jaktkritikerna har överklagat beslutet. Läs beslut, överklagan och avslag längst ner på sidan.

Den 12 oktober hade Jaktkritikerna en insändare i DN angående jakten på vargfamiljen i Sjundareviret:

Jakten på vargen i Sjundareviret saknar rim och reson

“Just nu pågår skyddsjakt på en varg i det så kallade Sjundareviret. Det är Stockholms och Södermanlands länsstyrelser, som har tagit detta beslut, efter flera angrepp mot får.

Under sex år har både länsstyrelser och tamboskapsägare varit medvetna om att en familjegrupp av varg har etablerat sig i området. Trots detta har skyddsåtgärder, såsom rovdjursavvisande stängsel inte installerats.

“Under sex år har både länsstyrelser och tamboskapsägare varit medvetna
om att en familjegrupp av varg har etablerat sig i området. Trots detta har
skyddsåtgärder, såsom rovdjursavvisande stängsel inte installerats”.

EU-kommissionen ändrade för fyra år sedan sina riktlinjer för statligt stöd inom jordbrukssektorn för att förebygga skador orsakade av fridlysta djur, såsom vargar, björn och lodjur. Ändringarna skulle således ersätta kostnaderna för investeringar av elstängsel med mera. En seriös åtgärd för att rädda våra svenska rovdjurspopulationer.

Länsstyrelsen i Uppsala län kan stå som en god förebild för hur man kan och bör måna om man har fått ett vargrevir i länet.

Här har länsstyrelsen bedrivit ökad närvaro i området, uppsökande information till djurägare och en aktiv rådgivning inför skadeförebyggande åtgärder som till exempel stängseluppsättning till tamboskapsägare. Utöver detta har man regelbundet bedrivit saklig information till allmänheten om vad det innebär att ha ett vargrevir i länet.

Det är alltid djupt beklagligt och plågsamt att tamdjur skadas eller dödas. Dock är tamdjuren människans ansvar och då särskilt när man håller djur inhägnade i, eller nära, vad som egentligen är rovdjurens ständigt minskade levnadsrum.

“Det är alltid djupt beklagligt och plågsamt att tamdjur skadas eller dödas. Dock är tamdjuren människans ansvar och då särskilt när man håller djur inhägnade i, eller nära, vad som egentligen är rovdjurens ständigt minskade levnadsrum.”

Myndigheten har inte bidragit med ”annan lämplig lösning”, utan som vanligt tillgriper man i första hand dödliga och kortsiktiga problemlösningar mot våra rovdjur.

Denna lilla vargfamilj består bland annat av av en handfull valpar, som är födda i år. Föräldraparet är båda genetisk värdefulla, de är F2:or, vilket innebär att de är andra generationens avkomma till en finsk-rysk immigrant.

Eftersom den svenska vargstammen lider av inavelsdepression och populationsnivån är i fara, är det av stor vikt att bevara dessa vargar, som är några av landets mest skyddsvärda individer.

“Eftersom den svenska vargstammen lider av inavelsdepression och populationsnivån är i fara, är det av stor vikt att bevara dessa vargar, som är några av landets mest skyddsvärda individer.”

Det som nu tillåts utspela sig framför allmänhetens ögon är en drevjakt på en varg, utan all rim och reson. Jakten tillåts bedrivas med hundar och jaktlag på upp till 30 personer och får pågå dygnet runt från den 1 oktober till den 1 november.

Tiken har fångats på film och kan vara halt, vilket kommer att försvåra möjligheterna för henne att själv föda upp valparna om hanen dödas. Konsekvensen kan bli att valparna dör, eller blir ”problemvargar”, om de ännu inte lärt sig jaga på rätt sätt, av föräldraparet, vilket kan innebära att de angriper tamdjursbesättningar.

Konsekvenser av att jaga och stressa en hel familjegrupp vargar utreds
aldrig av svenska myndigheter. Det är vetenskapligt konstaterat att vilda djur som jagas på detta brutala sätt får både fysiska och psykiska men av jakt. Vargen är dessutom en extremt social varelse i likhet med människan och alla som har hund vet hur död och sorg påverkar dessa individer.

Jaktkritikernas argument för att stoppa jakten är sett ur ett djurskyddsperspektiv och för bevarande av den biologiska mångfalden.

Jaktkritikerna har överklagat skyddsjakten till Förvaltningsrätten i Luleå. Vi hänvisar till de omständigheter som den svenska vargstammen nu befinner sig i och dess möjligheter att på sikt överleva rådande förhållande. Den biologiska mångfalden är ett gemensamt arv, som ingen enskild stat, folkgrupp eller generation har rätt att förskingra.

“Det är vetenskapligt konstaterat att vilda djur som jagas på detta brutala sätt får både fysiska och psykiska men av jakt. Vargen är dessutom en extremt social varelse i likhet med människan och alla som har hund vet hur död och sorg påverkar dessa individer.”

Om denna skyddsjakt genomförs, är det en attack mot grundtanken i både Art-och habitatdirektivet och FN:s konvention om biologisk mångfald.

En fråga är, vad kostar det att underhålla denna dysfunktionella ”viltvård” och hur skall den kunna förändras? Detta är en politisk och moralisk fråga.

Det är viktigt att nå ut till en bred allmänhet om vad jakten innebär i form av lidande och död för de vilda djuren, för att få lagändringar till stånd. En annan fråga är, hur kan vilda djur fortsatt vara utanför svensk
djurskyddslagstiftning? Frågan vi inte ställer är, hur jägare är funtade som vill jaga valpar med stora jakthundar.”

TEXT
Margareta Sturemyr, vice ordförande och Eva Stjernswärd, styrelseledamot i
Jaktkritikerna

LÄNKAR NEDAN

Beslut om skyddsjakt på en varg i Sjundareviret

Överklagan skyddsjakt varg Sjundareviret

Avslag på Jaktkritikernas överklagan

Jakten på vargen i Sjundareviret saknar rim och reson