Jaktkritikerna har 2019-10-21 anmält Naturvårdsverkets handläggare för jäv i hennes roll, som handläggare av Jakttidsberedning/översyn av jakttider. Jaktkritikerna skriver i sin anmälan att NV har i uppdrag av regeringen att utreda olika frågor och det är av vikt att den som skall handlägga ett ärende är opartisk. Handläggaren driver bland annat ett jaktbolag/jaktturism – Sanux AB. Hon är själv aktiv jägare och har tills alldeles nyligen agerat frontfigur för ”JAQT”, i Stockholm. Ett kvinnligt nätverk inom Svenska Jägareförbundet, där handläggaren bland annat verkat för att öka antalet kvinnliga jägare. En så specifik roll inom Svenska Jägarförbundet, med färska kopplingar till alla dem som har direkt och aktuellt intresse av jakt, jaktturism och utökning av jaktmöjligheter, inger icke förtroende hos den majoritet som inte jagar. Framförallt är både bisysslor och jäv av den art att detta inte kan förbises i en så unik situation som att projektleda jakttidsberedningen, giltig sex år framåt. Jaktkritikerna har därför begärt att JO omgående granskar det relaterade fallet och tar ställning till åtgärder då processen med jakttidsberedningen är i sitt slutskede vid årsskiftet. 

Efter flygskam – dags för jaktskam

Efter att ha läst Ingemar Rosbergs inlägg ”Jägare – visa hänsyn – sluta skjut ringduvor 1 augusti!” kan jag till fullo instämma med honom.
Efter att ha granskat ”Skyttjärn och duvjakts” sida om hur denna jakt går till, då blir man mer än beklämd! Dessa jägare inleder denna duvjakt med att beskriva sina förväntningar inför sitt planerade massdödande denna vackra första augusti morgon.

Jag ställer mig frågan – hur kan vuxna män ägna sig åt denna typ av jakt? Hur kan man glädjas åt att gå ut i vår vackra svenska natur och endast ha ett mål i sikte, nämligen att döda och plåga andra varelser! Skadeskjutningsprocenten är hög och återfyndsprocenten låg, trots att man har apporterande fågelhundar.

Jaktvårdsområdet i östra Värmland, bedriver sedan lång tid denna årliga duvjakt rent traditionsenligt. Det första skälet till att denna nöjesjakt omedelbart skall upphöra är att djurplågeriet är uppenbart, samt att, som Ingemar Rosberg påpekar – skall jakt på duva under häckningsperioden enligt EU-kommissionens Fågeldirektiv inte vara tillåtet.

Naturvårdsverket har själva medgivit att deras jakttider inte alltid stämmer överens med tillåtna jakttider enligt EU kommissionens vägledning, alltså bör försiktighetsprincipen, samt 27§ i Jaktlagen – Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara. Allemansrätten sätts ur spel under denna typ av jakt, människor som är ute för att exempelvis plocka bär utsätts för fara!

De flesta människor tycker riktigt illa om jakt och för att få stopp på framförallt nöjesjakten på i princip alla arter, då behövs det en opinion mot jakt – fler måste höja rösten mot alla former av nöjesdödande i vårt land! Jakt måste skambeläggas! Flygskam är ett begrepp som har fått gehör hos den stora allmänheten och på sikt kommer även jaktskam att implementeras i allmänhetens medvetande.

Även jag skulle vilja ha svar på hur detta jaktlag tänker förhålla sig till EU:s fågeldirektiv, men framförallt till sitt samvete.

Margareta Sturemyr

Till Förvaltningsrätten i Stockholm                                     Överklagan 2019- 06-22
via
Naturvårdsverket
Virkesvägen 2, Hammarby Sjöstad                                     Ärendenr:
106 48 Stockholm                                                             NV-04504-19
registrator@naturvardsverket.se
   

Härmed överklagar Jaktkritikerna Naturvårdsverkets beslut 2019-06-13 av utökad skyddsjakt efter 100 vikare i Norrbottens län under tiden för den 18 juni 2019 – 31 januari 2020.

Enligt 29 § i förvaltningslagen kan en myndighet, som har att pröva överklagande förordna om att beslutet tills vidare inte skall gälla (så kallad inhibition) Naturvårdsverkets intresse av omedelbar verkställighet kan enligt föreningens mening inte anses väga tyngre än de intressen som talar för att ärendet skall prövas innan verkställighet får ske.

Jaktkritikerna begär att Förvaltningsrätten i Stockholm återkallar Naturvårdsverkets beslut och begär omedelbar inhibition.

Jaktkritikerna uppfyller de villkor för rätt att överklaga som anges i 13 § 16 kap. miljöbalken. Jaktkritikerna har talerätt enligt Förvaltningsrättens dom i Luleå beslut 2017-03-03 mål nr. 461-17.

Jaktkritikerna kräver att jakten på vikaresäl skall ställas in med omedelbar verkan. Naturvårdsverkets beslut om jaktmedel strider mot jaktlagstiftning och framför allt innebär jakt på vikaresäl, oavsett anledning, ett brott mot artskyddet specifikt vad gäller den sårbara vikaresälen.

Jaktkritikerna kräver att jakt på vikaresäl skall förbjudas med hänvisning till att jakten strider mot portalparagraferna 27 och 28 i jaktlagen. Jaktsättet utsätter sälar för onödigt lidande. Jakt på säl innebär att obligatoriskt eftersök inte kan fullföljas i vatten.
Konkret myndighetskontroll och veterinärbesiktning på plats vid säljakt existerar inte, därför kan inte efterlevnaden i paragraferna 27 och 28 i jaktlagen anses säkerställda.

Jaktkritikerna anser att beslutet av den utökade skyddsjakten skall utredas som ett artmiljöbrott vad gäller vikaresäl. Vikaresälar är fortsatt påverkade av miljögifter och drygt trettio procent av honorna beräknas vara sterila. Milda isvintrar har orsakat hög dödlighet hos kutar bland de sälar vikarsälar som lever i de södra delarna av Östersjön. Vikaresälen uppnår inte kriterierna för ”gynnsam bevarandestatus” ej heller ”god miljömässig status” på grund av den låga tillväxt som är lägre än gränsvärdet 7 %.

Vikaresälen är en akut hotad art

Naturvårdsverket uppvisar en tondövhet för klimatkrisens redan påvisade effekter för just denna sälarts överlevnadsvillkor. Naturvårdsverkets delegerade beslut till länsstyrelser har redan på ett ännu oöverskådligt sätt skadat vargstammens numerär och genetiska överlevnadsmöjligheter i Sverige trots upprepade överklaganden och varningar från naturskyddsorganisationer och Jaktkritikerna. Detta borde ha varit en maning om att i fall som jakt på den sårbara arten vikaresäl; nu strikt tillämpa försiktighetsprincipen! Jaktkritikerna är djupt oroade över den djurfientliga inställning till fredade rovdjur som råder och som tillåts florera så att ständiga undantagsregler i gällande lagstiftning skapas av Naturvårdsverk och länsstyrelser; både vad gäller jaktmedel, jaktmetoder och djurvälfärdshänsyn. Naturvårdsverkets sätt att övergripande tillämpa gällande jaktlagstiftning verkar på ett allvarligt sätt urholka djurens enda skydd från mänsklig exploatering och decimering. Jaktkritikerna ser mycket allvarligt på detta och påminner om att de vilda djuren inte skyddas av djurskyddslagen.

Naturvårdsverket följer inte skyldigheterna av Sveriges EU-medlemskap.

Jaktkritikerna kräver att den utökade jakten på vikaresälar enligt beslut 2019-06-13 NV-04504-19 omedelbart skall upphävas.
Naturvårdsverkets beslut strider mot rådets direktiv där vikaresäl är upptagna i bilagor 2 och 5 (92/93/EEG) i Art- och habitatdirektivet. Det innebär att Sverige måste säkerställa att jakt efter vikare förenlig med upprätthållande av gynnsam bevarandestatus för arten.

Vikaresälen uppnår inte kriterierna för ”gynnsam bevarandestatus” och heller inte för ”god miljömässig status” på grund av den låga tillväxthastigheten (lägre än gränsvärdet 7 %) samt en splittrad utbredning som kan misstänkas minska i framtiden.
Källa: Naturhistoriska riksmuseet 2018-03-09

Trots detta utfärdar Naturvårdsverket nu tillstånd att ett ökat antal vikare i Norrbottens län 2019 skall dödas. Jaktkritikerna motsätter sig starkt Naturvårdsverkets motiv till att tillåta ett risktagande med en sårbar djurart som vikaresälen.
I Havs- och vattenmyndighetens rapport Underlag för klimatrefugier i havsplaneringen 2017 (rapport 37:2017) pekar ett scenario på att vikaren riskerar att försvinna helt från Bottenviken på lång sikt.

Jaktkritikerna ifrågasätter verkets grundinställning till de levande däggdjuren och skyddet av sårbara djurarter när undantag skapas för brott mot gällande lagar (31 § jaktlagen/1987:259 och 16 §/NFS 2002:18). Naturvårdsverket initierar på detta sätt jägare till att minska respekten för hur djur får jagas och på sikt medverkar Naturvårdsverket till oaktsamhet med fredade djur och okunskap om djurvälfärd i samband med jakt. Något som förtydligats i jaktmedia, vilken aldrig är underställd myndighetsgranskning, pressetisk granskning eller reflektion från tillståndsgivare av jakt på statens vilt.

Naturvårdsverket inför härmed i liggande beslut, otillåtna metoder som jakt från båt, jakt från båt med motorn på och användande av blyammunition i vatten samt kulammunition av klass 2.
Jakt på säl har av veterinärexpertis utdömts som oetisk med särskild hänvisning till just dessa jaktmetoder vilket också bryter mot portalparagrafen som skall gälla all jakt; § 27 i Jaktlagen om att jakt skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande etc.

Naturvårdsverkets rekommendationer för alternativa lösningar genomförs inte.

Naturvårdsverket uppger att 170 vikaresälar dödats i Norrbottens län. Jaktkritikerna kräver uppgifter på antal döda vikare i nät och av klimatpåvisade orsaker, vilka måste läggas till uppgiften om antal döda vikaresälar.

Det saknas en exakt redogörelse för vilka andra lämpliga lösningar av de rekommenderade har vidtagits och efterlevts. Detta borde vara ett absolut minimikrav innan Naturvårdsverket till synes slentrianmässigt beviljar ytterligare dödande av 100 vikaresälar på begäran av ”jägare och fiskare”. Om rekommendationerna från Naturvårdsverket aldrig följs eller dokumenteras är detta att betrakta som en luftparagraf.
Viljan att på allvar använda alternativa lösningar istället för dödande som konfliktlösning av högt stående marina däggdjur visas inte, varken lokalt eller i Naturvårdsverkets styrning. Det senare är en arrogans mot modernt djur- och naturskyddstänkande och en degenerering av respekten för Art- och habitatdirektiven.

Jaktkritikerna kräver en redogörelse för tid, plats, vilka alternativa lösningar som använts för att komma till slutsats att de inte fungerar och vilka som ansvarat för detta, fiskeföretag eller enskilda. Om inte detta utvärderas konkret kan inte fiskenäringens bidragssystem eller forskningsbidrag för utveckling av fisk/sälsäkra redskap fortsatt anses motiverade till de stora penningsummor som utgår idag.

Jaktkritikerna kräver en redogörelse för vad de dödade 170 vikaresälarna haft för näringsval och hur många vikare-magar som har analyserats på sitt innehåll.

Jaktkritikerna kräver även en redogörelse för hur mycket fisk som slängs i närheten av fiskeredskap vilket lockar sälar till just dessa platser.

Jaktkritikerna anser att miljögiftbelastningen för vikaresälen och fiskarten siklöja måste presenteras och vilka aktuella gränsvärden Livsmedelsverket anger. 

Troféjakt och kommersialiserande av jakt på rovdjur i norra Sverige

Jaktkritikerna anser att en ekonomisk beräkning av inkomster på sålda jakter på samtliga rovdjur, statens vilt, måste göras. Här skall specificeras det som härleds till säljakt, och som säljs som så kallad ”kustjakt”. Dessa summor skall därmed avräknas övrigt statligt stöd till fiskenäringen. Om privata aktörer skall tillåtas lansera ”exklusiva turistprodukter” för att jaga statens vilt måste även en transparens av kostnaderna presenteras och fördelas till dem som anser sig lida skador av vilda djur.

Jaktkritikerna kräver en redogörelse för vem (privat eller kommersiellt)som skjutit de redan 170 dödade vikaresälarna i likhet med vilka alternativa lösningar som först prövats enligt vår rubrik ovan. Om det man anser vara en noggrant uträknad ”kvot” redan fyllts måste beräkningarna varit oskickligt gjorda eller så är dödande av sälarna ingen lämplig lösning, såsom redan konstaterats  – och så besannas just den slutsats, som Naturvårdsverket själva och därtill många forskare har dragit; att skyddsjakt efter säl endast kan förväntas ha en relativt begränsad och tillfällig effekt mot skador.

Jaktkritikerna påminner om att handel med sälprodukter lyder under CITES och WTO:s regler. Pälsprodukter är dessutom bannlysta av många världsledande modeföretag och opinionen mot troféjakt ökar. Sälprodukter får inte användas; kött och fett är fortfarande allt för miljögiftkontaminerat. Skinn får inte exporteras.
Därför anser Jaktkritikerna att motiv som att ta tillvara på sälen som resurs är vilseledande. Härtill kommer det faktum att FN:s miljörapport nu inbegriper jakt som ett av de största hoten mot världens däggdjur. 

Jaktkritikerna
Ordförande Richard Dehnisch
info@jaktkritikerna.se

Jaktkritik
Inlägg hämtat från Hans Ryttmans Blogg
fredag 17 maj 2019

För en gång skull kan man verkligen kalla denna blogg för jaktkritik.
Jag blev så upprörd när jag läste det förslag till nya jakttider för de kommande sex åren så jag skrev följande som jag skickat till GD Naturvårdsverket och samtliga ordinarie ledamöter i riksdagens Miljö o Jordbruksutskott. Det är långt så du har mycket att läsa. Inom citationstecken är taget ut förslaget direkt.
Jag ser gärna kommentarer till det jag skrivit.

Jag fick här om dagen Naturvårdsverkets förslag till nya jakttider för de närmaste sex åren. Det är en sorgligt, skrämmande och synnerligen känslokallt, hänsynslöst och skamlöst förslag.
Det är helt klart en jägare eller med starka jaktsympatier som skrivit förslaget och inte en neutral tjänsteman. Det är märkligt att en statlig tjänsteman kan skriva ett så uppenbart positivt utkast i så egna syften. (NV utkast förslag jakttidsändringar däggdjur till beredningsgrupp 190503).
Delar av förslaget är satta med citattecken.

Det är mycket som jag ifrågasätter i förslaget:
1. “Skogsharen har gynnsam bevarandestatus enligt art 17 rapporteringen (april 2019).
Det finns  en risk för att fältharen föder ungar under den föreslagna jakttiden. Då fältharen är en främmande art med riskklassning HI, 4/4 och nyetablering och spridning av främmande vilt i Sverige ska förhindras föreslås ändå  perioden.”
Att hävda att skogsharen har gynnsam bevarande status som ett skäl till att den fortfarande ska jagas är helt utan kunskap om skogsharens situation i Sverige i dag. Sedan 1990 har skogsharen minskat med mer än 90% om man studerar Jägareförbundets jaktstatistik. Jägarna själva anser att deras avskjutning speglar populationens storlek. En seriös inventering borde klargöra skogsharens status. Det finns inget skäl till att jaga en art som så snabbt minskar utan att vi vet orsaken.
Fältharen kan knappast betecknas som”nyetablering”. Fältharen har funnits i Sverige i 150 år. Vill Naturvårdsverket minska stammen ska naturligtvis ingen jakt på räv eller kråkfåglar förkomma. Det är mot gängse praksis att jaga under tid då ungar kan finns i bo och ska självfallet inte införas.
2. “För att kunna nyttja bävern som resurs och för att minimera behovet av skyddsjakt bör den allmänna jakttiden vara så lång som möjligt.
Nuvarande jaktslut ligger i nära anslutning till den tid då bäverns ungar föds och jaktslutet ligger i anslutning till när ungarna fortfarande är beroende av den digivande modern. Det finns jaktliga och förvaltningsmässiga skäl att jaga bävern så nära inpå nedkomsttiden som möjligt och merparten av jakten sker därför under de sista veckorna av jakttiden.”
Min anmärkning under fälthare gäller också här. Jakttiden måste vara helt skild från den tid då ungar kan tänkas finnas. Inget annat är acceptabelt.
Bäver kan vara ett problem då fördämningar påverkar permanenta installationer exempelvis vägar men bävrar som befinner sig långt från dylika ska inte dödas utan problemet ska åtgärdas på plats (skyddsjakt ska tillämpas).
Märklig är också uttrycket “kunna utnyttja bävern som resurs”. Är det någon som äter bäver (utom varg)? Ingen använder väl päls idag? Bävergäll anses vara ett obsolet läkemedel.
3.”Vi överväger att förenkla tabellen.
Det kan vara möjligt att förlänga jakttiden i södra SE, vi undersöker detta med forskarna.
Eftersom vi behöver skydda fjällräven vill vi inte förkorta jakttiden i norra Sverige.”
Det enklaste sättet att förenkla tabellen är att ta bort rödräv från listan på jaktbara arter. OM jakt ska bedrivas så ska jakten ge kött. Det är oetiskt att döda djur bara för att man har fördomar mot dem. Det är en förlegad tro att rovdjur påverkar bytesdjuren så att det påtagligt skulle minska. Jag vill erinra om duvhökens fridlysning som var mycket omdebatterad innan den infördes. Ingen påstår att fridlysningen av duvhöken har påverkat skogshönsbeståndet. Det är också påtagligt att rovdjuren inte inskränker bytesdjurens antal som exempel kan ju hänvisas till afrikanska nationalparker och Sarek med kanske Sveriges tätaste älgstam tack vare björn, järv och lo. då dessa rovdjur ger en optimalt anpassad bytesstam.
Dödandet av ca 70 000 rävar gör också oss djur- och naturvänner en skada i vår önskan att när vi rör oss i naturen få se levande djur. Jägarnas rättighet tar bort och begränsar vår rättighet att få naturupplevelser då vi besöker skog och mark. Vems rättighet väger tyngst; 250 000 jägare eller 2 500 000 djur-och naturvänner?
Fjällrävens tid som art i Sverige är begränsad med den klimatförändring som sker men tiden kan kanske förlängas med att hålla rödräven borta från deras revir. Även här ska skyddsjakt bedrivas.
4. “En aktiv jakt efter mård, likväl som efter andra predatorer, har visat sig ha positiva effekter för flertalet markhäckande fåglar och annat småvilt.
Mård specificeras här till skogsmård för att särskilja från den numera förekommande stenmården, dock i princip omöjliga att skilja vid jakt.
(Jakt efter mård bedrivs i viss mån riktad men också i samband med annan småviltjakt, till exempel efter skogsfågel. Ofta används samma hundar vid jakt efter mård som efter skogsfågel varför samma startdatum skulle vara lämpligt. Ytterligare kunskap behövs isåfall om ungarnas överlevnadsmöjlighet i augusti).” “Mården jagas dels för skinnet…”
Här kommer författaren av förslaget med ett obevisat påstående (“positiva effekter”) utan att ange källa. Som statistiker är jag ytterst tveksam om någon kan bevisa ett dylika påstående. Det är oerhört svårt att bevisa att rovdjursjakt har positiva effekter på småviltstammar. Jag har under många år (sedan i början av 1990-talat) följt tidskriften J.Wildlife Management och där oftast funnit att jakt mot predatorer inte ger en additiv effekt på de bytesdjur som jägarna vill komma åt. Jag vill inte här gå in på de statistik problem (väder, vilka variabler man måste kunna kontrollera, olika områdens likhet mm) som en studie att jakt mot predator påverkar bytesdjuren. Du som vill ha en omfattande redogörelse om de svårigheter som finns återkommer jag gärna . Varifrån får författaren att skinnen används? Ingen bär väl päls? Vid en förfrågan på SCB finns ingen export av mårdskinn ( eller andra vilda djur) från Sverige.
5. Grävling föreslås kunna jagas 1 aug. – 15 feb. För det första ska inte grävling jagas överhuvudtaget. Grävlingens eventuella predation på markhäckande fåglars ägg är försumbar då fågelägg och ungar alltid har stor dödlighet. Ringmärkta vuxna fåglar födda samma år som ringmärkningen sker har >50% dödlighet. Dessutom finns ingen vetenskaplig studie som visar att grävlingen påverkar det jaktliga utbytet. Gamla fördomar ska inte styra ny lagstiftning. Då författaren föreslår jakt på vintern då grävlingen ligger i vinterdvala måste grytjakt bedrivas. Både Jordbruksverk och Veterinärförbundet har fördömt detta jaktsätt  som djurplågeri både för hund och grävling redan på 1990-talet och det jaktsättet ska förbjudas. Märklig är kommentaren att om grävling skulle upptäckas på Gotland så ska den anses som “främmande art” (tillsammans med mård och hermelin). Eftersom det är jägare som inför “främmande arter” till våra öar (vildsvin till Öland och rådjur på Gotland) så borde det vara vildsvin, fälthare och dovhjort/kronhjort som borde tas upp på denna lista. Vem och varför skulle någon ta över de rovdjur som nämns?
6.”Ta bort skrivelsen om fredning av sugga som åtföljs av smågrisar
Nuvarande skrivning om att sugga som åtföljs av smågrisar är undantagen allmän jakt föreslås tas bort. “…..”Jakttiden  för övrigt klövvilt är förvisso i större utsträckning anpassad till att ungdjuret ska klara sig självt om moderdjuret skjuts bort.” Oavsett det är jägarmässig avskjutning, dvs att inte skjuta det förande hondjuret, vedertagen praxis bland jägare.” ….”En jägare kan med nuvarande skrivning välja att avstå skott när det inte är fullständigt uteslutet att suggan har smågrisar. Det kan även vara svårt att skilja könen åt, vilket gjort att alla vuxna vildsvin är fredade. Det innebär att ett antal skottillfällen kan förloras.” (Detta uttryck visar att det är en jägare som skrivit förslaget. Ingen annan använder ordet “skottillfälle” för att beskriva att ett djur ska dödas.)
….”Ett alternativ med enbart biologiskt perspektiv hade varit att utöka tiden under de fyra månader när majoriteten av vildsvinen grisar in. Detta kan inte anses realistiskt ur samhälleligt perspektiv med den skadebilds som finns. Kvarstår då att bibehålla, flytta eller helt enkelt ta bort nuvarande jaktstopp.” Som författaren själv påpekar är förslaget att helt ta bord jaktuppehållet hänsynslöst. “Grundläggande för all jakt är att den skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande.” Det “onödiga lidandet” som jakten skulle innebära då honan dödas och många ungar skulle bli ensamma måste elimineras. Åteljakt är nödvändig för att lättare komma åt vildsvinen. Men åtlarna måste städas omsorgsfullt då de inte används och utfodring av vildsvin måste förbjudas och straffbeläggas. Dessutom ska inte jakt på vildsvin inte få säljas då ägaren till dylika firmor vill ha täta vildsvinsstammar och då verkar för att vildsvinen ska vara “för många” för det övriga samhället. Problemet med vildsvin måste angripas på rätt sätt.
7. De mindre hjortdjuren regleras bäst genom att sluta att jaga lodjur och räv. Författaren nämner “kvalité i samband med jakten på rådjur. Författaren har naturligtvis inga kunskaper om t ex husdjursförädling men det går inte att titta på djur och välja “kvalité” på detta sätt. I Polan har under flera årtionden försök att genom jakt förbättra kronhjortars horn men det har aldrig lyckas. Det råder delade meningar om skånska kronhjortarnas status. Ingemar Ahlén anser i sin avhandling att formen på kronorna visar viktiga skillnader medan  Nils Ryman inte kan se några genetiska skillnader.
8. Våra rovdjur (se mård, räv och grävling) ska inte jagas. Skyddsjakt ska tillåtas på individer som orsakar allvarliga skador.
9.För säl står följande:”Licensjakt ger följande fördelar:
Ökad möjlighet att kunna förebygga de skador som säl orsakar
Jakt med andra villkor och förutsättningar än skyddsjakt
Kunna reglera regionala bestånd
Tillgodose olika lokala behov
Ökad tydlighet i sälförvaltningen
Främja brukandet av sälen som en resurs
Ökat intresse för säljakten som jaktform
Minskad konflikt mellan människa och säl”
Med tanke på att 100 000-tals människor har fått lämna sina arbeten inom bl a teko, varv, stål, och skoindustrin och 10 000-tals jordbrukare har fått lägga ner sin verksamhet då lönsamheten inte varit tillfredsställande så tycks det märkligt att olönsamt fiske ska räddas genom att ett djur ska utsättas för djurplågeri genom en omfattande jakt. De ca 400 sälar som idag tillåts i skyddsjakten kan naturligtvis inte synas som ökade fångster för en enda fiskare. För att få en synlig påverkan på fångsterna måste säkert 1/3 av sälstammen (10 000 – 15 000 djur?)  dödas varje år.  Med tanke på att älgjakten skadeskjuter 14% varav 4% inte återfinns (Ericsson,G. & von Essen,H.2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Procedings of the 24th int.congress of game biologists. 55 – 63. ) så kommer eventuell säljakt att skadeskjuta oacceptabelt många sälar. Det skulle verkligen klassas som “onödigt lidande” och vara straffbart enligt jaktlagen. De möjligheter som finns är att fiskarna kan ta ut de priser som kompenserar för de skador som sälar gör, skaffar sälsäkra fiskeredskap och/eller fiskar med rörliga redskap. Visserligen tycker de som jagar att det är ett nöje att döda djur men varför säljakt ska främjas är obegripligt.
10. För ekorre och hermelin är texten nästan identisk, men för hermelin sägs att godkänd fälla finns.
“Den svenska populationen bedöms som livskraftig enligt Artdatabanken.  I enlighet med riktlinjerna för jakttidsöversynen, baserat på strategi för svensk viltförvaltning ska jakt inte begränsas av omotiverade hinder, utgångspunkten är att jakt ska främjas. Ekorrens skinn är en användbar resurs.  Jakttiden för ekorre togs bort i Sverige 2001 pga att få djur fälldes. Det fanns inte några biologiska skäl att ta bort jakten, eftersom omfattningen var så låg att effekten på populationerna var försumbar.
Det saknas idag typgodkända fällor för ekorre.
Arten jagas i Norge (under perioden 1 nov – 15 mars) och i Finland (under perioden 1 nov –28 februari). Den biologiska jakttidsramen är september – februari. Grannländerna startar alltså jakten när skinnen är en användbar resurs – skall vi harmoniera jaktstart och därmed resonemanget? Jfr Hermelin där grannländerna startar mycket tidigare.”
Vem som formulerat riktlinjerna i “jakttidsöversynen” är naturligtvis en jägare. Idag löser ca 250 000 personer i Sverige jaktkort och 10% av Sveriges vuxna befolkning (ca 700 000 personer) att de är mot jakt och dubbelt så många anser att de är tveksamma till jakt; alltså tillsammans ca tio gånger så många som jägarna. Alltså få skulle hålla med om att jakt ska främjas och att jakt inte ska begränsas av “omotiverade hinder”. Ekorre och hermelin är inte en “resurs” utan levande varelser. Att ekorre och hermelin inte är och inte har varit en resurs visar ju också det “att få djur fälldes”. Det otäcka är att jägare anser ekorre vara ett lämpligt djur för barn att döda med salongsgevär. så att de blir intresserade av jakt i unga år. OM jakt ska bedrivas ska bytet vara en rimlig mängd kött som ska konsumeras. Inget annat är acceptabelt. Att hänvisa till andra länder skulle ju innebär att vi skulle ta till oss seder och bruk som skulle få absurda konsekvenser.
En jävig utredare har skrivit ett helt förkastligt förslag, okunnigt och utan hänsyn till djur och andra människors synsätt än det som jägare har. Kasta förslaget i papperskorgen! GÖR OM! GÖR RÄTT!

Mvh
Hans Ryttman
FD fd universitetslektor vid Stockholms universitet

https://www.dalademokraten.se/artikel/goran-greider-dalarna-som-tjuvjaktens-svarta-hal

https://www.land.se/djur-natur/tjuvjakt-misstanks-ha-tomt-dalarna-pa-varg/?fbclid=IwAR2ybaaVDJuGYBodoIlJJKaFq_MPbJGTJEisQv7ltk6j_D8dYTteWcOx-rY

https://www.dalademokraten.se/artikel/debatt/insandare-lodjursjakt-sverige-tillater-djurplageri?fbclid=IwAR0IDo_xiPnqPelezh39HbXnIEbBPDY_t8WAXrll1Bn_ChEFRXvreTsQjDY

Lodjursjakt: Sverige tillåter djurplågeri

Sverige är landet där en skolflicka måste tala om för vuxna politiker att klimatångest drabbat de unga. Sverige är också landet där jakt normaliserat våld mot djur. De vilda djuren som inte ingår i djurskyddslagen, skyddas inte heller av etiskt, empatiskt tänkande.
Med en så utstuderad grymhet som våra lodjur utsätts för, som löshundsjakt och fällor, frågar man sig vem som styr detta.

I december, när snö och kyla biter och överlevnadsvillkoren för vilda djur är som sämst, förhandlade rovdjurshandläggare om lodjurens dödsdomar för 2019. Våld och makt över vilda djur sanktioneras på ett obegripligt sätt.

Förvaltning handlar inte om skydd för fridlysta rovdjur, utan om trofébyten
Varför Naturvårdsverket har sålt sin själ till länsstyrelser och rovdjursjägare klarnar. ”Förvaltning” handlar inte om skydd för fridlysta rovdjur, utan om trofébyten för en avart inom jägarkåren.

Man spårar och samlar avföring för att bevisa att lodjuren är så många att de skall straffas med döden. Det är ett kortsiktigt och skrämmande förhållningssätt när vi globalt varnas för de vilda djurens utrotning.

I Sverige ritualiseras våldet mot rovdjuren som eftertraktade licensjakter. Över 6000 fridlysta rovdjur har dödats under 2000-talet.

Mars är parningstid när de skygga ensamlevande lodjuren vill hitta en partner. Lodjursungar som fortfarande är beroende av sin mamma hinner inte uppleva den första våren. De lekfulla ungarna är redan dödsdömda.

Den 1 mars börjar troféjägare att jaga lodjur under utmattande drevjakter där jakthundarna har GPS och kameror för att filma djurplågeriet i närbild. Före vårdagjämningen är lodjuren och deras ungar redan skadade eller dödade av jägare. Sedan skickas de till obduktion på skattebetalarnas bekostnad. En tredjedel brukar vara lodjursungar.

Ingen ifrågasätter detta förfarande och i det jaktkorrumperade Sverige belönas jägare med skinn, huvud, tassar och klor. Under skyddsjakt tillåts även helikopter och skoter. Nyligen jagades en lodjurshona med tre ungar dygnet runt. Helikopterjakt till priset av 50 000 kronor per gång, sker för att döda lodjursmammor. Veterinärexpertis krävs aldrig vid besluten. 
Byråkraterna låter djurens lidande maskeras av en omodern jaktlag i händerna på samvetslösa jägare.

Mörkrets tid för lodjuren är här, hundarna ylar och troféjakten börjar.

E. Stjernswärd