Jaktkritikerna vill att löshundsjakt förbjuds i Sverige. Jakt med lös hund orsakar ett stort lidande för de vilda djuren, men även för många av jakthundarna.
Institutet för språk och fornminnen (ISOF) har 2020 beslutat att klassa löshundsjakt som ett immateriellt kulturarv, efter att Svenska Jägareförbundet och Svenska Kennelklubben ansökt. Nu vill Svenska Jägareförbundet tillsammans med kennelklubbarna i samtliga nordiska länder och jägarförbunden i Finland och Norge ta det ett steg längre. De vill att löshundsjakten förklaras som världsarv.
Vid jakt med lös jakthund förses hunden med en GPS, så att jägarna kan sitta på sina skjutplatser och vänta in bytet. De har via sina mobiler full kontroll var hunden är. De har då även kontroll på var bytet är. Med sina förstärkta hörselskydd kan de även på långt håll, höra hundens skall. Detta fanns inte på våra förfäders tid! Dagens löshundsjakt är inget annat en ett långt och utdraget djurplågeri. Vi hoppas att frågan om att göra löshundsjakt till ett världsarv inte tas upp. Detta handlar om att jägareförbunden vill få status att fortsätta bedriva detta djurplågeri, för att tillfredsställa nöjesjakt och att dessutom kunna tjäna pengar på jaktformen.
En eller flera hundar släpps lösa för att leta upp villebrådet. Hunden vet oftast inte vilket villebråd som ska jagas, utan tar det som är närmast. Det kan alltså vara ett rådjur med en eller flera årsungar som hetsas runt i skogen. Vildsvin får jagas från 1 augusti och därför kan i princip alla djur som är fredade påverkas av den jakten. En hund eller flera kan då jaga ”fel” djur i flera timmar och jägarna har ingen aning om vad som jagas.
Om ett rådjur jagas för hårt och fort, vilket är vanligt med dagens snabba hundar, blir det sjukt. Det kan bli liggandes och plågas till döds av till exempel blod i hjärta och lungor. Hundarna, som är tränade och avlade för att skälla fortsätter att stressa rådjuret och kanske även bita det trots att det ligger. Kommer jägaren inte dit fort nog och tar hand om hunden, är det risk att rådjuret plågas ihjäl. Eftersom jägarna står på sina skjutplatser och inte deltar aktivt i jakten, kommer de aldrig hinna fram och koppla hunden. Många av dagens jägare kommer för kamratskap, avkoppling och för att komma ifrån sin stressade vardag. Ska dessa verkligen få ha kul på djurens bekostnad? De bedriver ju ren nöjesjakt på djurens bekostnad.
Alla måste inse och förstå vad löshundsjakt medför och vilket lidande det orsakar de vilda djuren. Dagens hundar, en del, är stora, snabba och aggressiva. En del är även tränade för att döda.
Sedan har vi alla skador som jägarna utsätter sina hundar för. Sparkskador, trafikskador, vildsvin som sprättar upp hunden, blir skjuten av en jägare, fastnar i ett gryt eller springer ut på svaga isar och drunknar.
AGRIA försäkrar ca 40 % av hundarna i Sverige. I deras statistik kan man se att under perioden 2018-2022 drunknade 109 hundar. Så drunkningstalet är säkert mycket större. 109 hundar har alltså sprungit ut på svaga isar, ramlat igenom isen och sakta frusit ihjäl. Under samma period dödades/skadades 1047 st. av vildsvin, 498 av andra vilda djur och då är inte varg, lo och björn med i siffrorna, 1129 har dödats eller skadats i trafiken. Alla dessa dog inte omedelbart utan för en del krävdes veterinärvård, många hittades aldrig och fick ligga och självdö någonstans i naturen. 23 st. bara försvann/hittades aldrig och 32 st. skottskadades/dödades av jägare.
Vi i Jaktkritikerna vill inte att detta djurplågeri blir klassat som ett världsarv.
Om du inte heller vill det kan du skriva till Riksantikvarieämbetet och argumentera och be dem att inte fatta ett sådant beslut.
Jägarna har så otroligt många andra hjälpmedel, att det inte behövs hundar som springer lösa i skogarna och stressar och skadar viltet. De kan söka upp viltet med kopplade hundar och som förr smyga sig på viltet. Jägareförbundets åsikt att jakten ej är genomförbar utan löshundsjakt, är bara nonsens.
Vad har då en jägare för hjälpmedel, förutom löshundsjakten: en kopplad hund som med sin förträffliga hörsel och luktsinne leder dem till bytet: drönare, viltkameror som registrerar djuren och skickar bilder eller videos direkt till jägarens mobil, informerar om var viltet är och man ser då även att rätt djur jagas, radiokommunikation, hörselskydd som förstärker ljudet och som döljer kommunikationen jägare emellan så djuret inte blir skrämt och flyr, kikarsikten, ljuddämpare, så flera djur kan skjutas på samma pass, IR kameror, termisk optik och sist men inte minst, bygger de höga skjuttorn som gör att de kan gömma sig för villebrådet. Ett klövvilt tittar inte uppåt för att upptäcka faror. Deras faror lever sina liv på marken. De kan även bilda drevkedjor och med höga ljud skrämma bytet mot skyttarna. Dagens bytesdjur har nästan ingen chans att klara sig och effekterna av detta blir att bytesdjur som till exempel älg är snart rödlistad.
Om löshundsjakten blir klassad som världsarv får jägareförbunden ännu mer möjlighet att utveckla, till sin egen fördel, denna nöjesjaktform, utan hänsyn till de vilda djuren, sina egna hundar och oss som är ute i skogen på höstarna och plockar svamp och bär.
Skriv gärna till Riksantikvarieämbetet, mejladress: registrator@raa.se och vädja till dem att inte klassa löshundsjakt som ett världsarv.
Och till sist, bli gärna medlem i Jaktkritikerna, om du inte redan är det. Vi står på de jagade djurens sida. Vi värnar de vilda djuren. Klicka här för att bli medlem.
