Sverige har lovat att bevara de arter som finns naturligt i vårt land. Till hjälp för detta finns ett dokument som heter Rödlistan. Den svenska rödlistan är en bedömning och sammanställning över enskilda arters risk att dö ut i Sverige och ger en överblick över arternas tillstånd. Den sammanställs av SLU Artdatabanken.
Lodjuret finns upptagen i rödlistan i kategorin “Sårbar”. Det betyder att den är hotad. Lodjurspopulationen beräknas minska med mer än 10 % inom 15 år. Ändå tillåts jakt på lodjuret i licensjakt och skyddsjakt. Det bedrivs även illegal jakt som kan vara förödande effektiv i län där snöskoter används.
Beslut om licensjakt på lodjur 2022 som fattas regionalt i länsstyrelserna har ännu inte kommit.
Jaktkritikerna kommer att överklaga licensjakterna på lodjur. Vi hoppas och önskar att du ger oss ditt stöd.
Rödlistan tas fram av SLU Artdatabanken tillsammans med 14 expertkommittéer. Den har utkommit sen år 2000 och revideras vart femte år. Den beskriver tillståndet för våra arter av växter och djur samt om någon art går mot att minska eller öka och hotas eller stärkas. Alla olika data som behövs för att bedöma hotstatusen för varje art samlas in och används av experter för att bedöma hur starkt hotade arterna är.
De kategorier som finns i Rödlistan är:
Livskraftig (LC)
Nära hotad (NT)
Sårbar (VU)
Starkt hotad (EN)
Akut hotad (CR)
Nationellt utdöd (RE)
De arter som kategoriseras som CR, EN eller VU är hotade. Därmed är lodjuret som befinner sig i kategorin VU hotad.
En lokattmamma som kärleksfullt tvättar sin unge i gräset en sommardag. Har de någon framtid i Sverige? Kanske, om vi hjälps åt att skydda dem.
Klimatförändringar hotar även djuren
Vi har den senaste tiden upplevt en rad dramatiska och omvälvande händelser i Sverige såväl som hela världen. Bränderna som drog fram i Sveriges alla skogar 2018 samt pandemin Covid 19 borde ha lärt oss att vi inte kan förutse alla katastrofer som kan inträffa. Att då driva hotade djurarter mot utrotningens brant i skydds- och licensjakter måste ses som oansvarigt. De klimatförändringar som ständigt pågår drabbar de vilda djuren hårt. Kan det till exempel bli en “tipping point” förlodjuret och andra arter? Kanske blir det nästa överraskning. Vi måste vara mer rädda om de vilda djuren.
Att gömma sig i ett träd skyddar tyvärr inte lodjuret mot vare sig jägare eller klimatförändringar.
Tamkatten och lodjuret
Katten är det populäraste husdjuret i Sverige. Bland de vilda djuren har lodjuret har flera gånger blivit framröstad som det populärast. Flera likheter finns mellan dem. Lodjuren kan spinna, jama, fräsa och yla, precis som våra tamkatter. De tvättar även sin päls på samma sätt som tamkatterna, genom att slicka pälsen. Båda kattdjuren tycker om att ligga högt upp och titta ner på omgivningarna. Men lodjuret utsätts för jakt och begränsas hårt.
Det finns cirka 1 441 000 tamkatter i Sverige men bara cirka 1250 lodjur. Lodjuren behöver vårt beskydd.
Om du råkar möta ett lodjur
Lodjur anses vara ett skyggt djur men samtidigt finns individer som kan vara nyfikna och visa sig nära människor. Skulle du ha lyckan att möta ett lodjur behöver du inte vara rädd – det finns inga kända fall där människor skadats eller dödats av lodjur, därför anses lodjur inte vara farliga för människor. Lodjuret tittar kanske nyfiket på dig en stund och ger sig sedan av.
En person som fått uppleva lyckan av att möta lodjur är Leif Hagström. Se hans underbara film nedan om mötet med lodjuren.
Lodjursjakter är grymma då de jagas med två lösa, starka jakthundar som jagar upp lodjuren i ett träd där den sedan skjuts ner av jägaren. Lodjuren fångas även i fällor där de ofta river av sig klor och biter av sig tänder i sina desperata försök att ta sig ut. Lodjur spåras även med snöskoter av tjuvjägare i snörika län.
Vilda djur skyddas inte av djurskyddslagen, som våra husdjur gör. Jägaren får själv avgöra vad som är “onödigt” lidande, och därmed även vad som är “nödvändigt” lidande. Enligt 27 § i Jaktlagen ska “jakten bedrivas så att viltet inte utsätts föronödigt lidandeoch så att människor och egendom inte utsätts för fara.. Men vad är då egentligen “nödvändigt” lidande? Ja, det är det alltså jägaren som avgör.
Vad kan vi göra för att skydda lodjuren?
Jaktkritikerna överklagar lodjursjakterna, bli gärna medlem. Lägsta avgiften är 30 kr som stödmedlem. Om du inte vill bli medlem i Jaktkritikerna, bli då medlem i någon annan organisation för djuren som överklagar lodjursjakter.
Tala gärna med vänner och familj om behovet av att skydda lodjur och andra vilda djur mot utrotning. Det behövs engagemang från fler människor.
Kontakta politiker och myndigheter och kräv att djuren får bättre beskydd.
Jaktkritikerna vill att även de vilda djuren ska omfattas av djurskyddslagen.
Jaktkritikernas fick ett glädjande besked av Förvaltningsrätten i Luleå om att skyddsjakten på 7 järvar har stoppats.
Jaktkritikerna överklagade den 8 oktober länsstyrelsen i Jämtlands läns beslut om skyddsjakt efter 7 järvar i Mittådalens sameby. Jaktkritikerna framförde i sin överklagan bland annat att:
Förutsättningen för att skyddsjakt på järv ska kunna tillåtas är följaktligen att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Av 7 § jaktlagen följer grundförutsättningen om allvarlig skada. Om myndigheten inte visat att dessa förutsättningar är för handen är jakten förbjuden.
Förvaltningsrätten i Luleå inhiberade jakten den 8 oktober, samma dag som vår överklagan nådde domstolen. Domen kom den 14 oktober efter att både länsstyrelsen i Jämtlands län, samt Mittådalens sameby fått möjlighet att yttra sig över Jaktkritikernas överklagande.
Förvaltningsrätten i Luleå bedömde sammanfattningsvis att:
länsstyrelsen inte har visat att förutsättningarna för skyddsjakt föreligger, varken beträffande kriteriet att förhindra allvarlig skada eller gynnsam bevarandestatus. Förutsättningarnaför skyddsjakt är därför inte uppfyllda. Överklagandena ska således bifallas på så sätt att beslutet upphävs.
Bli medlem och ge oss ditt stöd! Med större medlemsantal får vår organisation större tyngd och vi kan nå fler framgångar!
Det är mycket svårt att lyckas stoppa jakter genom överklaganden. Men ibland lyckas det. Vi är mycket glada över att jakten på de sju järvarna gick att stoppa.
I Sverige är det fortfarande år 2021 tillåtet att bedriva jakt på lodjur med fällor. Detta trots att flera djur- och-miljöorganisationer upprepade gånger krävt ett förbud mot användandet av fällor och även snaror.
Jaktkritikerna vill se ett förbud mot att fånga lodjur (och även andra djur!) i fällor! Lodjur i fällor skadar ofta sina tänder och klor svårt när de försöker ta sig ur fällan. Träflis har hittats i magen på fällfångade lodjur. Om fällan inte vittjas ofta kan det hända att lodjuret får sitta lång tid i fällan, med all den stress och lidande det medför. Lodjuret är försatt i ett hjälplöst tillstånd utan möjlighet att fly när jägaren närmar sig. Man kan lätt föreställa sig den ofattbara stress det orsakar djuret.
De är fällor som används är sådana som fångar lodjuren levande. Fällorna som används ska vara godkända av Naturvårdsverket. Det är förbjudet att använda fällor som inte är godkända. Regler för när fångstredskap kan godkännas samt hur de får användas återfinns i Naturvårdsverkets föreskrifter.
En unge kan fastna ensam i fällan och mamman blir kvar utanför, och tvärtom – mamman i fällan och ungen utanför.
I Naturvårdsverkets föreskrifter kan man läsa följande:
“Alla fångstredskap ska vara godkända av Naturvårdsverket för att få användas. Avgörande för godkännande är att djuren inte riskeras att utsättas för onödigt lidande, att redskapen är säkra för människor och husdjur samt att de enbart fångar de arter som fångstredskapet är avsett för. Vilka fångstredskap som får användas framgår av förteckningen över fångstredskap som får användas i Sverige.”
Ser Naturvårdsverket alltså inte allvarligt på att lodjur skadar sina klor och tänder samt att lodjuren får träflis i magen då de försöker ta sig ut?
Att redskapen är säkra för husdjur stämmer inte heller. År 2019 satt två hundar fångna i en fälla i en månad innan de hittades, svårt utmattade och svultna och uttorkade. Är det kanske din hund eller katt som fångas i en fälla nästa gång?
Ett problem med fällor är att de inte är selektiva – det vill säga, jägaren kan inte vara säker på att det djur som avsågs blir fångat i fällan. Om till exempel ett lodjur fångas i en rävfälla ska den släppas fri om den är i livsdugligt skick. Men eftersom det förekommer en hel del hatbrott mot rovdjur kan det tänkas att en rovdjurshatande jägare dödar lodjuret istället för att släppa den fri.
Fällor är effektiva, de jagar dygnet runt. Detta kan leda till att ett stort antal lodjur fångas och dödas. Det finns ingen möjlighet för samhället att ha kontroll över hur många lodjur som verkligen fångas i fällor och dödas.
Ett vilt djur som fastnat i en fälla och möts av en rovdjurshatande person är försatt i en fruktansvärd situation. Det är helt försvarslöst utan möjlighet att vare sig kunna fly eller försvara sig. Detta har bevisligen hänt. I den så kallade “jakthärvan” i Norrbotten utsattes flera rovdjur för mycket sadistiska handlingar. Och på en av jägarnas mobilfilmer kunde man sedan se hur ett lodjur fångat i en fälla utsätts för grymheter. En tjock gren sticks in i fällan och petar lodjuret i sidan samtidigt som två hundar står nära gallret och skäller konstant på lodjuret. Lodjuret torterades alltså innan det dödades. Detta visas i filmen nedan. VARNING FÖR MYCKET OTÄCK FILM!
Denna gång avslöjades brottet och förövarna straffades. Men hur många gånger liknande saker händer får vi aldrig veta. Samhället har ingen kontroll över vare sig hur många lodjur som verkligen dödas eller hur de dödas eller hur de behandlas i fällan.
Det vackra lodjuret har flera gånger röstats fram till Sveriges populäraste vilda djur. Motståndet mot fällfångst är mycket stort bland djur- och-miljöorganisationer.
Citerat från Djurens Rätt: “Lodjurens klor och tänder skadas allvarligt när de försöker ta sig ur så kallade lådfällor. Insidan av fällorna visar spår av tänder och klor samt blodstänk och utstrukna blodfläckar. Skador på tänderna kan ge upphov till långvariga tandinfektioner och även orofacial (ansiktssmärta) – hos människor ansedd som en av de mest intensiva smärtorna.”
Vidare Djurens Rätt: “När lodjuret försöker ta sig ur fällan utsöndras stresshormoner. Därmed ökar hjärtfrekvensen och kroppstemperaturen stiger. Den fysiska ansträngningen och stressen kan göra att lodjuret drabbas av livshotande muskelskador och cirkulationskollaps. Lodjuret som kämpar för att komma ut ur fällan förlorar även vätska och kan drabbas av uttorkning om det lämnas alltför lång tid i fällan. Lodjuret i fällan blir också utsatt för extrema väder och temperaturer. ”
WWF krävde förbud mot lodjursfälla redan 2010
WWF krävde redan 2010 förbud mot fällfångst av lodjur, med stöd av en undersökning som gjorts av SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt). I rapporten från SVA konstateras att av de lodjur som fångas i fällor har 46 procent träflis i magen och minst 17 procent har skador på klorna. Skador som huvudsakligen uppstått när lodjuret försökt ta sig ut ur fällan. Man hänvisade även till att tillsynen av fällorna är mycket bristfällig och myndigheterna gör få kontroller av fällorna. En stor del av de fångande lodjuren skadas där innan de skjuts.
Enligt 27§ i jaktlagen ska jakten bedrivas så att vilt inte utsätts för onödigt lidande. Därför borde fällor förbjudas omedelbart.
UrNaturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om användande av fångstredskap;25 juni 2018
Vittjande av fångstredskap som inte dödar:
19 § Fångstredskap som inte dödar och som är avsett för fångst av däggdjur ska vittjas minst en gång per dygn. Ett vittjande ska alltid ske på morgonen. Om fångsten avser iller, mink, hermelin, vessla, sork eller råtta ska vittjande ske minst två gånger per dygn, morgon och kväll. Om fångsten avser möss ska vittjande ske minst var femte timme.
14 § Om ett sällskapsdjur har fångats i fångstredskap och är allvarligt skadat finns bestämmelser om avlivning i 30 § djurskyddslagen (1988:534).
Om din katt eller hund fångats i en fälla kan det alltså hända att jägaren avlivar din vän.
Jaktkritikerna vill se ett förbud för användning av fällor genast!
Ovan: Illustration av Maria Ljung
Jaktkritikerna överklagar licensjakter och skyddsjakter på lodjur (och flera andra djur).
Den 1 november är sista dagen för skyddsjakten och ännu är ingen varg dödad i Sjundareviret. Jaktkritikerna befarar att det kan finnas risk att skyddsjakten förlängs. I en artikel i Jakt & jägare står det att läsa följande:
”Senare i veckan kommer Lovisa Häggström (Vilthandläggar på länsstyrelsen i Södermanland) att träffa jaktlaget.– Den här veckan kommer vi att träffas för att se hur förutsättningarna ser ut, säger hon till P4 Södermanland”.
Jaktkritikerna har därför skickat ett brev till länsstyrelsen i Södermanland om att förutsättningarna för skyddsjakt inte gäller längre då inga vargattacker skett sen den 24 september.
Länsstyrelserna i Stockholms län och Södermanlands län har fattat beslut om skyddsjakt efter en varg inom Sjundareviret, som sträcker sig över länsgränsen. Jaktkritikerna har överklagat jakten. Våra argument för att stoppa jakten är sett ur ett djurskyddsperspektiv och för bevarande av den biologiska mångfalden. Jakten medför ett stort fysiskt och psykiskt lidande för en vargfamilj som dessutom är genetiskt viktig. Vargen är en hotad art i Sverige. Dessutom – vem vill utsätta vargvalpar för jakt med stora, aggressiva jakthundar?
Jaktkritikerna har överklagat beslutet. Läs beslut, överklagan och avslag längst ner på sidan.
Den 12 oktober hade Jaktkritikerna en insändare i DN angående jakten på vargfamiljen i Sjundareviret:
Jakten på vargen i Sjundareviret saknar rim och reson
“Just nu pågår skyddsjakt på en varg i det så kallade Sjundareviret. Det är Stockholms och Södermanlands länsstyrelser, som har tagit detta beslut, efter flera angrepp mot får.
Under sex år har både länsstyrelser och tamboskapsägare varit medvetna om att en familjegrupp av varg har etablerat sig i området. Trots detta har skyddsåtgärder, såsom rovdjursavvisande stängsel inte installerats.
“Under sex år har både länsstyrelser och tamboskapsägare varit medvetna om att en familjegrupp av varg har etablerat sig i området. Trots detta har skyddsåtgärder, såsom rovdjursavvisande stängsel inte installerats”.
EU-kommissionen ändrade för fyra år sedan sina riktlinjer för statligt stöd inom jordbrukssektorn för att förebygga skador orsakade av fridlysta djur, såsom vargar, björn och lodjur. Ändringarna skulle således ersätta kostnaderna för investeringar av elstängsel med mera. En seriös åtgärd för att rädda våra svenska rovdjurspopulationer.
Länsstyrelsen i Uppsala län kan stå som en god förebild för hur man kan och bör måna om man har fått ett vargrevir i länet.
Här har länsstyrelsen bedrivit ökad närvaro i området, uppsökande information till djurägare och en aktiv rådgivning inför skadeförebyggande åtgärder som till exempel stängseluppsättning till tamboskapsägare. Utöver detta har man regelbundet bedrivit saklig information till allmänheten om vad det innebär att ha ett vargrevir i länet.
Det är alltid djupt beklagligt och plågsamt att tamdjur skadas eller dödas. Dock är tamdjuren människans ansvar och då särskilt när man håller djur inhägnade i, eller nära, vad som egentligen är rovdjurens ständigt minskade levnadsrum.
“Det är alltid djupt beklagligt och plågsamt att tamdjur skadas eller dödas. Dock är tamdjuren människans ansvar och då särskilt när man håller djur inhägnade i, eller nära, vad som egentligen är rovdjurens ständigt minskade levnadsrum.”
Myndigheten har inte bidragit med ”annan lämplig lösning”, utan som vanligt tillgriper man i första hand dödliga och kortsiktiga problemlösningar mot våra rovdjur.
Denna lilla vargfamilj består bland annat av av en handfull valpar, som är födda i år. Föräldraparet är båda genetisk värdefulla, de är F2:or, vilket innebär att de är andra generationens avkomma till en finsk-rysk immigrant.
Eftersom den svenska vargstammen lider av inavelsdepression och populationsnivån är i fara, är det av stor vikt att bevara dessa vargar, som är några av landets mest skyddsvärda individer.
“Eftersom den svenska vargstammen lider av inavelsdepression och populationsnivån är i fara, är det av stor vikt att bevara dessa vargar, som är några av landets mest skyddsvärda individer.”
Det som nu tillåts utspela sig framför allmänhetens ögon är en drevjakt på en varg, utan all rim och reson. Jakten tillåts bedrivas med hundar och jaktlag på upp till 30 personer och får pågå dygnet runt från den 1 oktober till den 1 november.
Vilket lidande, fysiskt som psykiskt, väntar den varg som utsätts för jakt av jaktlag på upp till 30 personer?! En jakt som tillåts pågå dygnet runt från den 1 oktober till den 1 november?!
Tiken har fångats på film och kan vara halt, vilket kommer att försvåra möjligheterna för henne att själv föda upp valparna om hanen dödas. Konsekvensen kan bli att valparna dör, eller blir ”problemvargar”, om de ännu inte lärt sig jaga på rätt sätt, av föräldraparet, vilket kan innebära att de angriper tamdjursbesättningar.
Konsekvenser av att jaga och stressa en hel familjegrupp vargar utreds aldrig av svenska myndigheter. Det är vetenskapligt konstaterat att vilda djur som jagas på detta brutala sätt får både fysiska och psykiska men av jakt. Vargen är dessutom en extremt social varelse i likhet med människan och alla som har hund vet hur död och sorg påverkar dessa individer.
“Vargen är dessutom en extremt social varelse i likhet med människan och alla som har hund vet hur död och sorg påverkar dessa individer”.
Jaktkritikernas argument för att stoppa jakten är sett ur ett djurskyddsperspektiv och för bevarande av den biologiska mångfalden.
Jaktkritikerna har överklagat skyddsjakten till Förvaltningsrätten i Luleå. Vi hänvisar till de omständigheter som den svenska vargstammen nu befinner sig i och dess möjligheter att på sikt överleva rådande förhållande. Den biologiska mångfalden är ett gemensamt arv, som ingen enskild stat, folkgrupp eller generation har rätt att förskingra.
“Det är vetenskapligt konstaterat att vilda djur som jagas på detta brutala sätt får både fysiska och psykiska men av jakt. Vargen är dessutom en extremt social varelse i likhet med människan och alla som har hund vet hur död och sorg påverkar dessa individer.”
Om denna skyddsjakt genomförs, är det en attack mot grundtanken i både Art-och habitatdirektivet och FN:s konvention om biologisk mångfald.
En fråga är, vad kostar det att underhålla denna dysfunktionella ”viltvård” och hur skall den kunna förändras? Detta är en politisk och moralisk fråga.
Det är viktigt att nå ut till en bred allmänhet om vad jakten innebär i form av lidande och död för de vilda djuren, för att få lagändringar till stånd. En annan fråga är, hur kan vilda djur fortsatt vara utanför svensk djurskyddslagstiftning? Frågan vi inte ställer är, hur jägare är funtade som vill jaga valpar med stora jakthundar.”
TEXT Margareta Sturemyr, vice ordförande och Eva Stjernswärd, styrelseledamot i Jaktkritikerna
Jaktkritikerna har av nedanstående anledningar överklagat licensjakt på varg 2022:
– Den svenska vargstammen har inte uppnått gynnsam bevarandestatus, varför jakten är otillåten både enligt svensk rätt och enligt art- och habitatdirektivet.
– Vargpopulationen har en hög inavelsgrad, ”en varghona är både mormor och farmor till en och samma vargunge”. (H Ellegren) Vargstammen behöver genetisk förstärkning av invandring från öster. Vilket är ett svårlöst problem, eftersom dessa vargar avlivas före de har börjat sin vandring söderut.
– Referensvärdet måste vara högre än 300 vargar för att vargstammen skall vara genetiskt säkerställd,
– Så länge den illegala jakten står för 15-20 procent av den totala dödligheten för populationen nationellt, skall ingen licensjakt tillåtas.
– Troféjakt på ett högtstående och utpräglat socialt däggdjur som vargen, tillika genetiskt hotad toppredator, ställer åter Sverige i skamvrån av etik- och miljömedvetna.
– Hetsjakt med plotthundar innebär att Vargen utsätts för ”onödigt lidande” och uppenbart djurplågeri.
– Trots att EU understryker det viktiga i vargens varande, bryter Sverige mot skyddsdirektiven i en tid där förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar pågår.
Vi länkar här till ett av våra överklaganden, det i Gävleborgs län:
Länsstyrelserna har beslutat om licensjakt på 27 vargar (från början 33 vargar men efter domstolsbeslut ändrat till 27). Det är länsstyrelsen i Värmland som beslutat om jakt på tre vargar i Römskogsreviret vid riksgränsen i höjd med Skillingmark (Norge). Förra året stoppades licensjakten där av norska regeringen som menade att det stred mot både Bernkonventionen och grundlagen. Jägarna var besvikna.
Även länsstyrelserna i Örebro, Västmanland och Dalarnas län har gemensamt beslutat att tolv vargar i reviren Haraldsjön och Snösjön som ligger i södra Dalarna ska skjutas.
Länsstyrelserna i Örebro och Värmlands län har beslutat att man får döda sex vargar i reviret Immen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har tagit beslut om sex vargar i Gullsjöreviret, väster om Ockelbo och norr om Lumsheden.
Licensjakten på varg startar den 2 januari 2022 och pågår som längst till och med den 15 februari 2022. Huvudsyftet med licensjakten anges vara att minska tätheten av vargrevir och koncentrationen av varg där den är som störst.
Vargen är viktig i vårt ekosystem – ändå bedrivs jakt i olika former
Alla stora rovdjur är fredade enligt Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG). Det innebär att arterna inte får dödas eller fångas avsiktligt.
Enligt ett riksdagsbeslut (prop. 2012/13:191, 2013/14:MJU) från 2013 ansågs gynnsam bevarandestatus (GYBS) för varg ligga på 170-270. Naturvårdsverket fick i uppdrag att ta fram ett referensvärde som inte fick underskridas. Efter dåvarande kunskap sattes referensvärdet till 270 individer.
Två år senare fick Naturvårdsverket på nytt uppdraget att utreda GYBS utifrån art- och habitatdirektivet från ett brett vetenskapligt underlag. Naturvårdsverket kom då fram till att den sammantagna forskningen visade att minst 300 vargar behövdes samt minst en nyinvandrad finsk/rysk varg var femte år. Beslutet fick stöd av Högsta förvaltningsdomstolen i en dom 2016 (HFD 2406 ref 89).
Så räknas varg
När man räknar varg gör man det under perioden 1 oktober till 31 mars. Det beräknas då att de valpar som fötts under året ingår. Det totala antalet beräknas sedan efter en omräkningsfaktor. Enligt senaste inventeringsräkningen (2021) finns det runt 395 (mellan 312 och 513) vargar i Sverige minus kända döda (56 st) alltså ca 339 (256-457). Därtill får man dra av de som självdött och tjuvjagats.
Enligt Naturvårdsverket 2021 dödas ca 15-20 procent av vargpopulationen illegalt årligen, vilket skulle kunna betyda 60-80 vargar. Av 196 obducerade vargar mellan åren 1996 och 2011 hade 11 procent (21 vargar) gamla skottskador. Vargen är fridlyst och kan endast jagas under licensjakt, skyddsjakt eller så kallad P28. Den nuvarande aktuella siffran är alltså minst 300 vargar och ingenting annat under förutsättning att det vandrar in minst en varg var femte år.
Vargen är viktig i vårt ekosystem – ändå bedrivs jakt i olika former. Länsstyrelserna har beslutat att 33 vargar får dödas i licensjakt 2022.
Vad är licensjakt?
Licensjakt används för att begränsa rovdjursstammarnas storlek men också för att man anser att inställningen till rovdjur förbättras när man har det. Det spelar ingen roll om vargarna ses som problemvargar eller inte.
Första gången licensjakt tilläts på varg i Sverige var 2010 då man sköt 28 vargar i Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Dalarnas län. Det var tillåtet att skjuta 27 vargar och ytterligare en översköts. Kravet var att det skulle finnas tikar som hade eller hade haft valpar de senaste tre åren. Det fanns då 182-217 vargar i Sverige.
Efter licensjakten 2011 väcktes en stark opinion och efter anmälan av Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen, Djurskyddet i Sverige och Världsnaturfonden stoppades licensjakten 2012. Man slopade också taket på 210 vargar.
Regelverk för licensjakten som jaktledaren hade att beakta 2010 var följande:
att deltagande jägare hade jakträtt i de områden som omfattades av jakt,
att endast tillåtna jaktmedel användes: – enbart godkänd typ av vapen, – inga fångstredskap, och – inte åtel.
att jakten fick bedrivas fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme efter solens nedgång, • att undantaget från förbudet att använda motordrivet fordon vid jakt endast gällde för att söka vargspår på befintligt vägnät i samband med licensjakten,
att ansvara för att eftersök på påskjuten varg genomfördes,
att ansvara för att vargen och skottplats/fallplats kunde besiktigas snarast efter överenskommelse med länsstyrelsens besiktningsman,
att information från myndigheterna kom fram till jägarna: – att sedan varg fällts eller påskjutits se till att jakt inte bedrevs förrän jaktledaren fått besked om att tilldelning återstod inom länet eller del av länet, – att under pågående jakt ha kontakt med länsstyrelsen varje timme för besked om tilldelning återstod inom länet eller del av länet,
att information om jaktutfallet kom fram till myndigheterna;
att utan dröjsmål och senast inom en timme från det en varg fällts eller påskjutits anmäla detta till länsstyrelsen,
att i samband med anmälan om fälld varg ta emot länsstyrelsens information om hur det skulle förfaras med de det fällda djuret,
att vid anmälan om fälld eller påskjuten varg lämna uppgifter till länsstyrelsen om ansvarig jaktledare, skyttens namn, adress och telefonnummer, när djuret fällts eller påskjutits, var djuret fällts eller påskjutits samt djurets kön, och ålder
att redovisa för besiktningsman hur eftersöket genomförts, – att tillsammans med besiktningsman besöka skottplatsen och tillsammans med skytten genomföra en fältkontroll och följa upp vad som skett efter skott, – att tillsammans med besiktningsman dokumentera vidtagna åtgärder på blanketter – att tillsammans med besiktningsman fylla i blanketten Registrering av fälld/död varg.
Förutom dessa villkor hade jaktledaren också att ta hänsyn till och verka för att de rekommendationer som ges i beslutet följdes, nämligen:
att rapportera observationer av vargpar eller flockar till respektive länsstyrelse.
Regelverket har varit ungefär detsamma genom åren.
Ingen jakt får ske i södra eller norra rovdjurförvaltningsområdet. Förra året anmälde sig 2456 jägare att skjuta 28 vargar varav 139 var utländska jägare. Vid licensjakt besiktas vargen av länsstyrelsen. Sedan får skytten behålla vargskinnet. Den flådda kroppen skickas till SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) där man undersöker, tar blodprover, väger, röntgar och obducerar vargen. Där kan de hitta exempelvis gamla skottskador.
Mellan åren 2010-2020 har 60, 40, 42, 40, 31, 75, 44, 53, 27, 28 och 27 vargar rapporterats döda. Förutom jakt kan de ha dött i trafiken, det vill säga blivit påkörda av bil eller tåg, skadats av andra djur eller hittats döda
År Antal dödade vargar i licensjakt:
2010 27 + 1
2011 19 (20 beviljade)
2012 Licensjakten stoppad
2013 3 därefter stoppad
2014 Licensjakten stoppad
2015 44
2016 14
2017 25
2018 15
2019 1* licensjakten stoppad
2020 Licensjakten stoppad
* En varg som dödade ett rådjur i Tierp i en trädgård avlivades som licensjakt
Skyddsjakt på varg
För att förhindra och förebygga allvarliga skador på hundar, renar och tamboskap kan skyddsjakt medges. Det är länsstyrelserna som beslutar om skyddsjakt på varg vilket kan ske året om. Länsstyrelsen själv, jaktförening eller en enskild kan ansöka.
Skyddsjakten ska vara begränsad i tid och ska anges i beslutet. Skador bör förhindras genom skadebyggande åtgärder. Det kan vara exempelvis rovdjursavvisande stängsel (RAS) eller skrämselåtgärder. När detta inte är möjligt kan skyddsjakt bedrivas efter den eller dessa individer som orsakar skadorna.
Det finns villkor för hur jakten ska bedrivas. En jaktledare utses som i sin tur plockar ihop ett jaktlag. Området där jakten får ske ska vara bestämt.
Ofta är jaktvillkoren utökade. Det kan vara att man får använda belysning, motordrivet fordon på vägar, specialtränade hundar (2-3 stycken). Om vargen påskjuts är det jaktledare och ansvarig skytt som ansvarar för att eftersök genomförs med hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt.
År Antal dödade vargar i skyddsjakt
2010 16
2011 12
2012 21
2013 17
2014 19
2015 11
2016 16
2017 21
2018 5
2019 15
Paragraf 28:
Om varg angriper tamdjur eller att man fruktar att ett sådant angrepp är på väg att ske eller om vargen är inom ett inhägnat område, får vargen skrämmas bort och om det inte hjälper får den dödas. Naturvårdsverket ska dock fortlöpande bedöma om P28-rättigheten försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus. Om Naturvårdsverket bedömer att är så ska detta skyndsamt anmälas till regeringen. Om man dödar en varg enligt P28 ska man snarast möjligt anmäla det till länsstyrelsen. Vargen får inte flyttas utan medgivande från länsstyrelsen. Länsstyrelsen å sin sida ska anmäla händelsen till Polismyndigheten om det finns misstanke om brott. De gånger som paragrafen används är ofta när vargar attackerar jakthundar. Man ska först försöka skrämma bort vargen.
En märklig historia inträffade i april 2021 i Koppom, Värmland där paragraf 28 användes. En varg hade dykt upp på en gård och hamnat mellan en treårig pojke och mamman. Hon försökte skrämma bort vargen genom att kasta sten och skrek till pojken att stå still. Pappan hörde väsen, tog en yxa och sprang ut. Där jagade han bort vargen och sprang efter den i 150 meter. Sedan vände han hem, tog ett gevär och gick ut igen. Då hade vargen kommit tillbaka.
Mannen sköt mot vargen som stack iväg. Då han inte visste om vargen var skadad körde han efter den med bil. Plötsligt hoppade vargen fram framför bilen och mannen körde på den. Då kände han sig tvingad att avliva den. Mannen blev först misstänkt för jaktbrott men efter utredning med vargspårhund och film från bevakningskamera blev mannen friad.
Paragraf 40C Jaktförordningen
En fjärde möjlighet att avliva varg är av djurskyddsskäl. Det kallas då P40C. Det kan till exempel handla om skabbangripna eller svårt skadade vargar. Denna paragraf är dock otydlig och exempelvis fick en svårt skadad påkörd varghane ligga i en timme för att varken polis eller jägare vågade ta beslut om avlivning.
”Om frilevande vilt anträffas så skadat eller i en sådan belägenhet att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark.” Förordning (2018:639).
Den förlamade tiken.
En sådan P40 berörde en svårt skadad 8-9 årig tik från Glamsenreviret i Älvkarleby 2019. Tiken avlivades av länsstyrelsen och obduktionen visade att en disk mellan första och andra ländkota hade kollapsat och att detta sannolikt orsakat förlamningssymptom. Tiken hade också flera andra, äldre skador och hade levt ett hårt liv. En av skadorna bedömdes vara en trolig äldre skottskada vilket påvisar om illegal jakt.
Det femte sättet att jaga varg är genom illegal jakt vilket vi återkommer till i en annan artikel.
I en intervjustudie gjord av bland andra Docent Joakim Norberg vid Örebro universitet fick tolv jägare svara på frågor om vad de upplever vid jakt. Enligt dessa tolv jägare var själva dödandet det viktigaste i jakten.
Naturupplevelser var också viktigt men som bakgrund till själva dödandet. Jakten upplevdes som en tävling med djuret där själva dödandet kändes som en klimax och därefter var jägaren i eufori. ”Ju mer man jagar desto mer vill man jaga”. Jakten skapar ett beroendetillstånd enligt dessa tolv jägare och beskrivs som den ultimata mänskliga upplevelsen.
Stanna upp och tänk efter! Hur upplevde lodjuret, haren, räven eller rådjuret jakten? För djuren är jakten på allvar och de får betala med sitt liv för något som av vissa jägare beskrivs som ”en upplevelse av fullständighet”. Det är inte svårt att föreställa sig vad djuret kände – rädsla, skräck, ångest, stress, smärta … Har vi människor inte kommit längre än så här i fråga om moral och etik?
Den första mars släpps skarpa jakthundar lösa i naturen att jaga Sveriges populäraste djur – lodjuret. Licensjakten på lodjur inleds. Lodjuret är fridlyst, det borde inte jagas alls. Vid tidpunkten för jakten åtföljs lodjursmamman av sin årsunge som är cirka nio till tio månader gammal. Lodjuren jagas av lösa hundar tills de inte orkar mer och klättrar upp i ett träd för att freda sig. Hundarna vaktar under trädet så att lokatterna inte kan fly. Jägaren kan gå fram till trädet och skjuta ner de försvarslösa djuren.
Vilket öde väntar lodjursungen i mars? Att tillsammans med sin mamma jagas av lösa hundar? Att jagas upp i ett träd och skjutas ner? Kanske förlorar ungen sin mamma?
Fällor tillåts även i vissa län. Det är en mardröm för ett vilt djur att bli instängd i en fälla. Lodjuret river av sig klorna i desperata försök att ta sig ut. I magen på lodjur som suttit i fälla har man hittat träflis.
Varför jagas lodjur? Ofta menar man att lodjuren tar renar eller får. Men borde inte ansvaret ligga på djurägare att se efter och vakta sina djur bättre? Renar lämnas utan tillsyn på en yta av halva Sverige. Hur kan man begära att lokatterna ska förstå att dessa renar tillhör människan? Jakten på lodjur är en troféjakt. Med hjälp av ett Citesintyg får jägaren behålla skinnet.
Intressant och positivt i undersökningen är ändå att de tolv jägarna redovisade att de även hade känslor av skam, äckel, skuld. Obehag upplevdes när man närmade sig något som var dött. Skuld inför att ha dödat ett djur. ”Är det verkligen rätt att döda en annan varelse”. Den fråga ansvariga myndigheter bör ställa sig är: ”Är det verkligen rätt att jaga och döda lodjur?” Jaktkritikernas svar på frågan är NEJ! Vad är ditt svar?
Jaktkritikerna överklagar jakter, så även lodjursjakter.
Om du blir medlem och ger oss ditt stöd så har vi större chanser att kunna hjälpa djuren!
Att det uppfunnits nya, illegala jaktmetoder på björn kan man läsa om i Svensk polis – En tidning från polisen. Det är Roger Viklander, samordnare för jakt och viltfrågor och polisen i region nord som sen några år fått in flera tips om detta.
Det rapporteras i polistidningen om tre olika illegala jaktmetoder som man menar används av några få jägare.Samtidigt medges det att mörkertalet kan vara stort då jaktbrott är svåra att upptäcka och bevisa.
+ En metod som man misstänker har använts är att jägaren skjutit i luften och sedan falskeligen rapporterat in att björnen blivit skadeskjuten. Normalt får jägare släppa två hundar efter björnen. Men när en björn rapporteras som skadeskjuten upphör de vanliga reglerna att gälla. Då kan jägaren släppa ett helt koppel av hundar efter björnen. Man misstänker nu att så är fallet. Jägare kan ha släppt så många som sex-sju hundar efter björnen. Det som ledde fram till misstanken om detta var att Roger Viklander fick in flera tips om överhettade, utmattade björnar. En björn som på detta vis blir sönderstressad och utmattad av att jagas av så många hundar lägger sig antingen ner och skakar eller klättrar upp i ett träd…
Jaktkritikerna anser för övrigt att inga björnar ska jagas och att lösa hundar vid jakt måste förbjudas. Redan vid jakt med en till två hundar efter björn innebär det en stor stress för björnen som förutom detta även är rödlistad.
+ En annan illegal variant på björnjakt som man misstänker använts är att jägare släpper hund på björnen och sedan med hjälp av GPS på hunden genskjuter björnen genom att köra ikapp och möta björnen när den kommer fram till en väg. Polisen kom detta på spåren genom att man märkte att allt fler björnar sköts nära vägar och att det ofta var sladdspår fram mot skottplatsen, trots att jägaren uppgav att hen sprungit genom skogen.
+ En tredje variant av illegal björnjakt är användningen av illegala åtlar. Man lägger ut mat för att locka fram björnen och använder även otillåten åtelkamera.
Vad är det för sorts människor som utsätter våra björnar och alla andra djur för sådant djurplågeri som jakten innebär?!
Det är mycket svårt att bevisa jaktbrott då spår snabbt kan bli förstörda av väderomständigheter. Mörkertalet bedöms som stort.
En jägare har satt i system att använda sig av illegala metoder och sålt kött till restauranger runt om. Han har tjänat stora pengar på detta. Han är nu häktad och åtal väntar.
I framtiden kan alltfler illegala jaktmetoder komma att användas. Roger tror att användning av drönare kan bli allt vanligare. Man har redan hittat drönare i några jägares bagageutrymmen.
Straffet för grovt jaktbrott är lägst sex månader och högst fyra år.
Roger Viklander menar att det endast är ett fåtal jägare som använder dessa olagliga metoder. Polisen arbetar med att stävja dessa olagliga metoder. Men oavsett om jaktmetoden är legal eller illegal anser Jaktkritikerna att hela björnjakten är oetisk och ett djurplågeri. Dessutom är björnen rödlistad enligt EU:s art- och habitatdirektiv.
Jaktkritikerna vill att alla björnar blir fredade från alla jaktmetoder, såväl legala som illegala.
Flera undersökningar, både svenska och utländska hade pekat på att en stor andel fåglar blev skadeskjutna under jakt. Det fanns en misstanke om att detta även kunde gälla sädgässen. Därför gav Naturvårdsverket i uppdrag till Skånska jägaresällskapet och Skånes ornitologiska förening att utföra undersökningen. Den pågick under vintrarna 1978 – 1979.
Tvåhundra sädgäss sköts med kula vid olika områden i Skåne. Med hjälp av röntgen av gässen kunde man räkna antalet hagel från tidigare påskjutningar, i fåglarnas kroppar. Sextiotvå procent av de äldre gässen och tjugoåtta procent av de yngre hade hagel i kroppen. Som mest hittades tolv hagel i en gås. De flesta av gässen som hade hagel i kroppen, det vill säga nittio procent, hade en till fyra hagel i kroppen. En teoretisk beräkning kom fram till att av hundra gäss som blev tio år skulle nittiosex ha hagel i kroppen.
Hagelgevär är vanligt förekommande vid jakt på gäss och även andra fågelarter. En del fåglar plockas upp av jägarnas jakthundar, medan andra inte återfinns. De senare dör antingen av skadorna eller indirekt, exempel av svält. En del blir lättare tagna av rovdjur eller återhämtar sig. De fåglar som överlever bär med sig hagel i vävnaderna. Det är troligt att en del gäss även skadas av hagel som passerat genom kroppen, utan att lämna hagelrester i kroppen, men andelen var okänd i denna undersökning. //
Sädgäss känner smärta, precis som vi människor. Hur kan vi tillåta denna jakt på med så mycket skadeskjutningar?
Riksdagsmannen Sven Munke skrev -82/-83 en motion ”Förbud mot användning av hagelvapen vid jakt på vilda gåsarter”.
”När de arktiska sädgässen når Sverige som etappmål på sin långa resa söderut har 8 000 fåglar skadeskjutits i Finland. I vårt land får varje höst ytterligare 6 000 gäss hagel i kroppen utöver de 3 000 som fälls under jakten, främst i Skåne.”
Gässen skadeskjuts alltså i många fall först i Finland. De som då klarar livhanken och lyckas flyga vidare kan alltså skadeskjutas även i Sverige. Munke menade att ett förbud mot gåsjakt med hagelvapen på ett påtagligt sätt skulle minska frekvensen av skadeskjutning. Han påtalade även svenska ornitologers syn på gåsjakten som en “svensk jaktskandal.”
Den höga andelen skadeskjutna fåglar och även andra djur gör jakten till ett mycket allvarligt djurskyddsproblem. Jaktkritikerna anser det fullständigt oacceptabelt att dessa skadeskjutningar får förekomma. Jaktkritikerna strävar efter att all jakt på fåglar ska förbjudas.
Flera sädgäss skadesköts först i Finland, sen även i Sverige. Detta måste få ett slut!
Hur många rävar skadeskjuts under jakt? Det finns ingen undersökning av det på senare år. Däremot finns en äldre undersökning. Döda rävar, insamlade av rävjägare 1965 – 1969 avslöjade att en stor del av rävarna var skadeskjutna. Zoologen Jan Englund ledde undersökningen. Rävjägare från Lappland till Skåne hade samlat in 6391 rävar av vilka endast vissa skelettdelar undersöktes. De skelettdelar som undersöktes var endast skallar och ben, överarms-, underarms-, lår- och skenben, alltså inte själva bålen. Om även bålen på rävarna hade undersökts skulle andelen skadeskjutningar ha varit högre. Trettiotusen skelettdelar undersöktes. Man hittade allvarliga skador som till exempel benbrott där delarna var kraftigt åtskilda före hopläkningen och avkapade nosar där främre delen av nosen med alla framtänderna saknades.
Ej skottskadad räv med nos och tänder i behåll.
I norra Sverige var ca 7 % av de undersökta rävarna allvarligt skadade och i söder ca 21 %. Men några faktorer gjorde att andelen skadeskjutna rävarfaktiskt måste vara högre än vad undersökningen angav. 1. Endast skallarna och benen undersöktes, vilka utgör 20 % av träffytan. 2. Endast svårare skador och ej lättare, togs med i undersökningen. 3. Ett okänt antal rävar kan även antas ha dött av sina skador, eller svultit ihjäl på grund av dem, utan att ha påträffats. Utifrån dessa tre ovanstående faktorer kan man anta att skadefrekvensen i verkligheten var högre än vad resultatet av undersökningen visade. I bål och buk, alltså de resterande 80% av kroppen sitter flertalet hagel och kulfragment. Andelen skadeskjutna rävar steg även med ålder. Upp till 15 % av rävar äldre än tre år hade skelettskador efter skadeskjutningar. När snarade norrlandsrävar undersöktes fann man att 39 % hade skottskador.
För en skottskadad räv i de norra länen kan det vara svårt att klara av att komma åt de sorkar som finns under ett djupt snötäcke. Så svårt att den svälter ihjäl.
Att djur skadeskjuts under jakt är ett faktum. Det finns även ett välkänt citat från jägare som lyder ”man har aldrig jagat om man inte har skadeskjutit”. Att skadeskjutningar under jakt är vanligt förekommande visar även andra undersökningar av sädgäss och av älgar. Hundar utbildas och används för eftersök av skadeskjutna djur. Skadeskjutning är alltså en realitet som drabbar de vilda djuren idag och det är inte acceptabelt. Djur plågas, lider och dör av skadorna eller svälter ihjäl. Enligt Svenska jägarförbundets Viltdata dödas cirka 60 000 rävar varje år, siffran är ungefärlig. Utifrån detta kan var och en själv räkna ut hur många rävar som skadeskjuts om de procent som angavs i undersökningen skulle antas gälla än idag.
Jaktkritikerna kräver av riksdagens politiker ett omedelbart förbud att jaga räv. Jaktkritikerna hävdar att rävjakten är en nöjesjakt och som syftar till att ta bort en konkurrent om bytesdjuren i naturen. Men räven har lika stor rätt som vi människor att leva och att äta. Räven är förutom det viktig också för oss människor då förekomsten av sork minskar i de områden där räv finns. Således minskar även förekomsten av TBE i dessa områden. Detta visar en studie som publicerats i The Royal Society.
En jakt som utan tvivel platsar bland topp tio av särskilt enfaldiga och djurplågande jaktformer är den så kallade godsjakten. Årligen föds uppskattningsvis minst 400 000 gräsandungar samt 250 000 fasan- och 75 000 rapphönskycklingar upp för att släppas ut och skjutas. Man kan med fog undra vad det är för individer som finner nöje i detta dödande?
Rapphöna
Fasaner
Gräsänder
Rapphöns, fasaner och gräsänder föds upp och sätts ut för jaktändamål.
Lantbruksuniversitetets vetenskapliga råd har studerat djurvälfärden vid utsättning av djur för jakt, varefter Jordbruksverket föreslagit ett tillägg i djurskyddslagstiftningen, som ska reglera själva utsättningsmomentet av djur för jakt. Ingen av instanserna har tagit ställning till det etiska i bruket att föda upp fåglar för utsättning i syfte att gynna jakt. Den gamla vanliga elefanten i rummet?
Det finns uppenbarligen inte tillräckligt många vilda fåglar i Sverige för att tillfredsställa alla jägares behov av att få döda dem. Kanske är de för utspridda och lever på ställen som det är obekvämt att komma till. Därför sätter man ut uppfödda fåglar i små dammar där de ska bli levande måltavlor för hugade jaktspekulanter.
Högskolan Kristianstad har studerat överlevnaden av vilda och farmade gräsandsungar. Av de farmade änderna överlevde endast ca 2 % sitt första levnadsår. Ungöverlevnaden är låg också hos vilda gräsandungar, ca 22 %, men där kommer ändå en del av de döda till nytta som föda åt rovfåglar och rovdjur. De har också åtnjutit fördelen av att växa upp med en mor.
En gräsandunge som njuter i solen, lyckligt ovetande om vad som väntar.
Som skäl för utsättning av fåglar för jakt anges ofta att det skulle minska trycket på den vilda populationen. Den här studien visar emellertid att utfodringen av änder vid utsläppsplatserna lockar många vilda fåglar som skjuts där, vilket faktiskt har en motsatt effekt.
För att hindra att fågelungarna äts upp av rovdjur försöker jägarna döda så många rovdjur som möjligt under ordinarie jakttid och under sommaren jagas årsungar av räv och grävling. Konkurrerande rovfåglar fångas i fällor gillrade med levande lockduvor.
För att hindra att fågelungarna äts upp av rovdjur försöker jägarna döda så många rovdjur som möjligt under ordinarie jakttid och under sommaren jagas årsungar av räv och grävling.
Inte ens den vanliga jakten på vilda fåglar kan motiveras av något slags samhälleligt resursutnyttjande. Med utgångspunkt från Svenska Jägareförbundets statistik över skjutna fåglar ett vanligt jaktår kan man beräkna hur mycket kött som fågeljakten producerar i Sverige ett vanligt år. Totalt blev det ca 208 ton vilt fågelkött, vilket motsvarar 0,021 kg per person. Totalkonsumtionen av kött uppgick samtidigt till 85,7 kg per person, varav tamfågel 22,3 kg. Fågeljakten saknar således betydelse i det sammanhanget.
Fågeljakt leder till stor skadskjutningsfrekvens då det är svårt att träffa mål som rör sig i tre dimensioner och många jägare saknar det omdöme som krävs för att klara det. En svensk undersökning av sädgäss visade att 62 % de gamla gässen och 28 % av de unga hade upp till 12 hagel i kroppen. Att man inte hittade fåglar med fler än 12 hagel i sig beror troligen på att dessa inte klarar sig utan avlider.
Fågeljakt leder till stor skadskjutningsfrekvens då det är svårt att träffa mål som rör sig i tre dimensioner och många jägare saknar det omdöme som krävs för att klara det.
Men för jägarna är det kungligt roligt. Ett citat från en artikel om en sådan jakt skriven av Thomas B Andersson Reportage: ”Först skulle det pratas och glammas i glada vänners lag. Svempa gruffar lite om att änderna sällan flyger särskilt bra så här i inledningen av säsongen. Nya skott smäller från de utposterade jägarna. Och jag hinner uppfatta i ögonvrån att en and är träffad och sjunker mot marken med singlande fjun och fjädrar efter sig. Stubbåkrarna skimrar i gyllengula nyanser. Vilken härlig dag att få vara ute i moder natur!”
