Enligt Jägarförbundets egen statistik dödas årligen cirka 400 000 djur av arterna rödräv, grävling, mård, mink, iller, kråka, skata, måsfågel och nötskrika. Av dessa är cirka 60 000 rävar. en stor del av dessa djur kastas på en stinkande hög i skogen. Detta bidrar till blyförgiftning av andra rov- och renhållningsdjur.

Helt friska rävar, dödade och upphängda på en vägg. Cirka 60 000 rävar dödas, enligt jägarnas egen statistik, i predatorjakt årligen.

Det handlar om jakt på små rovdjur, så kallad predatorjakt. Tävlingen Rovdjurskampanjen är en tävling i just predatorjakt, och arrangeras av tidningen Jaktjournalen sedan cirka 25 år tillbaka.

Tävlingen går ut på att döda så många små predatorer som möjligt. Jägarna kallar detta för viltvård och menar att det gynnar många arter som är predatorernas bytesdjur. Till exempel menar jägare att det blir fler rådjur, harar och skogsfåglar i naturen. Jaktbara arter gynnas alltså. Det verkar således till stor del från jägarhåll handla om att man önskar en natur som dignar av bytesdjur som man fritt och ostört kan jaga på, utan konkurrens från de små rovdjuren. Jaktkritikerna menar att detta är ett meningslöst dödande som orsakar stort lidande för djuren och ett förakt för naturen och de vilda djuren. Naturen sköter sig bäst utan inblandning från människan. Det finns ett finstämt samspel mellan predatorer och bytesdjur, mellan alla djur i naturen, som gör att en balans upprätthålls. Människan kan aldrig ersätta rovdjuren, varken de små eller de stora! Även andra organisationer som Naturskyddsföreningen och Sveriges ornitologiska förening med flera har kritiserat Rovdjurskampanjen.

De djur som jagas i Rovdjurskampanjen poängsätts alltså och den som vid slutet av tävlingen samlat flest poäng vinner tävlingen och får olika priser.

Många djur- och- naturvänner frågar sig nu varför jägare ska få ha så stort inflytande över naturen. Vi är många som önskar se de vilda djuren livs levande i naturen. Jaktkritikerna får in fler och fler meddelanden från medlemmar som meddelar att det jagas och skjuts och pangas i flera dagar i skogarna där de bor. Och sen finns knappt några djur alls kvar. Många människor är väldigt ledsna och chockade av detta hänsynslösa dödande! Stora skogsbolag säljer ut jaktkort online. Och även mindre skogsägare säljer ut jakter på sina marker. Med vilken rätt utsätter man djuren för denna hetsjakt i deras hem, naturen? Och i tider av massutdöende bland vilda djur borde man väl istället dra hårt i nödbromsen och stoppa dessa jakter?!

Och hur kan det få förekomma något så absurt som tävlingar i jakt?! Att poängsätta djur och därefter ge startsignal för ett godtyckligt dödande utan någon kontroll för att samla så många poäng som möjligt. Detta hör inte hemma i ett modernt, civiliserat samhälle. Det hela spektaklet skildras av jägare som en “betydelsefull insats och viltvård”. Man undrar ju om de 400 000 jagade, dödade djuren kände sig vårdade?

Räven lever till stor del av möss och sorkar. I områden med många rävar finns inte lika mycket fästingar och undersökningar visar att det då är mindre risk att drabbas av borrelia. Även mården lever av sork och möss och skyddar oss därmed mot borrelia.

Nötskrikan – Skogens bevingade trädgårdsmästare – En enda nötskrika kan gömma 10 000 ekollon under en säsong, och långt ifrån alla hinner bli uppätna. Faktum är att nötskrikan ensam står för en huvuddel av ekens naturliga spridning till nya miljöer.

På liknande sätt har alla djur i naturen viktiga uppgifter.

Jaktkritikerna vill att tävlingar i jakt förbjuds! Det är ovärdigt ett modernt samhälle att poängsätta djur som sen skjuts i jakt.

BLI MEDLEM I JAKTKRITIKERNA HÄR

Hos många jägare finns en stark önskan att kraftigt minimera antalet rävar i naturen. Varför är det så? När man läser på jaktbloggar och i jaktpressen behöver man inte söka länge för att hitta kommentarer som till exempel detta: ”Jag lever jag efter devisen att en död räv är en bra räv och får jag bara chansen att skjuta en räv gör jag det direkt utan att fundera vidare över det”.

Predatorjakt

Eftersom jägare vill vara ensamma om bytesdjuren rådjur och hare vill man inte ha räv i markerna. Ett slags avund, missunnsamhet mot en fantastisk varelse som räven, som kämpar precis som alla andra vilda djur för att överleva. Jägare verkar resonera som så: ”Om vi tar av bytesdjuren, måste vi även ta av predatorerna för att hålla viltet i balans. En bra riktlinje är att för varje rådjur vi skjuter, så ska vi hålla efter tre rävar.” Man vill gynna sina bytesdjur men ta bort predatorerna. Ett exempel är en jägare vid namn Jörgen som kände till sex rävkullar på jaktmarkerna med tre-fyra rävar i varje kull. Jörgen sköt de fl esta direkt i augusti. I början av mars hade han skjutit 60 rävar”. Han var lycklig efter det och utbrast: ”Så här ska det gå till när man vill ha rådjur och hare på markerna”.

I ett forum kunde man läsa en jägares tankar: ”Jag tycker inte det är oetiskt att knäppa valpar utanför gryt, det är en mycket god viltvårdsnytta och som belöning kan jag skjuta ett extra rådjur till hösten”.

Vem har skjutit flest rävar?

Det finns en tävling i att jaga små predatorer där räven poängsätts med 120 poäng. Men även utanför denna tävling verkar jägare tävla i vem som kan skjuta flest rävar. Vid sökning på nätet blir man bedrövad över jägares alla berättelser över sina ”bedrifter”. Bara ett exempel är den tidigare nämnde Jörgen som skjutit sin tvåhundrade räv och firades av sina jaktkamrater med smörgåstårta. Sen ställde han in siktet på att nå 300 rävar. Detta stod att läsa i Jaktjournalen år 2012. Hur många rävar han idag dödat vill vi kanske inte veta.

Men även nöjet och spänningen i jakten på räv framhålls ofta. Att jägarna ser det som ett stort nöje att jaga räv går inte att ta miste på.

Rävjakt som folknöje

I en artikel i Jaktjournalen, från 2006 med rubriken ”Rävjakt som folknöje” berättas om ett jakttillfälle efter räv med 46 deltagare. Inledningen på artikeln är följande: ”Gemensamhetsjakt på räv roar i stort sett alla utom räven” En räv hade sökt skydd i sitt gryt. Skyttar placerades ut runt grytet ifall räven skulle försöka fly. Vi läser: ”Räven lämnar grytet som ett rött streck. Alfred avlossar sitt första skott och rävens tempo ökar betydligt. Förmodligen svedde skottet rävrumpan. De två passkyttarna vid kanten av ån öppnar eld samtidigt. Det är ett budskap som räven uppfattar och som resulterar i en kursändring och ett höstdopp i ån. Till skillnad från springande rävar är simmande rävar betydligt enklare rörliga mål. Räven har inte en chans och när den når land på motsatta sidan nås den av en dödande hagelsvärm.” Sedan berättas det om hur två av hundarna kastar sig ut i vattnet för att sätta tänderna i räven. Då är räven död, men tänk om den varit levande … Jägaren som skjutit räven ska försöka kasta den döda räven över till andra sidan av ån. Men varenda gång han försöker kasta rävkroppen fastnar minst en hundkäft i den. Detta beskrivs som ”en lustiger dans”. Texten avslutas: ”Tjugo minuters ändlös spänning slutade med ett par sekunders hagelskytte, och ett glatt gäng jägare kan vandra hem med en räv.”

Nämnas bör även att den aktuella hunden i sammanhanget, Dio, omkom senare när han gått ner i ett sandgryt som rasade samman. Både räven och hunden dog inne i grytet. Jakten drabbar alltså även många gånger även hundarna som används i jakten. Jägare verkar tycka att ”det är sånt man får ta”. Vi undrar: Vem utsätter en familjemedlem för sådana risker?

Just rävjakt är ett så uppenbart exempel på nöjesjakt – ingen människa äter rävar. Pälsen används oftast inte längre. Döda rävar slängs tillsammans med dito grävlingar på en stinkande hög i skogen eller på en gödselstack.

Förbjud den grymma grytjakten

Grytjakt är en synnerligen grym jaktform som bedrivs på bland annat räv. Vid grytjakt släpps en specialtränad hund ner i grytet/boet där det jagade djuret försöker gömma sig och söka skydd. Hunden driver ut räven ur sitt skyddande bo. Därute väntar jägare på pass för att skjuta räven. Om räven inte lämnar grytet börjar jägaren gräva ut räven som sen dödas med ett enhandsvapen.

Vid grytjakt stressas de jagade djuren svårt och kan även bli allvarligt skadade av hunden innan det dödas av jägaren. Vid jakten utsätts även hunden för fara. Norska Rådet For Dyreetikk menar att grytjakt med hund innebär långvarig stress för det jagade djuret och att det är fara för skador på både det jagade djuret och hunden. Även Sveriges veterinärförbund har uttalat att grytjakt borde förbjudas.

Grytjakten har vid flera tillfällen ifrågasatts i Sveriges riksdag. Birgitta Ohlsson motionerade 2007 om ett totalförbud mot grytjakt. Hennes motivering lyder:
“Svenska Veterinärförbundet har fördömt denna grymma fritidssysselsättning och de ställer sig principiellt emot en verksamhet där två djur hetsas mot varandra och anser att denna verksamhet inte är förenlig med djurskyddslagen. Stundom skadas även deltagande hundar. Även Jordbruksverket har uttryckt sig negativt. Delar av jägarkåren ställer sig också negativa till grytjakten. Denna form av djurplågeri bör förbjudas.”

Jaktkritikerna anser att det står över allt tvivel att grytjakten strider mot jaktlagen § 27
” Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande” Jaktkritikerna kräver att det omedelbart införs ett förbud mot grytjakt.

Jägarlogik: Inga rävar – ingen skabb

Jägare framhåller också ofta att de skjuter rävar så att det inte ska bli så mycket skabb. Man ”glesar ut bestånden”. På en jaktblogg läser vi om en jägare som skjuter rävar vid en åtel: ”Brukar vara ganska minimalt med räv slutet på mars. Sen har vi nästan ingen skabb heller så hos oss funkar det bra med åtlar.” Jägarlogik – Inga rävar/ ingen skabb! Så kan man ju också se på saken! Men nej! Man verkar helt ha glömt det som kallas ”det naturliga urvalet”. Alltså att de individer som är friska och starka och med motståndskraft mot skabb och andra sjukdomar kan leva vidare och sprida sina gener. När man jagar räv skjuter man inte bara de sjuka och svaga rävarna – man skjuter varenda räv man får syn på. Även små rävungar som kommit ut ur grytet. Ett slags sabotage mot det naturliga urvalet.

Utöver etiska invändningar MOT rävjakt finns även de som påtalar den nytta rävar kan göra för oss människor.

Mindre TBE i områden med mycket räv

Exakt hur mycket räven påverkar antalet sorkar är inte helt klart, men det väl känt att det finns mindre TBE i områden med mycket räv. I år, 2023 är det en ökning av antalet rapporterade fall med TBE. Det kan bero på att fästingpopulationen ökat men också medvetenheten kring sjukdomen. Sjukdomen kryper också längre norrut i takt med ett varmare klimat som gör det enklare för fästingarna att överleva vintern. Fler rävar hade förmodligen kunnat minska antalet fall. Räven är en allätare men sorkar är dock alltid den viktigaste födan året, i synnerhet på vintern.

Skogsnäringen

För skogsnäringen kan det också vara olyckligt med en så stor jakt på räv. Om sorken agerat ”avbarkare” på nyplanterad skog måste skogsägare dels ombesörja en helt ny plantering med allt vad det innebär, dels missar man kanske upp till 5 år i tillväxt. Räven har sork som basföda och det är svårt att hitta en bättre sorkjägare än räven. Man skulle vilja se de jägare som på uppdrag av skogsägare jagar bland annat skogssork när sorkarnas naturliga fiender decimerats till en nivå som inte kan påverka smågnagarnas härjningar.

Djurvänner på landsbygden drabbas av upprepad sorg och trauma

Jaktkritikerna erfar att många människor på landsbygden lider och sörjer när deras älskade rävar, rådjur, grävlingar och andra djur skjuts bort. Det är ett lidande även för människor. Den glädje man känt när man följt en rävfamilj byts till sorg och förtvivlan när ungarna vid endast fyra månader utplånas tillsammans med sina föräldrar. Vem tar hand om de människor som tvingas bevittna allt våld som vilda djur utsätts för? Djurvänners intressen av naturen och känslor för djuren verkar ignoreras helt av myndigheter och politiker. Där är det jägarintresset som dominerar.

Vi vill vara en röst för djur och djurvänner

Jaktkritikerna vill vara en röst, inte bara för djuren utan även för de djurvänner som lider av jakten. Vi vill föra fram era berättelser så mycket vi kan. Sänd oss gärna berättelser om vad som hänt i dina hemtrakter. Vi ka publicera det på hemsida och i vår tidning. Hjälp oss gärna genom att dela våra inlägg på Facebook och dela våra petitioner som ligger på hemsidan. Värva gärna medlemmar – vi måste bli fler för att kunna åstadkomma förändringar. Jakt på räv och andra små predatorer är en av flera jakter vi vill få stopp på.

Räven var här före oss människor.

Räven vandrade troligen, precis som många andra arter, in i Skandinavien för 10 000 år sedan då inlandsisen drog sig tillbaka. Den första människan kom till Skandinavien för cirka 6000 år sedan.

Vargar i siffror

Om en månad (senast 1 oktober) kommer länsstyrelserna att presentera hur många vargar som ska skjutas i licensjakt från den 2 januari 2024. Utgångspunkten är de 450 vargar som ingått i den vargräkning som gjorts under 1 oktober 2022 till 31 mars 2023. Det tas inte hänsyn till kända döda vargar utan dessa ingår i siffran. Antalet måste därför räknas om. Forskare har räknat ut att ungefär 20% av vargarna dödas i illegal jakt, de drar vi bort först, 90 vargar. Kvar är 360 vargar. Sedan drar vi bort de som dödats i legal jakt (licens- och skyddsjakter) och som exempelvis blivit påkörda vilket är 72 vargar under samma period (1/10-31/3). Kvar har vi nu 288 vargar. Utöver det dör också vargar naturligt. Hur många dessa är vet man inte. De hittas sällan. En varg i Sverige har kort levnadstid, ungefär 3-4 år. Gissningsvis dör ca 25 vargar naturligt varje år, Vi är alltså nu nere på 263 vargar, långt under gynnsam bevarandestatus.
Årets vargar räknas alltid in året efter eftersom de inte fanns när räkningen gjordes. Vargvalpar har dessutom hög dödlighet. Nära hälften dör första året (25-70%).

Hur många vargar som kommer att skjutas 2024 är alltså ännu inte klart. Det brukar ligga på runt 10% men med en lantbruksminister som tycks ha tagit det till sin livsuppgift att döda så många vargar det går så vet man inte. Skulle det bli som i år med 75 vargar + 20 i skyddsjakt, alltså runt 100 ligger den vuxna stammen på 160-170 vargar och vi börjar närma oss utrotning igen. Vargen som är har mycket starka familjeband skadas av att revir skjuts bort. Det är risk för att ensamma nio månaders valpar som ännu inte kan skaffa mat själva blir ensamma kvar.

Att Sverige bryter mot lagar när det skjuts rödlistade och fridlysta arter påverkas inte nämnvärt vid besluten. Det finns ett tryck från jägare, bönder och renägare att det ska få finnas minimalt med varg. Trots stora rubriker i media tar vargar minimalt med får och lamm. Av en halv miljon får och lamm tar vargar runt 200.-400. Det är mindre än en procent. När det gäller nötboskap är siffran ännu lägre. Cirka 1-3 nötboskap av en och en halv miljon årligen. Att vargar tar tamboskap beror nästan uteslutande på att det är dåliga stängsel. Och det är ofta öppet mot vatten där vargar kan simma in.
Djurägarna får ersättning för sina djur av länsstyrelsen.

Om djurägarna sätter upp bra stängsel, helst RAS (rovdjursavvisande stängsel) minskar riskerna drastiskt. Utöver det kan man gå runt hagar och avsätta människolukt, Läs här om andra digitala åtgärder som kan göras. Ersättningen för sådana stängsel måste också höjas. Men, det måste finnas en vilja att samexistera. Det gör det tyvärr inte idag.

Förutom stressen och lidandet som jakten orsakar de vilda djuren orsakar det även ett stort lidande för många människor på landsbygden. I detta inlägg får våra medlemmar själva tillfälle att berätta hur livet är med pågående jakt inpå husknuten.

Berättelse nr 6

Jag springer fram till köksfönstret tidigt på morgonen. Är dom här? Ser ingen men vänta nu. Något orange dyker upp bakom körsbärsträdet. Jag väntar ivrigt vilken det kan vara. Det har varit tre ungar här men ska vara fem ungar i familjen. Den lilla, mörka, skygga är här minst. Hanen och systern kommer varje dag. Ibland flera gånger. Ihop eller ensamma. Brorsan är tuffast och ger sig gärna ut på äventyr. Syrran lite mer återhållsam. Det är en fröjd att sitta och titta på dem. De äter körsbär som blåst ner. Rävungarna jagar varandra och de käbblar, typiskt syskonbrok men det är inte på allvar. Nästa sekund är de kärvänliga.

Katten kunde ligga på altanen och iaktta dem och vice versa. Ungarna besökte också grannar och var sunt vaksamma. Rävungarna blev snabbt populära hos alla. Jättefina rävar utan rävskabb eller annat oroande. Det första jag gjorde på morgonen var att springa till köksfönstret för att se om de var här.
I många år har vi haft en rävlya nära huset där jag bor. Vi har sett rävarna komma och gå. En sommar smaskade rävhonan i sig alla smultron i trädgården. Det var hon värd. Ibland var de plötsligt borta och vi misstänkte att de var skjutna. De kan givetvis bara ha flyttat.

En dag i mitten på juli såg en granne två män närma sig lyan. Hon gick ut och frågade varför dom var där. Hon fick inget direkt svar men sa till dem på skarpen att inte röra rävarna. Vi ville ha dem kvar. Hon förklarade att rävarna utöver att vi tyckte om dem även var till stor nytta. De tog gnagare och skyddade mot fästingburna sjukdomar. De gick därifrån.

Jag ringde markägaren och frågade om han visste varför det sprang jägare här. Jag sa också att vi ville ha våra rävar kvar. Att rävarna var till stor glädje och nytta. Han sa sig inte veta någonting om det och skulle kolla upp det.

En kväll hör jag skott. Jag kastade mig i bilen för det skulle gå fortast och sedan ut och letade. Jag sprang in i dungen men såg inget. Jag körde runt och letade överallt men hittade varken jägare eller rävar. Jag var väl medveten om att det hade gått någon dag sedan rävar blev ”lovliga” att skjuta och jag hade varit på min vakt. Oron lade sig när jag ingenting hittade.

Samma kväll vid 23-tiden får jag ett SMS från en annan granne. Han ursäktade den sena timmen, Han skrev att vi inte skulle få några mer träffar med våra söta rävar. Han hade varit ute med hunden och träffat på två jägare som berättat att de skjutit rävarna. När grannen frågade varför svarade de att – nu får man skjuta dem.
Vilken sorg för oss och så onödigt. Att man får jaga innebär inte att man måste. Var det så svårt att respektera vår önskan att få behålla rävarna? Nu är rävarna döda och ingenting kan ändra det. Det finns ingen ”viltvård” bara ond bråd död.

Nu är rävarna döda och ingenting kan ändra det. Det finns ingen ”viltvård” bara ond bråd död.

Berättelse nr 5

I Hyltetrakten utplånades en hel rävfamilj. Rävarna var till stor glädje för ortens innevånare. En person i närheten berättar att de var förkrossade och ställde sig frågande när de förstod att alla rävar var borta. Rävarna hade ju inte gjort någon skada och det fanns ingen anledning att utrota dem. Tvärtom så uppskattade man rävarnas närvaro.

I Hyltetrakten fanns det i en gårds närhet, ett gryt med rävar som var mycket älskade och uppskattade av ortsborna. Människorna som bor i närheten upplevde dessa vackra och välmående rävar som ett trevligt och välkommet inslag i omgivningarna. På helgerna gick man med barnbarnen för att titta på och beundra de vackra rävarna. Barnen lärde sig att uppskatta och älska naturens vilda djur.

Rävarna höll undan sorkar och möss och sågs ofta vid åkerkanterna. De blev till och med vänner med katterna på gården intill. Sen länge hade det inte funnits rävar på orten och människor var glada åt att rävar nu återigen etablerat sig på platsen.

Men i början av december kom det nya jägare, efter att grannmarken sålts och då utplånades alla rävar i grytet. Det enda som var kvar var blod här och där och borrade hål ner till grytet. Metoderna som användes uppfattades som både grymma och fega. Grythundar hade släppts ner i grytet och man frågade sig också om andra verktyg och tillhyggen använts, förutom skjutvapen.

Det händer att jägare röker ut rävar ur gryt. När grytet fylls med rök har räven inget annat val än att ta sig ut ur grytet, ut till jägarna som väntar utanför med vapen och deras hundar. Det händer också att jägare låter hundarna kämpa med räven först innan den dödas. Det finns dokumenterat i jaktfilmer på Youtube.

Hade dessa rävar rökts ut? Var det därför det borrats hål här och där?

En person i närheten berättar att de var förkrossade och ställde sig frågande när de förstod att alla rävar var borta. Rävarna hade ju inte gjort någon skada och det fanns ingen anledning att utrota dem. Tvärtom så uppskattade man rävarnas närvaro.

Ge oss ditt stöd genom att bli medlem! För att bli medlem KLICKA HÄR!

Frånvaron av rävar skapar obalans i naturen med en invasion av sorkar, möss och annat. Rävar rör sig inom ett mycket begränsat område och så länge det finns mat i närheten är de nöjda.

En hemlös räv hade klarat sig och sökte sig till bebyggelse i närheten. Glädjen varade inte länge då snart även den räven dödades. För de som bor alldeles i närheten är det obegripligt och skrämmande att man utrotar rävar enbart för sitt nöje skull.

Berättelse nr 4

Även denna berättelse handlar om rävar som dödats. Yvonne berättar här om hur det är att leva på landet och ständigt uppleva sorgen efter djur som dödas av jägare. Vilken mardröm! Rävar förföljs och jagas hårt. Det måste bli ett slut på denna nöjesjakt!

“Att bo på landsbygden och att få ha vilda djur i sin närhet borde vara ett paradis. Tyvärr är det inte alltid så trevligt. För några år sedan hade jag turen att få följa en rävfamilj på nära håll. Det var en fin familj, två vuxna och fem valpar. Alla var otroligt vackra , var och en på sitt sätt. Jag hann följa dom varje dag i fyra månader, innan en nöjesjägare dödade alla sju på bara några dagar. En åttonde räv blev kvar, en med svår rävskabb, den lämnades åt sitt öde, den sköts inte. Vad jag tycker om detta beteende går inte i ord att beskriva. Denna händelse är bara en av många som jag aldrig kommer att glömma. Blir ledsen när jag tittar på alla bilder som jag tog under dom fyra månaderna som ungarna fick leva.” Yvonne Stridsberg

Berättelse nr 3

Lasse mötte en räv i skogen. Mötet var fyllt av respekt och tillit. Räven bodde med sin familj nära Lasse. Men en dag fanns inte räven och dess familj kvar längre. Någon hade bestämt sig för att skjuta bort rävfamiljen.

Jag satt på en stubbe i utkanten av vår tomt, när en vacker räv kom släntrande. Den la sig ner några meter ifrån mig, gäspade stort och somnade.

Ljudet från min kameraslutare väckte den nog; den blinkade några gånger och somnade om. Räven verkade helt frisk, pälsen var grann och svansen yvig. Efter en stund sträckte den på sig, tittade på mig en sista gång och strosade iväg. Jag satt kvar länge på min stubbe och kände mig glad; tänkte att vårt möte kändes som en inbjudan att samsas i samma skog, fast det var jag som inkräktat på rävens revir. Rävfamiljen hade sitt gryt vid den lilla avtagsvägen upp mot vårt hus. Jag såg ibland valparna leka i gläntan där grytet låg.

En dag var rävfamiljen borta. Skogen blev tom. Någon sa att alla var skjutna. Skjutna därför att de var lite för nyfikna, sa man mig. Dom störde. Dom kunde blivit för många. Räven är ett skadedjur. Vem avgör sånt? Min räv var bland det vackraste jag mött i skogen. Nånsin. Och nu skjuten med hela sin familj bara för att dom var ”lite nyfikna”.

Jag tänker ibland på den där räven och på att vår allemansrätt ger oss alla avundsvärda möjligheter till möten i vår vackra natur. En rättighet att värna om. Då kan man fråga sig varför lagar och regler tillåter en liten minoritet av jägare att bestämma över liv och död i denna vår gemensamma natur. Varför tillåts jakt på nästan allt levande nästan hela året och ofta i de mest grymma former människan lyckats komma på: Fällor, snaror, hagelskurar, lösa hundar, grythundar, jakt på uppfödda djur, nöjes- och hobbyjakt, troféjakt. Allt detta i en tid när vi redan har utrotat merparten av allt vilt och massor av arter. Skäms, ni som sätter regelverket!

Berättelse nr 2

Christina Erfass berättar här om hur det skjuts oupphörligt i skogarna, att det känns otryggt att vistas i skogen och att man numera ser vilda djur alltmer sällan.

“Berättelse från vår gård utanför Floby, Trävattna. Vi flyttade hit för ungefär 20 år sedan. Vi bor i princip mitt i skogen. För närvarande har vi 13 hästar, höns, katter och hundar. Jag upplevde att det var ett ganska rikt djurliv här på den tiden. Rådjur kom in på området och åt av hästarnas hö, man hörde rävars karaktäristiska gnällskrik på nätterna, råbockar som skällde och grävlingar som kom fram på nätterna.

Det gällde att passa hönsen och stänga in dom på nätterna. Det hände väl ändå att räven lyckades norpa åt sig en höna emellanåt. Älgar kom fram och åt av nerfallna äpplen och ute i skogen var det inte ovanligt att man stötte på älg när man var ute på ridtur. Minns t o m en ung älg som kom fram till ridbanan och tittade på oss när vi tränade hästarna och sen gick han bort till äppelträden och åt lite innan han försvann. Hände också att man såg vildsvin men dom var rätt skygga.

Tyvärr bor jag i en jägarbygd och har en del problem med lösspringande jakthundar. Åtskilliga gånger har jag fångat in hundar som driver runt på min mark och stör våra djur. Det kan gå upp emot ett par timmar innan jägaren kommer och hämtar sin hund. Händer nästan aldrig att de ber om ursäkt ens. Var ute med en grupp ridgäster i skogen när vi blev attackerade av en jakthund som vrålskällde på hästarna och nafsade dom i hasorna. Vi försökte köra bort den men den gav sig inte. Jägaren syntes inte till. Vid ett annat tillfälle kom vi ridande på en smal skogsväg när två jägarbilar dök upp bakom oss och jag viftade då och visade att vi tänkte rida in på en angränsande skogsväg 50 m framför oss så de kunde passera. Trodde i min enfald att de skulle invänta oss men istället kör den ena och knuffar undan hästarna med hjälp av bilen och tränger sig igenom hästflocken och drar sen iväg. Totalt omedveten om vilken katastrof han kunde ställt till med. Tjejerna som red med var helt chockade. Det var enbart p g a mina lugna och snälla hästar som det inte skedde en allvarlig olycka. Den andra bilen väntade dock men utan att bry sig om hur det gick med oss.

Det skjuts oupphörligen i skogarna. Värst under helger. Känns väldigt otryggt att vistas i skogen över huvud taget. På senare år upplever jag att man ser vilda djur allt mer sällan. Har inte sett en räv på åratal eller ens hört någon. Inte en enda älg kom och åt äpplen förra hösten trots att det fanns gott om fallfrukt. Grävling tror jag inte finns alls.

Harar skjuts oavbrutet. Rådjur kan man se ett och annat och spår av vildsvin längre in i skogen. Jag nämnde för grannbonden att jag sett spår av vildsvin och hans kommentar då var “jaha jag får väl ge mig upp med bössan då” Jag förstår inte tänket över huvud taget. Vill vi att skogarna ska tystna för gott, att allt ska vara tillrättalagt för oss så att bara dom djur finns som vi har nytta av. Skogens djur är inget förnyelsebart skafferi för oss att bara ta för oss av. De är levande individer som har rätt att leva och bo där. Blir bara så ledsen när jag ser allt detta.

Kan också nämna att jag vid flera tillfällen plockat upp helt sönderstressade jakthundar som bara stått mitt på trafikerade vägar och en hårsmån från att bli påkörda. Vad jag sagt till dessa jägare lämpar sig kanske inte i tryck.”

Christina Erfass

Berättelse nr 1

En nybliven medlem i Jaktkritikerna berättar här historien om hur skogen vid hennes hus plötsligt rensades på djur. Läs och begrunda…

Jaktkort för 100-400 kr/dag – startskottet för döden i våra skogar!

Vår berättelse hade sin början för tio år sedan. Hus vid skogen, i utkanten av en liten by. Tallar och granar och svalbon under taknocken. En sjö, gamla äppelträd och vinbärsbuskar. Något att vårda och förvalta – ett äventyr med en oväntad överraskning.

Vi var inte ensamma. Snart upptäckte vi att vår udde var bostad åt flertalet vilda djur. Om kvällarna kunde man se rävarna springa runt på sina sökrundor.

Rådjuren rörde sig fritt på tomten och om sommaren var det febril aktivitet när kiden skuttade och jagade varandra på gräsmattan.

Hare, grävling, ekorre, bäver. Ja, vi såg till och med en mård. Någon vecka innan vi flyttade in hade grannarna sett en varg sittandes på vår hustrappa.

2016

En ny upplevelse, med naturen runt knuten. Inte bara ett gammalt hus utan även fyrbenta grannar – allt inramat i den harmoni som enbart naturen kan ge.

Det var inget svårt beslut att vi skulle vårda vår relation med de vilda djuren och när vintern kom, kändes det mer än självklart att de skulle få hjälp mot den stränga vintern och djupa snön. Dödligheten hos rådjur en hård vinter kan bli upp till 40 procent av stammen. När landskapet fick sin vackra vinterskrud, arrangerades matplats till rävarna och separat matplats till rådjuren.

I början var det trettiotalet rådjur som stod och väntade på maten klockan

fyra varje eftermiddag. De gånger vi inte hann ut för att fylla på, stod de och tittade mot huset till dess vi kom ut. En kär granne tog hand om matningen av både rådjur, harar, rävar och fåglar när vi var i stan och arbetade. Där fanns alltid en till två harar som åt tillsammans med rådjuren i lugn och ro. Räven hade mat en bit bort. Total harmoni infann sig i vår lilla del av världen.

2017

 Plötsligen förändrades allt. Av trettio rådjur var det endast fem kvar förra vintern till inga rådjur under hela sommaren och idag i skrivandets stund, när snön åter fallit, lägger jag krampaktigt ut mat som ligger kvar morgonen efter. Jag hoppas fortfarande!

2017

Vad hade hänt? Ortsborna skyllde allt på vargen. Vi har en fin vargfamilj på fem  

individer, som har ett stort revir, men min magkänsla sa något annat. Plötsligt dök det upp en helt annan förklaring på vad som hade hänt. Det går jägare i skogen, de köper dagskort av markägaren och har tillåtelse att ägna sig åt sin variant av ”naturupplevelse”. Man hade sett flertalet rävar och andra djur liggandes vid bilarna efter en dags ”viltvård”. Chockerande!

Markägare arrenderar ut jakträtt till de som vill betala. Enskilda mindre markägare har oftast ett större incitament att bevaka jakten, de vill ju ha beståndet kvar till kommande år. Men hur resonerar de stora ägarna av skogsmark i Sverige? Här finns inte längre ett långsiktigt perspektiv eller ansvar.

Det finns idag inga tillförlitliga beräkningar på hur många rävar, grävlingar, skogsharar, fältharar och rådjur som finns i våra skogar. När det gäller rådjur tillika älg, är återväxten i snitt endast två kid respektive två kalvar varje år. Det tar lång tid för de populationerna att återhämta sig.

Rådjuret är vårt minsta och mest vanliga hjortdjur. De antas ha invandrat till Sverige i omgångar mellan nedisningarna under förhistorisk tid. Fram till 1789 var jakträttigheterna på rådjur, älg och kronhjort förbehållna kungamakt och adel. Gustav III upphävde detta 1789 och öppnade jakten för alla som hade egen skattemark. Detta medförde en lavinartad ökning av jakten som blev fatal för hjortdjursstammen och medförde att hjortdjuren var nästan helt utrotade i mitten av 1800-talet. Av just rådjur fanns till sist endast en stam om några hundra djur kvar på ett gods i Skåne.

Det är ingen hemlighet att även bävern var utrotad i Sverige på grund av bävergället som användes mot feber, tandvärk och magproblem samt i snus och  parfym (för att skapa en vulgär sexuell doft) med mera. Ja, människans uppfinningsrikedom är oändlig och den sker tyvärr ofta på bekostnad av liv.

Har vi inte lärt oss något av historien? Kan det vara möjligt att vi 2019 kan tillåta nöjesdödande på detta sätt?

Med ingen vetskap om hur stort ett bestånd är och ingen kontroll av hur mycket som dödas, kan vi i ärlighetens namn anse att vi har någon viltvård att tala om i Sverige?

Det som är mest oroande är hur övervakningen av jakten sker. Idag har vi älgkvoter men vad har vi för kontroll av exempelvis vår rådjursstam och hur den jagas? Försäljning av dagskort där jägare får jaga småvilt och där markägaren befinner sig på helt annan ort. Det innebär att efter dagens slakt, ringer man in och informerar – i bästa fall talar man sanning, vem vet?  Varför är det inte någon som bryr sig om rådjur, rävar och många andra däggdjur och fåglar. Nu läste jag förra veckan att en av de statsägda ekoparkerna har utökat sitt jaktrevir. Det är ju ingen hemlighet att jakten i området ställdes in förra året. Anledningen till detta var att viltet minskat i det nuvarande reviret och därmed kan man med utökningen åter marknadsföra jakten i ekoparken.

Hos oss har man gett jakträttigheterna till det gamla anrika jaktlaget och samtidigt nästintill även skrivit avtal med ett företag som bedriver jakt i vinstsyfte. Här handlar det om att sälja ut vårt viltbestånd med vinst. Det är inte jakt vi pratar om, utan slakt. Kontrollen av hur många djur som dödas är minimal och begränsad till i bästa fall ett telefonsamtal.

Man har sålt jakten på rådjuren, rävarna med flera i form av ett dagskort och det finns endast en begränsning gällande fyra olika fågelarter där man endast får skjuta två om dagen. Annars är det fritt fram att skjuta så många rävar med mera som man behagar.

Det har visat sig att det inte är endast vi djurälskare som har förstått problematiken utan även gamla sortens jägare börjar höja sina röster mot den hänsynslösa nöjesjakten lika med slakt.

Kan politikerna sluta att slå blå dunster i ögonen på oss och prata om allemansrätten! Inbegriper den även dödandet av allt som rör sig i skogen? Är detta naturvård? Hur kan vi vara stolta över att personer med skjutvapen och 400 kronor i gevärsmynningen får tillbringa en dag i skogen och odla de mest primitiva instinkterna hos människan?

Idag har vi en större andel av befolkningen med bättre ekonomi och med möjlighet att betala 400 kronor per dag och därmed blir jakten såsom till exempel golfsporten, ett allmänt fritidsintresse. Tillgänglig för alla som har lyckats ta sig igenom en tredagarskurs. Hur kan det ens vara möjligt att endast efter tre dagar få vapenlicens? Bör inte regelverket ses över? Det måste till ett större ansvarstagande hos markägare. Man kan inte bara utöka jaktmarkerna för att tillgodose behovet av en “större naturupplevelse”. Det kommer att ta tid att stoppa jakten – om det ens är möjligt. Det måste dock till nya bestämmelser och lagar NU, innan det är försent.

”Mina” rådjursvänner hade inte en chans. De har gått över regnbågen. Rådjur, rävar och flera andra djur är helt utan skydd i dagens Sverige.

Jag vill tro att sagor har ett lyckligt slut, men mitt hjärta gråter. I skrivandets stund (november), vet jag att det inte kommer att bli en bra jul i år. Hur ska jag kunna förklara för barnen i familjen att det inte är någon idé att titta ut genom fönstret för det finns ingen ”Bambi” kvar? Hur kan vi förklara för våra barn att vi tillåter denna typ av slakt? Är detta bättre än den slakt som pågår av lejon, elefanter och flodhästar i Afrika? Nej, jag tycker inte det. Jägarna har tusen argument som rättfärdigar deras vidriga dödande och de har även lyckats ypperligt med att kunna fortsätta påverka politiker för att gagna sina egna    syften.

Jag är oerhört tacksam att ha funnit förståelse och likasinnade hos Jaktkritikerna. Måste säga att på den korta tid jag varit medlem har jag upplevt ett fantastiskt stöd samt hjälp för att kunna hoppas på förändring. Jag hoppas, med dessa entusiastiska och outtröttliga nyfunna vänner att vi tillsammans kan få övriga Sverige att öppna ögonen för den fasansfulla problematik vi står inför. Vi vill ha våra djur kvar och jag vill tacka alla er medlemmar och Jaktkritikernas styrelse, som gör ett fantastiskt jobb. Låt oss tillsammans demolera de narcissistiska argument som ödelägger våra skogar.

Mina förhoppningar inför 2020 är att jag vill uppmana er alla att prata med och inkludera era familjer och vänner för att uppmärksamma och ge våra djur i skogen en röst och chans att överleva. Snälla, sprid information och framförallt värva fler medlemmar. Jag är säker på att merparten av befolkningen i vårt vackra land inte vet vad som pågår.

Det pågår just nu licensjakt på varg i Sverige. Beslutsfattare vill minska vargstammen i Sverige. Man vill minska en art som består av så få individer att den drabbas av svår inavel. Vargen befinner sig i ett kritiskt läge, den är rödlistad “Starkt hotad”. Hur kan politiker i detta läge besluta om att minska antalet individer? Jaktkritikerna har överklagat licensjakten på varg utan resultat. Vi kan inte stoppa jakten på varg nu. Det behövs ett långsiktigt arbete för att rädda vargarna. Vi kommer att fortsätta kämpa för vargarna. Ge oss gärna ditt stöd.

Vargen är mycket viktig för biologisk mångfald. Vargens matrester blir mat till många andra arter, till exempel rödräv, fjällräv, korp, nötskrika, mård, duvhök, kungsörn. Djur och växter samexisterar i naturen. Rovdjur som vargen håller efter växtätare. Vargen påverkar deras beteende och vad de äter av. I Sverige tar vargen främst älg vilket minskar skador på unga träd som kan växa till sig. Vargen påverkar positivt på hela ekosystemet.

Vargstammen i Sverige är för liten och lider därför av inavel.  Inaveln kan bland annat orsaka att hanar blir sterila. Vargar kan också ha missbildningar i rygg, bettfel och dessutom minskar kullstorlekarna. Vargen i Sverige klassificeras som ”starkt hotad” i EU:s art- och habitatdirektiv. Därför bör jakten på varg bör minska, helst upphöra helt.

Vargar är sociala och lever i familjegrupper med starka band till varandra. Ett vargpar håller ihop hela livet, om de inte dödas av jägare eller dör på annat sätt. Ibland utrotas hela vargfamiljer av jakt. Jakten är grym. Upp till 3 hundar får släppas efter en varg. Hundarna är starka och vältränade. Kan du tänka dig att jagas av 3 aggressiva hundar …

HJÄLP OSS SKYDDA VARGEN OCH ANDRA VILDA DJUR!

BLI MEDLEM I JAKTKRITIKERNA!

Bankgiro: 5630 – 9057

Plusgiro: 22 69 89 – 2

Swish: 123 533 0832

Fullbetalande medlem 250 kr, stödmedlem 30 kr.

BLI MEDLEM HÄR

Djurägare har skyldighet att skydda sina djur. Något som ofta uteblir i debatten. Argumenten har ofta varit att ”vi ska hålla våra djur inne, inte rovdjur ute ur hagarna”. Att det blir reaktioner och trauma för djurägare när får och andra djur angrips är förståeligt och hemskt för de drabbade, vilket vi givetvis beklagar. Men att skydda husdjuren genom ett ökat dödande av rovdjuren utgör ett hot mot dessa arter och är inte rätt väg att gå. Vi tror i stället att problematiken behöver lyftas, bemötas med andra verktyg. Ett bredare synsätt är en nödvändighet – än det som skett hittills, vilket är en katastrof för svensk rovdjurspolitik.

Modern teknologi såsom larm, övervakning (ljud/kameror) och olika typer av högteknologiska sensorer, borde kunna nyttjas på ett helt annat sätt vid konflikter tamdjur-rovdjur på ett innovativt sätt vilket helt saknas idag. Saknas kompetens inom landet måste internationella företag tillkallas, för information om hur tamboskap kan hållas – utan att riskera påhälsning av rovdjur.
Det finns dock gott om lösningar om man lägger tid på att hitta information på nätet.

Några exempel på både enkla och mer avancerade tekniska lösningar/produkter tillgängliga redan nu:

1. Infraröda rörelsedetektorer som sätts upp runt boskapshagar och som kan upptäcka närvaron av vilda djur. Man kan knyta dem till ett system som slår på lampor, skicka ett meddelande till lämplig person osv.

2. Installera andra sensorer som kan detektera när vilda djur kommer nära hägnet och skicka varningar till människor (Fungerar också med infraröd, fast i form av en så kallad ”perimeter trip alarm”).

3. Användning av IP-kameror/CCTV-kameror för att övervaka områden där tamdjur hålls. Vissa IP-kameror kan detektera vad som kommer i området (AI används för att särskilja djur, människor, bilar osv)
En kamera som kan detektera djur är Dahua AI Network PTZ-kamera (DH-SD6AL830VA-HNI). Den är utrustad med en AI-chip som kan detektera och klassificera objekt, inklusive djur. Kameran kan också skicka varningar till en mobilapp eller annan enhet när ett djur upptäcks. På detta sätt kan bönder få snabb information om närvaron av rovdjur och vidta lämpliga åtgärder för att skydda sina djur.

4. Apparater som kan projicera bilder eller skapa en rörelse för att skrämma bort vilda djur från tamdjursområden. Ett exempel på en sådan apparat är “Nite Guard Solar”, som är en solcellsdrevet enhet som projicerar en röd varningssignal vid skymning och gryning för att skrämma bort nattaktiva djur som kan hota boskapen.

5. Använda elektriskt stängsel runt tamdjursområden.

6. Använda ljudapparater som avger höga ljud för att skrämma bort vilda djur från tamdjursområden, eventuellt enbart när det finns rörelse.
En sådan produkt är till exempel “Bird Gard Pro”, som avger höga frekvenser för att skrämma bort fåglar och andra djur från grödor och trädgårdar. Det finns också andra liknande produkter på marknaden, som “Yard Sentinel” och “Pest Soldier.”

7. Placera ut mindre vanliga vildavstötningsmedel runt tamdjursområden för att avskräcka vilda djur från att närma sig. T.ex. stroboskop
Ett exempel är “Guardian Strobe Light”. Det är en liten och bärbar enhet som avger starka blixtar av ljus med varierande frekvenser för att skrämma bort vilda djur. Det kan användas både dag och natt och är lätt att installera och använda.

8. Drönare utrustade med kameror och sensorer som kan övervaka avlägsna områden där boskap betar och varna bönderna för närvaron av rovdjur.
Det finns flera företag som tillverkar drönare med avancerade sensorer och kameror för övervakning av områden. Exempel på sådana företag är DJI, Parrot, Autel Robotics, och Skydio. Dessa företag har olika modeller med olika funktioner och prestanda, så det skulle bero på vilken modell som skulle vara mest lämplig för att övervaka boskapsbetesmarker och varna bönderna vid närvaro av rovdjur.

9. Använda GPS-sändare på tamdjur för att spåra deras rörelser och undvika farliga områden.
Till exempel, så finns det GPS-halsband speciellt utformade för att sättas på boskap för att spåra deras position. Här är några exempel på produkter som du kan köpa online:

Tractive GPS Halsband – https://tractive.com/sv/

HerdDogg – https://www.herddogg.com/products/

(Det finns flera andra tillverkare av GPS-halsband för boskap)

Skulle flera djur börja springa samtidigt, så är det kanske någonting fel och så kan man knyta det till ett larmsystem som varnar. Man kan använda automatiseringar för att ta rätt åtgärdar.

10. Speciella halsband som kan sättas på boskap för att avskräcka rovdjur från att attackera dem.
Ett exempel: “Foxlights Predator Deterrent”. Detta halsband avger slumpmässiga ljusblinkningar som simulerar mänsklig aktivitet och gör det svårt för rovdjur att närma sig boskapen.

11. Använda ljussystem runt tamdjursområden som kan lysa upp områdena och skrämma bort vilda djur (utan rörelsedetektor. Vissa rovdjur vill inte vara i ett område som är belyst.

12. Använda teknik som kan skapar obehagliga dofter för att avskräcka vilda djur.

Källa: Pärt, T., Arlt, D., & Wretenberg, J. (2014). Predator-repellent odour cues reduce livestock predation by brown bears. Ursus, 25(1), 58-66. DOI: 10.2192/URSUS-D-14-00020.1.
https://bioone.org/journals/ursus/volume-25/issue-2/URSUS-D-14-00020.1/Genetic-evidence-confirms-presence-of-Andean-bears-in-Argentina/10.2192/URSUS-D-14-00020.1.full

Ett exempel på ett sådant företag är Predator Guard, som säljer doftämnen som avger en lukt av rovdjursurin för att skrämma bort vilda djur från boplatser och boskapsområden.

13. Använda flera lager av hägn runt tamdjursområden för att göra det svårare för vilda djur att bryta igenom.

14. Använda förbättrade hägnmaterial som är svårare för vilda djur att klättra över eller gräva under.
Ett exempel är “Coyote Roller”, som är en cylinder som monteras på toppen av ett befintligt staket eller ett nät och roterar när ett djur försöker klättra på eller över det. Detta gör det svårt för djuret att få fotfäste och klättra över hindret. Ett annat exempel är “Dig Defence”, som är en panel av hållbart material som monteras under marknivå längs hägnets nedre kant för att förhindra att djur gräver under hindret.

15. Termiska kameror som kan upptäcka närvaron av stora rovdjur nära boskapsinhägnader, vilket gör det möjligt för bönder att vidta åtgärder för att skydda sina djur.
Exempel på företag som erbjuder denna typ av produkter är FLIR Systems, Seek Thermal, och Axis Communications.

16. Använda automatiska dörrar för att hålla vilda djur ute från tamdjursområden
Ett exempel på en sådan produkt är “Auto Door” från företaget Farmweld. Det är en självstängande dörr som kan öppnas och stängas automatiskt med hjälp av en motor. Dörren kan ställas in på att endast öppnas när ett djur närmar sig och stängs igen när djuret har gått igenom. Detta kan hjälpa till att hålla vilda djur borta från tamdjursområden och minska risken för angrepp.

Genom samarbete mellan myndigheter, högskolor och universitet kan man utveckla nya tekniska metoder och apparater som kan bidra till att minska antalet kollisioner/problem mellan tamdjur och vilda djur. En potentiell lösning kan vara att utveckla en svensk mobilapplikation för lantbrukare, som möjliggör en snabb och effektiv larmprocess när ett rovdjur upptäcks. Genom att varna alla lantbrukare i området via applikationen kan preventiva åtgärder vidtas, exempelvis att flytta in boskapen till säkerhet tills faran är över. Beroende på djurarten kan du dynamiskt anpassa storleken på det område som informeras. En varg rör sig till exempel över större avstånd än en räv. En sådan samverkan kan också bidra till att skapa nya tankesätt hos studenter och allmänheten, och öka medvetenheten om vikten av att skydda både tamdjur och vilda djur. Genom att utveckla nya lösningar och kommunicera dem till allmänheten kan vi öka medvetenheten om problemet och skapa stöd för att ta itu med det.

En viktig del av denna process är att gå ut i nyheterna med nya lösningar som vi har hittat, för att sprida budskapet till en bredare publik och att hitta företag som vill producera och sälja produkterna vi har skapat. Genom att samarbeta med industrin kan vi öka tillgängligheten av dessa lösningar och se till att de når ut till dem som behöver dem mest.

En av många obehagliga företeelser inom jakt i Sverige är att jägare har möjlighet att testa och träna sina jakthundar på vilda djur som befinner sig i ett hägn. Storleken på hägnet kan variera, men djurets flyktvägar är ändå begränsade. Det är meningen att träningen ska efterlikna en verklig jaktsituation. Detta innebär att det vilda djuret utsätts för ett hot, vilket i många fall sannolikt innebär stress för det vilda djuret. De djurarter som finns i hägnen är björn, älg, hare och vildsvin. När det gäller hare och vildsvin släpps hunden lös i hägnet tillsammans med djuren som befinner sig instängda där. För träning på älg och björn hålls hunden utanför hägnet men älgen och björnen kan då hållas i ett tillfälligt mindre hägn, för att hunden ska kunna komma nära.

Hare: Risken finns alltid att haren blir skadad eller dödad om jakthunden hinner ifatt den och biter. Haren är ett bytesdjur och den ser hunden som ett rovdjur. Självklart skapar detta rädsla och stress hos haren. För att undkomma hunden flyr den genom snabba rusher, men kan också försöka förvilla sin efterföljare genom längre hopp och blindspår. Hägnet begränsar harens flyktvägar och även kan begränsa harens möjlighet till normalt flyktbeteende.

SLU skriver i ett yttrande: “Oavsett hägnets storlek och utformning är risken påtaglig att harens välfärd påverkas negativt av att bli jagad. Då harar har en snabb metabolism och behöver äta nästan kontinuerligt kan det även finnas en risk att upprepad träning med hund eller långvariga drev påverkar hararnas välfärd då deras möjlighet att kompensera för energiåtgången genom foderintag minskar. Om hunden får tag på haren i samband med träning eller prov i hägn, kan haren allvarligt skadas eller dödas.

Vildsvin: Även vildsvin riskerar att skadas om hundarna är alltför aggressiva. De utsätts även för värmestress då de har begränsade möjligheter att temperaturreglera sig. Vildsvinet har liksom haren begränsade möjligheter att undkomma hunden och jakten är därmed sannolikt stressande.

SLU skriver: Hur vildsvinen påverkas av att hållas instängda i hägn med begränsad möjlighet att undkomma hunden är inte studerat vetenskapligt, men i de fall hund förföljer vildsvinet innebär det troligen betydande rädsla och stress för vildsvinet.

Älg: Vi träning på älg hålls hunden utanför hägnet. Även om älgen kan göra utfall mot hunden och försvara sig går det inte att utesluta att den upplever stress. Särskilt med tanke på att hägnet kraftigt begränsar älgens flyktbeteende. Under själva träningen hålls älgen i ett mindre hägn för att ge hunden möjlighet att komma nära. Detta begränsar älgens möjligheter att avlägsna sig vilket borde leda till stress.

Björn: Vilda björnar undviker normalt kontakt med människor och hundar. SLU skriver: “Exponering för en aktiv, skällande hund utanför hägnet kan upplevas som ett hot och leda till stress. Risken för stress ökar i en anläggning med litet tränings/provhägn, där björnen inte kan undkomma hunden eller kontrollera situationen”.

SLU sammanfattar: “De djurvälfärdsrisker som skulle kunna uppstå för samtliga djurslag är rädsla och stress vid mötet med hund, otillfredsställande hållning och skötsel i hägnet, samt stor psykisk belastning på grund av upprepade träningstillfällen. För vildsvin och hare föreligger även risk för stress, fysiska skador och värmestress vid förföljelsen av hund. Tillsyn av vilda djur i stora hägn är svår vilket utgör ytterligare en djurvälfärdsrisk.”

Med vilken rätt stänger vi in vilda djur i hägn, begränsar deras flyktvägar och utsätter dem för den stress som jakthundar orsakar?

Jaktkritikerna vill att jaktträning på djur i hägn förbjuds. Vill du det också? Bli då medlem i Jaktkritikerna och ge oss ditt stöd.

Klicka på länken här för att bli medlem

Här kan du ladda ner och läsa SLU, Sveriges lantbruksuniversitets Yttrande – Djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar i och utanför vilthägn med vildsvin, älg, björn och hare. Syftet med detta yttrande var att sammanställa aktuell forskning kring djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar på vildsvin, älg, björn och hare i vilthägn samt hur de vilda djurens naturliga beteende tillgodoses vid mötet med ett rovdjur och hur detta påverkas av hägnets utformning.

Kråkor och kråkfåglar hör till världens mest intelligenta fåglar. Inte nog med det – de kan även vara lika intelligenta som primater och papegojor. Det har visat sig att kråkor kan planera en handling i flera steg, tillverka och använda verktyg, fiska med bete och till och med prata. Och de minns ansikten.

Den gubben glömde kråkorna aldrig

Att kråkor minns ansikten har biologen John M. Marzluff och hans medarbetare i Seattle i USA visat. Forskarna i hans arbetslag fick allihop bära en naturtrogen gubbmask, sådana som man kan köpa i skämtaffärer. De hade alla exakt likadana masker. Sen turades dom åt att bära sig allmänt jobbigt åt mot kråkorna som häckade i universitetsområdet. Alltid iklädda gubbmaskerna. I del två av experimentet tog forskarna helt fredliga promenader i parken. Med mask på blev de igenkända som ligister och blev förföljda av skränande kråkor. Fortfarande efter sju år satt minnena kvar, även hos de utsatta kråkornas barn och barnbarn. Den gubben glömde dom inte, i första taget.

Intressant var att med tiden minskade inte kråkornas aggression mot de maskbärande marodörerna, utan
ökade istället. Inom de första två veckorna efter störningen skällde i genomsnitt 26 % av kråkorna ut personen med den farliga masken. Efter ett år och tre månader skällde konsekvent 30,4 % av kråkorna på
maskgubben. Tre år efter störningen hade skällandet fördubblats till ca 66 % av kråkorna. Medvetandet om hotet hade också spridit sig över ett avsevärt större område än från början.

Marzuff säger att han hade trott att minnet av hotet skulle förlora sin styrka, men istället ökade det i styrka nu fem år senare. –De hade inte sett mig på ett år med masken på, men när jag gick ut från kontoret skällde de direkt ut mig” säger han. Man testade även med olika masker, men kråkorna var mycket exakta i att identifiera rätt mask.

Smarta kråkor känner empati

En svensk forskare som studerat kråkfåglar i tre års tid är Mathias Osvath. Han är forskare i kognitivzoologi. Tillsammans med sina kollegor har han observerat sju handuppfödda korpar i ett hägn i Lund. Osvath menar att korpen, släkting till kråkan, tillhör jordens mest intelligenta fåglar. Hans forskning visar att korpar och andra kråkfåglar precis som delfiner och människoapor är väldigt känslomässiga och
intelligenta.

Osvath säger – ”Den här typen av tänkande dom har, tycks delas med oss och människoaporna som är våra närmaste släktingar, delfiner som är väldigt långt ifrån oss, och papegojor som faktiskt är väldigt långt ifrån kråkfåglar. Än så länge verkar de här fyra grupperna vara likartade i sitt komplexa tänkande.

Denna sorts tänkande kan beskrivas som en ”emotionell smitta”, det vill säga att man smittas av den andres emotion. Enkelt beskrivet ”om du gäspar så gäspar jag också”. Det är grunden för empati, för hur vi förstår andra – vi ställer oss på samma emotionella nivå. Och det är någonting som man inte visat tidigare. Emotionell smitta är grundläggande hos människor, bland annat.

Enligt forskare i Lund handlar det inte om storleken på hjärnan utan snarare om neurontäthet. Kråkor har betydligt mindre hjärnor än människoapor men är lika intelligenta. En fågelhjärna är alltså inget man behöver skämmas för.

Fågelhjärnor eller inte – kråkfåglar lika intelligenta som människoapor

Mattias Osvath blir ofta kontaktad av tidningar som frågar om ”kråkattacker” vid den tiden på året då kråkorna har ungar. Han menar att kråkorna bara gör det dom ska och att det är absurt att skjuta dom. De försvarar bara sina ungar som är på väg att lämna boet, mot inbillade och verkliga hot. Om boet är på en plats som ofta besöks av människor kan kråkorna uppfatta människorna som ett hot. Då borde istället kommunen kunna sätta upp en avspärrning eller skylt på platsen med texten ”Gå igenom på egen risk” under denna korta period. Om en kråka kommer flygande mot dig är det bästa att helt enkelt titta upp mot den. Då blir den rädd och flyger undan.

Jakt på kråkor – ett kärt nöje för jägare

Tyvärr finns det människor som på bestämt sig för att till varje pris begränsa kråkpopulationerna. Kråkjakt kallas av jägare för viltvård. Som skäl till det anges ofta att de menar att kråkfåglar ger sig på harungar och andra fåglars ägg och ungar. Att jägare dessutom verkar tycka att kråkjakt är en rolig sysselsättning går inte att missa. Några citat från en jaktsida:

”Inget annat vilt erbjuder väl så många jaktmöjligheter som kråkfåglarna. Att jaga kråkfåglar är både viltvård och god sport. Det är en jakt som ger både rekreation och spänning.”

”Sedan droppade kråkorna in, en och en eller i par, och vi delade broderligt på skottchanserna”

Ja, ordvalen visar tydligt att kråkjakt ses som ett kärt nöje. Man kan undra om dessa jägare saknar ”emotionell smitta”. De verkar inte smittas av den andres känsla som till exempel kråkornas känsla när dom blir fångade och utsatta för jakt.

Stor uppfinningsrikedom för att lura kråkorna

Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att lura de smarta kråkorna. Jakten bedrivs med åtel, lockpipa, gömsle, bulvan. En bulvan är en figur som liknar någon fi ende till kråkan, till exempel en uv, räv eller hök. Den används för att locka fram kråkorna att komma nära, så att man kan skjuta dem. En jägare skriver: ”Det är viktigt att man släpper kråkorna nära och skjuter bra. Överlevare lär sig, vilket försvårar kommande jakter.” En uvbulvan av plast kan pimpas med fjädrar för att ge ett mer autentiskt utseende.

Man kan även lägga dit en död kråka vid den falska uven för att riktigt reta kråkorna. Bulvaner kan sättas ut i mörker kvällen före jaktmorgonen 10 – 30 m från gömslet. Sen måste jägaren sätta sig i gömslet medan det fortfarande är mörkt. Om kråkorna ser jägaren blir de misstänksamma. Kråkorna kan även lockas fram med hjälp av en lockbild av kråkor.

Jakt på sträckkråkor:

Kråkornas vårflyttning börjar i slutet av februari och pågår till slutet av april/början av maj. Då placeras en uvbulvan högt i ett träd och kråkorna skjuts flygande. Självklart innebär jakt på flygande fågel stora risker
för skadeskjutning.

Jakt på hemmakråkor:

Alla kråkor flyttar inte. En del övervintrar, ofta nära soptippar, pälsdjursfarmer och bondgårdar där det kan finnas gott om mat. Där kan jakten på kråkorna ske under vintern, redan under januari/februari. Skytten sitter i ett gömsle och har placerat en uvbulvan i ett träd.

Starka familjeband hos kråkor

Kråkor har starka familjeband. De kan reagera starkare på en död familjemedlem än en uppstoppad kråka. Något som utnyttjas av jägare. En jaktsida på internet ger följande råd:

”Samla inte in skjutna kråkor. Låt skjutna kråkor ligga. Deras artfränder verkar tro att det är uven som ligger bakom deras död och deras aggressivitet och arga skrän lockar till sig ännu fler kråkor.”

Kråkjakt med fälla

För att på allvar sabotera kråkornas liv riktar vissa jägare in sig på att fånga revirkråkorna före häckningssäsongen. Detta görs på ett extra grymt sätt med en fälla. Där används ett levande lockbete, en kråka som sitter instängd i fällan. När en rivaliserande kråka attackerar den stackare som sitter instängd faller den ner genom en lucka. Fångade fåglar avlivas till exempel ett enhandsvapen.

Citat från en kråkjägare: ”Den som vill bedriva effektiv kråkfångst bör ha flera fällor i gång samtidigt och
lockfåglarna behöver med jämna mellanrum bytas ut mot nyfångade kråkor. Den som misslyckats med att fånga bort revirkråkorna på sin mark under våren får en ny chans när kråkungarna hoppat ur boet.” Stackars kråkungar! Vilken djävulsk plan är inte detta?!

Lång jakttid

Fågeljägare gläder sig åt en lång jakttid på kråka. Den får jagas 16 juli – 30 april i de fyra nordligaste länen, och1 juli- 15 april i övriga landet. Man undrar, hur kan någon människa ha det som intresse, och tycka att det är roligt och ett trevligt sätt att fördriva sin tid med att göra sig så mycket besvär med lockpipa, bulvaner och gömsle, för att ta livet av de stackars kråkorna?!

Varför detta ständiga dödande?

När kråkor skjuts bort kommer andra och intar deras platser. Man kan ju undra varför jägarna då fortsätter att skjuta kråkorna när det ständigt kommer nya? Som med vargar, rävar, minkar, eller vilket djur som helst. Det blir bara ett enda ständigt pågående, meningslöst dödande.

“Jagade med barnen – då tog vargen hunden” – Detta stod att läsa i Jaktjournalen den 2 februari 2022.

En kvinna tog med sig sin drever och barnen ut i skogen. En bebis på magen och en 4-åring bredvid sig. Hunden som enligt uppgift från ägaren endast driver hare, släpptes lös. Matte tyckte att hon kunde få driva en stund i det vackra vädret.

Jaktkritikerna undrar varför detta ens är tillåtet. Att släppa sin hund lös så att den får driva hare. Hunden tycker det är kul att driva hare tydligen, då ska den ges det nöjet. Men hur tänker man om haren? Den blir utsatt för en lös jakthund – stor eller liten spelar ingen roll. Detta är en störning i naturen som ju är harens enda hem.

Detta tankesätt är inte bara oetiskt menar vi. Det är även omodernt. Att utnyttja vilda djur på detta sätt för att tillfredsställa våra husdjur borde inte få förekomma. Med all forskning som finns idag, som visar att även djur har känslor – hur kan detta synsätt på vilda djur vara tillåtet?

Hunden blev sedan biten av en varg. Så illa att den senare avled. Naturligtvis försvarar vargen sitt revir mot inkräktare. Även här är ett fel begånget – att utsätta sin hund för detta lidande borde inte vara tillåtet. Man borde inte släppa sin hund lös i ett vargrevir för då råkar den med största säkerhet illa ut.

Jaktkritikerna vill att jakt med lös hund förbjuds.

Bli medlem och ge oss ditt stöd. Vi kämpar för alla vilda, jagade djur. Ditt medlemskap gör att vi blir starkare. Fullbetalande medlem kostar 250 kr. Stödmedlem endast 30 kr.

Bli medlem här

Det här är alltså så kallad skyddsjakt i Norrland nu när björnarna vaknar ur sin vintersömn. Av de 71 björnar som skjutits var ett flertal honor. Bland de som skjutits var det bland annat en femårig hona i Åre, en tioårig hona i Boden och en femtonårig hona i Jokkmokk. De flesta honor som får ungar är fem år eller äldre och de får inte ungar varje år. De kan få ungar tills de är ca 20 år. Vet man att de inte hade ungar någonstans när de sköts? En lite hona som sköts i Krokom vägde 13,5 kg.

Flera av hanarna vägde runt 180 kg och de sköts i Jokkmokk och Krokom. En hane väger normalt mellan 100-250 kg. De flesta hanar är runt tio år första gången de parar sig. Parningstiden är nu, från maj till juli. De befruktade äggen fäster inte förrän de går i ide. Den vanligaste dödsorsaken när det gäller vuxna björnar är legal jakt. Till legal jakt räknas licens- och skyddsjakt. Björnar dör också av illegal jakt och de blir påkörda av bilar och tåg. Den 8 maj blev två björnar påkörda i Trehörningsjö av tåget. Det var troligen två ettåriga syskon. Ytterligare en björn sköts i skyddsjakt den 16 maj i Krokom.

När det gäller legal jakt har Naturvårdsverket gjort bedömningen att om björnar som dödas efter beslut om skyddsjakt hålls på ungefär samma nivå försvåras inte så kallad gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket har också bestämt att 14 länsstyrelser får besluta om licensjakt på björn i augusti. Det är Dalarna, Gävleborg, Stockholm, Jämtland, Norrbotten, Värmland, Västerbotten, Västernorrland, Västmanland, Västra Götaland, Uppsala och Örebro. Hur många björnar det blir vet vi ännu inte. Förra året var antalet som sköts 624 björnar. Tre sköts för mycket i Jämtland där det var godkänt att skjuta 220 björnar. I Värmland där de fick skjuta 3 sköts 1.