Alla måste inse och förstå vad löshundsjakt medför och vilket lidande det orsakar de vilda djuren. Sedan har vi alla skador som jägarna utsätter sina hundar för. Sparkskador, trafikskador, vildsvin som sprättar upp hunden, blir skjuten av en jägare, fastnar i ett gryt eller springer ut på svaga isar och drunknar.

AGRIA försäkrar ca 40 % av hundarna i Sverige. I deras statistik kan man se att under perioden 2018-2022 drunknade 109 hundar. Så drunkningstalet är säkert mycket större. 109 hundar har alltså sprungit ut på svaga isar, ramlat igenom isen och sakta frusit ihjäl. Under samma period dödades/skadades 1047 st. av vildsvin, 498 av andra vilda djur och då är inte varg, lo och björn med i siffrorna, 1129 har dödats eller skadats i trafiken. Alla dessa dog inte omedelbart utan för en del krävdes veterinärvård, många hittades aldrig och fick ligga och självdö någonstans i naturen. 23 st. bara försvann/hittades aldrig och 32 st. skottskadades/dödades av jägare.

Svenska Jägareförbundet vill tillsammans med kennelklubbarna i samtliga nordiska länder och jägarförbunden i Finland att löshundsjakten förklaras som världsarv. 

Jaktkritikerna vill att löshundsjakt förbjuds i Sverige. Vad vill du?

Skriv gärna till Riksantikvarieämbetet, mejladress: registrator@raa.se och vädja till dem att inte klassa löshundsjakt som ett världsarv.

AGRIA – Skadestatistik vid jakt för hund

Nu har björnarna börjat vakna ur sina iden. Det har inneburit att 44 björnar har skjutits i skyddsjakt under en månad (sedan 4 april). Samtliga dödade i Norrland. Naturvårdsverket har också beslutat att 14 länsstyrelser Får fatta beslut om licensjakt på björn i augusti.; Dalarna, Gävleborg, Stockholm, Jämtland, Norrbotten, Värmland, Västerbotten, Västernorrland, Västmanland, Västra Götaland, Uppsala och Örebro. Hur många björnar det blir vet vi ännu inte. Förra året sköts 624 björnar av 622.

Det var Jämtlands län som sköt 3 för många samt 1 för mycket i Västerbotten. I Värmlands sköts 2 färre än vad som var tillåtet (3).I Naturvårdsverket gör bedömningen att förutsatt att andelen björnar som dödas efter beslut om skyddsjakt hålls på liknande nivå under den tid som beslut gäller (till 2026). Naturvårdsverket tror att populationsutvecklingen kommer att vara fortsatt stabil och att upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus för björn inte försvåras. Högsta förvaltningsdomstolen har också beslutat om avgörande gällande bedömningen enligt jaktförordningen om licensjakt på björn är lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning, mot bakgrund av att sådan jakt enligt art- och habitatdirektivet endast får ske i begränsad mängd (Mål nr 963-22, Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 2417-21).

Jaktkritikerna vill att löshundsjakt förbjuds i Sverige. Jakt med lös hund orsakar ett stort lidande för de vilda djuren, men även för många av jakthundarna.

Institutet för språk och fornminnen (ISOF) har 2020 beslutat att klassa löshundsjakt som ett immateriellt kulturarv, efter att Svenska Jägareförbundet och Svenska Kennelklubben ansökt. Nu vill Svenska Jägareförbundet tillsammans med kennelklubbarna i samtliga nordiska länder och jägarförbunden i Finland och Norge ta det ett steg längre. De vill att löshundsjakten förklaras som världsarv.  

Vid jakt med lös jakthund förses hunden med en GPS, så att jägarna kan sitta på sina skjutplatser och vänta in bytet. De har via sina mobiler full kontroll var hunden är. De har då även kontroll på var bytet är. Med sina förstärkta hörselskydd kan de även på långt håll, höra hundens skall. Detta fanns inte på våra förfäders tid! Dagens löshundsjakt är inget annat en ett långt och utdraget djurplågeri. Vi hoppas att frågan om att göra löshundsjakt till ett världsarv inte tas upp. Detta handlar om att jägareförbunden vill få status att fortsätta bedriva detta djurplågeri, för att tillfredsställa nöjesjakt och att dessutom kunna tjäna pengar på jaktformen.

En eller flera hundar släpps lösa för att leta upp villebrådet. Hunden vet oftast inte vilket villebråd som ska jagas, utan tar det som är närmast. Det kan alltså vara ett rådjur med en eller flera årsungar som hetsas runt i skogen. Vildsvin får jagas från 1 augusti och därför kan i princip alla djur som är fredade påverkas av den jakten. En hund eller flera kan då jaga ”fel” djur i flera timmar och jägarna har ingen aning om vad som jagas.

Om ett rådjur jagas för hårt och fort, vilket är vanligt med dagens snabba hundar, blir det sjukt. Det kan bli liggandes och plågas till döds av till exempel blod i hjärta och lungor. Hundarna, som är tränade och avlade för att skälla fortsätter att stressa rådjuret och kanske även bita det trots att det ligger. Kommer jägaren inte dit fort nog och tar hand om hunden, är det risk att rådjuret plågas ihjäl. Eftersom jägarna står på sina skjutplatser och inte deltar aktivt i jakten, kommer de aldrig hinna fram och koppla hunden. Många av dagens jägare kommer för kamratskap, avkoppling och för att komma ifrån sin stressade vardag. Ska dessa verkligen få ha kul på djurens bekostnad? De bedriver ju ren nöjesjakt på djurens bekostnad.

Alla måste inse och förstå vad löshundsjakt medför och vilket lidande det orsakar de vilda djuren. Dagens hundar, en del, är stora, snabba och aggressiva. En del är även tränade för att döda.

Sedan har vi alla skador som jägarna utsätter sina hundar för. Sparkskador, trafikskador, vildsvin som sprättar upp hunden, blir skjuten av en jägare, fastnar i ett gryt eller springer ut på svaga isar och drunknar.

AGRIA försäkrar ca 40 % av hundarna i Sverige. I deras statistik kan man se att under perioden 2018-2022 drunknade 109 hundar. Så drunkningstalet är säkert mycket större. 109 hundar har alltså sprungit ut på svaga isar, ramlat igenom isen och sakta frusit ihjäl. Under samma period dödades/skadades 1047 st. av vildsvin, 498 av andra vilda djur och då är inte varg, lo och björn med i siffrorna, 1129 har dödats eller skadats i trafiken. Alla dessa dog inte omedelbart utan för en del krävdes veterinärvård, många hittades aldrig och fick ligga och självdö någonstans i naturen. 23 st. bara försvann/hittades aldrig och 32 st. skottskadades/dödades av jägare.

Vi i Jaktkritikerna vill inte att detta djurplågeri blir klassat som ett världsarv.

Om du inte heller vill det kan du skriva till Riksantikvarieämbetet och argumentera och be dem att inte fatta ett sådant beslut.

Jägarna har så otroligt många andra hjälpmedel, att det inte behövs hundar som springer lösa i skogarna och stressar och skadar viltet. De kan söka upp viltet med kopplade hundar och som förr smyga sig på viltet. Jägareförbundets åsikt att jakten ej är genomförbar utan löshundsjakt, är bara nonsens.

Vad har då en jägare för hjälpmedel, förutom löshundsjakten: en kopplad hund som med sin förträffliga hörsel och luktsinne leder dem till bytet: drönare, viltkameror som registrerar djuren och skickar bilder eller videos direkt till jägarens mobil, informerar om var viltet är och man ser då även att rätt djur jagas, radiokommunikation, hörselskydd som förstärker ljudet och som döljer kommunikationen jägare emellan så djuret inte blir skrämt och flyr, kikarsikten, ljuddämpare, så flera djur kan skjutas på samma pass, IR kameror, termisk optik och sist men inte minst, bygger de höga skjuttorn som gör att de kan gömma sig för villebrådet. Ett klövvilt tittar inte uppåt för att upptäcka faror. Deras faror lever sina liv på marken. De kan även bilda drevkedjor och med höga ljud skrämma bytet mot skyttarna. Dagens bytesdjur har nästan ingen chans att klara sig och effekterna av detta blir att bytesdjur som till exempel älg är snart rödlistad.

Om löshundsjakten blir klassad som världsarv får jägareförbunden ännu mer möjlighet att utveckla, till sin egen fördel, denna nöjesjaktform, utan hänsyn till de vilda djuren, sina egna hundar och oss som är ute i skogen på höstarna och plockar svamp och bär.

Skriv gärna till Riksantikvarieämbetet, mejladress: registrator@raa.se och vädja till dem att inte klassa löshundsjakt som ett världsarv.

Och till sist, bli gärna medlem i Jaktkritikerna, om du inte redan är det. Vi står på de jagade djurens sida. Vi värnar de vilda djuren. Klicka här för att bli medlem.

Jaktkritikernas årsmöte 2023 hölls lördagen 1 april på Scandic Crown hotell i Göteborg.

Följande styrelse valdes:

Ordförande

Marie Stegard Lind

Ledamöter

Mervi Helles, vice ordförande

Gunilla Svensson, kassör

Christina Åkerblad

Kristina Tyrenius

Susanna Melchior

Arne Ohlsson

Annika Anastassiou

Valberedning

Lise-Lotte Norin

Gunnel Söderback

Tatjana Kontio

Revisorer

Eva Thebo, ordinarie

Daniel Ekblom, suppleant

De 21 augusti börjar den årliga licensjakten på björn i Sverige. I år får 649 björnar skjutas, vilket återigen är en rekordstor s.k. ”tilldelning”. Det är åtminstone 20 procent av stammen. Frågan är hur många björnar det finns kvar, med tanke på att det varit mycket stora avskjutningar sedan den senaste inventeringen 2017, både i licensjakt och s.k. förebyggande skyddsjakt i samband med renkalvningen på våren.

Målet är att skjuta ned antalet björnar till miniminivå. Det är raka motsatsen till vad Sverige är skyldigt att göra enligt EU:s art- och habitatdirektiv, där björnen tillhör de arter som är strikt skyddade – avsiktligt dödande är förbjudet. Sverige bryter systematiskt mot europeiska artskyddsregler för att tillfredsställa den resursstarka minoritet som kräver att få jaga björn trots att den är fridlyst. Det är skamligt och därför överklagar vi återigen årets björnjakt.

De länsstyrelser som beslutat om jakt är Västernorrland (85 djur), Norrbotten (70 djur), Västerbotten (81 djur), Jämtland (185 djur), Dalarna (85 djur), Gävleborg (140 djur) och Värmland (3 djur).

Holmen skog är en av Sveriges största skogsägare. Trots protester från lokala jaktlag planerade Holmen skog jakt på högdräktiga älgkor mitt i vintern. Detta blev känt i januari. Det var tung och djup snö vid det planerade jakttillfället, ca 1,5 meter. Och älgkorna har vid tillfället foster i magen stora som rådjur. Man planerade att skjuta 10 älgkor och 36 kalvar.

Sedan har jakten ändå blåsts av. Men inte på grund av etik och lidande för älgarna, utan för att det finns renar i området som Holmen skog inte vill riskera skrämma bort. Man tar alltså hänsyn till rennäringen men inte för älgarnas skull.

Bli medlem i Jaktkritikerna! Om vi blir fler kan vi göra mer och påverka mer. KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM!

I Aktuellt den 1 mars var det en debatt om lodjursjakten mellan Isak Isaksson, biolog på Naturskyddsföreningen och Daniel Ligné från Svenska Jägareförbundet.

Daniel Ligné hävdade då bland annat att:

• det inte är stressande för lodjur att jagas av lösa jakthundar. Det vet han för det har dom “testat på en mängd olika arter”.
• “Anledningen till varför natur- och djurorganisationer är kritiska till just lodjursjakten är att man behöver symbolarter som är gulliga för att få pengar till sin organisation. Man behöver sälar som är hotade och örnar och pilgrimsfalkar.”
• Det går “jättebra för vargstammen och även för lodjursstammen” Han sa även: “Vi har aldrig haft mer säl än någonsin“

Isaksson betonade att världen och Sverige befinner sig i en naturkris. Han betonade även lodjurens viktiga funktion i ekosystemet. Till exempel att lodjuret håller klövviltstammar friska. Han sade bland annat att:

• Jakten är grym, man åker med bil och letar efter spår och ringar in lodjuret. Sen släpper man lösa hundar efter lodjuret. Lodjuret har en kort springsträcka. Hundarna stressar lodjuret in i en bergsskreva. Jägarna kommer fram med hjälp av hundarnas GPS och kan skjuta lodjuret.
• En annan sak är att man jagar i lodjurens parningstid. Det är nu dom ska para sig. Och de som inte parar sig har sina årsungar med sig. Överlevnaden för ungarna minskar när man skjuter bort mamman.
• Lodjur reglerar mårdhund och räv på ett naturligt sätt.
• Jakten är en troféjakt.

Daniel Ligné är en kontroversiell person inom jägareförbundet. Hans titel är Jaktvårdskonsulent. I en blogg skriver han bland annat jakt är det roligaste han vet och att han har tur som bor i världens kanske bästa jaktland. Han är särskilt road av hundjakt och har roat sig med en rad utmaningar under åren. Bland annat bestämde han sig för att han ville “skjuta något i varje landskap”. Han skriver i bloggen “Jag minns särskilt hur vi nötte efter hare i Dalsland och hur jag i århundradets sämsta väder till sist lyckades få död på en and i Blekinges skärgård. Jag har aldrig varit så sjösjuk varken före eller efter det äventyret, men det var kul och helt klart värt det.” 

Artikeln är från 2010 och Ligné skriver att han då sysslar med en “utmaning” som är att skjuta alla arter som finns i den ordinarie jakttidtabellen. Han beskriver sedan hur spännande och svårt och lärorikt det varit att jaga alla dessa olika djurarter, men att han har problem med en art han ännu inte lyckats döda- illern.

https://blogg.jagareforbundet.se/2010/06/04/wanted-alive-en-iller/

Bli medlem i Jaktkritikerna! Om vi blir fler kan vi göra mer och påverka mer. KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM!

Lodjuret jagas idag i licensjakt i Sverige. Jaktkritikerna beklagar att så sker. Vi vill inte att lodjuren ska jagas alls, inte i licensjakt och inte i skyddsjakt. Vi vill att all jakt på våra rödlistade, fridlysta lodjur stoppas och förbjuds. Vi har gjort, och fortsätter göra allt vi kan för att bilda opinion mot jakten.

Det skandinaviska beståndet av lodjur tillhör underarten Lynx lynx lynx. Arten invandrade till den Skandinaviska halvön för 9 000 år sedan, vid omkring samma tid som rådjur, älg, vildsvin och rödräv, men efter människa och varg. I historisk tid fanns lodjuret över nästan hela Europa. Utbredningsområdet krympte emellertid efterhand och kring 1960 fanns den kvar bara i delar av Fennoskandinavia och Östeuropa, i Karelen – Belarus samt i och kring Karpaterna. Lodjurens utbredningsområde idag sträcker sig från Västeuropa genom de ryska skogsområdena och söderut till Centralasien och den Tibetanska högplatån.

I Sverige var lodjuret en gång i tiden en ganska utbredd art, men fram till mitten av 1900-talet minskade beståndet kraftigt. Lodjuret hade börjat jagas hårt, men tack vare fridlysning och inplanteringar återhämtade den sig. Idag finns lodjuret i hela Sverige förutom Gotland. Lodjuret kallas ibland för en svensk minitiger och är oerhört populär bland svenskar. Det har flera gånger röstats fram till det populäraste vilda djuret i Sverige.

Underbara, vackra, älskade lodjur – vi önskar att ni och alla andra vilda djur får leva och frodas! Vi fortsätter kämpa för er – på Världsnaturdagen och alla andra dagar!

Jaktkritikerna har återigen initierat en artikel i The Guardian. Vi har kontaktat tidningen angående licensjakten på lodjur i Sverige. Tidningen hörde av sig för en intervju och har sedan kontaktat även Rovdjursföreningen, Naturvårdsverket , Jägareförbundet och WWF. Du kan läsa artikeln här:

Hundreds of lynx to be hunted in Sweden following biggest ever wolf cull

I en intervjustudie gjord av bland andra Docent Joakim Norberg vid Örebro universitet 2016 fick tolv jägare svara på frågor om vad de upplever vid jakt. Enligt dessa tolv jägare var själva dödandet det viktigaste i jakten.

Naturupplevelser var också viktigt men som bakgrund till själva dödandet. Jakten upplevdes som en tävling med djuret där själva dödandet kändes som en klimax och därefter var jägaren i eufori. ”Ju mer man jagar desto mer vill man jaga”. Jakten skapar ett beroendetillstånd enligt dessa tolv jägare och beskrivs som den ultimata mänskliga upplevelsen.

Stanna upp och tänk efter! Hur upplevde lodjuret, haren, räven eller rådjuret jakten? För djuren är jakten på allvar och de får betala med sitt liv för något som av vissa jägare beskrivs som ”en upplevelse av fullständighet”. Det är inte svårt att föreställa sig vad djuret kände – rädsla, skräck, ångest, stress, smärta … Har vi människor inte kommit längre än så här i fråga om moral och etik?

Den första mars släpps skarpa jakthundar lösa i naturen att jaga Sveriges populäraste djur – lodjuret. Licensjakten på lodjur inleds. Lodjuret är fridlyst, det borde inte jagas alls. Vid tidpunkten för jakten åtföljs lodjursmamman av sin årsunge som är cirka nio till tio månader gammal. Lodjuren jagas av lösa hundar tills de inte orkar mer och klättrar upp i ett träd för att freda sig. Hundarna vaktar under trädet så att lokatterna inte kan fly. Jägaren kan gå fram till trädet och skjuta ner de försvarslösa djuren.

Fällor tillåts även i vissa län. Det är en mardröm för ett vilt djur att bli instängd i en fälla. Lodjuret river av sig klorna i desperata försök att ta sig ut. I magen på lodjur som suttit i fälla har man hittat träflis.

Varför jagas lodjur? Ofta menar man att lodjuren tar renar eller får. Men borde inte ansvaret ligga på djurägare att se efter och vakta sina djur bättre? Renar lämnas utan tillsyn på en yta av halva Sverige. Hur kan man begära att lokatterna ska förstå att dessa renar tillhör människan? Jakten på lodjur är en troféjakt. Med hjälp av ett Citesintyg får jägaren behålla skinnet.

Intressant och positivt i undersökningen är ändå att de tolv jägarna redovisade att de även hade känslor av skam, äckel, skuld. Obehag upplevdes när man närmade sig något som var dött. Skuld inför att ha dödat ett djur. ”Är det verkligen rätt att döda en annan varelse”. Den fråga ansvariga myndigheter bör ställa sig är: ”Är det verkligen rätt att jaga och döda lodjur?” Jaktkritikernas svar på frågan är NEJ! Vad är ditt svar?

Jaktkritikerna har överklagat lodjursjakterna. Bli medlem i Jaktkritikerna så att vi blir fler. Då får vår organisation mer tyngd. LÄNK: Klicka här för att bli medlem!

Licensjakten på lodjuren börjar på onsdag den 1 mars. Vi har gjort allt vi kan. Men vi kan inte stoppa lodjursjakten. Vi har bland annat  annonserat redan i december om jakten i Aftonbladet. Vi har överklagat lodjursjakterna. Ett överklagande är en kraftfull markering. Vi har annonserat i sociala medier (Facebook, Instagram och Twitter) både i Sverige och utomlands, för att sprida upplysning om och skapa uppmärksamhet kring lodjursjakten. Vi har haft kontakt med länsstyrelserna per telefon och ifrågasatt beslut. Vi har också haft kontakt med Naturvårdsverket och WWF.
Vi har delat ut flygblad med information. Vi har även skrivit till länsstyrelserna och uppmanat medlemmar och följare att göra så. Vi har skrivit många insändare och även skickat pressreleaser till tidningar i Sverige och i Europa. Vi har också gjort en film som ska spridas. För att få till stånd en förändring krävs det att många fler människor engagerar sig mycket mer. Vi ger dock aldrig upp.

Här kan du läsa Joakim Norbergs intervjustudie: Ur jägarens perspektiv – En kvalitativ studie om jägares upplevelse av bytesdjur