Jag är en årsunge av djurarten lodjur. Jag lever i Sverige. Den 1:a mars släpps jakthundarna lösa efter mig och min mamma. Efter alla lodjur såklart, som jägarna lyckats spåra och ringa in med sina motorfordon. Vi lodjur har inga motorfordon. Vi har bara våra ben. Jag kan kanske inte springa lika fort som min mamma när hundarna kommer. Men jag gör så gott jag kan.
När vi inte orkar springa längre, mamma och jag, klättrar vi upp i ett träd. Vi vill ju bara klara oss undan de skällande hundarna. Har du hört nån gång hur de skäller? Det är ett fruktansvärt oväsen och de blir sällan tysta. De stör friden i skogen.
Ett träd är ingen fristad för en lodjursunge och dess mamma. Hundarna håller vakt nedanför trädet och så kommer jägarna fram och kan skjuta både mamma och mig. Jag blir därför nog bara ett år gammal. Efter det blir jag antingen uppstoppad eller så blir mitt fina skinn upphängd på någons vägg.
Man drar av vårt skinn från kroppen. Den flådda kroppen med huvudet ska sedan skickas till länsstyrelsen för undersökning. Nyss var vi två levnadsglada lodjur som strövade genom skogarna tillsammans. Vi gjorde inget som inte var i enlighet med vår natur. Det vill säga vi ville förstås äta, precis som du. Därför måste vi döda något annat djur. Det är ju inget ont i det?
Vår art är klassat som ”sårbar” på Artdatabankens rödlista 2020, fridlyst och har ett strikt skydd i EU:s naturvårdsdirektiv. Vårt antal 2022/2023 har beräknats vara endast 1417. Men tydligen tycker någon/några att det är för många lodjur och att vi måste minskas. Hur många finns det av din art, människa? Svar: Cirka 10,5 miljoner.
Tycker du att vi lodjur är för många? Om du inte tycker det kanske du kan försöka hjälpa oss på något sätt.