Licensjaktens första dag den 2 januari sköts fyra vargar i Ripelångereviret i Västra Götaland som ifrågasattes. I Värmlands län påsköt varg de två första dagarna precis som flera andra län. 36 vargar fick skjutas i Sverige. Till idag har vårt land brutit mot Bernkonventionen, Art- och habitatdirektiven och andra överenskommelser sedan 2010 gällande varg då så kallad licensjakt förekommit. Att upprätta skydd för hotade arter görs just för att de ska skyddas – inte skjutas.
Reviren som skulle skjutas bort skulle ligga i de mest vargtäta områdena. Trots snö verkade jägarna haft svårt att hitta vargar. Det är allvarligt.

Sverige har mycket få vargar i jämförelse med andra EU-länder som exempelvis Spanien, Italien och Rumänien. Vargar i dessa länder är helt skyddade, men inte i Sverige. Invandrande vargar från öst, som behövs för att minska inaveln, skjuts ganska direkt för att de sägs påverka renar. Därför kan inte inaveln heller minskas.

Tar riksdagsledamöterna ansvar för sina beslut? Vi har förstått att inte alla riksdagsledamöter är insatta i allvaret i hur beslut om att minska Sveriges vargstam påverkar. Sverige har utrymme för betydligt fler än de vargar vi har idag. Vargar fyller en viktig roll som toppredator i ekosystemet. Det räcker med att vi en gång nästan utrotade arten och det var också anledningen till att de fridlystes. 

Sverige har gått från 4000/5000 vargar till 300. Det pratas mycket om gynnsam bevarandestatus vilket innebär att man satt upp en norm om att det bara ska få finnas så lite vargar som möjligt för att arten inte ska dö ut. Tänk om vi skulle gjort så med exempelvis älgar?

Inavelskoeffecienten för varg ligger idag på 24 % vilket är detsamma som att två syskon parar sig, eller en förälder och barn (25%). För hundar är det högsta godkända koefficienten 6,25%, dvs kusinparning för att raser ska anses kunna hållas livskraftiga. Inavel ger defekter på både lång och kort sikt. Det kan vara i form av mindre kullar, kryptorkism eller bettfel. Till exempel var 40% av de vargar som sköts 2021  kryptorkida. Inavel kan leda till inavelsdepression i små populationer. Erkända forskare har varnat för hotet mot vår lilla vargstam. Hotet är tyvärr ni politiker och beslutsfattare som beslutat om att ytterligare minska en redan liten vargstam.

I Sverige är det få tamdjur som angrips av vargar. Av en halv miljon får och lamm tas mindre än 500 stycken får/lamm av varg årligen. I jämförelse kan sägas att närmare 200 000 får och lamm slaktas varje år. Att det dödas många djur samtidigt beror på att det för vargen blir förvirrat när djuren inte flyr så som i det vilda. En varg skulle till exempel inte kunna döda en hel dovhjortsflock.

När det gäller nötboskap är siffran ännu lägre, enstaka boskap 1-5 st av en och en halv miljon nötboskap. Det slaktas kring 400 000 nötkreatur varje år. Det är alltså en försvinnande liten andel som tas av varg.
När det häller hundar är det i princip bara jakthundar som angrips av varg. Förra året var det sju (7) hundar som drabbades. Hundarna släpps ofta inom ett vargrevir. Att vargarna skyddar sina områden kan inte uppfattas som märkligt.

Det är alltid tråkigt för den enskilde djurägaren som får sina djur angripna men problemet är betydligt mindre än vad de stora rubrikerna i tidningar antyder eller vad exempelvis lantbruksministern Peter Kullgren basunerar om. För den enskilde djurägaren som drabbas ersätter staten för förluster men detta bör ses över och förbättras. Det bör också ställas krav på djurägare att skydda sina djur.

Att skydda sina tamdjur är en viktig del i att vi ska kunna ha rovdjur. För fårägare rekommenderas RAS (rovdjursavvisande stängsel). Det finns också tillfälliga åtgärder som kan tas direkt efter angrepp så att man inte drabbas igen och där även grannar bör vidta dessa åtgärder. Helst bör djuren tas in. Går inte det för att man har för många djur och för lite stall kan så kallade natthagar sättas upp. Att sätta upp lapptyg är en annan åtgärd. Detta kan lånas från länsstyrelserna. Det finns dessutom många andra åtgärder som skyddshundar, digital teknik mm.
Jakthundar borde det inte släppas lösa i ett vargrevir. Det går att jaga med hund i lina (görs i andra länder) och hundar bör bära skyddsvästar. Istället för sådana åtgärder accepteras §28-skjutningar på varg.

Sammanfattningsvis har vi för få vargar i Sverige. Forskning har visat att vi bör ha 1200-1700 vargar eftersom det inte tillåts släppas in vargar norrifrån som kommer in från öst och som sänker inavelsgraden.

Att jägare ser vargen som en konkurrent om ”deras” bytesdjur är obegripligt. Vi kan inte skjuta vargar för att jägare ska vara nöjda. Vargar föredrar vilt men kan tvingas ta tamboskap om det finns för lite vilda djur. När vargrevir skjuts bort eller när föräldradjur skjuts i licensjakter och skyddsjakter blir det tyvärr lättare för de övergivna vargarna att ta tamboskap. Om det blir valp/valpar från i våras (ca 8 mån) kvar ensamma kan de kanske ännu inte lärt sig att jaga vilt själva.

Den negativa varginställning som råder i de flesta partier måste få ett slut. Att det är många jägare i partierna som påverkar ska inte få tillåtas ha sådan betydelse. Endast två partier, V och MP, har klarat av att stå emot grupptrycket. En eloge till dem.

Efter att EUs kommissionsordförande Ursula von der Layens ponny dödats av varg har hon gått i täten för att minska varg i hela EU. Märkligt förfarande av en politiker och borde räknas som jäv.
Vi hoppas att Sverige inte går i fällan att minska en art som det redan finns för lite av.

Mer läsning: Forskare varnar i Science för att minska svenska vargstammen