Tänk dig att du släpper ut din katt tillsammans med sin halvvuxna kattunge. Du ser katterna gå därute, dina älskade katter. Så kommer plötsligt jägare i full mundering, med skarpa jakthundar försedda med gps. De jagar dina katter tills de inte orkar springa längre. Då klättrar katterna upp i ett träd. Sen kommer jägarna fram till trädet för att skjuta ner de försvarslösa katterna. Samtidigt filmas det hela. Dödsögonblicket filmas för att sedan förevisas andra jägare. Dina katters död. Detta är precis vad våra fridlysta lokatter utsätts för i licensjakten som börjar den 1 mars. Åtskilliga lokatter har redan dödats i skyddsjakter.
Den första mars börjar licensjakten på våra fridlysta lokatter. Det är en trofé- och nöjesjakt. Djurskyddslagen omfattar inte de vilda djuren. Det finns en paragraf som säger att “djur inte ska utsättas för onödigt lidande”. Detta betyder att visst lidande ses som “nödvändigt”. Det finns inte definierat någonstans vad som menas med onödigt lidande. Därmed är det upp till varje jägare att själv avgöra vad de anser vara onödigt lidande. Hur mycket lidande utsätts de vilda djuren för som vi aldrig får veta något om?! Ingen kontroll finns i skogen.
Under licensjakten 2021 får 28 lokatter skjutas i det mellersta förvaltningsområdet och 25 i det södra. För det norra förvaltningsområdet finns ännu inget beslut. Det norra förvaltningsområdet består av Jämtland, Västerbotten, Västernorrland och Norrbotten. Beslut brukar komma i februari.
Tilldelning mellersta förvaltningsområdet:
- Gävleborg – 15 lodjur
- Örebro – 2
- Västmanland – 4, varav högst två honor
- Dalarna – 5
- Västra Götaland – 2
- Värmland – tar inget beslut i år
- Stockholm – tar inget beslut i år
- Uppsala – tar inget beslut i år
Tilldelning södra förvaltningsområdet:
- Östergötland – 5
- Jönköpings – 8
- Kalmar – 8
- Kronoberg – 4
Norra förvaltningsområdet:
- Jämtland – 17
- Västerbotten – ännu inget beslut
- Västernorrland – ännu inget beslut
- Norrbotten – ännu inget beslut
Troféjakt på lodjur 2021
Varken kollapsande ekosystem, utrotningshot mot stora kattdjur eller pandemi hämmar rovdjursjägares drift att döda fridlysta lodjur för stjäla deras kroppsdelar som troféer. Varför är sveket mot rovdjuren konstant i Sverige?
Ny psykologisk forskning av bland andra ledande professor i psykologi vid brittiska och amerikanska universitet G. Beattie, visar på personlighetstyper som är mer lockade av troféjakt än andra. Statusbegär och behov av att dominera är några gemensamma indikatorer som även kräver stort mått av okänslighet och brist på empatisk inlevelseförmåga för att vilja tillfoga djur det lidande som jakt innebär. Kvinnors begränsade empati kan vara mera kopplat till narcissism och hos män nuddar empatibrist gränslandet psykopati eller Machiavellism. För att legitimera grymhet utanför dessa begrepp, används ett brett spektra av förträngningar och omskrivningar så att det framstår som ”bedrifter” att kamoufleras som ”viltvård” eller rekreation. Myndigheter kan utlysa ”populationskontroll” och ”avskjutning”. Jägare ”fäller” och ”nedlägger”. Missvisande ord som inte betyder trädfällning eller vård i betydelsen rädda liv. Strukturer som konstruerats för att rigga jakt i Sverige grundas på ”äganderätt” vilken är beroende av att djur aldrig erkänns egen rätt att leva. Och att människa och myndigheter agerar gud över liv och död.
Jakt och dödande är så långt ifrån något gudomligt man kan komma, därför utses lokala kardinaler med rätt att bestämma över liv och död. Varje år räknas på de 100-tal lodjur man kan döda utan att utrota dem. De värnlösa lodjuren ska betala med sina liv in natura.
Konklaver som kallas viltförvaltningsdelegationer är organ med både rådgivande och beslutande funktioner för att hjälpa länsstyrelser med viltförvaltning. Det södra rovdjursförvaltningsområdet har i november haft sammanträde och de olycksbådande besluten bolmade ut som rök från kardinalers hemliga omröstningar i Vatikanen. Den blodröda röken visar att Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Östergötland vill döda lodjur 2021. Sörmland, Halland, Blekinge och Skåne avstod.
Men i vecka 50 kommer de jaktivrande länen i norra Sverige att låta domarna falla medan rovdjursjägarna tränar sina kamphundar för jakt och räknar jakttroféer i euro.
Attacker på lodjur planeras i förväg. De skygga lodjuren har ingen chans mot gps-försedda specialtränade hundar och uppbåd av troféjägare som likt legosoldater från när och fjärran jagar dem under deras parningstid 1 februari-mitten april. Den tid då spår i snön syns och som lodjursungar fortfarande följer sin mamma. Om lodjur försöker rädda sig upp i träd undan aggressiva hundar skjuts de, oftast efter att de utdragna dödsögonblicken filmats av jägare för att bli säljande jaktfilmer. Nutida teknik, vapen och kläder är närmast att likna vid en sorts jaktuniform för att kriga mot de värnlösa djuren. Författaren Edna O’Brien summerar uniformens makt: ”Klä på någon en uniform, och vad som helst kan hända.” Vi har sett vad som hänt i Sverige; kriget mot rovdjuren som under 2000-talet har legalt dödat över 6 000 stora rovdjur.
Naturvårdsverket fortsätter tillåta fällor för lodjur trots att den sortens tortyrredskap sedan lång tid tillbaka bannlysts av veterinärexpertis. Om tjänstemännen hör hemma i teorin om den mörka triaden återstår att utforska. De magiska, graciösa lodjuren som de flesta av oss drömmer om att få möta i vår gemensamma natur, inte bara dödas utan plågas med överlagt våld.
Vissa myndigheter i norr saluför öppet de fläckiga skönheterna som en ”särskilt eftertraktad naturresurs” för giriga rovdjursjägare. Fläckiga pälsar och jakt på utrotningshotade kattdjur bannlyses världen över – men Naturvårdsverket ökar troféjakten i Sverige och låter Jordbruksverket, som är ansvarig CITES-myndighet (den internationella överenskommelsen mot handel med utrotningshotade djur) utfärda intyg för att kunna sälja troféerna vidare. Även för export utanför EU ger Jordbruksverket tillstånd på detta sätt.
Med denna skändande behandling av de fridlysta lodjuren måste man ställa frågan hur Naturvårdsverket tillåts skapa rigida system för jakt som bidrar till den korrupta internationella mångmiljonindustri som idag ligger bakom all troféjakt på utrotningshotade djur. Hur tänkte Naturvårdsverkets hantlangare när man i år hittat på att även troféer från skyddsjakt kan tillfalla jakträttshavaren? Skyddsjakt som i norra Sverige dessutom utförs från helikopter av myndigheters egen personal.
Det finns enskilda jägare som säsongsvis dödat 8 lodjur vardera. Har lodjuren blivit Sveriges tigrar i jakt på potensmedel? Kapitaliserandet av vilda djur är unket och förlegat. Att fällfångst och löshundsjakt tillåts i modern tid, kan endast betecknas som djurplågeri.
Hyckleriet med att rödlistade rovdjur kan offras för att ingå i ett cyniskt spel i Naturvårdsverkets konklaver, där jaktintresset dominerar alla viltförvaltningsdelegationer i hela landet, döljer för omvärlden vad som pågår i Sverige. Att licens- och skyddsjakt är troféjakt illustreras bäst av jägarna själva som fotar, filmar och tjänar pengar på dödandet. Människor och babianer är de enda däggdjur som profanerar och exponerar sina byten. Skillnaden är att apor inte använder kamera.
Låt oss hoppas att EU och de internationella krafterna mot troféjakt snart avslöjar Sveriges svek mot vilda djur vilket avhandlas i de konklaver och låsta rum som med påvliga bullor från Naturvårdsverket stimulerar troféjakt på fridlysta rovdjur i Sverige.
E. Stjernswärd