Jaktkritikerna kan med glädje konstatera att vi under enbart oktober och november månad lyckats rädda livet på 15 djur/individer – 8 järvar och 7 vargar i fyra olika mål/ärenden. Det hårda arbete och all den tid som spenderas av några av våra styrelsemedlemmar på att skriva överklaganden ger till slut resultat. Det är så viktigt att vi som har “talerätt” nyttjar den eftersom detta är ett viktigt verktyg i våra försök att förändra den oetiska och fullständigt otidsenliga “viltvård” som idag bedrivs och utarmar vår fauna och vår natur. Samtidigt finns det politiker som vill stoppa naturorganisationers rätt att överklaga jakter. Allt vårt arbete bedrivs idéellt. Vi hoppas kunna fortsätta rädda djur på detta vis. För att kunna göra det behöver vi ditt stöd. Vi hoppas därför att du som är medlem fortsätter att vara det och att nya medlemmar strömmar till.

En medlem har visat Jaktkritikerna sin uppskattning och sitt stöd på ett särskilt sätt. Jaktkritikerna har av en medlem mottagit en gåva på 100 000 kr. Vi känner oss djupt rörda och tacksamma bortom ord över detta och vi riktar ett mycket stort, varmt tack till denna generösa djurvän som önskar vara anonym. Pengarna kommer att användas väl.

TACK!

KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM!

Inte nog med att våra rävar utsätts för jakt med lösa hundar, grytjakt, jakt med snaror, skadeskjutningar med mera – det finns även tävlingar i att jaga rävarna. Stövar-SM i harhundar 2021 gick av stapeln den 4 – 5 december på Gotland och arrangerades av Gotlands stövarklubb. Tävlingen går ut på att rävar jagas av stövare speciellt tränade för just detta. Ingen räv dödas i tävlingen, men de som jagas får springa för livet och tära på sin energi som de så väl behöver för att kunna överleva vintern. Hundarna däremot är väl försedda och på topp. Jaktkritikerna är självklart starkt kritiska till sådana tävlingar och vill att de förbjuds.

Det är upprörande att man lånar det fina Gotland till djurplågericirkus med hundar mot rävar. Var finns den moraliska stoppknappen? Ingen ifrågasätter och ingen tar ansvar för hur rävarna:

1. överansträngs fysiskt- muskelskador- stresshalt i blodet- ”collateral damage” på fåglar och andra djur när stora områden tas i anspråk för lösspringande hundar- rävar jagas alltså en svår vintertid med snö och frost på Gotland, bara det borde anmälas som djurplågeri!

2. Ingen redogörelse för vilka rävar som jagas och hur länge, dvs hur många hundar är i omlopp mot varje räv.

3. Ingen veterinärkontroll på om räv skadas – rapport om när hund skadar räv (tystas det ned med tanke på att hunden då inte blir godkänd?)

4. Vilken PTSD- posttraumatisk stress uppvisas hos rävar som jagas på detta onaturliga sätt? Forskning visar att återhämtningen är längre och den psykiska stressen är mycket större när djur jagas av människor/hundar/jägare. I naturen jagar djuren inte för nöjes skull och absolut inte i flera timmars hetsjakt som den som skapas av människor som vill tävla med hundar.

5. Det är djurplågeri mot rävar eftersom ingen övervakning sker, heller ingen etisk programförklaring finns från Jägareförbundet eller kennelklubben vad gäller utnyttjande av vilda djur för nöjes skull.

6. Att behandla räv så här av hundägare är att likställa med engelsk rävjakt så kallad ”trail hunting”, även om räv inte dödas, plågas den oacceptabelt. Stark folklig motvilja mot rävjakt i England. Sverige borde passa sig för att hålla fast vid så otidsenliga avarter som att medvetet utsätta vilda djur för dödsskräck som en sport med hundträning.

7. Vilka ekonomiska intressen ligger bakom detta?

8. Hundhetsning är förbjudet i andra länder, då ska inte Sverige hålla på med sånt här under radarn för att en minoritet hundägare tycker det är kul.

Om rävjakt:

Våra rävar är redan hårt ansatta av jakt. Under själva jakten finns det ingen gräns för hur många rävar en jägare får skjuta, det är bara att skjuta så många som man vill. Cirka 70 000 rävar dödas i jakt i Sverige årligen. Jägarna kallar detta dödande för “viltvård”. Jakttiden för räv i sydligaste Sverige är sju månader och i norra Sverige nio månader. I mellersta Sverige får rävarna plågas i åtta månader av jakt. Under den tiden som rävarna har ungar få föräldrarna inte dödas, men ungarna får dödas så snart de tittar upp ur boet. Men vem vet hur många rävmammor som grävs upp och dödas tillsammans med rävungarna? I skogen finns ingen kontroll. Det finns ett talesätt bland jägare som heter “Räv före rå” vilket betyder att får man chans att skjuta en räv så går det alltid före att skjuta ett rådjur.

Utöver all denna grymma förföljelse av rävar finns det alltså dessutom tävlingar i att jaga rävarna. En stor skam för Sverige som länge ansetts vara ett relativt djurvänligt land. Det är av stor vikt att fler människor reagerar mot denna förföljelse av rävarna. Det måste bli ett slut på detta!

Bli medlem i Jaktkritikerna och hjälp oss kämpa för rävarna! Även som passiv medlem är du till hjälp. Lägsta avgiften för medlemskap är stödmedlem och familjemedlem för 30 kr. KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM!

20 vargar ska dö!

Vintern 2019/2020 fanns det mellan 216 och 246 vargar i Finland. I år är Naturresursinstitutets beräkning att det i mars fanns 18–25 vargpar (en ökning med 23 procent) och 32–38 familjegrupper (en ökning med 16 procent). Så många vargar har det inte funnits i Finland på hundra år. Merparten av de nya reviren uppstod i västra Finland. Vargvalpar födda i april-maj är inte inräknade. Uppskattningen nu är att det finns 36–51 vargflockar. Med lika stor säkerhet bedömer man att antalet vargindivider är uppe i 337-452 stycken. Det fanns total 54–59 vargrevir, inklusive gränsreviren och med reviren i renskötselområdet blir det 70–84 vargrevir. Revir kan innehålla 2-3 vargar. Det är lite otydligt hur många vargar det egentligen finns. Samtidigt vet man att när Naturresursinstitutet började använda DNA-analyser för att bestämma vargstammens storlek kunde man se att de hade minskat (2017).

Enligt EU:s habitatdirektiv är vargen en strikt skyddad art utanför renskötselområdet i Finland. Precis som i Sverige kan detta skydd frångås om ett tydligt mål sätts upp för jakten och det inte finns andra tillfredsställande lösningar. Dessutom får jakten inte äventyra en gynnsam bevarandestatus. Finland har inte skattat var gränsen för GYBs är vilket gör det märkligt med att godkänna licensjakter. Finland vet inte vad minigränsvärdet är!

Trots det får det skjutas 20 vargar utanför renskötselområdet. Jakten kan riktas mot upp till fyra flockar eller ett revirmarkerande par. Undantag från jakt på bestånd beviljas av Finlands viltcentral. Vargar som dödas i skyddsjakt räknas inte in.
Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä påstår att jakten leder till att människor kan känna sig trygga överallt i Finland, också i områden där det finns vargar. Målet är att reglera vargstammens tillväxt, förebygga skador och förbättra acceptansen för varg.

Ett samarbete mellan Finland, Sverige och Norge avseende varg har stärkts enligt Jord- och skogsbruksministeriet. Fokus ligger på genflödet mellan den skandinaviska och den finsk-ryska vargpopulationen och även på informationsutbyte. Finland ska hjälpa till med att minst en finsk/rysk varg ska kunna vandra över till Sverige var femte år. På våren och sommaren kan unga vargar vandra via Finlands renskötselområde till Sverige. Trafiken går även tvärtom det vill säga svenska vargar travar till Finland. Ungefär tio procent av de vargar som dött i renskötselområdet i Finland kommer från Skandinavien.

Precis som i Sverige och Norge är den främsta orsaken till licensjakt i Finland att öka toleransen för varg och minska skadorna som vargar orsakar. Projektet Susi Life menar att goda kända förebyggande erfarenheter att skydda mot vargangrepp är vargstängsel, digital övervakning av boskap samt GPS-halsband. Att införa lagkrav att jakthundar hålls kopplade i vargrevir/vid vargspår. Med information och utbildning kan rädsla och intolerans förebyggas.

Pressmeddelande 2 januari 2021

Jaktkritikerna fördömer licensjakten på varg som startade den 2 januari.

27 vargar där flera revir i princip ska utrotas. Hela vargfamiljer, det vill säga mamma, pappa och deras
valpar skall utplånas. Blir det några vargar kvar i revir kan nya beslut komma.
Hittills har 3652 personer anmält sig till jakten varav nästan tjugo procent är utländska jägare som endast åker till Sverige för nöjet att få döda varg.
Vargen som är rödlistad och fridlyst i Sverige är hårt utsatt för tjuvjakt, skyddsjakt och nu licensensjakt
trots att vargen är en strikt skyddad art enligt EU:s art- och habitatdirektiv och skyddas av Bernkonventionen. Vargen skyddas även av handelsavtalet CITES ändå tillåts jägaren som skjuter en varg att behålla skinnet som trofé. Det svåraste hotet mot vargen utgörs av bristande acceptans hos delar av befolkningen.
Sverige, ett land som är bland de minst befolkningstäta länderna i Europa klarar inte av att inhysa de få
vargar vi har. Detta är olikt beteende jämfört med andra civiliserade EU-nationer som är medvetna om
vargens betydelse för ekosystemet, de skyddar den och har strikt jaktförbud på dem. Nationer som är
betydligt mer tätbefolkade än Sverige klarar av samlevnaden med vargen.
Jaktkritikerna efterfrågar att regeringen sätter ner foten i fortlevnaden av utrotningshotade djur i Sverige
och tar hanteringen av viltvårdsfrågor ur händerna på de som kan ha egenintressen, jävighet eller bedriver svågerpolitik. Det är ostridigt att det nuvarande arrangemanget i hantering av viltfrågor späder på de lokala konflikterna och leder till snabb utrotning av ett av för människan viktigt djur.
Sveriges rykte från att vara ett land med högt djurskydd har nu skadats utomlands till att bli känt för att
tillåta mer försvagning av vilda djur.
Organisationen Jaktkritikerna
Richard Dehnisch
Ordförande
Tel: 070 9999377

Debattartikel av Uffe Stridsberg

Den nya och nu gällande lydelsen i Jaktförordningen och som infördes från den 1 juli 2021, ger utvidgad rätt för jakträttshavare att släppa jakthundar efter fredade vargar i syfte att jaktträna hundarna.

Denna förändring har beslutats av landets S-Mp-regering. En förändring som har föreslagits av Naturvårdsverket i ett remissyttrande i samband med den jakttidsberedning som föregick regeringens beslut om förändringar i Jaktförordningen.

Flera hundar samtidigt, i så kallad ”pack”, får nu släppas efter vilka vargar som helst i hela landet under tiden 1 december till 15 januari. Det handlar alltså inte om beslutad licensjakt på utvalda vargar.

Alla vargar får ofredas, förföljas och på så sätt plågas i hundträningssyfte. Hur många hundar som får användas i packet är ospecificerat. I de licensjaktbeslut som finns för vargjakten 2022 rekommenderar beslutsfattande länsstyrelser, att högst tre hundar släpps samtidigt och man rekommenderar att hundarna inte byts ut i förföljelsen av samma varg under samma dygn. Som sagt, bara rekommendationer och detta för den jakt som är undantag från fredning och vars syfte är att döda vargar enligt myndighetsbeslut. Men, det ges inga sådana särskilda rekommendationer för jakthundsträningen på andra fredade vargar, än mindre bestämda regler eller myndighetskontroll.

Lodjuren i hela landet kommer också att få ofredas och förföljas i samma jakthundstränande syfte under tiden 1 februari till 15 mars. Alla landets lodjur, även honor och medföljande ungar, får vara träningsobjekt för jakträttshavare med jakthundar och även med hundar i pack. En tid av sex veckor tillåtet ofredande och som även omfattar lodjurens brunsttid. Tillåten jakthundsträning på järv och björn följer samma principer, men under andra tidsperioder.

“Våra stora rovdjur är fredade och får bara jagas under strikt kontrollerade former”. Så uttrycker sig Naturvårdsverket. Jaktlagen är också tydlig när den i sin femte paragraf säger att: “Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt.”

Men vad är det värt när samma rovdjur nu får ofredas, förföljas och på så sätt plågas genom att pack av skarpa och snabba jakthundar under jakthundsträning får släppas efter dem och detta utan föregående myndighetsbeslut om jakt? Enda skillnaden mellan denna jakthundsträning och tillståndsgiven jakt, är den avslutande dödande kulan.

Innebörden av den nya lydelsen i Jaktförordningen visar tyvärr på en skrämmande inriktning hos beslutsfattarna i regeringen och dess rådgivande myndighet, Naturvårdsverket, när det gäller synen på våra fredade rovdjur. Avsaknaden av djurskyddshänsyn i detta sammanhang är häpnadsväckande.

• 

• 

Denna artikel har varit publicerad i Nya Wermlands-Tidningen, Dala-Demokraten, Arbetarbladet samt Hela Hälsingland

De vilda djuren behöver din hjälp! Bli medlem i Jaktkritikerna, vi kämpar för de vilda djuren! Du kan hjälpa oss både som aktiv medlem och passiv medlem. Lägsta medlemsavgiften är 30 kr för stödmedlem och familjemedlem.

KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM!

Norrmännen vill eliminera en stor del av sina fridlysta vargar! Stoppa vansinnet nu!

DNA-studier har visat att den svenska/norska vargstammen har lägst livskraft mätt i genetisk variation av alla vargpopulationer i världen. På grund av att populationen redan är väldigt liten och hålls nere på en kritiskt hotad nivå i Norge, och är starkt hotad i Sverige. Ändå tillåts nu jakt och utplåning av 63,5% av de norska vargarna. Nu är vargar i Norge inte ens fredade inom den så kallade vargzonen som annars egentligen är ett sorts reservat för vargar i Norge.

Vintern 2020-2021 registrerades 57-58 vargar som levde inom Norges gränser. Dessutom registrerades 52-56 vargar som var bosatta i gränsområden mellan Sverige och Norge. Dessa vargar brukar delas mellan länderna (0,5 = 26-28 vargar). Norge får då totalt 83-86 vargar.
Stortinget har satt som mål att Norge ska ha fyra till sex årliga kullar med varg. Tre av dessa kullar i Norge. Kullar i gränsområdena som finns i både Norge och Sverige, räknas som en halv kull. På grund av stark inavel och illegal jakt är det norska miljöverkets (Miljødirektoratet) bedömning att antalet årskullar bör ligga i det övre intervallet. I Norge har vargen status som kritiskt hotad på den norska rödlistan över arter 2021.
2019 dödades vargarna i Slettåstrakten i Trysil, året efter Letjennareviret i Elverum och i vinter var det Kynnareviret i Åsnes och Aurskogreviret i Aurskog-Høland. I en dom från juli kom Oslo tingsrätt fram till att beslutet att döda varg i Letjenna var felaktigt. Orsaken till att flocken togs bort var endast antalet. Flocken fanns inom vargzonen. Fyra av vargarna dödades den 1 januari 2020. Tingsrätten konstaterade att dödandet av vargarna i Letjennareviret inte låg inom lagens ramar och hänvisade till Högsta domstolens dom i maj i år. Det var NOAH som överklagade.

Av de ca 85 vargarna i Norge vill de nu utrota 63,5 %. Det strider mot Bernkonventionen där vargen skyddas fullt ut. Men, åter igen formligen slaktas vargstammen i Norge vilket även skett tidigare. WWW överklagade 2017 licensjakten men har inte gjort det i år.

Norska Rovviltsnämnderna har beslutat att vid licensjakten 2021/2022 får 26 vargar skjutas utanför vargzonen.

Utanför vargzonen har man godkänt jakt på

3 vargar i region 1 (Vestland, Rogaland och gamle Vest-Agder fylke).

2 vargar i region 2 (Vestfold och Telemark, Buskerud och gamle Aust-Agder).

7 vargar i region 3 (gamle Oppland).

12 vargar i region 4 och region 5 (gamle Hedmark och Akershus)

Samt 2 vargar i region 6 (Møre och Romsdal och Trøndelag. Överklagan skickades in av Naturvernforbundet, foreningen Rovviltets Røst och NOAH – for dyrs rettigheter. Klima- och miljøminister Espen Barth Eide har sagt att de prövat dessa överklaganden och inte funnit anledning att ändra varför besluten står fast.

Dessutom ska 28 vargar fällas inom den norska vargzonen.

Det är de tre reviren Mangen, Hornmoen och Rømskog som statsförvaltaren i Oslo och Viken samt inlandet (region 4 och 5) vill skjuta bort.

Vargzonen, vid gränsen till Dalarna och Värmland, motsvarar cirka fem procent av Norges yta och är ett sorts reservat för vargar i Norge medan resten av landet ska hålla i stort sett vargfritt.
Vargzonen är det enda område norska myndigheter avsatt för ynglande varg, och där flockar med vargvalpar är tillåtna.

Samtliga familjegrupper och alla revirmarkerande par ska hålla till inom eller kring vargzonen. Det gäller även de revir som delas med Sverige. En av vargarna är en genetiskt viktig finsk-rysk varghane (i Deisjø). Han blev radiomärkt i början på året liksom hans varghona. De flesta vandringsvargar som går utanför vargzonen fälls genom licensjakt eller skyddsjakt samma säsong som de dokumenteras.
Licensjakten utanför vargzonen får hålla på till 31 maj och inom vargzonen till 15 februari. Det innebär att vargvalpar födda i år kan bli utan sin flock och får svårt att klara sig och nästa år finns risk att föräldrar med valpar kan dödas.

Hittills har sju vargar skjutits under licensjakten i Norge;

2021.12.01 sköts en varghane i Stor-Elvdal (N), Sønstmyra. Han vägde 47,50 kg och var 2,5 år gammal. (Varg G202-21).
2021.12.03 sköts en hane i Stor-Elvdal (N), Fjølbutjønna. Han vägde 42,30 kg och var 1,5 år gammal.
2021.12.08 sköts en tik i Rendalen (Sønnikbua). Hon vägde 29,20 kg och beräknades vara minst 1,5 år gammal.
2021.12.08 sköts en hane i Rendalen (Skramslitjønna). Han vägde 43,20 kg och var 2,5 år gammal.
2021.12.11 sköts en tik i Rendalen (Søndre Raudfjellet). Hon vägde 31,20 kg och var minst 5 år (varg G136-19 född i Gårdsjö 6-reviret). Hon har varit känd i Norge i flera år.
2021.12.11 sköts en minst fyraårig hane i Rendalen (Storåstjønna) som vägde 48,10 kg (känd som G60-19). Född i Brännan 1-reviret och påträffad första gången i Eda, Sverige år 2019.
2021.12.11 sköts ytterligare en varg i Rendalen (Kivfjellsalen). Tiken vägde 33,60 kg och hon var 1,5 år gammal.

De norska jägarna tror att bland de skjutna finns ett vargpar som dödat en gråhund och en jämthund i Hedmark (Rendalen och Stor-Elvdal).

Den genetiskt viktiga vargen kallas Elgåvargen. Det en F0- varg (invandrad från Finland/Ryssland) som flyttats två gånger i Norge. Han har träffat en tik och de har fått minst sex valpar i år. De håller till i vargzonen (Aurskog-Høland och några omkringliggande kommuner).
Elgåvargen på film: https://www.nrk.no/video/ba14bc71-2cb2-4fb4-aed9-92135f78596b

Risk att svensk-norska vargstammen dör ut!

DNA-studier har visat att den svenska/norska vargstammen har lägst livskraft mätt i genetisk variation av alla vargpopulationer i världen. På grund av att populationen redan är väldigt liten och hålls nere på en kritiskt hotad nivå i Norge, och är starkt hotad i Sverige.
Enligt NOAH drevs den genetiska studien fram av Stortingspolitiker som främjade konspirationsteorier om att de norska vargarna är “hybrider”. Detta motbevisas av studien. Men trots den låga livskraften fortsätter regeringen med SP (Senterpartiet) och AP (Arbeiderpartiet) att hålla nere en kritiskt hotad art som därmed får ännu sämre överlevnadsförmåga

Det kan inte ses som annat än en kontrollerad utrotning av vargstammen Stöd gärna. NOAH i kampen.

Järvtiken Joplin tog sig ut från sitt hägn på Nordens Ark den 19 maj 2021 och har sedan dess varit på rymmen.

Joplin är född på Nordens Ark 2017 och har fått sitt namn efter Janis Joplin, eftersom järvtiken var en ”tuff tjej med mycket rock’n roll” i sin lilla kropp, enligt en djurvårdare i parken.

Järven Joplin är genetiskt värdefull och tanken var att hon i slutet av maj skulle
flyttas till ett Zoo i Moskva där hon skulle bli avelstik. Av den anledningen hade hon blivit placerad i ett isoleringshägn på Nordens Ark och det var härifrån hon lyckades ta sig ut.   

Djurparkens chef uttalade sig i en intervju i GT i juli månad och hyste då inga farhågor för att Joplin inte skulle klara sig, hon sade att järven Joplin ”verkar klara livet i det fria galant”.

Sedan i våras har järven Joplin varit spårlöst försvunnen, tills hon i mitten av november för första gången syntes till, endast några kilometer från djurparken. Detta föranledde Nordens Ark att kontakta Länsstyrelsen i Västra Götalands län och den 15 november begära skyddsjakt på Joplin.

Jaktkritikerna överklagade skyddsjaktbeslutet den 21 november. Efter att ha läst länsstyrelsens beslut stod det klart att för oss att Nordens Ark själva hade tagit kontakt med länsstyrelsen och bett om ett förnyat tillstånd för att fånga in, alternativt avliva järven. Vidare framgick det att man “fattade under söndagen ett muntligt beslut att tillåta fångst/avlivning”. Vidare står i själva skyddsjaktbeslutet att – ”Skyddsjakten medger er tillstånd att fånga järvhonan i en levandefälla samt för avlivning med godkänt vapen (kulvapen av klass 1 eller 2)”.

Utöver detta skulle enligt länsstyrelsens beslut – jakt även på natten med hjälp av jägare och drivande hundar tillåtas. Jaktkritikerna ansåg detta vara djurplågeri och ifrågasatte om Nordens Ark hade etologisk insikt om ”sina” djur? För om de hade haft det, då hade de inte verkat för att utsätta järven Joplin för jakt med drivande hundar och jägare.

Jaktkritikerna ansåg att länsstyrelsen skulle uppmanat Nordens Ark att ta till den expertis som finns för alternativa metoder att fånga in järven Joplin. Vi framhöll i överklagandet att länsstyrelsen slentrianmässigt använder jakt som en ”metod” för att lösa det problem som faktiskt Nordens Ark ska ta ansvar för. Det ska vara veterinär närvarande vid både fällfångst och eventuell sövning. INTE jägare med hundar.

Den 30 november fick föreningen det glädjande beskedet att Förvaltningsrätten i Luleå stoppade skyddsjakten på Joplin – domstolen ”bifaller överklagandet och upphäver det överklagade beslutet”.

Jaktkritikernas överklagande har räddat livet på Joplin och förhindrat att hon utsattes för en hänsynslös hundjakt. Djurparken får nu understödja henne med mat och kanske på detta vis få henne att återvända, I annat fall får man acceptera att hon har valt frihet framför fångenskap – vilket de flesta av oss säkert också skulle välja.

Jaktkritikerna menar att Nordens Ark nu ska ta tillfället i akt att värna sin verksamhet och låta järven Joplin bli en äkta och levande symbol för att man verkligen räddar sina djur!

(Bild av järv från pixabay)

Klicka gärna på länkarna nedan och läs beslutet om skyddsjakt, Jaktkritikernas överklagan och domen från Förvaltningsrätten i Luleå som befriar Joplin från skyddsjakt.

Skyddsjakt på järv – Nordens Ark, beslut

Överklagan av beslut om länsstyrelsens beslut om skyddsjakt på järv

Dom – Luleå Förvaltningsrätt bifaller överklagandet

KLICKA HÄR OM DU VILL BLI MEDLEM OCH GE OSS DITT STÖD!

Sedan 1966 är vargen fridlyst. Redan 2007 (Rapport 2007:22) utgav Brottsförebyggande rådet (Brå) en forskningsrapport om illegal jakt på våra stora rovdjur där de kunde konstatera att få dömdes för brott och de som dömdes fick lägsta möjliga straff. Gärningen anmäldes oftast av personerna själva eller av jaktlaget. Det förekom då hot och trakasserier mot myndighetspersoner som utredde brott.

Trots straffskärpning – scooter och gift användes

Straffskärpning som gjordes 2001 hade ingen positiv påverkan. Inte ens när grymma metoder användes. Det kunde vara att man jagade med skoter eller använde gift. Medierapporteringen var ofta negativ mot varg, inte bara från jakttidningar utan även den lokala dagspressen. Många gånger användes argument som att vargen inte alls var utrotningshotad eller att folk inte ville ha varg som ett sätt att bortse från illegal jakt. Studien visade att medier kunde spela en viktig roll för inställningen till rovdjur och illegal jakt. Det fanns också en misstro mot myndigheter och rovdjurspolitiken. Dessutom trodde hälften av jägarkåren att vargarna var inplanterade vilket gav ”rätt” till illegal jakt. Av de som var gärningspersoner i de 344 förundersökningar som då gicks igenom (gällde alla stora rovdjur) var de antingen jägare, renskötare eller markägare. Redan då hade man identifierat flera motiv till den illegala jakten:

Livsstilsinriktade ekonomiska motiv:
– skydda tamboskap, renar, hjortar etcetera
– konkurrens om vilt   
– skydda jakthundar
– handel med kött, skinn (ej kött men oklart om det sistnämnda gäller vargar).
– kriminell egenförvaltning  (ev. ersättning för att döda ett rovdjur illegalt)

Subjektiva, känslomässiga motiv:
– för spänningens skull
– för att få en trofé
– öka sin status
– rädsla
– rovdjurshat
– frustration mot samhället.

Rovdjurshat och frustration mot samhället

De såg att rovdjurshat och frustration mot samhället kunde höra ihop. De starka känslor som visats mot rovdjuren och även mot rovdjurspolitik var hatbrottsliknande.
År 2002 upptäcktes en varg i renskötselområden som man kom att kalla Lapponiavargen. Två renskötare anhölls för att ha jagat honom med skoter men släpptes i brist på bevis. Renskötare ansökte om skyddsjakt på honom som avslogs. Det fanns också önskan om att han skulle flyttas vilket inte heller beviljades. Hannen sändarförseddes för att man skulle kunna följa honom. Lapponiavargen som också kallades John påstods vara inplanterad trots att DNA-analyser visade att John kom från Finland. I april 2003 tystnade sändaren och man vet än idag inte vart han tog vägen.

Under denna period (1995-2005) hade 64 anmälningar gjorts om jaktbrott mot varg.
Av de intervjuade personerna i studien framkom att man kunde stå ut med alla andra av de stora rovdjuren utom vargen. Bland jägare framkom att de som var för vargen vågade inte säga något. De var till och med rädda att få sina hus nedbrända. Man skulle vara emot vargen och vara rädd för utfrysning om man sa något annat. Forskarna fann att ungefär hälften av vargarna dog i illegal jakt. Vad BRÅ då kom fram till var att det var en unik situation sett ur ett brottssammanhang. Den illegala jakten skilde sig från annan brottslighet så till vida att gärningspersonerna hade stöd från andra intressegrupper vilket inte kunde ses i andra brottsammanhang. Det fanns också en stor misstro mot rovdjurspolitiken. Mycket för att den inte blev som man önskade.  Det var under dessa år besvärande få (mindre än en procent) som dömdes för illegal jakt. Antalet polisanmälningar var också få. Det liknade mer ett laglöst land.  Risken att åka fast för att ha dödat en varg illegalt var exceptionellt liten. Man kunde också se att det var ”fel” personer som dömdes då de var de mest laglydiga och som ofta anmält sig själva. Slutsatsen i utredningen blev att försöka få till en rovdjurspolitik som fick stöd hos jägare, renskötare och markägare. Men det krävde att förnekelsen och omfattningen om den illegala jakten upphörde hos dessa grupper och att de skulle förtjäna ett förtroende av att vara mer delaktiga.

Skandulf – Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen

År 2005 gav Skandulf ut en rapport  ”Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen”. Där kan man läsa att anmärkningsvärt nog ökade inte vargpopulationen och översteg inte tio vargar i vinterstam under hela 1980-talet trots hög tillgång på föda och fridlysning. Av 87 vargar som obducerades åren 1980-2007 hade tio stycken (11,5 %) gamla skottskador som de överlevt. Ofta hade de skador i bogen men det finns även exempel på andra skador. Till exempel en fyraårig trebent alfatiktik från Långsjönreviret som sköts 2007 i nödvärn för hundangrepp. Hon hade inläkta splitter i en benstump. Alfahannen i reviret hade innan dess försvunnit spårlöst. En ny hanne kom till reviret efter nyår 2006/07. Den gamla alfahannen hittades sedemera i ett vattendrag drygt 11 mil från Långsjöreviret (i Filipstads kommun) i april 2007. Dödsorsaken kunde inte fastställas men en gammal skottskada påvisades.

En nioårig 47-kilos varghanne från Jangenreviret sköts 2007 efter beslut av Naturvårdsverket på grund av att ett rovdjur dödat tamdjur. Han hade gamla hagel i huvudet och var blind på ena ögat.

Förgiftade åtlar

Under perioden 2000-2005 hittades åtlar (utlagt kött/rådjur- älg- och hjortkadaver) i vargrevir/vargområden som preparerats med olika gift (Isofenfos, Carbofuran, Warfarin, Glykol och Cyanid). År 2012 hittades en varg och en rävunge döda nära varandra (250 m) i Kolsva som dött av något de fått i sig. Dödsorsaken var någon forma av cirkulationskollaps men prover skickades aldrig för analyser om vad de dött av. Området där djuren hittades  bestod av tre vargrevir. Det fanns även misstankar om sprängda varglyor.
Under åren 2015-2018 minskade antalet vargar utan att det kunde spåras till annan anledning än illegal jakt. Något som Jägareförbundet i en intervju med Sveriges Radio 2018 bekräftade inte kunde uteslutas med hänvisning till ett missnöje med att myndigheter ”inte lyssnade på människor som bodde nära vargen”. Ett märkligt resonemang att ge sig ”rätten” att ta lagen i egna händer.
År 2019 hittades en död vargtik i ett vattendrag i norska Hedmark. Vargen visade sig vara förgiftad med Glykol. Man hade ett halvår innan dess hittat åtlar preparerade med just glykol.

SGT och svarta hål

Att döda en varg utanför de jaktsystem som finns är olagligt och räknas som ett grovt jaktbrott som kan ge upp till fyra års fängelse. Vi har särskilda miljöåklagare som handlägger sådana brott. Tyvärr är de för få och utredningar tar flera år. Dessa brott är dessutom mycket svåra att bevisa och tystnadskulturen är stor. SLU:s forskningsstation Grimsö har forskat i ämnet och kan se att upp till 80 vargar försvinner varje år. Vargjakten verkar dessutom organiserad. SGT – Skjut gräv tig – är ett uttryck i främst jägarkretsar om vad man ska göra med vargen. De anser inte att vargen har något existensberättigande. Det är en liten klick jägare men de hörs mycket. Sedan vargen återetablerades i Sverige har det försvunnit vargar.  I Dalarna och Värmland har man länge pratat om ”svarta hål”, det vill säga områden som onaturligt saknar varg. Ett sådant område är mellan Siljan och Klarälven, Vansbro och Sälen. Vargarna minskar när de borde ökat.

Så här såg det ut i Dalarna respektive år:

År	Föryngringar	Revirmarkerande par	Totalt	Notering
2015/16	8,2	8,5	16,7
2016/17	9,7	7	16,7
2017/18	6	3,83	9,83
2018/19	3,5	3,1	6,6	35 vargar (ingen licensjakt 2020)
2019/20	6,49	2,5	8,99	65 vargar
2020/21	8,5	2	10,5

Länsstyrelsen har beslutat att det ska finnas minst åtta föryngringar i Dalarna vilket är ca 80 vargar.

Trots att sådana här brott sällan leder till åtal finns det några fall:

Fansenvargen – en 1-årig tik från Sjösvedenreviret

En av de absolut grymmaste kända illegala jakter på varg handlar om Fansenvargen i februari 2011. Tack vare att Gullan och Leif en kväll upptäckte att något var fel blev det känt. De hade kört med sitt hundspann vid sjön Fansen där de kunde se slarvigt övertäckta skoterspår och blodstänk i snön. De anmäler till polisen. Dagen efter söker polisen med helikopter och skoter och hittar i en snöhög en vargkropp nerknycklad i en stenglipa. Senare får vi veta att två män hade varit ute på sjön Fansen. Den ena åker skidor och den andre åker skoter. I sydänden av sjön ser de en vargfamilj som skräms upp från en daglega. Två av vargarna springer in i skogen men den tredje, Fansentiken, springer ut på isen österut och följs av skotern. Skotern kör efter henne en halv kilometer och kör sedan på henne minst fyra gånger tills hon blir liggande fortfarande vid liv. Därefter blir hon ihjälslagen med en påk.

Obduktionsprotokollet är vidrig läsning. Tiken vägde 35 kg. Hon hade blött rikligt och med synliga skallskador. Tiken hade många frakturer och inre blödningar över hela kroppen orsakade av kraftigt våld medan hon fortfarande levde. Vidare hade hon inre skador i magsäck, lungor och levern. Hjässan på huvudet är helt krossat. Skadorna bedömdes vara av stort trauma för henne.

Många var upprörda över hur hon blivit behandlad. Bland jägare började namnet på en av männen cirkulera vilket anmäldes av en jägare i Jägarförbundet. Mannen var känd för tvivelaktiga jaktmetoder. På så sätt lyckades brottet leda till åtal. Det var miljöåklagare Åse Schoultz som drev målet. Det fanns bevisning men tingsrätten friade skotermannen och dömde skidmannen. Bland annat hittades skidmannens urin på platsen. Han fick ett år och nio månader. Skotermannen friades för att tingsrätten inte ansåg att det var bevisat att han hade kört skotern. Åklagaren blev upprörd och överklagade till hovrätten där domarna ändrades och bägge männen dömdes till två års fängelse var för grovt jaktbrott.

Snapphanevargen, en skygg hane

I augusti 2018 trodde sig en jägare ha skjutit en räv men det var en varg utanför Lönsboda i Osby kommun. Mannen var så ångerfull att han slutade med jakt. Vargen var den så kallade Snapphanevargen. Det var en skygg hane som rört sig i området under fem års tid utan att göra mycket väsen av sig. I både tingsrätt och hovrätt dömdes jägaren till villkorlig dom och 25 000 kronor i dagsböter för jaktbrott av normalgrad. Riksåklagaren överklagade till Högsta domstolen som inte tog upp fallet. Mannens jaktlag samlade in bötesbeloppet så att mannen själv bara betalade försvarskostnaderna på ca 10 000 kr. Många jägare var dock kritiska till insamlingen och menade att man måste veta vad man skjuter på.

Att det förekommer illegal jakt på varg är tydligt. Forskare menar att exempelvis licensjakt och skyddsjakt minskar den illegala jakten men sett till hur illegal vargjakt betraktas av vissa vargmotståndare och det faktum att det trots dessa jaktformer ändå försvinner vargar är det kanske mer plåster på såren för de missnöjda.

Jaktkritikerna kämpar mot alla vargjakter, tjuvjakter såväl som legala jakter. Vi överklagar jakter på varg. Ge oss gärna ditt stöd i form av medlemskap så att vi växer och får mer tyngd som organisation. Stödmedlem kostar endast 30 kr, fullbetalande medlem 250 kr. Klicka här för att bli medlem!

Insändare i GP 17 november 2021

Polisen i Lerums kommun har tagit ett beslut om att avliva en älgko och två kalvar (GP 11/11). Detta beslut är ytterst tveksamt. Jag menar att älgarna inte har inte visat aggressivitet, utan endast rört sig i området och ätit fallfrukt. För detta har en dödsdom utfärdats över dem.

Polisen får ta beslut om skyddsjakt i en akut situation om det är fara för människors liv och hälsa, men så är inte fallet när det gäller dessa älgar. En kommunikatör i Lerums kommun hänvisar till en händelse med älg som skedde för två år sedan, vilket är helt irrelevant. Det är farliga individer här och nu, som gäller om skyddsjakt ska tillåtas.
Ofta beslutas skyddsjakter på rutin utan att de ansvariga reflekterar över den eventuella nödvändigheten i detta.
Inom loppet av några dagar har flera hundratals människor skrivit under en namninsamling: ”Låt älgarna leva”, som har skickats till kommunen i Lerum. Det visar att det finns ett starkt stöd för att försöka rädda dessa älgar.
De flesta vilda djur hyser stor rädsla för oss människor. Därför borde vi i stället glädjas åt att en liten älgfamilj visar oss förtroendet att åtnjuta deras sällskap och se dem mumsa äpplen, under en kort tid. Tänk om vi människor kunde besinna oss och inte tillgripa övervåld på allt levande.
Margareta Sturemyr