Mängder med plast skjuts varje år ut i naturen av jägare. Man vet idag att plast tar lång tid att brytas ned och är skadligt för både människor, djur, hav och natur. Plast i haven är till exempel ett mycket stort miljöproblem som det är bråttom att lösa.
I alla hagelpatroner finns en förladdning som oftast är av plast. När en jägare skjuter mot ett djur med hagelgevär flyger plasten iväg med hagelsvärmen och landar i naturen där den blir liggande om ingen plockar upp den. Erik Schulze i norska Naturvernforbundet menar att förladdningarna av plast är ett stort miljöproblem och en fara för fåglar och djur då de har en form som gör att fåglar och små djur lätt kan få dem i sig.
Norges Jeger- og Fiskerforbund säger att de är klara över problemet, men de menar att plasten är en nödvändig del av de patroner som används idag. De menar att det inte finns något gott alternativ idag, men vill försöka att påverka och driva på utvecklingen av miljövänliga patronkomponenter. Även det svenska jägarförbundet vill sätta press på tillverkarna så att plastförladdningarna försvinner helt.
Tills dess fortsätter alltså svenska jägare att skjuta ut mängder med plast i naturen och även bly och andra tungmetaller som ju också är farligt för djur och natur.
Jaktkritikerna anser att en stor del av jakten borde förbjudas/minskas.
Vi vill bland mycket annat att:
All fågeljakt stoppas
All jakt på små predatorer stoppas (räv, grävling, mård, med flera)
Jakt på våra fem stora rovdjur måste stoppas helt
Jakt på sälar måste stoppas helt
Om detta genomförs kommer spridningen av plast och bly att minska direkt.
Bli medlem i Jaktkritikerna och ge oss ditt stöd! Vi kämpar för de vilda djuren, mot jakt!
I både Jaktjournalen och Svensk Jakt rapporteras det om ett par som dödade två lodjur i årets licensjakt. De två, en man och en kvinna beskriver händelsen med ord som “helt osannolikt och alldeles fantastiskt”. Det står även i artikeln att de två jagar “det mesta” och att de fick en jaktupplevelse som blev “något alldeles extra”. De använde sig bland annat av en jaktmetod som heter lockjakt. Man har en lockpipa och blåser i , det kan låta som harskrik. På så vis kan jägaren locka fram lodjuret. Många djurvänner har läst detta och blivit mycket ledsna och förfärade. Vilket lömskt och förfärligt sätt att lura det intet ont anande lodjuret att komma fram och utsätta sig för fara. Hur kan en människa uttrycka sig som så att “glädjen är på topp” efter att man dödat ett vilt djur?! Det är vi många som undrar. Det är ingen jakt som människor måste bedriva för att överleva. Det är en ren nöjes- och- troféjakt som pågår i Sverige. Lodjuret är dessutom rödlistat i EU:s Art- och- habitatdirektiv.
Vi är fortfarande unga. Hur gamla får vi bli innan någon jägare får det tvivelaktiga “nöjet” att döda oss?
Det var en hona som dödades och via bilder från en åtelkamera visste man att det funnits en hona med unge i området. Bara en sån sak, att ge sig till att skjuta på en mamma som har unge. Hur tänker sådana människor som utför detta dödande, undrar nu många. Det framgår inte av artiklarna om även ungen dödades. Men det händer vid jakt att lodjursungar blir ensamma kvar när mamman dödats. De kan få svårt att klara sig om de inte fullt ut lärt sig att jaga än. En del söker sig kanske vilsna in till byar och då begärs det skyddsjakt även på ungen.
I Jaktkritikerna har vi svårt att förstå denna jakt. Varför överhuvud taget jaga lodjuren? De är rödlistade. De har rätt att leva precis som vi människor. Och hur kan man känna en sådan glädje över att ha dödat ett vackert lodjur som endast levde sitt eget liv och inte besvärade jägaren? Det är många frågetecken som inte får något vettigt svar.
Lodjur är skygga djur. Många människor har önskat att få se ett livs levande lodjur, glädjen är stor om man lyckas och ingen längtan finns efter att döda ett vackra djuret. Ytterst är våra politiker och Naturvårdsverket ansvariga för att denna nöjesjakt får fortgå! Sverige ligger tyvärr långt efter när det gäller synen på vilda djur! Men de flesta människor på landsbygden känner nog en stor sorg och avsky över detta meningslösa dödande. Lodjuret är nämligen otroligt populärt bland svenska folket och cirka sjuttio procent av svenskarna är negativt inställda till att djur får jagas när de har sin parningstid, är dräktiga eller har ungar. Lodjuren får jagas just under sin parningstid. Ett lodjur får jagas av två lösa hundar och fällor får användas i vissa län. Allt detta anser Jaktkritikerna är oerhört grymt och fullständigt onödigt.
Idag finns cirka 1250 lodjur i Sverige – cirka 10,5 miljoner människor. Med vilken rätt ger sig människan på att jaga, stressa och döda dessa skygga varelser?
Endast 13 procent anser att lodjur över huvud taget ska få jagas. Detta framgår av en ny undersökning som gjorts via YouGov Sveriges Internetpanel, på uppdrag av World Animal Protection Sverige och Svenska Rovdjursföreningen. I undersökningen framgår att svenskarna vill stärka skyddet för de jagade djuren.
Du kan hjälpa till genom att stärka någon av de organisationer som arbetar för att skapa ett bättre skydd de vilda djuren. Ett medlemskap är en bra början. Du är varmt välkommen att bli medlem i Jaktkritikerna om du så önskar. Klicka i så fall på länken nedan så får du information om hur du gör för att bli medlem.
Länsstyrelsen i Södermanland har beslutat om skyddsjakt från 1 maj 2022 – 31 augusti 2023 på 1 500 dovhjortar. Jakt dygnet runt i hela länet. Regeringens beslut2018 gällande skyddsjakt på dov- och kronhjort innebär redan att markägare utan beslut från länsstyrelse kan skjuta nyfödda kalvar under perioden 1 juli till den 15 april ”på växande gröda” och i ”skogsplantering”. Alltså i princip hela året från det ögonblick de föds får de dödas. Beslutet innebär också att man får jaga när hindarna är högdräktiga eller digivande. Kronhjort och dovhjort är grupplevande och hindarna lever i matriarkat som består av flera generationer.
Dovhjortar är nu i princip laglösa i Sverige. Regeringen och Naturvårdsverket drev igenom ett anstötligt beslut utan hänsyn till etiska och biologiska aspekter och ignorerade därmed protester från forskare och veterinärer.
LRF jämför hjortar med vildsvin och tvekar inte att lösa problem med lönsamhet med oetisk jakt, genom att det onda dekretet tillåter jakt dygnet runt med rörlig belysning.
Kronhinden föder i maj och dovhinden i juni-juli. I april är dräktiga hindar så tärda av vintern, att de inte är mycket större än årskalvar, vilket innebär att dräktiga hindar med fullgångna foster riskerar att skjutas som årskalv. Jakt gör också att ännu diande kalvar skjuts. Man utsätter hindar för psykiskt lidande och sjukdom eftersom de är mjölkproducerande när de mister sin kalv. På fråga om man vill jaga trots risker, svarade en manlig jaktledare ilsket ”jakten är redan såld”.
Hjort #metoo? En novemberdag skjuts en hind som försökt försvara sig mot en jakthund. Hinden har ett fullgånget dött foster på väg ut. Lite som våldtagna kvinnor som ifrågasätts om de ”varit på fel ställe i fel kläder”, förklaras att hinden parat sig vid ”fel tidpunkt”. Eftersom hinden väljer vilken hjort hon vill para sig med, kan man tänka att jaktstress eller troféjakt på handjur minskat hennes möjligheter. Hon straffades dubbelt med döden.
Studier i England och USA visar hur hjortdjur drabbas av stress och posttraumatiskt stressyndrom, PTSD när de jagats av människor och hundar. Muskel- och benskador och förhöjda kortisolnivåer är skadliga bieffekter, men varken ”collateral damage” eller psykiskt trauma hos överlevande djur berör jägare. Jakt och mänsklig aktivitet tvingar många vilda djur att ändra beteende. Vissa blir nattaktiva och mycket tid går åt att hålla sig undan från människor och hundar på bekostnad av vila och födosökande. Markägares stängseltrådar är en dödsfälla för hornbärande hjortar om vilket tystnadskultur råder.
För oss som bor på landet, innebär jakt numera naturterror och hjärtskärande möten med stressade eller skadade djur. Dag efter jakt – blir möte med Döden – inälvor av hjortar påträffas spritt över buskar. Bakom gömde sig en överlevare. En traumatiserad ensam hjortkalv.
“Inälvor av hjortar påträffas spritt över buskar. Bakom gömde sig en överlevare. En traumatiserad ensam hjortkalv.”
Dovkalv#metoo? Kristdemokraternas Ebba Busch, låter sig filmas för en Youtube-kanal när hon med ett isande skratt skadskjuter en dovkalv i djup snö. I intervju med DN koketterar hon med att säga ”för att jobba i riksdagen måste man kunna jaga och snusa”.
Naturvårdsverket ”vårdar” inga vilda djur. Ökade jakttider och obegränsade tekniska jaktmedel, trots att de värnlösa djuren fysiskt är desamma sen årtusenden, legitimeras metoder som är rent sadistiska. Fällor, grytjakt, drivande jakthundar i naturen, skyddsjakt från helikopter, jakt på lodjur under parningstid, jakt på nyfödda ungar och dräktiga honor.
Naturvårdsverket har gjort sig till jaktens Agamemnon, kungen som offrade sin egen dotter, Ifigenia för att få vind i seglen och återvända till Troja. I samma ögonblick Ifigenia offras, förvandlas hon till en hjort. Till vilken blodig avgrund Naturvårdsverket vill få Sveriges regering att segla, genom att offra hindar och deras kalvar, är en gåta.
Texten är skriven av Eva Stjerswärd och publicerades som insändare i Tidningen Syre med rubriken “Dovhjortar är nu i princip laglösa i Sverige” den 16 maj 2022
I bland lönar det sig att överklaga! Järven Joplin lever och dessutom i frihet! Hon verkar ha anpassat sig bra, till ett fritt liv. Allt tyder på att hon har klarat sin överlevnad, sedan snart ett år tillbaka och inte sökt sig tillbaka till Nordens ark, varifrån hon rymde. Nordens ark begärde skyddsjakt på henne – vilket ALLTID innebär avlivning. Jaktkritikerna överklagade länsstyrelsen i Västra Götalands beslut, vilket innebar att Förvaltningsrätten avslog skyddsjakten. Sen har Jaktjournalen och SRI gått ut med att Joplin förmodas vara död. Men det stämmer alltså inte, Joplin lever och vi är så glada för det. Hurra!
Det finns hos vissa människor ett hat mot rovdjur. Detta betyder att lodjur som fångas i fälla löper risk att utsättas för grymheter. Dessa grymheter kan utföras utan att någon annan någonsin får veta något. I skogen finns ingen kontroll från någon myndighet. Lodjuret i fällan är helt utlämnad till jägaren som kommer för att döda det. Att tillåta fällor i jakten som nu kommer att ske i licensjakten på lodjur i Västernorrland är därför djupt oansvarigt.
Jaktbrottshärva i Norrbotten avslöjade djurplågeri i jakten
Ett exempel på sådant djurplågeri är det som uppdagades i den så kallade jaktbrottshärva i Norrbotten för några år sedan. En mobilfilm avslöjade djurplågeriet. På filmen ser man ett lodjur i en fälla som stressas av en aggressiv hund som springer runt fällan och skäller. Samtidigt sticker en person in en påle i fällan och stöter lodjuret i sidan oupphörligt. Lodjuret befinner sig i en hopplös situation utan möjlighet att fly.
Du kan se filmen nedan. Vi varnar för obehagliga bilder.
Om lodjuren inte fångas i fällor kommer de att jagas av starka, snabba, vältränade rovdjurshundar, ofta så kallade plotthundar – en ras som tagits till Sverige i syftet att jaga rovdjur med. Lodjuret som även kan vara en mamma med årsunge jagas upp i ett träd. Utan chans att fly (hundarna vaktar under trädet) skjuts lodjuren ner av jägaren som hunnit fram.
Kärleken till våra lodjur
Som tur är finns hos de flesta svenskar en stor kärlek till de vackra kattdjuren. En nyligen gjord undersökning av Svenska Rovdjursföreningen och World Animal Protection visar att 80 procentav svenskarna tycker om eller tycker mycket om att det finns lodjur i Sverige. Undersökningen visar för övrigt att svenska folket är överväldigande positiva till de flesta rovdjur.
En person som älskar lodjur lånade oss nedanstående film. Han träffade två lodjur på sin tomt. Filmen visar ett lugnt, vänligt och nyfiket lodjur som möter en kärleksfull människa. Jaktkritikerna upplever att många svenskar känner denna kärlek till lodjuren och att man lider av jakten som bedrivs mot lodjuren. Varför jaga dom?
Se de vackra bilderna nedan! Vi har i Sverige dessa fantastiska, vackra kattdjur! Varför tillåts denna jakt på dem?!
Det krävs ett större engagemang från allmänheten för våra lodjur för att få stopp på dessa jakter. Om vi reagerar när stora kattdjur jagas i andra länder måste vi även reagera när våra egna stora kattdjur jagas. Kontakta regering och riksdag, ring länsstyrelserna, kontakta Naturvårdsverket. Politiker jagar själva och vill fortsätta att göra så! Det är DU och JAG som måste sätta press på dem. Organisationer för djur gör redan allt vi kan. VI BEHÖVER DIN HJÄLP!
Bli gärna medlem i någon organisation som arbetar för att skydda vilda djur i Sverige. Det finns ett flertal organisationer att välja mellan. Självklart ser vi dig gärna som medlem i Jaktkritikerna, du är varmt välkommen! Klicka i så fall på länken nedan, fyll i dina uppgifter och betala in medlemsavgiften.
Hjälp oss, låt oss leva! Låt oss slippa lösa jagande hundar och hemska fällor!
Bli medlem och ge oss ditt stöd! Endast 30 kr för stödmedlem och familjemedlem. Fullbetalande medlem för 250 kr.
Jaktkritikerna ska utgöra en kraftfull röst för de vilda djuren i Sverige! Vid ett välbesökt årsmöte i Stockholm den 23 april 2022 valdes den nya styrelsen, som kommer att fortsätta att ta debatten till skydd för rovdjur, fåglar och alla andra vilda djur som hotas av människans onödiga jakt.
Styrelsen utgörs nu av:
Christian Jutvik (ordförande),
Margareta Sturemyr,
Marie Stegard Lind,
Annika Anastassiou,
Christina Åkerblad,
Kristina Tyrenius,
Eva Stjernswärd och
Mervi Helles.
Bara Mervi Helles är helt ny i styrelsen. Mervi är dock inte ny för verksamheten utan tjänstgör redan som redaktör för föreningens tidning, Jaktdebatt.
Christian Jutvik ersätter Richard Dehnisch som föreningens ordförande.
– Jag vill bli en enande kraft och få tillbaka arbetsglädjen i styrelsen. Vidare vill jag ha medlemsaktiviteter, fler fysiska möten och försöka hitta nya vägar till fler medlemmar, säger Christian.
Jaktkritikerna ska utgöra en kraftfull röst för alla vilda djur och fåglar i Sverige.
Västernorrlands länsstyrelse har nu inkommit med en ansökan om licensjakt på 8 lokatter och att de även ska få jagas med fällor.
Jaktkritikerna arbetar med ett överklagande till Förvaltningsrätten I Luleå.
Lodjuren skadar sina klor och tänder när de försöker ta sig ur fällan
Djur som fångats i fälla drabbas av uttorkning eftersom de kan sitta länge i fällan samt förlorar vätska när de försöker ta sig ut.
Den fysiska ansträngningen och psykiska stressen hos ett lodjur som kämpar för att ta sig ur fällan kan leda till muskelskador och cirkulationskollaps hos lodjuret.
Fällor är inte selektiva. Vilket djur som helst kan fångas i fällan.
Avslitna klor och tandskador, träflisor i magsäcken, cirkulationskollaps, muskelskador, stress – inget lodjur ska behöva utsättas för detta!
Fällfångst är djurplågeri och måste förbjudas!
Licensjakt på Sveriges lokatter har fram tills 14 februari 10 län beslutat om och fler län kan tillkomma. Jaktkritikerna har fram till den 14:e februari överklagat 9 länsstyrelsers licensjaktbeslut på 88 lokatter.
Sammanlagt blir det 125 fridlysta lokatter som får jagas och dödas.
Jägarna får alltså jaga med fällor vilket innebär ett stort lidande för lokatterna. Förutom detta får jägarna släppa två starka, vältränade, jakthundar efter lokatterna som ofta blir uppjagade i ett träd där de inte kan komma undan det dödande skottet. Trots detta är jägarna i Västernorrland inte nöjda. De beklagar sig över att de inte lagligen får använda motorfordon för att spåra lodjuren. De menar att lodjuren kan röra sig över så stora ytor att det är svårt att hitta dem. Men vad är då problemet? Om lodjuren är så svåra att hitta, varför måste man då göra sig så stora besvär med att leta reda på dem och döda dem?
Nej, låt istället våra rödlistade lodjur vara ifred!
Lokatterna är känsliga för jakt. Det är därför de är fridlysta och skyddade av bland annat EU:s art- och habitatdirektiv. Ändå tillåts dessa hemska jakter på våra lokatter i Sverige.
Text av Eva Stjernswärd:
“Licensjakten och troféjakten på våra rödlistade lodjur närmar sig! Det är en troféjakt för genom ett undantag i Cites kan jägaren behålla lodjurets klor, päls och huvudet. Sen kan jägaren visa upp sig på Facebook och stoltsera med skinnet av ett av våra vackra rödlistade lodjur – och samtidigt är vi många som gärna skulle ha önskat se detta lodjur livs levande och fri i naturen! Så för den som inte visste – troféjakt finns även i Sverige! Jakten börjar den 1 mars och pågår som längst till och med den 31 mars. Ofta är det tillåtet att i förväg ringa in lodjuren redan från den 1 februari. Tusentals jägare ringar in djuren med hjälp av skarpa, uthålliga jakthundar, ofta av typ plotthund, samt motorfordon.
Lodjuret, som inte är en långdistanslöpare, tillåts jagas av de skarpa, uthålliga rovdjurshundar som sedan 2000-talet använts i Sverige, räddar sig i träd eller låter ungarna rädda sig i träd. Begreppet ”träa” är den råaste av jaktsituationer; när man skjuter ett försvarslöst kattdjur som tror sig ha undkommit de primära förföljarna; nämligen hundarna. Det är lika oetiskt och omoraliskt som att titta de fångade ångestförlamade lodjuren i ögonen och avrätta dem när de fångats i fällor. Våra, svenska folkets fridlysta lodjur. Vid alla jakter med lösa hundar riskerar man att utsätta lodjursungar, vargvalpar, järvungar och björnungar för förföljelse oavsett länsstyrelsers ”rekommendationer”. Många gånger i hög snö och under den hårdaste årstiden för djuren.”
“Vid alla jakter med lösa hundar riskerar man att utsätta lodjursungar, vargvalpar, järvungar och björnungar för förföljelse oavsett länsstyrelsers ”rekommendationer”.
Jaktkritikerna värnar inte bara skyddade, rödlistade arter. Vi värnar alla djur mot grymheter i jakten!
Jaktkritikerna kan med glädje konstatera att vi under enbart oktober och november månad lyckats rädda livet på 15 djur/individer – 8 järvar och 7 vargar i fyra olika mål/ärenden. Det hårda arbete och all den tid som spenderas av några av våra styrelsemedlemmar på att skriva överklaganden ger till slut resultat. Det är så viktigt att vi som har “talerätt” nyttjar den eftersom detta är ett viktigt verktyg i våra försök att förändra den oetiska och fullständigt otidsenliga “viltvård” som idag bedrivs och utarmar vår fauna och vår natur. Samtidigt finns det politiker som vill stoppa naturorganisationers rätt att överklaga jakter. Allt vårt arbete bedrivs idéellt. Vi hoppas kunna fortsätta rädda djur på detta vis. För att kunna göra det behöver vi ditt stöd. Vi hoppas därför att du som är medlem fortsätter att vara det och att nya medlemmar strömmar till.
En medlem har visat Jaktkritikerna sin uppskattning och sitt stöd på ett särskilt sätt. Jaktkritikerna har av en medlem mottagit en gåva på 100 000 kr. Vi känner oss djupt rörda och tacksamma bortom ord över detta och vi riktar ett mycket stort, varmt tack till denna generösa djurvän som önskar vara anonym. Pengarna kommer att användas väl.
Ytterligare en rödlistad art ska jagas nästa år. Myndigheter och jägare kallar det för förvaltning när det bestäms hur många djur som ska dödas. Det är tillåtet att använda hund vid lodjursjakt och det får släppas två hundar efter samma lodjur. Hundarna får inte bytas ut under jakt på samma lodjur, under en och samma dag. Även icke dödande fångstredskap kan få användas och det vanligaste är en s.k. Värmländsk fångstfälla, en fälla som är som en rektangulär låda. Fällorna behöver bara vittjas en gång om dagen vilket innebär att ett lodjur kan sitta fången i ett dygn. Av obduktioner som gjorts på döda lodjur har man sett skador efter att de suttit i sådana burar. De har tandskador, kloskador och träflis i mage och tarm. Vid licensjakt får jägaren behålla skinnet. Kroppen skickas till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt).
“Så här kan insidan på en lofälla se ut. Notera den gnagda regeln och blodfläckarna. Det blir inga mikroskopiska träfibrer i magen av det här utan rejäla flisor.“
Jakten är oförenlig med EU:s fridlysningsregler, som kom med ny vägledning i oktober 2021 (den så kallade Tapiola-domen). Licensjakt på lodjur pågår 1 mars 2022 och som längst till och med den 31 mars 2022. Referensvärden för gynnsam bevarandestatus (GYBS) anger den lägsta nivån för att arten ska ha gynnsam bevarandestatus och är satt till 870 lodjur.
Under inventeringssäsongen 2020/2021 dokumenterades 213 familjegrupper i Sverige. Det finns ungefär 1244 lodjur. Med familjegrupp menas en hona som har sällskap av en eller flera årsungar. En familjegrupp motsvarar en föryngring. I första hand är inventeringen inriktad på att dokumentera familjegrupper och i andra hand ensamma lodjur inom samebyar och län/fylken. Inventeringsperioden för familjegrupper är 1 oktober – 28 /29 februari och därefter blir det alltså jakt. I Sverige gjordes 783 observationer av lodjur under perioden och siffran inkluderar döda lodjursungar.
I efterhand har listan uppdaterats med Jämtland – 24 lodjur och Västernorrland – 8 lodjur, Västerbotten 5 lodjur.
För Jämtland (17 förra året), Västerbotten (13 förra året), Västernorrland (inga förra året) och Norrbotten (inga förra året) kommer beslut att tas när vinterns inventering är slutförd. Dessa fyra län ingår i norra förvaltningsområdet och där får länsstyrelsernas besluta om licensjakt på lodjur från och med den 1 mars till och med den 15 april.
De länen där inga lodjur får dödas 2022 (0) är Kronoberg (4 förra året) och Värmland (0 förra året).
” Det finns variation på hur många lodjurshonor som får ungar i ett område. Enstaka år kan en stor andel få ungar, medan det under andra år är en mindre andel.“
Det finns variation på hur många lodjurshonor som får ungar i ett område. Enstaka år kan en stor andel få ungar, medan det under andra år är en mindre andel. Man vet inte vad variationen beror på. Det beror troligen på klimat, näringstillgång och åldersstruktur. Även lodjurets kondition och kroppsstorlek samt ålder. Äldre lodjur har bättre möjlighet att få ungar. Variationen i populationen mellan år beror också på jaktuttaget åren innan.
De flesta honor blir könsmogna och parar sig vid två års ålder, men det kan också dröja till treårsåldern. Hanarna blir också könsmogna men parar sällan då för att de inte kan konkurrera med äldre hanar. Parningssäsongen börjar de sista dagarna av februari i Mellansverige. I nordligaste Sverige är säsongen möjligen förskjuten en eller två veckor framåt. Högbrunsten varar i ungefär fem dagar. Lodjur är polygama det vill säga hanar kan para sig med flera honor och honan kan uppvaktas av flera hanar. Lodjur är dräktiga i ca 70 dagar. Ungarna föds i maj eller första halvan av juni. Normalt föds 2-3, men varierar från en till fyra ungar. Det innebär att jakten kan påverka både parning och honorna som är parade.
” Ungarna föds i maj eller första halvan av juni. Normalt föds 2-3, men varierar från en till fyra ungar. Det innebär att jakten kan påverka både parning och honorna som är parade.“
Att det fortfarande är tillåtet att jaga med fångstfällor som är ett rent djurplågeri är en gåta. Därtill att man kan låta lodjuret jagas av två hundar under många timmar. Toppen på det är att jägaren får behålla skinnet för en rödlistad art som trofé. Har vi inte kommit längre 2022?
Jaktkritikerna överklagar lodjursjakter. Bli gärna medlem och ge oss ditt stöd. Lägsta medlemsavgift är 30 kr för stödmedlem och familjemedlem. KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM!
Inte nog med att våra rävar utsätts för jakt med lösa hundar, grytjakt, jakt med snaror, skadeskjutningar med mera – det finns även tävlingar i att jaga rävarna. Stövar-SM i harhundar 2021 gick av stapeln den 4 – 5 december på Gotland och arrangerades av Gotlands stövarklubb. Tävlingen går ut på att rävar jagas av stövare speciellt tränade för just detta. Ingen räv dödas i tävlingen, men de som jagas får springa för livet och tära på sin energi som de så väl behöver för att kunna överleva vintern. Hundarna däremot är väl försedda och på topp. Jaktkritikerna är självklart starkt kritiska till sådana tävlingar och vill att de förbjuds.
Det är upprörande att man lånar det fina Gotland till djurplågericirkus med hundar mot rävar. Var finns den moraliska stoppknappen? Ingen ifrågasätter och ingen tar ansvar för hur rävarna:
1. överansträngs fysiskt- muskelskador- stresshalt i blodet- ”collateral damage” på fåglar och andra djur när stora områden tas i anspråk för lösspringande hundar- rävar jagas alltså en svår vintertid med snö och frost på Gotland, bara det borde anmälas som djurplågeri!
2. Ingen redogörelse för vilka rävar som jagas och hur länge, dvs hur många hundar är i omlopp mot varje räv.
3. Ingen veterinärkontroll på om räv skadas – rapport om när hund skadar räv (tystas det ned med tanke på att hunden då inte blir godkänd?)
4. Vilken PTSD- posttraumatisk stress uppvisas hos rävar som jagas på detta onaturliga sätt? Forskning visar att återhämtningen är längre och den psykiska stressen är mycket större när djur jagas av människor/hundar/jägare. I naturen jagar djuren inte för nöjes skull och absolut inte i flera timmars hetsjakt som den som skapas av människor som vill tävla med hundar.
5. Det är djurplågeri mot rävar eftersom ingen övervakning sker, heller ingen etisk programförklaring finns från Jägareförbundet eller kennelklubben vad gäller utnyttjande av vilda djur för nöjes skull.
6. Att behandla räv så här av hundägare är att likställa med engelsk rävjakt så kallad ”trail hunting”, även om räv inte dödas, plågas den oacceptabelt. Stark folklig motvilja mot rävjakt i England. Sverige borde passa sig för att hålla fast vid så otidsenliga avarter som att medvetet utsätta vilda djur för dödsskräck som en sport med hundträning.
7. Vilka ekonomiska intressen ligger bakom detta?
8. Hundhetsning är förbjudet i andra länder, då ska inte Sverige hålla på med sånt här under radarn för att en minoritet hundägare tycker det är kul.
” Ingen räv dödas i tävlingen, men de som jagas får springa för livet och tära på sin energi som de så väl behöver för att kunna överleva vintern.“
Om rävjakt:
Våra rävar är redan hårt ansatta av jakt. Under själva jakten finns det ingen gräns för hur många rävar en jägare får skjuta, det är bara att skjuta så många som man vill. Cirka 70 000 rävar dödas i jakt i Sverige årligen. Jägarna kallar detta dödande för “viltvård”. Jakttiden för räv i sydligaste Sverige är sju månader och i norra Sverige nio månader. I mellersta Sverige får rävarna plågas i åtta månader av jakt. Under den tiden som rävarna har ungar få föräldrarna inte dödas, men ungarna får dödas så snart de tittar upp ur boet. Men vem vet hur många rävmammor som grävs upp och dödas tillsammans med rävungarna? I skogen finns ingen kontroll. Det finns ett talesätt bland jägare som heter “Räv före rå” vilket betyder att får man chans att skjuta en räv så går det alltid före att skjuta ett rådjur.
Utöver all denna grymma förföljelse av rävar finns det alltså dessutom tävlingar i att jaga rävarna. En stor skam för Sverige som länge ansetts vara ett relativt djurvänligt land. Det är av stor vikt att fler människor reagerar mot denna förföljelse av rävarna. Det måste bli ett slut på detta!
Bli medlem i Jaktkritikerna och hjälp oss kämpa för rävarna! Även som passiv medlem är du till hjälp. Lägsta avgiften för medlemskap är stödmedlem och familjemedlem för 30 kr.KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM!
