I bland lönar det sig att överklaga! Järven Joplin lever och dessutom i frihet! Hon verkar ha anpassat sig bra, till ett fritt liv. Allt tyder på att hon har klarat sin överlevnad, sedan snart ett år tillbaka och inte sökt sig tillbaka till Nordens ark, varifrån hon rymde. Nordens ark begärde skyddsjakt på henne – vilket ALLTID innebär avlivning. Jaktkritikerna överklagade länsstyrelsen i Västra Götalands beslut, vilket innebar att Förvaltningsrätten avslog skyddsjakten. Sen har Jaktjournalen och SRI gått ut med att Joplin förmodas vara död. Men det stämmer alltså inte, Joplin lever och vi är så glada för det. Hurra!
Det finns hos vissa människor ett hat mot rovdjur. Detta betyder att lodjur som fångas i fälla löper risk att utsättas för grymheter. Dessa grymheter kan utföras utan att någon annan någonsin får veta något. I skogen finns ingen kontroll från någon myndighet. Lodjuret i fällan är helt utlämnad till jägaren som kommer för att döda det. Att tillåta fällor i jakten som nu kommer att ske i licensjakten på lodjur i Västernorrland är därför djupt oansvarigt.
Jaktbrottshärva i Norrbotten avslöjade djurplågeri i jakten
Ett exempel på sådant djurplågeri är det som uppdagades i den så kallade jaktbrottshärva i Norrbotten för några år sedan. En mobilfilm avslöjade djurplågeriet. På filmen ser man ett lodjur i en fälla som stressas av en aggressiv hund som springer runt fällan och skäller. Samtidigt sticker en person in en påle i fällan och stöter lodjuret i sidan oupphörligt. Lodjuret befinner sig i en hopplös situation utan möjlighet att fly.
Du kan se filmen nedan. Vi varnar för obehagliga bilder.
Om lodjuren inte fångas i fällor kommer de att jagas av starka, snabba, vältränade rovdjurshundar, ofta så kallade plotthundar – en ras som tagits till Sverige i syftet att jaga rovdjur med. Lodjuret som även kan vara en mamma med årsunge jagas upp i ett träd. Utan chans att fly (hundarna vaktar under trädet) skjuts lodjuren ner av jägaren som hunnit fram.
Kärleken till våra lodjur
Som tur är finns hos de flesta svenskar en stor kärlek till de vackra kattdjuren. En nyligen gjord undersökning av Svenska Rovdjursföreningen och World Animal Protection visar att 80 procentav svenskarna tycker om eller tycker mycket om att det finns lodjur i Sverige. Undersökningen visar för övrigt att svenska folket är överväldigande positiva till de flesta rovdjur.
En person som älskar lodjur lånade oss nedanstående film. Han träffade två lodjur på sin tomt. Filmen visar ett lugnt, vänligt och nyfiket lodjur som möter en kärleksfull människa. Jaktkritikerna upplever att många svenskar känner denna kärlek till lodjuren och att man lider av jakten som bedrivs mot lodjuren. Varför jaga dom?
Se de vackra bilderna nedan! Vi har i Sverige dessa fantastiska, vackra kattdjur! Varför tillåts denna jakt på dem?!
Det krävs ett större engagemang från allmänheten för våra lodjur för att få stopp på dessa jakter. Om vi reagerar när stora kattdjur jagas i andra länder måste vi även reagera när våra egna stora kattdjur jagas. Kontakta regering och riksdag, ring länsstyrelserna, kontakta Naturvårdsverket. Politiker jagar själva och vill fortsätta att göra så! Det är DU och JAG som måste sätta press på dem. Organisationer för djur gör redan allt vi kan. VI BEHÖVER DIN HJÄLP!
Bli gärna medlem i någon organisation som arbetar för att skydda vilda djur i Sverige. Det finns ett flertal organisationer att välja mellan. Självklart ser vi dig gärna som medlem i Jaktkritikerna, du är varmt välkommen! Klicka i så fall på länken nedan, fyll i dina uppgifter och betala in medlemsavgiften.
Hjälp oss, låt oss leva! Låt oss slippa lösa jagande hundar och hemska fällor!
Bli medlem och ge oss ditt stöd! Endast 30 kr för stödmedlem och familjemedlem. Fullbetalande medlem för 250 kr.
Jaktkritikerna ska utgöra en kraftfull röst för de vilda djuren i Sverige! Vid ett välbesökt årsmöte i Stockholm den 23 april 2022 valdes den nya styrelsen, som kommer att fortsätta att ta debatten till skydd för rovdjur, fåglar och alla andra vilda djur som hotas av människans onödiga jakt.
Styrelsen utgörs nu av:
Christian Jutvik (ordförande),
Margareta Sturemyr,
Marie Stegard Lind,
Annika Anastassiou,
Christina Åkerblad,
Kristina Tyrenius,
Eva Stjernswärd och
Mervi Helles.
Bara Mervi Helles är helt ny i styrelsen. Mervi är dock inte ny för verksamheten utan tjänstgör redan som redaktör för föreningens tidning, Jaktdebatt.
Christian Jutvik ersätter Richard Dehnisch som föreningens ordförande.
– Jag vill bli en enande kraft och få tillbaka arbetsglädjen i styrelsen. Vidare vill jag ha medlemsaktiviteter, fler fysiska möten och försöka hitta nya vägar till fler medlemmar, säger Christian.
Jaktkritikerna ska utgöra en kraftfull röst för alla vilda djur och fåglar i Sverige.
Västernorrlands länsstyrelse har nu inkommit med en ansökan om licensjakt på 8 lokatter och att de även ska få jagas med fällor.
Jaktkritikerna arbetar med ett överklagande till Förvaltningsrätten I Luleå.
Lodjuren skadar sina klor och tänder när de försöker ta sig ur fällan
Djur som fångats i fälla drabbas av uttorkning eftersom de kan sitta länge i fällan samt förlorar vätska när de försöker ta sig ut.
Den fysiska ansträngningen och psykiska stressen hos ett lodjur som kämpar för att ta sig ur fällan kan leda till muskelskador och cirkulationskollaps hos lodjuret.
Fällor är inte selektiva. Vilket djur som helst kan fångas i fällan.
Avslitna klor och tandskador, träflisor i magsäcken, cirkulationskollaps, muskelskador, stress – inget lodjur ska behöva utsättas för detta!
Fällfångst är djurplågeri och måste förbjudas!
Licensjakt på Sveriges lokatter har fram tills 14 februari 10 län beslutat om och fler län kan tillkomma. Jaktkritikerna har fram till den 14:e februari överklagat 9 länsstyrelsers licensjaktbeslut på 88 lokatter.
Sammanlagt blir det 125 fridlysta lokatter som får jagas och dödas.
Jägarna får alltså jaga med fällor vilket innebär ett stort lidande för lokatterna. Förutom detta får jägarna släppa två starka, vältränade, jakthundar efter lokatterna som ofta blir uppjagade i ett träd där de inte kan komma undan det dödande skottet. Trots detta är jägarna i Västernorrland inte nöjda. De beklagar sig över att de inte lagligen får använda motorfordon för att spåra lodjuren. De menar att lodjuren kan röra sig över så stora ytor att det är svårt att hitta dem. Men vad är då problemet? Om lodjuren är så svåra att hitta, varför måste man då göra sig så stora besvär med att leta reda på dem och döda dem?
Nej, låt istället våra rödlistade lodjur vara ifred!
Lokatterna är känsliga för jakt. Det är därför de är fridlysta och skyddade av bland annat EU:s art- och habitatdirektiv. Ändå tillåts dessa hemska jakter på våra lokatter i Sverige.
Text av Eva Stjernswärd:
“Licensjakten och troféjakten på våra rödlistade lodjur närmar sig! Det är en troféjakt för genom ett undantag i Cites kan jägaren behålla lodjurets klor, päls och huvudet. Sen kan jägaren visa upp sig på Facebook och stoltsera med skinnet av ett av våra vackra rödlistade lodjur – och samtidigt är vi många som gärna skulle ha önskat se detta lodjur livs levande och fri i naturen! Så för den som inte visste – troféjakt finns även i Sverige! Jakten börjar den 1 mars och pågår som längst till och med den 31 mars. Ofta är det tillåtet att i förväg ringa in lodjuren redan från den 1 februari. Tusentals jägare ringar in djuren med hjälp av skarpa, uthålliga jakthundar, ofta av typ plotthund, samt motorfordon.
Lodjuret, som inte är en långdistanslöpare, tillåts jagas av de skarpa, uthålliga rovdjurshundar som sedan 2000-talet använts i Sverige, räddar sig i träd eller låter ungarna rädda sig i träd. Begreppet ”träa” är den råaste av jaktsituationer; när man skjuter ett försvarslöst kattdjur som tror sig ha undkommit de primära förföljarna; nämligen hundarna. Det är lika oetiskt och omoraliskt som att titta de fångade ångestförlamade lodjuren i ögonen och avrätta dem när de fångats i fällor. Våra, svenska folkets fridlysta lodjur. Vid alla jakter med lösa hundar riskerar man att utsätta lodjursungar, vargvalpar, järvungar och björnungar för förföljelse oavsett länsstyrelsers ”rekommendationer”. Många gånger i hög snö och under den hårdaste årstiden för djuren.”
“Vid alla jakter med lösa hundar riskerar man att utsätta lodjursungar, vargvalpar, järvungar och björnungar för förföljelse oavsett länsstyrelsers ”rekommendationer”.
Jaktkritikerna värnar inte bara skyddade, rödlistade arter. Vi värnar alla djur mot grymheter i jakten!
Jaktkritikerna kan med glädje konstatera att vi under enbart oktober och november månad lyckats rädda livet på 15 djur/individer – 8 järvar och 7 vargar i fyra olika mål/ärenden. Det hårda arbete och all den tid som spenderas av några av våra styrelsemedlemmar på att skriva överklaganden ger till slut resultat. Det är så viktigt att vi som har “talerätt” nyttjar den eftersom detta är ett viktigt verktyg i våra försök att förändra den oetiska och fullständigt otidsenliga “viltvård” som idag bedrivs och utarmar vår fauna och vår natur. Samtidigt finns det politiker som vill stoppa naturorganisationers rätt att överklaga jakter. Allt vårt arbete bedrivs idéellt. Vi hoppas kunna fortsätta rädda djur på detta vis. För att kunna göra det behöver vi ditt stöd. Vi hoppas därför att du som är medlem fortsätter att vara det och att nya medlemmar strömmar till.
En medlem har visat Jaktkritikerna sin uppskattning och sitt stöd på ett särskilt sätt. Jaktkritikerna har av en medlem mottagit en gåva på 100 000 kr. Vi känner oss djupt rörda och tacksamma bortom ord över detta och vi riktar ett mycket stort, varmt tack till denna generösa djurvän som önskar vara anonym. Pengarna kommer att användas väl.
Inte nog med att våra rävar utsätts för jakt med lösa hundar, grytjakt, jakt med snaror, skadeskjutningar med mera – det finns även tävlingar i att jaga rävarna. Stövar-SM i harhundar 2021 gick av stapeln den 4 – 5 december på Gotland och arrangerades av Gotlands stövarklubb. Tävlingen går ut på att rävar jagas av stövare speciellt tränade för just detta. Ingen räv dödas i tävlingen, men de som jagas får springa för livet och tära på sin energi som de så väl behöver för att kunna överleva vintern. Hundarna däremot är väl försedda och på topp. Jaktkritikerna är självklart starkt kritiska till sådana tävlingar och vill att de förbjuds.
Det är upprörande att man lånar det fina Gotland till djurplågericirkus med hundar mot rävar. Var finns den moraliska stoppknappen? Ingen ifrågasätter och ingen tar ansvar för hur rävarna:
1. överansträngs fysiskt- muskelskador- stresshalt i blodet- ”collateral damage” på fåglar och andra djur när stora områden tas i anspråk för lösspringande hundar- rävar jagas alltså en svår vintertid med snö och frost på Gotland, bara det borde anmälas som djurplågeri!
2. Ingen redogörelse för vilka rävar som jagas och hur länge, dvs hur många hundar är i omlopp mot varje räv.
3. Ingen veterinärkontroll på om räv skadas – rapport om när hund skadar räv (tystas det ned med tanke på att hunden då inte blir godkänd?)
4. Vilken PTSD- posttraumatisk stress uppvisas hos rävar som jagas på detta onaturliga sätt? Forskning visar att återhämtningen är längre och den psykiska stressen är mycket större när djur jagas av människor/hundar/jägare. I naturen jagar djuren inte för nöjes skull och absolut inte i flera timmars hetsjakt som den som skapas av människor som vill tävla med hundar.
5. Det är djurplågeri mot rävar eftersom ingen övervakning sker, heller ingen etisk programförklaring finns från Jägareförbundet eller kennelklubben vad gäller utnyttjande av vilda djur för nöjes skull.
6. Att behandla räv så här av hundägare är att likställa med engelsk rävjakt så kallad ”trail hunting”, även om räv inte dödas, plågas den oacceptabelt. Stark folklig motvilja mot rävjakt i England. Sverige borde passa sig för att hålla fast vid så otidsenliga avarter som att medvetet utsätta vilda djur för dödsskräck som en sport med hundträning.
7. Vilka ekonomiska intressen ligger bakom detta?
8. Hundhetsning är förbjudet i andra länder, då ska inte Sverige hålla på med sånt här under radarn för att en minoritet hundägare tycker det är kul.
” Ingen räv dödas i tävlingen, men de som jagas får springa för livet och tära på sin energi som de så väl behöver för att kunna överleva vintern.“
Om rävjakt:
Våra rävar är redan hårt ansatta av jakt. Under själva jakten finns det ingen gräns för hur många rävar en jägare får skjuta, det är bara att skjuta så många som man vill. Cirka 70 000 rävar dödas i jakt i Sverige årligen. Jägarna kallar detta dödande för “viltvård”. Jakttiden för räv i sydligaste Sverige är sju månader och i norra Sverige nio månader. I mellersta Sverige får rävarna plågas i åtta månader av jakt. Under den tiden som rävarna har ungar få föräldrarna inte dödas, men ungarna får dödas så snart de tittar upp ur boet. Men vem vet hur många rävmammor som grävs upp och dödas tillsammans med rävungarna? I skogen finns ingen kontroll. Det finns ett talesätt bland jägare som heter “Räv före rå” vilket betyder att får man chans att skjuta en räv så går det alltid före att skjuta ett rådjur.
Utöver all denna grymma förföljelse av rävar finns det alltså dessutom tävlingar i att jaga rävarna. En stor skam för Sverige som länge ansetts vara ett relativt djurvänligt land. Det är av stor vikt att fler människor reagerar mot denna förföljelse av rävarna. Det måste bli ett slut på detta!
Bli medlem i Jaktkritikerna och hjälp oss kämpa för rävarna! Även som passiv medlem är du till hjälp. Lägsta avgiften för medlemskap är stödmedlem och familjemedlem för 30 kr.KLICKA HÄR FÖR ATT BLI MEDLEM!
Vintern 2019/2020 fanns det mellan 216 och 246 vargar i Finland. I år är Naturresursinstitutets beräkning att det i mars fanns 18–25 vargpar (en ökning med 23 procent) och 32–38 familjegrupper (en ökning med 16 procent). Så många vargar har det inte funnits i Finland på hundra år. Merparten av de nya reviren uppstod i västra Finland. Vargvalpar födda i april-maj är inte inräknade. Uppskattningen nu är att det finns 36–51 vargflockar. Med lika stor säkerhet bedömer man att antalet vargindivider är uppe i 337-452 stycken. Det fanns total 54–59 vargrevir, inklusive gränsreviren och med reviren i renskötselområdet blir det 70–84 vargrevir. Revir kan innehålla 2-3 vargar. Det är lite otydligt hur många vargar det egentligen finns. Samtidigt vet man att när Naturresursinstitutet började använda DNA-analyser för att bestämma vargstammens storlek kunde man se att de hade minskat (2017).
Enligt EU:s habitatdirektiv är vargen en strikt skyddad art utanför renskötselområdet i Finland. Precis som i Sverige kan detta skydd frångås om ett tydligt mål sätts upp för jakten och det inte finns andra tillfredsställande lösningar. Dessutom får jakten inte äventyra en gynnsam bevarandestatus. Finland har inte skattat var gränsen för GYBs är vilket gör det märkligt med att godkänna licensjakter. Finland vet inte vad minigränsvärdet är!
Trots det får det skjutas 20 vargar utanför renskötselområdet. Jakten kan riktas mot upp till fyra flockar eller ett revirmarkerande par. Undantag från jakt på bestånd beviljas av Finlands viltcentral. Vargar som dödas i skyddsjakt räknas inte in. Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä påstår att jakten leder till att människor kan känna sig trygga överallt i Finland, också i områden där det finns vargar. Målet är att reglera vargstammens tillväxt, förebygga skador och förbättra acceptansen för varg.
“Det får det skjutas 20 vargar utanför renskötselområdet. Jakten kan riktas mot upp till fyra flockar eller ett revirmarkerande par.“
Ett samarbete mellan Finland, Sverige och Norge avseende varg har stärkts enligt Jord- och skogsbruksministeriet. Fokus ligger på genflödet mellan den skandinaviska och den finsk-ryska vargpopulationen och även på informationsutbyte. Finland ska hjälpa till med att minst en finsk/rysk varg ska kunna vandra över till Sverige var femte år. På våren och sommaren kan unga vargar vandra via Finlands renskötselområde till Sverige. Trafiken går även tvärtom det vill säga svenska vargar travar till Finland. Ungefär tio procent av de vargar som dött i renskötselområdet i Finland kommer från Skandinavien.
Precis som i Sverige och Norge är den främsta orsaken till licensjakt i Finland att öka toleransen för varg och minska skadorna som vargar orsakar. Projektet Susi Life menar att goda kända förebyggande erfarenheter att skydda mot vargangrepp är vargstängsel, digital övervakning av boskap samt GPS-halsband. Att införa lagkrav att jakthundar hålls kopplade i vargrevir/vid vargspår. Med information och utbildning kan rädsla och intolerans förebyggas.
Jaktkritikerna fördömer licensjakten på varg som startade den 2 januari.
27 vargar där flera revir i princip ska utrotas. Hela vargfamiljer, det vill säga mamma, pappa och deras valpar skall utplånas. Blir det några vargar kvar i revir kan nya beslut komma. Hittills har 3652 personer anmält sig till jakten varav nästan tjugo procent är utländska jägare som endast åker till Sverige för nöjet att få döda varg. Vargen som är rödlistad och fridlyst i Sverige är hårt utsatt för tjuvjakt, skyddsjakt och nu licensensjakt trots att vargen är en strikt skyddad art enligt EU:s art- och habitatdirektiv och skyddas av Bernkonventionen. Vargen skyddas även av handelsavtalet CITES ändå tillåts jägaren som skjuter en varg att behålla skinnet som trofé. Det svåraste hotet mot vargen utgörs av bristande acceptans hos delar av befolkningen. Sverige, ett land som är bland de minst befolkningstäta länderna i Europa klarar inte av att inhysa de få vargar vi har. Detta är olikt beteende jämfört med andra civiliserade EU-nationer som är medvetna om vargens betydelse för ekosystemet, de skyddar den och har strikt jaktförbud på dem. Nationer som är betydligt mer tätbefolkade än Sverige klarar av samlevnaden med vargen. Jaktkritikerna efterfrågar att regeringen sätter ner foten i fortlevnaden av utrotningshotade djur i Sverige och tar hanteringen av viltvårdsfrågor ur händerna på de som kan ha egenintressen, jävighet eller bedriver svågerpolitik. Det är ostridigt att det nuvarande arrangemanget i hantering av viltfrågor späder på de lokala konflikterna och leder till snabb utrotning av ett av för människan viktigt djur. Sveriges rykte från att vara ett land med högt djurskydd har nu skadats utomlands till att bli känt för att tillåta mer försvagning av vilda djur. Organisationen Jaktkritikerna Richard Dehnisch Ordförande Tel: 070 9999377
Den nya och nu gällande lydelsen i Jaktförordningen och som infördes från den 1 juli 2021, ger utvidgad rätt för jakträttshavare att släppa jakthundar efter fredade vargar i syfte att jaktträna hundarna.
Denna förändring har beslutats av landets S-Mp-regering. En förändring som har föreslagits av Naturvårdsverket i ett remissyttrande i samband med den jakttidsberedning som föregick regeringens beslut om förändringar i Jaktförordningen.
Flera hundar samtidigt, i så kallad ”pack”, får nu släppas efter vilka vargar som helst i hela landet under tiden 1 december till 15 januari. Det handlar alltså inte om beslutad licensjakt på utvalda vargar.
“Flera hundar samtidigt, i så kallad ”pack”, får nu släppas efter vilka vargar som helst i hela landet under tiden 1 december till 15 januari.”
Alla vargar får ofredas, förföljas och på så sätt plågas i hundträningssyfte. Hur många hundar som får användas i packet är ospecificerat. I de licensjaktbeslut som finns för vargjakten 2022 rekommenderar beslutsfattande länsstyrelser, att högst tre hundar släpps samtidigt och man rekommenderar att hundarna inte byts ut i förföljelsen av samma varg under samma dygn. Som sagt, bara rekommendationer och detta för den jakt som är undantag från fredning och vars syfte är att döda vargar enligt myndighetsbeslut. Men, det ges inga sådana särskilda rekommendationer för jakthundsträningen på andra fredade vargar, än mindre bestämda regler eller myndighetskontroll.
Lodjuren i hela landet kommer också att få ofredas och förföljas i samma jakthundstränande syfte under tiden 1 februari till 15 mars. Alla landets lodjur, även honor och medföljande ungar, får vara träningsobjekt för jakträttshavare med jakthundar och även med hundar i pack. En tid av sex veckor tillåtet ofredande och som även omfattar lodjurens brunsttid. Tillåten jakthundsträning på järv och björn följer samma principer, men under andra tidsperioder.
“Lodjuren i hela landet kommer också att få ofredas och förföljas i samma jakthundstränande syfte under tiden 1 februari till 15 mars.”
“Våra stora rovdjur är fredade och får bara jagas under strikt kontrollerade former”. Så uttrycker sig Naturvårdsverket. Jaktlagen är också tydlig när den i sin femte paragraf säger att: “Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt.”
Men vad är det värt när samma rovdjur nu får ofredas, förföljas och på så sätt plågas genom att pack av skarpa och snabba jakthundar under jakthundsträning får släppas efter dem och detta utan föregående myndighetsbeslut om jakt? Enda skillnaden mellan denna jakthundsträning och tillståndsgiven jakt, är den avslutande dödande kulan.
Innebörden av den nya lydelsen i Jaktförordningen visar tyvärr på en skrämmande inriktning hos beslutsfattarna i regeringen och dess rådgivande myndighet, Naturvårdsverket, när det gäller synen på våra fredade rovdjur. Avsaknaden av djurskyddshänsyn i detta sammanhang är häpnadsväckande.
“Även björnar och järvar får utsättas för jakthundsträning enligt samma principer som för varg och lo men under andra tider”.
Denna artikel har varit publicerad i Nya Wermlands-Tidningen, Dala-Demokraten, Arbetarbladet samt Hela Hälsingland
De vilda djuren behöver din hjälp! Bli medlem i Jaktkritikerna, vi kämpar för de vilda djuren! Du kan hjälpa oss både som aktiv medlem och passiv medlem. Lägsta medlemsavgiften är 30 kr för stödmedlem och familjemedlem.
Norrmännen vill eliminera en stor del av sina fridlysta vargar! Stoppa vansinnet nu!
DNA-studier har visat att den svenska/norska vargstammen har lägst livskraft mätt i genetisk variation av alla vargpopulationer i världen. På grund av att populationen redan är väldigt liten och hålls nere på en kritiskt hotad nivå i Norge, och är starkt hotad i Sverige. Ändå tillåts nu jakt och utplåning av 63,5% av de norska vargarna. Nu är vargar i Norge inte ens fredade inom den så kallade vargzonen som annars egentligen är ett sorts reservat för vargar i Norge.
Vintern 2020-2021 registrerades 57-58 vargar som levde inom Norges gränser. Dessutom registrerades 52-56 vargar som var bosatta i gränsområden mellan Sverige och Norge. Dessa vargar brukar delas mellan länderna (0,5 = 26-28 vargar). Norge får då totalt 83-86 vargar. Stortinget har satt som mål att Norge ska ha fyra till sex årliga kullar med varg. Tre av dessa kullar i Norge. Kullar i gränsområdena som finns i både Norge och Sverige, räknas som en halv kull. På grund av stark inavel och illegal jakt är det norska miljöverkets (Miljødirektoratet) bedömning att antalet årskullar bör ligga i det övre intervallet. I Norge har vargen status som kritiskt hotad på den norska rödlistan över arter 2021. 2019 dödades vargarna i Slettåstrakten i Trysil, året efter Letjennareviret i Elverum och i vinter var det Kynnareviret i Åsnes och Aurskogreviret i Aurskog-Høland. I en dom från juli kom Oslo tingsrätt fram till att beslutet att döda varg i Letjenna var felaktigt. Orsaken till att flocken togs bort var endast antalet. Flocken fanns inom vargzonen. Fyra av vargarna dödades den 1 januari 2020. Tingsrätten konstaterade att dödandet av vargarna i Letjennareviret inte låg inom lagens ramar och hänvisade till Högsta domstolens dom i maj i år. Det var NOAH som överklagade.
Av de ca 85 vargarna i Norge vill de nu utrota 63,5 %. Det strider mot Bernkonventionen där vargen skyddas fullt ut. Men, åter igen formligen slaktas vargstammen i Norge vilket även skett tidigare. WWW överklagade 2017 licensjakten men har inte gjort det i år.
“Av de ca 85 vargarna i Norge vill de nu utrota 63,5 %. Det strider mot Bernkonventionen där vargen skyddas fullt ut. “
Norska Rovviltsnämnderna har beslutat att vid licensjakten 2021/2022 får 26 vargar skjutas utanför vargzonen.
Utanför vargzonen har man godkänt jakt på
3 vargar i region 1 (Vestland, Rogaland och gamle Vest-Agder fylke).
2 vargar i region 2 (Vestfold och Telemark, Buskerud och gamle Aust-Agder).
7 vargar i region 3 (gamle Oppland).
12 vargar i region 4 och region 5 (gamle Hedmark och Akershus)
Samt 2 vargar i region 6 (Møre och Romsdal och Trøndelag. Överklagan skickades in av Naturvernforbundet, foreningen Rovviltets Røst och NOAH – for dyrs rettigheter. Klima- och miljøminister Espen Barth Eide har sagt att de prövat dessa överklaganden och inte funnit anledning att ändra varför besluten står fast.
Dessutom ska 28 vargar fällas inom den norska vargzonen.
Det är de tre reviren Mangen, Hornmoen och Rømskog som statsförvaltaren i Oslo och Viken samt inlandet (region 4 och 5) vill skjuta bort.
Vargzonen, vid gränsen till Dalarna och Värmland, motsvarar cirka fem procent av Norges yta och är ett sorts reservat för vargar i Norge medan resten av landet ska hålla i stort sett vargfritt. Vargzonen är det enda område norska myndigheter avsatt för ynglande varg, och där flockar med vargvalpar är tillåtna.
Samtliga familjegrupper och alla revirmarkerande par ska hålla till inom eller kring vargzonen. Det gäller även de revir som delas med Sverige. En av vargarna är en genetiskt viktig finsk-rysk varghane (i Deisjø). Han blev radiomärkt i början på året liksom hans varghona. De flesta vandringsvargar som går utanför vargzonen fälls genom licensjakt eller skyddsjakt samma säsong som de dokumenteras. Licensjakten utanför vargzonen får hålla på till 31 maj och inom vargzonen till 15 februari. Det innebär att vargvalpar födda i år kan bli utan sin flock och får svårt att klara sig och nästa år finns risk att föräldrar med valpar kan dödas.
“Det innebär att vargvalpar födda i år kan bli utan sin flock och får svårt att klara sig och nästa år finns risk att föräldrar med valpar kan dödas”.
Hittills har sju vargar skjutits under licensjakten i Norge;
2021.12.01 sköts en varghane i Stor-Elvdal (N), Sønstmyra. Han vägde 47,50 kg och var 2,5 år gammal. (Varg G202-21). 2021.12.03 sköts en hane i Stor-Elvdal (N), Fjølbutjønna. Han vägde 42,30 kg och var 1,5 år gammal. 2021.12.08 sköts en tik i Rendalen (Sønnikbua). Hon vägde 29,20 kg och beräknades vara minst 1,5 år gammal. 2021.12.08 sköts en hane i Rendalen (Skramslitjønna). Han vägde 43,20 kg och var 2,5 år gammal. 2021.12.11 sköts en tik i Rendalen (Søndre Raudfjellet). Hon vägde 31,20 kg och var minst 5 år (varg G136-19 född i Gårdsjö 6-reviret). Hon har varit känd i Norge i flera år. 2021.12.11 sköts en minst fyraårig hane i Rendalen (Storåstjønna) som vägde 48,10 kg (känd som G60-19). Född i Brännan 1-reviret och påträffad första gången i Eda, Sverige år 2019. 2021.12.11 sköts ytterligare en varg i Rendalen (Kivfjellsalen). Tiken vägde 33,60 kg och hon var 1,5 år gammal.
De norska jägarna tror att bland de skjutna finns ett vargpar som dödat en gråhund och en jämthund i Hedmark (Rendalen och Stor-Elvdal).
Den genetiskt viktiga vargen kallas Elgåvargen. Det en F0- varg (invandrad från Finland/Ryssland) som flyttats två gånger i Norge. Han har träffat en tik och de har fått minst sex valpar i år. De håller till i vargzonen (Aurskog-Høland och några omkringliggande kommuner). Elgåvargen på film: https://www.nrk.no/video/ba14bc71-2cb2-4fb4-aed9-92135f78596b
Risk att svensk-norska vargstammen dör ut!
DNA-studier har visat att den svenska/norska vargstammen har lägst livskraft mätt i genetisk variation av alla vargpopulationer i världen. På grund av att populationen redan är väldigt liten och hålls nere på en kritiskt hotad nivå i Norge, och är starkt hotad i Sverige. Enligt NOAH drevs den genetiska studien fram av Stortingspolitiker som främjade konspirationsteorier om att de norska vargarna är “hybrider”. Detta motbevisas av studien. Men trots den låga livskraften fortsätter regeringen med SP (Senterpartiet) och AP (Arbeiderpartiet) att hålla nere en kritiskt hotad art som därmed får ännu sämre överlevnadsförmåga
Det kan inte ses som annat än en kontrollerad utrotning av vargstammen Stöd gärna. NOAH i kampen.
