https://www.dn.se/asikt/saljakt-loser-inte-brist-pa-torsk-i-ostersjon/

DN Åsikt. ”Säljakt löser inte bristen på torsk i Östersjön”
24 juni 2019

INSÄNDARE.

Säljakt löser inte bristen på torsk i Östersjön. Regeringen måste öppna upp för en ny remissomgång och inte nöja sig med gamla skrivelser från 2013, skriver Richard Dehnisch i föreningen Jaktkritikerna.

Regeringen verkar ha övermannats av oppositionen och står i begrepp att införa ökad jakt på säl. Detta riksdagsbeslut bygger på oriktiga grunder, okunskap och missförstånd. Införandet av licensjakt kamouflerar de verkliga problemen med miljöförstöring och utfiskning. Jaktsättet har utdömts av veterinärexpertis som oetiskt. Varför vill man nu dessutom att riskera utsätta ett högt stående marint däggdjur för djurplågeri?

Föreningen Jaktkritikerna skickade en skrivelse till landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) den 10 maj angående miljö- och jordbruksutskottets betänkande. Jaktkritikerna riktade där en uppmaning till regeringen om att inte införa licensjakt på säl, som riksdagen röstade igenom den 4 april.

Den 3 juni uttalade sig landsbygdsministern i Ekot i Sveriges Radio att regeringen väljer att följa riksdagens uppmaning att tillåta licensjakt på säl och att regeringen kommer fatta ett formellt beslut de kommande veckorna.

Näringsdepartementet anser att fatta sitt beslut baserat på en remissomgång från 2013. Man hävdar att det inte är nödvändigt med en ny remissomgång, trots att ny kunskap visar på att den forskning som i decennier legat till grund för Naturvårdsverkets beslut om jakt på säl, i dag visar sig vara fullständigt felaktig. De nya forskningsrönen måste ligga till grund för ett politiskt beslut 2019 – och inte de gamla.

Monica Winder, professor i marinbiologi vid Stockholms universitet, har forskat på sälarnas påverkan på torskbeståndet. Hon, och många andra forskare, tror inte att licensjakt är en effektiv åtgärd. ”Enligt vår studie så har sälarna ingen stor inverkan på torskpopulationen”, säger Winder som menar att miljöförändringar och fiskekvoter är viktigare för torskens framtid.

Enligt Naturvårdsverkets egen utredning om licensjakt på säl från 2013 bör licensjakt ha två huvudsakliga syften: att på ett hållbart sätt nyttja sälen som resurs och att vid behov kunna reglera regionala bestånd på ett sätt som minskar skador på näringarna.

Naturskyddsföreningen skriver till Näringsdepartementet i oktober 2018, angående Jakt i Sveriges ekonomiska zon:

”Naturskyddsföreningen ställer sig frågande till båda dessa syften. Angående sälen som resurs så anser vi inte att det är klarlagt på vilket sätt sälen som jaktbyte utgör en resurs, huvudsakligen baserat på två saker: För det första är handel med sälprodukter förbjudet inom EU, vilket leder till att sälen som bytesdjur inte har något ekonomiskt värde.
För det andra förefaller det troligt att sälen som bytesdjur inte heller borde ha något värde som resurs ur den enskilda jägarens perspektiv, med tanke på att sälen är en toppredator och därigenom med stor sannolikhet innehåller höga halter av miljögifter som gör den direkt olämplig som människoföda. Det skulle vara högst önskvärt att Naturvårdsverket klargör på vilket sätt de anser att sälen som jaktbyte utgör en naturresurs som kan utvinnas med licensjakt.”

Om regeringen tar detta beslut kommer det innebära att man inte kommer att kunna uppfylla de viktigaste syftena i den utredning 2013, som i dag ska ligga till grund för licensjaktbeslutet.

Naturvårdsverket skriver själva att licensjakt är ett trubbigt verktyg. Licensjakt på säl till skillnad från skyddsjakt löser alltså inte specifikt konflikten med fiskerinäringen. Långvarig lobbyverksamhet tyder på ett nytt jaktbyte för jägare, och kanske jakt för EU-jägare som saknar jaktmarker?

Jaktkritikerna anser att en ny remissomgång måste gå ut före regeringen tar ett beslut om licensjakt på säl, eftersom det strider mot all logik att besluta om licensjakt på säl när man utgår från utredningen/remissomgången 2013.

Jaktkritikernas ordförande
Richard Dehnisch:

Vår svenska natur bör inte nyttjas som skjutbana med levande mål. Det skriver Åke Norberg, forskare i zoologi och ekologi.

År 2001 avskaffades allmän jakt på ekorre med motiveringen att skinnet inte längre var värdefullt och att ekorrkött inte hamnar på tallriken. Men nu vill Naturvårdsverket införa allmän jakt på ekorre och hermelin i hela landet¹. Det motiveras av att ekorrar vållar skada genom att de kan ta sig in under tak och bygga bon på vindar, samt att oerfarna jägare behöver öva på enkla mål. Dessa argument drar löje över jägarkollektivet – och Naturvårdsverket som köper resonemanget.

Naturvårdsverkets tilltag må ha begränsad betydelse. Men det baseras på ett problematiskt synsätt. I Naturvårdsverkets policydokument Strategi för svensk viltförvaltning framhålls att ”jakt, viltturism och annat brukande av vilt inte ska begränsas av omotiverade hinder utan utgångspunkten är att det ska främjas.” För att främja brukandet av vilt bör ”så många arter som möjligt vara föremål för allmän jakttid”¹. Detta är medeltida jaktkultur. Jägarna vill jaga så många arter som möjligt, ett krav som de alltså lyckats få in i Naturvårdsverkets policy. Ett obefogat tillmötesgående som få lär stödja förutom jägarna.

Vidare hävdas ofta att när en viltpopulation är livskraftig ska den ”förvaltas” genom jakt, en förskönande omskrivning för exploatering. Och ”jakt ska främjas” – varför då? Småvilt behöver inte ”förvaltas” av jägare. Populationsreglering sker på naturligt sätt om djuren lämnas i fred. I fallet ekorre, hermelin och annat småvilt innebär ”förvaltningen” bara att jägarna ges fler skottillfällen och möjligheter att döda för nöjes skull.

Det är skillnad på numerären hos en population som nått en nivå där den bedöms livskraftig (inte utrotningshotad) och en som nått sin fulla potential, naturligt begränsad av födotillgång, predation och tillgång till lämpligt habitat. Varför skall man genom allmän jakt decimera en djurpopulation under dess numerära potential bara för att den inte är utrotningshotad?

I Sverige jagas omkring 50 vilda arter². Från en reproduktionsperiod till nästa skjuter jägarna 800 000 djur, eller 2 000 per dag i genomsnitt³. Även om populationerna återhämtar sig under reproduktionsperioden så medför avskjutningen att det blir färre djur i naturen fram till dess.

Jägare framhåller ofta ”naturupplevelsen” som drivkraft bakom jakten³, alltså att gå ut i vår fina natur, möta vackra och intressanta djur – och skjuta dem. För den icke jagande allmänheten störs naturupplevelsen av skott och nöjesdödande av djur, som levande skulle ge starka positiva naturupplevelser. Att döda vilda djur för nöjes skull är etiskt motbjudande för många icke-jagande människor. Det är hänsynslöst och respektlöst mot djuren.

Jakt på harmlösa djurarter är otidsenligt när den biologiska mångfalden reducerats så dramatiskt, framför allt genom ett stort och snabbt växande antal människor med åtföljande markexploatering och reducering av livsutrymmet för vilda djur. Vår svenska natur bör inte nyttjas som skjutbana med levande mål. Det behövs bättre biotopskydd som främjar biologisk mångfald, inte allmän jakt på allehanda djurarter för nöjet att döda.

Populationen av ekorre i Sverige är omkring 200 000, jägarpopulationen cirka 280 000, mindre än 3 procent av landets befolkning³. Men jägarnas särintresse dominerar hanteringen av vilda djur i Sverige genom oproportionerligt inflytelserika lobbygrupper. Som Riksdagens jakt- och fiskeklubb där hela 11 procent av riksdagsledamöterna är medlemmar⁴. Och serien ”Jaktliv” på SVT, som okritiskt förhärligar jakt. Andra intressen, som att få uppleva levande djur i naturen bör i stället få genomslag i proportion till befolkningsunderlaget.

Argumenten mot jakt rör inte älg, rådjur och andra arter som tas tillvara som mat eller på annat sätt. Men det bör uppmärksammas att kostnaderna för jakten överstiger värdet på det kött som de svenska jägarna tillskansar sig genom att döda djur³. Jag motsätter mig inte heller skyddsjakt på enskilda problemindivider bland rovdjur, eller jakt på icke inhemska invasiva arter som kanadagås, mink, mårdhund et cetera.

Däremot bör allmän jakt² tas bort för exempelvis (i alfabetisk ordning) alfågel, björktrast, bläsand, ejder, järpe, knipa, kricka, morkulla, nötskrika, orre, rapphöna, sjöorre, småskrake, storskrake, tjäder, vessla och vigg.

Åke Norberg

docent emeritus, forskare i zoologi och ekologi, Göteborgs universitet

Insändare i Nya wermlands Tidning:Sluta skjuta ringduvor 1augLadda ner

Författare: Ingemar Rosberg

I samma tidning publicerades uppföljaren ”Efter flygskam, dags för jaktskam!

190716 efter flygskam dags för jaktskam

Författare: Margareta Sturemyr

Av Ingemar Rosberg med flera medlemmar i studiecirkeln Djurskydd Djurvård i Borås eller Jaktkritikerna Västra Götaland.

Vad tycker du om att Naturvårdsverket och Svenska Jägarförbundet vill låta döda din vän? Svenska Jägarförbundet har i Naturvårdsverkets jakttidsöversyn föreslagit att det ska bli lovligt att jaga och döda ekorrar och hermeliner. I Naturvårdsverkets motivering står bland annat: ”I enlighet med riktlinjerna för jakttidsöversynen, baserat på strategi för svensk viltförvaltning, ska jakt inte begränsas av omotiverade hinder, utgångspunkten är att jakt ska främjas. Ekorrens och hermelinens skinn är en användbar resurs”.

I Naturvårdsverkets förslag till nya jakttider för däggdjur står också bland annat följande: ”Vildsvin, räv, mårdhund, grävling, mård, iller, mink, hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar, lämlar, råttor, skogsmöss, husmus, kråka, råka, kaja, skata, björktrast, (snöskata), gråsparv, eller pilfink som kommer in på en gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet, får jagas av den som bor på gården eller har trädgården men saknar jakträtt och får jagas i hela landet den 1 juli–30 juni” (alltså under hela året och då även under reproduktionstiden).

Din granne kanske inte gillar att ekorren, som är din kompis, kommer in på hens tomt och är störande vid hens fågelmatare, varför hen kanske vill jaga och döda den. Detta är bara ett par exempel på en alltmer oreglerad jakt som verkar bli allt vanligare i Sverige. Man kan fråga sig vart det är på väg med den svenska jakten?

Du har väl inte blivit tillfrågad vad du tycker om detta? Naturvårdsverket och Svenska Jägarförbundet verkar inte intresserade av vad du tycker, men det stundar ju ett val. Ta chansen att fråga det parti du tänkt rösta på vad de tycker!

Artikel i tidningen Glöd. https://tidningensyre.se/2019/nummer-366/till-dig-som-har-en-fyrfota-van/

Vargfrågan har varit mycket aktuell i SVT senaste veckorna, bland annat i progam som ”I rovdjurens spår” Avsnitt 1 , SVT 1 29 nov och i Opinion Live 6 dec.

Här följer en kortfattat sammanställning av det som yttrats i progammen:
I Rovdjurens spår från 29 november fick Gunnar Glöersen som representant för Svenska Jägareförbundet frågan, vad gör Ni för att bekämpa tjuvskytte för Ni har väl möjlighet att hitta vilka som är tjuvskyttar?  Han svamlade då om olika värderingar, bland annat viktigare att värna älgarna än vargarna samt om medborgarnas rätt att försvara sig mot naturen. Hans svar visade tydligt att Svenska Jägarförbundet står upp för tjuvjägarna samt delar deras värderingar och därför vägrar åtgärda tjuvjakt. 

I programmet intervjuades också  före detta polisen Erold Coleman, som ägnat sitt liv åt att utreda jaktbrott. Han beskrev kampen mot tjuvjakten som en brant uppförsbacke där det bara i sällsynta fall gått att sätta fast någon tjuvjägare. Detta beror bland annat på den tystnadskultur som är så vanlig samt att många poliser på mellanschefsnivå aktivt bromsar utredningar kring jaktbrott. Erold Coleman var mycket pessimistisk inför framtiden.

Opinion Live höll en vargdebatt i Torsby med 2 paneler, en med fyra jägare  samt en med fyra mer jaktkritiska personer, Jan Bergstam Svenska Rovdjursföreningen,  före detta polisen Monica Stöllman, Marlen Fuglsang (jakttillsynsman) samt djurrättsaktivisten Max Nilsson. Närvarande på mötet var också Henrik Tågmark, vice ordförande i Svenska Jägareförbundet, som bland annat nämnde att Svenska Jägareförbundet vill ha ner vargstammen till 0 individer  ( alltså önskar utrota vargen i Sverige). Han kom också med det befängda förslaget att varg enbart skulle få finnas i hägnade reservat vilket helt strider mot den vilda vargens levnadssätt. Slutligen fick han frågan vad han tyckte om att Svenska Jägarförbunds lokalavdelning Dalarna uttalat sitt fulla support för den för jaktbrott anklagade Industriledaren. Henrik Tågmark yttrade följande ”Det finns mycket sympati för den mannen”.Han lovprisade honom för att ha ställt upp för landsbygden till 100% och att det bottnade i att Industrimannen sett hur landsbygden utarmats på grund av vargen.  En av jägarna i panelen påstod att vargar kan vara farliga för människor och hänvisade till att en skötare vid Kolmårdens djurpark dödats av djurparkens vargar. Jan replikerade att vargar lever i familjegrupper och inte i flock  men i Kolmårdens djurpark hade man fört samman 8 hanvargar i en flock vilket var en helt onaturlig situation.  Marlene följde upp med  ”Ute i naturen viker vargar undan om de stöter på människor”.   Monica tog upp att jaktbrott måste beivras men det är svårt att verkställa då det är vanligt med slutna sällskap där det råder en tystnadskultur och att vissa män tar sig rätten att styra över skogarna.  Hon såg allvarligt på att man tar lagen i egna händer och avslutade med att säga ”tänk om vi skulle göra så över huvud taget i samhället  då skulle vi få ett besvärligt samhälle att leva i.” Hon tog också upp att det inte var ovanligt att preparerade åtlar hittades vid kadaver och ett av de värsta exemplen där ett stort antal djurkroppar preparerats med glykol hittades i Hofors. Marlen tog bland annat upp och ifrågasatte lämpligheten att ha hundar lösa i vargrevir.
I båda dessa program framgår det tydligt att Svenska Jägarförbundet delar tjuvjägarnas värderingar och därmed ger dem sitt stöd. De har idag ett statligt uppdrag och erhåller ca 52 miljoner kronor i bidrag. Det är orimligt att de kan få behålla detta uppdrag  samtidigt som de stödjer och skyddar tjuvjägare!

Ingemar Rosberg /Lokalavdelning Västra Götaland

https://www.su.se/forskning/profilomr%C3%A5den/klimat-hav-och-milj%C3%B6…

Enligt en ny studie från Stockholms universitet, är det inte främst fiskätande sälar som gör att bestånden av östersjötorsk, sill och skarpsill minskar – det är främst Klimatförändringar, övergödning och fiske, som är de verkliga problemen.

Margareta Sturemyr/Jaktkritikerna

Detta är en debattartikel och det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OnO5eV/eu-har-ratt–vi-har-for-fa-va…

Svenska jägarförbundet har intresse av att både licensjakt och skyddsjakt inte ska begränsas av EU-direktiven, eftersom dessa jakter alltmer utvecklats till kommersiella trofé- och nöjesjakter. Jaktbolag säljer ut mycket inkomstbringande troféjakter till utländska jägare.

DEBATT. De senaste dagarna har förespråkare för jakt yttrat sig i olika typer av media. Torbjörn Larsson från Svenska jägareförbundet uttalade sig i lunchekot den 25 nov avseende det förslag till ändringar som EU-kommissionen har lagt fram till revideringar i art- och habitatdirektivet.

Han upprördes över att restriktioner i licensjakt och skyddsjakt skulle komma att införas och att så kallad socioekonomisk hänsyn skulle tas bort ur direktivet, vilket skulle innebära att de människor som bor i områden med rovdjur får ta ett eget ansvar för sina tamdjur, exempelvis hägna in tamboskap.

I dagarna har EU-kommissionen ändrat sina riktlinjer för statligt stöd inom jordbrukssektorn för att göra det möjligt för medlemsstaterna att bevilja full ersättning till jordbrukare för skador orsakade av fridlysta djur, såsom vargar, björn och lodjur.
Ändringarna gör det möjligt att helt ersätta kostnaderna för investeringar, som gjorts för att förhindra sådana skador, till exempel bygga elstängsel eller förvärva vallhundar. En seriös åtgärd för att rädda våra svenska rovdjurspopulationer.

Även Christoffer Fjellner har i en debattartikel i Aftonbladet uttalat sig i denna fråga där han förfasar sig över ”mångdubbelt fler vargar”. Dock är problemet det motsatta. Vargens situation är ett tydligt exempel på vad som händer eller har hänt i Sverige när man från myndighetshåll under många år har vantolkat artiklarna i art och habitat-direktivet.

I Sverige ligger nu den svenska vargstammen under den så kallade miniminivån för ”gynnsam bevarandestatus” och licensjakten för 2019 är därför stoppad av Naturvårdsverket.

Svenska djurrättsorganisationer stödjer det förslag som EU-kommissionen har lagt fram. Vi ser förslaget som ett försök att rätta till allvarliga missförhållanden och det är enligt vår bedömning ett steg i rätt riktning.
De svenska myndigheterna har inte följt intentionerna i EU- Kommissionens Art- och habitat-direktiv och därmed medverkar myndigheterna till att underminera Sveriges rovdjurspopulationer. Man har också satt sig över EU:s så kallade gemenskapsintresse enligt livsmiljödirektivet, som innebär att man i Kommissionen värnar om en hållbar bevarandestatus för de skyddade/rödlistade rovdjuren i Europa.
Jaktbolag säljer ut mycket inkomstbringande troféjakter till utländska jägare
Jägareförbundets uttalande i Ekot var en partsinlaga, likaså Christoffer Fjellner inlägg i Aftonbladet. Deras intressen strider mot direktiven i art- och habitatdirektiven.

Svenska jägarförbundet har intresse av att både licensjakt och skyddsjakt inte ska begränsas av EU-direktiven, eftersom dessa jakter alltmer utvecklats till kommersiella trofé- och nöjesjakter. Jaktbolag säljer ut mycket inkomstbringande troféjakter till utländska jägare.

Det är viktigt att EU:s regler i art- och habitatdirektivet ”Kommissionens revideringar om strikt skyddade arter av gemenskapsintresse enligt livsmiljödirektivet” får genomslag i svensk rättstillämpning.

Margareta Sturemyr, vice ordförande, Jaktkritikerna