På de jagade djurens sida
I Nepal flyttar man djur som “ställer till problem”. I Sverige skjuts alla så kallade “problemdjur”. De skjuts och dödas. Kan man i fattiga Nepal så borde man kunna det även i vårt rika land!
Läs mer om detta i Jaktkritikernas Nyhetsbrev nr 2 2020 som produceras och administreras av Christian Jutvik. Nyhetsbrevet skickas ut till betalande medlemmar när vi har något intressant och viktigt att berätta om.
Här finns LÄNK till nyhetsbrev nr 2 2020.
Licensjakten på björn har börjat i dag den 21 augusti och pågår till den 15 oktober. I år har sju länsstyrelser beslutat att skjuta 291 björnar i landet, trots att 111 björnar redan i maj har dödats i vårens skyddsjakter i Jämtland, Västerbotten och Norrbottens län. Jaktkritikerna har överklagat licensjakten. Vi menar att länsstyrelsers beslut inte uppfyller de högt ställda krav, vilka alla ska vara uppfyllda, för att jakt ska kunna tillåtas på en strikt skyddad art med stöd av de undantagsbestämmelser som finns i nationell lagstiftning och som ska tillämpas i ljuset av EU:s art- och habitatdirektiv. Regionala förvaltningsmål har inte en sådan tyngd att de går före nationell och internationell rätt. Jakten är barbarisk, två drivande hundar efter varje björn, myndigheterna sanktionerar här ett stort djurplågeri. Många björnar skadeskjuts och utsätts för stort lidande. Utöver denna oetiska jakt, tillåts troféjakt – i besluten står det: ”Kommersiella aktiviteter …som köp, byte, försäljning av björnskinn, björnkött eller andra delar av björn är förbjuden enligt artikel 8.1 i rådets förordning (EG) 338/97 av den 9 december 1996, men…. det går att söka om undantag från dessa förbud hos Jordbruksverket.”I år är reglerna ändrade – skytten får själv ansöka om CITES-intyg. Våra rödlistade björnar säljs således ut till kommersiella jaktbolag, för stora summor. När samma typ av troféjakt förekommer på lejon m.m. i andra länder, tar oftast myndighetspersoner och politiker avstånd. Faktum kvarstår att – ett statligt beslut om licensjakt på björn kommersialiseras genom att det går att begära undantag från förbudet enligt CITES, att handla med skinn och delar av utrotningshotade djur.
M Sturemyr
Forskning visar att rovdjur fyller en mycket viktig funktion i ekosystemen. De är viktiga för biologisk mångfald. Till exempel när ett rovdjur har dödat ett byte så kan många andra djur äta av kadavret. Till skillnad från när människan dödat djuret och tar hela bytet med sig. Rovdjuren kontrollerar också de växtätande djuren så att de inte blir för många. Därmed kan det bli ökad växtlighet som till exempel skyddar mot klimatförändringar. Rovdjur och bytesdjur kontrollerar varandra och de gör det bäst utan människors inblandning. Rovdjur är därför mycket viktiga och deras jakt kan inte ersättas av människors jakt.
Jakten på björnarna medför ett stort djurplågeri. Björnar som ej är bytesdjur har svårt att förflytta sig snabbt under en längre tid. De blir lätt överansträngda och överhettade. Jakten bedrivs ofta med så kallade plotthundar som är mycket starka och orkar springa långt. Vem som helst kan ju förstå hur stressande och plågsamt det är för en björn att utsättas för jakt av två sådana hundar.
Vad har hänt med etik och moral?! Varför tillåts denna grymma och onödiga jakt?!
En viktig faktor är pengar, då björnjakterna säljs ut som trofejakter. Handel kan sedan bedrivas med björnskinn och skallar. Trofejägare får numera själva skända och flå björnen på platsen där den dödats och skickar sedan in det lemlästade kadavret till SVA. Trofejakt är pengar. Trofejakt finns inte bara i fjärran länder som många tror, utan alltså även i Sverige, och den pågår för fullt i våra skogar just nu!
Vi är många som önskar se fler vilda djur i skogarna. Vi vill därför inte att djuren skjuts bort.
Djuren har rätt att leva och slippa utsättas för dessa grymma och plågsamma jakter. Det är omoraliskt att ha jakt som nöje, hobby och rekreation. Det tyder på brist på empati!
Läs den fina artikeln från World Animal Protection nedan, om björnar:
Fantastiska, underbara björnar! LÄNK HÄR!
Utdrag ur texten:
Björnar är mycket intelligenta djur. Forskare som undersökt amerikanska svartbjörnar upptäckte att de kan räkna. De kunde urskilja stora och små antal prickar lika framgångsrikt som apor.
Vilda brunbjörnar har fångats på film när de plockar upp stenar och använder dem för att klia sig i ansiktet.
Björnar använder cirka 11 olika ljud för att kommunicera.
Dessa mycket känsliga djur kan inte bara visa lycka, de visar också intensiv sorg. Björnungar gråter och jämrar sig eländigt när de separeras från sina mammor. Detta kan fortsätta i veckor om deras mamma dör.
Mammorna har väldigt starka band till sina ungar. De är beredda att slåss till döden för att skydda sina unga från rovdjur.
Det togs inget regeringsbeslut i juni gällande Naturvårdsverkets översyn av jakttider. Istället inleddes en ny remissrunda som ska vara klar senast den 5 oktober 2020.
En ny remissomgång gällande jakttidsöversynen är ute nu! Du kan vara med och påverka!
Naturvårdsverkets förslag avseende nya jakttider och jakt på flera arter innebär att detta beslut kommer att gälla sex år framåt. Därför är det mycket viktigt att jakttidsöversynens innehåll förändras, att jakttider på arter minimeras eller slopas och att jaktens värsta avarter avskaffas. Remissvaren skall vara inskickade till Näringsdepartementet senast den 5 oktober 2020.
Utöver det sedvanliga förfarandet, när det gäller att skriva remissvar, har vi denna gång tänkt att det är viktigt att miljöorganisationer och deras medlemmar engagerar sig i Naturvårdsverkets förslag! Nu behövs allas röster, eftersom det är viktigt att minska dominansen från jaktintressenter.
De förslag, som ligger till grund för Naturvårdsverkets översyn är utarbetade av en beredningsgrupp där det har varit en bristande representation av miljöorganisationer och där till och med projektledaren själv är jägare och har haft ett registrerat jaktbolag. Och många av länsstyrelsernas vilthandläggare är jägare samt att det är en konstant underrepresentation av miljö- och djurintresse i viltförvaltningsdelegationerna. Vi befarar också att lobbyn för jaktfrågor agerar hårt i riksdagen och över partigränser.
Gången för remissammanställningen De remissinstanser som är för jaktförslagen är enligt sändlistan i majoritet. När remissvaren kommer till regeringen, görs en sammanställning av dem. I första skedet sker en grovuppdelning i hur remissopinionen av alla förslagen ser ut. Här bildar man sig en uppfattning om vilka remissinstanser som instämmer i förslagen och vilka som motsätter sig dem.
Därför är det nu av största vikt att så många medlemmar som möjligt i de olika miljöorganisationerna blir informerade om konsekvenserna för vår vilda fauna om denna översyn antas i sin helhet. Detta för att få både organisationerna i sig samt så många medlemmar som möjligt att skriva remissvar.
Du som djur- och naturvän har nu alltså möjlighet att lämna ett eget remissvar. I Regeringsformens sjunde kapitel paragraf 2 heter det nämligen:
”Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig.”
Även på regeringens webbplats står det:
”Innan regeringen tar ställning till ett förslag skickas det på remiss till berörda myndigheter, organisationer, kommuner och andra intressenter. Regeringen vill veta vad de som berörs tycker och vilket stöd som förslaget har. Även allmänheten har rätt att lämna synpunkter.”
Tanken är att varje miljöorganisation ska underlätta och inspirera enskilda att höja sin röst genom ett sorts basformulär så att själva skrivandet inte blir ett hinder. Märk väl, det är alltså upp till var och en av organisationerna att formulera sitt eget ”upprop”.
Uppropet från Jaktkritikerna: Som din förening Jaktkritikerna förbereder vi ett omfattande remissvar på Naturvårdsverkets andra runda gällande jakttidsöversynen. Om du som medlem kan tänka dig att skicka ett remissvar i eget namn till Naturvårdsverket via Näringsdepartementet, då bidrar du till att ramen och visionen för svensk viltförvaltning vidgas till att omfatta djurvälfärd och en modern etisk syn på vilda djur när de utsätts för jakt. Formulera dina egna åsikter om Naturvårdsverkets förslag eller använd våra sammanfattande huvudpunkter nedan (eller skriv bara om dina favoritdjur när du läst om vad jakt på dem innebär). Huvudsaken är att du tar tillvara din demokratiska rättighet att yttra dig.
Ditt eget remissvar i form av brev eller e-post, ska ställas till Näringsdepartementet innan den 5 oktober 2020. Ange diarienummer: N2020/01735/FJR.
Adress: Näringsdepartementet; 103 33 Stockholm
E-post: n.remissvar@regeringskansliet.se med kopia till camilla.frisch@regeringskansliet.se.
Behöver du råd och hjälp kan du kontakta styrelsen på info@jaktkritikerna.se.S
Text: Eva Stjernswärd, Margareta Sturemyr och Christina Åkerblad
Uppdatering: Naturvårdsverkets förslag på jakttider finns att läsa här. Det blir en andra remissomgång då berörda intresseorganisationer men även privatpersoner får yttra sig och lämna synpunkter på detta förslag. Det är nu viktigt att så många som möjligt av oss jaktkritiker yttrar sig. Alla som har möjlighet bör göra detta. Vi kommer att lämna förslag här inom kort på hur man kan skriva, om man vill få hjälp med det. Svar på remissen ska vara Naturvårdsverket tillhanda senast den 7 oktober.
Naturvårdsverket har lämnat in förslag på nya jakttider, 143 sidor långt. Föreningen Jaktkritikerna får inte tillträde till arbetsgruppen. Däremot har de bägge jägarorganisationerna och LRF samt skogsägarna fritt tillträde till ”Jakttidsberedningen”.remissversion-jakttidsöversyn-paket-1-191216
Läs Jaktkritikernas yttrande över Jakttidsöversyn 2019/2020 paket 1JAKTKRITIKERNAS YTTRANDE ÖVER PAKET 1
Nu har även jakttidsöversyn paket 2 kommit.Jakttidsöversyn paket 2
Läs Jaktkritikernas yttrande över paket 2
Har du en vild fyrfota vän, med brun päls, pepparkornsögon och lång luden svans?
Jägarförbunden vill att det blir lagligt att jaga din vän!
Jakttidsberedningen pågår nu. Där bestäms bland annat jakttiderna samt vilka djur som får jagas och när de får jagas. Ekorren är tyvärr bara en av många djurarter som kan komma att drabbas. Det som beslutas i jakttidsberedningen gäller sen i sex år.
I jakttidsberedningen finns representanter för de båda jägarförbunden, LRF samt Skogsägarna, alla tre har väl intresse i att de vilda djuren begränsas, hålls efter med mera, alltså via jakt. Ekonomiska intressen.
Av djurskydds/naturskydds-organisationer finns endast två representanter – en från Naturskyddsföreningen samt en från Birdlife. Jaktkritikerna har blivit utestängda från jakttidsberedningen. Det är olyckligt och felaktigt därför att jaktkritikerna är den enda organisation som står upp för alla jagade djur. De två representanterna för djurskydd som tillåts vara med har tyvärr inte stort utflytande. Det borde vara mer jämvikt bland representanterna mellan jaktintressenter och djurskyddsintressenter.
Läs Ingemar Rosbergs två artiklar nedan. Den ena om jakttidsberedningen och den andra om din vän som kan komma att jagas – en av många arter som drabbas.Länk till artikel: Jakttider ses över
Länk till insändare: Till dig som har en fyrfota vän
Ett mycket stort antal björnar, även ungar, dödas nu i skyddsjakter i norra Sverige. Ofta handlar det om att vajorna kalvar i skogen i stället för att vandra upp på fjället där det i år varit ett extremt snöläge. När björnarna nu kommer ut från sina iden blir det konflikt då björnarna jagar renarna som håller på att kalva. Då begärs skyddsjakt på björnarna. Till den 20 maj har 111 björnar rapporterats dödade i skyddsjakter. Detta på grund av en näring som håller sina husdjur utspridda i halva Sverige utan skydd. Hur menar man egentligen att björnarna ska veta att de inte får jaga renarna? Enligt jaktförordningen 23 paragrafen får skyddsjakt endast utföras om ingen annan lösning finns. Man skulle till exempel kunna ha bevakning med personer och hundar för att skydda renarna när de kalvar. Varför görs inte detta??! Vilda djur är rättslösa i Sverige! Det är skamligt!
Naturvårdsverket
Viltförvaltningsenheten
Ebba Henning- Planck Remissvar 2019-03-31
Ärende nr:
NV-08122-18
Jaktkritikernas synpunkter i samband med översyn av jakttider
”Biologisk mångfald är …” variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.” Man skulle kunna säga att det innefattar allt i naturen (skogar och hav, vargar och skalbaggar, genetiskt unika bestånd av gran etc.). Den viktigaste innebörden är dock att begreppet biologisk mångfald betonar betydelsen av variationsrikedom, att vi har ett landskap med många olika naturtyper, olika arter, och en stor genetisk variation inom arterna”. (SLU)
Jaktkritikerna anser att ett led i att begränsa jakten är att INTE utöka jakttiderna, utan istället se över alla jakttider som överlappar varandra på olika sorters djur/fåglar. Jakt, lösa hundar, skottlossning, motorfordon och klappare innebär störning stress för samtliga levande varelser i skog, mark och vatten.
Det gäller även posttraumatisk stress för jagade icke dödade djur.
Jaktkritikerna konstaterar att samtliga myndighetsbeslut gällande jakt, från både länsstyrelser och Naturvårdsverk konsekvent utesluter djurvälfärdsaspekter och det som Naturvårdsverkets ledning stod för på 1990-talet – nämligen djurvänlighet. Jaktiver och ekonomiska intressen har metodiskt utplånat all hänsyn till vilda djur som individer, till djurs modersinstinkter, till flocklevande djur och fåglar och deras inbördes beroende av varandra i de jaktbeslut vi har granskat. Vilda djur klumpas samman till en ansiktslös massa som skall begränsas, räknas, kontrolleras, utnyttjas och beskattas. I en värld där massutrotning pågår och det sägs att 60-70 % av vilda djur, fåglar och marina däggdjur beräknas redan ha utrotats sedan 1970-talet, visar utnyttjandet av de vilda djuren och fåglarna i Sverige en lika kortsiktig som egoistisk syn på levande väsen.
”Jakt på morkulla – liksom svanen och vildgåsen – kommer in under den vilda jakten, som man eljest blott möter hos barbariska nationer eller i unga länder”.
”Vildänder har utsatts för ett systematiskt utrotningskrig. Klappjaktsskytte på uppfödda och utplanterade fasaner ter sig som Chicagos svinslaktare.”
”Jaktlagen är oförnuftig, som den uppställer fasta jakttider, medan jakten för varje år borde anpassa sig efter förhållandena och jakttiderna därför också på nytt granskas och fastställas av myndigheterna.”
”Det har inte gått upp för jägarföreningarna att för något så varierande som viltstammar kan man inte ge generella jakttider för varje år.”
Dessa reflektioner formulerades på1880-talet av en hängiven jägare.
Vad har hänt sedan Wilhelm Dinesens tid? Jo, följande;
PRIMO: vi står inför alarmerande klimatförändringar och ett reellt hot mot den biologiska mångfalden. Att Naturvårdsverket och regeringen över huvud taget överväger att utöka jakttiderna för en så lång tid som sex år framåt är direkt ansvarslöst. När Sverige inte, varken kunde förutse eller när det var ett faktum, lyckades bekämpa den omfattande brandkatastrofen 2018 och dess konsekvenser inte bara för skogsägare, utan för djur och natur – ter sig utökade jakttider verklighetsfrånvänt.
SECUNDO: Sedan Wilhelm Dinesen och hans gelikars tid har de moderna jägarnas etik urholkats. Synliga bevis visas i press, media och internet. Och framför allt allmänhetens egna observationer. Jakt räcker inte längre som ett tillskott i mathållningen, utan tillåts utvecklas till en trendig hobby, maktutövning och statusmarkör. Dödande av vilda djur används som tv-underhållning och i propagandakampanjer som saknar all djurvänlighetshänsyn. De vilda djuren skyddas inte av en djurskyddslag som Sverige f.ö. anser sig ha förbättrat. Avarter som hämningslös trofé- och predatorjakt misskrediterar den traditionella jägarkåren som verkar tiga still. Krigsliknande teknik används för att döda djur som fortfarande är samma ömtåliga, känsliga varelser som barn. Nya hundraser importeras för att jaga rovdjur på ett okontrollerat och brutalt sätt. Ungdomar uppmuntras att döda djur, hantera vapen och fällor, när man i en modern tid med vetenskaplig kunskap om djurs känslor och lidande istället borde träna den empatiska förmågan och förändra det instrumentella synsättet på vilda djur.
Jaktlagen är föråldrad, jaktetik och jaktkultur borde förändras på samma sätt som vetenskapen vad gäller förståelsen av djurs känslor, beteenden och behov. Jägareförbundet har ett oproportionerligt stort inflytande på den vilda faunan – utan att ha en tydligt nedskriven sammanställning av jaktens etiska regler. Framför allt en sammanställning gjord i samarbete med etologisk- och veterinärexpertis. De lagar och paragrafer som styr jakten lämnar ett skrämmande utrymme för subjektiva, okunniga tolkningar – och framför allt vad Jaktkritikerna kan observera: ett stort mått av djurplågeri. Ett djurplågeri som inte anmäls för vad det är, av jaktledare eller ansvariga. Avarter vid jakt som aldrig skulle tillåtas mot våra tamdjur (då icke inräknat vad slaktindustrin utsätter djur för). Lika lite som att tjurfäktning, hundslagsmål eller rävjakt till häst skall fortsätta vara ”kulturbärande” för ett utvecklat land, lika lite kan fällfångst och löshundsjakt fortsättningsvis anses vara ett ”kulturarv” som representerar empatiskt utvecklade och intelligenta moderna människor.
När jakträtter kan utarrenderas för höga värden (ökning 400 %?) till vem som helst, jaktlag kan inbjuda gäster och ca 30 000 utländska jägare årligen tillåts jaga i Sverige (med hund!) måste man anta att det inte är ”viltvårdare” som skyddar djur i vår gemensamma natur. Utländska jägare som skjuter joggare eller dödar hundar ”av misstag” är synliga bevis på att kontrollen är obefintlig.
TERTIO: Så länge ökande tjuvjakt och skadeskjutning av vilda djur är så omfattande finns det inget utrymme för utökade jakttider. De värsta avarterna av den illegala jakten anses organiserad, enligt Brottsförebyggande rådets docent i kriminolog. Om inte jägarkåren tar ett större ansvar för att isolera personer eller grupper som ägnar sig åt illegal jakt skall den heller inte påräkna sig egna utökade privilegier med utökade jakttider.
Jaktkritikerna får härmed framföra följande rekommendationer:
Jakt bör stoppas under djurens parningstid och häckningstid/ yngeltid.
Det betyder februari, mars april, maj, juni, juli, augusti och september.
Enligt 5 § Jaktlag (1987:259) Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att viltet störs i så liten utsträckning
som möjligt… att när vilt fortfarande har medföljande ungar tillåta jakt i den omfattning det handlar om, måste strida mot 5 § i Jaktlagen, detta måste vara en otillåten störning, som man utsätter de vilda djuren för och borde motivera jaktförbud.
Jakt bör upphöra under vintern
Djuren utsätts för många miljöpåverkande faktorer under vintern, extremt klimat –
förlust av habitat, matbrist och miljöförstöring – jakt måste räknas in som en för djuren miljö- och livshotande faktor.
Jakt bör upphöra på fåglar.
Flertalet av Sveriges fåglar är sedan länge fridlysta året om.
Det bör gälla även de återstående. Ejder, vigg, ringduva, småskrake och storskrake, fiskmås, samt gråtrut och kråkor – dessa två senare är på kraftiga nergångar (P<0,001) se: Svensk fågeltaxering.
Dessutom minskar även ejder och småskrake, dessa jagas i mycket få ex. (< 1000) och det kan här bara anses som ett nöje att skjuta på levande mål. Denna jakt orsakar stort lidande för dessa arter genom skadeskjutningar.
Ett fridlysande borde vara självklart för dessa fågelarter.
Arter som föds upp från ägg och sätts ut för jakt, såsom fasan, rapphöna och gräsand bör upphöra, eftersom skadeskjutningsprocenten för dessa är mycket hög, samt att de fåglar som inte skjuts dör av svält. Enligt Jaktlagen 27§ får inte jakt bedrivas om den orsakar ”onödigt lidande”. Som ett exempel på detta kan en undersökning av skadeskjutningen av sädgäss som gjordes slutet av 1970-talet (Viltrevy Vol13, nr 1 1985) visa att man fann att 80% hade blivit skadeskjutna. Dessa arter utsätts för lidande och deras möjligheter att överleva minskar. I den utredning som ska påbörjas måste hänsyn tas till dessa (och andra arters) höga skadeskjutningstal, vilket borde föranleda jaktförbud.
Jakt bör upphöra på rovdjur.
De stora rovdjuren är nödvändiga för att kunna upprätthålla en ekologisk balans som utgör fundamentet för en rik och varierad natur. Förlusten av biologisk mångfald är ett av våra allvarligaste miljöhot.
Den svenska rovdjurspolitiken står i strid med EU:s art-och habitatdirektiv, när det tillåts jakt på hotade arter som bl.a. varg och lo. Ett av huvudskälen är att det är de svenska jägarorganisationerna, som bestämmer regelsystemet och där med sammansättningen av den svenska faunan.
Det är inte den biologiska mångfalden jägarkåren prioriterar, snarare är det att behålla jaktbara klövviltstammar och då vill man eliminera konkurrenterna – framförallt, varg och lo. Insikten om rovdjurens viktiga roll för att säkra en hållbar utveckling och upprätthålla en ekologisk balans måste tas på största allvar. Naturvårdsverket har rätten att delegera till länsstyrelser om att besluta om skyddsjakt och licensjakt, detta har medverkat till att gränserna för vad som gäller undantagstillstånd från Art- och habitatbestämmelserna ständigt flyttas fram, till nackdel för de jagade rovdjuren. Att låta lokala, ofta kortsiktiga intressen styra omfattande beslut som jakt på rödlistade rovdjur, oavsett argumentering, försätter faunan i ekologisk obalans, och minskar det gemensamma ansvaret för återstoden av jordens vilda däggdjur.
Den biologiska mångfalden i förhållande till de jagade djurens roll i varje region skall ingå i bedömningen av jakttidsberedningen. Manipulation av naturlig jämvikt som sker genom att döda de viktiga toppredatorerna liksom de besinningslösa utrotningskampanjer som tillåts mot de mindre rovdjuren, påverkar hela landet och måste kartläggas regelbundet, såsom räv, grävling, mårdhund, iller, mink och mård. En särskild arträkning för räv och grävling måste göras då dessa arter har blivit helt skyddslösa p.g.a. jägarnas och demoniserande propaganda samt oetiska uppmaningar till tävling i djurdödande (Se Rovdjurskampanjen). Skjutna rävar, 72 052, grävlingar, 54 171- under jaktåret 2015-2016, enligt Jägarförbundets statistik. Mårdhund, iller, mink, mård
Jakt bör upphöra på småvilt.
Skogshare, fälthare, kanin, bisam, bäver.
Grytjakt måste upphöra.
Att jaga med grythundar för att sedan avrätta ångest- och stressfyllda djur i trängda lägen – i deras bon är djurplågeri. Detta strider mot jaktlagens paragrafer mot att störa viltet i dess habitat och att utsätta vilt för onödigt lidande.
Jakt med hund måste upphöra.
Under tiden 1 mars till 20 augusti råder det strikt ansvar för ”vanliga” hundägare att hålla sin hund kopplad när man vistas i skog och mark, eftersom hänsyn måste tas till allt vilt. Detta gäller dock inte för jakthundar, dessa lösa jagande hundar i naturen måste omedelbart förbjudas. De nya hundraserna som används vid rovdjursjakt och är omvittnat aggressiva och påverkar både vilt som jagas och de djur som inte jagas.
Jaktkritikerna anser att all jakt med drivande lös hund skall förbjudas och i synnerhet, så kallade pack- hundar. Att dessa nya hundraser tillåts utan kontroll och utvärdering av vad detta innebär för de jagade djuren är lika uppseendeväckande som den ovaksamhet som rått beträffande kamphundars införande i Sverige. Jaktens nya kamphundar bör förbjudas i svensk jakt omedelbart. Rapporter om när hundar skadar vilt måste anmälas och rapporteras så att dessa individer tas ur jaktbruk omedelbart.
Jakt med snaror eller fällor måste upphöra.
De direktdödande slagfällorna är inte selektiva dödar arter utan ur skillnad.
Fällor och snaror som fångstmetoder för jakt skall förbjudas helt; som otidsenligt och synnerligen plågsamt för alla djur, det är medvetet planerat djurplågeri. En modern och djurrättsetisk omvändelse krävs omedelbart. Fällor hör till en primitiv tid när man inte hade vapen att jaga med. Att lura djur in i fällor för att döda dem är ett övergrepp mot varelser som har samma livslust som vi. Fällfångst med motiv att döda på nära håll har ett sadistiskt förtecken som måste bekämpas. Här har varje länsstyrelse ett första ansvar att fasa ut detta bestialiska sätt att hantera djur tills Naturvårdsverket ändrar bestämmelserna.
Jakt med lock, ljud, doftsignaler och åtel, samt mineralsten.
All användning av åtel för att locka och vilseleda vilda djur till mat för att döda dem skall förbjudas. Att lura fram skygga rovdjur med mat för att utsätta dem för hundar och döda dem är synnerligen oetiskt och hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. Detta med hänvisning till att utfordring av vilda djur i alla andra sammanhang är strängt reglerat.
Jakt i närheten av parningstid och under brunsttid, samt digivningsperioder måste upphöra.
Jaktkritikerna oroas djupt av Naturvårdsverkets tillåtna och alltmer överskridande jakttider, som t.ex. på säl, rävungar och hjortkalvar, i synnerhet på lodjur under deras parningstider. Detta medför att det pågår jakt i skog, mark, skärgård och kust hela året. Jägare måste utbildas i etik särskilt som gäller detta.
Jakt på dräktiga djur måste upphöra.
Jakt på vikaresäl, knubbsäl, gråsäl måste upphöra.
Jakt på säl i vatten kan inte försvaras ur ett etiskt perspektiv. En jakt med en sådan uppenbar risk för skadeskjutning och därmed lidande för djuret måste stoppas. Säljakt är totalt oförenligt med gällande lag § 27 Jaktlagen “onödigt lidande”, för säl vid skyddsjakt, samt § 28 Jaktlagen “obligatoriskt eftersök. Veterinärutlåtande om jakt på säl i vatten, konstaterar att denna jakt måste avrådas.
Jakt i skymning eller mörker bör förbjudas.
Ingen jakt med mörkerjaktmedel som uv-ljus,
ljusförstärkare, laser, eller annan belysning. Skymningsjakt på fågel måste förbjudas då även människor och husdjur drabbas av hagelnedslag.
Jakt med rörliga eller fasta kameror eller från drönare.
Ingen jakt med GPS, GPS på hund eller liknande skall tillåtas.
En utvärdering av användandet av ny teknik måste göras i anslutning till en etisk uppstramning.
Nödvändig jakt på klövdjur
Så länge rovdjurens roll i ekosystemet är satt ur spel, är det ofrånkomligt att helt stoppa jakten på klövdjur. När det gäller klövviltsjakt på älg vildsvin och några större hjortdjur
så vill vi att den jakten genomförs så hänsynsfullt som möjligt.
Drev- och klappjakter bör begränsas och icke alls förekomma samtidigt i landskap där jaktegendomar ligger så tätt att djuren aldrig få ro och inte har någon stans att fly. Jakt på hjortdjur får icke ske närliggande tider/dagar/ på angränsande jaktområden. Här bör jaktarrendatorer strängeligen informeras om detta och allt för små områden bör inte tillåtas jakt på djur som lockas dit av utfodring. Denna jakt skall ske säkert, helt utan skadeskjutningar. Skadeskjutningar skall beivras och anmälas av jaktledare. Länsstyrelsen bör ha en anmälningscentral även för icke-jägare.
Jakt på klövvilt på sommaren skall förbjudas, inga undantag är giltiga, utan markägare skall åläggas ta egna ansvar för alternativa icke-dödliga skrämselmetoder. Konsumenterna kommer inte att vilja ha blodbesudlade jordbruksprodukter i framtiden, det är inte förenligt med ekologiskt tänkande.
Jakttid skall vara högst tre veckor
men jakten får ALDRIG bedrivas i eller i närheten
av rovdjursrevir.
Ingen jakt med hagelvapen.
De skadar mer än de dödar. Hagelammunition ligger kvar i markerna och äts av t ex änder.
Blyspridningen är ett hot mot rovfåglar.
– mot miljön och naturen.
Allemansrätten
Allmänheten ska tryggt och säkert kunna vistas i Sveriges marker.
Millioner människor vistas i skog, mark, vattendrag och i fjällen för rekreation.
Det bedrivs fågelexkursioner, fotografering, ridning, orientering, joggning,
cykling, promenader m.m. och sist men inte minst så är bär och svampplockning
under hösten ett stort folknöje. Därför bör jakt på klövdjur under några höstveckor
undvikas. Ingen jakt bör heller förekomma under helger, eftersom människor då söker
rekreation i naturen. Jakt bör förbjudas på stora helger som jul- och nyår, då fyrverkerier dessutom stressar både människor och djur.
Säkerheten för människor och övriga vilda som tama djur samt
egendom skall vara orubblig. Studier/exkursioner som bedrivs av skolklasser skall ha
företrädesrätt framför jägarkåren i naturen. Detta kan kollidera på grund av att det
pågår jakt i skog, mark, skärgård och strand/kust hela året. Inte bara djuren är hotade utan
vanliga människors rätt att vistas i naturen utan rädsla för vapen, drev och lösa hundar
och att bevittna djurslidande, är hotad.
Annonsering om var och när jakt pågår måste vara obligatorisk. Markägare måste via fysiska brevlådor minst en vecka i förväg meddela alla grannar om att jakt planeras och vilken sorts vapen man avser använda och vilket vilt som skall jagas. Markägare och jaktarrendatorer bör även ha kunskap om vilka som brukar vistas i deras områden. T ex ryttarföreningar eller privata ryttare. Om tillbud med skenande hästar sker p g a skottlossning skall jägarna ställas till ansvar om inte tydlig annonsering satts ut.
Ingen jakt utan hög säkerhet
mot kulor/hagel/hundar som kan skada eller döda människor, djur, egendom. Jaktskyltning måste förtydligas samt varning för de som har tamdjur inom jaktområden. Med ökande befolkning är det inte rimligt att jägare skall dominera naturen på det sätt som sker i vissa regioner där rädslan för skottlossning och beväpnade jägare hämmar människors vistelse i skog och mark. Barn skall kunna vistas i naturen, rida, cykla och promenera. Nedsmutsning och förfulande av naturen på grund av jakt. Markägare skall tillse att foderutrustning, sädtunnor och ammunitionsrester saneras i direkt anslutning till avslutad jakt. Matplatser med ruttnande mat skall omedelbart saneras av ansvarig utfodrare. Så kallade jakttorn skall tas bort vid förfall.
Minst samma krav på säkerhet som på godkända skjutbanor
Alla skjutplatser, skottplatser skall vara besiktigade och
godkända av speciellt utbildad polis.
All nöjesjakt, nöjesdödande skall ses som djupt oetisk.
Allt kött skall tillvaratas, så det inte förgås, vilket ofta sker vid nöjesdödande.
Polis skall finnas även i skogen speciellt i jakttider och vid misstänkt
illegal jakt, samt kustbevakare.
All jakt i hägn skall totalförbjudas.
Särskilt troféjakt. Jaktträning med eller utan hund i hägn skall förbjudas.
Inga utökade jakttider för björn
Det finns krav på att öka jakttiderna på björn, vilket innebär att björnen då
kommer att jagas under den tid den fortfarande har ungar och förbereder
sitt vinterhull, som den så väl behöver när den kommer ut från sin hibernation.
Här måste myndigheterna ta ett seriöst ansvar i de regioner som drabbas.
Jakttiden för bl.a. björn måste utvärderas av klimat- och miljöforskare tillsammans med etolog- och biologexpertis hur förändringar kan ha medfört förändringar i djurens och fåglarnas beteende och livsvillkor (parningstider, di-givning, hibernation, migration, habitatförändringar, utfordring etc.). Här måste även hänsyn tas till alla jakttider som överlappar varandra på olika sorters djur/fåglar vilket innebär störning för samtliga levande varelser i skog, mark och vatten.
Rovdjursjakt
Även om jakt på rovdjur inte ingår nu måste de jaktmetoder som utövas mot rovdjuren föranleda en grundlig utredning med anledning av det djurplågeri som ständigt dokumenteras i förhärligandet av troféjakterna på rovdjur. Motbjudande avarter som tillåtits utvecklas genom myndigheternas jaktlicenser och allt för generösa jakttider för både björn, lodjur och varg. Här måste jägarkåren ta sitt ansvar och sanera handgripligen, annars kommer minoriteten av rovdjursjägare/troféjägare att ramponera allmänhetens acceptans för ”traditionell jakt”. Utökade jakttider har definitivt med störning av rovdjuren att göra. I synnerhet älg- och rävjakt i björnområden liksom för lodjur och varg.
Utökade jaktmetoder skall alltså icke godtas
Att Naturvårdsverket, trots uppenbart och starkt motstånd från natur- och djurskyddsengagerade föreningar liksom veterinärexpertis, överväger att tillåta bågjakt; en jaktform som innebär mycket hög skadeskjutningsrisk och djurplågeri, är inte bara häpnadsväckande utan motsägelsefullt när man med halvautomatiska kulvapen mot björn vill öka ”säkerheten” (att döda). Denna tillåtande vapenfetischism för att på alla tänkbara sätt kunna döda levande varelser med samma förmågor till lidande, smärta, stresspåslag och dödsångest som en människa – ter sig i vår tid oändligt svårbegripligt.
Återinförandet av fällor för lodjur skall omedelbart stoppas och förbjudas.
Socioekonomiska konsekvenser
Värdet av socioekonomiska konsekvenser skall översättas i siffror och
förtydligas i jämförelse med all ekonomisk ersättning för viltskador, spårning och
bidrag/subventioner till tamdjurshållning vid beslut om licensjakt och skyddsjakt.
Värdet av den etiska inställningen till att skydda sina vilda rovdjur skulle gynna regionernas naturvärde och attraktion för ett allt mer tättbefolkat Europa. Att gynna en minoritet rovdjursjägare med korttidsperspektiv kan inte längre anses attraktivt för omvärlden.
Jaktkritikernas åsiktförklaring
Jaktkritikerna ser alltså med stor oro på hur inriktningen på Naturvårdsverket leder mot ett
oproportionerligt stort jaktbejakande till fördel för en liten minoritet av Sveriges medborgare.
Vi ser en utveckling som tycks eskalera i takt med jägarkollektivets lobbyverksamheter, som fortfarande möjliggörs av de stora ekonomiska bidrag som utgår.
I Beredningen av jakttidsändringar anser Jaktkritikerna att djurskydd och jaktetik, måste beaktas och det är av stor vikt att ideella föreningar som arbetar med djurskydd, skall kunna delta i snabbkonsultationer. Detta handlar om att representanter med djurskydds- och etikexpertis skall specificeras vid varje förslags-/beslutstillfälle, särskilt då så kallad snabbkonsultation innebär ökad jakt skall sådana beslut ej kunna tas utan noggrant ställningstagande och konsekvensutredning ur etisk- och djurskyddssynpunkt. Den införda ändringen i bilaga 4 i Jaktförordningen, gällande skyddsjakt på kron- och dovhjort, för att kunna skjuta nyfödda kalvar utan föregående beslut från länsstyrelse, är ett exempel på beslut med bristande konsekvensutredning och för snabb beslutsprocess. Ett beslut som kommer att innebära djurplågeri för de hindar, som utsätts för psykisk stress och abrupt avbrott i kalvens diande. Beslutet att skjuta rävungar på sommaren är ett annat sådant förkastligt beslut.
Jaktkritikerna menar att listan över berörda aktörer inte är fullständig. Jaktkritikerna anser att specifikt djurskyddskunniga skall anses som berörda aktörer, annars kan inte den ”legitimitet” som förvaltningen eftersträvar anses transparent för den stora allmänhet som inte jagar. När förslag lämnas från jaktintressen och areella näringar, riskerar de ekonomiska och jaktegocentriska intressena överskugga det etiska förhållningssättet till de levande djuren. Jaktkritikerna ifrågasätter även hur grundliga biologiska och ekologiska kunskaper skall kunna inhämtas vid så kallade snabbkonsultationer om det gäller att öka dödandet av djur.
Jaktkritikerna vill arbeta för en utökning av djurskyddslagen; inkorporering ett specifikt djurskydd för vilda djur. Jaktkritikerna anser att jaktlagen är otidsenlig och lämnar för stort utrymme för godtycke av jägarintressenterna och med det en ej kontrollerbar övervakning av vad som anses som ”lidande” för jagade djur.
Jaktlagen måste moderniseras och spegla en ny tid; att utsätta djur för lidande skall aldrig vara acceptabelt, därför är benämningen att inte utsätta djuren för ”onödigt” lidande moraliskt och etiskt fel, och lämnar allt för stort utrymme för individuella och inkonsekventa bedömningar i jaktsituationer. Jaktlagen måste harmoniera med djurskyddslagen samt att djurskyddslagen också skall gälla för de vilda djuren i framtiden. Om jaktlagen moderniseras och de etiska reglerna stramas upp, blir det också lättare för jaktledare att fungerar som just jaktledare. Jaktledare måste få bättre incitament att kunna anmäla oegentligheter och särskilt djurplågeri.
Jaktkritikerna efterlyser transparens till hur myndigheterna utövar sina befogenheter vad det gäller jaktbeslut i nära anslutning till lokala jakt- och markintressenter.
Jaktkritikerna önskar bli inbjuden till en utvecklande dialog med Naturvårdsverket, eftersom vi företräder människor i samhället som berörs av de vilda djurens situation och ställer krav på ett gemensamt ansvarstagande och respekt för skilda värderingar och synpunkter.
Sammanfattningsvis
Ändringar av jakttider bör föregås av analys grundad på fakta, med hänsyn till artbiologi, ekologi och djurskydd. Hänsyn bör även tas till etiska värderingar. Felaktigt underlag kan resultera i införande av jakttider som inte är ändamålsenliga samt skadliga för det individuella djuret och djurpopulationen.
Flera djurslag jagas under tider då de är extra känsliga för störningar och det finnas fall då avkomma som fortfarande är beroende av sina föräldrar kan bli föräldralösa, t.ex vid jakt efter ringduva. I vissa fall får även ungar jagas året runt, som årsungar av räv, och nyfödda dov- och kronhjortskalvar får fritt jagas i skyddsjakt, liksom högdräktiga hindar. Sådan jakt kan inte anses etisk försvarbar, dvs lidandet står inte i paritet med förvaltnings- och samhällsnytta.
Oavsett jaktmedel som används:
– Jakt ska inte förekomma på vuxna djur under tider då dessa kan vara långt gånget dräktiga. Detta gäller jakt i allmänhet och jakt med hund i synnerhet.
– Jakt ska inte förekomma under tid då djuren har ungar/häckar (vår och sommartid), oavsett djurslag och djurets ålder och kön. Detta gäller jakt i allmänhet och jakt med hund i synnerhet.
– Jakt på vuxna djur ska inte förekomma under parningstid, som i sig är resurskrävande och innebär en omfattande stress för djuret, eller under den tid avkomman är i fortsatt behov av sina föräldrar. Detta gäller jakt i allmänhet och jakt med hund i synnerhet.
– Jakt ska inte förekomma före solens uppgång och efter solens nedgång, dvs utan fullt dagsljus, med tanke på ökad risk för skadeskjutningar oavsett djurslag och djurets ålder och kön.
– Träning med hund i hägn på levande vilda djur ska inte ske alls oavsett tid på året, eftersom detta kan leda till stress, skador, smärta och lidande på de vilda djuren, men även hos hundar om dessa kommer i närkontakt med vilt som vildsvin. Detta gäller även grytanlagsprov på grävling, då grävlingarna utsätts för omfattande stress.
– Fångstredskap ska under inga omständigheter användas i Sverige.
Larm med efterföljande snabb vittjning behöver vara obligatorisk ifall fångstredskap används, för att minska tiden som djuret kan lida.
Jaktkritikerna/Riksföreningen
Ordförande Richard Dehnisch Styrelseledamot Eva Stjernswärd
info@jaktkritikerna.se eva.s@jaktkritikerna.se
Styrelseledamot Styrelseledamot Kristina Tyrenius
Margareta Sturemyr kristina.t@jaktkritikerna.
margareta.s@jaktkritikerna.se
Christian Jutvik, styrelsemedlem i Jaktkritikerna arrangerade hösten 2019 en resa till Nepal för medlemmar i Jaktkritikerna och Rovdjursföreningen. Intressant var att studera den stora artrikedomen bland vilda djur som finns i Nepal där jakt är förbjudet. Det är en avgrundsdjup skillnad om man jämför med synen på vilda djur som de styrande i Sverige har. Läs och begrunda denna reseskildring! Om Nepal kan detta – borde då inte vi här i Sverige kunna bättre än vad vi gör nu? Christian planerar en ny resa på två veckor i november 2020. Hör av dig till honom om du är intresserad: christianjutvik@hotmail.com
I höst arrangerar Christian en ny resa till Nepal för medlemmar i Jaktkritikerna och Rovdjursföreningen. Läs mer här!
Lära sig något av Nepal? Ett litet, fattigt, långt-bort land borde inte ha något att lära oss bosatta i världens mest välordnade land. Jag visste att detta är 180 grader fel, men jag ville också visa det för andra medlemmar i Jaktkritikerna och Rovdjursföreningen.
Förste december stod 14 deltagare på centrala tempeltorget i den mindre staden Bhaktapur. Första dagen strövade vi under reseledaren Shekars ledning omkring i den världsarvsskyddade staden. Morgonrundan gick till te-försäljarna, diverse godsaker på vägen fram mot gatan där det enbart säljs yoghurt. Nästa dag var det allvar. Genom den avgasosande trafiken togs vi till Ministeriet för Wildlife och National Parks. Här har alltså de vilda djuren sitt eget departement.
Under en dryg timme fick vi en kvalificerad genomgång av hur verksamheten administrerades, framgångar, problem, lokalbefolkningens medverkan och attityder. Med stolthet visade de statistik över hur man väsentligt lyckats öka stammarna av fr a tiger och noshörning, men vi fick också ta del av projekten för att kläcka krokodilägg och att rädda de nu utrotningshotade gamarna. Biotopskydd och säkra viltpassager under vägar, var annat som vi kanske lite förvånat, fick höra om. Själv försökte jag berätta om jakten i Sverige och begreppet ”minsta-bevarande-nivå”. Min fråga löd:
Hur är det möjligt att länder i Sydasien har lyckats så väl att bevara djurlivet?
Nej, jakt förbjöds redan 1973, långt innan turismen hade kommit igång. Och javisst, den hinduiska respekten för allt levande har nog gjort det lättare att få acceptans för problemen med att ha stora, ibland farliga djur inpå husknuten. Just vikten av att lokalbefolkningen är en viktig partner i arbetet med reservaten blev tydligt. Problemen är stora vid flyttning av hela byar, vilda djurs skador på grödor och även olyckor med dödlig utgång för både husdjur och människor förorsakade av angrepp av björn, elefant, noshörning, tiger och leopard. Saken var aktuell eftersom en elefanthanne nyligen dödat fyra personer. På en direkt fråga fick vi svaret att offrens familjer fick en ersättning på ca 80 000 kronor. Befolkningen i de byar som omger nationalparkerna har gjorts till ansvariga för parkens ”buffer-zones”. Byns ungdomar är organiserade för att ha koll om det är något lurt på gång, om de misstänker tjuvjakt t ex. Från dessa buffer-zones får byns invånare de inkomster som turismen ger i form av entréavgifter, elefantridning, kanotutflykter och uthyrning av sk ”machans”. Det var i en sådan vi bodde en av nätterna i Chitwan.
Vi åkte buss till Chitwan National Park. Lite flygskam måste vi ha! Från busstationen åkte vi kungligt med oxkärror till det fina hotellet vid floden Rapi, som utgör gräns mot nationalparken. Nu skulle vi göra allt, se allt och förväntningarna var nog på topp hos oss alla.
Att sakta glida nedför en biflod till Rapti, tror jag några i gruppen såg som en av de största upplevelserna. Där satt vi på bekvämt fotoavstånd och kunde ta bilder på hägrar, kungsfiskare, ruggiga sumpkrokodiler, den sällsynta gavialen och axishjorten som kom för att dricka. Det blev bra bilder även utan längsta telet.
Upplägget i Chitwan var ambitiöst. Under en dag skulle vi gå genom hela parken. Över flodslätterna med högt elefantgräs där vi hoppades stöta på noshörningar. Inne i skogen finns den illa beryktade läppbjörnen och tigern förstås. Vandringen skulle bli lång, kring 22 km, men vi fuskade lite med en buss som dök upp på en guppig lerväg. Problemet var att bussen var full. Några av oss lyckades tränga sig in, några klättrade upp på taket. Efteråt anförtrodde mig Christer 67 år att ”det var nog det roligaste på hela resan”. Vi steg av bussen och vandrade barfota längs en lerig flodbädd medan en röd sol rörde sig neråt i väster. Det tyckte Boel var det bästa på resan. Lite senare serverades vi den typiska maten med ris, linser och stekta bladgrönsaker på ett enkelt ”home stay”. Nästa morgon gick vi tillbaka en annan väg genom parken där sannolikheten att få syn på en tiger påstods vara hög. Men inte den här gången! Noshörning såg vi dock några gånger.
Vill man klaga på något så är det den långa dagen i buss till Bardia nationalpark. Alternativen var förstås ännu sämre. Men alltid händer det något! Det hade redan blivit mörkt när vägen gick in i Nepals största nationalpark. Bussen stannade vid en vägkontroll. Här gällde strikt fartkontroll, max 40 km i timmen genom skogen. Busschauffören hoppade ur, stämplade sitt datakort och körde långsamt genom den höga Shal-skogen. Efter fem mil var vi ur skogen och bussen stannade för att få kortet kontrollerat. Kör man för fort blir det böter direkt, kör man på ett djur så räcker det inte med böter. Att köra på en tiger kostar 2 – 10 års fängelse.
Ganska sent anlände vi till Bardia. Ett elegant, men enkelt hotell. Själv trivs jag bäst på enkla hotell och i Nepal har jag några favoriter. Vi åt den redan framdukade middagen medan våra fyra guider (vi gick 7 i varje grupp) drog upp planen för vandringen i övermorgon och instruerade oss om klädsel (mörk), långbyxor, vatten, lunchpaket och hur man beter sig om det plötsligt dyker upp en noshörning (hoppar, springer, klättrar). ”Hur stor är chansen att se en tiger”, var tydligen alla besökares första fråga. ”With luck”, blev svaret med ett leende.
Nästa dag blev vi välkomnade på National Trust for Nature Conservation. Med stolthet berättade chefen Sham Kumar Thapa att man nästan nått målet att fördubbla antalet tigrar. År 2010 räknade man 120 tigrar. Tio år senare hade antalet stigit till 235. Fokus ligger på forskning och inkomstgenererande aktiviteter för lokalbefolkningen. Under 2019 iordningsställdes t ex 40 stycken leopardsäkra gethus och man grävde diken som skall stoppa noshörningar på väg att beta på risfälten. Man hade även prövat elektriska stängsel, som fungerade bra mot noshörningar, men däremot inte mot elefanthannar på friarstråt. Man arbetar också med att försöka sprida turismen genom att öppna fler entréer. Medan Chitwan tar emot ca 200 000 besökare per år så har man i Bardia målsättningen att nå 10 000 om några år. En besökande nepales betalar 8 kronor medan en utländsk får betala 250 kronor. Hälften av dessa intäkter går till lokalbefolkningen. Den stora framtida utmaningen blir den planerade järnvägen som tänkts gå genom det smala låglandet från öst till väst. Att bygga norr om de stora nationalparkerna, uppe i bergen, är av både tekniska och ekonomiska skäl, otänkbart. Thapas linje var att den skulle byggas upphöjd på pålar, medan jag ansåg den borde byggas i Indien, strax söder om gränsen. Ett förslag som inte alls väckte våra värdars gillande.
Så följde två dagar med vandringar inne i Bardia från soluppgången tills solskivan låg i trädtopparna. Det är den maximala tiden man får vistas inne i parken. Sista dagen blev vi fördröjda och då blev det en forcerad gång mot parkentrén. Kommer turisterna för sent så är det guiderna som straffas.
Här kändes det som att markerna var mer orörda. Stigarna var otydliga och vi fick vada mindre vattendrag. Sällan såg vi andra turister. Nu hade vi inget mål för vandringen, utan satt långa stunder still i väntan på att gräset skulle vaja till, att fåglar skulle komma närmare eller varna. Själv kunde jag glädjas av att få syn på båda mina favoritfåglar samtidigt, den vackert röda Scarlet Minivet och den vackert sjungande Sommargyllingen. Leif antecknade flitigt och fick ihop en lista på ca 100 arter under resan. Bra gjort förstås, men han fick hjälp av förvånansvärt skickliga guider. Noshörningarna är betydligt färre i Bardia och vi såg endast några på långt håll.
Så kom sista dagen och därmed sista chansen att få syn på den stora randiga katten. Ingen uttryckte någon besvikelse, åtminstone sades det inte högt, men alla gick nog och hoppades. Klockan sju stämplade vi in i parken. Än satt vi stilla och tysta i en halvtimme, än gick vi snabbt till en ny plats där guiderna nyligen sett tiger.
Så kom den långsamt ut ur det höga gräset mot det lilla vattendraget, sjönk ner i leran, satte sig lugnt, såg sig omkring för att sedan långsamt korsa vattnet. Vi såg den nog under två minuter på ca 300 meters håll. Förtjusta leenden hos alla. Även från guiderna som kunde hoppas på extra dricks.
Solen hade börjat dala och vi började gå den långa vägen hem mot hotellet. Passerade ett utsiktstorn och en av guiderna gick upp för att spana. Man vet ju aldrig! Så hördes ett väsande ”taajgeeer”. Snabbt var vi alla uppe och tornet som svajade under den sammanlagda vikten av svenskar, fyra guider och ett flertal långa objektiv. Visst såg jag den, men denna tiger var väl dold i det höga gräset. Nu var det slut på tittandet och fotograferandet. Vi fick hålla högsta möjliga fart för att nå parkkontoret i tid. Där kunde vi för övrigt bekanta oss med en fängslad noshörningshanne. Hans brott var att ha dödat fyra människor. Eftersom begreppet ”skyddsjakt” inte finns i Nepal, så hade man i stället valt att stänga in honom.
Så var resan nästan över. Flyg till Katmandu för att nästa dag besöka Världsnaturfonden. Generalsekreteraren Ghana Gurung gav en imponerande föreläsning i 1,5 timme. ”People are so close to nature, that´s why they support us”. Han berättade också att 90% av alla fåglar har plast i magen och ”all this happened after 1970”. WWFs representant gjorde ett starkt intryck och gav en värdig avslutning åt resan.
Christian Jutvik
PS. På ett annat ställe på hemsidan kan du läsa om den resa som planeras i höst.
Christian Jutvik, Jaktkritikerna Stockholm, startar studiecirkel i Nacka. En kurs för dig som – vill se mer djur i skogen – vill veta hur jakten påverkar våra vilda djur. Läs mer här!
