Uppdatering

Jaktkritikerna har av nedanstående anledningar överklagat licensjakt på varg 2022:

– Den svenska vargstammen har inte uppnått gynnsam bevarandestatus, varför jakten är otillåten både enligt svensk rätt och enligt art- och habitatdirektivet.

– Vargpopulationen har en hög inavelsgrad, ”en varghona är både mormor och farmor till en och samma vargunge”. (H Ellegren) Vargstammen behöver genetisk förstärkning av invandring från öster. Vilket är ett svårlöst problem, eftersom dessa vargar avlivas före de har börjat sin vandring söderut.

– Referensvärdet måste vara högre än 300 vargar för att vargstammen skall vara genetiskt säkerställd,

– Så länge den illegala jakten står för 15-20 procent av den totala dödligheten för populationen nationellt, skall ingen licensjakt tillåtas.

– Troféjakt på ett högtstående och utpräglat socialt däggdjur som vargen, tillika genetiskt hotad toppredator, ställer åter Sverige i skamvrån av etik- och miljömedvetna.

– Hetsjakt med plotthundar innebär att Vargen utsätts för ”onödigt lidande” och uppenbart djurplågeri.

– Trots att EU understryker det viktiga i vargens varande, bryter Sverige mot skyddsdirektiven i en tid där förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar pågår.

Vi länkar här till ett av våra överklaganden, det i Gävleborgs län:

Överklagan licensjakt varg i Gävleborgs län och Dalarnas län

// Slut på uppdateringen.

Licensjakten 2022 (text uppdaterad)

Länsstyrelserna har beslutat om licensjakt på 27 vargar (från början 33 vargar men efter domstolsbeslut ändrat till 27). Det är länsstyrelsen i Värmland som beslutat om jakt på tre vargar i Römskogsreviret vid riksgränsen i höjd med Skillingmark (Norge). Förra året stoppades licensjakten där av norska regeringen som menade att det stred mot både Bernkonventionen och grundlagen. Jägarna var besvikna.

Även länsstyrelserna i Örebro, Västmanland och Dalarnas län har gemensamt beslutat att tolv vargar i reviren Haraldsjön och Snösjön som ligger i södra Dalarna ska skjutas.

Länsstyrelserna i Örebro och Värmlands län har beslutat att man får döda sex vargar i reviret Immen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har tagit beslut om sex vargar i Gullsjöreviret, väster om Ockelbo och norr om Lumsheden.

Licensjakten på varg startar den 2 januari 2022 och pågår som längst till och med den 15 februari 2022. Huvudsyftet med licensjakten anges vara att minska tätheten av vargrevir och koncentrationen av varg där den är som störst.

Vargen är viktig i vårt ekosystem – ändå bedrivs jakt i olika former

Alla stora rovdjur är fredade enligt Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG). Det innebär att arterna inte får dödas eller fångas avsiktligt.

Enligt ett riksdagsbeslut (prop. 2012/13:191, 2013/14:MJU) från 2013 ansågs gynnsam bevarandestatus (GYBS) för varg ligga på 170-270. Naturvårdsverket fick i uppdrag att ta fram ett referensvärde som inte fick underskridas. Efter dåvarande kunskap sattes referensvärdet till 270 individer.

Två år senare fick Naturvårdsverket på nytt uppdraget att utreda GYBS utifrån art- och habitatdirektivet från ett brett vetenskapligt underlag. Naturvårdsverket kom då fram till att den sammantagna forskningen visade att minst 300 vargar behövdes samt minst en nyinvandrad finsk/rysk varg var femte år. Beslutet fick stöd av Högsta förvaltningsdomstolen i en dom 2016 (HFD 2406 ref 89).

Så räknas varg

När man räknar varg gör man det under perioden 1 oktober till 31 mars. Det beräknas då att de valpar som fötts under året ingår. Det totala antalet beräknas sedan efter en omräkningsfaktor. Enligt senaste inventeringsräkningen (2021) finns det runt 395 (mellan 312 och 513) vargar i Sverige minus kända döda (56 st) alltså ca 339 (256-457). Därtill får man dra av de som självdött och tjuvjagats.

Enligt Naturvårdsverket 2021 dödas ca 15-20 procent av vargpopulationen illegalt årligen, vilket skulle kunna betyda 60-80 vargar. Av 196 obducerade vargar mellan åren 1996 och 2011 hade 11 procent (21 vargar) gamla skottskador. Vargen är fridlyst och kan endast jagas under licensjakt, skyddsjakt eller så kallad P28. Den nuvarande aktuella siffran är alltså minst 300 vargar och ingenting annat under förutsättning att det vandrar in minst en varg var femte år.

Vad är licensjakt?

Licensjakt används för att begränsa rovdjursstammarnas storlek men också för att man anser att inställningen till rovdjur förbättras när man har det. Det spelar ingen roll om vargarna ses som problemvargar eller inte.

Första gången licensjakt tilläts på varg i Sverige var 2010 då man sköt 28 vargar i Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Dalarnas län. Det var tillåtet att skjuta 27 vargar och ytterligare en översköts. Kravet var att det skulle finnas tikar som hade eller hade haft valpar de senaste tre åren. Det fanns då 182-217 vargar i Sverige.

Efter licensjakten 2011 väcktes en stark opinion och efter anmälan av Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen, Djurskyddet i Sverige och Världsnaturfonden stoppades licensjakten 2012. Man slopade också taket på 210 vargar.

Regelverk för licensjakten som jaktledaren hade att beakta 2010 var följande:

• att deltagande jägare hade jakträtt i de områden som omfattades av jakt,
• att endast tillåtna jaktmedel användes: – enbart godkänd typ av vapen, – inga fångstredskap, och – inte åtel.
• att jakten fick bedrivas fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme efter solens nedgång, • att undantaget från förbudet att använda motordrivet fordon vid jakt endast gällde för att söka vargspår på befintligt vägnät i samband med licensjakten,
• att ansvara för att eftersök på påskjuten varg genomfördes,
• att ansvara för att vargen och skottplats/fallplats kunde besiktigas snarast efter överenskommelse med länsstyrelsens besiktningsman,
• att information från myndigheterna kom fram till jägarna: – att sedan varg fällts eller påskjutits se till att jakt inte bedrevs förrän jaktledaren fått besked om att tilldelning återstod inom länet eller del av länet, – att under pågående jakt ha kontakt med länsstyrelsen varje timme för besked om tilldelning återstod inom länet eller del av länet,
• att information om jaktutfallet kom fram till myndigheterna;
• att utan dröjsmål och senast inom en timme från det en varg fällts eller påskjutits anmäla detta till länsstyrelsen,
• att i samband med anmälan om fälld varg ta emot länsstyrelsens information om hur det skulle förfaras med de det fällda djuret,
• att vid anmälan om fälld eller påskjuten varg lämna uppgifter till länsstyrelsen om ansvarig jaktledare, skyttens namn, adress och telefonnummer, när djuret fällts eller påskjutits, var djuret fällts eller påskjutits samt djurets kön, och ålder
• att redovisa för besiktningsman hur eftersöket genomförts, – att tillsammans med besiktningsman besöka skottplatsen och tillsammans med skytten genomföra en fältkontroll och följa upp vad som skett efter skott, – att tillsammans med besiktningsman dokumentera vidtagna åtgärder på blanketter – att tillsammans med besiktningsman fylla i blanketten Registrering av fälld/död varg.

Förutom dessa villkor hade jaktledaren också att ta hänsyn till och verka för att de rekommendationer som ges i beslutet följdes, nämligen:

• att rapportera observationer av vargpar eller flockar till respektive länsstyrelse.

Regelverket har varit ungefär detsamma genom åren.

Ingen jakt får ske i södra eller norra rovdjurförvaltningsområdet. Förra året anmälde sig 2456 jägare att skjuta 28 vargar varav 139 var utländska jägare. Vid licensjakt besiktas vargen av länsstyrelsen. Sedan får skytten behålla vargskinnet. Den flådda kroppen skickas till SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) där man undersöker, tar blodprover, väger, röntgar och obducerar vargen. Där kan de hitta exempelvis gamla skottskador.

Mellan åren 2010-2020 har 60, 40, 42, 40, 31, 75, 44, 53, 27, 28 och 27 vargar rapporterats döda. Förutom jakt kan de ha dött i trafiken, det vill säga blivit påkörda av bil eller tåg, skadats av andra djur eller hittats döda

År Antal dödade vargar i licensjakt:

2010 27 + 1

2011 19 (20 beviljade)

2012 Licensjakten stoppad

2013 3 därefter stoppad

2014 Licensjakten stoppad

2015 44

2016 14

2017 25

2018 15

2019 1* licensjakten stoppad

2020 Licensjakten stoppad

* En varg som dödade ett rådjur i Tierp i en trädgård avlivades som licensjakt

Skyddsjakt på varg

För att förhindra och förebygga allvarliga skador på hundar, renar och tamboskap kan skyddsjakt medges. Det är länsstyrelserna som beslutar om skyddsjakt på varg vilket kan ske året om. Länsstyrelsen själv, jaktförening eller en enskild kan ansöka.

Skyddsjakten ska vara begränsad i tid och ska anges i beslutet. Skador bör förhindras genom skadebyggande åtgärder. Det kan vara exempelvis rovdjursavvisande stängsel (RAS) eller skrämselåtgärder. När detta inte är möjligt kan skyddsjakt bedrivas efter den eller dessa individer som orsakar skadorna.

Det finns villkor för hur jakten ska bedrivas. En jaktledare utses som i sin tur plockar ihop ett jaktlag. Området där jakten får ske ska vara bestämt.

Ofta är jaktvillkoren utökade. Det kan vara att man får använda belysning, motordrivet fordon på vägar, specialtränade hundar (2-3 stycken). Om vargen påskjuts är det jaktledare och ansvarig skytt som ansvarar för att eftersök genomförs med hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt.

År Antal dödade vargar i skyddsjakt

2010 16

2011 12

2012 21

2013 17

2014 19

2015 11

2016 16

2017 21

2018 5

2019 15

Paragraf 28:

Om varg angriper tamdjur eller att man fruktar att ett sådant angrepp är på väg att ske eller om vargen är inom ett inhägnat område, får vargen skrämmas bort och om det inte hjälper får den dödas. Naturvårdsverket ska dock fortlöpande bedöma om P28-rättigheten försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus. Om Naturvårdsverket bedömer att är så ska detta skyndsamt anmälas till regeringen. Om man dödar en varg enligt P28 ska man snarast möjligt anmäla det till länsstyrelsen. Vargen får inte flyttas utan medgivande från länsstyrelsen. Länsstyrelsen å sin sida ska anmäla händelsen till Polismyndigheten om det finns misstanke om brott. De gånger som paragrafen används är ofta när vargar attackerar jakthundar. Man ska först försöka skrämma bort vargen.

En märklig historia inträffade i april 2021 i Koppom, Värmland där paragraf 28 användes. En varg hade dykt upp på en gård och hamnat mellan en treårig pojke och mamman. Hon försökte skrämma bort vargen genom att kasta sten och skrek till pojken att stå still. Pappan hörde väsen, tog en yxa och sprang ut. Där jagade han bort vargen och sprang efter den i 150 meter. Sedan vände han hem, tog ett gevär och gick ut igen. Då hade vargen kommit tillbaka.

Mannen sköt mot vargen som stack iväg. Då han inte visste om vargen var skadad körde han efter den med bil. Plötsligt hoppade vargen fram framför bilen och mannen körde på den. Då kände han sig tvingad att avliva den. Mannen blev först misstänkt för jaktbrott men efter utredning med vargspårhund och film från bevakningskamera blev mannen friad.

Paragraf 40C Jaktförordningen

En fjärde möjlighet att avliva varg är av djurskyddsskäl. Det kallas då P40C. Det kan till exempel handla om skabbangripna eller svårt skadade vargar. Denna paragraf är dock otydlig och exempelvis fick en svårt skadad påkörd varghane ligga i en timme för att varken polis eller jägare vågade ta beslut om avlivning.

”Om frilevande vilt anträffas så skadat eller i en sådan belägenhet att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark.” Förordning (2018:639).

En sådan P40 berörde en svårt skadad 8-9 årig tik från Glamsenreviret i Älvkarleby 2019. Tiken avlivades av länsstyrelsen och obduktionen visade att en disk mellan första och andra ländkota hade kollapsat och att detta sannolikt orsakat förlamningssymptom. Tiken hade också flera andra, äldre skador och hade levt ett hårt liv. En av skadorna bedömdes vara en trolig äldre skottskada vilket påvisar om illegal jakt.

Det femte sättet att jaga varg är genom illegal jakt vilket vi återkommer till i en annan artikel.

I en intervjustudie gjord av bland andra Docent Joakim Norberg vid Örebro universitet fick tolv jägare svara på frågor om vad de upplever vid jakt. Enligt dessa tolv jägare var själva dödandet det viktigaste i jakten.

Naturupplevelser var också viktigt men som bakgrund till själva dödandet. Jakten upplevdes som en tävling med djuret där själva dödandet kändes som en klimax och därefter var jägaren i eufori. ”Ju mer man jagar desto mer vill man jaga”. Jakten skapar ett beroendetillstånd enligt dessa tolv jägare och beskrivs som den ultimata mänskliga upplevelsen.

Stanna upp och tänk efter! Hur upplevde lodjuret, haren, räven eller rådjuret jakten? För djuren är jakten på allvar och de får betala med sitt liv för något som av vissa jägare beskrivs som ”en upplevelse av fullständighet”. Det är inte svårt att föreställa sig vad djuret kände – rädsla, skräck, ångest, stress, smärta … Har vi människor inte kommit längre än så här i fråga om moral och etik?

Den första mars släpps skarpa jakthundar lösa i naturen att jaga Sveriges populäraste djur – lodjuret. Licensjakten på lodjur inleds. Lodjuret är fridlyst, det borde inte jagas alls. Vid tidpunkten för jakten åtföljs lodjursmamman av sin årsunge som är cirka nio till tio månader gammal. Lodjuren jagas av lösa hundar tills de inte orkar mer och klättrar upp i ett träd för att freda sig. Hundarna vaktar under trädet så att lokatterna inte kan fly. Jägaren kan gå fram till trädet och skjuta ner de försvarslösa djuren.

Fällor tillåts även i vissa län. Det är en mardröm för ett vilt djur att bli instängd i en fälla. Lodjuret river av sig klorna i desperata försök att ta sig ut. I magen på lodjur som suttit i fälla har man hittat träflis.

Varför jagas lodjur? Ofta menar man att lodjuren tar renar eller får. Men borde inte ansvaret ligga på djurägare att se efter och vakta sina djur bättre? Renar lämnas utan tillsyn på en yta av halva Sverige. Hur kan man begära att lokatterna ska förstå att dessa renar tillhör människan? Jakten på lodjur är en troféjakt. Med hjälp av ett Citesintyg får jägaren behålla skinnet.

Intressant och positivt i undersökningen är ändå att de tolv jägarna redovisade att de även hade känslor av skam, äckel, skuld. Obehag upplevdes när man närmade sig något som var dött. Skuld inför att ha dödat ett djur. ”Är det verkligen rätt att döda en annan varelse”. Den fråga ansvariga myndigheter bör ställa sig är: ”Är det verkligen rätt att jaga och döda lodjur?” Jaktkritikernas svar på frågan är NEJ! Vad är ditt svar?

Jaktkritikerna överklagar jakter, så även lodjursjakter.

Om du blir medlem och ger oss ditt stöd så har vi större chanser att kunna hjälpa djuren!

BLI MEDLEM HÄR!

Ur jägarens perspektiv – En kvalitativ studie om jägares upplevelse av bytesdjur

Att det uppfunnits nya, illegala jaktmetoder på björn kan man läsa om i Svensk polis – En tidning från polisen. Det är Roger Viklander, samordnare för jakt och viltfrågor och polisen i region nord som sen några år fått in flera tips om detta.

Det rapporteras i polistidningen om tre olika illegala jaktmetoder som man menar används av några få jägare. Samtidigt medges det att mörkertalet kan vara stort då jaktbrott är svåra att upptäcka och bevisa.

+ En metod som man misstänker har använts är att jägaren skjutit i luften och sedan falskeligen rapporterat in att björnen blivit skadeskjuten. Normalt får jägare släppa två hundar efter björnen. Men när en björn rapporteras som skadeskjuten upphör de vanliga reglerna att gälla. Då kan jägaren släppa ett helt koppel av hundar efter björnen. Man misstänker nu att så är fallet. Jägare kan ha släppt så många som sex-sju hundar efter björnen. Det som ledde fram till misstanken om detta var att Roger Viklander fick in flera tips om överhettade, utmattade björnar. En björn som på detta vis blir sönderstressad och utmattad av att jagas av så många hundar lägger sig antingen ner och skakar eller klättrar upp i ett träd…

Jaktkritikerna anser för övrigt att inga björnar ska jagas och att lösa hundar vid jakt måste förbjudas. Redan vid jakt med en till två hundar efter björn innebär det en stor stress för björnen som förutom detta även är rödlistad.

+ En annan illegal variant på björnjakt som man misstänker använts är att jägare släpper hund på björnen och sedan med hjälp av GPS på hunden genskjuter björnen genom att köra ikapp och möta björnen när den kommer fram till en väg. Polisen kom detta på spåren genom att man märkte att allt fler björnar sköts nära vägar och att det ofta var sladdspår fram mot skottplatsen, trots att jägaren uppgav att hen sprungit genom skogen.

+ En tredje variant av illegal björnjakt är användningen av illegala åtlar. Man lägger ut mat för att locka fram björnen och använder även otillåten åtelkamera.

Det är mycket svårt att bevisa jaktbrott då spår snabbt kan bli förstörda av väderomständigheter. Mörkertalet bedöms som stort.

En jägare har satt i system att använda sig av illegala metoder och sålt kött till restauranger runt om. Han har tjänat stora pengar på detta. Han är nu häktad och åtal väntar.

I framtiden kan alltfler illegala jaktmetoder komma att användas. Roger tror att användning av drönare kan bli allt vanligare. Man har redan hittat drönare i några jägares bagageutrymmen.

Straffet för grovt jaktbrott är lägst sex månader och högst fyra år.

Roger Viklander menar att det endast är ett fåtal jägare som använder dessa olagliga metoder. Polisen arbetar med att stävja dessa olagliga metoder. Men oavsett om jaktmetoden är legal eller illegal anser Jaktkritikerna att hela björnjakten är oetisk och ett djurplågeri. Dessutom är björnen rödlistad enligt EU:s art- och habitatdirektiv.

LÄNK till artikeln.

Vintrarna -78/79 gjordes i Sverige en undersökning angående skadeskjutning av sädgäss. Den kan läsas i sin helhet här: Swedish Wildlife Research Viltrevy: Förekomsten av hagel i vävnaderna hos sädgås Anser fabilis under vintern i södra Sverige

I undersökningen framkommer att:

Flera undersökningar, både svenska och utländska hade pekat på att en stor andel fåglar blev skadeskjutna under jakt. Det fanns en misstanke om att detta även kunde gälla sädgässen. Därför gav Naturvårdsverket i uppdrag till Skånska jägaresällskapet och Skånes ornitologiska förening att utföra undersökningen. Den pågick under vintrarna 1978 – 1979.

Tvåhundra sädgäss sköts med kula vid olika områden i Skåne. Med hjälp av röntgen av gässen kunde man räkna antalet hagel från tidigare påskjutningar, i fåglarnas kroppar. Sextiotvå procent av de äldre gässen och tjugoåtta procent av de yngre hade hagel i kroppen. Som mest hittades tolv hagel i en gås. De flesta av gässen som hade hagel i kroppen, det vill säga nittio procent, hade en till fyra hagel i kroppen. En teoretisk beräkning kom fram till att av hundra gäss som blev tio år skulle nittiosex ha hagel i kroppen.

Hagelgevär är vanligt förekommande vid jakt på gäss och även andra fågelarter. En del fåglar plockas upp av jägarnas jakthundar, medan andra inte återfinns. De senare dör antingen av skadorna eller indirekt, exempel av svält. En del blir lättare tagna av rovdjur eller återhämtar sig. De fåglar som överlever bär med sig hagel i vävnaderna. Det är troligt att en del gäss även skadas av hagel som passerat genom kroppen, utan att lämna hagelrester i kroppen, men andelen var okänd i denna undersökning. //

Riksdagsmannen Sven Munke skrev -82/-83 en motion ”Förbud mot användning av hagelvapen vid jakt på vilda gåsarter”.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/forbud-mot-anvandning-av-hagelvapen-vid-jakt-pa_G602642

Ett citat från motionen lyder:

”När de arktiska sädgässen når Sverige som etappmål på sin långa resa
söderut har 8 000 fåglar skadeskjutits i Finland. I vårt land får varje höst
ytterligare 6 000 gäss hagel i kroppen utöver de 3 000 som fälls under jakten,
främst i Skåne.”

Gässen skadeskjuts alltså i många fall först i Finland. De som då klarar livhanken och lyckas flyga vidare kan alltså skadeskjutas även i Sverige. Munke menade att ett förbud mot gåsjakt med hagelvapen på ett påtagligt sätt skulle minska frekvensen av skadeskjutning. Han påtalade även svenska ornitologers syn på gåsjakten som en “svensk jaktskandal.”

Den höga andelen skadeskjutna fåglar och även andra djur gör jakten till ett mycket allvarligt djurskyddsproblem. Jaktkritikerna anser det fullständigt oacceptabelt att dessa skadeskjutningar får förekomma. Jaktkritikerna strävar efter att all jakt på fåglar ska förbjudas.

Hur många rävar skadeskjuts under jakt? Det finns ingen undersökning av det på senare år. Däremot finns en äldre undersökning. Döda rävar, insamlade av rävjägare 1965 – 1969 avslöjade att en stor del av rävarna var skadeskjutna. Zoologen Jan Englund ledde undersökningen. Rävjägare från Lappland till Skåne hade samlat in 6391 rävar av vilka endast vissa skelettdelar undersöktes. De skelettdelar som undersöktes var endast skallar och ben, överarms-, underarms-, lår- och skenben, alltså inte själva bålen. Om även bålen på rävarna hade undersökts skulle andelen skadeskjutningar ha varit högre. Trettiotusen skelettdelar undersöktes. Man hittade allvarliga skador som till exempel benbrott där delarna var kraftigt åtskilda före hopläkningen och avkapade nosar där främre delen av nosen med alla framtänderna saknades.

I norra Sverige var ca 7 % av de undersökta rävarna allvarligt skadade och i söder ca 21 %. Men några faktorer gjorde att andelen skadeskjutna rävarfaktiskt  måste vara högre än vad undersökningen angav. 1. Endast skallarna och benen undersöktes, vilka utgör 20 % av träffytan. 2. Endast svårare skador och ej lättare, togs med i undersökningen. 3. Ett okänt antal rävar kan även antas ha dött av sina skador, eller svultit ihjäl på grund av dem, utan att ha påträffats. Utifrån dessa tre ovanstående faktorer kan man anta att skadefrekvensen i verkligheten var högre än vad resultatet av undersökningen visade. I bål och buk, alltså de resterande 80% av kroppen sitter flertalet hagel och kulfragment. Andelen skadeskjutna rävar steg även med ålder. Upp till 15 % av rävar äldre än tre år hade skelettskador efter skadeskjutningar. När snarade norrlandsrävar undersöktes fann man att 39 % hade skottskador. 

Att djur skadeskjuts under jakt är ett faktum. Det finns även ett välkänt citat från jägare som lyder ”man har aldrig jagat om man inte har skadeskjutit”. Att skadeskjutningar under jakt är vanligt förekommande visar även andra undersökningar av sädgäss och av älgar. Hundar utbildas och används för eftersök av skadeskjutna djur. Skadeskjutning är alltså en realitet som drabbar de vilda djuren idag och det är inte acceptabelt. Djur plågas, lider och dör av skadorna eller svälter ihjäl. Enligt Svenska jägarförbundets Viltdata dödas cirka 60 000 rävar varje år, siffran är ungefärlig. Utifrån detta kan var och en själv räkna ut hur många rävar som skadeskjuts om de procent som angavs i undersökningen skulle antas gälla än idag.

Jaktkritikerna kräver av riksdagens politiker ett omedelbart förbud att jaga räv. Jaktkritikerna hävdar att rävjakten är en nöjesjakt och som syftar till att ta bort en konkurrent om bytesdjuren i naturen. Men räven har lika stor rätt som vi människor att leva och att äta. Räven är förutom det viktig också för oss människor då förekomsten av sork minskar i de områden där räv finns. Således minskar även förekomsten av TBE i dessa områden. Detta visar en studie som publicerats i The Royal Society.

Cascading effects of predator activity on tick-borne disease risk.

 Englund, J. 1979. Skelettskador hos räv. Svensk Jakt 1979/3: 160-163.

En jakt som utan tvivel platsar bland topp tio av särskilt enfaldiga och djurplågande jaktformer är den så kallade godsjakten. Årligen föds uppskattningsvis minst 400 000 gräsandungar samt 250 000 fasan- och 75 000 rapphönskycklingar upp för att släppas ut och skjutas. Man kan med fog undra vad det är för individer som finner nöje i detta dödande?

• 

• 

• 

Lantbruksuniversitetets vetenskapliga råd har studerat djurvälfärden vid utsättning av djur för jakt, varefter Jordbruksverket föreslagit ett tillägg i djurskyddslagstiftningen, som ska reglera själva utsättningsmomentet av djur för jakt. Ingen av instanserna har tagit ställning till det etiska i bruket att föda upp fåglar för utsättning i syfte att gynna jakt. Den gamla vanliga elefanten i rummet?

Det finns uppenbarligen inte tillräckligt många vilda fåglar i Sverige för att tillfredsställa alla jägares behov av att få döda dem. Kanske är de för utspridda och lever på ställen som det är obekvämt att komma till. Därför sätter man ut uppfödda fåglar i små dammar där de ska bli levande måltavlor för hugade jaktspekulanter.

Högskolan Kristianstad har studerat överlevnaden av vilda och farmade gräsandsungar. Av de farmade änderna överlevde endast ca 2 % sitt första levnadsår. Ungöverlevnaden är låg också hos vilda gräsandungar, ca 22 %, men där kommer ändå en del av de döda till nytta som föda åt rovfåglar och rovdjur. De har också åtnjutit fördelen av att växa upp med en mor.

Som skäl för utsättning av fåglar för jakt anges ofta att det skulle minska trycket på den vilda populationen. Den här studien visar emellertid att utfodringen av änder vid utsläppsplatserna lockar många vilda fåglar som skjuts där, vilket faktiskt har en motsatt effekt.

För att hindra att fågelungarna äts upp av rovdjur försöker jägarna döda så många rovdjur som möjligt under ordinarie jakttid och under sommaren jagas årsungar av räv och grävling. Konkurrerande rovfåglar fångas i fällor gillrade med levande lockduvor.

Inte ens den vanliga jakten på vilda fåglar kan motiveras av något slags samhälleligt resursutnyttjande. Med utgångspunkt från Svenska Jägareförbundets statistik över skjutna fåglar ett vanligt jaktår kan man beräkna hur mycket kött som fågeljakten producerar i Sverige ett vanligt år. Totalt blev det ca 208 ton vilt fågelkött, vilket motsvarar 0,021 kg per person. Totalkonsumtionen av kött uppgick samtidigt till 85,7 kg per person, varav tamfågel 22,3 kg. Fågeljakten saknar således betydelse i det sammanhanget.

Fågeljakt leder till stor skadskjutningsfrekvens då det är svårt att träffa mål som rör sig i tre dimensioner och många jägare saknar det omdöme som krävs för att klara det. En svensk undersökning av sädgäss visade att 62 % de gamla gässen och 28 % av de unga hade upp till 12 hagel i kroppen. Att man inte hittade fåglar med fler än 12 hagel i sig beror troligen på att dessa inte klarar sig utan avlider.   

Men för jägarna är det kungligt roligt. Ett citat från en artikel om en sådan jakt skriven av Thomas B Andersson Reportage: ”Först skulle det pratas och glammas i glada vänners lag. Svempa gruffar lite om att änderna sällan flyger särskilt bra så här i inledningen av säsongen. Nya skott smäller från de utposterade jägarna. Och jag hinner uppfatta i ögonvrån att en and är träffad och sjunker mot marken med singlande fjun och fjädrar efter sig. Stubbåkrarna skimrar i gyllengula nyanser. Vilken härlig dag att få vara ute i moder natur!”

Lise-Lotte Norin

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/scaw-nationellt-centrum-for-djurvalfard/vetenskapliga-radet/rapporter-fran-slus-vetenskapliga-rad-for-djurskydd-2021-utsattning-vilt.pdf

https://www.mynewsdesk.com/se/jordbruksverket/pressreleases/staerk-djurskyddet-vid-utsaettning-av-djur-foer-jakt-och-fiske-3059277

https://link.springer.com/article/10.1007/s10344-021-01465-7

http://www.tba-reportage.se/wp-content/uploads/JOF1411grasand.pdf

Nästa år, 2022 blir det återigen licensjakt på varg i Sverige. Detta trots att vargen enligt 2020-års rödlista flyttats från sårbar till starkt hotad. Enligt Artdatabanken är de två stora hoten mot arten inavel och illegal jakt. Jaktkritikerna kommer att överklaga – vi hoppas på ditt stöd.

Det är länsstyrelserna själva som får besluta om skyddsjakt och licensjakt på de stora landlevande rovdjuren, med undantag för licensjakt på järv som Naturvårdsverket beslutar om. Beslut om jakt går att överklaga till domstol. Senast den 1 oktober ska besluten komma om licensjakten på varg. Vargjakten startar den 1 januari.

Jaktkritikerna var den organisation som överklagade flest vargjakter 2020

Jaktkritikerna överklagade licensjakterna på varg 2021. En journalist i Tidningen Land skrev i januari 2021 om att Jaktkritikerna var den organisation som överklagat flest vargjakter året innan, alltså 2020. Jaktkritikerna är en organisation som överklagar många jakter. Vi överklagar björn- varg- och lodjursjakter. Licensjakter och skyddsjakter. Vi överklagade beslutet att döda en svanhane i Malmö. Vi fick rätt ett år senare, då var det förstås för sent, för svanen som försvarade sin hona och sina ägg var redan död. Men det var ändå viktigt att det i en rättsprocess blev fastslaget att det var fel att döda ett vilt djur som försvarar sin boplats.

Bävern som bet en simmare dödades i skyddsjakt. Jaktkritikerna överklagade förstås. Det visade sig sen att bävern redan dödad. Här har ett fel begåtts.

LÄNK här till överklagandet bäverjakten

Jakt och jägare har stor makt i Sverige. Därför är det ofta svårt att få rätt i domstol och stoppa jakter. Om du blir medlem i Jaktkritikerna och hjälper oss att växa så kan vi komma att få större inflytande. Vi växer just nu starkt.

BLI MEDLEM HÄR!

Jaktkritikerna står upp för alla vilda jagade djur. Rovdjur, stora som små, fåglar, hjortdjur – alla djur. Vi arbetar ideellt, det vill säga gratis. Vi behöver ditt stöd. Bli gärna medlem i Jaktkritikerna och ge stöd och tyngd åt vår arbete för djuren!

Här kan du läsa några av våra överklaganden och andra skrivelser.

Vi ber om ursäkt om sidan med överklaganden verkar lite grand i oordning. Den är under uppdatering just nu. Om du vill läsa överklagandena för licensjakt på varg får du scrolla ner en liten bit till rubriken “Licensjakt varg 2021”

Få levande varelser är så anpassningsbara som vargen. De lever i ett socialt nätverk och har starka band i familjen. Vargen blir könsmogen i ungefär tvåårsåldern. Det är bara alfatiken i en flock som får valpar och de kan få valpar nästan hela sitt liv. Hon är dräktig i ungefär 63 dagar (som en hund) och valparna föds i slutet på april – början på maj. Kullen består oftast av 3-8 valpar. De är helt beroende av tiken de första tre veckorna och de slutar dia när de är ca nio veckor. Då flyttar flocken från lyan till en annan plats som kallas rendez-vous, där valparna håller till när övriga är på jakt. I början matas valparna med halvsmält föda tills de kan äta själva. När valparna är i halvårsåldern får de följa med på vandring. Vargungar kan bli kvar tills de är könsmogna och börjar söka egna revir.

Våra vargar är gråa i grunden med mörkare partier i ansiktet, på benen, ryggen och svansroten. De har nästan alltid vit haka och strupe. De kan vara mer åt beige på sommaren och i vissa ljusförhållanden se ljusa ut. Det har fötts vargar med andra färger vilket ses som ett resultat av den starka inaveln. Mankhöjden i Sverige är ca 60-70 cm och vikten runt 35-55 kg (hanar) och 30-45 kg (honor).

Inavel är ett stort problem

Även om man ansåg vargen utrotad på 80-talet så innebar det inte att vi inte hade några vargar alls. Det fanns lite strövargar i norr och någon söderut. Det föddes till exempel en valpkull våren 1978 öster om Kiruna. Under denna tid fanns det vargrapporter även från exempelvis Dalarna och Värmland. Just i Nyskog i Värmland, föddes en kull med sex valpar 1983 av två invandrande finsk-ryska individer som anses vara starten på vår nuvarande vargstam. Nästa gång det blev valpar med invandrare var 1991–1993 då en finskrysk varghane i Gillhovreviret spred nya gener. Därefter dröjde det till 2008 innan nya finskryska individer fick valpar och det var hanen i Kynnareviret samt Galvenhanen. För några år sedan (2017-2019) fick den finskryska Tivedentiken valpar och förra året fick tre av hennes valpar egna valpar vilket tillförde ytterligare nytt blod. År 2001 var inavelsgraden 0,31 och tio år senare hade det gått ner till 0,23. Därefter har det gått lite upp och ned. Med nya invandrande vargar tillförs nya gener och koffecienten går ner.  Inavelskoefficienten mäter andelen identiska gener som en individ ärver från sina föräldrar. Den varierar mellan noll och ett. Ju mer besläktade föräldrarna är desto högre blir talet. Exempelvis är inavelskoefficienten 0,25 bland avkommor till ett syskonpar, mor/son eller far/dotter och 0,13 för kusiner. De invandrande vargarna kallas F0, deras avkommor för F1 och nästa generation F2.

Vargrevir i Sverige där valpar fötts under åren 1978 till 2002

Revirnamn	Län	Första valpkullen
1 Vittangi/Ö Kiruna	Norrbotten	1978
2 Nyskoga I/Torsby *	Värmland/Hedmark	1983
3 Gillhov/Ö Jämtland	Jämtland	1991
4 Hagforsv	Värmland/Dalarna	1993
5 Fredriksberg/Lindesnäs	Dalarna	1994
6 Sånfjället	Jämtland	1996
7 Leksand	Dalarna	1997
8 Årjäng/Kongsvinger *	Värmland/Hedmark	1997
9 Dals Ed/Halden *	V Götaland/Östfold	1997
10 Filipstad	Värmland	1998
11 Bograngen *	Värmland/Hedmark	1999
12 Nyskoga II *	Värmland/Hedmark	2000
13 Grangärde	Dalarna	2000
14 Gravendal	Dalarna/Örebro	2000
15 Hasselfors/Laxå	Örebro	2000
16 Glaskogen	Värmland/V Götaland	2000
17 Furudal	Dalarna/Gävleborg	2001
18 Ockelbo	Gävleborg/Dalarna	2001
19 Tyngsjö	Dalarna/Värmland	2001
20 Storfors	Värmland	2002

* delas med Norge

Förra året kom det tre nya finsk-ryska vargindivider till Norrbotten. Två av dem sköts i skyddsjakt. En 50-kilos hane som oroade samer sköts söder om Kiruna av Länsstyrelsens personal från helikopter  i oktober. Den andra syntes bl a i Härjedalen och sköts i december. Den tredje var kvar här i februari.

Försämrad genetisk status på grund av inavel (och tjuvjakt) rödlistade vargen förra året som starkt hotad. IUCN:s (Internationella Naturvårdsunionen)  har en minigräns på 250 könsmogna individer. En förutsättning är att de får valpar. Vi har bestämt att gynnsam bevarandestatus (GYBS) för varg är minst 300 individer. Det förutsätter att det minst var femte år kommer in en ny invandrad varg. En sådan var har ett genetiskt värde motsvarande 500 svenska vargar. Om denne får valpar som parar sig har dessa också ett genetiskt värde, dock inte lika högt (25-75 vargar beroende på hur många som får valpar). Om det inte kommer nya vargar krävs det alltså att vi har över 800 vargar för samma effekt. Det är därför mycket viktigt att de invandrande vargarna överlever och reproducerar sig. För att hindra vargar från att ta boskap behövs rovdjursavvisande stängdel. Ett annat stort bekymmer är illegal jakt som anses ha ökat och måste stoppas.
Inaveln skapar fysiska problem för vargen. Vanligt är kryptorkism vilket innebär att testiklar inte vandrar ner i pungen. Det kan vara den ena eller båda. I det senare fallet är hanen steril. Vargar kan också ha missbildningar i rygg, bettfel och dessutom minskar kullstorlekarna. Det är därför viktigt att vara rädda om våra invandrare.

I en artikel i DN i januari beskrivs hur människor på den ryska landsbygden ser på vargen. DN:s Anna-Lena Laurén hade besökt Dagestan i norra Kaukasien där specialavlade hundar används för att skydda fåren. Där är det tillåtet att jaga varg och det finns inga begränsningar för hur många man får skjuta. Men intresset bland befolkningen för att jaga vargen är litet. I artikeln intervjuas fem personer – en fåraherde, en fårägare, en getherde, en jägare samt en biolog. Samtliga är överens om vargens rätt att existera och om dess viktiga funktion i ekologin. “Vargen är en del av Guds skapelse“. Nedan följer ett referat av artikeln.

En fåraherde vid namn Vjatjeslav Pepeljajev intervjuas. Där han lever i Kaukasien är fåravel viktigt för människornas levebröd och det finns gott om varg. Han får god hjälp av sina hundar när han vaktar fåren. Hundarna är av rasen kavkazskij volkodav som inte är en registrerad ras. Namnet översätts fritt till kaukasisk vargfällare. En ensam hund klarar sig inte mot vargarna, utan han måste alltid ha tre hundar med sig. Han gör ingen stor affär av att vargen ibland tar hans får utan erkänner vargens rätt att leva och existera liksom han själv har samma rätt. “Vargen lever sitt liv, vi lever vårt. Det är som det är.”

I Dagestan har antalet vargar alltid legat på en hög nivå och gör så fortfarande. I Sverige var vargen nästan på väg att utrotas en tid men fridlystes 1945 då det fanns endast 18 vargar kvar. Idag finns i Sverige ca 365 vargar. I Dagestan lever idag ca tretusen vargar på en yta ungefär så stor som halva Lappland. I den ryska pressen rapporteras ofta om att vargar angripit boskap och ibland också människor. Biologen Aleksej Veresjtjagin som forskat i tio år om vargar i Tverområdet menar dock att det är ovanligt att vargar attackerar människor. Han menar att det är människors ständiga närvaro och att vi tränger oss in alltmer i rovdjurens livsutrymmen som gör att problem skapas. Det gör att vargen vänjer sig vid dofter och ljud som de inte tidigare kommit i kontakt med. Djurägare på den dagestanska landsbygden får ingen ersättning för skador på boskap som orsakas av varg. Trots det ställs inga krav på att vargen ska utrotas utan herdar, fårägare och jägare betraktar snarare vargen som ett nödvändigt ont. Man anser alltså att vargen verkligen behövs i naturen.

En fårägare vid namn Zaur Gazajnijev har nyligen förlorat två lamm till vargen. Han menar själv att det inträffade på grund av att han inte hade vakthundar på plats. Han har lärt sig av sitt misstag och nu finns två stora vakthundar på plats som han skaffat för att vakta fårhuset. Han menar att vargen inte är något nytt för människorna här då man länge levt i bergen och där var vargar alltid närvarande. Han säger “allt är en del av Guds skapelse”.

I Dagestan finns inga begränsningar för hur många vargar man får skjuta. Vargen åtnjuter inte heller något skydd av någon särskild lagstiftning. Varg får här jagas med vanlig jaktlicens. Ändå är intresset för att jaga varg litet. Det kan bero på att jakten ses som besvärlig och kräver stora resurser. Veresjtjagin konstaterar att vargen årligen orsakar stora skador på ren och boskap i Kaukasien och Jakutien. Men han framhåller ändå att vargen spelar en viktig roll i ekosystemet. Som ett varnande exempel nämns de regioner där vargen minskat. Där har istället antalet vildsvin ökat stort och därav har mycket mark blivit uppgrävd och sjukdomar sprids.

Tanken att människan genom jakt själv skulle kunna reglera antalen av klövdjur och gnagare i skogen ses inte som trovärdigt. Här litar man mer till att naturen sköter detta bäst på egen hand. Och i detta instämmer även jägarna i Dagestan, trots att vargen konkurrerar med dem om bytesdjuren. De menar att vargen visst kan vara farlig, men att den sällan går till anfall. Att den undviker dem i nio fall av tio.

Till och med den jägare, Sjamil Sjagidov, som fått en hund svårt riven under en jakt och samtidigt förlorat en annan hund under samma jakt, hyser inget agg mot vargen. Han undrar varför han skulle hata vargen som han ser som skapad av Allah. Han säger “vargen är ett vackert och intelligent djur, en jägare precis som jag. Fast en mycket bättre jägare”.

LÄNK till artikeln i DN Här kan den som har prenumeration på DN vill läsa hela artikeln.