Delar av organisationsbidraget som gått till Svenska Jägareförbundet bör avsättas till licensierade viltvårdare, antingen för nyetablering eller en utökad verksamhet. Svenska Jägareförbundet har fått ett treårigt organisationsbidrag på 43,4 miljoner kronor ur Viltvårdsfonden. Organisationen har dessutom fått verksamhetsbidrag på fem miljoner kronor för vissa särskilda ändamål, bland annat för viltövervakning och utbildning av trafikeftersöksekipage. Jaktkritikerna anser att viltrehabiliterare borde stödjas finansiellt i samma mån som jägare eftersom viltrehabiliterare har kunskap om att rehabilitera och återbörda vilda djur till naturen. Jägare tillämpar i regel avlivning och saknar kunskap om rehabilitering av djur. 

Viltvårdsfonden inrättades 1938 (då kallad Jaktvårdsfonden) av medel från viltvårdsavgifter. Den som jagar ska enligt lag betala en viltvårdsavgift på 400 kronor för ett jaktår. Det är regeringen som beslutar om hur medlen ska användas. Naturvårdsverket är ansvarig myndighet (under regeringen) för att pröva frågor om vissa bidrag ur viltvårdsfonden. Prövningen görs i enlighet med förordningen (2021:12) om vissa bidrag ur viltvårdsfonden, som regeringen själv kan ändra i när som helst. Syftet med sådana bidrag är att ”främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen” och bidrag lämnas i mån av tillgång på medel. Som det regelverket ser ut nu kan bidrag bara betalas ut till riksomfattande ideella organisationer som svarar mot syftet ovan. Regelverket utesluter troligen flertalet licensierade viltvårdare, som det ser ut nu. 

Jaktkritikerna anser att viltrehabilitering är att föredra framför avlivning av vilda djur och att viltrehabilitering borde understödjas finansiellt av staten minst lika mycket som ”viltvård”, vilket i praktiken är synonymt med jakt. Att Svenska Jägarförbundet sedan lång tid tillbaka erhåller stora summor skattemedel årligen för sin verksamhet är ett stort problem genom att medlen används för att påverka politiskt och för att cementera en otidsenlig syn på djur och natur. Att få till stånd en ändrad fördelning av dessa medel är därför angeläget av flera skäl.

Ett exempel av många på viltrehabiliterare som borde kunna få ekonomiskt stöd är Stockholm Vildfågel Rehab, en organisation som idag arbetar ideellt och oavlönat. På dess hemsida kan man läsa: ”Stockholms Vildfågel Rehab är en ideell förening avsedd att ta emot sjuka och skadade fåglar för rehabilitering. Målsättningen är att efter behandlingen frisläppa patienterna för att återgå till fortplantning i naturen. Vi agerar i enlighet med gällande djurskyddslag samt vårt tillstånd från Länsstyrelsen som medger ”att omhänderta och hålla samtliga fågelarter som förekommer naturligt i Sverige”. Föreningens anläggning ligger i Österåkers kommun men tar emot patienter från hela Sverige. Ett exempel på fåglar som man rehabiliterar på Stockholm Viltfågel Rehab är örnar som drabbats av blyförgiftning.”

När vilda djur skjuts med bly under jakt och lämnas kvar i skogen, kan andra djur som äter av dessa kadaver drabbas av blyförgiftning. Detta drabbar bland annat rovfåglar. Victor Persson på Stockholm Vildfågel Rehab har rehabiliterat ett antal örnar och har även utvecklat en ny metod att bota blyförgiftade örnar så att fågeln kan släppas fri igen. Han berättar i en intervju med SVT att det är mycket vanligt att de örnar och en del duvhökar de får in har höga värden av bly. De flesta rovfåglar som blivit förgiftade hittas dock aldrig av människor.

Stockholm Viltfågel Rehab jobbar mot att blykontaminerat kött lämnas kvar i skogen.

Om man vill stödja organisationen kan man bli månadsgivare. Jaktkritikerna anser att organisationer som denna borde kunna få ekonomiskt stöd från viltvårdsfonden då vi menar att detta är riktig viltvård.

”Örnar som blivit blyförgiftade förlorar förmågan att flyga. De lägger sig ner med utsträckta vingar. Mag-och tarmkanalen stängs av och de dör långsamt av svält på en vecka.”

Bli medlem i Jaktkritikerna och hjälp oss kämpa för vilda djur!

Statens veterinärmedicinska anstalt och Svenska Jägareförbundet

Det är välkänt att frågor som rör jakt kan vara känsliga och att olika intressegrupper ibland har starkt motsatta åsikter. Dessa konflikter uppstår naturligt när organisationer företräder jägare, markägare och djur- och naturskyddsföreträdare.

Senaste gången dessa motsättningar kom i fokus var när Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) blev tillfrågad att lämna sitt yttrande om en föreslagen viltförvaltningsstrategi till Naturvårdsverket NVV. Enligt Justitieombudsmannen (JO) var det tydligt att frågor som rörde intressekonflikter var relevanta i detta ärende.

Biträdande statsveterinär SVA var styrelseledamot i Jägareförbundet

I detta sammanhang är det viktigt att notera att SVA:s Bitr. Statsveterinär Erik Ågren, även hade en roll som styrelseledamot i Jägareförbundet. Det här skapade en potentiell jävssituation, vilket betyder att hans personliga intressen eller kopplingar kunde påverka hans förmåga att fatta opartiska beslut som representant för SVA. Enligt förvaltningslagen borde Erik Ågren inte ha varit delaktig i hanteringen av detta ärende, men enligt JO:s uttalande tilläts han ändå att vara föredragande.

Erik Ågren skickade delar av sitt utkast till Jägareförbundets företrädare

Det uppstår en annan oroande fråga när man tittar på hur Erik Ågren hanterade ärendet. Han skickade delar av sitt utkast till Jägareförbundets företrädare som skulle sammanställa deras yttrande om samma ärende. I mejlkommunikationen uppmanade han mottagaren att inte använda exakt samma formulering i sitt yttrande som i SVA:s. Detta tyder på att Erik Ågren insåg att hans dubblerade roller kunde väcka frågor om hans opartiskhet. Oavsett om påverkan faktiskt skedde eller inte är det tydligt att Erik Ågrens agerande strider mot kraven på opartiskhet och saklighet som ställs på myndighetspersoner enligt regeringsformen. Han borde ha undvikit att vara inblandad i ärendet som föredragande av remissärendet.

SVA anmäldes till Justitieombudsmannen

Det här ärendet påminner oss om vikten av att hålla sig fri från jäv och intressekonflikter inom myndigheter, särskilt när det handlar om frågor som rör viktiga samhällsbeslut. En öppen och transparent process är avgörande för att bevara förtroendet för myndigheter som SVA och för att säkerställa rättvisa och opartiska beslut. SVA:s motvillighet, att även efter flera uppmaningar att på egen hand utreda potentiella missförhållanden, ledde det till beslut att anmäla SVA till Justitieombudsmannen. Det verkar självklart att övriga myndigheter bör granska och utvärdera samarbeten med Svenska Jägareförbundet för att undvika att liknande situationer uppstår och drar lärdom om att kunna bli granskade.

Uppdrag och beslut inom en myndighet ska ske på ett demokratiskt, effektivt och rättssäkert sätt. Detta för att man ska kunna lita på myndigheter och offentligt anställda och att inte intressekonflikter och jäv styr beslut. Myndighetsbeslut ska grundas i saklighet och opartiskhet. Efter JO-anmälan hoppade Ågren av fortsatt styrelsearbete i Jägareförbundet. När det gäller SVA har de som sagts JO-anmälts tidigare. Ett exempel är 2010 då JO-anmäldes statsveterinär Torsten Mörner som inte fick sitta kvar som som ansvarig för viltfrågor så länge han satt som ordförande i Jägareförbundet (JF). SVA:s dåvarande generaldirektör Anders Engvall. Engvall konstaterade då att Mörner satt på dubbla roller.JO ansåg också Mörner jävig när han satt med och typgodkände vildsvinsfällor från ett privat företag. Samtidigt sålde JF andra fällor.

Av Klaiq Ali

Regeringen vill modernisera jaktlagstiftningen

Regeringskansliet 25/1 2024: “En särskild utredare ska göra en översyn av lagstiftningen på jaktområdet. Syftet med översynen är att få till stånd dels en modern lagstiftning med tydlig systematik och moderna bestämmelser för långsiktigt hållbar jakt och viltvård, dels ett förbättrat genomförande av EU-rättsliga regler på jaktområdet och ett säkerställande av att genomförandet inte avser andra arter än dem som omfattas av EU-reglerna.”

Frågan är på vilket sätt lagstiftningen blir mer modern? När man som regeringen har en landsbygdsminister som på alla sätt vill främja och förenkla för jakt då får man anta att i deras syn modern jaktlagstiftning är likvärdigt med mer jakt och regler som förenklar för jakten. Jaktkritikerna befarar att det blir flera steg bakåt och till det sämre för de vilda djuren. Vi vet ju att jägarna till exempel ville ha allmän jakt på ekorre, bara för att nämna ett exempel. Man vill att ALLA vilda djur som har gynnsam bevarandestatus ska kunna jagas. Man ser vilda djur som en “förnybar resurs”. Hjortdjur föds upp i hägn för att jagas på. Gräsänder, fasaner och rapphöns föds upp och placeras ut för att skjutas ner. Det hålls tävlingar i jakt där djur poängsätts. Rödlistade djur får jagas och troféjakt på våra fridlysta rovdjur tillåts. Detta är bara några få företeelser vi kämpar mot.

Utredaren ska bland annat:

• utarbeta förslag till en ny jaktlag och en ny jaktförordning
• förbättra genomförandet i svensk rätt av EU:s regelverk på jaktområdet
• ta ställning till om den straffrättsliga regleringen i jaktlagstiftningen behöver ändras
• ta ställning till om regleringen av överklagbarhet av beslut behöver ändras
• lämna nödvändiga författningsförslag som är förenliga med Sveriges EU-rättsliga åtaganden och annan internationell rätt.

Utsedd av regeringen att leda arbetet med den nya jaktlagen är Mats Wiberg. Han är även rättschef och chef för ledningsstöd på Statens fastighetsverk som säljer jakter på en sjundedel av Sveriges yta.

En chef på ett statligt verk som säljer jakter – utsedd till utredare av en ny jaktlag. Regeringen sitter i knät på jägarförbunden som ju vill ha mer jakt och förenklade regler. Då tillsätter regeringen en utredare som uppenbarligen är för jakt.

Man vill även förenkla jakten på allmänt vatten där fastighetsägare inte har jakträtt. Det gäller holmar, klippor och skär som inte har något hemman och där jakt endast får bedrivas efter tillstånd.

Detta berör säljakt, och SFV säljer säljakter.

Jaktkritikerna har tidigare haft flera artiklar om säljakt. Hälften av påskjutna sälar försvinner i havet där eftersök i princip är omöjligt att genomföra. Skadeskjutning av säl som flyr kan orsaka ett stort lidande och en utdragen död. Jaktkritikerna kräver att ALL jakt på säl i vatten förbjuds.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2025.

Licensjaktens första dag den 2 januari sköts fyra vargar i Ripelångereviret i Västra Götaland som ifrågasattes. I Värmlands län påsköt varg de två första dagarna precis som flera andra län. 36 vargar fick skjutas i Sverige. Till idag har vårt land brutit mot Bernkonventionen, Art- och habitatdirektiven och andra överenskommelser sedan 2010 gällande varg då så kallad licensjakt förekommit. Att upprätta skydd för hotade arter görs just för att de ska skyddas – inte skjutas.
Reviren som skulle skjutas bort skulle ligga i de mest vargtäta områdena. Trots snö verkade jägarna haft svårt att hitta vargar. Det är allvarligt.

Sverige har mycket få vargar i jämförelse med andra EU-länder som exempelvis Spanien, Italien och Rumänien. Vargar i dessa länder är helt skyddade, men inte i Sverige. Invandrande vargar från öst, som behövs för att minska inaveln, skjuts ganska direkt för att de sägs påverka renar. Därför kan inte inaveln heller minskas.

Tar riksdagsledamöterna ansvar för sina beslut? Vi har förstått att inte alla riksdagsledamöter är insatta i allvaret i hur beslut om att minska Sveriges vargstam påverkar. Sverige har utrymme för betydligt fler än de vargar vi har idag. Vargar fyller en viktig roll som toppredator i ekosystemet. Det räcker med att vi en gång nästan utrotade arten och det var också anledningen till att de fridlystes. 

Sverige har gått från 4000/5000 vargar till 300. Det pratas mycket om gynnsam bevarandestatus vilket innebär att man satt upp en norm om att det bara ska få finnas så lite vargar som möjligt för att arten inte ska dö ut. Tänk om vi skulle gjort så med exempelvis älgar?

Inavelskoeffecienten för varg ligger idag på 24 % vilket är detsamma som att två syskon parar sig, eller en förälder och barn (25%). För hundar är det högsta godkända koefficienten 6,25%, dvs kusinparning för att raser ska anses kunna hållas livskraftiga. Inavel ger defekter på både lång och kort sikt. Det kan vara i form av mindre kullar, kryptorkism eller bettfel. Till exempel var 40% av de vargar som sköts 2021  kryptorkida. Inavel kan leda till inavelsdepression i små populationer. Erkända forskare har varnat för hotet mot vår lilla vargstam. Hotet är tyvärr ni politiker och beslutsfattare som beslutat om att ytterligare minska en redan liten vargstam.

I Sverige är det få tamdjur som angrips av vargar. Av en halv miljon får och lamm tas mindre än 500 stycken får/lamm av varg årligen. I jämförelse kan sägas att närmare 200 000 får och lamm slaktas varje år. Att det dödas många djur samtidigt beror på att det för vargen blir förvirrat när djuren inte flyr så som i det vilda. En varg skulle till exempel inte kunna döda en hel dovhjortsflock.

När det gäller nötboskap är siffran ännu lägre, enstaka boskap 1-5 st av en och en halv miljon nötboskap. Det slaktas kring 400 000 nötkreatur varje år. Det är alltså en försvinnande liten andel som tas av varg.
När det häller hundar är det i princip bara jakthundar som angrips av varg. Förra året var det sju (7) hundar som drabbades. Hundarna släpps ofta inom ett vargrevir. Att vargarna skyddar sina områden kan inte uppfattas som märkligt.

Det är alltid tråkigt för den enskilde djurägaren som får sina djur angripna men problemet är betydligt mindre än vad de stora rubrikerna i tidningar antyder eller vad exempelvis lantbruksministern Peter Kullgren basunerar om. För den enskilde djurägaren som drabbas ersätter staten för förluster men detta bör ses över och förbättras. Det bör också ställas krav på djurägare att skydda sina djur.

Att skydda sina tamdjur är en viktig del i att vi ska kunna ha rovdjur. För fårägare rekommenderas RAS (rovdjursavvisande stängsel). Det finns också tillfälliga åtgärder som kan tas direkt efter angrepp så att man inte drabbas igen och där även grannar bör vidta dessa åtgärder. Helst bör djuren tas in. Går inte det för att man har för många djur och för lite stall kan så kallade natthagar sättas upp. Att sätta upp lapptyg är en annan åtgärd. Detta kan lånas från länsstyrelserna. Det finns dessutom många andra åtgärder som skyddshundar, digital teknik mm.
Jakthundar borde det inte släppas lösa i ett vargrevir. Det går att jaga med hund i lina (görs i andra länder) och hundar bör bära skyddsvästar. Istället för sådana åtgärder accepteras §28-skjutningar på varg.

Sammanfattningsvis har vi för få vargar i Sverige. Forskning har visat att vi bör ha 1200-1700 vargar eftersom det inte tillåts släppas in vargar norrifrån som kommer in från öst och som sänker inavelsgraden.

Att jägare ser vargen som en konkurrent om ”deras” bytesdjur är obegripligt. Vi kan inte skjuta vargar för att jägare ska vara nöjda. Vargar föredrar vilt men kan tvingas ta tamboskap om det finns för lite vilda djur. När vargrevir skjuts bort eller när föräldradjur skjuts i licensjakter och skyddsjakter blir det tyvärr lättare för de övergivna vargarna att ta tamboskap. Om det blir valp/valpar från i våras (ca 8 mån) kvar ensamma kan de kanske ännu inte lärt sig att jaga vilt själva.

Den negativa varginställning som råder i de flesta partier måste få ett slut. Att det är många jägare i partierna som påverkar ska inte få tillåtas ha sådan betydelse. Endast två partier, V och MP, har klarat av att stå emot grupptrycket. En eloge till dem.

Efter att EUs kommissionsordförande Ursula von der Layens ponny dödats av varg har hon gått i täten för att minska varg i hela EU. Märkligt förfarande av en politiker och borde räknas som jäv.
Vi hoppas att Sverige inte går i fällan att minska en art som det redan finns för lite av.

Mer läsning: Forskare varnar i Science för att minska svenska vargstammen

Jag är en årsunge av djurarten lodjur. Jag lever i Sverige. Den 1:a mars släpps jakthundarna lösa efter mig och min mamma. Efter alla lodjur såklart, som jägarna lyckats spåra och ringa in med sina motorfordon. Vi lodjur har inga motorfordon. Vi har bara våra ben. Jag kan kanske inte springa lika fort som min mamma när hundarna kommer. Men jag gör så gott jag kan.

När vi inte orkar springa längre, mamma och jag, klättrar vi upp i ett träd. Vi vill ju bara klara oss undan de skällande hundarna. Har du hört nån gång hur de skäller? Det är ett fruktansvärt oväsen och de blir sällan tysta. De stör friden i skogen.

Ett träd är ingen fristad för en lodjursunge och dess mamma. Hundarna håller vakt nedanför trädet och så kommer jägarna fram och kan skjuta både mamma och mig. Jag blir därför nog bara ett år gammal. Efter det blir jag antingen uppstoppad eller så blir mitt fina skinn upphängd på någons vägg.

Man drar av vårt skinn från kroppen. Den flådda kroppen med huvudet ska sedan skickas till länsstyrelsen för undersökning. Nyss var vi två levnadsglada lodjur som strövade genom skogarna tillsammans. Vi gjorde inget som inte var i enlighet med vår natur. Det vill säga vi ville förstås äta, precis som du. Därför måste vi döda något annat djur. Det är ju inget ont i det?

Vår art är klassat som ”sårbar” på Artdatabankens rödlista 2020, fridlyst och har ett strikt skydd i EU:s naturvårdsdirektiv. Vårt antal 2022/2023 har beräknats vara endast 1417. Men tydligen tycker någon/några att det är för många lodjur och att vi måste minskas. Hur många finns det av din art, människa? Svar: Cirka 10,5 miljoner.

Tycker du att vi lodjur är för många? Om du inte tycker det kanske du kan försöka hjälpa oss på något sätt.

Klicka härför att bli medlem i Jaktkritikerna

Världen runt pågår stora förändringar för omkring en miljon arter. I Sverige är idag bland andra 23 däggdjursarter och 112 fågelarter rödlistade som ”akut hotade”, ”starkt hotade”, ”sårbara” eller ”nära hotade” (se SLU:s artfakta.se). Dessa arter måste skyddas från jakt. Det behövs ett direkt jaktstopp nu för rödlistade arter. Överexploatering, till exempel jakt, fiske, skörd anges av IPBES som näst efter habitatförlust vara ett av fem huvudskäl till arters utdöende.

Här lite om några av de många djur som är hotade:

Vargen är rödlistad “starkt hotad” och strikt skyddad enligt art- och habitatdirektivet. Trots det förföljs den hårt och dödas i såväl legal som illegal jakt. Det kommer att bedrivas licensjakt på varg i Sverige 2024. Totalt får 36 vargar jagas och dödas fördelat på fem län och sex revir i de mellersta och södra förvaltningsområdena. Vargen jagas i grymma jakter. Den jagas av hundar i sitt eget hem, naturen. Flockar skjuts sönder och familjer krossas. Jaktkritikerna har överklagat licensjakterna på varg 2024. Jaktstopp nu!

Skogsharen är rödlistad “nära hotad”. Ändå jagas den. På Svenska Jägareförbundets hemsida kan man läsa: ”Skogsharen är ett mycket uppskattat småvilt och de som jagar hare är ofta djupt engagerade i sin jakt”. Nämnas bör att skogsharen ofta jagas med drivande hund och skjuts ofta med hagelgevär. Varför tillåts ens jakt på skogshare? Det är inte viktigt för människans överlevnad. Det är enbart ett nöje och en fritidssysselsättning. Jaktstopp nu!

Lodjuret är rödlistat “sårbar”. Ändå jagas den i spektakulära jakter där två hundar släpps att jaga lodjuret. Honan har sin årsunge med sig vid tiden för jakten. Ibland skjuts lodjuret ner från ett träd där den sökt freda sig från hundarna.

Läst på svenskjakt.se 2017: “Hundarna fick snabbt upp katten ur daglegan och sedan följde en spännande jakt som efter en stund gick in bland husen i byn. – Ja, lon sprang in bland husen, och vid ett tillfälle jagade hundarna den flera varv runt ett hus, säger Per-Ola Hedlund.”

En mycket liten del av Sveriges befolkning jagar, närmare bestämt ca 2,5 -3 % Av dessa är det en mycket liten del som jagar lodjur. Det är absurt att Sveriges populäraste djur, lokatten, jagas i nöjesjakter och troféjakter där även utländska jägare bjuds in. Vi är många fler som önskar att få se livs levande lodjur. Jaktstopp nu!

Vikare sälen är inte rödlistad men den saknar gynnsam bevarandestatus. Den är bland annat hårt utsatt för klimatförändringar. Trots det jagas den i skyddsjakter, något som enligt WWF riskerar att leda till att vikaren försvinner i förtid från Östersjön. Vikaresälen är en arktisk art som blev kvar i Östersjön för 12 000 år sen. Den är helt beroende av stabil havsis för att kunna föda sina ungar. Därmed hotas den inte bara av jakt utan även av klimatförändringarna då isarna smälter.

Jakten medför också stora risker för skadeskjutning då det kan vara svårt att träffa en säl på havet med ett dödande skott. Vid bom eller skadeskjutning försvinner sälen ner i havet och flyr. Detta kan medföra att sälen dör en långsam, plågsam död.

I början av 1900-talet fanns det ca 180 000 vikare i Östersjön. Nu finns det ca 17 000. Det är således inte sälarna som ökat katastrofalt, utan det är människans fiskeriverksamhet. Hur mycket ska sälbeståndet behöva minska för att tillfredsställa människans girighet och viljan att tömma havet på fisk? Jaktstopp nu!

Ejder är en fågel som jagats hårt men som blev fredad från jakt i den senaste jakttidsberedningen. Sedan år 2000 har det svenska beståndet minskat från 315 000 par till endast 59 000 par de senaste åren enligt inventeringen “Sveriges fåglar 2020“. På bara 20 år har alltså antalet minskat med över 80 procent. Några år har jakt på ejder tillåtits trots att arten befunnit sig i fritt fall. Jakt på ejder får aldrig tillåten igen! I ett pressmeddelande sade dåvarande landsbygdsministern Jennie Nilsson att ejderjakten skulle stoppas i väntan på att en internationell förvaltningsplan som skulle tas fram och att regeringen ska återinföra jakten på ejder så snart en sådan är på plats. Ministern ansåg att “jakten har ett kulturellt värde”. Denna jakt där jägare ligger på kobbar och skär eller sitter i en guppande båt och avfyrar hagelsvärm efter hagelsvärm mot ejdrarna. Några dör och kan plockas upp. Andra blir skadeskjutna och försöker rädda sig genom genom att dyka. Plågorna kan bli utdragna. Senare flyter de kanske döda upp på stränderna. Hur kan detta nöjesdödande vara “av kulturellt värde”? Lika kulturellt som tjurfäktning?” Jaktstoppet på ejder måste kvarstå!

69 procent av ryggradsdjuren är borta

De senaste 50 åren har 69 procent av de vilda ryggradsdjuren försvunnit. Av den totala biomassan däggdjur på planeten består de vilda djuren enbart av 4 procent, resten är människor och tamdjur. Du kan agera genom att skriva eller ringa till politiker och Naturvårdsverket och protestera. Kräv jaktstopp för rödlistade arter.

88 318 rödlistade individer sköts 2021!

Listan nedan visar de däggdjur och fåglar som är rödlistade i Sverige. 88 318 rödlistade (utrotningshotade) individer, varav 121 var strikt skyddade enligt art- och habitatdirektivet, har skjutits år 2021. 24 rödlistade arter får skjutas i allmän och/eller licensjakt.

Teckenförklaring till listan:

*  Får jagas i allmän jakt eller licensjakt, enligt Naturvårdsverket.

4 = Art- och habitatdirektivet, bilaga 4; arter som kräver strikt skydd.

5 = Art- och habitatdirektivet, bilaga 5; arter som kan behöva särskilda förvaltningsåtgärder om det finns risk att de minskar på grund av exploatering.

Siffror efter komma är registrerade skjutna individer år 2021, genom licensjakt.

Källor: Artfakta.se (SLU), 2023Art- och habitatdirektivet Naturvårdsverket

Viltdata.se

Det handlar om pengar – och nöjesjakt. Uppfödning och utsättning av fåglar som änder, rapphöns och fasaner för jakt ger klirr i kassan. Jakt idag är en hobby och ett nöje, även för storstadsbor. Jakt är den nya golfen. På gods och säterier kan den hugade utan egna jaktmarker köpa sig möjligheten att döda uppfödda fåglar.

Årligen föds uppskattningsvis minst 400 000 gräsandungar samt 250 000 fasan- och 75 000 rapphönskycklingar upp för att släppas ut och skjutas. Ägg köps in och fågelungarna föds upp utan sin mamma. Fåglarna sätts sedan ut i små dammar där de blir levande måltavlor för nöjesjägare. För, det handlar nu inte om människor som jagar för överlevnad utan enbart om nöjesjakt.

Klicka här och ge djuren ditt stöd – Bli medlem!

Nu när de har fått obegränsat med mat, under sommaren, är det dags för uppfödaren att få igen på investerat kapital. Konceptet bygger på “gemenskap”! Ett betalande gäng, kvinnor som män. Kanske ett företag, kommer på förmiddagen och börjar med lerduveskytte, sedan ut på första såten. En såt är det avgränsade område inom en jaktmark som en eller flera jägare jagar inom. Hundar/människor jagar upp änderna som flyger mot en säker död.
Apportörer hämtar upp de döda/skadade, medan de betalande åker och äter lunch. Ibland serveras öl, vin , sherry. Sedan ut på nästa såt och nästa. Prislappen bestämmer. Slutresultatet kan bli allt mellan 100-400 döda. Hur många som apportörerna missar, ligger skadade eller “bara” fått ett avskjutet ben, ingen vet.
Gemensamhets konceptet kan avslutas med middag.

För att hindra att fågelungarna äts upp av rovdjur försöker jägarna döda så många rovdjur som möjligt under ordinarie jakttid och under sommaren jagas årsungar av räv och grävling. Konkurrerande rovfåglar fångas i fällor gillrade med levande lockduvor.

På Gålö jakt och kursgårds hemsida kan man läsa följande:

“För att förbättra möjligheterna till skottchanser matar vi in änderna på för närvarande fyra olika ställen på Gålö. Vi har även under de senaste åren försökt med utsättning av ällingar, dvs ca tre veckor gamla andungar på ett av våra vatten. I år planeras att sätta ut ällingar för att fågeltillgången blir bättre för våra jägare.“

Tydligen finns det inte tillräckligt många vilda fåglar i Sverige för att tillfredsställa alla jägares behov av att få döda dem.

Stockholms jaktgårdar skriver på sin hemsida följande om andjakt på Bogesund:

“Vid denna typ av jakt kan även den som inte är så rutinerad vänta ut en god skottchans och få en spännande jaktupplevelse. Vi använder apporterande hundar för att ta hand om skjutna fåglar under jakten. Dagen inleds med en samling på jaktgården. Sedan åker vi ut och övar hagelskytte på lerduvor tillsammans. Efter skyttet gör vi en kort paus på jaktgården för lite fika innan vi åker ut och jagar fram till skymningen.”

Jaktkritikerna vill att jakt på uppfödda änder stoppas. Vi är även motståndare till all fågeljakt. Du kan bli medlem i Jaktkritikerna och ge oss ditt stöd HÄR.

Den vapentyp, AR-15, som användes för att döda två svenskar och skadat en tredje i Bryssel i måndags är sedan i somras lagligt att inneha som jaktvapen i Sverige. Naturvårdsverket ändrade då reglerna så att det blev möjligt att använda sådana vapen till jakt. “En farhåga är att gängkriminella börjar använda jaktvapen“, säger Johan Gustafsson, vapenexpert vid polisen.

Om detta skriver Aftonbladet idag: Aftonbladet: Dödsvapnet i Bryssel nu lagligt i Sverige

Att ta jägarexamen är relativt lätt och vips kan vi ha automatvapen ute på gatorna. Är det nu vi får se stulna vapen som används vid t.ex. en skolskjutning?

Jägare behöver inte automatvapen. Det skall vara säkra skottvinklar, bra kulfång och ett skott. Skjuter man flera skott (automat) stegrar sig geväret och skytten har ingen aning om var kula två hamnar.

Naturvårdsverket måste ändra sig och dra tillbaka dessa vapen. Du kan själv påverka genom att till exempel kontakta Naturvårdsverket om detta.

Jaktkritikerna anser det en skandal och en stor fara med alla jaktvapen som finns runt om i Sverige i privatpersoners ägo. Vi är naturligtvis starkt kritiska till att detta automatvapen nu godkänts.

BLI MEDLEM I JAKTKRITIKERNA HÄR! LÄNK!

För två år sen dödades hästen Lucky av en älgjägare som ville skjuta en räv. Kulan rikoschetterade och träffade hästen. Men kulan kunde även ha träffat en kvinna som stod i ett fönster. Därför åtalas jägaren nu, i första hand för framkallande av fara för annan. I andra hand yrkar åklagaren på att mannen ska fällas för jaktbrott.

Expressen: Jägare skulle skjuta räv – dödade Rositas häst

Nu har ännu en häst dödats av en jägare. Denna gång i Norge och av en älgjägare som misstog hästen för en älg. Hästen hade forcerat stängslet och smitit från hagen.

Om detta rapporteras i Jaktjournalen. Det pågår nu en polisutredning för att visa om jägaren begått något brott. Lagstiftning i Norge anger att jakt ska utföras utan att det uppstår fara för människor, husdjur eller egendom.

Tidningen Ridsport: Jägare sköt häst – trodde det var en älg

Risker med förlupna kulor och felskjutningar

Jakt innebär fara för allmänheten. Varje år träffas människor av kulor från jaktvapen. Det händer till exempel att jägare förväxlar människor med djur. I april 2019 sköts en man i Klippan under en joggingtur – jägaren trodde det var ett rådjur han sköt. Aftonbladet: Filmen från kikarsiktet – här skjuts Olle på sin joggingtur

Gårdsägarna i Högsby fick tre av sina tjurar ihjälskjutna – av misstag

Jaktkritikerna arbetar för att minimera jakt på vilda däggdjur och fåglar, ifrågasätta jaktmetoder och avskaffa jakt för nöjes skull. Vi vill nå ut till allmänheten med information om jakt och på så vis bilda opinion. Då kan vi också påverka våra politiker. Vi överklagar även jakter.

Klicka på länken här och bli medlem: BLI MEDLEM I JAKTKRITIKERNA

Många människor har uppfattningen att jakt i Sverige är mycket skonsam och att endast ”nödvändig” jakt förekommer. Men det är långt ifrån sanningen. Och vad är egentligen ”nödvändig” jakt. Många svenskar tror också att djur inte får jagas när de har ungar. Det är verkligen inte sant. ”Jakt för att förebygga skador av vilt” tillåter att ett flertal olika djurarter får jagas året runt, alltså även när de har ungar.

Vilda däggdjur och fåglar är i grunden fredade. Ett undantag från detta är skyddsjakt vilket innebär jakt på fredade arter eller jakt utanför allmänna jakttider. Skyddsjakt regleras genom Jaktlagen (1987:259) och Jaktförordningen (1987:905) och ska endast användas om det inte finns någon annan lösning på problemet. 

“I vissa fall kan du utföra skyddsjakt utan särskilt tillstånd, det gäller jakt för att förebygga skada av vilt och bara när förutsättningarna i Jaktförordningen (1987:905) bilaga 4 är uppfyllda. I andra fall behöver man ansöka om tillstånd från Länsstyrelsen som avgör om man får jaga. Det är bara personer med tillstånd från Polisen som får skjuta inom tätbebyggt område.” (Källa: Kungälvs kommun)

Om vi nu tittar närmare på Bilaga 4, punkt 2 i Jaktförordningen så står det följande: Ekorre, grävling, hermelin, husmus, iller, lämlar, mink, mullvad, mård, mårdhund, råttor, räv, skogsmöss, sorkar, vessla, vildkanin och vildsvin: som kommer in på gården eller i trädgården och där kan orsaka skada eller annan olägenhet får jagas den 1 juli-30 juni.” Jakträttshavare får under samma tid bedriva jakt efter sådana djur samt björktrast, fiskmås, fälthare, gråsparv, gråtrut, havstrut, kaja, korp, kråka, näbbmus, pilfink, råka, skata, skrattmås.

Det är väldigt många djur som alltså får jagas året runt, d v s även när de har ungar.

Vi tycker att tillstånd för jakt ges lättvindigt. Om man nu tycker att till exempel ekorrar ”orsakar skada” så borde väl istället råd ges för alternativa metoder istället för dödande.

Det är det viktigt att förstå att dessa djurarter ofta kommer in på gårdar och trädgårdar på jakt efter mat eller skydd. Det är inte deras fel att de söker sig till bebyggda områden, det är en naturlig instinkt för dem. Att jaga dessa djurarter för att de orsakar skada eller olägenhet är inte bara ineffektivt, det är också grymt. Det finns andra sätt att hantera de problem som eventuellt kan uppstå, till exempel genom att använda avskräckande medel eller att förbättra bostadsförhållandena.

Att döda djur som orsakar problem för oss kan verka som en enkel lösning, men det är också en grym och onödig handling. Det är viktigt att förstå att dessa djur inte medvetet försöker ställa till problem för oss, utan de följer bara sina naturliga instinkter att söka mat, skydd och fortplanta sig.

Människans verksamhet är en av de största orsakerna till att vilda djur kommer in i bebyggda områden. Habitatförlust och förstörelse av naturliga livsmiljöer tvingar djur att söka efter mat och skydd på andra ställen, inklusive i våra trädgårdar och på våra gårdar.

Vi måste se djur som levande varelser med känslor och rättigheter, inte som objekt som kan dödas för vårt eget intresse. Vi borde sträva efter att leva i harmoni med naturen och att respektera alla dess invånare. Det innebär att vi tar ansvar för våra handlingar och försöker hitta hållbara och humana sätt att hantera problemen som uppstår.

I ett forum för jakt är det någon som vill fånga en hermelin. Personen i fråga anser att hermelinen är ett hot mot hönorna. Men hermelinen tar även sorkar som kan göra rejäl skada på rosor, äppelträd, plommonträd och annat. Skydda hönorna med ett rejält stängsel istället. Eller, fånga in hermelinen och släpp ut den någon annanstans. Hermelinen är en riktig sorkjägare som är bra att ha i sin närhet.

Jaktkritikerna arbetar för att minimera jakt på vilda däggdjur och fåglar, ifrågasätta jaktmetoder och avskaffa jakt för nöjes skull. Vi vill nå ut till allmänheten med information om jakt och på så vis bilda opinion. Då kan vi också påverka våra politiker. Vi överklagar även jakter.

BLI MEDLEM I JAKTKRITIKERNA HÄR!