Som en rekreationsaktivitet dödar jägare i Tyskland upp till en halv miljon rävar i hela landet varje år. Politiker måste äntligen sätta stopp för meningslöst dödande.
Som en fritidssysselsättning dödar jägare upp till en halv miljon rävar i hela Tyskland varje år på det mest fasansfulla sättet – många av djuren skjuts “bara” eller bokstavligen krossas och stympas i fällor. Rävar tjänar som levande mål för jägare; det finns ingen anledning till massjakt på rovdjur, varken ur biologisk eller hälsosynpunkt. Politiker måste äntligen agera och sätta stopp för det meningslösa dödandet av nyttodjur.
Signera även petitionen för ett förbud av grytjakt i Sverige!
Det är dags för ett förbud mot den grymma grytjakt!Gör en insats för grävlingarna och rävarnasom utsätts för skarpa jakthundar när de söker skydd i sitt bo, mot jägare!Inga djur ska jagas under mark! Inga djur ska utsättas för ett sådant lidande! Signera petitionen och dela till dina vänner.Sen sköter vi resten. Endast tillsammans kan vi åstadkomma förändringar!
Björnen är en allätare och äter det som finns tillgängligt under olika perioder. Den lever till stor del av rötter, örter och bär. Ibland behöver den dock mer protein och då kan såväl myror som älg och ren stå på menyn.
I augusti-september är björnen mycket hungrig och äter då mycket bär, främst blåbär och lingon men även kråkbär. Den äter då två, tre gånger mer än normalt. Den behöver äta mycket för att lägga upp ett fettlager så att den klarar sig under tiden i idet. Fettlager som den bygger upp motsvarar 30-35 procent av kroppsvikten.
Vanligtvis ligger björnen i ide från slutet av oktober till i månadsskiftet april/maj, längre i norr och kortare i söder. Då äter och dricker den inget alls, utan lever på sina fettreserver. Den kan under ideperioden tappa 20 – 40 % av sin kroppsvikt.
Björnar är beroende av sin syn under dagtid för att hitta bär som sin huvudsakliga föda under hösten, men måste ändra sitt beteende och leva i skräck för jägare och hundar och ägna sin dyrbara vilotid att söka mat andra tider på dygnet.
När björnjakten är slut fortsätter jakten med lösa hundar men då efter älg. Detta innebär en lång period av störningar i naturen. Störningar under den tid som björnen behöver lugn och ro för att kunna äta upp sig inför vinterdvalan.
Den här perioden är livsavgörande för att björnar ska klara övervintringen i idet. Honan ska inte bara klara sig själv utan också föda nya ungar.
Amerikanska plotthundar är stövare för rovdjur. I nordamerika jagas björn, vildsvin, puma, lodjur, bobcat, tvättbjörn och ev också prärievarg med hjälp av plotthundar. Björnjägare i Sverige gillar plotthundar för att man anser att de är mycket effektiva. Ofta släpper jägare två plotthundar efter en björn och hundarna jobbar då tillsammans för att ställa björnen. För en björn måste det vara oerhört stressande att utsättas för dessa starka och tuffa hundar. Det finns även forskning som visar att jakthundar stressar björnar under jakt. Det är norska forskare som kommit fram till detta. Deras försök visar att hundarnas beteende är avgörande för hur stressad björnen blir. Användning av två hundar stressade mer än en ensam jakthund. Resultaten av forskningen presenterades i ett pressmeddelande från NINA (Norsk Institutt for naturforskning). Två hundar jämfört med en gav högre hjärtfrekvens även om björnen stod helt i ro vilket tyder på att två hundar är mer mentalt stressande för björnen. Däremot var det hastigheten på björnen som påverkade kroppstemperaturen. Björnars artspecifika värmekänslighet innebär livshotande överhettning vid stress. Trots detta skickas aggressiva hundar försedda med högteknologiska jakttillbehör (GPS, filmkameror, mikrofon) mot björnarna under långa perioder.
På Youtube finns jaktfilmer där björnar jagas av plotthundar till utmattning. Björnarna försöker komma undan sina plågoandar, ibland genom att klättra upp i träd eller ge sig ut i vattendrag för att försöka simma ifrån hundarna. I Norge är det förbjudet att jaga björn med plotthund. Där jagar man istället björn med hundar av spetstyp som driver björnen lite långsammare än plotthunden. Jaktkritikerna anser att jakt med plotthund måste förbjudas i Sverige. Vi vill helst se att björn inte jagas alls, men ett första steg vore att förbjuda plotthundarna.
Björnarna försöker komma undan sina plågoandar, ibland genom att klättra upp i träd eller ge sig ut i vattendrag för att försöka simma ifrån hundarna.
En polisinspektör och en länspolismästare vid Gävleborgspolisen begärde 2013 i en hemställan till Naturvårdsverket att all björnjakt med drivande hund skulle förbjudas. De ansåg att en jakthund som driver med skall utsätter björnen för onödigt lidande. Björnen står högst upp i näringskedjan och är därför inte van att fly, som bytesdjur är. De jämställde även björnjakt med drivande hund med den drevjakt efter räv som förr förekom i England men som nu är förbjuden. Det var polisinspektör Lars Erik Nordin som hade bestämt sig för att försöka stoppa jaktformen efter att ha sett en film där flera plotthundar jagar en björn. Det hade även inkommit anonyma berättelser om björnjakter med plotthundar, som ansågs strida mot jaktlagstiftningen. Tyvärr blev det inget förbud den gången.
Även jaktundarna utsätts såklart för risker under dessa jakter.
– En tysk invandrare i USA, Jonathan Plott, flyttade till North Carolina 1750. Han hade med sig fem vildsvinshundar från Tyskland. Men eftersom det inte fanns några vild-svin på den tiden i Smoky Mountains började Plott-familjen istället jaga björn med hundarna. Plottfamiljen avlade sedan på dessa fem hundar i sju generationer (200 år) med som man tror bara en eller två inkorsningar av andra raser. På 1950-talet registrerades de första plottarna i United Kennel Club av familjen Plott.
Bortskjutna tänder och skottskador i magen är några av de skador som upptäcktes på de döda björnar som inkom till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) från 2018 till 2021. Sammanlagt hade 30 ”påskjutna” björnar inrapporterats under den tiden. Påskjutna betyder att jägaren skjutit och inte vet om skottet träffat djuret. Djuret räknas som skadeskjutna tills de hittas. Några av de påskjutna björnarna hade fått magen så allvarligt skadeskjuten att det inte gick att undersöka maginnehållet. Det måste alltså ha varit omfattande skador på magen. En annan björn sköts i käken 2020. Efter att man hittat delar av björnens tand på skottplatsen förstod man att den var skadad i munnen och eftersök startades. Björnen eftersöktes fyra gånger under två dygn med flera eftersöksekipage men hittades inte.
Björnen hade troligtvis gått och lagt sig att sova i idet och hittades därför inte. Den återfanns inte förrän ett helt år senare då den sköts till döds av en jägare under licensjakten. Då upptäcktes att den övre hörntanden och en mellantand i underkäken saknades. Björnen hade även en skada på tungan.
Björnar och andra däggdjur har samma nervsystem som vi människor. Alla kan därför nog väl föreställa sig hur björnen måste ha lidit. Ett annat rovdjur än björn skulle säkert ha dött av svält. Men på grund av att björnen äter mycket vegetabilier och gärna blåbär hade denna björn trots allt klarat sig. Det betyder inte att den inte lidit. Man vet är att nervsystemet som uppfattar smärta ser ut ungefär likadant hos alla däggdjur.
Från Dalarna var det en hona som påskjutits i vänster framben (M497551) och från Västernorrland en hona med skottskada i vänsterframtass (M497632). En björnhanne hade en kula i kinden.
Jaktkritikerna har överklagat samtliga licensjakter på björn. Ge oss ditt stöd genom att bli medlem.
Björnungar får inte skjutas men enligt SVA dödades minst 36 fjolårs- eller årsungar år 2021.Varje år dör också björnungar till följd av att deras mamma skjutits i samband med att hon försvarat sina ungar mot lösa jakthundar. Björnungar som flytt upp i träden ser sin mamma bli dödad. Utan mamma är risken för plågsam svältdöd stor om björnungen inte upptäcks och avlivas. Honor som har medföljande ungar får av djuretiska perspektiv inte skjutas. Ändå konstaterade SVA att minst 13 honor hade varit digivande vid dödstillfället förra året. Enligt lagen får jakt inte orsaka onödigt lidande. Ändå får jaktbrott av det här slaget sällan några konsekvenser.
Omslagsfoto björnunge Yvonne Stridsberg
UPPDATERING: Varje år dör björnungar i onödan till följd av björnjakten. Enligt beslut får ”björnhona som åtföljs av ungar samt de ungar som följer björnhona (oavsett ungarnas ålder) inte fällas. Det rekommenderas också att ensamma årsungar av björn inte fälls”. Ändå Under 2018 – 2021 rapporteras totalt 99 (!) unga björnar, under 50 kg, dödade, ihjälskjutna, under åren 2018–2021? Dessutom rapporterades 89 (!) björnar mellan 50–70 kg dödade, ihjälskjutna? Således troligtvis fjolårsungar eller årsungar? Små björnar, som bara vägt 20 kg (SVA, 2018), 16 kg (2019), 31 kg (SVA, 2020), och 22 kg (SVA, 2021)? Trots att det är förbjudet?
SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt hanterar och undersöker varje år kropparna av de döda rovdjur som inkommer. De skriver sedan en rapport om de fynd man gjort i rovdjurens kroppar. Detta gäller de fyra stora rovdjuren björn, järv, lodjur och varg. Man fastställer kön, ålder, sjukdomar, skador och annat hos de döda djuren. Varje år sammanställs en skrift som presenterar de data man fått fram.
I SVA rapportserie “Stora rovdjur 2021” kan man bland annat läsa följande:
“Av de undersökta björnarna var 292 (49%) honor och 291 (49%) hanar. Resterande åtta individer saknade dokumentation om kön. Vikten hos björnarna som inkom som helkropp varierade mycket. Den minsta björnen var en årsunge som vägde 2,5 kg, hos vilken dödsorsak ej kunde fastställas (M526258). Den största var en vuxen hane som vägde 223 kg. Medelvikten för vuxna björnar var 76 kg. Vid undersökning av helkroppar bedömdes 90 björnar som vuxna och 36 som fjolårsungar eller årsungar.“
Hur många årsungar eller fjolårsungar får sätta livet till i licensjakten på björn 2022, på grund av att en lös jakthund stressar mamman? (foto Yvonne Stridsberg)
Jaktkritikerna har överklagat alla licensjakter på björn. Ge oss ditt stöd i vårt arbete genom att bli medlem.
I SVA:s Undersökningar av inkomna “Stora rovdjur 2020” kan man bland annat läsa följande:
“Lakterande honor – När björnhonor fälls under licensjakt undersöks om juverdelarna innehåller mjölk. Om juvret producerar vätska är det en indikation på att björnen kan ha varit dignande vid tidpunkten då den fälldes. Honor som har medföljande ungar får av djuretiska perspektiv inte skjutas. Det händer dock att inga ungar är synliga och att digivande honor ändå fälls, varpå det är relevant att undersöka omfattning kring detta. Hos sex av de vuxna honorna, där juver undersökts sågs vid besiktning en vit eller vitaktig vätska. Vid undersökning av inskickade spenar på SVA bedömdes utifrån hårslitage, storlek på spene och förekomst av körtelvävnad att 13 honor kan ha varit dignande vid dödstillfället. Detta handlar dock inte nödvändigtvis om diande årsungar utan bedöms i flertalet av fallen handla om digivande i mindre omfattning, och rimligtvis då att det rör sig om en hona som följs av fjolårsungar som ännu tillåts dia.“
En björnmamma försvarar självklart sina ungar. Skulle inte du göra det? Björnmamman kan komma att straffas med döden för detta.
När man söker på internet på “björnmamma med ungar dödad” kommer det upp flera artiklar i ämnet. Bland annat ett fall från 2020 där en jägare sköt en björnhona i självförsvar. Honan hade en årsunge visade det sig, som senare avlivades. Det är klart när jägarens hund spårade upp björnhonan ville hon bara försvara sin unge. Hon rusade då efterhunden som sprang till sin ägare. I det läget var jägaren såklart tvungen att skjuta för att skydda sig själv. Men på det här viset får vilda djur betala med sina liv för att jakthundar släpps lösa i naturen. Jaktkritikerna vill att jakt med lös hund förbjuds.
Årets licensjakt på björn är rekordstor – sju länsstyrelser har beslutat att 622 björnar skall dödas – den 21 augusti inleds licensjakten på björn. Jakten stressar björnarna i en för dem känslig period när de behöver äta upp sig inför dvalan. Jakten är oetisk på flera sätt, med lösdrivande hundar och åtling. Honor som har ungar riskerar att skjutas (vilket inte är tillåtet) då det är svårt att under jakt hinna se skillnad på könen. Jakten är en kommersiell troféjakt.
Brunbjörnen är fridlyst. Endast 2 900 björnar lever i Sverige.
Totalt kommer 622 björnar att dödas under årets licensjakt och det är en helt oacceptabel jakt på ett rödlistat djur. Sammantaget innebär detta att skyddsjakter tillsammans med licensjakten kommer att eliminera den svenska björnstammen med 25 procent år 2022.
”Because bears are also slow to reproduce, it becomes even more important to take measures to protect them. Biologists say that local bear populations can only withstand a loss of between 4% and 10% of their population each year before putting their survival in serious jeopardy.” (Humane Society, 2021/08/bears-are-starting-their-annual-feeding-frenzy-heres-what-you-should-know)
Syftet med jakten
Huvudsyftet med licensjakt på björn 2022 är enligt de länsstyrelser, som har beslutat om licensjakt att –minska skador som björn orsakat för rennäringen, samt att en minskad björnstam skulle bidra till gynnsamma psykosociala förutsättningar för befolkningen i de län där björn finns. Ytterligare syfte är att sänka stammen mot förvaltningsmålen länsvis.
Jaktkritikerna anser att beslutet måste vila på fakta. Det ankommer på länsstyrelsen att styrka att beslutet är lagligen grundat. Så länge samebyarna inte kan verifiera att förlustsiffrorna överstiger långt över tio procent, som uppges i länsstyrelsens beslut, då menar Jaktkritikerna att beslutet inte vilar på fakta.
Jaktkritikerna menar att den svenska licensjakten på björn inte är förenlig med EU-rätten, även om licensjaktens syften kan anses acceptabla, kan det inte anses visat att licensjakt är en ändamålsenlig metod att uppnå dess syften. Skadenivån har inte ökat proportionerligt med tillväxten i björnstammen och björn ”skador” kan vara högre i områden med låg täthet än områden med hög täthet. Det tyder på att det saknas ett tydligt samband mellan antal och täthet å ena sidan och omfattningen av björn” skador” å andra sidan. Acceptansen för björn är redan hög, även i områden med hög täthet av björn, och acceptansen verkar inte ha minskat med en ökande björnstam. Att länsstyrelsen använder licensjakt för att ytterligare permanenta troféjaktens diskutabla verksamhet i Sverige rimmar illa mot det ökade naturintresset och allmänhetens tro på att våra magiska rovdjur verkligen är fridlysta här.
Licensjakt har blivit kommersiell troféjakt – våra fridlysta björnar säljs ut till utländska jägare.
Jaktkritikerna skriver i sina överklaganden att områden som är den svenska brunbjörnens naturliga utbredningsområde och livsrum, också är det lägst befolkningstäta i Västeuropa, med mellan 3 – 16 invånare per kvadratkilometer. I Jämtlands län där man har beslutat om att döda 220 björnar, består befolkningen av 131.418 invånare och befolkningstätheten är 2.66 personer per/ km². Det går 125,8 personer per björn – en björn per 47 km². Risken är således ganska liten att möta en björn och ännu mindre att möta en illasinnad björn. Att i besluten anföra människors rädsla, som skäl för att döda 220 björnar är irrelevant. I vårt överklagande har vi refererat till en Rapport ”En attitydundersökning till stora rovdjur och rovdjursförvaltning”, Rapport 2021:8, av forskare vid Statens Lantbruksuniversitet, SLU, och Umeå universitet, framgår det att 77 procent av de tillfrågade i Jämtlands län svarade att de ansåg att björn ska få leva/finnas i hela Sverige.
“Brunbjörnen är fridlyst. Endast 2 900 björnar lever i Sverige. Snart sagt alla mänskliga aktiviteter anses viktigare än skyddet av en strikt skyddad art.” ”
Snart sagt alla mänskliga aktiviteter anses viktigare än skyddet av en strikt skyddad art. Det är problematiskt att länsstyrelsernas utgångspunkt är att människan alltid har rätt att tränga ut alla andra arter från sina naturliga utbredningsområden. Även människan måste kunna kompromissa. Skyddet av svensk fauna behöver värderas högre än enskilda näringsidkares ekonomiska intressen, vilka dessutom kompenseras ekonomiskt och borde kunna förebygga och skydda sig mot rovdjursangrepp. Det är fullt rimligt att människor anpassar sin verksamhet av vilket slag det vara månde efter de faktiska förutsättningarna som gäller exempelvis vad gäller rovdjursförekomst. Rovdjur måste få finnas och människan behöver anpassa sig efter dem, på samma sätt som vi förutsätter att människor i andra länder ska anpassa sig efter sin fauna. Vi saknar all redovisning av björnens roll i den balans och biologisk mångfald som nu står högt i EU:s handlingsplaner för framtiden. Det är länsstyrelsen, som har bevisbördan av hur stor omfattning av allvarliga skador, som björn orsakar (7§ jaktlagen).
Jaktmetoder
Jaktkritikerna anser att åtling för att locka och döda björnar är oetiskt mot vilda djur och skall förbjudas. Lockmedel oavsett tillverkning ska inte tillåtas. Björnar, skall inte under några omständigheter lockas till åtlar.Särskilt inte efter flera årsrapporter om olovliga material i åtlar liksom att åteljakt ökar möjligheter till tjuvjakt.
Jaktkritikerna anser att jakt efter björn med lösdrivande hund, särskilt de nya långdistanslöpande plotthundsraserna ska förbjudas. Björnar är känsliga för överhettning och stress – därför är länsstyrelsens jaktbeslut på 220 björnar med lösdrivande hundar – spektakulärt hänsynslöst och brutalt. Vi menar att jakt i dessa former utsätter viltet för onödigt lidande. Jakten strider således mot 3 § jaktlagen.
Länsstyrelsen har beslutat att ”Björn får jagas oberoende av kön och ålder. Björnhona som åtföljs av ungar samt de ungar som följer björnhona (oavsett ungarnas ålder) får inte fällas. Länsstyrelsen rekommenderar jägarna att inte skjuta ensamma årsungar”. Länsstyrelsen framhåller således att björnhonor med ungar inte får skjutas, jfr 4 § i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter björn. Dock är det mycket svårt att könsbestämma björnar under jakt. Det är svårt att avgöra om en björn är en hona eller ej innan man skjuter henne och björnungarna kan finnas gömda i närheten och om hon då skjuts är lagöverträdelsen ett faktum. Trots att dessa ungar skall vara strikt skyddade av lagen.
“Det är svårt att avgöra om en björn är en hona eller ej innan man skjuter henne och björnungarna kan finnas gömda i närheten.”
Jakttiden 21 augusti – 15 oktober är hänsynslös och skadlig för hela björnstammen
Jaktkritikerna anser att tidpunkten för så omfattande jakt i stor skala, i landet på så många, som 620 björnar är respektlös och bryter mot både skyddsdirektiven och jaktlagen. Att utsätta så många individer för förföljelse, störningar, lösa aggressiva hundar och jakt under björnarnas allra mest känsliga förberedelse inför vinterdvalan är synnerligen oetisk. Den livsviktiga tiden för björnarnas fettlagring och födointag är juli till oktober. Beteendeförändringar och stress drabbar alla björnar under en så lång tid som jakterna varar, dessutom fortsätter jakt på älg med i princip samma hundar långt efter att björnarna ska sökt sina iden.
Hanar går senare i ide än honor, i slutet av oktober. Det innebär att 65 % av hyperphagia-perioden för honor och ännu mer för hanar, störs av jakt och hyperaktivitet med hundar! Björnar som är beroende av att hitta föda under dagstimmar med ljus ska leva på vegetabilier och bär under denna tid för att öka i vikt. Björnen måste vara aktiv 12 timmar/dag under hyperphagia-perioden för att tillgodogöra sig tillräckligt med mat, liksom att vila mitt på dagen. Den mesta aktiviteten är i gryning och slutet av dagen. Björnarna störs alltså i sju län denna känsliga tid.
Länsstyrelsen berör inte med ett ord detta. Inte heller de sidoeffekter det får för överlevande jagade björnar som inte hunnit öka den kroppsvikt som behövs för att överleva vinterdvalan, som i nordiska ekosystem är så lång som 5-7 månader. Björnhonor som ska föda ungar i idet och björnhonor med ungar ska lagra tillräckligt med energireserver även för dessa. Man kan tro att den indirekta strategin med att jaga så hårt i flera månader och över hela länet ska drabba honor över lag och därmed besanna en sorts #metoofemalebear.
Slutligen anser Jaktkritikerna att licensjakten är oetisk – och år efter år bryter mot bestämmelserna i art- och habitatdirektivet, artikel 16.1:e om undantag för jakt ”…under strängt kontrollerade förhållanden, selektiv och i begränsad omfattning.” Det är uppenbart att brott mot skyddsdirektiven begås varje år, liksom mot länsstyrelsens licensjaktbeslut, utan att jaktledare/jägare identifieras och stängs av för fler björnjakter. I stället kan jaktföretag och troféjägare lugnt räkna med länsstyrelsernas generösa kvoter varje år.
Allt igenom är beslutet om björnjakt oetiska, öppet djurfientliga och genomsyras av ett förakt för de levande djurens livsmönster och rätt till ett liv för sin egen skull.
Vill du agera NU?! Det finns hjälp. Klicka på länken nedan. Där får du hjälp att skicka protestmail till ansvariga myndigheter.
This year’s licensed bear hunt sets a record – seven Swedish County Councils have decided that 622 bears will be killed – the licensed bear hunt begins on 21 August.
The counties that have authorized a licensed bear hunt are:
Jämtland 220, Gävleborg 120, Västerbotten 91, Västernorrland 85, Norrbotten 55, Dalarna 48 and Värmland 3. The brown bear is a protected species in Sweden. Only 2 900 bears live here.
A total of 622 bears will be killed during this year’s licensed hunt, and this is a totally unacceptable number for a red-listed animal. All in all, this means that culling, together with licensed hunting, will eliminate the Swedish bear population by 25% by 2022.
It is worth noting that the EU has stated that a take of 8% from a predator population can be considered acceptable.
The purpose of hunting:
According to the County Councils that have authorised a licenced bear hunt in 2022, the main purpose of hunting bears with a licence is to reduce the damage caused by bears to reindeer husbandry, and the belief that a reduced bear population would contribute to favourable psychosocial conditions for the human population in the counties where bears are present. A further aim is to reduce the bear population in relation to the management objectives on a county-by-county basis.
The Swedish Hunting Critics Association maintains that the authorisation should be based on facts. It is up to the County Council to prove that the authorisation is legally justified. Since the Sami villages cannot verify that their loss of reindeer is well over ten per cent – as stated in the County Administrative Board’s authorisation – the Hunting Critics contends that the authorisation is not based on facts.
The Hunting Critics argues that Swedish licensed hunting of bears is not compatible with EU law; even if the objectives of licensed hunting could be considered acceptable, it cannot be shown that licensed hunting is an effective method of achieving these objectives. “Damage” levels have not increased proportionately with the growth of the bear population and bear “damage” may be higher in areas of low density than in areas of high density. This suggests that there is no clear relationship between numbers and densities on the one hand and the extent of bear “damage” on the other. Acceptance of bears is already high, even in areas with high bear densities, and the acceptance does not seem to have decreased with increasing bear numbers. The County Councils’ use of licensed hunting to further perpetuate the questionable activities of trophy hunters in Sweden, rhymes poorly with the increased interest in nature and the public’s belief that our magical predators are truly protected here.
Licensed hunting has become a commercial trophy hunt – our protected bears are being sold off to foreign hunters.
The Hunting Critics writes in their appeals that areas that are the natural range and habitat of the Swedish brown bear are also the least densely populated in Western Europe, with between 3 – 16 inhabitants per square kilometre. In Jämtland County, where it has been decided to kill 220 bears, the population consists of 131,418 inhabitants and the population density is 2.66 persons per km². That’s 125.8 people per bear – one bear per 47 km². The risk of encountering a bear is therefore quite small and the risk of encountering a dangerous bear even smaller. Citing human fears as a reason for killing 220 bears is irrelevant. In our appeal we have referred to “An attitude survey on large carnivores and carnivore management”, Report 2021:8, written by researchers at the Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, and Umeå University. The report shows that 77% of the respondents in Jämtland County answered that they thought bears should be allowed to live/be found throughout Sweden.
Almost all human activities are considered more important than the protection of a strictly protected species. It is problematic that the County Councils’ starting point is that humans always are entitled to push all other species out of their natural ranges. Even humankind must be able to compromise. The protection of Swedish fauna needs to be valued more highly than the economic interests of individual traders, who are also compensated financially and should be able to prevent and protect themselves against predator attacks. It is perfectly reasonable to expect people to adapt their activities (of whatever kind) to the actual conditions prevailing, for example, in terms of predator abundance. Predators must be allowed to exist, and people need to adapt to them, just as we expect people in other countries to adapt to their fauna. There’s a complete lack of studies delineating the role of bears in a balanced ecosystem and biodiversity, which now is high on the EU’s environmental action plan. The Swedish County Administrative Boards are responsible for proving the extent of serious damage caused by bears (Section 7 of the Hunting Act).
Hunting methods:
The Hunting Critics is of the opinion that baiting to attract and kill bears is unethical and should be banned. Decoys of any manufacture should not be allowed. Bears should not be lured into baiting under any circumstances. Especially not after several annual reports having found illegal materials in baits as well as the fact that baiting increases opportunities for poaching.
The Hunting Critics is convinced that hunting bears with loose dogs, especially the new long-distance hunting dog breeds, should be banned. Bears are easily overheated and prone to stress – which is why the County Council’s authorisation to hunt 220 bears with loose dogs is spectacularly ruthless and brutal. We believe that these forms of hunting expose wildlife to unnecessary suffering. The hunt is therefore contrary to Section 3 of the Hunting Act.
The County Administrative Board has decided that “bears may be hunted regardless of sex and age. Female bears accompanied by cubs as well as cubs following female bears (regardless of the age of the cubs) may not be killed. The County Administrative Board recommends that hunters do not shoot single yearlings”. The County Administrative Board therefore emphasises that female bears with cubs may not be shot, cf. Section 4 of the Swedish Environmental Protection Agency’s regulations and general guidelines for the County Administrative Board’s authorisation of licensed bear hunting. However, it is very difficult to sex bears during hunting and to determine whether a bear is a female or not before she is shot, and bear cubs may be hidden nearby. Then, if the mother bear is shot, the offence is a fact. Even though these cubs are supposed to be strictly protected by law.
The hunting season from 21 August to 15 October is ruthless and damaging to the entire bear population.
The Hunting Critics states that the timing of such a large-scale, nationwide hunt of as many as 620 bears is disrespectful and violates both the protection directives and the Hunting Act. Exposing so many individuals to persecution, disturbance, loose aggressive dogs and hunting during the bears’ most sensitive preparation for winter hibernation is highly unethical. The vital time for bears to store fat and feed is July to October. Behavioural changes and stress affect all bears for as long as the hunts last, and the elk hunt begins shortly after with essentially the same dogs, long after the bears have sought their rest.
Males hibernate later than females, in late October. This means that 65% of the hyperphagia period for females, and even more so for males, is disrupted by hunting and hyperactive dogs! Bears that rely on finding food during daylight hours must live on vegetables and berries during this time to gain weight. Bears must be active for 12 hours a day during the hyperphagia period to assimilate enough food, as well as to rest during the middle of the day. Most activity is at dawn and the end of the day. Bears are thus disturbed in seven counties during this sensitive time.
The County Council does not say a word about this. Nor the side effects on surviving hunted bears which have not managed to gain the body weight needed to survive the winter hibernation, which in northern ecosystems is between 5-7 months. Female bears that will give birth to cubs during hibernation and female bears with cubs should be able to store sufficient energy reserves for them as well. One might think that the indirect strategy of such severe hunting for several months and across the county will affect females overall, thus degrading a kind of #metoofemalebear.
Finally, The Hunting Critics maintains that licensed hunting is unethical – and year after year it violates the provisions of the Habitats Directive, Article 16(1)(e) on exemptions for hunting “…under strictly controlled conditions, selectively and on a limited scale.” It is evident that the Conservation Directives are overstepped every year. This applies to the County Councils’ authorisations of licenced hunting permits too, since they do not include the identification and suspension of hunting leaders/hunters from further bear hunts. Instead, hunting companies and trophy hunters can safely count on the County Councils’ generous quotas every year.
In view of the above, the Swedish Hunting Critics Association contends that the licensed bear hunt is unethical, openly anti-animal and steeped in contempt for the life patterns of wild animals and their unequivocal right to life.
Det är dags för ett förbud mot den grymma grytjakt!Gör en insats för grävlingarna och rävarnasom utsätts för skarpa jakthundar när de söker skydd i sitt bo, mot jägare!Inga djur ska jagas under mark! Inga djur ska utsättas för ett sådant lidande! Signera petitionen och dela till dina vänner.Sen sköter vi resten. Endast tillsammans kan vi åstadkomma förändringar!
Föreställ dig en en argsint, skällande hund jagar dig. Du springer till den plats där du känner dig mest trygg – till ditt hem. Hundarna skäller utanför och du hör röster av människor. Hunden vaktar utgången så att du inte kan fly. Människorna börjar bearbeta ditt hem för att ta sig in till dig. Du är rädd. Du försöker försvara dig så gott du kan, men du är chanslös – när människorna kommer in till dig skjuter de dig med en pistol eller revolver.
Ovanstående text kan också vara en beskrivning av grytjakt på en grävling.
Grävlingen
Grävlingen är ett fredligt djur som tycker om att äta maskar, sniglar och snäckor. De har bra hörsel och luktsinne men ser ganska dåligt. Grävlingen bor i ett bo under marken, ett så kallat gryt som den gräver ut ofta under stenblock eller torra sluttningar. Grävlingen är vaken på natten och sover i sitt gryt på dagen. Den är renlig av sig och “bäddar” i sitt bo med torrt gräs. Toaletten har den utanför grytet/boet.
Nånting som vi människor kan känna igen oss i är att det ibland är svårt för grävlingen att få in ungarna i boet. Föräldrarna får ofta gå ut och hämta in ungarna, och samtidigt smiter kanske en av dem ut igen.
Grävlingen är ett fredligt djur som lever i en livslång relation med sin partner.
Grävlingens spår liknar foten av en mycket mycket liten människa …
Den fredliga grävlingen lever i livslånga relationer, tycker om att ha rent omkring sig och har ibland svårt att få in ungarna i boet för att sova.
Vad är grytjakt?
Grytjakt är en jaktform som bedrivs med hundar, till exempel terrier eller tax. När grävlingen sprungit ner i sitt gryt placerar den sig ofta längst in i en återvändsgränd. Där sitter den med ryggen mot väggen och söker skydd. Den vägrar lämna sitt bo. Ibland kan den fösa upp en jordvall mellan sig och hunden. Hunden kan oftast inte få ut grävlingen från grytet. Då markerar hunden istället var nånstans grävlingen befinner sig. Sen börjar jägaren att gräva sig ned till grävlingen. Grävlingen som inte har någon chans att fly blir dödad av jägaren, oftast med ett enhandsvapen, en revolver eller pistol som är lättast att använda då grävlingen befinner sig i grytet. Annars kan även hagelgevär användas för att döda grävlingen.
Grytjakten är att betrakta som ren nöjesjakt som utsätter bytesdjuret för stress och hunden för risker att bli skadad genom att fastna eller bli attackerad av bytesdjuret.
Andra grytlevande djur som jagas i grytjakt är räv, mårdhund och ibland vildkanin. Vid grytjakt på vildkanin används en iller för att driva ut kaninerna ur de små hålorna. Vid jakt på räv drivs räven ut ur sitt gryt/sitt bo av hunden. Utanför grytet väntar en jägare som skjuter räven och dödar den.
Vildkaninen lämnas inte heller ifred då den sökt skydd i sitt bo. Jägaren använder en iller för att driva ut kaninen och dödar den.Även mårdhunden jagas i sitt gryt. Inga djur borde utsättas för denna grymhet.
Rödräven är inte fredad i sitt hem. Den jagas ut från tryggheten i sitt bo av en argsint hund. Utanför väntar en jägare med hagelgevär som skjuter den.
Några politiker har genom åren uppmärksammat det grymma i grytjakten och skrivit motioner i riksdagen om det. Men något förbud har ännu inte kommit.
Nedanstående är ett litet utdrag ur den motion motion mot grytjakt på grävling som skrevs 1993/-94 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson:
“En naturligt mänsklig inställning borde vara att grävlingen lämnas i fred i sitt gryt. Så är dock tyvärr inte fallet.” “Denna jakt får ibland formen av något slags ”gladiatorspel” med ett utslag av primitivt leklynne på djurens bekostnad, präglat av brutalitet och känslokyla.” “I flera fall har grävlingar lämnats lemlästade i sina gryt efter att ha attackerats av jakthundar.”
DU BEHÖVS! Bli medlem i Jaktkritikerna och ge oss ditt stöd! Vi kämpar för de vilda djuren mot nöjesjakt, fällor och snaror, tävlingar i jakt, grytjakt, pilbågsjakt med mera.
Jakt på säl i vatten är oacceptabel på grund av det stora antal påskjutna sälar som försvinner ner i djupet och aldrig återfinns. Över 50 % sälar kan vara påskjutna, skadeskjutna.
Jaktkritikerna har överklagat samtliga Naturvårdsverkets beslut om jakt på säl:
Ärende nr 1: (överklagat beslut om skyddsjakt på 50 gråsälar 1-31januari – även om jakten alltså är avslutad) – kammarrätten.
Ärende nr 2: (överklagat beslut om licensjakt på 2000 gråsälar och licensjakt på 730 knubbsälar och skyddsjakt på 420 vikare) – förvaltningsrätten.
Jaktkritikerna vill med denna information främst visa att ni ska få se dekatastrofala siffror gällande bärgningsstatistiken,som tack vare våra yrkanden om krav på offentliggörande av uppgifter nu påtvingats Naturvårdsverket att uppge till rätten:
Gråsäl:“Av den rapportering som lämnats till Naturvårdsverket framgår att 928 gråsälar fälldes med stöd av licensjaktsbeslutet för 2021. 513 av dessa sälar bärgades.” Vikare:” 2017 fälldes 39 av 130 tillåtna, 2021 fälldes 291 av 420 tillåtna, varav 152 bärgades” Knubbsäl: ingen uppgift Detta trots att vårt yrkande var att NV skulle offentliggöra komplett statistik över tidigare genomförda skyddsjakter och licensjakter: antal fällda, bärgade, icke bärgade, inför nya beslut om säljakt. Ej heller uppger de svar på vårt yrkande att de skulle offentliggöra antal påskjutna sälar och utfall gällande platsundersökning och eftersök.
D v s: här presenterar NV svart på vitt att över 50% sälar kan vara påskjutna, skadeskjutna. INGEN VET om de dött en omedelbar död och sjunkit till botten eller om de skadeskjutna dyker och lider i veckor, månader, med påskjuten nos, käke, öga, panna, nacke, hals etc. D v s ett uppenbart brott mot jaktlagen onödigt lidande 27§ och då de uppenbarligen icke eftersökts* (se nedan) även brott mot jaktlagen 28§:
”Ett påskjutet djur är att betrakta som skadat till dess motsatsen är bevisad. Vid jakt efter klövvilt och stora rovdjur är man skyldig att kunna spåra upp skadat vilt med hjälp av en särskilt tränad eftersökshund. Eftersök i alla dess former är självfallet betydligt svårare att göra i mörker och därför är det rekommenderat att alltid avbryta jakten i god tid före skymningen.” (jagarexamenonline.se)
Den som påskjutit djur ska ansvara för att platsundersökning genomförs för att undersöka om djuret är skadat eller inte. Den som påskjutit djuret ska även säkerställa att spår på skott- och fallplats inte förstörs.
Den som påskjutit djur ska ansvara för att eftersök genomförs om inte platsundersökningen eller andra omständigheter visat på att djuret är oskadat. Eftersök ska genomföras* till dess
a. djuret påträffats dött
b. djuret påträffats skadat och avlivats
c. kulans anslags- eller nedslagsplats från det avlossade skottet är så belägen att den utesluter att djuret skadats, eller
d. djuret inte kan anträffas.
Johan Beck-Friis, veterinär vid Djurskyddet Sverige skriver i ett yttrande angående djurskyddsrisker vid jakt på säl i vatten bland annat följande: “Mot bakgrund av ovan anförda djurskyddsaspekter anser jag att jakt på säl i vatten är oacceptabel och att sådan jakt inte bör vara tillåten.” Läs hela yttrandet under länk nedan!
Måndagen den 7 juni hölls en debatt om bland annat miljöorganisationers talerätt. Några riksdagspartier vill begränsa rätten för miljöorganisationer att gå till domstol. Detta är ett utskottsinitiativ – Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU29
Talerätt är en demokratisk rättighet för att allmänheten ska ges möjlighet via föreningar att påverka ärenden som har med miljöärenden att göra, alltså vår gemensamma framtid och ett sätt att få större insyn i frågor som annars riskerar att styras/domineras av intresseorganisationer som har ensidiga motiv för dödande av vissa vilda djur
Sverigedemokraterna och Centern har skrivit riksdagsmotioner om att inskränka miljöorganisationers möjlighet att överklaga miljöärenden. I riksdagens miljö- och jordbruksutskott fick dom stöd av Moderaterna och Kristdemokraterna.
SD tycker t ex att rätten att överklaga ska gälla endast organisationer som är direkt berörda av den verksamhet man överklagar, dvs vara påverkad av det som händer i det lokala området.
Liberalerna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill att miljöorganisationer ska ha oförändrad rätt att gå till domstol.
Detta är ett så kallat “tillkännagivande”. Ett sådant är ingen order från riksdagen som regeringen måste följa. Det är istället något som kan bli aktuellt efter valet. Som en borgerlig “Att göra lista”.
Miljöorganisationers rätt att överklaga bygger på Århuskonventionen som Sverige har undertecknat.
Jaktkritikerna och andra organisationer som överklagar jakter kan alltså komma att drabbas av detta om det går igenom. Vi överklagar många jakter såsom skydds- och licensjakter på de stora rovdjuren men även andra djur som svanar, bävrar, hjortar med mera. Nu kan den rätten komma att begränsas om SD, C, M och KD får som de vill.
Det kommer alltså att vara debatt i riksdagen om detta, måndag 13 juni och votering/beslut kommer tas den 18 juni. Detta förfarande är identiskt med det beslut som togs i riksdagen om att minska vargstammen för knappt en månad sedan och det är i stort sett samma partier som nu ligger bakom förslaget om att inskränka talerätten.
